Jag har återigen varit i USA en tid, och det var så mycket som hände under den här resan. I San Francisco evangeliserade jag tillsammans med olika församlingar bland hemlösa. En församling som heter De hemlösas kyrka är ute nästan varje natt och delar ut mat samtidigt som de vittnar om Jesus. Så gott som alla jag träffade där har tidigare varit narkomaner och hemlösa, och nu gör de samma sak för andra som är kvar i det destruktiva livet, och upplever att matutdelning är ett väldigt bra sätt att kombinera med evangelisation. Jag fick också se och erfara ganska många läskiga och obehagliga saker, men Gud var med hela tiden.
Väckelse i Stockton
Bland annat åkte jag till Stockton, en liten håla mitt i Kalifornien, för att vara med på tältmöten där. Tältmötena skulle egentligen hålla på i tre dagar, men de fortsatte i tre veckor eftersom det bröt ut en väckelse på platsen. När jag var på väg dit googlade jag på staden och såg att området var rankat som USA:s femte farligaste plats. Folk blir mördade på gatan … bara så där. Då tänkte jag: Vad har jag gett mig in på? Det kom otroligt mycket folk till mötena, och många fick möta Jesus till frälsning. Många blev helade till ande, kropp och själ, och då det inbjöds till förbön blev det helt fullproppat med unga människor som sökte sig fram för att ge sitt liv till Jesus. Sedan får man hoppas och be att det går bra med den fortsatta vandringen. Det var underbart att få se hur Gud verkade mäktigt mitt i all denna misär. Faktum är att jag blev förvånad över hur illa det är i USA. Man ser hemlösa och narkomaner precis överallt, och känslan är att landet ligger under en förbannelse på något sätt. Men det var fantastiskt att se hur Gud verkar i de absolut värsta områdena.
En trygghet mitt i anarkin
I Stockton var jag i två dagar, och när jag sedan skulle gå genom stan för att ta ett tåg därifrån, visade det sig att tågen inte gick. Jag var tvungen att gå till fots några kilometer längre bort, och då slog mig tanken att det här kanske blir min sista vandring i livet. Ja jag trodde faktiskt att jag skulle bli mördad. Anarki rådde runt omkring mig av lösspringande kamphundar, bränder och till synes galna människor, där jag var på väg till Amtrak-stationen, varifrån snabbtågen går över hela USA.
Jag såg inte en enda normal människa, och tänkte att det vore så typiskt – och så sorgligt – om man bara skulle bli skjuten och dö där. Men mitt i denna djupa rädsla och oro blev jag påmind om att Herren har allt under kontroll, och jag kände hur hela atmosfären skiftade på en enda sekund. Precis där fick jag då se att det fanns en kristen församling och jag insåg direkt att det här fanns riktigt brinnande kristna. Det stod ”Jesus” på en stor skylt, och jag förstod att här finns pånyttfödda troende som ber för området. De onda makterna hade inte alls något fäste på de närmsta hundra metrarna, och jag kunde känna mig helt trygg, och fick förvissning om att ingenting skulle hända mig. Jag fick där uppleva Guds kraft starkt och mäktigt.
Själavård och bibliska svar
Överallt dit jag åkte under min resa fick jag bo gratis. Gud öppnade dörrar och möjligheter så att jag kunde bo hemma hos folk utan att behöva betala någonting. Bland annat bodde jag hemma hos broder John Thorell. Vi samtalade och gick igenom ganska mycket från mitt personliga liv – om saker från mitt gamla liv som jag inte riktigt haft frid över. Jag fick fantastisk själavård hos denne broder som nu är 88 år och som har en otrolig smörjelse. Det är verkligen ett helande som talar genom honom och som hjälper människor.
Under ett av våra samtal var det några verser från Romarbrevet 8 som talade extra starkt till mig. Innan jag blev frälst undrade jag ofta varför jag inte gav upp, hur jag överhuvudtaget orkade leva vidare. Jag har läst det här kapitlet många gånger förut, men nu talade det till mitt liv på ett helt nytt sätt, och jag tror att jag fick mitt svar där:
”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? (Rom 8:26-31)
Guds utsträckta hand
När vi tillsammans inför Ordet gick igenom mitt brokiga liv blev jag faktiskt förvånad över att det inte gick ännu sämre för mig innan jag blev frälst, men nu förstår jag: Gud har varit vid min sida hela tiden. Han har gått där med sin utsträckta hand. Han sökte mig och kallade på mig hela tiden, ända sedan långt tillbaka, men jag fattade inte tag i hans öppna hand.
John Thorell beskrev det som att Gud Fadern, Jesus och den helige Ande såg mig redan vid tidens begynnelse och bestämde sig för att lägga extra mycket kraft på att dra mig till sig. Därför tror jag att den helige Ande vakade över mig, även när jag levde som mest i synd och elände. Han såg till att människor kom fram till mig, evangeliserade för mig, såg till att jag fick traktater och att kristna människor hamnade i min väg. Ja, under de sista tio åren innan jag blev frälst var det otroligt många som kom fram och vittnade för mig om vägen till frälsning. Det var ingen slump. Nu får jag göra samma sak själv, både här hemma och i USA: vittna för andra som har hamnat snett i livet.
Jag tackar dig och prisar dig, Fader, för att du har frälst mig. Tack för att du har sökt mig och att du har varit med genom den helige Ande ända från begynnelsen. Jag prisar dig Fader, i Jesu namn.