Undervisning
Det är många som gör anspråk på namnet Jesus. I vår tid, när det också händer så mycket politiskt, är det väldigt lätt att bli förvirrad. Många kristna står på de politiska barrikaderna och man har visserligen en kunskap om Jesus. Jag är inte den som ifrågasätter människors frälsning på något vis, men ofta när man talar om kristendom och Jesus så kommer man aldrig riktigt hela vägen.
Om vi verkligen tar Jesus på allvar, som vi läser om honom i Ordet, och om vi tar Guds ord på allvar, då kan det inte stanna vid till exempel fred och rättvisa, och att vi ska skapa en bättre värld. Då har vi bara kommit en liten bit. Nej, det handlar ju om helt andra värden, ty den här världen som finns, i den är ingenting gott.
När vi sjöng här så tänkte jag: tänk att vi har fått möta Gud, vi har fått möta Jesus – hos honom finns det inte någon ondska. Vi kan bli otroligt modlösa när vi tittar runt omkring och ser saker som händer, hemska saker och orättvisor. Man ser hur ondskan lanseras fram hela tiden. Men i Gud finns ingenting ont. Tvärtom.
Också för mig personligen har det varit perioder när man verkligen fått veta att man är människa. Det har kommit spår av tvivel och så vidare. Men det var en period när jag tänkte mycket på vem Jesus är, något som är väldigt avgörande för oss. Vi hör många som säger: ”han var en som sa mycket gott och han sa mycket bra”, och så vill man likställa Jesu person med vilken människa som helst, fast han är extra snäll eller bra.
Något jag tänkte komma till och som jag har läst om hemma, handlar om Job. Han var ju väldigt drabbad. Han säger i kapitel 19 från vers 20:
”Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar. Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig. Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?”
Sedan klagar han i vers 23-27:
”Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok, ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan! Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud. Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling därefter trånar jag i mitt innersta.”
Det är något av det här som människan måste få uppleva, och som du och jag också måste söka. Ja, vi har funnit Jesus, men förstå mig rätt. Det här blev ju som en profetia av Job: ”Dock jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.”
Vi kan läsa om Job, men vi har inte fått vara med om det som han fick vara med om. Det är inte många som får vara med om det. Samtidigt kan vi känna igen oss när vi läser, ur våra egna tankar och funderingar och saker vi brottas med som människor. På ett sätt är vi drabbade som Job. Vi kan bildligt talat säga att vi också drabbas i våra kroppar, att vi ibland kan vara som fångar i vår kropp.
Vi är begränsade, och det är inte så att allting blir bättre och bättre kroppsligt, utan snarare tvärtom. Vår kropp bryts ner och vi får brottas med olika saker, både mentalt och fysiskt. Jag tror inte att jag behöver förklara för någon vad det är att vara människa, men det kan vara så att vi får känna av det här extra ibland, och att vi faktiskt som Job får klaga. Han sa: ”Ack att mina ord skrevs upp, att de blev upptecknade i en bok.” Och vidare: ”Sedan denna min sargade hud är borta, ska jag fri från mitt kött få skåda Gud.”
Vi är ju på ett sätt fångna i vårt kött. Och jag tror inte att jag är helt fel ute om jag säger att även Paulus klagade när han säger: ”Vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?” Han klagade över sin belägenhet på olika sätt, för han var drabbad av den här syndakroppen, av det som bryts ner.
Vi ska snart komma till Hebreerbrevet, men först ska vi läsa i Johannesevangeliet kapitel 1. Det är ett ord som jag ofta har återkommit till och som jag tycker är så underbart när det handlar om vem Jesus är. Det är inte så att Gud förväntade sig något och sedan misslyckades med att göra människan så bra så att hon klarar sig själv. Nej, han visste hela tiden att människan inte skulle klara sig själv.
Vi läser på olika ställen ur profetior och så vidare, hur hans egen arm fick rycka in, Guds egen arm. Gud visste redan från början att det var hans plan, en frälsningsplan för människan – att han själv skulle stiga ner. Tänk att vi inte behöver stanna vid en kulturell Jesus som vi tar lite där det passar in, utan Jesus som verkligen får vara den han är.
Vi läser välkända verser i Johannesevangeliet kapitel 1. Det är viktigt att vi påminner oss om det här för att få en förnyad blick på Jesus:
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed. En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes. Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom. Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till” (Joh 1:1-10).
Det här är så underbart: Jesus, han var med när vi skapades. Allt har blivit till genom honom, till honom. Han var inte bara en man som sa bra saker. Nej, han var Guds Son. Han var till före Abraham, han var där när du och jag skapades.
Vi fortsätter att läsa i Johannes 1:
”I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud” (v 10-13).
Tänk vilka underbara och viktiga ord. Sedan står det som jag tänkte komma till:
”Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning” (v 14).
Det här är motsatsen till världen, där lögn, obarmhärtighet, falskhet, bitterhet osv. härskar. Men han var full av nåd och sanning. Amen!
Vi ska också läsa i Hebreerbrevet 10:
”Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana” (v 1).
Den här versen förmedlar något viktigt, nämligen att lagen innehåller en skugga. Och vi vet ju att Gamla testamentet är något som pekar fram emot Kristus. Det är en skugga eller skuggbild av det som skulle komma. Och därför kunde också Job utropa: ”Jag vet att min förlossare lever.” Han pekade fram mot honom som skulle komma.
Vi läser vidare:
”Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade. Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd. Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder” (v 2-4).
Jag talade tidigare om hur vi kan känna att vi är fångar i vår egen kropp, att vi är begränsade på olika sätt, och hur vi av olika anledningar kan bli både frustrerade och förtvivlade gällande vår kropp, vår belägenhet och allt som vi drabbas av. Men så står det:
”Därför säger han vid sitt inträde i världen …” (v 5a).
Här ser människor julens budskap med Jesus som ligger där i krubban. Men det står att han vid sitt inträde i världen säger:
”Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig” (v 5b).
Det var nödvändigt att Guds Son skulle få en kropp. Han steg ner och Ordet blev kött. Är det inte så att han var 100 procent människa? Visst var det så. Han blev människa. Gud blev människa. Det är det som har talat till mig så underbart; att vi levde här med vår kropp, våra begränsningar, våra omöjliga situationer i vår kropp, vår syndakropp. Då kom Jesus och han fick en kropp. Han fick en kropp som du och jag.
Bibeltexten fortsätter:
”I brännoffer och syndoffer fann du icke behag. Då sade jag: ’Se, jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra din vilja, o Gud.’» Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» – och dock frambäras de efter lagen – säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället. Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad” (v 6-10).
Det här kan vi inte förstå till fullo, men Jesus gav sin kropp. Och han blev också det brödet – som han säger själv – som kom ner ovanifrån för att ge människorna liv. Vi kan läsa några verser till:
”Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder; men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall». Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade. Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt: »Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem” (v 11-16).
Det är så underbart att få syn på vem Jesus är; att han kom för att offra sin kropp, i människans belägenhet som var så omöjlig. Då kom Jesus, han steg ner, Ordet blev kött. ”Och en kropp beredde du åt mig”, säger han. Varför fick han en kropp? Jo, för din och min skull. Han skulle gå före. Han skulle dö – hans kropp skulle dö. Men så står det att döden kunde inte behålla honom.
Det är det som är vårt hopp; döden kunde inte behålla Jesus, för han hade ingen synd – det som är ditt och mitt problem.
Vi kan också läsa i Kolosserbrevet 2. Det är välkända verser, nog så viktiga att påminna om. Det är så mycket som vill ta tag i våra sinnen, så mycket som vill få oss på andra tankar. Fienden är inte sen, han är inte lat när det gäller att få oss på andra tankar och börja tänka otrons tankar.
”Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom och varen rotade i honom och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått, och överflöden i tacksägelse. Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga »vishetslära», i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens »makter» och icke till Kristus …” (Kol 2:6-9).
Och så kommer en otroligt viktig vers:
”Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter. I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus. I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda. Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder. Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. Han har avväpnat andevärldens furstar och väldigheter och låtit dem bliva till skam inför alla, i det att han i honom har triumferat över dem” (v 9-15).
Det här är oerhörda verser. Tänk om människor fick syn på den här Jesus. Att det inte bara handlar om att prata om kärlek, som är så lätt idag, utan att det finns något bakom orden. Men tänk att när vi talar om Guds kärlek, då finns det någonting bakom, det finns en tyngd som verifierar kärleken. Det finns något som representerar kärleken, och det är Gud själv. Det är Gud som steg ner. Gud som fick en kropp – Jesus, Guds son. En kropp beredde du åt mig.
Jesus vann seger över synden. Döden kunde inte behålla honom, och Gud uppväckte honom från de döda. Det är det som är ditt och mitt hopp, och det är det som är människors hopp idag. Vi kan inte reformera världen med fina ord. Nej, vi måste presentera den korsfäste Jesus, men också den uppståndne Jesus. Det är så otroligt viktigt att vi inte tappar bort evangelium, för om vi tappar evangelium blir vårt arbete ingenting värt. Då blir allt vi gör förgäves. Låt oss ha kvar det som är det viktigaste av allt:
”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.”
Då jag följer med i det som händer i världen blir jag frustrerad och ledsen. Då är det så skönt att få påminna varandra om vem Jesus verkligen är. Vi får gå framåt i tro. Jag tänkte också läsa i Romarbrevet 6 om dopet, och vilket liv vi verkligen får leva. Det är inte så att Gud lämnar oss åt vårt öde på något sätt, att ”nu har ni fått det här, nu klarar ni er själva”. Nej, vi får vandra med honom dag för dag. Han släpper inte taget om oss, och vi ska inte släppa taget om honom, utan vi ska hålla oss nära honom. Och han ser allt.
Jag tänkte på det som Job utropade: ”Ack, att allting blev upptecknat i en bok” för det är inte så att vårt liv går Gud förbi, att han är ointresserad. Nej, allt finns upptecknat. Allt. Allt det vi brottas med i vardagen, i allt som händer, allt som vi drabbas av. Jag tror att Job fick bönesvar, för vi läser i Uppenbarelseboken hur böcker fick upplåtas. Allt var skrivet om människor. Vare sig de hade gjort gott eller ont, allt var upptecknat. Våra liv går inte Gud förbi.
Vi läser i Romarbrevet 6:3:
”Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död? Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv. Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse. Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom …” (v 3-6).
Här ser du den kropp som vi bär på, köttet som vi har sådana problem med. Det är vår gamla människa som har blivit korsfäst med honom.
”… för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden. Ty den som är död, han är friad ifrån synden. Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom, eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom” (v 6-9).
Amen! Halleluja! Döden råder inte mer!
”Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus” (v 10-11).
Varför? För att Jesus dog och uppstod.
”Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen. Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden” (v 13-14).
Tänk vilken underbar verklighet vi kan leva i. Det handlar om att se på honom, klamra sig fast vid Jesus.
Man kan säga mycket mer, men jag tror att budskapet har gått fram. Det är underbart att tänka på Jesus. Det har varit några svåra år, det är mycket som på olika sätt har drabbat och ställt till det. Vi kan ibland önska att allt var som förr, men vi ska inte tänka så. Gud leder oss framåt. Han har en plan för oss. Tänk att var och en får gå i förberedda gärningar. Att vi får den rätta synen på Jesus, det är A och O.
Det betyder allt, att få se på honom sådan han är, och inte som en kulturell Jesus som inte kan göra någonting, utom möjligtvis komma med några råd och fina ord. Men vi tror på den Jesus som dog och uppstod. Vi tror på den Jesus som var Gud som steg ner, Ordet som blev kött. Det är han som kan förvandla människors liv. Det handlar inte om att få en drägligare tillvaro – det handlar om att få evigt liv – för den här världsordningen går mot sitt slut.
Vi är inte här för att underhålla, och församlingen är inte här för att vara ett slags serviceorgan för samhället och sköta allt det där som är svårt. Församlingen är här för att vara en stad på berget, och vara ljuset som vi läste om. Det skenet får vi också vara med att sprida. Staden på berget som inte är undanskymd, utan en stad som människor kan se.
Jag ska avsluta med att referera igen till det som jag började med i Job. Jag tycker det står så underbart också i de här orden i Job 19:23-24:
”Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok, ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!”
Är det Jesus som är klippan här? Jag vet inte, men det är något mäktigt i de här orden.
”Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet” (v 25).
Det är inte vår kropp som är det viktiga här, utan det är hans. Den nya uppståndna kroppen som också vi ska få vara en del av när vi uppstår med honom. Det är han som skall stå fram över stoftet.
Och så står det:
”Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud. Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta” (v 26-27).
Vi ska också läsa i Uppenbarelseboken. Job sa att ”jag skall få skåda honom”. På ett vis har vi ju redan fått se vem Jesus är. Men tänk att vi en gång ska få se honom verkligen som han är när han en dag kommer. Vi ska få möta honom. Det står ju: ”Honom tror ni på utan att ha sett honom.” Vi har sett honom för våra hjärtan, vi har fått se Jesus som vår Frälsare, men den gången ska vi se honom. Då står det att vi ska få nya kroppar, att vi ska bli förvandlade.
Vi läser i slutet av Uppenbarelseboken. Detta, som är vårt hopp, ligger framför. Vi ska få se Jesus, vår Frälsare, och vi ska öga mot öga få tacka honom. Vi kan läsa om böckerna i kapitel 20:
”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt därpå; och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, och böcker blevo upplåtna. Och jämväl en annan bok blev upplåten; det var livets bok. Och de döda blevo dömda efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna” (v 11-12).
Det finns böcker, men så finns också livets bok. Det finns böcker där allting är uppskrivet. Men du, det viktigaste står i den sista versen:
”Och havet gav igen de döda som voro däri, och döden och dödsriket gåvo igen de döda som voro i dem; och dessa blev dömda, var och en efter sina gärningar. Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden. Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön” (v 13-15).
Det är oerhört allvarligt. Det finns böcker, men det finns också livets bok. Tänk att för oss är det inte ett hot, för människan är det en möjlighet. Tänk att Gud har en livets bok där han upptecknar alla dem som tar emot Jesus, de som tror på honom. De får vandra från döden till livet, och bli uppskrivna i livets bok. Amen.
Sedan står det i sista kapitlet:
”Och han visade mig en ström med vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro frukt var månad; och trädens löv tjänade till läkedom för folken. Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå där inne, och hans tjänare skall tjäna honom och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor” (Upp 22:1-4).
Det här är något som ligger framför och som är vårt hopp. Vi ska få se Jesus, se vår Frälsare, och vi ska öga mot öga få tacka honom.
Här i tiden får vi representera honom genom att vara förmedlare av evangelium. Vi ska visa Jesus för människor. Vi gör det genom våra liv, våra handlingar, genom vårt vittnesbörd. Apostlarna fick uppleva det här, och du och jag – vi får också vara med. Gud vill använda oss i sin tjänst, hur det än ser ut. I den här märkliga tiden när hela världen ställs på ända på olika sätt, där människor vet varken ut eller in och är rädda, har vi fått sanningens ord. Vi har fått evangelium, och vi vet att den här världen är i den ondes våld, men också att den här världsordningen går mot sitt slut. Men vi känner också Jesus Kristus, vår Frälsare – och honom får vi fortsätta predika om.
Hans namn skall bli känt. Jesus, han som kom för att frälsa sitt folk. Amen.