Midnattsropet

SVT sände nyligen ”Torka aldrig tårar utan handskar”, en tv-serie producerad av gayikonen Jonas Gardell, en glorifiering av en promiskuös homosexuell livsstil.
1982 varnade Arne Imsen för hur hela vår kulturmiljö homosexualiserats.
”Dagens samhälle kräver andra samlevnadsformer på grund av de ekonomiska villkoren.” Han påminde också om vilka förödande konsekvenser som väntar det samhälle som legalise-rar och försöker normalisera vad Guds ord varnar för. Senare samma år blev det första fallet av aids bekräftat i Sverige.
Fem år senare, 1987, publicerade MR två ledare av Imsen. Den första rubricerades ”Domen är över oss”, med anledning av att antidiskrimineringslagen samma år utvidgats till att omfatta även homosexuella.
Den andra ledaren, ”AIDS - en dom över civilisationen”, är idag mycket aktuell och nödvändig att återigen
publicera.

Vittnesbörd Gertrud Johansson

Jag har läst i Uppenbarelseboken. Det kan kanske vara svårt att förstå den många gånger, men det var några versar där jag blev så välsignad av. Om man läser sändebreven till församlingarna först, kommer man sedan till fjärde kapitlet och läser där:

-Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst, lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig, sade: ”Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter.” I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen. (Upp 4:1-2)

Text: Emanuel Johansson

Maranataförsamlingen fick en inbjudan till en Pingstförsamling utanför Kiev i Ukraina. Kontakten upprättades redan för ca 15 år sedan då Folke Jacobsson och Hans Lindelöw var där. Nu skulle församlingen fira sin årliga tacksägelsefest för årets skörd och Hans och jag antog möjligheten att åka dit.

På plats förklarade föreståndare Vasilij Gregorovitsj för oss att för många av församlingens medlemmar och även för stora delar av befolkningen är skörden från de små jordlotter man odlar helt nödvändig för överlevnaden. När äldre systrar kom fram med knippen av grönsaker, några potatisar eller morötter för att lägga upp inför tacksägelsemötet handlade det alltså inte om en tom symbolik från en svunnen tid. Gud hade året som gått svarat på bönen, ”Vårt dagliga bröd, giv oss idag.” Sammankomsten började kl 10 och höll på till ca kl 14. Undervisningen handlade om tacksamheten till Gud och vikten av att också bära andlig frukt i sitt liv.

Veronica Vidén skriver från Dominikanska republiken.

Det här är Carla. Hon är en av våra nya elever i vår förskola i Palavé. Carla är en liten femårig tjej som inte riktigt får vara så liten som hon är. Livet är inte alltid lätt när man tvingas växa upp i en hård miljö med fattigdom. Carla kom ikväll för första gången på möte hos oss i Palavé. Hon kom alldeles själv, satte sig i mitt knä och somnade efter en stund…Många barn i bateyen har ingen lugn miljö där de kan känna sig helt trygga. Carla är en av dem från förskolan som vi upplever är mycket otrygg och osäker. Det visar hon genom att ofta vara aggressiv och negativ ena stunden för att i nästa söka upp ett knä och en famn där hon kan sitta och låta någon av oss hålla om henne.

Direkt från missionsfältet beskriver här Berno Vidén några mycket dramatiska dagar för en haitisk familj i Palavé, Dominikanska republiken.

30 september

En tårögd och förtvivlad mamma sitter förtvivlad och uppgiven i sitt lilla skjul i Batey Palavé samtidigt som hon oroligt vakar över sina barn. Tioårige Jonathan är inte längre hemma. Han försvann spårlöst i torsdags kväll och det har redan hunnit gå fyra dagar utan att någon sett eller hört något från honom…