fbpx

Herren är vår styrka

Appell av Roger Lindroos

Vi sjunger i en sång strofen “jag är svag men du är stark”, ord som beskriver något om människans position inför Gud. Han är vår skapare, han är den starke, och vi är de svaga. Guds kärlek och önskan är att få vara den som leder oss, vara den som tar hand om oss och han har gett oss så mycket som vi får om vi vill. Om vi vill får vi vara ledda av honom. Vi är satta i den här världen där vi ser så mycket elände och svårigheter och problem, men genom Guds nåd har vi fått en väg att vandra, som leder till livet. Livet själv, Jesus Kristus.

Under några dagar besökte familjen Roger och Akvile Lindroos från Åland församlingens missionscenter i Långshyttan, där de också deltog i direktsända möten. Här publicerar vi en undervisning om Guds vapenrustning som Roger förmedlade. I samma sändning sjöng även tre av familjens barn. Mötet finns att se på församlingens Youtube-kanal www.youtube.com/maranatasverige (streamades 8 maj 2021).

Det bibelord jag vill dela med er står i Efesierbrevet kapitel 6:10-12:

För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Det är oerhört viktigt för oss som på Jesus troende, att vi förstår vår ställning, vår uppgift här i tiden. Idag blir man faktiskt orolig, eller det är en viss sorg man känner. Det är väldigt många som vill göra en insats, men man gör det för den här världens räkning. Och man vill bildligt talat på olika sätt vara med och styra den här stora skutan som vi är på. Man vill styra skutan med olika mänskliga medel och mänskliga sätt att göra saker och ting på; bland annat genom politik och områden där människor tycker att vi kan vara med och påverka och styra. Så tar man plats i ett eller annat läger, i olika åsikter och uppfattningar. Man tar plats där och försöker att så att säga “kristna” världen. Eller få världen att anta och ha rätt värderingar.

Men det är inte där som som din och min plats som Jesustroende och frälsta är, utan när vi väl har tagit emot Jesus, när vi har tagit emot kallelsen och börjat vandra med honom, då har vi faktiskt en oerhörd position i Guds ögon. Vi är satta mitt i en strid, och det förstår vi här när Paulus talar. Då talar han helt plötsligt om “furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret”.

De här kända enkla verserna påminner oss om vad vi verkligen har att kämpa emot. Det är väldiga saker, och det är där vi borde ta striden, och där vi borde ställa upp och lägga våra medel och krafter. Vi läser igen: ”För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp.”

När vi är införsatta i den här positionen blir vi helt plötsligt intressanta för fienden. Vi blir farliga för fienden när vi tar upp den här kampen. Men det finns också medel, det finns vägar som Gud har i beredskap, och metoder och sätt. För han säger att vi kan ikläda oss Guds vapenrustning. Då blir det kanske inte på det sätt som världen och människan tycker att man borde göra. Men vår kamp, den utkämpar vi i den andliga världen.

Vi läser vidare om vapenrustningen i vers 13-18:

Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet. Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och »varen iklädda rättfärdighetens pansar», och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver. Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. Och låten giva eder »frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds ord. Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga.

Paulus talar om sig själv här. Han hade verkligen förutsättningar för att kunna stå på de barrikader som människor ofta står på idag i de kristna leden. Han var utbildad, han visste hur saker och ting fungerade. Han hade också faktiskt en mänsklig makt när han for fram, då innan han blev frälst. Han hade förutsättningar att göra på det sätt som man vanligtvis tycker att det borde göras. Men han säger om sig själv att: “Bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet, för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden” (v 19-20).

Det var alltså Paulus position i samhället, då var han i kedjor. Han var en fånge, på grund av evangelium. Och fienden, de här andliga makterna, de försökte tysta honom på olika sätt. Han var ett hot, ett oerhört stort hot för världen eller för världens makter. Han säger om sig själv att han var “ett sändebud i kedjor”.

Men han hade sett någonting, han hade sett den andliga verkligheten. Och det är verkligen ledsamt, för det verkar vara väldigt många som har glömt detta, och man försöker på många sätt stå på barrikaderna, men på människors sätt.

Min uppmaning till dig idag, och jag vill fråga dig som kristen: “Vilka barrikader står du på?” Handlar det om att förändra världen, göra den bättre på olika sätt, eller kämpar du kampen mot furstar och väldigheter? Jag vill att du frågar dig själv och tänker efter ett slag, så vi inte springer i andras ledband, utan att vi får vara ledda av Gud; får vara ledda av hans tankar, av hans vilja för våra liv, med församlingen. Församlingen är en oerhörd maktfaktor i den här tiden, om den får fungera som det är tänkt. Måtte det få vara ett mål för oss var och en, att vi får vara verksamma där det verkligen betyder någonting, där kampen står. Så att inte våra hjärtan går till någonting annat, utan att det får vara det som Gud har tänkt.

Gud välsigne dig, att du får bli ett redskap för Gud i den här tiden, för endast i den positionen kan vi uträtta hans stora verk. Vi är svaga människor men får vara ledda av hans starka hand, och han tar hand om oss om vi har ett hjärta som vill gå hans vägar.