Kyrkor och tempel – eller sanna tillbedjare?
Ledare
Israel, som den nation vi ser idag, kommer att försvinna. Likaså Ryssland, Kina, Indien, USA och andra stormakter. Alla nationer och riken på jorden kommer inom en snar framtid att möta sitt öde.
När vi läser Bibeln förstår vi att de tecken som äger rum i tiden idag talar sitt tydliga språk. Vi har aldrig levt i en sådan tid som idag när vi bokstavligen ser hur Bibelns profetior går i uppfyllelse. Se på Jesu undervisning, apostlarnas, Daniels och övriga profeters undervisning. Alla talar samma tydliga språk:
”Världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt” (1 Joh 2:17).
Dock finns det ett rike, ett Guds hus, vilket kommer att bestå för evig tid, ett rike som inte kan skakas (Heb 12:28). Guds hus är inte beroende av materiella eller andra världsliga tillgångar. Det tar sig tydliga uttryck hos exempelvis Abraham som i tro gick ut från sitt land och sitt folk till ett land som Gud hade lovat honom. Han fick se landet men fick inte vara med om uppfyllelsen att inta landet. Men han såg, trodde och insåg evighetsvärdet i Guds löfte. Vad Abraham längtade efter var att se Jesus. Jesus sa:
“Abraham, er far, jublade över att få se min dag. Han såg den och gladde sig” (Joh 8:56).
Mose fick uppdraget att leda Israels befrielsetåg ut ur Egypten där man levt under svåra omständigheter i 400 år. Många var de rop som hade stigit upp till Gud. Efter ett mirakulöst uttåg befann man sig i öknen Sinai, vid Guds berg Horeb. Där talar Gud, riktlinjer dras upp och Mose får ytterligare en befallning, nämligen att bygga en boning åt Herren. Bara tanken måste ha varit hisnande för Mose, men han tar sig an uppdraget. Gud ger detaljbeskrivningen från början till slut. Ingenting var lämnat åt slumpen. Gud sa:
“De [Israels barn] ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. Tabernaklet med alla dess tillbehör ska ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så ska ni göra (2 Mos 25:8-9).
Kapitlets sista vers påminner om hur viktig utformningen var och att alla material var precis som Gud sagt:
“Se till att du gör detta efter den mönsterbild som har visats för dig på berget (v 40).
Gud valde att bo i ett tält. Hur kan det vara en evig boning? Ett bristfälligt tält som skulle kunna blåsas omkull av en orkan eller lätt rivas av en illvillig fiende. Hur som helst var det Guds befallning att ett tabernakel skulle byggas. Gud själv var garanten till att huset skulle bestå, trots sin enkelhet. Det som tabernaklet representerar består för evig tid, ty det vittnar om det himmelska Jerusalem.
Tabernaklet följer Guds folk under många år, genom svåra avfallstider (se Domarboken) och ända fram till kung David, som får tanken att bygga ett hus åt Gud. Han får som första svar en påminnelse om att Gud redan bor bland sitt folk:
“Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel” (2 Sam 7:5-6).
Gud tar dock till sig Davids vädjan och hans son Salomo blir den kung som bygger det första templet av sten i Jerusalem.
Salomos tempel
Inför invigningen av templet samlade kung Salomo Israels äldste och överhuvuden och Herrens förbundsark med budorden hämtades dit, för att placeras i det allra heligaste. Under högtiden sa Salomo:
“Herren har sagt att han vill bo i dunklet. Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, en plats där du kan bo till evig tid (1 Kon 8:12-13).
Därefter välsignade Salomo Israels hela församling innan han slutligen ber en oerhört gripande bön, en bön som uttrycker hur stort och fantastiskt det är att Gud bor ibland sitt folk, och hör sitt folks böner i detta hus:
”Om någon syndar mot sin nästa och man ger honom en ed att svära, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus, hör det då i himlen och utför ditt verk och skaffa dina tjänare rätt” (vv 31-32).
Bönen fortsätter:
”Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende för att de har syndat mot dig, men de vänder om till dig och prisar ditt namn och ber och ropar till om nåd i detta hus, hör det då i himlen och förlåt ditt folk Israels synd och låt dem komma tillbaka till det land som du har gett deras fäder. Om himlen stängs och regnet uteblir för att de har syndat mot dig, men de ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och vänder om från sin synd …” (vv 33-35).
Område efter område lyfts fram i bönen och inkluderar även främlingar som inte tillhörde Israel, men som kommit dit för hans namns skull:
”Även om en främling som inte tillhör ditt folk Israel kommer från något land långt borta, för ditt namns skull – för också där ska man höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm – ja, om han kommer och ber vänd mot detta hus, hör det då i himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och vörda dig så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn (vv 41-43).
Återkommande påminner Salomo i sin bön om hur Gud svarar på bön om man i ödmjukhet vänder sig till detta hus med en bön om bättring och söker Gud av hela sitt hjärta.
Gud bor inte i hus byggda av människohänder
Hur stort och mäktigt det här än var så handlade både tabernaklet och templet om förberedelser för något ännu större som skulle äga rum. Tabernaklet finns inte mer och både Salomos tempel och det som byggdes efter fångenskapen i Babel och sedermera restaurerades av lydkungen Herodes, är borta.
Templen hade sin specifika uppgift fram till den dag då Gud själv lät det fem meter höga förhänge som skilde Det allra heligaste i templet från övriga delar, rämna i två delar, uppifrån och ner. Det skedde i samma ögonblick som Jesus, vars kropp bröts itu, gav upp andan och dog.
Nya testamentet undervisar om församlingen som Guds hus på jorden och uttryckligen förklaras att det inte handlar om någon jordisk byggnad. Det står till och med att Gud inte bor i tempel gjorda av människohänder (Apg 17:24). Församlingen i tiden har aldrig fått uppdraget att bygga kyrkor, tempel eller andra helgedomar. Ändå är det just dessa ståtliga byggnader som utgör kärnan i många kyrkliga traditioner.
Jesus var tydlig. Han lät sig inte påverkas av alla de influenser som dominerade bland prästerskap, skriftlärde och fariséer, det judiska folkets elit. I centrum av deras stolthet fanns templet. Jesus flyttade fokus bort från sådant som prisades av människor och vände sig till utstötta människor för att uppenbara sin härlighet. Att Jesus var den efterlängtade Messias var fördolt för de flesta. Man förväntade sig att han skulle träda fram på ett helt annat sätt än vad han gjorde, nämligen med templet i centrum, uppbackad av prästerskapet.
Ett talande exempel på hur Jesus gick tillväga var mötet han hade med en samaritisk kvinna vid Sykars brunn. Kvinnan levde under skam, var uppenbart sargad och illa ansedd och hade helst sluppit gå den här vägen varje dag för att hämta det nödvändiga vattnet. Där, i anonymitet, väljer Jesus henne för att uppenbara det hela Israel väntade på. I samtalet Jesus hade med henne avslöjar han vem han var, nämligen den utlovade Messias. Kvinnan tar upp frågan om tillbedjan och nämner templet i Jerusalem och det här berget. Jesus säger:
”Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha” (Joh 4:21-23).
Guds hus på jorden har ingenting med katedraler och vigda kyrkorum att göra. Däremot bor Gud i våra hjärtan och som pånyttfödda blir vi tillsammans med rövaren på korset tempel åt den helige Ande. Det är en boning som består för evig tid.
Det nya Jerusalem
Det investeras åtskilliga miljarder dollar i vapen för att stärka olika allianser och säkra landområden. Bildligt talat söker stormakterna säkra sina hus och utöva makt för lång tid framåt. Dock ligger dess framtida öde i Guds händer. Det finns endast ett hus som kommer att bestå och det är Guds hus. En dag mycket snart kommer Jesus att uppenbara sig i härlighet. Tillsammans med sin dyrt köpta brud (församlingen) träder det himmelska Jerusalem fram i all sin prakt och makt på jorden. Johannes beskriver händelsen i Bibelns sista bok:
Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta” (Upp 21:1-4).