Appell
Jag går ut igenom Jaffaporten, en av många portar i Jerusalems gamla stadsmur. Samtidigt passerar en grupp ultra-ortodoxa judar. Männen, iförda långa svarta rockar och hattar, parerar folkmängden utan att lyfta blicken från sina små böneböcker. Kvinnorna skjuter barnvagnar framför sig medan de övriga små håller i kjolarna. Troligen är de på väg till Västra muren för att be. Ingen av dem vet att nio månader senare ska Hamas mörda 1200 israeler och kidnappa ytterligare 240, en händelse som blir startskottet för ett långt och fruktansvärt lidande för både Gazas och Israels befolkning.
Det lidande folket
Judarna är antagligen det folk som utsatts för mest förföljelse under historien. De senaste åren har antisemitismen ökat till astronomiska nivåer. De flesta judar har antingen själva utsatts, eller känner någon som utsatts, för någon form av antisemitism. Judarna är ett lidande folk.
Ändå känner de flesta judar inte sin egen lidande Messias. Trots att 2,4 miljarder människor världen över bekänner sig som kristna, tror endast en bråkdel av judarna på Jesus. I Israel är endast 30 000 judar, 0.3% av landets befolkning, så kallade messianska judar.
Vad israelerna anser om Jesus är svårt att sammanfatta, för åsikterna skiljer sig åt mellan sekulära och religiösa judar. Men en sak är nästan alltid gemensam: Tron att Jesus inte är för judar.
Många menar att Jesus var en kristen person som kom till hedningarna och startade en ny religion som kallas kristendom, och denna kristendom yttrar sig framför allt som katolicism. Andra tror som det står i Talmud, att ”Yeshu” var en oregerlig yeshiva-elev som hamnade i avgudadyrkan och förledde folket. ”Yeshu” är för övrigt en ordlek på Jesu hebreiska namn, en akronym som betyder ”må hans namn och minne utplånas”. Ytterligare andra menar att tro på Jesus är förknippat med avguderi eftersom, menar man, idén att Jesus skulle vara Gud är oförenlig med den judiska tankevärlden.
Men det slutar inte där. Det finns en tanke om att kristen mission i själva verket handlar om att utrota det judiska folket. Många menar att om en jude börjar tro på Jesus är han inte längre en jude, utan en kristen. Ju fler judar som bekänner sig till Jesus, desto färre judar finns det. En ny Förintelse.
Hur har det blivit så här? En del av det har förstås sin grund i den fruktansvärda antisemitism som kyrkan har gjort sig skyldig till genom årtusenden. Tidigare i historien har judar tvångskonverterats och i denna process tvingades de överge sin judiskhet. Detta har gjort att judarna är väldigt misstänksamma mot allt som har med kristen tro att göra, och allra mest misstänksam är man mot kristna som försöker missionera. I Israel finns till och med anti-missionärsorganisationer som aktivt och aggressivt bekämpar kristen mission.
Messianska judar förföljs svårt
En dag blir jag kontaktad av en ultra-ortodox jude på Facebook. Han berättar att han bor i Israel och har kommit till tro på Jesus, men han vågar inte vara öppen med sin tro. Han vet att om någon får veta att han följer Jesus, kommer både han själv och hans fru förlora sina arbeten, och då har de inte ekonomi till att ta hand om sina barn.
Detta är en verklighet många judar står inför när de väljer att bekänna sig som Jesu efterföljare. Trots att Israel är ett demokratiskt land där kristna tillåts utöva sin tro, lever messianska judar under svår förföljelse – speciellt de som har en bakgrund i de striktare religiösa grupperna. När någon börjar tro på Jesus blir han eller hon omedelbart utesluten ur gemenskapen. Man förlorar sitt arbete, sina vänner, och många gånger till och med sin familj. Judar som erkänner Jesus som sin Messias och Frälsare hängs ut offentligt och får veta att de ej längre är judar, att de kanske till och med aldrig varit det – eftersom det anses omöjligt att en jude skulle kunna tro på Jesus.
Trots att 2000 år har gått sedan Jesus dödades på korset har alltså inte mycket hänt vad gäller situationen för Jesustroende judar. Visst, de stenas inte längre på gatorna, men de verbala ”stenarna” gör kanske nästan lika mycket skada.
Det bortglömda folket
För många kristna hör Israels och Jerusalems beskydd till de vanligaste böneämnena, och det ska vi naturligtvis fortsätta med. Men kommer vi ihåg att be för judarnas frälsning? Tänker vi på att judarna ska nås av evangelium?
Det verkar tyvärr inte så. I en artikel på den kristna sidan Jesaja53 skriver den messianske juden Sheldon Sawyer:
”En messiansk organisation som ansvarar för judisk evangelisation i Nordamerika har samlat in data som visar att kyrkans minst nådda religiösa och etniska grupp, när det gäller missionsarbete, faktiskt är det judiska folket – i Israel såväl som i USA.”
Det är anmärkningsvärt att så många kristna glömt bort sina judiska systrar och bröder! Och de messiansk-judiska organisationerna som utför mission i Israel står ofta ensamma. Varifrån kommer detta ointresse för evangelisation för israels folk? Jag vet faktiskt inte. Men jag tänkte gå igenom tre möjliga anledningar här.
En del menar att vi inte behöver be eller vittna för judarna, eftersom de ”automatiskt” blir frälsta. Men när Jesus vandrade på jorden prioriterade han judarna. Han befallde de tolv apostlarna att inte gå till hedningarnas område eller någon samarisk stad, utan i stället till de förlorade fåren av Israels hus (Matt 10:5-6).
Han sa till och med:
”Jag är inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus” (Matt 15:24).
Vidare uppmanade Jesus sina lärjungar att sprida evangeliet med start i Jerusalem, Judéen och Samarien, och därefter över hela jorden (Apg 1:8).
På samma bana skrev Paulus att evangeliet är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror – juden först, men också greken (Rom 1:16). Det är sant att Paulus skrev att ”hela Israel ska bli frälst” (Rom 11:26), men utifrån sammanhanget verkar detta handla om en framtida händelse. Precis som Paulus skriver har en förhärdelse drabbat en del av Israel, och det är precis vad vi ser idag. Men den har inte drabbat alla!
Andra menar att judarna inte behöver Jesus. Allt de behöver göra är att följa Torah. Men det står om Jesus:
”Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta” (Apg 4:12).
I andra Korintierbrevet 3:16 skriver Paulus att först när judarna omvänder sig till Herren (dvs. Jesus), tas den slöja som ligger på deras sinnen bort, och när den gör det, får de se Kristi härlighet (4:4). Att judarna inte skulle behöva Jesus är alltså inte sant. Jesus sade ju också att de som inte känner Sonen, känner inte heller Fadern (Joh 14:7, Joh 5:23, Joh 5:42-43, etc). Detta gäller naturligtvis inte bara judarna, utan alla – oavsett religionstillhörighet.
En tredje grupp menar att kyrkan ersatt det judiska folket som Guds utvalda folk, så kallad ersättningsteologi. Detta är inte heller korrekt, för Gud har befäst ett evigt förbund med Israel. I Romarbrevet 11:1-2 skriver Paulus:
”Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.”
Några verser senare varnar han församlingen för att förhäva sig över judarna (11:16-21). Icke-judarna är inympade i Olivträdet, det judiska folket, och inte tvärt om. Jesus sade att han ska bli herde till en flock som består av både judar och icke-judar (Joh 10:16).
Oavsett anledning – varför skulle man vilja förvägra judarna den glädje det innebär att vara frälst? Det finns alltså ingen anledning till att inte be för judarnas frälsning, tvärt om finns det all anledning. Vi är menade att följa Jesus tillsammans med judarna!
Be för Israels och judarnas frälsning!
Kommer judarna att bli frälsta då? Ja, både Gamla och Nya testamentet talar om det. Sakarja skriver:
”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde” (12:10).
Som tidigare nämnt sade även Paulus att Israel ska bli frälst när icke-judarna kommit in i fullt antal.
Men vi behöver be för Israels frälsning och för judarnas frälsning. Vi bör be att vi själva får uppleva den nöd som Paulus kände:
”Jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet” (Rom 9:2-3).
Vi behöver uppleva den bedrövelse som Jesus kände när han grät över Jerusalem, som han visste skulle förstöras för att de inte förstod den tid då Herren besökte staden (Luk 19:44). Vi måste be för att judarna ska lära känna Yeshua, sin Messias – den lidande Messias som dog för sitt lidande folk – och de ska lära känna honom som judar.
De messianska judar som redan kommit till tro, och de messiansk-judiska organisationer och församlingar som ofta ensamma drar det stora lasset vad gäller evangelisation i Israel, behöver också förbön. Vi får ej heller glömma bort att be för att Jesus ska möta den israeliska gisslan som fortfarande lider svårt i Hamas mörka tunnlar*.
*[Då texten skrevs före oktober 2025 var gisslan ännu ej frigiven – red]
Slutligen får vi inte glömma att Israel är sammanknutet med Jesu återkomst. Jesus avslutade sitt långa tal till fariséerna med följande ord:
”Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn” (Matteus 23:39).
Låt oss be att judarna snart ska få utropa: ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!”
