Midnattsropet

Missionsreportage av Stina Fridolfsson

Esther är född och uppvuxen i Palavé, känner de flesta och är känd av de flesta. Hennes föräldrar var aktiva politiker och därmed känner också Esther många som har styrande befattningar i samhället. Hon har engagerat sig att göra sociala insatser och har  möjlighet att vara till hjälp för många som behöver det. Redan som trettonåring började hon hjälpa till med att alfabetisera i ett område där det inte fanns skola. Esther har studerat på universitetet, och har arbetat som lärare för barn och ungdomar. Hon har aldrig haft någon lust att lämna Dominikanska republiken fastän hon rest en del och besökt andra länder. Hon känner stor samhörighet och solidaritet med sitt folk och trivs med att bo i Palavé, där det finns mycket stora behov bland fattiga människor, speciellt bland haitierna, då ju Palavé är en gammal batey. En batey är från början ett haitiskt bostadsområde för säsongsarbetare på sockerfälten.

Utdrag ur predikan av Arne Imsen, publicerad tidigare i MR 1983

Han är över vetenskapen, över kyrkan och religionen, han är över furstar och väldigheter, över alla människor. Gud har gett honom ett namn som är över alla andra namn och till sist ska alla människor som är i höjden, som är här på jorden eller under jorden böja sig, Gud fadern till ära, och bekänna att Jesus är herre.

Appell av Yngve Stenfelt

Som väckelseförkunnare vill jag ropa ut: Fly från den sakramentala villfarelsen till bibelordets säkra grund! Det är endast Jesus som frälser! Tro på Honom och du blir frälst!

När församlingen förlorar den första kärleken så har själva grundbulten i dess struktur förlorats. Kärleken till Jesus, kärleken till Guds Ord, och den sanna kärleken till varandra. Så fortsätter upplösningen och man frigör sig från sanningarna i Guds Ord.

Rapport av Stina Fridolfsson

I ett möte under höstens bibelskola i Stockholm, då vi hade besök av både Berith Kulborg och Märta Berg Strömmare, som tillsammans besökt Älvsbyn och Umeå på en mötesresa, berättade Märta om hur hon var stationerad i Älvsbyn redan som mycket ung, och där lärde känna Berith som då gick i realskolan. De unga maranataevangelisterna började ha möten i en lokal som hette Forum. Många blev frälsta, och medlemmar i olika församlingar förnyades genom Maranataväckelsen.

Vittnesbörd av Berith Kulborg

Första gången jag mötte Maranataväckelsen var i Älvsbyn 1963. Då var jag sexton år gammal. Sedan har det hänt mycket. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess… Men det har varit fantastiskt. Och Jesus har jag aldrig lämnat. För utan honom skulle jag inte kunna leva.

De sista femton åren har jag arbetat med människor i missbruk på ett kvinnohem i Småland. Där har jag fått se hur Gud kan upprätta. Hur Gud kan frälsa, för det första. Vår slogan var bibelordet:  ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska också allt detta andra tillfalla dig. Det här sa vi dagligen till varandra: Sök först Guds rike! Det är så många som kommer till ett behandlingshem och vill bli fri från sitt missbruk, men man vill inte söka roten. Man vill inte ta itu med det som egentligen orsakar det dåliga i ens liv. Därför är det jätteviktigt att bli frälst. Jag sa många gånger till dessa kvinnor: Naturligtvis är det bra att bli fri från sitt missbruk, men viktigast är att ni blir frälsta. Jag är glad för denna tid, att jag har fått vittna om Jesus och vad han kan göra. Jag har sett många, många under och skulle kunna berätta mycket om hur människor blivit befriade och sedan lever ett befriat liv tillsammans med Jesus.