Världens vapenupprustning eskalerar dramatiskt

Ledare

Det pågår en dramatisk eskalering av militär upprustning i många länder. Under de senaste åren med kostsamma och förödande krig och hot om fientliga angrepp, har militära investeringar fått ett uppsving som är sanslöst stort. Redan tidigare kostade vapenindustrin oerhörda summor, men nu när det är så oroligt i världen, har Nato-länderna kommit överens om att avsätta fem procent av medlemsländernas bruttonationalprodukt (BNP). Tillsammans ska länderna lägga 2 600 miljarder euro (med dagens valutakurs motsvarar det ofattbara 29 070 miljarder kronor). Investeringarna av förstörelsevapen görs för att skapa säkerhet, fred och trygghet åt människor. Vilken rävsax! Hela mänskligheten befinner sig i en förljugen och hopplös tillvaro.

Jag drar mig till minnes hur broder Arne Imsen mot slutet av 1970-talet beskrev svensk vapenexport som högst orätt­färdig. Å ena sidan gav Sverige bi­stånd till fattiga länder, men samtidigt tog vi tillbaka fem gånger så mycket ge­nom att utrusta länderna med vapen.
Han påminde om hur delar av vår välfärd var beroende av vapenförsäljningen, men också om hur hela världen är på väg att omvandlas till ett globalt krematorium. Han använde drastiska uttryck för att beskriva van­sinnet: Karlskoga – helvetets förort, med tanke på Bofors vapenindustri. Jämfört med vad som sker idag bleknar dock historien.

Världshungern skulle kunna elimineras med en bråkdel av de medel som satsas på vapen.

Skapas trygghet genom vapenmakt 
eller genom försoningens budskap

Guds Ord ger ett helt annat svar än det vi möter i världen idag. Världsledarna talar om att säkra trygg­heten genom ökad försvarsbudget. En paradox till dessa hisnande kostnader är att det i samma värld finns 800 miljoner människor som aldrig kan äta sig mätta. Varje år dör 2 miljoner barn av svält. Om vi relaterar den verkligheten till vapenindustrin så skulle världshungern kunna elimineras med en bråkdel av de medel som satsas på vapen. Utöver vad som görs idag genom olika former av biståndsarbete skulle det räcka med att tillföra cirka 33 miljarder dollar per år, vilket är mindre än fem procent av USAs försvarsbudget.
Det här räkneexemplet är bara ett av många. Att tänka på de här siffrorna och lidandet som drabbar så många människor är inte bara tragiskt – det är också orättfärdigt.

Jesus gav oss flera oerhört viktiga budskap och han var inte naiv inför framtiden och vad som skulle äga rum på den här jorden. Han förutsåg och varnade genom att tala om hur krigen och ångesten skulle komma att prägla världen:

Då frågade de honom: ”Mästare, när ska det ske? Och vad blir tecknet när det ska hända?” Han svarade: ”Se till att ni inte blir vilseledda. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Följ dem inte! Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Sådant måste först hända, men slutet kommer inte genast” (Luk 21:7-9).

Jesus förklarar för sina lärjungar hur allt det här kommer att hända, men säger också: “Bli inte förskräckta.” Hur kan Jesus lova en sådan trygghet inför dessa globala katastrofer, ondskan som sprider sig och alla dessa krig som drabbar mänsklig­heten? Jesu ord visar oss att det finns en makt som är så mycket större än allt vad den här världen kan sätta upp av vapenhot och som är så mycket mer kraftfull än allt det som världsledarna lyfter fram för att visa sin styrka.

Sedan sade han till dem: ”Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra, och skrämmande syner och väldiga tecken från himlen. [- – -] Det är straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse. [- – -] Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas (Luk 21:10-11, 22, 25-26).

Tidigare sa Jesus: Bli inte förskräckta. Här säger han att människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen. Det är två verkligheter. För det första att vi har en ofattbart stor trygghet i Herren Jesus Kristus. Att få lägga sitt liv i Jesu händer bär genom allt lidande, ty vi vet att allt som sker i världen; all ondska och orättfärdighet, är tidsbegränsat och temporärt. Men när Jesus lovar att vi inte behöver bli förskräckta så handlar det också om bestående värden och en annan verklighet.

Det är inte Vladimir Putin, Donald Trump eller någon annan av världens le­dare som har det sista ordet. Riken kom­mer och riken går. Allt kommer en dag att möta sitt slut, men Jesus och hans Ord består för evigt. Han är densamme. Jesus är konung för ett evigt rike och kommer aldrig att kunna detroniseras.
Jesus säger dock här att människor ska tappa andan av skräck. Det är alla dessa som vi är kallade att nå med ett hoppets budskap, så att även de kan få uppleva denna frid som vi fått.
Vi fortsätter att läsa:

Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig” (v.27-28).

Budskapet säger att Jesus kommer snart! Maranata! Befriaren och Fridsfursten. Det är som att Jesus här talar direkt till vår tid i en värld där människor söker kontroll och makt. Gränser dras upp hårdare än tidigare. Större arméer skapas och fler vapen tillverkas, men det kan aldrig ge den frid och trygghet människor behöver.

Paulus skriver till församlingen i Tessalonike:

När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan (1 Tess 5:3).

Genom militär upprustning söker man skapa en falsk fred, och profeten Jeremia skrev så här:

De tar det lätt med att bota mitt folks skada och säger: ”Allt är väl, allt är väl!” Men allt är inte väl (Jer 6:14).

Vi hör världsledarnas löften om fred, säkerhet och trygghet, och några verser längre fram fortsätter Jeremia:

Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar. Men de svarade: ”Vi vill inte vandra på den.” När jag satte väktare över er och sade: ”Lyssna till basunens ljud”, svarade de: ”Vi vill inte lyssna” (Jer 6:16-18).

Principen är densamma som i budskapen i Lukas evangelium och Tessalonikerbrevet: Då kommer det plötsligt fördärv och människor fylls av oro och ångest över det som övergår världen.

Guds väg är annorlunda

Bibelns väg är försoning. Inte våld eller militär styrka. I Andra Korintierbrevet förklarar Paulus något om församlingens uppdrag i tiden. Det är inte att bli högt uppsatta politiker eller att satsa kulturellt. Vi har ett himmelskt uppdrag från Herren Jesus Kristus själv. Han gav en befallning till sina lärjungar och där är vi inkluderade: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er.” Det är och förblir vårt primära uppdrag i tiden.

Till församlingen i Korint skriver Paulus:

Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst (2 Kor 5:17-18).

Det är försoningen med Gud som skapar frid, ger hopp och som gör att vi kan blicka framåt med trygghet och säkerhet och veta att den här vägen leder ända hem. Den som går med Jesus har säker mark under sina fötter.

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud (v.19-20).

Enträget behöver vi vädja till människor att försonas med Gud. Det är den enda framkomliga vägen.

Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud (v.21).

Det är inte genom vapensystem utan i försoningen med Gud och varandra som vi kan få uppleva en verklig frid. Förlåt varandra istället för att hämnas. Jag tänker på krigen som pågår i Ukraina, Gaza, Iran etc. Man hör att nu har ena sidan åsamkat skador genom att bomba. Då säger andra sidan att vi måste hämnas. Så bollar man fram och tillbaka och alla ska visa vem som är starkast. Men Bibeln säger: Vänd andra sidan till. Sök försoning.

När vi lyssnar till det budskap Bibeln ger oss, tar Guds rike form i våra liv. Guds rike är inte av kött och blod och det bygger inte på olika nationella territorier eller statsskick. Det handlar om att låta Guds sinnelag få forma liv och tankar.
Mitt i en ondskefull värld finns det en fridens väg. Bibeln blundar inte för verkligheten, utan den säger rakt ut hur tillståndet i världen ser ut:

Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld (1 Joh 5:19).

Här konstaterar aposteln Johannes, en av Jesu närmaste lärjungar, att “vi är av Gud”. Han skiljer på Guds rike och världens riken. Världen är i den ondes våld. Det var det Jesus sa då han beskrev hur människor fylls av oro och ångest över det som övergår jorden.

Samtidigt som hela världen är i den ondes våld, så är den besegrad. Jesus har vunnit seger över döden, över synden och över världen. Det finns många områden där vi kan se hur Jesus kämpade som människa. Han ödmjukade sig och gick in under omänskligt tunga bördor som han bar. Han frestades svårt och prövades svårt – allt för vår skull.

“Jag har övervunnit världen”

Jesus säger i Johannesevangeliet 16:33, att världen är besegrad: “I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.” Det här sa Jesus innan Golgata, innan han fördes ut att korsfästas. Det var där han bar vår synd, och besegrade döden. Här säger han: Jag har övervunnit världen. Det är ett stort ämne. Vad innebär det? Han har kallat sina lärjungar ut ur världen och in i ett helt nytt sammanhang. Vad innebär det rent konkret?
Som Jesu efterföljare är vi kallade, inte att lita på svärdets makt, utan det finns en annan makt; en korsets kraft. Korsets budskap. Korsets evangelium. Jesus påminde flera gånger sina lärjungar om att ta sitt kors på sig och följa honom.

Svärdets väg är inte vår väg. Oavsett vem som är fienden och oavsett vad det handlar om så har vi ett försoningens budskap att ge till människor.

En av Jesu svåraste stunder var när han kämpade i Getsemane. Lukas beskriver: “Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.” Bara det visar på vilken kamp han genomgick i sin kropp. Läkare har förklarat vad det är för oerhörda smärtor som leder fram till en sådan reaktion. Jesus bar det här och han sa också till sin Far: ”Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.”
Strax därefter kommer prästerskapet med sina beväpnade tempelvakter tillsammans med en av Jesu egna lärjungar; Judas. Vad gjorde då lärjungen Petrus? Han tog ett svärd och högg till för att försvara Jesus. Tänk dig Jesus i den här situationen. Han behövde all hjälp och allt stöd. Förmådde ni inte ens vaka en stund med mig? sa han då lärjungarna somnat. Han var övergiven och totalt kraftlös. Nu säger Jesus till Petrus: “Stick ditt svärd i skidan. Alla som griper till svärd ska dödas med svärd.”
Svärdets väg är inte vår väg. Oavsett vem som är fienden och oavsett vad det handlar om så har vi ett försoningens budskap att ge till människor. Det är om Herrens rike, Jesu Kristi rike. Det byggs inte med bomber, utan med bröd. Jesus delade brödet, välsignade det och gav så att alla kunde äta sig mätta. En oerhörd bild. Vilken potential det finns i evangelium. Bröd, inte bomber. Dela ditt bröd åt den hungrige. Dela det du har i sju delar, ja i åtta delar.

Guds rike byggs inte med hot utan med hopp

Jesus var ingen general. Han är Fridsfursten. När världen ropar efter trygghet, då är vi kallade att visa på den väg som leder människor till Jesus. Det får vi göra genom vårt liv och vittnesbörd. Det här är en väg som inte förlitar sig på pansar eller projektiler, utan den bygger på Herren Jesus själv, på en sann utgivande kärlek och en omutlig sanning – på försoningens grund. För det riket är vi ambassadörer. I Guds rike förvandlas fienden till att bli en broder, ty Gud skapar något nytt i människan.

Vad sa Jesus i bergspredikan om att skapa frid? “Saliga är de som skapar frid ty de ska kallas Guds barn.”
När vi ser allt det lidande som krigen skapar är det lätt att gripas av vanmakt. Världen rustar för miljarder och förkunnar säkerhet genom vapenmakt samtidigt som svälten negligeras. Mörkret tilltar och oron växer, men mitt i denna skälvande verklighet ljuder ett genomträngande budskap om hoppet. Vi får inte förlora budskapet om hoppet som säger att Fridsfursten ska komma tillbaka. Jesus kommer snart!

Idag är Jesus med oss genom Guds helige Ande. Han har själv sagt att det var bra att han lämnade så att den helige Ande skulle bli utgjuten. Men Bibeln säger tydligt att Jesus i egen person ska komma tillbaka. Jesus säger själv i sitt avskedstal till lärjungarna, när han vägleder dem inför vad som ska hända, att: “Jag ska inte lämna er faderlösa. Jag ska komma till er.” Han varnar dem inför allt han kommer att genomgå, men uppmanar dem att vara vid gott mod: “Jag går bort för att bereda plats för er” och “så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig”. Jesus uttrycker innerligheten av att han alltid kommer att vara med oss.

Vi tror på Jesus Kristus, den korsfäste och den uppståndne, han som har övervunnit världen och lovat att återvända. Det här är ingen utopi eller något som bara är hopsnickrat, utan det är en sanning. Det handlar om en person. Ingen religion eller tradition, sådant som människor kan skapa på olika sätt. Frälsningen och livet för oss handlar om att ha gemenskap med Jesus.

Församlingen på jorden är bärare av ett rop i alla tider: Maranata – Kom, Herre Jesus! Det ropet formar oss. Inte till att fly undan världen eller att fly från problemen, men till att mitt i denna mörka värld förkunna hoppets budskap, att det finns en annan väg och ett rättfärdigt Gudsrike, vars evige konung är Jesus. En dag ska han komma med rättvisa och frid. Då ska alla knän böja sig inför honom, även de som hånar och bespottar honom. Vapnen ska tystna. Rättfärdighet ska råda. Jesaja skriver:

Han ska döma mellan hednafolken och skipa rätt för många folk. Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folk ska inte lyfta svärd mot folk och inte mer öva för krig (Jes 2:4).

Vad var det Jesus sa i Lukas? Folk ska resa sig mot folk och lyfta vapen mot varandra. Men här står det att man inte mer ska lyfta svärd mot folk. Det handlar om ett fridsrike. Uppenbarelseboken beskriver hur kungar och härskare ska ropa till klipporna: Fall över oss, inför åsynen av Lammet. Här i Jesaja står det:

Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck. På den dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe. De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck. Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med? (Jes 2:19-22)

Hela det här sammanhanget talar dels om fridsriket, dels om hur alla vapenarsenaler en dag ska förstöras, men också om hur stora starka ledare tvingas till att böja sig i ödmjukhet inför kungars Kung. Herren Jesus själv ska stiga ner på den här jorden, sätta sina fötter på Oljeberget tillsammans med sin dyrt köpta skara. Det står i Uppenbarelseboken 21 om hur det nya Jerusalem, smyckad som en brud för sin brudgum, ska sänkas ned från himmelen till denna jord:

”Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru.” Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud (Upp 21:9-10).

Här har vi ett rike att tala om, att kämpa för och att leva för. Det handlar om Jesus och församlingen. Hur gör vi det? Älska Jesus mera. Älska dina syskon. Älska dem som hatar dig. Be för dem och välsigna. Det är en kraft som är starkare än alla vapenarsenaler. Jesus kommer! Amen!

Föregående inlägg Arvet efter Franciscus
Nästa inlägg Vart ska du fly med din oro?

Relaterade inlägg