Det var början på ett nytt liv!
Vittnesbörd av broder Najib
Broder Najib är en ivrig evangelist som ofta är ute bland människor för att vittna om Jesus. Exempelvis har han tillsammans med syskon från församlingen funnits på Vällingby torg varje lördag under hela innevarande år för att dela ut biblar och traktater. På samma sätt som han själv fick höra evangelium på torget märker man hur han med iver och stor beslutsamhet tar sig an uppgiften att göra Jesus känd bland människorna.
För mer än 50 år sedan blev Najib frälst. Han kom då som nittonåring från Marocko till Sverige i sitt sökande efter svar på meningen med livet. Det han då fick möta kom att totalt förändra hans liv. Han fick nämligen på ett övertygande sätt möta Jesus. Det började på Sergels torg, på ”plattan”, där Maranataförsamlingen hade torgmöte. Najib, som själv spelade och var intresserad av musik, kunde inte motstå sången som sjöngs på torget. En av de första som tog kontakt under torgmötet gav honom en bibel på arabiska, en bibel som kom att bli inkörsporten till ett helt nytt liv.
Vi låter Najib själv berätta vad som hände:
Jag var en sökare och det var det som ledde mig ända till Sverige. Jag vet idag att det är Gud som lett mig. Det var främst två personer som hjälpte mig mycket. Av dem fick jag en grön bibel på arabiska som jag aldrig kommer att glömma. Jag bodde då på ett vandrarhem och så fort jag kom till mitt rum började jag läsa. Ett första frö var sått i mitt hjärta. Men då texten kom till Jesus, hur han gick på vattnet och gjorde andra under, så var allt ändå som ett dunkel för mig. Jag kände att jag behövde hjälp att förstå mera. Det var som en dimma som gjorde att jag inte kunde greppa ordentligt det jag läste. Sedan kom jag till församlingens plats på Johannelund. Där tog de emot mig på ett oerhört sätt. För det mesta brukade jag vara ensam. På tåget kunde jag se par samtala med varandra men själv var jag ensam. Men då jag hamnade på Johannelund hos Maranataförsamlingen och fick se hur de var intresserade av mig, gjorde det att jag kunde öppna mig. Jag fick lära mig att be, ofta på knä, vi åt frukost tillsammans vid dukade bord, och allt det här var helt nytt och kändes så stort för mig. Att få lära sig bedja tillsammans med troende vänner betydde mycket. Jag hade då lärt mig några ord och jag kände påtagligt hur böneatmosfären skapade tro i mig.
Det är som att smaka på en saftig frukt för första gången. Då jag gav mitt ettåriga barnbarn några små bitar jordgubbar som han aldrig smakat tidigare, ville han bara ha mer och mer. Så lärde han sig att äta. Det är en bild av vad som hände mig. Jag började att be mitt i den gemenskap som fanns hos församlingen, och den ordning som fanns var fylld av gedigen kärlek. Det var en underbar atmosfär som gjorde det lätt för mig att tro, samtidigt som jag läste Bibeln och fick se sanningar på ett nytt sätt. Jag tror att Gud visar för var och en hur man kan komma till tro på honom och sedan hålla fast.
Ett bibelsammanhang som fascinerat mig mycket är då Jona bad i den stora fiskens buk. Det är så med oss. Bildligt talat är vi i fiskens buk och om vi ber till Gud sker det ett under. Jag har själv fått uppleva det i flera små händelser.
”Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst. Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmarna omslöt mig, alla dina böljor och vågor svepte över mig. Jag tänkte: Jag är fördriven från dina ögon.
Men jag ska åter få se ditt heliga tempel. Vattnet omslöt mig ända till halsen, djupet omgav mig, sjögräs snärjde sig runt mitt huvud. Jag sjönk ner till bergens grund med jordens bommar bakom mig för evigt – men du förde mig levande upp ur graven, Herre min Gud. När min själ tynade bort i mig tänkte jag på Herren, och min bön nådde dig i ditt heliga tempel. De som håller fast vid tomma avgudar överger den nåd de fått. Men jag ska offra till dig med tacksägelse, det jag lovat ska jag uppfylla. Frälsningen finns hos Herren!”
Och Herren talade till fisken, och den kastade upp Jona på torra land (Jona 2).
Jona tynade bort men tänkte ändå på Herren. Vi har Herren och kan likt Jona hamna i olika situationer. Vi har också fått en tro som aldrig sviker. Det är den tron, tron på Jesus, som frälser oss, och det eviga livet vi får är en gåva.
Vi människor förändras, naturen förändras och världen förändras. När man ser förändringar i tiden så är det ofta till det sämre. Vi åldras också och förändras på det sättet. Det yttre gör oss påminda om förgängligheten. Men Gud förändras aldrig. Han är för alltid densamme.
Den evige Guden har älskat oss innan vi föddes. Det är inte så att han börjat älska mig nu. Han har alltid älskat mig och han är kärleken. Det är det som är så underbart. Hans innersta, hans helighet – kärleken – är en kraft lika mäktig, som Gud är. Han förändras inte. Hos Gud finns ingen början och inget slut. När vi tar emot Jesus i våra liv så är också det ett evigt liv, som aldrig någonsin tar slut.