Skrivet av Adya under fängelsevistelsen, tillägnat maken Ramón, även han fängslad.
Inför livets svåra stunder, vi borde reflektera,
Lära av var och en utav dem,
och så kunna förändra
Vår karaktär och svaghet, att kunna stiga upp
Till höjden av livet, där vi borde vandra.
Vi borde inte fly från dessa stunder
Utan istället lära av dem,
det väsentliga och sanna.
Vi vill inte att de ska komma,
inte heller vill vi söka dem,
Men de är mycket nödvändiga, för vår tillväxt.
Förstånd är nödvändigt, så ock visdom
Något vi endast kommer att lära under livets kamp.
För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa
Även om det kan vara mycket hårt och svårt att förstå.
Vi borde inte gå under när stormen kommer,
Vi får fortsätta kampen mot vind och vågor.