Midnattsropet

Stark tältmötesserie i Jönköping med dop i tält

Maranataförsamlingen i Jönköping har i sommar haft tre veckors tältmöten. Trots den dåliga väderleken med regn och rusk har det samlats mycket folk. Många har fått stå utanför då tältet varit fullsatt.

För första gången i Jönköpings historia hölls dopförrättning i tält. Sammanlagt sex nyfrälsta döptes till Kristus av Donald Bergagård i två dopförrättningar.

Bröderna Erik-Gunnar Eriksson, Ö-Vik, Målle Lindberg, Växjö, Gösta Oman, Taberg, Richard Hansen, USA, och Arne Imsen, Örebro mfl. vittnen och sångare från olika håll har förkunnat glädjens budskap.

Rune Gelinder

Nu går deti uppfyllelse, ‘det som är sagt genom profeten Joel: ”Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött!” Joel 2:28 Och det är i de yttersta dagarna står det i Apg. 2:17.

Jag har varit på en resa i vårt grannland Norge och jag har sett och förnummit, att Herren har tänt en stor väckelse i Skandinavien. När man kommer in på ett Maranatamöte både i Norge och Sverige, känner man verkligen, att Jesus är där mitt ibland de sina. (Matt. 18:20) Man förnimmer, att Gud har väldigt bråttom att få in den mognande skörden. Man ser det på den väldiga fart, som väckelsen brinner med. Den sprider sig från den ena platsen till den andra. Själar ropar efter mera av Herrens välsignelser och Herren är inte sen med att svara.

Kurt Petersén

Elden sprider sig över hela vårt land. Jesus verkar på ett underbart sätt. Maranataförsamlingen i Borås har härliga möten. Väckelsens underbara ande har gripit en skara, som nu verkar för Jesus. Människor som förr vandrat borta från Gud, har fått uppleva härlig frälsning. Andra har blivit döpta i den Helige Ande och talat i tungor, sjuka har blivit helade och många har blivit härligt förnyade. Mötena i Borås har pågått några månader och Gud har uppenbarat sin väldiga kraft. Det har varit olika vittnen där och Gud har varit med dem alla. Det är underbart att se vad Gud gör. Tisdagen den 25/9 besöktes Borås av bröderna Leif Karlsen, Skien, Donald Bergagård, Jönköping och Kurt Petersen, Örebro. Det var ett möte där var och en fick något särskilt av Gud. Bröderna sjöng och spelade om Jesus och anden verkade på ett härligt sätt. Många prisade Gud och hela lokalen var fylld av Guds kraft. Broder Leif Karlsen predikade om den store läkaren JESUS. Det var många som begärde förbön den kvällen. Och Jesus mötte alla dem som sökte honom. Det lovar vi Herren för. Gud stadfäster sitt eget ord. Vi skall bedja för att väckelsen i Borås må bryta fram på ett ännu mäktigare sätt. Vi vet att detta bara är början på det som Gud skall göra. Gud skall ha all äran. Maranata.

Arne Imsen

Forts. fr. föreg. nr.

Vad är det väsentliga i gudstjänsten? Det väsentliga är inte gåvorna, inte musiken, strängt taget inte heller predikan. Det ‘väsentliga är korset. Jesus Krisrus och Honom korsfäst, där syndaren möter sin egen synd, men där han finner nåden till upprättelse och förvandling. Det är det, som är det väsentliga.

Vad skall till för att framkalla syndanöd, vad skall till för ‘att framkalla frälsningsvisshet och frälsningsfröjd? Jag har varit i många olika möten, men det kan jag säga, att skall det bli verklig frälsningsglädje, så måste den föregås av syndanöd.

Eric Holmström

Om man studerar återuppbyggandet av Jerusalem i Nehemja bok, .har detta en hel del att lära oss. Det är särskilt en .sak jag tänker på, och det är ansvaret, trots risken i det till synes farliga företaget.

Det var Guds folk, som var sysselsatt med återuppbyggandet. Under allt var de hatade och förföljda. De måste ständigt vara på sin vakt för fienden, som de hade inpå sig. De var hotade till livet för det verks skull 50m de utförde. Men de, som arbetar i Guds byggnadsföretag, behöver ,inte frukta, ty Gud är mäktig att hålla fienden tillbaka och fullborda sitt verk, även Om det ser ringa och obetydligt uti början. Herren .stod bakom verket, och de som arbetade på muren kände sitt ansvar. ,De var ivriga att få bygga upp Jerusalem igen för att allt skulle bli såsom förr. Huru hade de inte sett fram mot detta och bedit till Gud för det med längtande hjärtan. Det var ett riskfyllt verk, och av fruktan för fienden ,måste de hålla vapnet med den ena handen medan de arbetade med den andra. Är man engagerad i ett levande Guds verk är det aldrig lugn och ro. De sorn känner sig kallade till Guds verk måste beräkna kostnaden. Det är en kamp på liv och död. Men det är en härlig strid för stridsmän med. Andens vapen och Herren som härförare. Israels barn kunde inte sola sig på muren och ha det härligt. Det fanns sådana som sade, att ”bärarnas kraft sviker och gruset är alltför mycket. Vi förmå icks bygga upp muren.” Det var dessa, som ej kände ansvaret och ej hade en ärlig längtan att få tjäna. Sådana har ingen plats vid bygget. Det byggs mycket. Och för det mesta är det privata företag. Arbetarna har inget särskilt intresse för själva byggnadsverket. De’ arbetar för lön. Men här ‘gäller det nu inte ett privat företag. Varje ärlig kristen är och bör vara särskilt intresserad av att verket blir fullbordar. Vi få inte förakta den ringa begynnelsens dag. Men tyvärr finns det årliga kristna, som inte “tycks förstå vad saken gällerr De ser det fria verket mera som ett privat företag. Det är den eller de, som har börjat med det här och jag har strängt taget inte med det att göra, resonerar de. De tycker det är härligt på mötena och önskar det skulle’ bli något med det här, som de väntat på så. länge. Men det blir inget helt med deras ståndpunktst’agande, och de känner aldrig något ansvar. Här gäller det för alla ärliga kristna att vara ‘med och känna ansvar. Förnimmer vi att det är Gud, som är å färde, har ingen rättighet att draga, sig undan. Alla måste gå in i kampen även om det kostar livet. Här finns inte plats för åskådare eller privata ”förståsigpåare”. Inte ens för sympatisörer. Helt eller intet. Alla som en man. ”Det är Herrens verk och han vill använda mig.”