Jesus tar inte glansen från livet. I världen finns ofta missuppfattningen att ett liv med Kristus innebär att man går miste om all glädje. Men det är precis tvärtom – ingenting kan mätas med glädjen i Gud. Samtidigt lever vi i en fallen värld, och vi vet att sorg och glädje ofta följs åt genom livet.
När Gud skapade människan och satte henne i Edens lustgård, var det ingen trist plats. Där flödade glädjen över gemenskapen med Gud och med varandra. Men det fanns en som ville beröva människan denna glädje: motståndaren som bär det fruktansvärda namnet Satan. I Jesaja 14:12–14 beskrivs hans fall:
”Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken! Du sade i ditt hjärta: Jag ska stiga upp till himlen, jag ska resa min tron ovanför Guds stjärnor. Jag ska sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska bli som den Högste."
Det var synden som berövade människan den sanna glädjen i Gud. Grundsynden föddes i fiendens stolta hjärta; han ville stiga upp och ta den plats som endast tillhör Jesus – platsen på Guds högra sida. Han sa i sitt hjärta: “Jag ska resa min tron ovanför Guds stjärnor.” Men Gud svarade med ett kraftfullt nej, och fienden störtades ner: “Men ner till dödsriket störtades du, längst ner i graven.” Från avgrunden trädde han sedan in på människans scen, förklädd till en orm, för att bedra oss med sin överbudspolitik.
Bedragarens strategi
Ormen försöker intala oss att Gud är en glädjedödare som förbjuder allt: ”Skulle Gud ha sagt att ni inte får äta av något träd i lustgården?” Eva försökte rätta honom och förklarade att de visst fick äta av träden, utom det som stod mitt i lustgården. Men det hjälpte föga. Fienden hade redan fått ett lillfinger och skulle snart ha hela människan. Han intalar oss än i dag att Gud inte har något att ge, medan han själv lovar allt. Där blir människan bedragen. Djävulen kommer endast för att stjäla, slakta och förgöra. Men Jesus säger: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd” (Joh 10:10).
Låt oss se på vår egen tid. Under sommaren pågår festivaler runt om i landet. Musik, som kan börja oskyldigt, övergår ibland i en destruktiv djävulsdyrkan. Rytmer hamras in i sinnena. Världens glädje handlar ofta om att berusa sig för att för en kväll glömma vardagens sorger – men man talar aldrig om nästa dags baksmälla, eller om det andliga stupet mot avgrunden som väntar. Världens glädje vaggar in människan i en falsk sorglöshet där man missar varningssignalerna. Men plötsligt slår mörkret till, och man finner sig bunden av bojor man inte kan bryta. Idag glädje, imorgon tårar. Fienden visar sig till slut som det rytande lejon han är, redo att uppsluka. Vi ser det i det yttre mörkret – i attributen och symbolerna, de svarta kläderna, hornen, dödskallarna – och om det yttre är så mörkt, hur förmörkat är då inte det inre? Hur reagerar man nu inför detta? Jo, med svordomar, eder och förbannelser. Med tillbedjan och upphöjelse av denna mörkrets furste.
Ett annat exempel är hur den ockulta världen ofta börjar i det lilla, kanske genom till synes harmlösa yogaövningar för kroppen. Men vad händer med själen när den tappar vaksamheten mot de andliga krafter som verkar i bakgrunden? Det ockulta börjar i en dämpad ljussfär men leder steg för steg in i ett totalt andligt mörker.
Källan som aldrig tryter
Men jag har ett glatt budskap till dig: Det finns ett blod, Jesus Kristi, Guds sons blod, som renar från all synd! Ett förbundsblod som förmår släppa dig fri ur fångenskapen och lyfta dig upp ur den torra gropen. Jesus är den som kan förvandla din klagan i fröjdesprång, klä av dig sorgens dräkt och omgjorda dig med glädje (Psaltaren 30:12).
Betyder då ett liv med Jesus att vi svävar på moln, helt förskonade från jordiska sorger? Nej, livet här på jorden rymmer både glädje och sorg för oss alla. Att vara en kristen kan till och med innebära prövningar som världen slipper. Frågan är hur vi hanterar dem. Går vi ner oss i missmod, eller lyfter vi blicken i tro? Fienden vill få oss att gräva vår egen grav, men Gud har gett oss en motkraft: ”Glädje i Herren är er starkhet” (Nehemja 8:10). Det är en glädje som inte bortser från svårigheter, bedrövelse och sorg, men som för oss igenom varje prövning. När Jesus i sitt avskedstal stod inför att lämna sina lärjungar, greps de naturligt av sorg. Men Jesus tröstade dem med att Hjälparen, den helige Ande, skulle komma:
“När han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: Jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd” (Joh 16:8-10).
Den helige Ande ger oss kraft att tjäna Gud med glädje. Jesus sa till sina lärjungar att de kommer att möta bedrövelse, men att deras bedrövelse ska vändas i glädje. Han använde bilden av en födande kvinna: hon har svår smärta när stunden är inne, men när barnet är fött kommer hon inte mer ihåg sin möda, utan gläds över det nya livet. På samma sätt får vi som tror på Jesus glädjas mitt i våra svårigheter. Vi har en framtid som väntar. Vi ska få se honom som han är och vara med honom i evighet. Inga jordiska sorger kan ändra på det faktumet.
Strömmar av levande vatten
I Johannesevangeliet säger Jesus: ”Frid lämnar jag efter mig åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet” (Joh 14:27). Ett oroligt hjärta har svårt att rymma Guds glädje, eftersom oron tar upp allt utrymme. Därför uppmanar oss Paulus i Filipperbrevet 4:4-7 att alltid glädja oss i Herren:
”Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.”
När Filippus kom till Samarien och predikade Kristus, hände mäktiga ting. Onda andar for ut och sjuka blev botade, och det blev ”stor glädje i den staden” (Apg 8:8). Att predika Kristus bär alltid med sig glädje. Glädjen i Samarien spreds vidare. Filippus blev ledd ut på vägen mot Gaza där han mötte en etiopisk hovman som satt i sin vagn och läste ur profeten Jesaja bok. Filippus fick förklara Skriften utifrån profetian om Jesus, och efter att hovmannen bekänt sin tro döptes han i ett vatten längs vägen. Texten berättar att hovmannen sedan ”fortsatte glad sin väg”.
Det följer alltid en djup glädje av att följa Jesus. Att sträva emot gör ingen lycklig. Kanske upplever du ett glädjefattigt kristet liv just nu? Du kanske har varit med länge, men hjärtats strängar har blivit ostämda av livets törnar. Den ton som förr var så klar kanske skorrar falskt i dag. Då vill jag påminna dig om att du på nytt får ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Du får komma till Golgata och stämma ditt hjärta efter försoningens ton.
Att leva i oförsonlighet tär på krafterna, man orkar ingenting och glädjen uteblir, men när vi vänder blicken mot Jesus förvandlas vi. De som ser upp till honom strålar av fröjd. Strålglansen från Jesus återspeglas i deras ansikten. Den återglansen kan bli din genom Jesus. Må Gud välsigna dig att söka dig djupt in i frälsningens glädjekällor!