I den antika världen var det vanligt att offra barn. Arkeologerna har grävt fram rester av barnkroppar som offrats i antika hednatempel. Exempelvis så var Baals och Astartes präster äkta barndråpare. Den avgud som är mest omtalad för att bokstavligen sluka nyfödda är ammoniternas avgud Molok, till vilken det offrades små barn genom att kasta dem in i elden. Uppenbarligen, som i alla hedniska ritualer, var dessa offer en form av byteshandel för att respektive gudar skulle svara på deras religiösa barnmord med nöje, kraft och välstånd.
I det antika Grekland och Rom var det inte annorlunda. I dessa kulturer betraktades sjuka eller deformerade barn som “oönskade”. Därför övergavs de att dö i skogen eller ute i ödemarken. Detta var också vanligt bland fattiga familjer, som – teoretiskt sett – inte hade kapacitet att ta hand om barn. Och för att inte tala om övergivande av flickebarn eftersom de ansågs vara sämre än det manliga könet! Är några saker bekanta för oss idag? Självklart! Saker och ting har inte förändrats mycket i våra sammanhang. Idag fortsätter ofödda barns liv att utsläckas i utbyte mot frihet, nöje, makt och välstånd. Idag är ”fattigdom” fortfarande en tillräcklig ursäkt för att döda. Idag kan det enkla faktum att ”inte vara önskat” räcka för att ett barn ska dö. ”Förr i tiden dödades de nyfödda svaga och underlägsna – flickor, och idag är kvinnans livmoder det nya nazistiska koncentrationslägret för dessa underlägsna.”
Altaret för de barnätande gudarna har bara moderniserats, och barbariet från det antika Grekland och Rom fortsätter att styra våra kulturer. Abort är bara ett mer modernt sätt att offra barn i utbyte mot det som för kulturen är dess nya ”gud”, den nya Molok.
Jorge Espinola, Gracia y verdad
(Publicerat med författarens tillstånd)