Midnattsropet

Predikan av Arne Imsen:

Jesus är hemligheten till varför vi kämpar. Han är den ende som förblir då alla andra har störtats från sina troner. Han är konungars Konung och herrars Herre. Nu väntar han på att utföra historiens största och mest förunderliga evakuering som ligger strax framför. Det är därför vi förväntansfullt jublar.

Var vi än läser i Bibeln, står det klart för oss att Jesus kommer. När jag läser det, fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Om det inte hade varit för detta hopp, skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till, i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.

Text: Hans Lindelöw

Under tre dagar tog Svea hovrätt upp ett mål där Gotlands socialnämnd begär att vårdnaden om nu 11-årige Domenic ska överföras permanent till särskilt förordnad förmyndare. Gotlands tingsrätt avslog nämndens begäran och menade att föräldrarna Christer och Annie ska behålla vårdnaden om sin son. Domenic omhändertogs under mycket brutala och direkt olagliga omständigheter den 25 juni 2009 då hela familjen var på väg till mamma Annies hemland Indien. Ursprunglig orsak till omhändertagandet var att föräldrarna hemundervisade Domenic. Hans Lindelöw var med under rättegångens sista dag och ger här sina
reflektioner:

Missionsrapport av Varghese Thomas

Idag kan jag resa från plats till plats. Språket har jag fått genom Guds nåd och kan därför undervisa och inspirera många unga att bli Herrens tjänare, vilka sedan kan gå runt och bedja och bygga upp små grupper. Jag har fått se att mycket sker genom bön. När människor upplever den levande Guden kan de inte glömma honom, även om de måste riskera sina liv. Många tar steget att börja dyrka den levande Guden; de upplever skönheten i att bli fri, att få komma ut ur mörkret. Vi vet vilken glädje det är att vara i Jesus Kristus.

Appell av Sven Westman

- Jag kom i andehänryckning på Herrens dag. (Upp 1:10)

Har du någon gång då du läst Uppenbarelseboken funderat över hur denne gamle man; nittio år och litet till, kunde vara så farlig, så att man måste landsförvisa honom till ön Patmos? Han säger själv att det var för Guds Ords och Jesu vittnesbörds skull. Vilken kvalitet! En nittioårig man som var så farlig för det dåvarande samhället på grund av Guds Ord, att han måste landsförvisas. Jag vet inte hur han själv upplevde den här dagen, om hans liv gick i moll. Men det slutade sannerligen i dur, och han gav oss en bok med 22 kapitel. Denna bok är omdiskuterad, och man har gått så långt att man till och med säger att den borde barnförbjudas.

”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

Det här Bibelordet kommer i mina tankar ganska ofta. Har jag verkligen släppt in Honom, eller har jag bara öppnat dörren lite på glänt, ”med säkerhetskedjan på”?

Är Jesus mitt allt? Han är min Frälsare, men är han också ”Herre” i mitt liv? Kan jag säga som Paulus: