Midnattsropet

Guds folk håller på att frigöra sig från mänskliga system och organisationer. Det är brytningstider och många säger farväl till det gamla sammanhanget för att gå en fri väg. Det innebär att bli befriad från fåderne’arvda meningar och tånkesått. Det innebär att lämna allt det, som man under årtionden sett som det enda riktiga. Gud vare lov, att församlingen vaknar upp ur sömnen för att iklåda sig sin makt. Jesus vill, att vi i denna sena tid skall gå in för att rädda de förlorade och lämna allt ovåsentligt åt sidan. Långe nog har Guds församling beblandat sig med världen. Men nu pågår en reningsprocedur. Många har fått upp sina ögon för det enda nödvändiga och går nu med hela sin själ in för att leva och verka endast för Honom, som gjort allt för att vi skall nå målet, det himmelska Jerusalem.

Ernst Höglander

I sitt brev till Galaterna skriver Paulus om våra egna gärningar, hurudana de äro. Det är en mörk, dyster och syndig tavla han målar. Men när han kommit till slutet av ”köttets gärningar” tar något underbart vid. ”Andens frukt” eller ”Andens gärningar äro kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet.”

Mitt hjärta fylls av glädje och tacksamhet till Gud, att det står att det är ”Andens frukt”. Det är inte något som du och jag kan producera fram. Pris ske Gud för det!

Agne Bark

Maranata-församlingen i Norrköping hade under Allhelgonahelgen en rikt välsignad och Välbesökt kampanj, då flera blev frälsta och många fick möta Gud till förnyelse. Donald Bergagård och Leif Carlsen m. fl. bröder tjänade med Ordets predikan, och sångare från Örebro, Jönköping och Motala hade mött upp med jubelstämda hjärtan och strupar.

Församlingen har även under hösten besökt flera ungdomsgårdar där den trosfriska sången har tagits emot med öppna öron. Dessa besök har mer än något annat bringat välsignelse till våra egna hjärtan. Säkerligen vilar Guds välbehag på ett särskilt sätt över varje försök att få ut Guds levande och livsförvandlande budskap till de ungdomsskaror som i dag är så helt främmande för verklig evangelisk kristendom. Gud har aldrig sagt, att Vi skall låsa fast oss med budskapet inom fyra utvalda väggar. ”Gå ut”, är den första och största uppmaningen i Jesu missionsbefallning. Den levande Eldtungan förvandlar än i dag de ”klosterkristna” till ett ”de vida viddernas och visionernas folk.” Här måste Gud möta vårt trosliv ännu mycket mera.

Har Lewi Pethrus rätt? Maranataväckelsens ställning till pingströrelsen och andra samfund.

Arne Imsen. Midnattsropets förlag. Pris 3 kronor.

I profeten Jesaja bok 56:10 heter det som ett ord från Herren: ”Väktarna här äro all’asammans blinda; de ‘hava intet förstånd de äro allasammans stamma hundar som iclee skälla; de ligga och drömma ‘och vilja gärna slumra.”

Blind-a väktare och stumma hundar, det betyget gav Gud själv åt Israels lärare och herdar. Är det inte samma tillstånd i vårt land i dag? Både präster, biskopar, frikyrkopredikanter och pingstpascorer är i dag blinda väktare och stumma hundar, som leder hjorden vilse och ej skäller på ulven och andra Vilda djur som vilja riva hjorden. Det finns några undantag både bland prästerna, briskoparna och pingstpredikanterna. Ett av dessa välsignade undantag är broder Arne Imsen.

Predikan av Arne lmsen

Upptecknad från bandspelare för denna tidning

Det har gått några årtionden sedan fältropet ”utanför lägret” ljöd. Men den, som har läst något i väckelselitteraturen, den vet, att detta rop varit mycket aktuellt. Utanför lägret för att bära hans smälek.

Nu skall jag tala något om detta här i dag. Jag skall försöka nämna några av de mest väsentliga tingen i det här sammanhanget. Då det gäller vårt handlande, vårt andliga tillstånd, kallelsen och målsättningen. Då det gäller vad Gud vill och vad han ämnar göra. Då det här fältropet aktualiserades för fyrtiofemtio år sedan, tänkte man kanhända närmast på ett bestämt läger. Man såg det kanhända rent organisatoriskt. Man skulle överge en organisation och ställa sig fri, som man sade. Nu tror jag för egen del, att det finns en oändligt djupare betydelse i det här, en mycket högre målsättning än denna. Du vet, att första gången befallningen att gå ut möter oss på bibelns blad, är i samband med Abrahams kallelse. Då säger Gud till Abraham: ”Gå ut från ditt folk, från din faders hus, från din släkt till det land, som jag skall visa dig.” Abraham gjorde många skiftande erfarenheter på vandringen mot det utlovade landet. Du möter åtminstone fyra personer omkring Abraham, som var och en representerar olika .andliga tillstånd.