Midnattsropet

Bröderna Arne Imsen, Agne Bark och Kurt Petersen besökte under Midsommarhelgen Finland på en inbjudan av Norrskata Pingstförsamling. Runtom från öarna i den Finska skärgården hade vänner samlats till bönhuset för att lyssna till evangelii budskap. Herrens härlighet var uppenbar på ett mäktigt sätt till läkedom och förnyelse och redan i första mötet förmärktes ent vakuum för detta fulltoniga evangelium. Ãnyo blev det bekräftat att där Guds levande ords utsäde för lyssnande öron att gå in i, och positiva och öppna hjärtan att gro i, då föds där en levande tro som griper om himmelens rikedomar och upplever dem som en realitet. I denna atmosfär! faller alltid vederkvickelsens särlaregn med åtföljande gottgörelse för förlorade årsgrödor. Alla förnam hur tron på det gamla, men alltid nya, friska och levande evangeliet växte sig starrkare för varje möte.

Vittnesbörd av ASTRID MARSTORP ”‘Regn, regn uti särlaregnets tid. . . Kraft som gör en spetälsk ren och uppväcka kan de döda. Det är detta som kan ske uti särlaregnets tid”. Orden ljöd som en mäktig fanfar, när jag trädde in ‘i Viktoriasalen, Svhlm. Sångarskaran sjöng med en hänförelse, som gav hundraprocentig övertygelse om att de trodde på vad de sjöng. Atmosfären var så mäktig, så jag höll på att brista i gråt, där jag satt i bänken. Jag kunde inte låta bli att vända mig till min väninna och viska: Det måste vara denna övertygelse 0th kraft, som fick martyrerna att med glädje gå döden till mötes”. Samtidigt, som jag lyssnade till denna övertygande sång, kom tanken: ”Men detta skall ju vara en villfarelse inspirerad av djävulen”. Blotta tanken Ville gripa mig med skräck. Hade jag ändå suttit i en av de erkända kyrkorna och lyssnat till samma budskap av en för mig och mina vänner erkänd broder, hade jag fritt kunnat ta emot och tackat Gud för det underbara budskap som följde. Men ryktesfloran, som hade spritts, var rikblommig, och jag hade inte undgått att få del av den. Innan jag gick till mötet, hade jag för säkerhets skull ringt ett par trossyskon och bett dem bedja för mig, ‘så jag inte skulle fastna i någon villfarelsens fälla. Själv satt jag bedjande hela tiden. Men allteftersom tiden gick, blev jag mer och mer övertygad om att verket var från Herren. Jag gav noga akt på sångarna, och på allt som försiggick för att om möjligt upptäcka något, som kunde vara bibelstridigt, men jag fann inget. Visserligen var handklappningen något nytt, men det var inget som stred mot Bibeln. Istället kände jag igen hänförelsen och glädjen från min tid som nyandedöpt, innan ännu hänförelsen dämpats ner, och de himmelska visionerna mattats. Här var det som jag ‘bett till Gud om, och som jag så intensivt hade längtat efter. Ett par veckor efter detta möte kom Ãge Samuelsen från Norge. Det jag då fick bevittna var en upprepning av apostlagärningarna. Under dessa möten fick jag uppleva Gud på ett mäktigt sa’tt. Nu vill jag, att du som läser dessa rader och som kanske är tveksam inför det nya som sker, själv inför Gud avgör vad som är rätt och jag vill citera Matt 7:911. ”Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder om bröd, eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk. Om nu I som ären onda förstån .att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder himmelske Fader giva vad gott är det åt dem som bedja honom”. Jag hade under en lång tid bett Gud att få komma ur min vanmaktsställning och än en gång få bli beklädd med den kraft, som kunde göra mig i stånd att gå emot det onda och få kraft att hjälpa dem, som var i behov av hjälp, istället för att ständigt vika undan i kraftlöshet. Vi är kallade att vara Jesu händer och fötter för att hjälpa dem som är i nöd. Har vi ingenting att ge, är vi inte funktionsdugliga, och vi måste som lärjungarna fordom stanna i Jerusalem, tills vi blir beklädda med kraft. När det sista av Åge Samuelsens möte var slut, gick jag direkt och anmälde mig till Bibelskolan, som skulle hållas i Örebro. Där är jag nu, och vad jag fått uppleva under den vecka, som har gått, kan jag inte nog tacka Gud för. Min bön till Herren är att få vara ett redskap i hans hand. Han som utgav sig själv för oss och som aktade smäleken för intet. ”Leva vi så leva vi for Herren, dö vi så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö höra vi alltså Herren till”. Rom. 14:8.

Taget från: THE MIDNIGHT CRY MIRAKEL UNDER SLUTSKEDET! Har vi betänkt den betydelsefulla verkligheten att den första församlingens första bön var om MIRAKEL? ”Att tecken och under må ske genom Din Helige Tjänares Jesu Namn” (Apg. 4: 30). Ett hjärta rätt oeh sunt i sin ställning till Mirakel är av allvarligaste Vikt. ÅTERKOMMANDE av MIRAKEL SYNES SANNOLIKT INNAN UPPRYCKANDET AV DE VAKANDE HELIGA. Att Mirakel sker efter Uppryckandet är helt Visst: Mark. 13: 11, Upp. 11: 5, 6. Men (1) det synes att det är genom särlaregnet som skörden, eller i alla fall förstlingsfrukten, skall förnyas för mognad. ”Se Åkermannen (Gud) (Joh. 15: 1) väntar på jordens Idyrbara frukt och tåligt bildar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. Ja, ,bilden också I› tåligt, oc’h styrken edra hjärtan, ty Herrens rillkommelse är nära.” Jak. 5: 78; ,(2) Det synes ‘ant särlaregnet, inte mindre mirakulöst än arlaregnet, skulle falla före den stora vedermövdan bryter ut. ”Och det skall ske i ‘DE YTTERSTA DAGARNA, säger Gud, att Jag skall urtgjuta av min Ande över allt kött, ochedra sönervooh edra, döttrar ,SKOLA PROFETERA, . . . FÖRRÄN Herrens dag kommer” (Apg. 2: 17, 20). Varje tidsålder har slutat med att Gud har motverkat satan med snabb och förfarande makt: (3) Detta är likaså förutsagit, i en församling (1 Tim. 3:) angående församlingens sista dagar, ”I ‘de YTTERSTA DAGARNA svåra tider skola komma. Ty . . såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses (det var genom Mirakel: 2 Mos. 7: 11). SÃ STÃ DESSA MÄN emot sanningen: . . . ”Men de ‘skola icke tillstädjas att gå längre: ty deras galenskap skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med DE MÄNNENS.” (Jannes och Jambres). Det är GENOM MOTVERKAN AV MÄKTIGARE MIRAKEL (2 Tim. 3: 1, 8) (2 Mos. 7, 12, 9: 11). Vår latenta befogenhet till Mirakel (Mark. 16: 11, 18, 14Kor. 12: 411, Gal. 3: 814) kan komma i verksamhet när som hälst. 2. EJ HELLER FÃR VÅR TRO VACKLA GENOM DET OVERFLODANDE SATANISKA EFTERAPANDET. Demsoniska mirakel, kraftiga, sällsynta, förföriska, kommer att tränga sig fram i de sista dagarna. I de YTTERSTA DAGARNA svåra tider skola komma. Ty .. Onda människor och bedragare (genom trollldom) (Liddell and Scott) skola gå allt längre i ondska (2 Tim. 3, 13) ”ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå och de skola GÖRA STORA TECKEN OCH UNDER, för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda” (Matt. 24: 24) och Antikrists framträdande skall vara med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under” (2 Tess. 2: 9). Men förfalskade mynt är efterapningar “av de äkta. TAG ER TILLVARA FOR DET OUNDVIKLIGA KNEP SOM SATAN FRAMSKAPAR I FÖRSAMLINGENS SINNE och tankar av MOTVILJA FÖR ALLA MIRAKEL GENOM ATT I SJÄLVA DESS FRAMTRÄDANDE DRÄNKA VERKLIGHETEN MED .EFTERAPNINGAR. Detta är en intensiv fara för församlingen i dag. 3. Men Guds Ord förbliver för be’ständigt PR’O’VOSTENEN FÖR URSKILJNING. Am pröva en meddelande ANDE är en direkt fråga. (1 Joh. 4: 13). Prövningen som skall ställas till en ‘inspirerad person medan personen i fråga är under övernaturlig kraft, är den, att han kan, eller han kan inte säga: ”förbannad vare Jesus”, eller ”Jesus är Herre” (1 Kor. 12: 13). Andra sätt att pröva finnes ri Matt 7: 1520, Gal. 1: 8 och 2 Joh. 7. Dessa prövningar förutsätter ett antagande av ett utbrott vid något tillfälle, ‘av satanisk eller Gudomlig inspiration, och försummelsen av att tillämpa dem i alla de moderna övernaturliga manifestationer måste medföra olycksdigra följder. ”Utsläcken icke Anden, förakten icke profetiskt tal, men pröven arllt, behållen vad gott är, avhållen ede’r från allt ont, *av vad slag det vara må” (1 Tess. 5: 1922). ”Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna: Sen här I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet, ty en gärning utför Jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder” (Apg. 13: 40). Bed om ögonsalva (Upp. 3: 18). 4. Ty vi står inför en väldig kris. Världen drar sig fram emot ett ‘h’armageddon av fientliga mirakulösa makter: Skall nu någon kristen soldat dra sig undan i sitt tält, och blott äta sin portion, under stridslarmets dån? Hör de allvarliga orden: ”Förbannen Meros säger Herrens ängel, ja, förbannen dess innebyggare, DÄRFÖR ATT DE EJ KOMMO HERREN TILL HJÄLP, HERREN TILL HJÄLP emot de mäktige.” (Eng. övers.) (Dom. 5: 23, Matt. 25: 2630). Ty Guds ‘bud förbliver oåterkalleliga. ”Varen ivriga att undfå profenians gåva, och förmenen ej heller någon att tala tungomål.” ”Varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största (bland de mirakulösa) gåvorna” (1 Kor. 12: 31, 14: 39). Vi avskyr ooh ryser för sataniska mirakel: Men att ett Guds barn skulle ringakta, eller misstro, eller till och med motsätta sig att Faderns Ande skulle komma över sig i övernaturlig kraft, det är pinsamt såväl som häpnadsväckande. Guds älskade Församling sträck ut efter det högsta och bästa (4 Mos. 11: 29, 1 Kor. 14: 5). Guds Gåvor är ovärderliga. Låt oss därför söka ett öppenhjärtigt sinne: ett känsligt, vaket och ödmjukt hjärta, en orubblig förtröstan på Gud, med ett lätt grepp om jordiska ting, vilka Kristus kan kalla oss att lämna när som helst. Likväl visar oss den Helige Ande en ännu högre väg. Om gåvorna av mirakel är Alperna i Församlingen, så är frukterna ooh Kärleken hennes Himalaya. O, för ett djupare dop i Kärlek! Kärlek är Andens Förstlingsfrukt, förmaningens ändamål, huvudsumman av lagen, fullkomlighetens band och Guds natur. Profetians gåva den skall försvinna och tungomålstalandet det skall taga slut: . . så bliva de då beståndande dessa tre: tron, hoppet och kärleken. ”MEN STÖRST BLAND DEM ÄR KÄRLEKEN” (1 Kor. 13: 13). ’ Översatt av HILDA ALEXIS

I den serie väckelsemöten som har hållits i Maranata - tältet vild Fiskaregatan i Nässjö har stora skaror samlats för att lyssna till det frigörande budskapet, kväll efter kväll. Gud har gjort stora ting. Flera har i dessa. möten blivet härligt frälsta, avfällingar har kommit åter till Herren och upplevat förnyelse. Längtande Guds barn har blivit döpta i helig Ande och prisat Gud på nya tungomål. Flera sjuka lhar bliivet underbart helbrägdagjorda. Under dessa tre veckor har fyra dopförrättningar hållits då nio stycken har döpts till Kristus. Fem döptes av Donald Bergagård andra söndagen, och fyra döptes av Erik Gunnar Eriksson. En :döptes ruorsdag, en söndagseftermiddag och två söndagskväll. Det är härligt då man kan döpa alltefter som tiden är läglig.

Bertil Fredriksson Vid tretton års ålder bröts min gemenskap med levande Gud. Uppvuxen i ett troende hem, hade jag fått uppleva frälsning vid nio års ålder, och tillhört en pingstförsamling. Efter att i fem års tid ha druckit ur världens usla brunnar, kommer jag en vårkväll gående på en av Uppsalas gator, djupt bedrövad och fylld av oro. Allt syntes tomt och hopplöst, då plötsligt Gud begynte tala i mitt inre. Han manade mig att gå till Filadelfiakyrkan. En kamp uppstod i mitt inre, jag började röka cigarett på cigarett och jag sa till Gud: ”Om jag i kyrkan på något sätt kan få ett tecken genom ett budskap, så skall jag åter överlämna mitt liv i Jesu händer.” Våckelsemötet höll på att avslutas då jag kom in i kyrkan. Sångarna sjöng. Efter sången kom ett budskap i tungotal med uttydning. Ära halleluja! det var direkt till mig. Jesus älskar mig, och han lovade i budskapet att leda mig steg för steg, bara jag var villig, och vågade följa honom, och tro på hans löften. Jag var överbevisad. Det ingen predikan kunde ha gjort, det gjorde Gud. Mitt hårda hjärta var krossat. Ära vare Jesus! Tack och lov! Frälsningsfröjden strömmade in i min själ och förseningen blev en verklighet. Kamraterna på arbetet, polarna i raggargänget, bekanta av alla slag fick höra och se en pånyttfödd Bertil Fredriksson. Ära vare Jesu underbara namn. En dryg vecka efter denna frälsningsupplevelse, sitter jag och lyssnar på ett inspirerat budskap av broder Thure Bils, som då besökte Uppsala. Hans budskap gällde den avtagande kraften blantcl Guds folk och som församlingarna ej är vakna över. Men han framhöll också att Jesus år .angelägen om att få beklåda sitt folk med Andens kraft. Och där i mötet får jag uppleva denna underbara kraft, och jag fick prisa Jesus i nya tungor. Jag fick en underbar kärlek till Jesus och min åstundan blev att vinna de själar Jesus lidit och dött för. Jag fann ej den möjlighet att verka för Jesus på det sätt jag förstod vara Guds vilja, i den kyrka jag blivit frålst. Vid samtal med en av de predikande bröderna föreslogs mig medlemskap i församlingen för att där vara ett salt. Men min önskan är att vara ett salt i förruttnelsen och uppleva att Guds ande fritt verkar i församlingen. Då mister aldrig saltet sin sälta. Allt detta drev mig att söka kontakt med vänner, som hade samma längtan som jag. Jesus ledde mina steg till en grupp s. k. fria vänner. Här har jag nu funnit mening med mitt liv. Vi har inget namn ännu men vi höjer ropet: Maranata! Alla kristna behöver vakna upp inför detta rop. Här har Jesus frälst själar, förnyat och döpt l’a’ngtande i den Helige Ande. Två ungdomar har fått nåd att följa Jesus i dopets grav. Äran tillhör Jesus. Livet är nu ljus och frid, och jag vill, som Paulus utropa: Maranata! Kom Herre Jesus!