Text: Jan Egil Hafsahl
”Det finns ingen Gud. Ondskan bevisar att Gud inte existerar,” säger ateisten. Det onda existerar, därför gör inte skaparen det.
Om han skulle finnas: ”Hur kan en god Gud tillåta så mycket lidande?” säger agnostikern.
Låt oss nu vända på frågan ett ögonblick: Om det onda existerar – och det vet vi – är det då inte logiskt att anta att också det goda existerar? Hur vet vi annars skillnaden?
[Läs mer]Karin Vidén rapporterar
Situationen för papperslösa haitier i Dominikanska republiken har alltid varit svår. Så gott som dagligen lever de flesta av dem med rädslan över att bli utvisade. Migrationsmyndighetens patruller ger sig systematiskt ut på stadens gator för att fiska upp så många haitier de kan hitta, och utan att ge dem någon som helst chans att förklara sig eller att kontakta sina anhöriga, forslas de till gränsen och utvisas.
[Läs mer]I Dominikanska republiken födda haitier protesterar mot nya regler som drabbar dem hårt. Alla papperslösa utestängs från studier i landets skolor. Eftersom föräldrarna är papperslösa fick de inte vid födseln någon födelsedokumentation.
Nu ska de stängas ute från sina studier vid universitetet!
De kräver nu att få de dokument de har laglig rätt till att äga som födda i landet!
Citat: ”Om jag inte är härifrån, varifrån är jag då?” ”Jag är dominikan och kräver mina dokument.” ”Jag är dominikan. Jag har rättighet att studera, att rösta, att finna ett värdigt arbete och att gifta mig.”
Missionshälsning från Karin Vidéns blogg “Skriverier från Karibien”
-Bingooo!
Kvinnans rop avlöstes snabbt av ett kakalorum av röster utan motsvarighet. Det var svårt för mig som oinsatt att urskilja problemets art, men jag förmodar att det handlade om vem som egentligen vann. De satt, stod, låg, gick omkring….ett femtontal kvinnor i olika åldrar med sina spelbrickor och okokta makaroner som markörer. Utroperskan hade placerat sig strategiskt i skuggan på en trappavsats och hade en sliten smutsig tygpåse i handen varur hon plockade upp sifferbrickorna och med ljudlig stämma ropade ut över den spelande skaran. Överallt fanns också de små barnen.
[Läs mer]På Maranataförsamlingens missionscenter i Bromma lever en grupp människor i alla åldrar tillsammans. Huset sjuder av aktiviteter. Arbetet på Pilgrimshem hotell kräver många medhjälpare, och i församlingsarbetet med möten, hembesök och traktatutdelning kan alla vara med. De har växt samman i en livsgemenskap som bryter alla barriärer av ålder och social bakgrund.
Red. på Midnattsropet tog tillfället att ställa några frågor till en del av dem som just den dagen fanns tillgängliga. Det var mamma Lena som lagade mat, A-L som har sommarlov, Nicholas och Magdalena som jobbar på Pilgrimshem hotell, Annica som tvättar, Stig-Erik som sköter posthämtning och renhållning. Jonathan, som just gästade från Pilgrimsfolket i Norge var också där. Alla hade ett gemensamt vittnesbörd om att det som ger livet innehåll för tid och evighet, är att vara frälst och få tjäna Jesus. I detta nummer av Midnattsropet, som vi önskar ska få tjäna som ett speciellt evangelisationsnummer, förmedlar de sin hälsning till dig som läser tidningen!