Midnattsropet

Vittnesbörd av Asta Olausson

Appell i tältet, Rålambshovsparken:

Jag önskar jag kunde uttrycka vad Jesus betyder så att det rör hjärtat. Det måste till en överbevisning genom den helige Ande när man vittnar och talar om Jesus, så människor får styng i sina hjärtan, så detta att man är en syndare blir en verklighet. Kvinnan vid Sykars brunn sa: ”Kom och se en man som har sagt mig allt!” Det var en man, som hade blottat synden i hennes inre. Jag tror att varenda människa egentligen vet att de är syndare, för de har inte ett gott samvete. Deras samvete har inte frid. Jag tror att det viktigaste av vad kvinnan sa till människorna i staden var inte detta ”kom och se en man som har sagt mig allt”, utan det hon sa sedan: ”Månne inte han är Messias?" Jesus var den Messias man längtade efter, den Messias som skulle kunna göra dem fria. Messias skulle göra allting nytt i deras liv. Han var den som skulle befria deras inre människa.
Jag önskar jag kunde tala om hur mycket jag älskar Jesus och vad hans kärlek har betytt i mitt liv. När han förvandlade mitt liv, när han gjorde allting nytt genom en enda händelse. Jag blev överbevisad om att Jesus var min frälsare. Det hände på Johannelund i Maranataförsamlingen. Det märkliga var att budskapet om frälsning hade nått mitt hjärta. Jag hade blivit överbevisad om att jag var en syndare, men valet var mitt, om jag skulle ta emot Jesus eller inte. Det står i bibeln att tron är dyrbar. Och en dyrbar tro kostar mycket. Jag visste att detta att ta emot Jesus kostade allt.
Jag upplevde det som hände på Golgata. Där stod en människomassa som ropade ”korsfäst honom!” och sedan kunde gå vidare med sina liv som de levde. Men så fanns också några som tog emot Jesus i sitt hjärta och måste börja leva ett helt nytt liv. De måste lämna hela sitt liv åt Jesus, allting måste bli nytt, Jesus måste bli konung i livet.
Jag visste när jag stod inför detta val att det enklaste vore att ropa ”korsfäst” som massan gjorde, men då skulle jag välja att leva hela mitt liv på en lögn. Men att ta emot Jesus i sitt hjärta, var att säga ja till Jesus. Jag sa: ”Herre, fräls mig, kom in i mitt hjärta, förvandla mitt liv o Herre, o Herre, befria från synd och elände” – då kom Jesus in i mitt hjärta och allting blev nytt. Det som var dyrbarast av allt var att himmelen öppnade sig. Sedan fick det kosta vad det ville att vara frälst. Vad det än kostade här i tiden av smälek, av att man miste sin familj, sina anhöriga, sitt jobb – allting; betydde ingenting, bara detta att vägen till himmelen var öppen. Vad spelar några dagar, några år här i livet för roll? Man gör karriär, man tjänar en massa pengar, man får en position. Livet går vidare, och en dag ska man göra räkenskap för sitt liv. Man ska dömas för sina gärningar, inte utifrån det som blir kvar när man har dött, utan utifrån det man har med sig till andra sidan. Är det en frälsad själ, eller är det en själ som går till förtappelsen?
Det är detta frågan gäller idag. Du som inte lever det liv som Jesus vill att du ska leva, tänk på att du ska göra räkenskap en dag för ditt liv. Kan du då åberopa Jesu blod, att du är frälst, att han betalat din syndaskuld? Kommer himmelens port att öppnas för dig, eller hör du till dem som går förlorade, till dem som Jesus kommer att säga: ”Jag känner er inte”. Jag önskar att detta budskap kunde nå ut till människor som lever i okunskap och inte vet vem Jesus är. Tänk om vi kunde få presentera Jesus, att det finns en frälsare. Att det finns någon som kan göra allting nytt, som kan lösa från hopplöshet och meningslöshet, som kan ge en framtid och ett hopp!

Jag ska berätta om något jag var med om i England då jag var där på semester två veckor och hälsade på min kompis. Vi åkte till en ungdomskonferens i Birmingham tre dagar. Första kvällsmötet kom de med en flicka och undrade om någon fanns som kunde tala spanska. Först vågade jag inte, för de talade ju engelska och jag skulle översätta till spanska. Till slut sa jag att jag kunde försöka. Då fick jag träffa den här flickan som var sexton år. Jag översatte så gott det gick på mötet, sedan skildes vi åt, för vi sov på olika platser.
Nästa dag när vi kom dit på morgonen skulle hon vara tillsammans med mig på dagen. Vi började prata med varandra. Hon mådde jättedåligt och hade så ont. Inte fysiskt, men psykiskt i hela sig. Hon var tvingad åka dit av sin faster. Hon var inte kristen och ville inte vara där. Sedan blev det kvällsmöte. Hon satt bredvid mig och jag översatte. När vi sjöng gick hon ut för att röka. Hon var borta länge, kanske tre kvart. Eftersom hon var minderårig var en annan flicka där tillsammans med henne, men hon kunde bara engelska. Hon frågade mig var den unga flickan var. Jag talade om att hon gått ut för att röka. Då sa hon: det är en sak du inte vet om henne. Hon brukar skära sig själv, och hon har rymt hemifrån flera gånger. Då gick vi ut och sökte henne. När vi fann henne, satt hon på en bänk och grät. Hon hade så ont och visste inte vad hon skulle göra av sig. Vi försökte prata med henne och frågade om vi fick be för henne. Hon sa: -Jag har försökt be förut, men det funkar inte. Jag vill inte göra det. Men till slut gick hon med på att gå in ett sidorum och det kom en ledare och bad för henne. Sedan gick vi in i mötet. Då tog hon upp ur sin ficka ett rakblad. Jag sa åt henne att det skulle hon nog inte ha kvar, och hon gav det till mig. Nästa dag visade hon sin arm för mig. Hon hade kvällen innan skurit en massa skärsår i hela armen. Vi gick sedan till ett möte. Hon var väldigt orolig och ville inte sitta kvar. Hon gick ut fastän det spöregnade, och jag följde med för att inte lämna henne ensam. Hon såg att jag frös, och tyckte jag skulle gå in. Men det ville jag inte. Hon frågade varför. -Jag vill inte lämna dig för att jag tycker om dig, och jag vet att Jesus tycker om dig. Han vill hjälpa dig. Till slut följde hon med mig in i korridoren. Jag fick sådan nöd för henne, och visste inte vad jag skulle göra. Det kändes som om allt ansvar låg på mig, för jag var den enda som kunde prata med henne. Det brast för mig, jag började gråta. Sedan kom den andra flickan, och vi bestämde att vi skulle be för henne under dagen, så att hon skulle öppna sig för Jesus.
På eftermiddagen åkte vi på evangelisation i stan. När jag satt i bussen så bad jag för henne med alla ord jag kunde på alla språk jag kunde. Till slut fanns inga ord kvar att säga. Då kom några andra ord till mig. Först i början blev jag litet rädd, för jag visste inte om det var på riktigt eller på låtsas, så jag skakade av mig dem litet.
Sista mötet satt jag och försökte översätta så bra att hon kunde se Jesus. Under en sång bad jag för henne. Då kom de där orden jag fått i bussen tillbaka, men jag slutade inte be, utan fortsatte tala i tungor. Jag hade blivit andedöpt! Då märkte jag att det blev så mycket lättare att sedan översätta den som talade. Ju mer jag bad, dess lättare och bättre gick det att översätta! I slutet av mötet när de inbjöd till förbön frågade jag henne om hon ville be. Då sa hon att hon var rädd. Då försökte jag vända litet på det, och frågade: -Men om det nu fungerar, skulle du vilja att Jesus tog bort den smärta du har inom dig? Och det ville hon. Så sa jag: -Om vi ber först, då kan du säga efter oss! Och hon bad att Jesus skulle ta bort smärtan och han skulle ta plats inom henne istället. Man hade ställt in en del speglar i möteslokalen, där det var skrivet: ”Not I, but Christ” (Inte jag, utan Kristus). Man skulle titta på spegeln och rita ett kors över sitt ansikte, som en symbol för att nu är det inte längre jag, utan Jesus. Det ville flickan göra. Efteråt såg hon mycket gladare ut, och ville vara med och klappa i händerna de sista sångerna. Det var hennes första möte med Jesus. Det var helt underbart få se hur Jesus kan förvandla. Kanske någon finns här som också vill möta Jesus? Ta emot honom, för han kan förvandla allt! Han är bäst! Amen.

När Jesus kom hit ned till mänskligheten, sa han att Människosonen har kommit för att söka och frälsa det som var förlorat. Det var hans uppdrag då han kom hit till jorden. Att uppsöka och frälsa det som var förlorat.
Jesus byggde ingen kyrka då han kom. Han kom inte med nya bud och regler. Han kom inte med nya högtider som vi skulle fira, än om kristendomen har lagt till några. Han kom inte med någon ny religion. Han kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Varje människa har en sökningstid, då Gud söker henne.
Kanske är det så för dig nu att Gud sänt dig in i det här tältet för att han vill ha gemenskap med dig. Kanske det här är ditt tillfälle. Den dag då du ska överlämna ditt liv åt Gud. Säg inte nej till Guds kallelse. Släpp Jesus in i ditt hjärta, och du ska se att det kommer att förändra hela ditt liv, hela din tillvaro. Allt kommer att bli förändrat. Du får en helt ny kurs. Det var vad Jesus ville då han kom. Han förkunnade en ny kurs. Han förkunnade något som inte var från den här världen, men från himlen. Han förkunnade himmelens rike. Inte någon plats här på jorden, men himmelens rike. Det var en ny kurs, och det vill han ge dig här i livet. En uppåtgående kurs, som inte bara går rakt fram till ingen nytta och inget mål. Jesus vill ge dig ett mål. Han söker dig nu, så släpp in honom i ditt hjärta och låt honom bli Herre i ditt liv. Då får du se att han kan förvandla allt – det är han mäktig till att göra!
Tack Jesus för att du söker och frälser den som är förlorad. Tack Jesus för att du ännu vill frälsa, att idag är frälsningens dag, det är ännu inte för sent. Tack för att det finns frälsning idag! Amen

Appell av Berno Vidén

Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar; jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp. (Jes 24:19-20)

Stephen Hawking, en av världens mest framstående forskare inom relativitetsteori, har uttalat sig om planeten jorden. Det var inte med positiva ordalag han presenterade sina slutsatser, men däremot med noggrant uträknade teorier. Han sa:
-Den här jorden klarar inte mer. Vi måste söka oss till andra planeter.
Enligt Hawking måste människan söka sig boplatser ute i rymden eller dö. Kvällstidningarna kablar ut hans budskap med mycket större allvar än om en väckelsepredikant hade uttalat orden. Så här skriver exempelvis Aftonbladet: Enligt Hawking är vi på väg mot en farlig period i historien, med växande befolkning, sinande resurser och en allt större kapacitet att förändra miljön. – Det blir svårt att undvika en katastrof de närmaste hundra åren. Han understryker allvaret i sitt budskap genom att säga att om vi kan hålla oss vid liv i ett par hundra år till så borde det räcka för att säkra rasens fortlevnad på någon annan planet.
I och med att det var just Stephen Hawking som uttalade sig reagerar människor med oro på budskapet. Frågor om vart vi ska ta vägen och vad som ska hända hopar sig. Hawking ger nämligen inga alternativ till den förestående katastrofen. Han fastslår: Det finns ingen framtid för den här jorden. Den är utarmad, den är exploaterad, den är förstörd. Att som enda lösning hänvisa människor till andra planeter skapar en djup oro.
Hawking framför externa lösningar för mänsklighetens överlevnad, men något vi borde lyssna till med ännu större allvar är när Jesus med sina träffande ord beskriver framtidens händelser. Exempelvis då han talar om hur människor kommer att uppfyllas av ängslan och förtvivlan i samband med att vi närmar oss tidens slut:
Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.

I samband med förra årets tältmöten som Maranataförsamlingen hade i Rålambshovsparken, kom en tysk turist vandrande genom parken. Han stannade upp när han fick syn på skylten ”Maranata”, och informerade sig ivrigt om att tältet, som han först trodde var ett cirkustält, faktiskt var en plats där man inbjöd till väckelsemöten! Han bokade genast in på församlingens hotell Pilgrimshem, och deltog med liv och lust i möten och syskongemenskap. Nu var han tillbaka på besök i Stockholm och Maranataförsamlingen. Radio Maranata fick tillfälle göra en kort intervju, och Karl Heinz Christl, som går under smeknamnet Max, förmedlade rubrikens uppmaning till oss alla.