Appell
En medlare används för att hitta lösningar i olika situationer, exempelvis under svårlösta konflikter länder emellan. Vi ser hur man genom medling söker efter lösningar i konflikten mellan Ryssland och Ukraina där flera europeiska länder och även USA engagerat sig. Man försöker och försöker på olika sätt och det verkar inte finnas några mänskliga lösningar. När det gäller medling behöver båda parter vara överens samtidigt som medlaren måste vara väldigt insatt i konflikten. Medlaren ska också ha förtroende för båda parterna.
Medlare för ett bättre förbund
I 1 Petrus brev läser vi om en medlare mellan Gud och människan, nämligen människan Jesus Kristus. Han är både sann Gud och sann människa. Det står så här i 1 Petrus brev 1:20:
”Han var utsedd redan före världens skapelse men har nu i dessa sista tider uppenbarats för er skull. Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och gett honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.”
Jesus var utsedd före världens skapelse och väl insatt i Guds sinne och tankar, och denna Guds rättfärdighet som krävdes på grund av människans synd, vilken ligger som ett hinder för människan att nå Gud. Jesus var insatt i situationen och hade vad som krävdes. Det heter också om honom i Hebreerbrevet: ”Se, jag kommer för att göra din vilja, o Gud.” Jesus är inte bara Gud, han är också sann människa, prövad i allt.
Den första människan förlorade allt. Under sista skapelsedagen läser vi om hur Gud sagt att allt är gott, ja till och med att allt är mycket gott, och han vilade på den sjunde dagen. Människan var där, i den bästa av världar, men förgrep sig och sökte kunskap genom en annan väg än att lyssna till Gud. I olydnad gick man filosofins väg eller andra vägar än att vänta och bida Gud. Varningarna var tydliga: Ta inte i detta, rör det inte. Om du gör det kommer du att döden dö.
Trots att de var i den bästa av världar så föll dock människan, blev offer och förlorade sin klädnad; denna ljusdräkt hon ägde. I denna frihet var tanken att de skulle utbreda Eden och på ett sunt sätt råda över skapelsen. Genom sin olydnad mot vad Gud hade sagt förlorade de dock allt och fick kläder av Gud för att skyla skammen och skyla sig för köld och hetta.
Den andra människan
Den ”andra människan” – Jesus Kristus – prövades till det yttersta ute i öknen. I öknens hetta kämpade han under fyrtio dagar utan mat och dryck, efter att han hade döpts av Johannes. Det står att Anden förde honom ut i öknen för att frestas. I svaghet och utsatthet skulle han möta fienden. Vi ser i denna den andra människan att fienden fick ge vika och lämna honom. Jesus segrade i öknen.
Senare, i Getsemane, genomlider Jesus en ännu större prövning: ”Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.” Övergivenheten var enorm då han på grund av människans synd korsfästes: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jesus led djupt, som skuldoffret. Han iklädde sig köttslig gestalt, men han var ingen syndare. Jesus blev iklädd synden och prövad i allt, ända till sin totala uppgivenhet och yttersta svaghet. I denna sin svaghet utropade han på korset: ”Det är fullbordat!”
Nyckeln
Det finns en medlare mellan Gud och människa – människan Jesus Kristus. Det är en enormt stor sanning. Han är medlaren prövad i allt. Gud är fullvärdig medlare och vi människor får kapitulera inför detta och acceptera honom som medlare. Då blir himmelen vår och gemenskapen med den underbare Jesus en oerhörd bekräftelse i våra liv.
Genom tron tar vi emot honom och den rättfärdighet som han representerar blir min rättfärdighet och jag får nya kläder; en rättfärdighetsskrud. Det är Guds Ande som verkar. Anden har fött mig på nytt till ett levande hopp, som det står i sången: ”Andens vittnesbörd jag fått, nu jag vet vad jag ej förr förstått. Bibelns väg den bästa är, vandra för mig här.”
En är medlare mellan två parter – men det är Gud som tar initiativet för att möta människan. Redan i begynnelsen var Jesus Guds offerlamm och han ska föra saken till sin slutliga lösning.
I inget annat namn
Det finns sidor i den här medlarens roll som ingen annan kan utföra. Skriften säger att hos ingen annan finnes frälsning, än hos Jesus. Vare sig i himlen eller på jorden. Grunden för detta är hans blod, som utgavs en gång för alla. Jesu blod är det enda som har lämnats kvar på den här jorden när Jesus for upp i sin härlighet, blodet från det fullvärdiga offret – Jesus.
I Hebreerbrevet 9:24 står det så här:
”Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.”
En var värdig. Han gick in i själva himlen för att nu, för oss, för vår skull. Sedan står det:
”Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse” (vv 25-26).
Du kan tänka dig hur mycket som har offrats för människans situation under historien men som aldrig har kunnat lösa det huvudsakliga problemet fullt ut.
”Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden” (v 26).
Vi har en medlare som har förstått Guds avsikt och Guds stränghet inför synden, och som inte visste av någon synd. Han blev gjord till synd, men han var ingen syndare. Han drack kalken innan han skulle vidare fram mot korset. Hans ord på korset, ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”, talar så oerhört. Sedan har vi crescendot: ”Det är fullbordat!”
Det står att Jesus törstade när han hängde på kordet. Det var inte den här mänskliga törsten först och främst, utan det var för att släcka människans törst, hennes hopplöshet. Nu har han trätt fram en gång för alla. Det som har varit och det som ligger framför. Synden är utplånad i och genom en enda människa. Jesus gick hela vägen och blev ett välbehagligt offer inför Gud.
Det heter vidare:
”… han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom” (v 28).
Bibelöversättningen 1917 skriver: ”Låta sig ses av dem som bida honom, till frälsning.”
Frälsningens slutmål!
Vi talar om den förhärligade Jesus Kristus. Han som är sann Gud och sann människa. Kroppen är borta från graven. Han sitter på Faderns högra sida i höjden och han ska träda fram en andra gång. Inte för att bära synd utan för att låta sig ses av dem som bida honom.
Jag blir salig av de här verserna. Vi har en medlare! Det är för oss allesammans så att vi får kapitulera inför honom. Det är den enda vägen för människan, så att rätt ton kan nå fram till människans hjärta, rätt håg i en tid där hatet blir mer och mer påtagligt. Så vet vi också att människan bär på så mycket elände. Vi har blivit hans fiender, och egentligen är det så att vi hatar honom. Hur har vi då kunnat komma till honom? Gud har tagit första steget att försona människan med sig själv.
Vägen är öppen, men han förefaller vara tyst många gånger för dig och mig. Du har varit med på vägen. Det kan vara i kärlek, i olika situationer, för att det här kärlet ska få en riktad blick. Men Guds öra är aldrig långt borta från den som ropar till honom. Han sätter inte dövörat till den som ropar till honom, till den som längtar efter honom, som inte vill något annat.
Rövaren på korset sa: Tänk på mig. Han bad om en tanke. Jesus, tänk på mig när du kommer in i ditt rike. Jesus svarade: Sannerligen säger jag dig: Idag ska du vara med mig i paradiset. En tanke räckte.
Medlaren är en, människan Jesus Kristus. Tack Jesus att du i sanning är en medlare och att det inte finns frälsning i något annat namn. Tack Jesus för att du har svarat upp inför allt. Tack att du ska låta dig ses av alla som bidar efter dig. Tack att du kommer snart. Tack att även den här jorden ska födas på nytt. Tack för den helige Ande och den inneboende källan. Tack för ditt blod. Tack för seger i ditt namn. Amen.