Midnattsropet

Predikan av RICHARD HANSEN Joel 2:21, 3:5. Joh. 11:2026. Guds ord är det mest dyrbara ting vi har inför våra ögon i dag. Det är det enda påtagliga och skall bestå i evighet. Vad Gud än har lovat i sitt ord, kan vi vara säkra på att han håller, ty Gud är ingen människa, så att han skulle ljuga. Därför vet vi, att vad han har lovat, det, som hans mun har uttalat, det måste och ‘skall ske. Ty det står: ”Så säger Herren”. Amen! I den stora spanska Armadans dagar, då Spanien hade den största flottan i hela världen, var spanjorerna kända för sina stora upptäcktsfärder och resor till många okända ställen i Världen. Så hände det en dag, att denna nation började skryta med stora ord. De präglade på alla mynt och sedlar detta motto och slagord på latin: ”Non plus ultra”. Det betyder, ingenting här bort* om. Och grunden till att de hade detta motto var, att de trodde att de hade kommit så långt som det Över huvud taget var möjligt att komma. De trodde att de hade upptäckt allt det, som var möjligt att upptäcka. Därför skröt de i sin stolthet över att det var ingenting bortom. Men så kom det en dag en man, som Spanien inte hade hört talas om förut. Den mannen sade: ”Jag tror likväl att det finns mer att upptäcka i världen”. Denne man var Kristoffer Kolumbus. Då sade drottning Isabella: ”Om du tror att det är så, då vill jag ge dig pengar och allt vad du behöver för att upptäcka detta land”. Nu det många, som försökte övertala Kolumbus att inte göra den resan, ty i de dagarna trodde folket att jorden var flat, och om man hissade segel för att segla mot väster så skulle man ju komma till världens ände och tippa utför och detta skulle medföra slutet. Men Kolumbus hade beslutat sig för att finna något annat, och det kom också den dagen då han reste och kom tillbaka. Då kunde han också säga: ”Jag har funnit ett annat land, ett land, som är mycket större än detta land, ty det är något bortom”. Då sade drottningen: ”Nu måste vi förändra mottot på våra sedlar”, och de ändrade det till: Plus ultra. Det är något här bortom. Amen! Det är många människor, som är i en liknande ställning, som Spanien var en gång. De tror, att de har fått tag på allt det, som Gud har satt i församlingen, och de tror att den väckelse, som de har, är den sista väckelsen, och att den församling de har, är den sista församlingen. Men jag skall tala om för dig att det är något bortom, hos Gud, ty det är ett land bortom, i Herren. Amen! Det har kommit människor ur de olika århundradena och för varje gång människor sagt att detta är gränsen, så är det alltid en eller annan, som har uppstått och gått bortom. Vi har sett det hos vetenskapen. Man har sagt, nu har vi upptäckt allt, men så har det kommit någon, som sagt, jag tror att det är ändå mer bortom. Katolikerna trodde att de hade allt, det enda rätta. Då fann plötsligt Martin Luther, att det var något mer bortom. Wesley såg också att det var något bortom. Det finns mycket mer att få hos Gud, ty vi har icke sett allt det Gud kan ge ännu, och den dagen, då vi har sett allt det Gud kan ge, då skall det ändå vara ännu mer nästa dag att få från Gud. Därför är Guds folk uppmanat att gå bortom. Halleluja! Du bör ständigt vara på marsch med Herren. Och är det ingen annan, som tror det, så tror jag det. Därför går jag framåt. Vi skall se på mannen Mose. En dag gick han till Egypten för att befria fångarna, som var där. Jag kan gott tänka mig att de, efter att ha varit över fyrahundra år i Egypten, nu började tänka efter om det fanns någonting utanför Egyptens gränser. Men när Mose kom hade han en syn och en uppenbarelse, som räckte mycket längre än till Egyptens gränser, den räckte ända in i Kanans land. Amen! Och han började så leda folket. En dag kom folket till Röda havet. Då sade man till Mose: ”Se bakom oss”. Det var hela Faraos här, som kom efter dem. Folket sade: ”Nu går vi förlorade, nu går det utför med oss. Framför oss är Röda havet och bakom oss är hela Faraos armé”. De kunde inte se något annat än nederlag. Men, Halleluja, Mose sade: ”Vänd er om och se på egyptierna, ty dem skall ni aldrig få se mer”. Halleluja! Detta är sista gången ni ser egyptierna. När Mose stod där såg Gud honom och sade: ”Bjud folket att gå vidare och gå rakt emot Röda havet”. Och då folket började att röra på sig framåt, öppnade Gud havet och de gick över till den andra sidan. Amen! Välsignad vare Gud till evig tid. Alltid när det finns en man, som verkligen vågar tro på Gud, finns det intet, som kan stå emot honom. Ty Gud banar en väg där det inte finns någon väg. Halleluja! När Luther tog sin ståndpunkt sade man till honom: ”Men Luther, hela världen är emot dig”. Då sade han: ”Det är väl så, att jag är emot hela världen”. När en människa vill stå för det, som Gud har lagt på hennes hjärta, då Vill Gud ära den människan. Ty han har lovat det. Han har sagt, att han vill bana väg där ingen väg finnes. Gud har specialiserat sig på det, som är omöjligt. Halleluja! Gud sade: ”Du kan göra det, som är möjligt, men jag skall komma och göra det, som är omöjligt”. Ty Gud är en miraklernas Gud. Han är en miraklernas Gud ifrån första Mosebok till Uppenbarelseboken. Då han skapade människan var han själv ett mirakel och han är ännu ett mirakel. Halleluja! Det är många floder och älvar’ vi måste gå över, men Gud skall bana väg. Forts. nästa nummer

Johannes första brev 3:13. ”Sem vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock är.” Vi får kallas Guds barn och är Guds barn. Men barnaskapet förpliktar. Det talas ofta om i vår bibel att vara född av Gud. Gång på gång möter oss detta uttryck. Jesus säger ju själv till Nikodemus: - ”Utan att du varder född på nytt kan du ej komma in i Guds rike.” - Den nya födelsens absoluta nödvändighet för att bli ett Guds barn och Gudsrikets medborgare, har här klart sagts ut av Mästaren själv. Den som blivit född på nytt och blivit Guds barn, får också barnaskapets Ande, som Romarbrevet 8:15 talar om. Vår bibel talar om två slags barn, Guds barn och djävulens barn. Vem som är vems kan klart urkiljas på tydligt, markerade kännemärken. Guds barn skiljer sig mycket tydligt från djävulens barn. Bland annat däruti att de älskar Gud. De visar också sin kärlek till ihonom genom att hålla hans ‘bud och “hans *bud är icke tunga, 1 Joh. 5:3. Den som är född av Gud övervinner världen, 1 Joh. 5:4. Guds barn älskar alla Guds barn. De har gemenskap med varandra genom Barnaskapets Ande. De behöver ej konstruera ’någon sorts allians med varandra. De äger genom nya födelsen naturlig andegemenskap. Andegemenskap blir universell församlingsgemenskap. Universalförsamlingen är Jesus Kristus själv, den uppståndne Frälsaren. i hans kropp, församlingens, införlivas barnen som lemmar i kroppen och följdriktigt uppstår en gudomlig organism för Guds verks utbredande på jorden. Bibeln talar bara om en församling, universalförsamlingen, där huvudet är Jesus Kristus. Universalförsamlingen representeras på varje plats av Guds barn. Församlingen i Jerusalem var en universell församling. Den var ej konstruerad av människor. Den var uppbyggd av Gud med pånyttfödda människor som material. Med vårt barnaskap följer alltså en medfödd rättighet att tillhöra denna församlingsgemenskap. Man kan fundera ibland varför människorna har konstruerat och satt igång denna rikliga flora av religiösa sekter och s. k. lokalförsamlingar världen över, när bibeln lär, att det blott får finnas en enda, låt vara förgrenad till olika platser runt vårt klot? Hur fungerar då den universella församlingen på jorden? Ja, den fungerar och drives av Guds Ande. Överallt verkar, Gud genom sin Helige Ande. Själar frälsas, döpas i vatten och Ande men, så kommer detta sorgliga men (de fösas sedan in som själlösa kreatur i olika boskapsfållor, som går under namn av Guds församling. De bli tjudrade. Man kastar för dem en och annan hötapp ibland. För det mesta blir det råghalm. För att vi skall vara fria har Kristus frigjort oss. Men denna fångenskap i en trång fälla, som den nutida överorganiserade frikyrkligheten är, inbjuder icke till en sådan andlig frihet som vår bibel talar om. Tvärtom blir det väl oftast så, att om det kommer någon och predikar frihet för fångna, ett sådant vittne blir utsatt för en regelrätt förföljelse. Inledningsvis nämndes här om barnaskap som förpliktar. Det förpliktar den som är född i frihet och lever i frihet att med Guds hjälp kämpa för, att varje pånyttfödd själ bevaras i sin andliga, nyvunna frihet. Vi måste avslöja den religiösa föreningsfloran, såsom varande endast en organiserad motståndsrörelse mot Kristi församling på jorden. Må varje Guds barn kasta oket av sina axlar och gå ut till det andliga frihetslägret. Må ingen förledas att delta i blockaden mot gudfruktiga och ärliga människor i kamp för andlig frihet.E.D.

”Jag känner dina gärningar; du är varken varm eller kall.” Uppb. 3:15. Vår Gud är ordningens Gud. Han är också en förtärande eld, och därför gör han sina tjänare till eldslågor. Dem som är villiga att bli tända av honom. Det finns bara två vägar att välja under år 1962. Antingen skall du vara varm eller wkall. Skall du fortsätta att vara ljum och liknöjd :och vandra din breda väg utan Guds välsignelse och utan Gud och *hopp .för evigheten? Eller skall du börja “med Jesus och gå den smala väg, som leder hem? Då får du uppleva lidande och förakt, men tänk, vilka rika välsignelser du får; underbar frid i din själ i liv och död. Du får Andens gåvor och Guds välsige nelse över ditt liv. Det är så många som bär det kristna namnet i vår tid, men bara följer med på avstånd. De har ett sken, men äger inte Andens kraft. De vet inte, om de är frälsta eller ej. Men tänk, hur härligt att kunna säga: ”Vi är nu Guds barn, Anden vittnar med vår ande att vi äger kontakt med Jesus.” Har du det inte så böj dig då i dag och tag emot denna kraft, som de heliga haft. 0, du fruktande själ, fatta mod. I Uppenbarelseboken 3:18 har vi ett härligt recept på, hur vi skall göra i Joh. 1: 12, 13 omtalas resultatet. Vad som än möter dig under detta år, behöver du då ej frukta. Herren är med dig. Bekänn din Gud i vardagslivet! Då är du ljus och salt. Amen! Allan Andersson.

Bibelstudiet:

PETRUS’ LIV

Axel R. Olsson

Vi lämnade förra gången Petrus inne på översteprästens gård, där han satt framför kolelden tillsammans med tjänarna. I det föregående har vi sett sex orsaker i hans liv, som kunde bidraga till hans fall. För det första hade Petrus storhetstankar, för det andra var han självsäker, för det tredje somnade han i Getsemane, för det fjärde tog han till svärdet (köttsliga vapen), för det femte följde han Jesus på avstånd och slutligen för det sjätte sökte han sig till världsmänniskorna.

Guds eldbrinner i Norrköping. När Örebro Fria Församling tog initiativet och började verka i Norrköping samlades mycket folk redan i starten. Alltsedan dess har Herren fått lösa ut den ene efter den andre och Guds ord har nu som förr visat sig vara ett ord som är verksamt i dem som tror. Förunderliga ingripanden av Herren har vi sett. Många har mött hälsoströmmen från Golgata och har stått upp och vittnat om att den store Läkaren Jesus lever i dag och att Han fortfarande har herraväldet och segerkraften över alla sjukdomsmakter. Halleluja! Ja många har stått upp och tackat Gud för att de upplevt förnyelseströmmens verkningar i hela sin varelse. Det har både synts och hörts och känts i de personliga vittnesbörden att de upplevt storstädning i hjärtat och en helrenovering till sin yttre människa. Tvivel, fruktan, vanmakt och försagdhet har fått vika för trons enfald och den frimodiga anden har åter kommit till välde. Vi känner att vi är en utkallad skara som av bara nåd får komma tillsammans på blodets grund, och under Andens enande inflytande samlas omkring ho nom som sade: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”. På detta sätt har Norrköpings Fria Församling kommit till. Den är inte bildad eller organiserad fram av någon människa men Jesus är i vår mitt och stadfäster sitt ord och då torde ingen med’Bibeln i hand kunna jäva att det är en Guds församling. Vi har även ‘fått lokalfrågan löst för den närmaste tiden i en möteslokal på Gamla Rådstugugatan 16. Vännerna har under entusiasm och offervilja satt den gamla lokalen i stånd och resultatet är ett verkligt tacksägelseämne. Nu kan jubelsången till Herrens ära ohämmad brusa stark och ingen behöVer’bli störd av det som inte vill komma in och bli störd. Annars anser vi det vara vår uppgift att störa (Apg. 24:5) och vara ett ständigt irritationsmoment för all klischêartad och enformig s. k. kristendom, en protest mot slöhet och ljumhet, en hänförd, gripen, brinnande himmelskt berusad skara, bärare av den Ande som skapar syndakännedom hos syndare och frigörelsebehov hos bundna läsare. Amen och Pris ske Gud. Under Trettondagshelgen då vi inför offentligheten tog Vår nyinredda lokal i besittning upplevde vi Herrens närvaro på ett mäktigt sätt. Broder Einar Olsson predikade på eftermiddagen och gav oss en härlig inblick i Guds plan och rådslut med Guds församling. En busslast andesmorda sångare från Örebro Fria Församling sjöng under jublande hänförelse de gamla väckelsesångerna. I kvällens Våckelsemöte gavs det rum för fria vittnesbörd och en härlig väckelse och frigörelseatmosfär var rådande Två syndare böjde sig för Gud och flera troende fick möta Jesus till hälsa och förnyelse. På kvällen var lokalen helt fullsatt och många fick nöja sig med ståplats ute i taimburen. Under de senaste mötena har broder Enock Carlsson från Hönö predikat Herrens ord och själar har fått möta Gud till frälsning och andedop. Vi tror fullt och fast på fortsatta segertider i Norrköping då himlaströmmen skall bana sig Våg fram och bryta ned Satans fästen och öka församlingen dag efter dag med dem som låter sig frälsas. Flera har nu anmält sig till dop och vi väntar en härlig dopförrättning inom de närmaste dagarna. Agne Bark. FRÅN JÖNKÖPING Jönköping och Vätterbygden har benådats med tider av väckelse och andlig förnyelse mången gång. Redan 1840talet berättar om Andens eld över länets längtande kristna och 1907 talade man i nya tungor i Tranås, varifrån väckelsen spred sig lavinartat genom smålandsbygderna, där mottagliga hjärtan länge hade väntat på pingstens under. Svenska Alliansmissionen är frukten av väckelsetider, dess omfattande mission i hem och hednaland jämte bokförlaget bär tydliga spår av välsignelser. Från Huskvarna kom några syskon och anordnade möten i» förhyrda lokaler omkring 1920, detta var pingströrelsens upptakt i Jönköping, som först 1924 ordnade egen församling. Första mötena hölls i förhyrda lokaler, dels Stugan i Stadsparken och dels Hayska ridhuset, dit många läsare inte vågade gå, för det ansågs vara Satans verk… Och pionjärerna kunde berätta om tidigare utslag av andlig väckelse då pSprängbataljonen samlades till bönemöten i hemmen, dessa män som gick :omkring med textade band i mössorna ”Herren är nära”. jönköpings Fria församling har blivit kallad P2 av missnöjda kristna eller avundsjukalgrannar, och beteckningen är riktigt bra, för P2 är den nya våglängden som kommit in i bilden och riksprogrammet, give Gud att den fick ‘spridas över hela landet. Men då P2 började kunde inte många gamla apparater ta in programmet, de måste byggas om eller i somliga fall utbytas mot nya apparater - alla ville ju ha nya våglängden . . . Rudolf. Från konferensen i Örebro Under nyårshelgen samlades fria Vänner från olika delar av Vårt land till konferens. Av de predikande ‘bröderna :hade vi glädjen lyssna till Einar Olsson, Erik Gunnar Erikssson, Gösta Svensson, Agne Bark, Donald Bergagård, Axel R. Olsson och Arne Imsen. Missionär Ella Sörensen från Norge, som skulle ha varit med, ‘hade på grund av arbetet i sitt hemland, där väckelsen bryter fram med stormsteg, måst ge återbud. Vi ‘hoppas få henne till Orebro vid ett senare tillfälle. Samtligaimöten präglades av Andens mäktiga närvaro. Upptakten på lördagen den 31 december var en dopförrättning som höllsiOrebro Bad’huS. Då fick fyra nyfrälsta vänner gå i dopets grav. En underbar Ande var utgjuten under mötet odh skaror av ungdom och äldre trängdes *kring badbassängen. Broder Bergagård döpte de nyfrälsta till Kristus och Erik Gunnar Eriksson predikade Ordet. Den stora sångarskaran sjöng med stor gripen’het och inspiration. Varmt var det, *men det aVSkräckte ingen. Helgdagarnas möten hölls i Örebro Konserthus. Flera hundra lyssnade till det frigörande evangelium som förkunnades. I nyårsaftonens möte’ var det många som vittnade om .det gångna årets upplevelser. Många hade upplevt frälsning, andedop och hel’brägdagörelse. Broder Bergagård uppmanade dem som blivit frälsta under året att räcka upp handen. En stor skara kunde vittna om sin frälsning på detta sätt. Minst en tredjedel av sångarskaran bl. a. Det bröt fram en underbar lovsång till Herrens ära i Konsärhusvet, när vi såg Herrens verk så påtagligt. Nyårsdagen fick broder Einar Olsson frambära Ordet under Andens smörjelse. Många gick fram till förrbön och fick uppleva :helbrägdagörelse, som vi senare fått höra genom vittnesbörd. Åtskilliga fick också uppleva förnyelse i den helige Ande. Det var med glädje över att Jesus Kristus AR idensamme och med ny inspiration man drog hem igen för att förkunna Herrens gärningar var och en på sin ort till dess han kommer. Jesus kommer! Gör dig redo! Britta Imsen