Midnattsropet

Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 6

Man brukar säga att om man har en tolkning av Bibeln som ingen annan någonsin har haft – ja, då har man antagligen fel. Jag hoppas att så inte är fallet nu, då jag ska dela med mig några tankar från Uppenbarelseboken, som jag inte har sett någon annanstans. Det handlar om vedermöda, plågor, vrede – och vad som leder människor till sann omvändelse.

Ni ska bli lika Gud! Det var ormens tydliga besked till kvinnan som föll för frestelsen och åt av den förbjudna frukten. Gud hade tydligt varnat och förklarat konsekvenserna. Både Adam och Eva handlade i direkt uppror mot Gud. Det blev ett högt pris att betala men trots olydnaden så ser vi ändå hur Gud står där. Mannen och kvinnan utvisades från Edens lustgård men Gud övergav dem inte:

”Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem” (1 Mos 3:21). Här fick människan lära sig att synden förde med sig konsekvenser. För första gången i historien offrades ett djur och blod rann. De blev beklädda och beskyddade av Gud.

[Läs mer]

Vi kanske lite till mans har upplevt att våra armar är för korta och för få. Att våra krafter inte har räckt till; att vårt förstånd inte har räckt till. Att allt det vi ville, blev till platt ingenting. Vi har nog varit i den sitsen någon gång. Vi räcker inte till när vi ser oss omkring på nöden – detta gammaldags begrepp vet du väl fortfarande vad det betyder. Nöd. Det är vad vi har omkring oss. Fastän det kallas för kravaller, krig, pest, farsoter och jordskred, jordbävningar, översvämningar och tsunamis. Det är nöd. Vi kallar det missbruk, vi kallar det för olyckor av skilda slag. Det må vara vad det vill, men det finns samlat under ett begrepp: Nöd. Och ser vi oss omkring på nöden, så måste vi i ärlighetens namn med gemensam mun erkänna att vår arm är alldeles för kort. Vi står oss slätt. Vi kan inte, och somliga av oss vill inte. Därför att också viljan har blivit skadeskjuten och lemlästad.

Jag har återigen varit i USA en tid, och det var så mycket som hände under den här resan. I San Francisco evangeliserade jag tillsammans med olika församlingar bland hemlösa. En församling som heter De hemlösas kyrka är ute nästan varje natt och delar ut mat samtidigt som de vittnar om Jesus. Så gott som alla jag träffade där har tidigare varit narkomaner och hemlösa, och nu gör de samma sak för andra som är kvar i det destruktiva livet, och upplever att matutdelning är ett väldigt bra sätt att kombinera med evangelisation. Jag fick också se och erfara ganska många läskiga och obehagliga saker, men Gud var med hela tiden.

Bibelstudium från 1979

Söken först Guds rike, sade Jesus. Jag har känslan av att Guds rike inte är riktigt verkligt för oss. Vi reagerar som om Jesus skulle ha sagt att det viktigaste är att inte söka någonting alls. Men det sade han inte.

Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de var så illa medfarna och uppgivna, ”lika får, som icke hava någon herde”. Därför sade han till sina lärjungar: ”Skörden är mycken men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre, att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Matt 9:35-37).

[Läs mer]

Bibelstudium över Romarbrevet 1 och 2

Uttrycket “utan ursäkt” är hämtat från Romarbrevets första kapitel. Paulus ger där en beskrivning över tillståndet i samhället och hur det påverkar de troende. Vi börjar med att läsa verserna 16-17:

”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Juden först, men också greken. I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud. Av tro till tro, som det står skrivet. Den rättfärdige ska leva av tro.”

[Läs mer]

Hälsning från Guantánamo, Kuba

Broder Ramón Rigal har skickat en hälsning till församlingen tillsammans med en vädjan om förbön. Situationen är alltjämt svår i landet, främst orsakad av livsmedelsbrist och en enorm energikris, men också av fortsatta restriktioner mot fria, kristna församlingar. Fortsätt att bära våra kämpande syskon i bön.

Många välsignelser, syskon! Hur har ni det där borta? Här är allt mycket svårt på grund av problem med strömavbrotten; tiderna utan elektricitet blir allt längre för varje dag. Fortsätt att be för Kuba. Vi tackar Gud för den uppmuntran vi får genom hans ord, som kallar denna nöd för en lätt och tillfällig bedrövelse. Aposteln Paulus påminner om följande löften:

Missionen i Dominikanska republiken.

Dominikanska republiken är ett land i ständig förändring. Jag blev påmind om hur tiden rusar då jag satt utanför ett hem här i Palavé och tittade på husfasaden. Huset byggdes 2006. Sedan dess har presidenter avlöst varandra, och partiledare har bytt parti. Då, för 20 år sedan, var Leonel Fernández president för andra gången. Han hade tidigare varit president mellan 1996 - 2000, och hade då bland annat satt som mål att modernisera landet. Att göra det till ett litet New York – som jag minns någon sa. Huvudstadens avenyer och huvudleder antog nya former när expressvägar med broar och tunnlar byggdes. Landet blev nog på sätt och vis mer ekonomiskt välmående.

I Tredje Moseboks tionde kapitel läser vi om Arons söner, Nadab och Abihu. Mose hade gett instruktioner om gudstjänsten, själv invigt den och smort Aron till överstepräst, ja stora manifestationer hade ägt rum. Då står det att Nadab och Abihu tog varsitt fyrfat, lade eld och rökelse i dem och bar fram främmande eld inför Herrens ansikte – en annan eld än den han hade befallt dem att bära fram. Då utgick eld från Herren och förtärde dem, så att de föll döda ned inför hans ansikte. Aron hade flera söner, men två av dem föll alltså döda ner. Mose sade då till Aron: ”Detta är vad Herren har talat: På dem som står mig nära vill jag bevisa mig helig, och inför allt folket vill jag förhärliga mig.” Och Aron teg stilla. Detta ord – att Gud vill bevisa sig helig på dem som står honom nära, och inför allt folket – är en tanke som genomtränger hela Skriften. Vi ser det exempelvis i det budskap som Hesekiel bär fram om Gogs härnadståg i kapitel 38 och 39. Vi läser om hur Gog bådas upp och marscherar mot Israels land med många folk i sitt följe. Men hela detta företag faller samman. I slutet av kapitel 38 står det:

Jesus tar inte glansen från livet. I världen finns ofta missuppfattningen att ett liv med Kristus innebär att man går miste om all glädje. Men det är precis tvärtom – ingenting kan mätas med glädjen i Gud. Samtidigt lever vi i en fallen värld, och vi vet att sorg och glädje ofta följs åt genom livet.

När Gud skapade människan och satte henne i Edens lustgård, var det ingen trist plats. Där flödade glädjen över gemenskapen med Gud och med varandra. Men det fanns en som ville beröva människan denna glädje: motståndaren som bär det fruktansvärda namnet Satan. I Jesaja 14:12–14 beskrivs hans fall:

Jag behövde, men kunde inte. Jag törstade men himlen ovanför var som koppar. Du, universums Herre – du har skapat allt genom ditt ord. Du är värdig vårt lov och pris – du är Gud. Universum vittnar om din härlighet och storhet. Galaxer, stjärnhopar, ja, allt vad kloka och visa försöker förstå och utröna, det blev till genom din vilja. Du som är ljus, du som är evig. Du är helig och rättfärdig. Allt vad godhet heter finner sin mönsterbild i dig. Din like finns inte. Men vi levde i mörker och kunde inte nå fram till dig med vår tillbedjan. Döden var vår början, döden var vårt mål. Det som skapats våndades. Din närhet var en förtärande eld. – Vi sökte efter det våra hjärtan begärde. Mer förstånd, makt och skönhet. Vi sökte efter själens mättnad, och i stället för att se det underbara du planterat mitt i din lustgård, sökte vi oss förbi det – efter kunskapen – i hopp om att bestiga stjärnorna.