Vittnesbörd av Roger Lindroos
Jag satt och tänkte på det här med identiteten. När vi var ute och evangeliserade första maj hade man rustat på många ställen i stan för demonstration. Jag tänkte på detta att människor är klädda på ett speciellt sätt. När vi kom till Sergels torg, var det vänsterinriktade ungdomar där. Man hade en tydlig klädkod som gällde. Om man har den här åsikten, den här politiska övertygelsen är man klädd så här. Någon speciell mössa, eller något som gör att man märker att det är en vänsteraktivist. Man ser också om det är en moderat. Generellt alltså. Det var en kvinna där som flög på mig. Vi hade traktater om aborter och hon var rasande. Hon hade dagen till ära en röd kappa på sig. Hon var den sorten… Jag tyckte det var intressant att iaktta detta med klädernas och det yttres betydelse för identiteten.
Hur är det med oss som Jesu efterföljare? Hur är vi klädda? Det handlar inte om våra yttre kläder. Och det är inget man sätter på sig lättsinnigt, utan något Gud utrustar oss med. Jag tänker på vapenrustningen som vi måste vara iklädda. Det är detta som måste känneteckna oss. Det är inget man bara tar sig, det sker efter ett möte med Jesus, då man får ett djupt förhållande till honom. Om vi tappar den första kärleken, tappar vi också klädnaden. Vi tappar vår identitet. Då kan det bli verksamhet, ett invant mönster. Det är också farligt för oss i vår vardag. Det är viktigt att vi har Guds kraft i vårt vardagsliv. Det som präglar våra handligar får inte vara ett invant mönster, men en kärlek till Jesus och kärlek till varandra. Då blir vårt tal ett annat tal. Vi ser inte bara det svåra, det jobbiga och negativa hos den ene eller andre, eller det ena eller andra vi sysslar med. Det blir mera en kärlekssak, en trons gärning. Vi är glada: tänk att jag får vara med och tjäna. Just det tror jag måste vara mycket av vår identitet: Vår glädje att få tjäna Jesus. Då finns också möjlighet för oss att komma framåt på den smala vägen. Amen.