Appell
Vi sjunger sånger med budskap om hur Jesus blev människa, och det är ju inte vem som helst vi sjunger om. Det är Jesus, Guds enfödde Son.
Vi som människor, är stoftmänniskor, varken mer eller mindre, oavsett hur duktiga eller akademiska vi är. Vi kan tycka att vi är stora, mäktiga människor, men dock är vi bara stofthyddor – lera. Av jord är vi komna, och av jord ska vi åter bli. Det är människan.
Det är inte för intet som Jesus säger: ”Var och en som ber, han får, och den som söker, han finner.” Det är klarhet i det där. Har vi tappat bort något? Har vi kanske tappat bort oss själva i tiden? Har vi gått vilse? Ja, om vi ber, då är det något vi har behov av. Det kanske saknas något i ditt hem, och du går till din granne: Har du lite socker, har du lite mjöl? Kan jag få låna?
Den som ber, han ska få, säger Jesus. Och för den som klappar, för honom ska det vara upplåtet. Frågetecken blir utropstecken när vi kommer till Jesus.
Samtidigt ser vi en värld i kaos. En destruktiv människosyn råder och man kan undra: vilket århundrade lever vi i? Det är inte så stor skillnad på människan sedan brodermordet strax efter Eden, då Kain blev vred på sin broder och slog ihjäl honom. Gud frågade honom vad han hade gjort. Kain stod där inför honom som ser allt och vet allt, och svarar: Jag? Vadå? Ska jag ta vara på min broder? Inte vet jag var han är.
Människan snärjer sig själv. Hon bedrar sig själv genom syndens makt. Det är något förfärligt hur det som bor i en människas hjärta och sinne drar henne neråt.
Mitt i allt detta mörker, i allt kaos stiger Gud ner, av kärlek.
”Ty så högt älskade Gud människorna att han utgav sin Son, för att var och en som tror på honom inte ska förgås, utan ha evigt liv i honom” (Joh 3:16).
Gud lovar evigt liv, och att den som tror på honom inte ska gå förlorad. Ett evigt, obrutet liv.
I Efesierbrevet1:3 är ordet ”välsignad” återkommande:
”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse” (Ef 1:3).
Gud har utvalt Kristus, och när vi kommer till honom förstår vi att vi är utvalda i honom. Redan före världens grund var lagd utvalde han oss, och när vi kommer till Jesus öppnas någonting helt nytt. Vi får lasta av vårt gamla liv vid Golgata – platsen för ett förr och ett nu, en avstjälpningsplats för det gamla.
Jesus blev vårt offerlamm. Gud är Gud inför vår Herre Jesus Kristus som människoson. Gud är Fader inför vår Herre Jesus Kristus som Guds Son. När han kom förde han gudomlighet in i människan genom Jesus Kristus, och i uppståndelsen fördes mänsklighet in i gudomligheten. Till den tvivlande lärjungen Thomas sa han: Se mina händer. Thomas, kom. Du som tvivlade, kom. Du som hade frågor, kom. Se mina händer, min sida.
”Min Herre och min Gud. Nu tror jag”, svarade Thomas.
Inga frågetecken. Den som ber, han ska få. Den som klappar på hans hjärtas dörr, för honom ska det vara upplåtet.
Gud som är Ande blev människa, för att vi som människor skulle nå honom. Vi har fått barnaskap, och inte bara ett barnaskap som vid en adoption. Här handlar det om en judisk far som kallar på sin son: ”Tiden är inne. Kom. Nu ska du träda in i arvet.” Vi har fått söners rätt, och snart ska barnaskapet bli fullbordat för oss! Vi ska få se vilket arv vi har – ett oerhört arv inför honom.
Vi är förutbestämda till barnaskap och att vara utvalda i honom, för Gud har utvalt Jesus. När vi kommer till Jesus är vi utvalda i honom. Han var det slaktade Lammet redan före tidsåldrarnas begynnelse. ”Ty så högt älskade Gud världen”, och hans kärlek kommer vi aldrig att kunna greppa.
Vi är benådade. Det finns en skuld att betala, som vi inte kan betala. Vi kan inte ersätta den skuld som synden fört med sig. Mänskligheten har förlorat vägen och missat målet. Men den som klappar, för honom ska det vara upplåtet. Den som söker, han ska finna. Den som ber, han ska få. Det är Jesu egna ord till människan. Skulden kunde inte betalas, men Gud blev människa i Jesus Kristus.
Alla var ute efter människan i Jesus Kristus. Konungarna var ute efter honom. Herodes var ute efter honom. Föräldrarna skulle ha kunnat ta gossebarnet till Herodes, eftersom Herodes sökte honom. De hade kunnat ta barnet, åka till Jerusalem inför Herodes och säga: här är gossebarnet. Ingen skulle ha kunnat göra någonting. Men det var inte den vägen Gud valde.
De fick fly till Egypten, han var Guds offerlamm. Man ser människorna; den ena efter den andra förskräcktes över att en konung hade fötts i Davids stad, i Betlehem. Man skulle utforska det noga. Var är han? Herodes kallade till sig alla präster. Vad är det som sägs inför mig? Vem är han? Ska någon födas?
Han ska bli konung. Han är konungarnas Konung och herrarnas Herre. Han är Människosonen, han som bryr sig om människan. Han som delade människors lidanden – han läkte hjärtats sår, öppnade blindas ögon, helade och upprättade människor på ett underbart sätt.
Ibland behövdes inga ord. Allting avslöjades ändå inför honom. Och sedan blev en människa fri från krafter som människorna inte kunde rå på.
Gud är den levande. Den som ber, han ska få. Den som söker, han ska finna. Och för den som klappar ska det vara upplåtet. Han har benådat oss. Priset kunde inte vi betala, men han kom och betalade fullt och helt.
Vi har fått den helige Ande, en underpant, ett insegel. När konungen skickar ett bud och sätter sin stämpel på en kungörelse, då är det kungligt. Då kan ingenting återtas. Vi har ett kungligt insegel över våra liv genom den helige Ande, om ett arv, om något som ligger framför. Det är ett insegel genom den helige Ande över våra liv.
Inte bara i oss, utan han har också beklätt oss med sin kraft. Det är ett insegel på att vi är hans egendomsfolk. Vi har gått från att vara stoftmänniskor till att bli hans egendomsfolk, som snart ska förlossas till hans härlighets pris. Ett underbart insegel genom den helige Ande.
Vi är hans söner. Vi är födda, inte av någon mans vilja, utan ovanifrån. Vi har fått rättigheter.
Jesus har fullständigt krossat åklagarens huvud, den gamle ormen, fienden till allt gott verk. Mandråpare, lögnare, säger Skriften om honom. Han är besegrad i Kristus Jesus.
Kommer vi till honom, då är vi i Kristus Jesus och fienden når oss inte. Vill han anklaga oss, säger Fadern: -Jag ser Robin genom Jesus Kristus. Han är fri. Han är förlossad. Åklagaren är besegrad.
Mycket kan vilja få oss modfällda eller skaka om oss, men Herren Jesus lever. Be, du ska få. Sök, du ska finna. Klappa på, och för dig ska det vara upplåtet. Gud är ljus, och inget mörker finns i honom. Han är liv.
Jesus söker frälsa människor även idag. Var och en som vill tar han emot. Han lossar bördor och befriar från bojor. Istället fyller han ditt liv med sann frid och glädje. Snart kommer Jesus igen. Amen!
