Midnattsropet

Betongkoloss eller fri församling

Ledare av Berno Vidén

Bli en röst för Jesus!

Text: Karin Vidén

Profetisk varning

Babylons fall

Kapitel ett ur boken ”Vedergäll Babylon” av Arne Imsen

Jesu seger på Golgata räcker

Predikan av Gunnar Nilsson

Segerrapport från Dominikanska republiken

Text: Berno Vidén

Den politiserade ekumeniken

Analyserande och avslöjande reportage av Lars Bygdås

Jesus är livet!

Vittnesbörd av Sean Ureña

Fäst dina ögon på Jesus

Vittnesbörd av Eva Setterman

Ledare av Berno Vidén

”I vår tid håller väckelserörelserna på att passiviseras och successivt förvandlas till stabila kyrkosamfund.
Det är hög tid att rensa predikstolarna från allt vetenskapligt docerande, för att oförfalskat och rakt på sak kunna proklamera för folket de livgivande sanningarna om synd och nåd, himmel och helvete.”

Ovanstående citat är hämtat från en ledare som Midnattsropet publicerade redan 1969. Nu 45 år senare är budskapet mer angeläget och aktuellt än då. Textförfattaren Arne Imsen fortsätter:

Text: Karin Vidén

Det var under påskhögtiden i Jerusalem, det osyrade brödets högtid, då judarna slaktade ett lamm och firade uttåget ur Egypten. Generationers traditioner fanns där odiskutabla och oemotsagda. Att uppfylla lagen och vänta Messias var livets gång.

Så hörs en upprorisk skara! Allt fler drar sig närmare för att se, för att höra. Jaha, man har gripit den där mannen! Han heter Jesus och är son till timmermannen Josef från Nasaret.  Han har talat till dem, samlat skaror omkring sig; men vad är nu orsaken till denna oro som råder omkring honom?

Kapitel ett ur boken ”Vedergäll Babylon” av Arne Imsen, BMC-förlag 1999

”Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.”

Så börjar Uppenbarelsebokens 18:e kapitel. Fortsätter vi till kapitel 19, läser vi i första versen:

” Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.”

Midnattsropet har under hela sin historia givit klara varningssignaler om ekumenik och katolicism. Under de ekumeniska mötena G72, V77, Ö89 och L99 och vid andra tongivande tilldragelser rapporterade tidningen inte bara om vad som skedde utan var ett organ till varning och väckelse. Midnattsropet har bevittnat hur både pingströrelsen och den katolska kyrkan som från början bara var med som observatörer flyttat sina positioner. Pingströrelsen är med som deltagare medan katolska kyrkan på många sätt tagit över det ekumeniska initiativet med inriktningen att samla alla under sina vingar. Under hela denna utveckling har Midnattsropet spridits genom sina medarbetare utanför de ekumeniska lägren till förtret för många och till väckelse för några.