Midnattsropet

Av Agne Bark

Ps. 103 1-5

Det som behövs i våra dagar, är nog utan tvivel väckelsemöten med väckelsekraft. Väckelsemötets kännemärke är, att det åstadkommer väckelse i människornas hjärtan. Det finns tre olika slags väckelsemöten. Först och främst väckelsemöten då syndare blir väckta och tar emot Jesus som sin Frälsare. Sedan finns det väckelsemöten för Guds folk. Det är ju konstigt, att det skall behövas, men det är så i alla fall. Till sist finns det också väckelsemöten då vi behöver komma i enrum med Gud. I sådana möten får vi ställa vår själ mot väggen och säga till oss själva: ”Lova Herren min själ, och förgät icke vad gott han har gjort!” Det behöver Guds folk göra. Tänk, att David gjorde det. Den ovan citerade psalmen börjar med orden: ”Lova Herren min själ” och slutar med orden: ”Min själ lovar Herren”. Vad är orsak till att inte folk lovar Gud? Vi som har upplevt denna nåd ifrån himmelen. Ja, sångmästaren säger här, att de har kort minne. De kommer inte ihåg, vad Gud har gjort, vem han är, vad han sagt och vad han lovat göra. Därför får vi påminna varandra om, vad Gud har gjort, ty då stämmes vår själ till lovsång. Det står om Gud, att han förlåter, helar, förlossar, kröner och mättar sitt folk, så nog har vi orsak att lova Herren, vi som upplever detta i vårt liv. Ja. det är underbart, tänk att Jesus förlåter dig alla dina missgärningar. Varför? Jo, därför att han bar alla dina synder på Korset, har han makt att förlåta all synd. I den engelska översättningen står det: Han helar alla dina sjukdomar.” Varför? Jo, han bar dina sjukdomar.

WERNER SÄLLSTRÖM har fått bembud En älskad broder och mycket kär vän har helt hastigt kallats ur tiden. En stridsman har för alltid lagt ner vapnen och gått hem för att njuta av den eviga vilan. Vi, hans maka och fem barn, anhöriga och en stor skara trossyskon, känner saknaden mycket stor. I Örebro Fria Församling hade vår broder haft en särskild god ingång, och vi fröjdades över den nåd, som hade vederfarits denne Herrens tjänare. Ingen ting tydde på att hans arbetsdag skulle få ett så hastigt slut. Vital som få, predikade han Ordet med kraft och överbevisning. Sent skall vi glömma han sista besök lhos oss. Det var söndagen den 23 april, då han förkunnade evangelium med en sällsam smörjelse. En mångårig predikogärning hade givit honom en stor fond av erfarenheter att ösa ur. Han hade ju varit ett Herrens vittne i nära fyrtio år, men det verkligt föredömliga med broder Sällström var, att han levde i förnyelsen på ett sådant sätt, så hans undervisning alltid var frisk och inspirerande. Vem kunde ana att’ Werner Sällström var över sextio år? Han var född den 23 augusti 1899. Ingen ting i hans personlighet gav tillkänna denna höga ålder på denne sällsynt ungdomliga människa. Dock hade han till några bröder under det sista besöket i Örebro uttalat att han var trött och att han därför hade en känsla av att hembudet skulle komma snart. Knappt två veckor senare kom det bud han väntade. Sällström var i Ljusdal som predikant i en mötesserie. Denna mötesserie fick han aldrig avsluta. Mitt i veckan nåddes han av hembudet, och en sliten Gudsman gick för att vila hos sin Herre. Det var under det för broder Sällström så kampfyllda sista levnadsåret, som våra vägar sammanfördes. I över trettio år hade han varit verksam i pingstväckelsen, men av skäl som är fullständigt obegripliga blev han genom ett bryskt tillvägagångssätt ställd utanför deras led. Att ett sådant ingrepp icke går spårlöst förbi förstår var och en, men det var underbart att se hur den kris som följde för vår broder ledde till en större frigörelse. Många av hans gamla vänner svek men andra stod kvar vid hans sida. Dessutom fick han en ny skara vänner, som tillsammans med honom kämpade för andlig frihet. Begravningsakten, som ägde rum å Gravkapellet, Södra kyrkogården i Lindesberg lördagen den 13 maj, var en gripande högtid. De många talen vittnade enstämmigt om att Sällström under sin livsgärning fått föra många till livsgemenskap med Gud, och det är Väl egentligen det största som kan sägas om ett Herrens vittne. Hela denna sorgehögtid blev så ovanlig och märklig, ty mitt i sorgen och saknaden förnams en stark un-derton av sällhet och förtröstan. Himlen kom så nära och fyllde Våra hjärtan med tacksamhet till den levande Guden för hans aldrig svikande nåd och trofasthet. Frid över broder Werner Sällströms ljusa minne! Arne Imsen

MIDNATTSROPET

Under de senaste månaderna har vi genom verksamheten och tidningen fått många nya vänner på olika platser i landet. Vi har blivit inbjudna åt olika håll för möten, men det lhar varit möjligt för oss att uppfylla endast en liten del av sådana önskemål. ”Kom till oss. Vi ordnar lokal och svarar för kostnaderna i samband med mötena”. Så har det låtit i brev och telefonsamtal från när och fjärran. Vi är tacksamma för dörrarna, som har öppnats för oss, men vår begränsning gör att vi icke hinner komma till er alla på en gång, Men nu vill jag ge er ett förslag. Samlas till bönemöten. Bed om kraft från höjden till att bli levande vittnen där ni bor och verkar, och bed att Gud tar ut Andesmorda vittnen, som vågar stå för Herrens räkning i denna mycket svåra tid. Det är av stor betydelse att bönens Ande :får vara verksam, ty då kan förunderliga ting ske. Det kanske icke blir så många som samlas de första gångerna, men vad har det för betydelse. Jesus har lovat vara närvarande varhelst två eller tre samlas i hans namn.

Mitt vittnesbörd:

Frälst, döpt i Anden och hotad!

”Och våra synder har han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och genom hans sår haven I blivit helade.” (1 Petr. 2:24)

Om du, käre vän, som läser detta, inte tagit emot Jesus som din personlige Frälsare, vill jag vittna om vad Jesus betyder för mig. Jag har inget att berömma mig av eller några goda gärningar att se tillbaka på. Jesus frälste mig av bara nåd och tog mig ut ur den hopplösa ställning, som jag befann mig i. Halleluja! Vad denna världen har att bjuda på, är bara tomhet i förhållande till vad Jesus önskar ge dig. Jag tog till mig av allt vad denna Världens gud hade att bjuda på och jag levde ett liv i sus och dus. Den ena förnöjelsen avlöste den andra. Jag *blev slav under alkohol och andra laster, Vilka förde mig allt djupare ned i synden. Jag försökte emellerttid att trösta mig med att mina kamrater och många andra levde i samma ställning som jag. Men tomheten av det liv jag

Av Donald Bergagård Var är kraften? Den frågan kan man ha rätt att framställa till kristenheten i vårt land, som just nu otvivelaktigt befinner sig i ett andligt krisläge. Frågan gäller naturligtvis den helige Andes kraft. Det finns många som inte, tycks förstå detta läge, ty man talar så mycket om de goda krafter man har till sitt förfogande i verksamheten. Många församlingar börjar mer och mer likna idella föreningar och klubbar. Den kristna verksamheten har för många blivit en hobbyverksamhet. Man går till mötet eller kyrkan om det är .ordnat något trevligt eller något ”kul” för ungdomen i ungdomsvåningen. Det är en rätt så vanlig förteelse på sina håll, att ungdomen på lördagskvällen har möte för sig själv medan de övriga ”gamla” vännerna är samlade till bön. Det, verkar nästan som om bönemötet bara blivit en formsak. När man sedan samlas till offentligt möte får det karaktären av en uppvisning och ett framträdande efter ett väl utformat mötesprogram utfärdat av en specialkommitte. Guds församling har i många fall blivit en plats för egna intreSsen och ideer, där Je“sus Kristus får nöja sig med att komma i andra hand. Gud har blivit redskapet för lärjungens vilja, i stället för att lärjungen skulle vara redskapet för Guds vilja. Hur vågar man? Hur kan man? Hur djupt sover man? Vem eller hur många skall vakna upp ur den andliga försoffningen innan det blir försent? Här har vi, som Ordets förkunnare, ett oerhört ansvar. Guds ord visar ju oss tydligt och klart nödvändigheten av att vara beklädda med Andens eld och kraft. Det räckte inte för lärjungarna att de hade varit med Jesus då han vandrade omkring här på jorden och gjorde under. Då han lämnade dem och gick till sin Fader i himmelen, förbjöd han dem strängeligen att verka för honom innan de hade undfått Andens kraft. Därför bjöd han dem att stanna ,kvar i Jerusalem till dess att de, från höjden, blivit, beklädda med kraft. Först efter pingstdagens upplevelse då de ‘alla blev uppfyllda av helige Ande, hade de .rätt och möjlighet att verka för Guds rike. Då de nu förkunnade evangeliet i Andens kraft fick de se att Herren verkade med dem och stadfäste Ordet. Människorna kom till kännedom om sin synd, ty Anden överbevisade dem. Då frigörelsens och försoningens budskap förkunnades kunde man ta emot syndernas förlåtelse genom tron på Jesus. Många döptes i vatten och helig Ande, talade nya tungomål och profeterade. Skaror av sjuka blev underbart helbrägdagjorda. Många tecken och under gjordes genom apostlarna.. Är du enig med mig då jag säger: den sortens revolutionerande verksamhet *behöver vi mer av i vårt land? Det är ingen brist på möten, kyrkor, lärare, teologer, predikanter och mångahanda verksamhet, nej, men det är brist på Andens eld och kraft. Det räcker inte med teorier om Vi inte har den överbevisande kraften. Det är en bild som talat till mig många gånger: Om en polis skall kunna uträtta något i trafikvimlet, så hjälper det inte med att han endast har skriftlig auktoritet, hemma i skrivbordslådan, att dirigera trafiken, om han inte samtidigt är klädd som reglementet föreskriver. Om han är såsom ”en vanlig människa” har han inget att säga till om och kan inget uträtta. Om inte vi, som enskilda och församlingar är beklädda med Andens kraft som Ordet säger, har vi ingen auktoritet i ann devärlden och kan inget uträtta där som Guds redskap. ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ane de, säger Herren Sebaot.” (Sak. 4:6) ”Men när den helige Ande kommer över eder, skolen i undfå kraft att bliva mina vittnen . . sade Jesus. (Apg. 1:8). I avfallstider söker man att själv skapa auktoritet, inflytande och stämning genom yttre glans, själiska ritualer och former. Katolska kyrkan ligger långt framme i dessa ting med Svenska Kyrkan mycket nära i sitt släptåg. Det är dock kuse ligt att konstatera att många frikyrkoförsamlingar alltmer går in för att likna och efterapa dessa kyrkors former och ritualer. Man kommer därmed längre och längre bort från Ordets mönsterbild. Den gudomliga enkelheten är på avskrivning. Andligt avfall tar sig många uttryck. Många ting kunde nämnas i detta sammanhang men detta kan vara nog denna gång. Om vi än har sett hur det andliga avfallet har trängt fram och banar väg för världslighet och otro de senaste åren, så har Herren Jesus varit i förbön inför sin Fader för den återlösta skaran. Nu har vi fått höra Herren tala igen. Gud går de vägar han fordom gick och han går nya vägar. I denna sena midnattstid ljuder signalerna skarpa klara, väckande, frigörande, vägledande och uppbyggande. ”Ett andligt hus” skall byggas upp för Herrens härlighet., ”Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion; ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen 00mskuren eller oren skall vidare komma in i dig. Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.” (Je. 52:1, 2). Guds församling är platsen där hans *härlighet och kraft skall vara verksam till hjälp för syndiga och lidande människor. Herren vill upprätta sin härlighet och ära i församlingen. Vill du vara med och göra en insats? Giv dig helt åt Gud! Han vill bekläda dig med sin kraft. Tro inte att det är överandligt och högmodigt att bedja om Andens kraft och nådegåvor. Bibeln säger, att vi skall vara ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största, (1 Kor. 12:31) framför allt profetians gåva. (1 Kor. 14:1). ”- när I ‘aren ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda, hava församlingens uppbyggelse till mål.” (1 kor. 14:12). Den församling som saknar Andens kraft och förbliver i den ställningen äger inte existensberättigande. I stället för att stå där fylld av Guds härlighet och ära, befinner den sig nu i ett tillstånd som drager vanära över Guds verk. Gud här inte skulden. Overge där-för bekvämlighet och slöhet och vakna upp till rätt nykterhet så att i kunnen bedja. ”Ty den som beder han får. - huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig Ande åt dem som bedja honom.”