Bibelstudium från 1979
Söken först Guds rike, sade Jesus. Jag har känslan av att Guds rike inte är riktigt verkligt för oss. Vi reagerar som om Jesus skulle ha sagt att det viktigaste är att inte söka någonting alls. Men det sade han inte.
Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de var så illa medfarna och uppgivna, ”lika får, som icke hava någon herde”. Därför sade han till sina lärjungar: ”Skörden är mycken men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre, att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Matt 9:35-37).
De här tre verserna är egentligen mycket vägledande för oss. För det första får vi se något av Jesu verksamhet. Vi får veta vad som var mycket viktigt för honom. Den undervisning Jesus bedrev handlade om avslöjande av hemligheter, alltså inte bara intellektuell kunskapsförmedlande om vissa dogmatiska ting. Det som var viktigt för Jesus var att avslöja eviga och gudomliga hemligheter. Alla vet vi att det är synnerligen viktigt för människor att få kunskap på alla områden. Varje politiker och varje ledare behöver kunskap. Varje lärare, varje socionom och psykolog – alla människor som skall ta itu med olika problem i tillvaron, t ex att hjälpa andra, måste ha kunskap om människor och de omständigheter de lever i. De måste kunna analysera strukturer och sociala miljöer och förhållanden. Allt detta är värdefullt, men ändå finns det en kunskap som är ännu viktigare. För Jesus handlade det om gudomliga hemligheter, som han skulle uppenbara.
Då Jesus började sin förkunnelse, började han med att omedelbart placera in människan i ett evighetsperspektiv. Det är det väsentligaste, ty förlorar man det perspektivet och den dimensionen, blir undervisningen och budskapet bara ett socialt, psykologiskt, politiskt eller ett ekonomiskt evangelium. Det kan visserligen vara av betydelse i människans kamp att lösa tillvarons gåtor, men det förmår aldrig att åstadkomma de djupa förändringar, som Jesus ansåg nödvändiga för att människan skulle leva ett helt, sant och harmoniskt liv. Vad människan först och främst behöver är kunskap om de eviga tingen. Men det är klart att dessa ting inte får behandlas hur som helst. Det finns vissa förutsättningar för att den kunskapsmeddelelsen skall ha framgång. Det måste till någonting annat än bara teorier och ord, om budskapet skall leda fram till det resultat Jesus väntar sig. Jag hoppas att vi inte väntar oss något annat resultat än det han gör.
Inte fråga om lycka och framgång
Jesus predikade det glada konungsliga budskapet om riket. Många gånger glömmer vi en mycket väsentlig sak i vår förkunnelse. Vi har en tendens att oupphörligt reducera evangelium till att gälla individens behov av lycka och glädje. Vi vill reducera budskapet till att bli ett slags terapi inom vissa områden. Men Jesu budskap handlade inte om människans lycka och framgång. Hans budskap var evangelium om riket. Jesus satte inte människan i centrum utan Gud. Budskapet hade inte sitt utgångsläge i människans nöd, vare sig den sociala eller den andliga. Gud var budskapets upptakt. Det hade sin begynnelse och sin förutsättning i honom. Så predikade han och avslöjade hemligheter om riket. Evangelium om riket berör stora områden. Handlar det om riket, kan det inte bara gälla en individ eller några få, utan då måste det handla om hela mänskligheten. Jesus talade ju inte om någonting som är mindre än den fysiska världen utan om någonting som är större, mycket mera värt och överlägset allting annat.
I Matteus 24:14 heter det:
”Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.”
Det står inte att Jesus predikade evangelium om församlingen. Det står inte heller att det är evangelium om församlingen som skall bli predikat i hela världen, utan evangelium om riket. Ibland undrar jag om det inte kan vara så att själva förkunnelsen om församlingen står i vägen för riket. istället för att främja det. Församlingen är en underbar skapelse, som vi verkligen inte skall undervärdera. Men jag måste ändå säga: Det finns någonting mer än församlingen. Här tycker jag att Jesus spränger församlingens gränser och gör klart för församlingen att den skall uppenbara och avslöja Guds rike.
I den mån som Guds rike blir proklamerat och synliggjort, så fullgör alltså församlingen sin stora uppgift. Men om församlingen verkar i motsatt riktning, så att den hela tiden reducerar Guds rike till sina egna synliga sociologiska gränser, då blir budskapet förfelat, förvrängt och förfalskat. Guds rike är någonting mer än alla maranataförsamlingar. Ära vare Gud! Guds rike är det största av alla riken och kan aldrig förgås. Hur utvecklingen än blir med maranataförsamlingarna, pingstförsamlingarna och andra församlingar, så kommer Guds rike att bestå. Det är därför det är så synnerligen viktigt att vi har medborgarskap i det rike Jesus talar om.
Det Jesus egentligen gjorde och som vi bör lära oss i ännu större utsträckning, var att han först skapade ett behov efter riket genom sin undervisning, varpå han anknöt till det. Så utvecklade han gudsrikestanken på ett underbart sätt. Jesus talade i Bergspredikan om våra förhållanden i tiden, och svårigheterna för oss att bevara den andliga balansen och inte bli onyktra, berusade av världsliga framgångar. När han alltså talade om svårigheterna att balansera tillvarons olika händelser och förhållanden på rätt sätt, sade han någonting som egentligen är väldigt sensationellt och chockerande. Jag tror inte vi har fattat vad han verkligen menade. Han sade: ”Söken först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.” Jag har känslan av att Guds rike inte är riktigt verkligt för oss. Vi reagerar som om Jesus skulle ha sagt att det viktigaste är att inte söka någonting alls. Men det sade han inte. Han sade: ”Söken först efter Guds rike.” Vi uppfattar texten som om Jesus skulle ha sagt: ”Söken först ingenting och lev bekymmerslöst.” Det är som om han bara skulle sagt: ”Samlen eder inte skatter.”
Nu rör sig allting i livet omkring tre frågor som vi uppfattar som de väsentligaste för oss. Det är för det första: Vad skall vi äta? Jesus svarade, men han sade inte: ”Bli frälst och upphör att äta!” Ändå tycks vi mena det och fattar därför inte innebörden av det. Därför handlar vi också som om att det Jesus har sagt skulle prioriteras i våra liv inte skulle räcka till för att hålla livhanken uppe.
Felaktig dominans i våra liv
De andra frågorna är: Vad skall vi kläda oss med och var skall vi bo? Ur dessa frågor emanerar all klasskamp. Människor kämpar för tillvaron, och alltid är det fråga om existensmöjligheter och livsutrymme. Man vill inte bara existera utan också leva, om inte luxuöst, så i varje fall ett människovärdigt liv. Att den som hungrar vill ha ett mål mat kan man väl inte klandra den hungrige för. Och att den som fryser vill ha bättre kläder kan man ju inte klandra den frysande för. Att den som bor i ett ruckel vill ha en bättre bostad, sammanhänger ju med att människor strävar efter någonting bättre och större och ständigt har en vilja att utvidga sina gränser, öka sina kunskaper och skaffa sig större resurser. Det tillhör skapelsen och är nedlagt i naturen. Men problemet är att just de här tre existentiella problemen får en alldeles felaktig dominans i våra liv.
Jesus sade inte: ”Söken först ingenting, så skall det andra tillfalla eder.” Han sade inte att vi inte skulle samla. Så länge vi lever är vi samlare, sökare och forskare. Vi kan forska ytligt och ivrigt men vi är i alla fall på jakt efter nya upplevelser och erfarenheter. Varje dag samlar vi.
Det är inte fel att samla
Jesus sade inte att det är fel att samla. Han sade att det är fel att samla på skatter som har alldeles för låga värden och är för lätt påverkbara av konjunkturerna. Det är skatter som inflationen äter upp eller som förstörs av andra omständigheter i tiden. Samla inte skatter, som har för låga värden, menade Jesus, för då blir vi besvikna! De förräntas inte utan reduceras istället. Visst skall vi samla skatter, men vi skall samla sådana skatter som blir bestående. Då allting annat har upplösts och försvunnit, finns det någonting som består och det är det som har evighetsvärde. De skatterna är värdebeständiga och behöver inte indexregleras. De påverkas inte av inflation eller konjunkturen. Jesus sade att det är alldeles för lågt och ringa att lärjungarna bär sig åt som hedningarna. Varför samlar de på sig en hel mängd saker, som de tror är absolut nödvändiga för deras lycka? Den otillfredsställelse som är typisk för hedningarna har sin förklaring i att för dem har evigheten gått förlorad och de söker kompensera bristen med materiella ting. Men de gör det bara för att konstatera att de ständigt blir besvikna.
Jesus i centrum
Det var inte så lärjungarna skulle bära sig åt, menade Jesus. Han satte sig själv i centrum. Genom hans budskap och person har Guds eviga härlighet kommit in i deras liv. Hela deras liv skulle inriktas efter de nya värden som han fört in i deras tillvaro. Men ändå ledde det han för in i deras tillvaro inte till någon undervärdering av betydelsen av att kunna lösa tillvarons försörjningsproblem. Guds rike, som Jesus förkunnade, är ingenting som ligger bortom tiden och rummet. Guds rike är här. Utifrån vad Guds rike är, skall vi lösa de här frågorna. Vad är då Guds rike? Jesus sade inte: ”Samlen eder icke skatter!” Han sade: ”Samlen eder icke skatter på jorden!” Han menade nämligen att om vi arbetar och samlar på oss, kommer förgängelsens och fördömelsens krafter att förstöra det vi samlar in. Så kommer vi att stå där utan tillgångar den dagen då tiden går över i evigheten.
Det handlar om skatter i himlen
Jesus sade: ”Samlen eder skatter i himmelen!” Vad är det då för värden Jesus tänker sig, och vad är det han vill fästa vår uppmärksamhet på? I 1 Korintierbrevet 13:12 läser vi:
”Nu ser vi på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd. Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre, men störst bland dem är kärleken.”
Här beskrivs tre bestående värden: tron, hoppet och kärleken. Nu skulle vi kunna beskriva trons egenskaper. Men vad det handlar om här är snarare trons resurser. Här nämns också kärleken som ett bestående värde. Motsatsen möter vi i människans egoism. Världens visdom är fruktansvärd, därför att den har en egoistisk upprinnelse. Den härleds ur människans rädsla om sitt eget jag. Världen söker sitt eget, driven av egoistiska begär. Den makt som regerar och terroriserar världen är denna tidsålders gud. Hela världen är i den ondes våld. Nu är det vi ser och kan ta på inte det enda som existerar. Det finns något bortom och utanför. Evigheten regeras av en annan makt. I det riket är Jesus Kristus konung. Världen och Guds rike kan aldrig förenas. De är oförenliga storheter. Nu kan det se ut som om Guds rike dragit sig tillbaka. Men så förhåller det sig inte, utan Guds rike verkar bara genom andra metoder. Det är genom tron vi först och främst kommer i kontakt med det riket. Genom de metoder Gud Fadern själv bestämt och genom de krafter och den härlighet som finns i församlingen, verkar detta rike. Det är genom dessa krafter Guds rike verkar fram en nyordning; en församlingsordning som samtidigt är en ny ekonomisk ordning och en ny social ordning. Igenom detta synliggörs så Guds rike och församlingen för världen i en ny gemenskap. Guds rike tar gestalt.
Guds rike verkar fram en nyordning, en församlingsordning som samtidigt är en ny ekonomisk ordning och en ny social ordning med en ny gemenskap. Vi lämnar inte världen för att inte få någonting annat istället. Vi lämnar inte det vrånga släktet för att bli sittande för oss själva. Nej, vi lämnar det som är vrångt, sjukt och suspekt, för att få det som är rätt och friskt. Vi lämnar inte det som vi tycker är bra för att sedan förlora allt. Så sade inte Jesus. Det överensstämmer inte med gudsrikestanken. Jesus sade inte: ”Söken ingenting så skall allt detta andra tillfalla eder.” Han sade: ”Söken först Guds rike!” Vi lämnar det världen har, världens gemenskapsformer, ekonomiska ordning, tankesätt, handlingsmönster och strukturer med allt dess elände. Vi kommer i stället in på ett annat område där Jesus Kristus är enväldig konung.
En ung man lämnade Jesus sorgsen och bedrövad en gång då Jesus sade: ”Gå bort och sälj allt du har, om du vill få en skatt i himmelen.” Jesus sade inte: ”Gå bort och sälj allt vad du har och kom sedan och ge mig pengarna!” Han sade: ”Ge åt de fattiga.” Han sade inte heller: ”Sälj allt vad du har och bygg upp en institution åt de fattiga!” Då hade han nämligen konserverat ett felaktigt system genom en ny institution. Jesus sade inte: ”Kom till mig med medlen så skall jag ta emot dig som lärjunge!” I stället sade han: ”Gör dig av med medlen, så skall du få bli min lärjunge!” Det är två ting som här sätts på prov: lärjungaskapet och kallelsen till själavinnande. För lärjungarna måste Jesu sätt att handla tett sig väldigt märkligt. Nog behövde väl lärjungarna alla pengar till missionsmedel. Nej, genom sitt sätt ställde Jesus i stället allt på huvud. I Matteus 9:e kapitel läser vi om hur Jesus undervisade och botade de sjuka. Efter sitt tal gav han uttryck för en djup och allvarlig sorg. Vi läser:
”Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, ’lika får, som icke hava någon herde’.”
Jesus såg människomassorna. Vad vore naturligare än att han i det läget kommit med en missionsappell? Men han gjorde inte det. Vi måste fråga oss: Varför? Massor av människor var gripna över Israels situation. De var redo till personliga uppoffringar för att göra insatser för sin nation. Framför Jesus stod en väldig skara människor med stora förväntningar inför framtiden. Säkerligen skulle de ha lyssnat till en missionsappell, och Jesus skulle ögonblickligen ha haft 300 missionärer.
Jesus vädjade inte till politiska krafter
Jesus avskilde ingen för missionen. Han sade: ”Bedjen fördenskull skördens Herre, att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Jesus ville genom detta göra klart för oss någonting särskilt. Det räcker inte med att vi har engagemang eller idealism. Vi måste också få in den rätta dimensionen i våra planer - evighetsdimensionen. Jesus kunde ha sagt: ”Alla goda krafter i Israel, kom låt oss förena oss för att förbättra vårt folks politiska och sociala situation.” Jesus hade sannerligen folk att vädja till. Det fanns ledare som var redo att göra stora ansträngningar för att hjälpa sitt folk. Det fanns grupper som var ambitiösa och entusiastiska, grupper som gärna ville vara med och lyfta folket moraliskt, socialt, ekonomiskt och politiskt. Grupper fanns som ville vara med och befria nationen från romersk ockupation och kasta ockupanterna i havet. Man var till och med redo att offra sina liv. Men trots deras beredvillighet var det inte till dem som Jesus appellerade. Han sade bara: ”Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut skördearbetare.” Det nya riket var i annalkande. Det var det riket Jesus representerade. Det riket hade inga vanliga gränser, som man förändrar med ekonomiska, militära eller politiska åtgärder. Guds rike är det nya riket med den nya kraften, evighetsdimensionen, de himmelska resurserna och de nya möjligheterna. Guds rike legitimerar sig på ett annat sätt. Jesus byggde inte upp ett sjukhus eller en social institution. Han botade de sjuka. Pris ske Gud! Jesus satte inte upp ett hospital för sinnessjuka. Han drev ut de onda andarna. Och ändå kom inte Jesus för att lösa den temporära nöden. Han kom för att frälsa oss från den eviga döden. Det är Guds rikes suveränitet!
Förändring genom personlig gudsuppgörelse
Det som kännetecknade Guds rike, hade Jesus. Hans händer välsignade bröden och botade de sjuka. Jesus hade det skapande ordet. Där ingenting fanns, skapade han. Han ägde Guds rikes resurser. Det riket skulle inte tvinga sig fram med diskussioner och argument. Guds rike skulle legitimera sig genom att kraften synliggjordes genom de utomordentliga ting som ägde rum med de enskilda individerna i en personlig gudsuppgörelse. Guds rikes kraft besegrade fördärvskrafterna och lade grunden för helt nya gemenskapsformer. I stället för att egoistiskt satsa hela sin fysiska och intellektuella kapacitet på att få välfärd och personlig framgång skulle människan upphöra med sin klasskamp och låta allt det som Guds rike representerade synliggöras genom dem.
Men åter tillbaka till ynglingen. Jesus sade inte: ”Sälj det du har, kom sedan tillbaka och ge det till lärjungarna, för de behöver det.” Nej, han sade: ”Ge åt de fattiga!” Han sade inte: ”Bygg upp en ny institution, donera dina medel och låt ditt namn leva vidare genom donationen. Ge pengarna åt de sociala myndigheterna, och låt dem fördela resurserna!” Han sade: ”Ge åt de fattiga!”
Jag har en känsla av att Jesus nästan tog död på den rike ynglingen, för han begärde av honom ett anonymt givande. Han uppmanade honom att ge utan att kräva någonting tillbaka, inte ens uppmärksamhet och ära, bara ge utan att den högra handen visste vad den vänstra gjorde. Där har vi Guds rike. Mannen hade inte blivit fattigare om han hade givit bort sina medel. Men där låg hans misstag. Han trodde han skulle ge allt och sedan få ingenting. Därför var han bedragen. Petrus blev helt förskräckt över denna undervisningen, och skyndade fram och sade: ”Men Herre, vem kan då bliva frälst?” Det ligger någonting oerhört i att våga lyssna till och praktisera Jesu ord. Petrus sade: ”Mästare, vi som övergivit allt och följt dig, vad skall vi då få?” Vi tycker kanske att det var en oandlig fråga. Det här kan jag inte förstå, för jag har inte följt Jesus för att bli lottlös. Jag har följt honom för att få mer än det världen kan ge. Det är inte egoism, utan gudomligt, för det har Gud lagt ner i mig. Han vill inte att jag skall vara nöjd med en tiggares lott. Han har sagt att jag skall vara hans medregent.
Gud leder ingen in i social misär
Gud vill leda oss in i en gudomlig ordning – Guds rikes ordning. Den är mycket bättre än någon av de ordningar som vi hittills har sett på jorden. Ändå har den ännu aldrig haft chansen. Om den får chansen skall nya tider börja gry inom Guds församling. ”Vad skall vi få”, sade Petrus. Inte heller jag har blivit kristen för att bli lottlös, eller bli eremit. Jag har inte blivit kristen för att se ut som en profet eller bli uppskattad av en grupp människor för att jag är predikant. Det är inte av ideella skäl jag blivit kristen lika litet som av ekonomiska skäl. Jag har blivit kristen av den enkla anledningen att jag fått en kallelse. Det innebär någonting långt bättre än något av det världen har att bjuda på. Jag är inte lottlös eller hemlös. Jag har alltsammans och jag har det i Jesus Kristus. Vad sade Jesus? Vad skall de få som har efterföljt honom och därvid lämnat hus, hem, far, mor, syster och bror? Jo, de skall få hundrafalt igen. Världen är fattig men inbillar sig att den är rik. Jag är rik, men världen inbillar sig att jag är fattig. Jag är rik på tro, rik på kärlek, rik på hopp. Det är Guds rike. Jag tror inte Jesus tog lärjungarna från Galileiska sjön, bort från deras båt och deras nät, från deras far och från deras släkt för att leda dem in i misär, varken socialt eller ekonomiskt. Jesus tog dem ut ur detta för att uppenbara för dem andra och nya hemligheter. Deras vittnesbörd kan vi läsa i Bibeln, i breven och i de biografiska skildringarna. I de sista verserna i Matteus 9 upptäcker vi hur Jesus satte hela sin verksamhet och mission in i detta evighetsperspektiv. När han analyserade situationen och kom fram till det sammanfattade resultatet var det inte för att han såg hungriga människor eller dåligt klädda människor. Han talade om människor som var illa medfarna och uppgivna, lika får som icke hade någon herde. Vad han sörjde över var att folket saknade andliga ledare. De hade politiska och religiösa ledare, men saknade andliga ledare. Därför nådde de aldrig fram till vad Guds kallelse egentligen innebar. Ledarna stod i vägen. Gud vill göra klart för oss vilka planer han har med våra liv, så att vi inte nöjer oss med mindre än att vi kommer in i den av Gud förutbestämda uppgiften, och kan tjäna i den. Det skall inte ske på ett provisoriskt sätt, utan med andlig makt och myndighet. Vad människorna behöver är makt och myndighet som inte bara anger lösningar för sociala problem, men som också kan blotta de bakomliggande krafterna till människans olycka.
När Jesus en gång tillsammans med tre av sina lärjungar hade varit uppe på berget en bönenatt, kom de ner och upptäckte de övriga lärjungarna i diskussion med några av de religiösa ledarna. Det var en religiös petitess man diskuterade. Medan man höll på med det ägde något fruktansvärt rum i deras omedelbara närhet. En far stod där bredvid med sin besatte son.
Kraftlösheten vårt stora problem
Där ser vi en typisk situation. Diskuterande människor, som sysslar med religiösa petitesser och religiösa finesser. Det är den religiösa världens stora behov att komma loss ur alla oväsentligheter, för att få möjlighet att komma in i meningsfullt tjänande med andlig myndighet. En far stod där med sin son. Han hade överlämnat honom till lärjungarna. ”Jag hoppades de skulle göra honom fri, men de kunde inte”, förklarade han för Jesus. Eftersom lärjungarna saknade kraft att befria honom, började han också ifrågasätta om Jesus verkligen ägde möjligheter. Man förstår att lärjungarnas kraftlöshet fick mannen att också tvivla på Jesus. Jag undrar om inte vår kraftlöshet får världen att tvivla på vår Jesus. De undrar var han är någonstans. Han är inte inne i kyrkorna och kommittéerna och diskuterar religiösa petitesser. Han är ju heller inte inne i ceremonierna och i gudstjänsterna för att uppbygga och underhålla sina trötta lärjungar. Den unge mannen som sönderbråkades av otänjbara makter kastades mellan ytterligheter, mellan tro och tvivel. Enda förklaringen till hans ohyggliga situation var att han var besatt. Då sade fadern till Jesus: ”Om du förmår, så förbarma dig över oss!” ”Om jag förmår”, sade Jesus, ”allt förmår den som tror!”
Analysera hjälper inte!
Om Jesu ord är riktiga, då finns ingen fientlig makt som kan stå trons folk emot. Men då måste de hitta de rätta vapnen att bekämpa dem med. Då räcker det inte med psykoterapi, psykoanalys eller andra av världen upplånade metoder, utan då måste man ha gudomlig myndighet och makt. Vi har människor som är utbildade vid alla akademier. Också i de kristna leden blir det allt fler doktorer och professorer, och man undrar vilka ämnen de är så studerade i. Man tycker att de varken vet eller förstår någonting. Allt vad de talar om eller sysslar med ligger så långt utanför evangelium att man undrar vad de har för förbindelser med Jesus Kristus. Ändå är de högröstade. Det är dem man hör i radio och övriga massmedia, och det är deras budskap som människorna hör och påverkas av. De talar om miljöproblem, kvinnoroller, mansroller och barnomsorg. Så inbillar de sig att de skall få evangelii hjälp att lösa detta. De skall ha över Jesus på sin sida för att fixa sin tillvaro. Men det är ett falsarium. Vi kan lösa alla miljöfrågor i världen och satan kommer att trivas alldeles utmärkt. Vi skall inte inbilla oss att satan trivs där det är oordning, och motsättningar mellan människor. Han vill helst se ekonomiskt stabila förhållanden, så han utan oro kan behålla greppet om människorna.
Församlingen förstörd av de nya teologierna
I Matteus 9 säger Jesus: ”Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder arbetare till sin skörd.” Jag tror personligen att Jesus här ger oss ett förtroende. Det ligger väldigt mycket sanning i det en känd teolog för många år sedan sade:
”Vi är genom evolutionsteorin, existentialismen och den så kallade historiskt kritiska analysen så fördärvade, så nu, när skördefälten står mogna till skörd, saknar vi arbetare. Det finns inte längre någon som kan förkunna evangelium om Jesus Kristus. Vi kan analysera, blotta politiska och ekonomiska sammanhang, men vi kan inte uppenbara Guds rikes hemligheter, därför att vi är vapenlösa. Hela Europa väntar på evangelium, skarorna väntar på evangelium. Men församlingen är genom de nya teologierna så förstörd, att den saknar möjligheter att föra fram evangelium. Därför skövlas fälten av onda makter.”
Jesus gör också klart för oss: Det enda sättet att få skördefälten inbärgade med rätta arbetare, är genom bönen. Vi måste bedja, för Israel, nationen, vår ungdom, vårt folk, för hela Europa och för dem som är såsom får utan herde. Vi måste bedja om medarbetare och skördearbetare som är utrustade med myndighet. Strax efter det Jesus sagt dessa ord valde han ut tio stycken som han delegerade sin egen makt och myndighet. Där låg lösningen. Missionens lösning ligger i att vi blir delegerade Jesu makt och myndighet.
Guds ord är hemligheten
Missionens och evangelisationens hemlighet ligger i att vi får den utrustningen som kan besegra allt det onda. Allt är möjligt för den som tror. Det finns inte en ond makt som kan stå Guds församling emot. Då församlingen intar sin makt och myndighet, avskiljer sig för sin uppgift, går in för sin Herre och Mästare, överlämnar sig åt honom odelat och villkorslöst, kommer också det han har lovat att ske genom hans folk. Gud är redo att uppenbara sitt rikes hemligheter genom oss. Må vi då avskilja oss för uppgiften! Låt oss se till att vi blir rustade så vi kan avslöja fiendens härsmakt. Gud vill att hans rike ska legitimera sig, inte genom arméer eller institutioner men därigenom att Guds eget skapande ord åstadkommer under då sjuka blir helade och då de besatta och demoniserade blir befriade och kommer loss ur fångenskapen.
Gud vill använda dig
Guds rike är mitt ibland eder, och det är detta evangelium om riket som ska bli förkunnat för alla folk innan Jesus kommer. Låt oss inte begränsa Guds rikes möjligheter till församlingen! Det finns väldiga möjligheter långt, långt utanför! Gud vill använda dig och mig, fylla oss med Ande, bruka oss och ge oss var och en personligen en utrustning och vision, så att vi kan tjäna honom. Jesus kom inte med en missionsappell och vädjade till alla goda krafter att göra det bästa möjliga av situationen och bygga upp nationen. Han sade inte: ”Alla positiva krafter, samla er!” Han föreslog ett bönemöte. Det vill jag också. Föreslå att bönemöte för biståndsarbetare, för kuratorer, socionomer, psykologer och pedagoger. Föreslå ett bönemöte, så kommer saken att ordna sig! Skaran kommer att reduceras på ett rätt sätt. Samla dem som tror på Gud, dem som vill räkna med honom och överlämna sig åt honom, så ska vi få se att han också kommer att ta ut de arbetare som kan besegra de makter, som verkligen binder och terroriserar vårt folk. Guds rike håller på att vidga sina gränser, och du och jag får vara med och sprida kunskapen om det.