Av Emanuel Johansson
Ett bibelstudium utifrån berättelsen om den rike mannen och Lasarus.
Det är viktigt att vi tar vara på den korta tid vi har, och ställer oss till Herrens förfogande. Det finns så mycket som vill pocka på vår uppmärksamhet och erbjuder både det ena och det andra som man kan lägga tid och krafter på, men som i slutändan inte är någonting värt. Det gäller att vi fattar beslutet att följa Jesus, och sedan inte vacklar utifrån olika omständigheter vi hamnar i, utan står fast. Då får vi uppleva Guds välsignelse i våra liv.
Det finns en berättelse av Jesus som har talat till mig. Jesus talar om en rik man och en fattig man som hette Lasarus. En del tolkar den här berättelsen som en liknelse, men det är ingen liknelse. När Jesus talade i liknelser, står det alltid angivet, men här står det att det var något som hade utspelat sig. Vi läser:
-Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus
att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda. (Luk 16:19-31)
Här ser vi denna historia från evighetens perspektiv, och vi känner hur evigheten kommer nära genom den här berättelsen. Helt plötsligt blir det så verkligt att vårt liv här egentligen bara är en parentes. Men vi känner också hur allvarligt vårt liv här är, för utifrån hur vi lever bestäms vår framtid på andra sidan, vår evighet.
Om man tittar på denna historia utifrån ett jordiskt, ett världsligt perspektiv, så ser bilden kanske helt annorlunda ut. Det står att det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. Sedan står inte mycket mer om hans liv och vad som präglade denna människa. Han levde var dag i glädje och fest. Är inte detta något som tilltalar oss, något som de flesta egentligen strävar efter och satsar mycket för att nå upp till? Tänk att bli rik, att kunna leva var dag i fest och glädje. Tänk att riktigt få njuta av allt det goda man kan se omkring sig.
När vi talar om att man riskerar att hamna på fel sida när det här livet är slut, tänker man inte på att det är glädjen och festen som leder fel. Man tänker då först på ett liv i synd och riktig gudsförnekelse. Det står inget om sådant hos denne man, men vi förstår att vad hans liv riktades in på, var det som tillhörde den här jorden. Vi förstår att han lyckades ganska bra med sina strävanden.
Det står att han begravdes, och förmodligen fick han en riktigt värdig begravning. Han kanske fick en märkvärdig plats och en stor utsmyckad sten så människorna skulle minnas den här mannen som verkligen lyckats i sitt liv. Men festen slutade för den här mannen, och vi förstår att det var en fruktansvärd tragedi. Hela hans liv var bortkastat, och den vackra gravstenen hjälpte honom inte på den andra sidan.
”Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår.” Den rike m
annen kanske hade gått in och ut genom porten, dag ut och dag in. Men frågan är om han någon gång sett den här mannen som låg vid hans port och längtade efter att få äta sig mätt av det som föll från hans bord. Jag vet inte. Det står inte så mycket om det. Men på andra sidan fick den rike mannen syn på Lasarus. Det var någon han kände igen. Vi får inte veta vad den rike mannen hette, men vi får veta att den fattige mannens namn var Lasarus. Det är Jesus som berättar den här historien. Om det hade stått en krönika i en tidning, hade vi alldeles säkert fått veta vad den rike mannen
hette. Det hade nog stått med stora bokstäver. Troligtvis hade man inte ens noterat Lasarus som låg vid porten. Men Jesus hade noterat Lasarus namn. Det var tydligen någon han kunde bekänna sig till på ett helt annat sätt. En som han kunde nämna vid namn. Den här berättelsen
har mycket att lära oss, mycket viktiga saker, som kan få oss att tänka till ett ögonblick över vår egen situation och vårt eget liv.
Det finns många uppmaningar i Guds Ord om att vi inte ska söka det som tillhör jorden, utan söka det som är därovan. Vi kan läsa ett par ställen:
-Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. (Kol 3:1-4)
Tänk vilka underbara versar, vilken underbar framtid! Men vi förstår också nödvändigheten av korsets budskap och att korset får bli en verklighet i våra liv. ”Ni har dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud”. Där är vår plats. Han som inte blev mottagen när han vandrade här på jorden; han som blev missförstådd, satt åt sidan och förföljd; en gång ska han också träda fram i härlighet. Det kan också bli din och min framtid om vi låter korsets erfarenhet bli en verklighet i våra liv. Det är uppenbart att detta inte var fallet med den rike mannen vi läser om i Lukas evangelium. Vi kan också läsa några kapitel innan:
-På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. Någon frågade honom: “Herre, är det bara få som blir frälsta?” Han sade till dem: “Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, (Luk 13:22-25)
Vi ser här en situation som liknande den om hur den rike mannen bad Abraham skicka Lasarus. Här knackar man på dörren.
-…då skall han svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist. (Luk 13:25-30)
Här får vi en inblick i hur det kommer att vara. Men vi får också en uppmaning att kämpa för att komma in genom den trånga porten. Vi läser om en smal väg och en bred väg. Vi läser om en trång port och en smal väg. Vi läser också om att det handlar om att söka, att kämpa. Då kan vi fundera på vad det är vi söker i våra liv. Vad är det vi kämpar för? Det finns en väg som är öppnad för oss. Det här erbjudandet gäller alla. Den som vill får komma. Jesus har öppnat vägen. Men vi ska inte tro att vi kan hitta något utan att söka det. Det går att finna, men är vi alls intresserade av att hitta det? Det är detta frågan gäller. Om vårt sökande gäller samma saker som den stora hopen söker, då kan vi inte räkna med att vi den sista dagen helt plötsligt ska vara på den smala vägen. Frågan är vad vårt hjärta är inriktat på. Om vi söker Honom, låter han sig finnas. Om vi klappar, ska det upplåtas för oss. Men det handlar också om att ta steget att gå fram och klappa, att söka. Om vi gör det, finns också en framkomlig väg.
Den rike mannen var uppenbarligen ingen stor bandit. Han var nog ingen gudsförnekare, det står inget om det. Vad vi får reda på, är det man hellre kan se positivt. Han levde var dag i glädje och fest. Men när vi börjar tänka på detta, förstår vi att det handlar om en livsstil som i sig själv är orättfärdig. Vi läste i Luk 13 att Jesus säger: ”Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.”
När Jesus beskriver den här rike mannen, måste vi förstå att hans liv ändade i orättfärdighet och konsekvensen blev därefter. Jag har funderat på det här. Vi lever i ett välfärdssamhälle och kanske de flesta av oss i detta land är mera lika den här mannen om vilken det kunde sägas att han levde i glädje och fest. Vi är nog mera lika honom i vår livsstil, än den här Lasarus som låg i hans port. Det kanske till och med är så att den rike mannen för sin livsstil var beroende av att det skulle finnas sådana som var längre ner på den sociala skalan. När vi börjar se oss omkring, och ser hur förhållandena i världen är, så upptäcker vi att det system människan har byggt upp är ett orättfärdigt system, och vi är mitt inne i det.
Frågan är: vad kan vi göra för att bryta oss loss ur detta system? Det står ”när nu allt detta går mot sin upplösning”… Det finns något som är på väg mot sin upplösning. Det finns ett mänskligt byggnadsverk som är byggt på orättfärdighet, och på väg mot sin upplösning. Då är frågan till oss som är mitt inne i detta – finns något alternativ? Kan vi göra något för att bryta oss loss för att inte vara en del av ett orättfärdigt system? Det kan verka omöjligt. Vi måste leva som andra människor, vi måste klä oss, vi måste arbeta. Men jag tror att Gud vill lägga en vision i våra hjärtan som är ett vittnesbörd i denna tid, något som är ett alternativ. Det handlar om församlingen.
Petrus står upp på pingstdagen och predikar omvändelse och frälsning. Han säger: ”Låt er frälsas från detta vrånga släkte”. Det är ett budskap jag tror att också vi måste ta till oss. Det här landet har fått vara med om väckelser. Skaror har kommit till korset. Men vi har också fått se en kristenhet som är totalt lamslagen. Är det inte så att denna materialism och sökande efter detta jordiska är en stor bov i dramat och som lamslagit många som har kristen bekännelse, men i sitt liv ändå har sökt det som tillhör jord och värld.
Är inte den rike mannen ett typexempel på en materialistisk inriktning i livet? Den rike mannen dog och begravdes. Och hela hans liv med honom. Med Lasarus var det tvärt om. Det står att han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Medan den rike mannen begravdes. Det står ingenting om någon begravning för Lasarus. Hans liv var inte inriktat på det materiella. Därför var det oväsentligt. Det väsentliga för honom var att änglarna förde honom till Abrahams sida.
Gud vill visa oss en vision i den här tiden. Om vi vill söka, om vi vill kämpa, om vi vill rikta in oss på det som är av honom och till honom, så kommer han också att ge oss den visionen. Många kanske tänker att man kan göra val längre fram i livet. Men jag tror att frågan för dig och mig är: vad ska vi göra med Jesus?
Vi känner igen frågan som Pilatus ställde när Jesus blev överlämnad i hans makt. Då ställde han fram Jesus och frågade: vad ska jag då göra med Jesus? Folket hade gjort sitt val och ville att Barabbas skulle bli fri. Det här valet fick avgörande betydelse för Pilatus liv. Så är det också för oss. Jesus kommer i vår väg, han kommer med ett budskap. Helt plötsligt; vare sig vi vill det eller inte, måste vi ta ställning till en fråga: Vad ska vi göra med Jesus? Valet vi gör i den situationen, påverkar hela vår kurs. De val som kommer framöver, kommer att bestämmas av vår inställning till Jesus. Har vi sagt ja till Jesus, så blir det rätt när vi står inför vägval längre fram även om vi inte är medvetna om det själva.
Materialismen är en oerhörd snara. Bibeln varnar många gånger för rikedomen. Inte rikedomen i sig, men inriktningen. Jesus sa att det är svårt för dem som är rika. Det innebär ett mycket större ansvar. Vad ska du göra med de resurser som du har att förvalta? Materialismen kommer av ordet material. Bara för att illustrera hur det fungerar här i världen, kan vi tänka på att det material våra kläder är gjorda av har förmodligen odlats i länder där man är mycket fattigare än i vårt land. Och där har människor suttit i tygfabriker och jobbat för att du och jag så småningom ska få fina kläder. Om den person som suttit och tillverkat tyget, den person som skördat bomull på de stora plantagerna, om han vill köpa en sådan tröja som du och jag har tjugo av, så får han betala flera månadslöner, även om det är han själv som framställt plagget. Vi vet att exempelvis ett par skor som det står Nike på, betalar vi flera hundra kronor för i affärerna.
Tillverkningskostnaderna är kanske femton kronor. Det finns människor som för att få köpa ett par skor måste betala en årslön. Den här världen är uppbyggd på ett orättfärdigt system, och du och jag är mitt inne i det. Vad kan vi göra? Kan vi göra något för att visa att det finns en Gud som är rättfärdig? Den här livsstilen som har odlats i västvärlden är beroende av att det ska vara en oerhörd obalans i världen. Om hela jordens befolkning skulle leva som du och jag, skulle det behövas flera jordklot för att resurserna skulle räcka till. Vår livsstil är beroende av att det ska finnas sådana som blir utnyttjade av systemet. Därför kommer så mycket större ansvar över oss som vill vara Jesu lärjungar, att vi använder våra liv, våra resurser för att sprida evangelium. Och att vi inte, som den här rike mannen, bara söker ännu mer av det man i världen kallar
glädje och fest.
Man talar nu mycket om klimatproblemet. Man säger att vi måste hitta ett annat sätt att kunna fortsätta leva som vi gör, vi måste hitta andra resurser. Idag har man kommit på en väldigt bra idé menar man. Det nuvarande systemet är ohållbart och fungerar inte i längden. Men det viktigaste är att människorna i tredje världen inte väljer att leva på samma sätt som vi, för då blir det katastrof. Helt plötsligt har man nu ett till synes gott argument för att med politiska och andra medel hålla tillbaka så att den här obalansen ska bibehållas. Det är klart att det är svårt att hitta en rättfärdig lösning när man är inne i ett sådant här system. Finns det något alternativ att erbjuda? Kan vi kanske sänka vår standard något för att komma andra till hjälp? Kan vi kanske använda de resurser vi förvaltar på ett sätt så att det blir ett vittnesbörd om Guds rättfärdighet? Här handlar det om vad som är vår hjärteinställning, vad som är vår inriktning. Att låta korsets budskap få konkreta konsekvenser i våra liv. Jag vill läsa ur Jakobs brev:
-Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. (Jak 5:1)
Här ser vi en sundare inställning. Den rike mannen tyckte att han hade glädje och fest. Det kanske vi allesammans tycker, när vi beskådar vår tillvaro. Men Jakob hade fått en annan insikt. Det fanns anledning till gråt och klagan. Och så kommer några allvarliga uppmaningar:
-Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna.(Jak 5:2-3)
Vi lever i de sista dagarna. Vad gör vi i de sista dagarna? Det står att där er skatt är, där kommer ert hjärta att vara.
-Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas
rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er.
Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn. Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära. Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Se, domaren står utanför dörren. Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att tåligt uthärda lidanden. Vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut handlade med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.
(Jak 5:4-11)
Det finns ett hopp och en salighet som är långt större och djupare. Det finns en skörd som väntar på evighetens morgon. Måtte detta få bli en verklighet också i våra liv. Det är så lätt för oss att bli förblindade och se på ett världsligt sätt på tillvaron. Men här gäller det att vi har en annan syn, en annan vision i våra hjärtan, så vi ser vad som verkligen är värdefullt.
Det står inte så mycket om den här Lasarus heller, men det står att han hamnade vid Abrahams sida. Jag vill läsa mer om honom i Matt 5: -Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade. Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet. Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn. Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er. (Matt 5:3-12)
Finns det en hunger och törst efter rättfärdighet ibland oss? Finns det några ibland oss som är fattiga i anden, som söker mer av Gud? Då finns också hopp, för det finns en som kan lägga ner visioner i våra hjärtan, som kan lägga ner en levande och ny vision för den här tiden, så att vi kan se vad som är värt att satsa på, vad som är värt att lägga ner våra resurser, vår tid, vårt liv på.
Vi kan inte lösa världsproblemen, för vår värld går emot sin upplösning, men av nåd kan vi vara med och vittna om en rättfärdighet som inte är av den här jorden. Om vi följer honom och tar hans ord på allvar kan vårt liv bli ett vittnesbörd om honom. Det vi så vittnar om kommer också att få sin fullbordan i det ögonblicket han kallar oss, när han stiger ner och lyfter sin församling till möte med honom i skyn. Där kommer den här hungrande få njuta hans rättfärdighet
i fullt mått. Visst vill vi vara med, evigheten är en verklighet, och vårt liv härnere en parentes.
Låt oss klä oss med de rätta kläderna. Det finns många som erbjuder kläder av olika märken och kulörer, men det finns en som kan tvätta våra kläder rena, skinande vita, vi kan bli klädda i hans rättfärdighet. Vi kan också få skor, beredvillighetens skor. Vi kan få ögon som ser den fattige som kanske ligger vid vår port. Hoppas bara att vi inte ser honom för sent. Den rike mannen såg Lasarus alldeles för sent. Det kunde kanske ha blivit väckelse i hans hem om han sett Lasarus tidigare. Men Gud är god och han har en väg för sitt folk. Om vi söker honom, kommer vi att uppleva att han svarar och låter sig finnas och lägger en levande vision i våra hjärtan. Amen