Midnattsropet

På ett möte i Jönköping, lördagen den 4:e februari, kom två unga makar fram. De var icke frälsta men begärde förbön. Hustrun var judinna och kunde inte svenska( Hon hade tuberkulos i bägge lungorna. Hennes make tolkade mig till engelska då jag frågade om hon ville överlämna sig åt Gud och tjäna honom av hela sitt hjärta. Då hon jakande besvarat frågan bad jag till Gud för henne och Guds Ande ingav mig att bedja på engelska. Då sade hennes man: ”Bed till Gud också för mig, jag vill bli frälst nu.” Då Vi låg på knä sida vid sida anförtrodde han mig att han gått ut och in i olika kyrkor och samfund i 4 år men inte funnit vad han sökte, men då han i kväll kom in i mötet blev han djupt gripen av denna väckande och frigörande trosatmosfär som Herren hade utgjutit över oss. Han sade: ”Detta är vad jag sökt, detta är verkligheter. Han blev härligt frälst .den kvällen. Efter detta var han med i flera ‘möten och jag frågade hur det stod till med hans fru. Enligt läkares utlåtande hade ingen förändring ägt rum, berättade han, men själv höll han envist fast vid att Herren hade gripit in. Han talade även om att hans fru hade börjat läsa Nya Testamentet vilket hon som judinna inte gjort tidigare. Judarna tror ju i allmänhet inte att Jesus är den utlovade Messias. Sedan jag under flera månader ingenting hört från dessa vänner fick jag i dagarna ett brev från Australien ur vilket jag vill ci’tera ett kort avsnitt, där ‘han själv berättar händelseförloppet. Jag kanske inte nämnde för dig att vi ämnade utvandra till Australien. Vi skulle rest redan i slutet av december 1960, men så blev vi hindrade av denna ”tbcdemon” och resplanen blev uppskjuten. Enligt röntgendoktorerna i Ljungby, Broby sanatorium och senast i Hälsingborg där vi bodde före avresan till Australien; ”Ni kan absolut inte tänka er att få något friskintyg för er detta året; vi skall se vad vi kan göra nästa år 1962.” Min fru kom till Broby sanatorium 7 feb, och hon utskrevs därifrån 26 feb. under ”vilda protester” från överläkaren. De ämnade behålla henne 5 mån. Röntgenbilderna visade ingen förbättring där. Blodsänkan visade 59 mot normalt ca 2 Så kom vi till Hälsingborg och besökte dispensären där och fick medicin utskriven för hemmabruk. Efter en månads medicinering togs åter en röntgenbild, men heller ej nu någon större förändring. ”Blodsänkan” var dock ner vid 16. Endast en vecka senare tog jag en schans och besökte konsulatets egen läkare för röntgen. Han förklarade då 2 maj, att han ej såg någon tbcdemon, endast gamla förändringar och vi fick Visum för Australien, samma dag. Blodsänkan var nu nere vid normalt 2. Pris ske Gud och Jesus för att de ej rättar sig efter doktorer och andra överhetspersoner” Jesublodet förmår allt. Denna försening på 41/2 månad kostade mig en massa besvär med doktorsbesök, medicinering m. m. Och kostade mig en avsevärd summa pengar, ty jag var hela tiden utan arbete, Men Tack 0. Lov 0. Pris ske Gud och Jesus, dessa besvärligheter gjorde att jag blev frälst i Jesublodet. Men jag fick dubbel igen mot vad jag förut hade - ”Ty jag blev frälst.” Job. 42:10. Då jag läste om edra möten i tidningen Expressen kände jag inom mig att här var detta som jag sökt efter i mer än 4 år. Detta var kanske sista möjligheten för mig - ”tiden är nära.”

Severin Larsen Det är anden från Edens paradis och öknen, som har givit oss en annan religion än den Gud gav oss genom Jesus Kristus och hans apostlar. Hans framtida uppgift är också att förändra, vad Gud har sagt och givit. I stället för nyfövdelsefrälsningen har han givit oss ceremonireligion och uppfostringskristendom. I stället för pånyttfödelse med levande erfarenhet gav han oss den som är utan vittnesbörd (i barndopet och barnbestänkelsen). i stället för kraft av höjden genom att mottaga den helige Andes gåva (Apg. 2:38) gav han oss våra egna försök med viljeansträngningar och fysisk kraft i köttet. I stället för visdom från Gud gav han oss visdom genom mänsklig lärdom, som ofta var tillkommen ”genom människornas illfundighet i villfarelsens ränker” (Ef. 4:14) I stället för den bibliska församlingen, som är den med Kristus trolovade *bruden (2 Kor. 11:2), kom det fram en kvinna - ”som var klädd i purpur och scharlaken och ski’mrade av guld och ädla stenar och pärlor och hade i sin hand en kalk av guld, full av styggelser och hennes skörlevnads orenligheter.” Denna kvinna var av naturen ett med anden från Eden; och då Kristi lära och religion fick makt över världen, skapade ormanden denna scharlakansklädda kvinna ett andligt skökoväsen, och hon blev moder till skökorna och styggelserna på jorden (Upp. 17:45). Genom detta skökoväsen blev det en hel del förändringar. Guds ord miste sin auktoritet, och skökans herrar blevo de ledande; vad de verkligen hade sagt och sade gällde som maktord. Det blev därför i många stycken mycket annorlunda. I stället för att församlingen förut hade varit i världen men icke av världen var nu världen i församlingen och församlingen i världen. I stället för att världen förföljde församlingen, förföljde församlingen dem, som icke ville vara med dem. Förut uteslöt församlingen ”den som var ond” syndaren , nu uteslöt syndaren den gode - den som var frälst. Tjänandet, det som bibeln kallar tjänandet i Andens nya väsende (Rom. 7:6), blev helt förändrat. - I stället för tjänandet i anden blev det ceremonitjänst i köttet; i stället för enfaldiga och heliga män av folket, vilka voro ledare den tid, då församlingen var bevarad i trolovningens frälsning, blev det nu höga herrar med en lång rad av fina titlar. Till att börja med var det enfaldiga, av Gud upplysta män, i bibeln kallade apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare (Ef. 4:11). Men när den falske ormanden fick skökeväsendet infört, blev det helt andra, finare titlar. Det blev kardinaler och påvar 0. s. v., och sedan - då man skulle förbättra ställningen, blev det teologie doktorer, professorer i teologi och många andra värdiga titlar. Man klädde sig i denna världens fåfänglighet, för att folket skulle se, hur stor församlingen hade blivit. Det var den gamla visan från kunskapens tråd om igen: ”Det var en lust för ögonen och ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd”. Själva gusttjänstordningen blev helt förändrad av den falske anden. Det blev en hel del infört, som var främmande för den första tiden, då Kristi trolovade brud hade hand om den offentliga tjänsten. I stället för att som förut, hela menigheten utgjorde ett heligt prästerskap, blev det nu ett prästerskap skilt från det övriga folket. Det blev slut med folkets tjänst, och ett slags enmanstjänst blev införd. I stället för att hela församlingen endräktigt höjde sin röst: och bad (Apg. 4:24), nöjde man sig med att prästen sade: ”Låtom oss bedja!” I stället för att den ene efter den andre kunde deltaga och många voro skickade för tjänandet, blev det nu så, att en eller två - ofta alls inte skickade fingo uppdrag att leda det hela. I stället för hjärtats och andens sång i och av församlingen blev det nu en hel del konstgjord sång. Och då man icke levde i vad man sjöng, kom lögnens ande den som uppenbarade sig i Eden - även in i sängen. Djävulen föredrager gärna sång, bara det inte är ”Herrens säng” (1 Krön. 25:7). I stället för tacksägelse och tillbedjan blev det - underhållningar. I stället för att dagligen vara tillsammans omkring bönen, ordet, lbrödraskapet och brödsbrytandet, samlades man nu en gång i veckan till högtidlig andakt. I stället för den härliga sången i anden (1 Kor. 14:15) blev det mässa, och det av en i stället för av många. Kaffefester kommo i stället för kärleksmåltider, tomt prat i stället för andliga samtal. Baktal kommo i stället för kärlek. Partiväsen i stället för ett hjärta och en själ i det hela. Föreningsliv i stället för församlingsliv i Anden. Herrar med jordiska förmågor sattes till ledare och tjänare, fastän de voro främmande för himmelens rikedomar: - ”full av helig Ande och tro”. Kvinnoföreningar med fester, där man äter upp för trettio kronor och ger femton till missionen, kommo till stånd. Tomt sinne kom i stället för andeuppfyllelse, skämt i stållet för hjärtats fröjd i Gud. Fåfänglighet i stället för ödmjukt sinne. Religiöst skryt av sin egen religion och vad man själv utfört i stället för upphöjelse genom Kristi nåd. Storhetsgalenskap i kyrkorna i stället för ödmjukhet och naturlighet. Applåder och fotstampningar i stället för hallelujarop och högljudd tacksägelse 0. s. v. Allt detta tycker den halvreligiösa anden om - han, som mötte upp med Eva, vår första moder, och med Kristus, den livgivande anden. Må Gud bevara oss för denne ande! Ju mer vi kunna bli bevarade från hans religiösa politik, desto mer kunna vi leva inne i Guds rikes frälsning, som är oss given genom Jesus Kristus och i den helige Ande. Taget ur boken: Sju främmande andar sedda i skriftens ljus Utgiven av OM:s förlag 1925.

Nr 6-7 1961

Verkliga splittringsorsaker

Kris - Väckelse - Möjlighet!

Midnattsropet

Det gjorde Gud

Du kan få Guds underverkande kraft!

Frigörelse eller partiväsen

Petrus’ liv

“Guds ord med makt går fram i världen”

Sångväckelse

Missionen

“Låt mig se din härlighet”

ERIK GUNNAR ERIKSSON

2 Mos 33:1223.

Det samtal som Mose hade med Gud var orsakat av att Israel hade fallit i synd. Mose hade varit uppe på Sinai berg för att få lagens tavlor skrivna. Under tiden han var där, gjorde Israels folk sig en avgud, ett gjutet beläte av guld. För denna synds skull tillkännagav Gud för Mose, att han ville utrota hela Israels menighet. Men då trädde Mose fram och bad för folket, och på så sätt blidkades Guds vrede. I det citerade sammanhanget säger Herren, att Mose skulle få ta folket och föra det till Kanaans land, men själv ville IIerren icke gå med. Då framhåller Mose för Herren, att han icke kunde tänka sig gå åstad om Herren icke ville gå med, ty Mose förstod, att ett sådant företag var dömt att misslyckas om Herren icke var med. Vänner! Det finns många i vår tid, som vandrar fram på livets väg utan att ha Gud med sig. Man hade Gud med sig en gång, men så kom man på avvägar. Herren stannade, men man vandrade vidare mot en evig olycka. Vi bör alla betänka, att en vandring utan Gud för oss in i olycka. Mose kunde icke tänka sig en fortsatt vandring utan Gud. Han var helt inställd på att stanna på platsen tills döden tog dem bort. Han var nämligen viss om att en vandring utan Gud skulle betyda en katastrof.

Vår vädjan om hjälp till missionärerna i Kenya gav ett härligt resultat, som framkallar många tacksägelser till missionens Herre. Vad som behövdes kom in. Även om det blev litet sent, så ordnades ändå allt genom att mäklaren förskotterade beloppet till de statliga myndigheterna. Så hjälpte Gud även denna gång innan det blev för sent.. Vi som har förmånen att vara med på nära håll i detta fria missionsverk, ser i allt Guds omvårdnad om sitt verk och sina tjänare. Dessa erfarenheter stämmer hela varelsen till tack och lov. I sanning ”han omsorg har om sparven bär omsorg ock om oss.” Vi är tacksamma för fortsatt stöd för verksamheten i Kenya. Gud välsigne vänner, som trätt stödjande till, och Gud välsigne vänner, som efter detta meddelande skall offra för denna sak. Behoven är stora. Enligt brev är det väckelse över hela fältet, men allt för stora delar är ännu icke bearbetade av evangelii budbärare. Det skulle bereda oss mycken tacksägelse om någon eller några skulle kunna hjälpa till med underhållet för en infödd evangelist. Underhållet för en sådan uppgår till 70 kr i månaden. Missionsmedel kan med angivaden av ändamålet sättas in på Midnattsropets postgiro 57 16 20. Brev och övriga meddelanden kan sändas under adress: Midnattsropet, Box 6016, Örebro 6. Knut Ringstad I brev till Örebro Fria Församling skriver vännerna Eklund: ”Vi har fått döpa själar, och församlingarna har ökat. Det finns en församling i Ribey med fast befolkning. Medlemsantalet är något över 50. Den föregående evangelisten har fått sluta. Jag har en broder på förslag, en gudfruktig och ärlig man, som har vittnat en längre tid utan lön. Skall vi börja ansvaret på södra fältet, så får vi väl ta ett steg i sänder. Hans lön skulle bli 70 sv. kr. i månaden. Han är gift, har tre barn och heter Hesekiel. Vad anser ni kära bröder? Skall vi evangelisera, så måste vi göra det nu och där det finns möjligheter.”