Analys av Karin Vidén
Hemundervisning kan man välja pga många olika orsaker. Det kan vara med bl a religiösa, filosofiska, politiska och ett flertal andra motiv man väljer att som förälder i hemmet undervisa sitt barn. Skollagen ger genom kap 10 § 4 den lagliga grund som krävs för tillstånd. För den förälder som pga kristen tro och övertygelse är angelägen om en klar biblisk grundsyn på skapelsen, människovärdet och en kristet fokuserad värdegrund finns idag inget annat alternativ att tillgå än hemundervisning. De kristna friskolorna ges paradoxalt nog inte den frihet som gör det möjligt att i undervisningen under obligatorisk lektionstid ens förmedla den kristna trons absoluta grundfundament- tron på en skapande Gud. Under rubriken ”Skolan och den vetenskapliga teorin om evolutionen” på Skolverkets hemsida finns följande regler gällande fristående skolor:
-Ett grundläggande krav på fristående skolor är att de ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå svarar mot utbildningen i den offentliga skolan och att de även i övrigt svarar mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning i det offentliga skolväsendet. Till värdegrunden hör att undervisningen skall vara saklig och allsidig. Undervisningen i skolan skall alltså bygga på vetenskaplig grund… Grunden för skolans undervisning om livets uppkomst och utveckling skall vara den vetenskapliga teorin om evolutionen…Detsamma gäller när en konfessionell skola behandlar den egna tron om skapelsen. I skolan skall inte den vetenskapliga grunden ifrågasättas av trosföreställningar.
Evolutionsteorier som ständigt förnyas och förändras, ifrågasätts och diskvalificeras, upphöjs ändå till vetenskap och presenteras som suverän och odiskutabel kunskap i svenska skolors lärosalar, alltmedan den kristna elevens tro, övertygelse och inre vetskap ständigt kränks och såras. Samtidigt tvingas den kristet troende pedagogen väga varje ord på våg i den kristna friskolans obligatoriska undervisning för att inte tro och övertygelse ska lysa igenom och av eleverna upplevas som påverkan och kränkning. Bidragsfällan snörper till munnen då tillstånd och offentlig finansiering kräver sitt underdåniga ja, och det kristna undervisningsalternativet utslätas till ett färglöst och för rådande samhällsideologi ofarligt alternativ. Påtryckningshotet kan inte misstolkas:
-Om en konfessionell skola kan förena den vetenskapliga teorin om evolutionen med den egna tron uppstår inget problem i dessa sammanhang. Problem uppstår däremot om skolan skulle anse att dessa inte går att förena. En skola, som vill följa bestämmelserna och behålla sitt tillstånd och sin offentliga finansiering, måste i sin undervisning hålla sig till den vetenskapliga grunden. (Skolverket)
Till oktober månads partiråd har utbildningsminister Jan Björklund och integrationsminister Nyamko Sabuni lämnat in ett förslag att avskaffa rätten till befrielse från bl a sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Enligt folkpartiförslaget ska
-rätten till befrielse från olika lektioner i skolan av religiösa och kulturella skäl eller på grund av elevens inställning eller hemmiljö helt avskaffas.
Vidare uttrycker Björklund och Sabuni:
-Alla elever har rätt till den undervisning som föreskrivs i läroplanen. Att föräldrarna inte delar uppfattningen om vad eleverna ska lära sig innebär inte att de ska kunna förvägra eleverna denna undervisning. Det är därför skolplikten är lagreglerad.
Utvecklingen inom skolområdet går nu mycket fort, och nya stramare lagar och regler införs. Att det för barn kan upplevas som en djup kränkning att delta i ovanstående undervisning ska inte längre tas hänsyn till. Att det finns kulturella och religiösa skillnader i synsätt på sex- och samlevnadsundervisningen ska inte mer respekteras.
Sverige ska under alla omständigheter vara unikt och visar med en frustrerad stolthet upp en dyr, uppsjåsad och påkostad skola alltmedan insikten om att utbildningsresultatet rasar åt motsatt håll ställer höga krav på kraftåtgärder. Då hemundervisande föräldrar möts av oförstående och motvilliga kommunpolitiker och makthavare framställs ofta bristen på pedagogisk utbildning som ett argument, medan verkligheten är den att det idag är möjligt att bli lärare utan att ha nödvändig kunskap om hur man lär barn att läsa, genom att läsmetodik tagits bort ur lärarutbildningen, och läsfärdigheten sjunker bland svenska elever.
I den nya skollag som regeringen lägger fram senare i år blir även förskolan en egen skolform. I lagens mening blir då förskolan en frivillig skolform som lyder under liknande tillsynsbestämmelser som övriga skolväsendet. Arbete pågår för att samma regler som i dag gäller för den allmänna förskolan för fyra- och femåringar även ska gälla för treåringar. Alltmer kommer barnens liv från tidiga år omfattas och styras av läroplaner och regelsystem över vad de ska få sig tilldelat av kunskap, undervisning och värdegrund. Samhällelig barnomsorg och skola andas alltmer totalitärt styre.
Förkunnaren och opinionsbildaren Arne Imsen bemötte redan på 70-talet denna utveckling och angav visionärt en då uppseendeväckande väg. ”Mor är den bästa pedagogen!” Föräldrar som insåg sitt ansvar gentemot sina barn tog resolut sina barn ut ur de kommunala skolorna och inledde hemundervisning utifrån då gällande paragraf i skollagen. Vidare gjorde han fullständigt upp med skolsystemet och proklamerade frimodigt: ”Bättre ingen skola alls än statens skola!” Idag förstår vi mer innebörden och djupet i dessa profetiska slagord.
Den kristna familjens syn på värdefull och meningsfull undervisning ges inte utrymme i vårt samhällsklimat idag, men då inget alternativ synes kvarstå fungerar hemundervisningen. Den är suverän i sitt slag och betydligt mer känd och accepterad utanför vårt lands snäva kontrollgränser. Hemundervisning ger föräldrar och barn dessutom en berikande gemensam nämnare i vardagen, ett familjeliv. I fungerande hem och familjer finns den naturliga jordmånen för att växa som människa. Där tränas och prövas de egna och andras argument, för och emot, i en trygg miljö. I den nära trygga kretsen grundläggs identiteten som sedan allteftersom i nya sammanhang prövas under uppväxten.
Kraven på svenska barn är orättvisa och alltför höga. Utsatta och utslängda på den experimentsfyllda arenan där ständigt nya rön, idéer, impulser och uppfattningar ska prövas, letar de förvirrade efter den vuxenvärld som kan ge svar på frågor, och som kan sätta gränser mellan rätt och fel. Bland aktörerna syns RFSL som fortsätter ställa krav på mer ingång i skolvärlden. Med genuspedagogik i tidiga åldrar och medveten kristendomsförnekelse, fostras i landets skolor en ny generation fram, en generation identitetssökande människor utan kunskap om sin sanna historia och därmed också utan framtidshopp. De tränas till att ha åsikter för och emot i de mest häpnadsväckande frågor, de tränas i social kompetens och konfliktlösning, alltmedan den institution som genom skapelsen är satt att genom naturlig samvaro vårda, fostra och bilda, effektivt motarbetas med syftet att sättas ur funktion. Tilltron till familjen och föräldrars livserfarenhet och kunskap är bortsopad och svensk skola kan med lagen i ryggen kliva in med storstövlarna på, rakt in i redan utsatta människors livssituation och utan skrupler pådyvla kunskaper som djupt kränker både elev och föräldrar. Överförmynderiet har passerat tillåtna gränser och individens kamp för tro och övertygelse tilltar markant. 70-talets slagord är mer aktuella än någonsin, och kampen för rätten att på grund av tro och övertygelse undervisa sitt barn i hemmet går vidare!