Text: Karin Vidén
Det var under påskhögtiden i Jerusalem, det osyrade brödets högtid, då judarna slaktade ett lamm och firade uttåget ur Egypten. Generationers traditioner fanns där odiskutabla och oemotsagda. Att uppfylla lagen och vänta Messias var livets gång.
Så hörs en upprorisk skara! Allt fler drar sig närmare för att se, för att höra. Jaha, man har gripit den där mannen! Han heter Jesus och är son till timmermannen Josef från Nasaret. Han har talat till dem, samlat skaror omkring sig; men vad är nu orsaken till denna oro som råder omkring honom?
– Åh, hör! Han säger att han är Guds son! Han säger det själv! Judarnas konung!
Detta är hädelse och domen är omutlig: Döda honom!
Det var där i den dåtida maktens boningar man under folkhopens påtryckningar dömde denne Jesus till döden genom korsfästelse. Det var där i maktens korridorer det tisslades och tasslades om dessa som valt att lyssna på honom och dessmer, att följa honom. -Hur ska vi hantera dem? Det var där i samhällets toppskikt man tog beslut, gav order, men tvådde sina händer…
Maktens korridorer 2014. Nu står man upp under det kristna partinamnet och talar om värderingar som är fullständigt Kristusfientliga. Man funderar och planerar för nya grepp att attrahera nya väljare, på vad som är ett vinnande budskap att gå till val med.
Radera ”krist-”, då närmar vi oss åtminstone något uns av ärlighet och värdighet i partiets framtoning som ett demokratiskt politiskt parti.
De kristna som under historien hamnade inom maktens boningar blev förda dit, släpade dit, för att de bekände det namn som är högre än alla andra namn, Jesus Kristus. De slaktades som djur för att de valde att låta sig döpas, de fördes till arenorna, inte för att som kristna stjärnor och artister ge konserter, underhålla och bli applåderade. O nej! Det som applåderades var då deras kroppar slets sönder av de vilda djuren.
Exakt denna samma kristusfientliga makt och anda som en gång rådde, råder fortfarande. Benämningarna är annorlunda, utspel och agerande svårare att genomskåda, men för den drabbade är det en krass verklighet då man ”kastas till vilddjuren”. Det kan handla om att villebrådet inte anses ha utifrån den rådande och för tiden aktuella samhällsandan ”rätt” intentioner i sitt sätt att bilda sina barn. Föräldrar synas i sömmarna av sociala myndigheter som ska bedöma om man har ”rätt” syn på vad familjens barn behöver av relationer och fritidsaktiviteter. Man kastas handlöst in i en anklagads försvarsställning där man genom oändligt antal skriftliga yttranden och överklaganden till domstol, år ut och år in, tvingas försöka rentvå sig från de anklagelser lagens tolkare – inte lagen – har pådyvlat. Man tvingas söka vägar att betala horribla höga vitesbelopp för att inte hamna i svåra ekonomiska problem med kronofogde, med risk att bli svartlistad än här, än där. Man terroriseras och trycks ned som mindre vetande, i sitt försvar för sitt föräldraansvar.
Ja, det handlar idag om barnen och deras framtid; den generation som är samhällets framtid. Det handlar som alltid, och som vi med mardrömsperspektiv sett under historien, om att rikta sin ideologiska propaganda mot dem som är värda att lägga krut på, och där är barnen och skolan nummer ett. Det är där den antikristliga andan kan få fäste, och därför måste barnen få sin grundläggande livssyn och värdegrund inmatad så fort de växt ifrån modersmjölken.
Listan av repressalier kan göras lång för den mamma eller pappa som säger: -Jag vill undervisa mitt barn själv, för jag vill att mitt barn ska få en annan grundkunskap om Gud och om livet, än de av människor framarbetade teorier som skolan är hänvisad till idag. Jag vill att mitt barn ska få bibelkunskap som en gedigen grund för sitt liv, och att den som undervisar mitt barn med övertygelse ska kunna säga: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”, och detta kan inte det offentliga skolväsendet ge inom sina lagstiftade ramar.
Mamma och pappa! Du släpas till maktens boning! Du kastas till lejonen!
Kd:are var är ni? Var är ni som vajar den ”kristna” fanan över riket? Ni är så tysta då det gäller namnet Jesus, och då det handlar om dem som valt att följa honom, som valt att lyssna till honom. Det var ju han själv som kallade på dem:-Följ mig!
Det är dags nu att skapa attraktion i partiet, säger jag med en uppenbar cynism, och jag syftar då inte på en utopi om ett ”Kristusvänligt” parti. Bevara vårt land från detta! Nej jag syftar på den ärlighet som nödvändigtvis kräver ett fullt avståndstagande från den Kristus och den kristendom som man så oförsvarligt hanterar, för att partipolitiskt karriärlystet samla de röster som låter sig luras in i fällan bland ”kristna värderingar”, där ”röster” är det som räknas.
Det är påsktider, och upprorstider! Det handlar även idag om röster, likasom då för tvåtusen år sedan. För eller emot Jesus som Guds son! – Korsfäst! Korsfäst! Släpp Barabbas fri!
Till dig som inte vet varken ut eller in – glöm kristna värderingar, och kasta dig i den från döden uppståndne Frälsarens öppna famn; han som är därutanför lägret! All politisk kamp går sitt slutgiltiga öde till mötes, men hos Jesus finns framtiden! Bli en röst för honom i din samtid! Å ena sidan utsänd som ett villebråd med nederlaget som ett signum över ditt liv, som tjänare åt den som fick möta döden på korset.
Men det finns ett annat perspektiv, en himmelsk horisont, en uppståndelsens morgon som gryr! Kristus lever! Det är min segermelodi!