Bibelstudium
Inledningsvis vill jag påminna om Jesu undervisning om de anförtrodda punden. Vi läser i Lukas 19:13:
”Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka.”
Vi som tagit emot Jesus i våra liv, såsom Herre och Konung, vi har alla även fått något att förvalta. Något att förmera. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att vi alla ska stå på predikstolen och tala för massorna. Men vi har alla fått en gåva som vi har blivit anförtrodda att dela med oss av. “Gå ut i hela världen” var Jesu sista uppmaning till sina lärjungar.
I liknelsen om de anförtrodda punden hade två av tjänarna förmerat sina pund, i olika grad. Den tredje däremot hade valt att gömma sitt pund i en duk. Kanske tyckte han att uppgiften var för stor, kanske såg han mer på sin egen styrka – eller svaghet, och bestämde att det är bättre att bara låta det bero. Kungen kommer snart och då får han tillbaka det som är hans.
I Samuelsböckerna läser vi om David, herdepojken som blev kung. Från början var det ingen som direkt räknade med att han skulle bli något speciellt i Israel, eller ens i Betlehem. Då profeten kom för att smörja en ny kung efter Saul, var han helt förbisedd. Han var inte ens saknad att börja med, utan var ute på marken med hjorden. En ung pojke, utan några speciella egenskaper som mänskligt sett skulle eftertraktas hos en blivande kung. Men vi läser att han var en man efter Guds hjärta:
”Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.” (Apg 13:22)
Jag ska inte uppehålla mig hos David nu, mer än att konstatera det som de flesta av oss redan känner till. Genom Guds ledning blev han kung, först i Juda, sedan i hela Israel. Han gjorde felsteg, men sökte Guds nåd. Och Gud gav honom löftet om hur hans ätt ska bestå för evigt på Israels tron. Vi kan t.ex. läsa i Psalm 89:3-4:
”Jag har slutit förbund med min utvalde, gett min ed till min tjänare David: Jag ska låta din ätt bestå för evigt och bygga din tron från släkte till släkte.”
Åren går. David blev gammal och dog så småningom. Hans son Salomo blev kung efter honom, men avföll och började bli tolerant mot det som inte ska tolereras. Men Guds löfte stod dock kvar.
Efter att Salomo lämnat jordelivet så uppstod en konflikt och riket delades. De tio stammarna i norr bröt sig loss, och kvar blev Juda och Benjamin med Jerusalem under kung Rehabeam.
Kung följde sedan på kung. Avfallet från Gud växte för varje generation som gick, utom i vissa undantagsfall då vi kan läsa om hur Gudslängtan blommade upp. Längtan efter det sanna och genuina. Vi kan som exempel läsa om kung Josias reformation i 2 Kungaboken 23, och om hur han befallde att Påsken skulle firas – som då inte hade firats sedan Domartiden, alltså före kung Davids tid.
På 700-talet före Kristus föll Samaria, som då var huvudstad för de tio stammarna i norr, och folket fördes bort. Juda rike förblev dock under något drygt århundrade till.
Guds löfte. Ja, vad hände med det? Han som en gång som 18-åring varit kung i Jerusalem under rekordkorta 3 månader, undrade nog. Enligt Bibelns författare hade han inte varit någon speciellt god kung, utan var en av alla i raden som gjort det som var ont i Herrens ögon. Men han måste ändå ha undrat då han satt fängslad i Babel. Löftet Gud gett David verkade helt utom räckhåll. Löftet om att Davids ättlingar för alltid ska sitta på Israels tron.
Jojakins farbror Sidkia som tagit över styret av Jerusalem efter att Nebukadnessar fört bort Jojakin, hade försökt göra uppror, men det hade slutat katastrofalt. Nu låg templet i ruiner och stadens murar var nedbrutna. Allt hopp var ute.
Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam.
Åren gick. Århundraden gick. Babel, det mäktiga riket som verkade vara så väl grundat mötte sin undergång i det persiska riket. Ytterligare ett rike i en lång rad av riken som egentligen representerade exakt samma bakomliggande vilddjursmakt. Kung Koresh befallde att templet i Jerusalem skulle byggas upp. Ytterligare tider passerade och murarna byggdes upp. En liten bit i taget, men med en vision som bara Gud kan ge. Läs gärna i Nehemja och Esra om detta arbete.
Persien trycktes så småningom tillbaka och Grekland äntrade spelplanen. Det kan tyckas slumpartat hur världsimperierna avlöst varandra i förhållande till Guds plan och löften. Men nog är det mäktigt att se hur Gud använder dessa på olika sätt för att hans plan som funnits alltsedan världens skapelse, ska nå sin fullbordan.
Mot alla odds så kan vi se hur Davids, och Jojakins ättelinje fördes vidare genom all turbulens.
Och så gör Rom entré. Det mäktigaste rike världen någonsin hade skådat, som även det på ett högst osannolikt sätt blev ett redskap i Guds händer. Detta rike som verkligen la hela den då kända världen under sina fötter.
Vi läser i Lukas 2 om hur kejsar Augustus ville göra en folkräkning. Inte handlade det om att han märkbart brydde sig om folken Rom härskade över, men han vill konsolidera makten. Återigen ser vi hur Gud verkligen är den som håller allt i sin hand, och Jesus föds i Betlehem till följd av detta. Enligt löftet till profeten Mika i kapitel 5 vers 2:
”Men du, Betlehem Efrata som är så liten bland Juda tusenden, från dig ska det åt mig komma en som ska härska över Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.”
Hur Jesus föddes, levde, korsfästes och uppstod är inget som skett lite på måfå. Det är ingen slump att han offrades utanför staden, upphängd på ett trä, där han blev bärare av vår förbannelse. Gud singlade heller inte slant och tänkte att kanske kommer Jesus stå upp från de döda, eller inte – vi får se hur det går. Nej, Jesus är uppståndelsen och livet, för Jesus är Gud inkarnerad. Livet är inte enbart ett attribut han har, det är något Jesus är. Och i honom är vi delaktiga i samma liv.
Då Gud skulle uppfylla sina löften sände han inte en representant eller talesman i form av en ängel eller en profet. Istället investerade han sig själv i sin skapelse, därigenom att han blev människa.
Det finns ett tv-program som heter Så mycket bättre. Jag har aldrig sett programmet, men däremot rubriken då och då. Och just Så mycket bättre är vad Guds löften är, än vad någon människa kunnat förstå.
”Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.” (1 Kor 2:9)
Något av vad jag vill lyfta fram med den här texten är att oavsett hur våra liv ser ut; vi kanske tycker att vi har förlorat allt vi kämpat för i livet. Vi kanske inte förmår att se hur Gud på något sätt skulle ha en väg framåt i vår nuvarande situation. Det kan kännas hopplöst.
Men se på löftet om Messias, om hur allt ledde fram till Jesus födelse, död och uppståndelse. Det gick många långa år utan att någon med mänsklig logik kunde se en väg framåt. Efter att en förhållandevis liten grupp judar återvänt till Jerusalem efter exilen, så gick det sedan flera hundra år utan att något verkade hända. Men Gud verkade. Gud är alltid verksam.
Och sedan. De flesta som väntade på Messias väntade sig någon som politiskt skulle befria dem och ge dem en militär fördel gentemot den omkringliggande världen. Men istället kom Gud och gav dem något mycket större: Det varje människa så innerligt behöver; gemenskap med Skaparen. Ett förhållande till Gud vår Far. Och som om inte detta var nog så blev även vi hedningar inkluderade i detta.
Nu väntar vi på dagen då vi ska få möta Jesus på skyn. Det finns många teorier om hur det ska gå till, om hur vedermödan ska gå över jorden, och om hur Gud en gång ska bringa välsignelse till skapelsen under tusen år och sedan under evigheten. Och allt detta är intressant. Själv älskar jag att läsa och studera om detta, och jag vill verkligen uppmuntra er att göra detsamma.
Men ändå, tänk att när vi väl får se Honom så kommer allt vad vi studerat, läst och föreställt oss att blekna i jämförelse.
Men tills detta sker så vill jag avslutningsvis återknyta till inledningen av den här texten. Vi har fått pund att förvalta. Vi har alla fått olika gåvor; och av dem menar jag att tiden är en av de mest värdefulla. Gud har gett oss var och en möjlighet att använda vår tid här och nu för hans rike. Gör det. Jesus kommer snart!