Hälsning från Guantánamo, Kuba
Broder Ramón Rigal har skickat en hälsning till församlingen tillsammans med en vädjan om förbön. Situationen är alltjämt svår i landet, främst orsakad av livsmedelsbrist och en enorm energikris, men också av fortsatta restriktioner mot fria, kristna församlingar. Fortsätt att bära våra kämpande syskon i bön.
Många välsignelser, syskon! Hur har ni det där borta? Här är allt mycket svårt på grund av problem med strömavbrotten; tiderna utan elektricitet blir allt längre för varje dag. Fortsätt att be för Kuba. Vi tackar Gud för den uppmuntran vi får genom hans ord, som kallar denna nöd för en lätt och tillfällig bedrövelse. Aposteln Paulus påminner om följande löften:
”Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt” (2 Kor 4:17).
”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår” (Rom 8:18).
Gud inte bara tröstar och hjälper oss i våra nuvarande jordiska prövningar. Han befriar oss också från de stora domar som ska sändas över jorden.
”Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare” (Upp 3:10).
Naturligtvis kommer de prövningar vi upplever nu att vara små i jämförelse med dessa omfattande domar som ska drabba jorden för att pröva dem som bor på den. När den tiden kommer, om vi håller fast vid tron, kommer vi att vara i Faderns hus, eftersom Herren har gått bort för att bereda plats för oss. Så, älskade bröder och medtjänare, låt oss inte tappa modet på grund av dessa lätta prövningar. Som det står i 1 Tessalonikerbrevet 4:18: ”Trösta därför varandra med dessa ord.” Idag vaknade jag och reflekterade över det bibelordet. Sammanhanget handlar om Kristi återkomst. Det förundrar mig att vi, när Kristi återkomst är så nära och mitt i så mycket lidande – åtminstone här på Kuba – talar så lite om Jesu tillkommelse.
Tiden i fängelset
Du kan inte föreställa dig hur många gånger jag läste Uppenbarelseboken i fängelset, då jag avtjänade tvåårigt straff för att ha hemundervisat mina barn tillsammans med min fru. Varje gång blev den till föda för min själ, ett hopp och ett träffande ord som jag kunde använda i det evangeliska arbetet i fängelset. Det kubanska folket har egentligen inget annat hopp än Kristus, eftersom det är mycket svårt att leva utan tro under de så svåra förhållanden som råder. Men många troende är upptagna av tanken på en fysisk befrielse och ser den som Guds svar – till exempel att Trump skulle ingripa i Kuba – men kanske kommer det aldrig att ske. Kristi återkomst är däremot fortfarande vårt hopp. Mitt i vedermödor och brist ger oss Gud på något sätt andrum, eftersom han förbarmar sig över sitt folk. Detta är en god tid för evangelisationsarbete, men många blir bittra. I stället för att söka Lammet som tar bort världens synd, som Johannes sade, vill de bara ha ekonomisk trygghet.
Broderliga hälsningar från församlingen i Guantánamo, genom Ramón Rigal