UNG PÅ NYTT SÅSOM EN ÖRN Ps. 103: 5 Örnen är en mycket märklig fågel. Den står omnämnd i bibeln på 26 ställen, i olika sammanhang. Det står i Jes. 40: 31, >”Men de som bida efter Herren hämta ny kraft, de få nya Vingfjädrar såsom örnarna.” På de flesta ställen i Bibeln är örnen omnämnd såsom symbol för styrka och snabbhet. Örnen bygger sitt bo på de högst belägna klipporna, i de mest otillgängliga bergstrakterna. Han fruktar intet anfall från luften, ty det finns ingen fågel som är starkare än örnen. Då örnen blir gammal, så får han vanligtvis svälta ihjäl, ty med åren växer övernäbben i krok om undernäbben, och på så sätt kommer den dag då han inte kan öppna gapet. Fastän andra örnar släpar fram mat till honom, så förmår han dock inte att livnära sig, utan har vanligen svältdöden att vänta. Då inträffar det märkliga, att han i förtvivlan tar sina sista krafter i anspråk, och störtar sig mot en klippvägg, och då händer ofta att näbben brister av, varefter örnen åter kan börja äta, och lever upp på nytt, och nya fjädrar börjar växa ut. Härav kommer de i Bibeln omnämnda uttrycken: ”bliver ung på nytt såsom en örn, - de få nya vingfjädrar såsom örnarna” etc. Käre Vän! Du som läser dessa rader, om du skulle få munlås någon gång, så att du inte kan vittna om Jesus, så störta dig mot klippan Kristus, och du skall bli löst från din boja. Du skall åter bli i stånd att taga emot andlig näring, och du skall bli ung på nytt såsom en örn. G. K.
En rätt och värnlös änka
Åge Samuelsen: EN RÄTT OCH VÄRNLÖS ÄNKA Luk. 18: 1-8 Det är en förunderlig liknelse, Jesus kommer fram med här. Han tecknar en bild av en enkel, hjälplös kristen individ, som i sin kamp mot en mäktig motståndare icke kan vinna seger i egen kraft, utan tyr sig till en som kan hjälpa. Så länge vi som kristna icke förstår, att vi har en Överlägsen motståndare, en motståndare, som vi inte kan övervinna i egen kraft, är vi dömda till att bli besegrade. Men det underbara är, att vi har rätt gentemot den motståndaren. Vi måste emellertid gå till den, som kan hjälpa oss till denna rätt. Jesus framställer för oss i denna vackra bild, en kristens förhållande till Gud. En änka är ju en kvinna, som har förlorat sin försörjare. Hon är ensam. För mig är detta den underbaraste liknelse, som finns i Bibeln, och den kan hjälpa dig att få precis det du behöver. Det finns icke en enda sak, som Gud inte kan hjälpa dig med. Och icke nog med att han kan hjälpa dig, men du har rätt till hjälp. Först måste du dock uppge all den hjälp du söker utan Gud. Du måste nämligen bildligt talat bli änka. I 1 Tim. 5:3-5 säger Paulus: ”En rätt värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.” Hon är alltså beroende av Gud. Gud säger i 2 Mos. 22: 22: ”Änkor och faderlösa skolen i icke behandla illa.” Gud har sålunda ansvar för dem som är änkor. Han är änkors försörjare. Nu skall Vi se hur det är med dig, som gärna vill ha något av Gud. En församling, som vill uppleva förunderliga ting av Gud måste vara änka. Alla de andra försörjarna måste dö. Den som vill möta Gud måste bli som kvinnan vid Sykarsbrunnen. Jesus uppenbarade för henne, att hon hade haft fem män. Det kan hända, att du har lika många män, andligt talat. Du vill så gärna ha något av Gud, men på samma gång vill du också ha något av dina försörjare här nere. Då du kommer till mötet, så kommer du icke allena, ty du har dina försörjare med dig. En sådan försörjare heter Sunt Förnuft, och honom går du arm i arm med. Du har äktat honom, och när du kommer till mötena så har du Sunt Förnuft med dig. Då Gud börjar göra något för dem, som är verkliga änkor, protesterar Sunt Förnuft, och du får näring av honom varje dag. Vid sidan av detta vill du ha något från Gud. Men Gud blandar sig aldrig i ditt äktenskap förrän Sunt Förnuft är död. Jag vill gärna citera något som Paulus säger i Rom. 7: 2-3: ”Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge den ne lever. Men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen. Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man lever, så kallas hon äktenskapsbryterska. Men om mannen dör, då är hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska, om hon giver sig åt en annan man.” Du vill så gärna ha dessa äkta män med dig i Guds Verk, men du vill också, att Jesus skall vara med dig. Det bör dock bli klart för dig, att Jesus inte blandar sig in i ditt andliga äktenskap. Han väntar tills den man du är bunden vid är död. Sedan har du rätt, att äkta en annan man. Vet du vem den mannen är? Jo, det är Jesus! Halleluja! Det sägs om Orpa och Rut i Gamla Testamentet, att de blev änkor. Noomi, deras svärmoder, hade under vistelsen i Moab också blin änka. Då fick hon höra goda rykten om att Gud hade sett till sitt folk och gästade landet igen, och hon beslöt sig därför, att återvända till sitt hemland. Orpa och Rut ville också följa med. Då de kommit ett stycke på vägen stannade Noomi, och hon sade till sina sonhustrur: ”Vänden om mina döttrar. Varför skullen I gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kunna bliva män åt eder?” Noomi förstod att hon icke hade något att erbjuda dessa unga kvinnor. Rut och Orpa stannade och tänkte efter, och för Orpa framstod det som alldeles meningslöst, att följa Noomi längre. Hon kysste därför Noomi och Rut till avsked, och vände så tillbaka till sitt land. Rut stod allena kvar tillsammans med sin svärmoder. Då säger Noomi: ”Vänd och du tillbaka och följ din svägerska.” Men Rut hade fattat sitt beslut och Vägrade att överge sin svärmoder. Noomi framhåller ytterligare, att hon icke har något att erbjuda henne. Då utbrister Rut: ”Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill och jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. Herren straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.” Detta är en vacker bild på den, som bestämt sig för att följa evangeliet oavsett hur det går. I Ruts boks andra kapitel kan vi läsa om att Noomi talar med Rut om sin rika släkting Boas. Noomi säger att hon önskar leda Rut i förbindelse med denna man. Halleluja! Det är när du helt beslutar dig i ditt hjärta: ”Jag vill följa evangeliet, oavsett huru det än går.” Då börjar evangeliet uppenbara den rike mannen för dig. Och evangeliet säger: ”Jag vill leda dig i förbindelse med den rike mannen.” Du kan läsa vidare om Rut hur hon genom en förunderlig ledning kom in på den rike mannen Boas åker. Rut var fattig, och de fattiga hade på den tiden förmånen att få plocka upp de kornaX som blivit kvar efter kornbärgningen. Skördefolket hade naturligtvis tagit det mesta med sig, men det fanns ett ax här och ett där. Inte var det väl så mycket att plocka upp, men det var dock något. Så fick skördemännen syn på den fattiga kvinnan, som samlade aX efter dem. Vad kunde det vara för en ung kvinna? Skall vi kanske driva bort henne? Men Boas kom, och även han undrade vem Rut var. Skördemännen talade om att hon hade följt dem hela dagen och undrade om de skulle driva bort henne. Boas förbjöd dem göra det. Skördefolket fick i stället i uppdrag att lämna kvar något utöver det vanliga. Medan Rut gick och plockade, märkte hon plötsligt att det fanns överraskande mycket kvarlämnat. O, så mycket som skördemännen lämnat! Vad kan det bero på. Jag minns när jag kom in på den rike mannens åker. Först fick jag några ax. Predikanten undrade vad det var för en, som hade kommit med i sammankomsten. Någon menade att det var bäst att visa bort främlingen, men så kom Boas, och han sa: nNej, visa icke bort honom. Ge honom något extra i stället.” Jag satt där så hungrig, och helt plötsligt överraskades jag av välsignelser, som den rike mannen meddelade mig. Boas var emellertid inte nöjd med att Rut endast skulle få litet här och litet där. Läser du vidare i sammanhanget, så ser du att hon hamnade ända in i kornboden. Hon fick sex skäppor korn, men icke heller det var Boas nöjd med. Han ville ha henne till äkta, och slutligen utvalde han henne till sin brud. Rut fick Boas till äkta man och därjämte hela åkern, samt kornboden. Ja, hon fick allt det som var hans. Halleluja! Så är det att vara änka, verklig änka. En annan andlig försörjare heter Kritik. Många har tagit Kritik till äkta man. Då Gud går fram i mötena så viskar Kritik i ditt öra: ”Vi går nu.” Så går du och din äkta man Kritik ut. Det är förövrigt det bästa för hela mötet. Skall du få något av Gud, då måste du låta den äkta mannen dö. Låt honom dö fullständigt. Det är inte så lätt att döda honom. Jag har tagit livet av många sådana äkta män. Jag minns särskilt ett möte hemma i Norge. En kvinna hade placerat sig nere vid dörren. Jag kom ned till henne och frågade om hon var frälst. ”Jadå”, svarade hon, ”men icke så som du är frälst”. ”Hur är ni frälst då?” frågade jag. Då knöt hon näven i ansiktet på mig och sparkade efter mig. I sin ilska sprang hon ut. _Jag bad Gud, att han skulle följa med henne och leda henne tillbaka, och efter en stund kom hon in igen med båda händerna i vädret. Gud hade träffat henne med evangeliets revolver. Hon föll på knä och ropade sårad: ”Bed för mig!” Kvinnan blev härligt frälst, men hon hade en äkta man, som först måste dö. Det är underbart när Gud får möta en själ. Gud frågar icke efter hur begåvad du är. Han frågar efter tron. Gud frågar icke efter vackra kyrkor, förnäma piporglar eller efter pastorer, som kan predika punkt för punkt efter utkast. Det var en pastor, som frågade mig om jag använde mig av utkast. ”Nejl” svarade jag, ”jag brukar inkast.” Det kan inte bli några utkast om det inte blir inkast. Men allt kan ske då vi finner tron, och det är den Jesus frågar efter. Tron är icke något mystiskt. Det är lydnad. Jesus frågar icke efter hur många medlemmar Vi har i församlingen. Han efterlyser icke talets gåva. Han söker tron, ty den sätter sig i förbindelse med Gud. Vi kan med rätta säga, att de som är verkliga änkor i anden, de har icke så mycket av denna världen, men de har mycket gott i sitt hjärta, och de hämtar sin kraft från Gud. Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, men Jesus framhåller att det endast var en av dem som profeten blev sänd till. Det var änkan i Sarepta, och då Elia kom till henne var hon ute och samlade ihop ved, för att hon sedan skulle kunna baka det sista brödet till sig och sin son, ty mjölet i krukan var nästan helt slut. Då bjuder profeten änkan att hon skall gå hem och iordningsställa en kaka åt honom först. Änkan ställdes på ett väldigt prov. Skulle hon låta denne okände man få sitt före sig själv och sin egen son. Hon protesterade icke, ty hon märkte att hon hade en gudsman framför .sig Hon lät profeten få en kaka först. Gör som kvinnan min vän. Utelämna det du har till Jesus, så skall det icke fattas dig något. Sätt din hela och fulla tillit till honom allena. Änkan gick hem till sitt hus, och hon tog fram mjölkrukan för att baka. Hon stoppade sin hand ned i krukan, och fyllde den med mjöl. ”Nej”, så förunderligt, ”det tar Visst icke slut. Det är samma hur mycket jag tar. Det finns i alla fall lika mycket kvar.” Den som är en verklig änka har satt sin lit fullt och fast till Gud allena, och samråder icke med kött och blod. Den diskuterar icke, och frågar icke efter vad det är för mening med det Gud bjuder. Många frågar: ”Tror du det kommer att lyckas?” Genast är köttet där och förkunnar: ”Det måste du nog konferera med någon om först.” Långt därifrån! Tron konfererar icke. Den handlar efter det som Gud har sagt. Därför heter det om Abraham att han var lydig då han blev kallad. Lydnaden bestod i att han gick. Tron står icke stilla och konfererar.
Kenya för Kristus
KENYA FÖR KRISTUS Två månader har redan hunnit förflyta sedan vännerna Margaretha och Gunnar Eklund tillsammans med sönerna Robert och Peter embarkerade ”Tanafjord” i Göteborgs frihamn. En skara vänner från Göteborg, Falköping, Trollhättan och Örebro hade mött upp för att ta avsked av missionärerna. Med samma båt följde också missionär Walter Olsens maka Caryl Olsen. ”Då har Vi nått målet och färden är över. För evigt vi fröjdas där hemma hos Gud”, så tonade varmt och innerligt avskedshälsningen då Tanafjord lade ut från kajen. Resan har varit lång och besvärlig för våra Vänner. Vi låter Gunnar och Margaretha berätta: ”Vi sitter nu ombord på den norska båten Tanafjord. Onsdagen den 30 november kl 18 stod vi vid relingen och nere på kajplats 101 i Göteborgs Frihamn stod Arne Imsen och Knut Ringstad från Orebro, Agne Bark och några vänner från Falköping samt många vänner från Göteborg. I tankarna hade vi nog gått igenom denna stund många gånger. Men när nu båten lämnade stranden och vännernas sång tystnade, nöp det nog till i hjärtat. Vad skulle resan föra med sig? Torsdag vaknade vi litet omtumlade, ty nu började sjön rulla en aning. Dock var det bara en början. Fredag morgon blev Robert kvar i sängen. Natten hade för honom varit orolig, och han var blek och sjösjuk. Söndag, som i vanliga fall är en rofylld dag blev för oss ombord påfrestande. Vi befann oss ute på Biscayabukten och det gick hög sjö. En stor våg tog hela frukostbordet, så allt porslinet hamnade på durken. Vi satt eller låg hela dagen, ty att hållas på benen var ett konststycke.” Detta brev är avsänt från Lissabon den 6 december. Vi låter våra läsare ta del av ytterligare ett brev. Det är skrivet i Mombasa den 1 januari. ”Nu är vi framme i Mombasa. Ett dygn har förflutit sedan vi kom i land. Broder Walter Olsen mötte oss vid båten sedan den ankrat ute på redden. . . Nu skall jag tala om vad vi upplevde vår första missionsdag i Kenya. Kl. 7 på morgonen startade vi för att tillsammans med Walter Olsen åka till en plats 9 sv. mil söder om Mombasa. Vägarna är ett kapitel för sig krokiga och smala med djup lös sand. Vi kände oss närmast sagt uppskakade, då vi, efter nära 2 timmars bilfärd, klev ur bilen, fulla med sand innanför kläderna. Det var högtid i församlingen med lokalinvigning. Plantageägaren hade fört upp ett ganska stort jordhus med tak av flätade palmblad. Enkelt var det, men det fyll* de sin uppgift som möteslokal för de svarta. Kl. 9 började mötet. Då hade alla ännu inte hunnit fram. I över en timmes tid sjöng de körer om och om igen och klappade taktfast i händerna till sången. Sådan sång och handklappning och fröjd och jubel har jag aldrig hört maken till. Långa vägar hade de att gå till mötet. I över 2 mil gick de i samlad trupp. Under sång och jubel kom de till mötet. Då en sådan samlad trupp kom till mötet reste sig alla i lokalen och instämde i deras sång, som sedan avslutades med ett kraftigt Halleluja. Kl. 10 var alla samlade, och lokalen var till trängsel fylld. Någon mötesledare fanns inte, men tre evangelister, som arbetar på denna plats, turades om att leda sången. Margareta och undertecknad kunde även göra oss förstådda genom tolk. Br. Walter tolkade, Margaretha och Gunnar Ekland med sönerna Robert och Peter emba/eerar Tanafjord tillsammans med Caryl Olsen. men det var ej alla, som förstod kisvahili, så de måste vara tre tolkar. Det tog sin tid, men här hade ingen bråttom till kyrkkaffe. Vi höll på hela dagen fram till kl. 15. Det var mycket gripande att höra de nyfrälstas vittnesbörd. De hade varit slavar under dryckenskapen de flesta både kvinnor och män. En ung kvinna sade, att hon ständigt var berusad och skötte inte sina barn, men nu hade Herren frälst henne och hon var lycklig och salig. De nyfrälsta var mycket torftigt klädda eftersom allt hade gått till sprit och andra laster. En gammal man vittnade om att Jesus löst honom från opiumbegäret. Alla dessa som vittnade blev sedan döpta. Under fröjd och sång gick alla ned till stranden av en liten insjö där dopförrättningen hölls. Vattnet var ganska grunt, så evangelisten, som döpte hade ganska tungt göra innan alla var döpta. Jag räknade inte hur många de var, men säkert var det omkring trettio. Evangelium har framgång och däröver är vi glada. Efter dopförrättningen gick alla tillbaka till lokalen. Dagen avslutades med brödbrytelse och bön med händers påläggning på de nydöpta att de måtte undfå helig Ande. Över en ung broder kom Guds kraft så väldigt, så han blev sanslös en god stund. De skakade i honom, för det såg litet illa ut, men han svarade intet. Lovsången fortsatte dock, och man prisade Gud. Efter en stund kom den unga brodern till sans igen. Hade det varit hemma, så hade säkerligen ambulans tillkallats. Efter mötets slut bjöd de infödda på te och Vitt bröd och ett slags rötter, som smakar som potatis. Det smakade mycket gott. Sedan återvände vi till Mombasa igen prisande Gud för hans väldiga nåd emot oss människors barn och för den frälsning som finnes i Jesus Kristus.
Den tomma krukan, gatan och graven
Erik Dalman: Den tomma krukan, gatan och graven Joh. 4: 1-28. Apg. 8:26. Matt. 28: 1-6. Gud talar till oss på många olika sätt genom sitt eget ord. Ofta är det ett enda litet ord eller några få ord i ett sammanhang, som blir levande och dyrbart för oss. I de ovan citerade texterna t. eX. möter oss allra först den välbekanta händelsen vid Sykarsbrunnen. Vi kan framför oss se vår älskade Frälsare, som, trött av vandringen, hade satt sig ned vid brunnskanten. Då kom en samaritisk kvinna in i bilden. Hon är ute i det mest lovliga och i Österlandet mycket vanliga ärendet. Hon skall hämta vatten. I samma stund som hon kom fram till brunnen, blev hon till en början uppmärksam på, att det satt en för henne främmande person där. Man kan förstå att hon genast blev smått chockerad, när hon omedelbart blev tilltalad av denne främmande man. Hon såg ju, att han var jude, och hon var väl medveten om att judarna icke umgicks med samariter, Men Jesus var icke vilken jude som helst. Fast det förstod inte kvinnan. Det är mycket troligt att hon betraktade Jesus med misstro, när han bad henne om vatten att dricka. ”Hur kan du som är en jude, bedja en samaritisk kvinna, om något att dricka?”, sporde hon. ”Hur kan du?” Men ]esus kan. Han såg kvinnan framför sig. Han såg hennes liv, hennes förflutna, hennes synder och leverne. Men han såg djupare. Han såg hennes längtan och hennes vilja att kornma ur ett tilltrasslat förhållande. I hennes inre brann en törst, som inte ens alla brunnar i världen kunde släcka. Och det såg Jesus. Jesus sätter fingret på en öm punkt, när han säger henne sanningen. Han måste säga henne sanningen. Han visste nämligen, att sanningen skulle frigöra henne. Kvinnan står här inför Jesus, avslöjad av honom, som är sanningen. Hon blir gripen och förkrossad. Hon glömmer sitt egentliga ärende. Jesus samtalar med henne. Undervisar henne om det levande vattnet, och anknyter sin predikan till en aktuell situation. Han undervisar henne om bönen. Gud är ande, och de som tillbedjer honom måste tillbedja i ande och sanning. Här räcker inga formaliteter och vaneböner. Inga Fader Vår med tomma läppar. Inga högtravande trosbekännelser. Här får alla förutfattade meningar och ingrodda vaneföreställningar fara, beträffande sättet att dyrka Gud och tillbedja honom. Nu gives frihet att bedja till Gud, var som helst och när som helst, blott det sker i Ande och Sanning. ”Och kvinnan lät sin kruka stå.” Inför Sanningen om synd och frälsning från synden glömde kvinnan att hämta vatten. Hon lät sin kruka stå och gick in i staden för att omtala vad hon upplevat och vittna om sitt möte med Jesus. Jesus själv glömde bort att han var både törstig och hungrig. Hans mat var att göra Guds vilja. Den tomma krukan stod kvar på brunnskanten. Den predikar alltjämt. Du och jag blir en tom kruka, en tom människa, om ej Jesus får möta oss och fylla oss med det levande vattnet. Den tomma gatan i Apg. 8: 26, talar till oss om betydelsen av att i allt vara lydiga Den Helige Ande, även om det mänskligt sett bjuder oss emot. Filippus kunde ha börjat resonera med Gud och sagt, att det var meningslöst 0.s.v. att bege sig ut på en folktom gata. Vi räknar det ofta så betydelsefullt att nå de stora skarorna med evangelii budskap. Texten visar att Gud behöver oss för att gå ut till en enda människa med det glada budskapet. Vi kommer väl aldrig till fullo att inse individens stora värde inför Gud. En enda syndare som gör bättring och omvänder sig orsakar glädje bland Guds änglar heter det ju. Filippus gick ut på den folktomma gatan och fick föra en själ till Jesus. Den frälsningssökande var hovman och därtill kassaförvaltare i Etiopien. Att gå på Guds befallning innebär att få vara med om ett skeende av stor betydelse för evigheten och för Guds verk. Det är märkligt vad man räknar lite med Gud och hans ledning nu för tiden. Nu räknar man oftast med de stora predikanterna, de stora sångarna, de stora kyrkorna och de stora församlingarna. De små predikanterna, de små sångarna, de små kapellen och de små församlingarna för en tynande tillvaro menar man. Men, var vore vi alla, om ej Gud vore med, det är ju han som står för verket och det är honom allena vi skall räkna med. Den tomma gatan blir platsen för tidernas väckelsemöte när Den Helige Ande kommer på färde. De tomma kyrkorna och kapellen likaså. De tomma bänkarna bli fyllda av längtande och frälsningssökande människor, när Den Helige Ande får grepp om och får använda Filippus-själarna i våra församlingar. Tomma hjärtan fylls av Jesus själv. Den tomma gatan blir en övermåttan härlig väg. Den tomma graven säger oss att vi idag äger en levande, uppstånden Frälsare. Man kan ej för ofta erinra om det. I synnerhet i dessa tider då man gjort sig avgudabelåten som man tjänar, istället för Jesus. Man tillbeder och dyrkar stumma avgudar, istället för den uppståndne, levande Frälsaren. I mötesannonser om religiösa sammankomster, kan man få skåda de mest vidunderliga ting. Så annonserar man om: lotterier, ostkaka, åror, gissningstävlingar, ägg, jordgubbs- och sillsexor, skinkor och djupfryst. Ja det är ren slakteri- och specerirörelse. ”De hava buken till sin Gud.” Den tomma graven talar om att Jesus skall komma igen. Graven kunde ej behålla honom. De som väntar honom annonserar ej om jord och värld. Nej, de annonserar han kommer snart på himlens skyar för att hämta sin brud. De annonserar hans ankomst såsom mycket nära förestående. Är Du redo min vän? Varom inte, bered dig möta Gud. Gör rent hus med alla avgudar i ditt liv. Gör dig fri från allt som binder dig kvar i synd och träldom och gör ej som Rakel, som gömde sina husgudar.
DET GJORDE GUD
DET GJORDE GUD Vittnesbörd om Gudsingripanden Gal. 5: 1. Innebörden i denna bibelvers har jag på ett alldeles särskilt sätt fått uppleva den sista tiden. Satan vill fördunkla den underbara sanningen i Bibeln att ”Den Sonen gör fri, han är verkligen fri.” Hur många Guds barn har ej på nytt låtit satan lägga träldomsok på sina axlar. Det finns ett ok, som många kristna dignar under i dag. Nämligen oket som gör oss till människoträlar. ”Bliven icke människors trälar”, heter det i Guds ord. De flesta förstår ej själva, att de bär detta ok, nej, först då det fallit av kan de känna lättnaden. Halleluja! Även ett Herrens vittne kan båra på detta ok. Detta har jag själv upplevat en tid. Vad innebär då detta att vara en människoträl? Har icke var och en rätt att handla efter sin egen övertygelse? Det är ju religionsfrihet i Sverige. Jo, rätten finns att följa sin egen övertygelse, men ack det är så få som vågar på grund av fruktan för vad den eller den skall tycka om en sådan handling. Kanske får du dina vänner emot dig. Nu gäller det om du vill kasta av dig träldomsoket och lyda Gud mer än människor, eller om du vill fortsätta att likt den döda fisken följa med strömmen. Själv fann jag mig en dag stå inför detta val. Den väckelse, som bryter fram i Sveriges bygder har många motståndare, tyvärr även bland de bekännande kristna. Paulus förstod icke, före sitt möte med Jesus på Damaskusvägen, att det var Guds verk han stred emot. Han menade, att han med all iver borde kämpa emot denna nya företeelse. För egen del var jag myc ket avvaktande inför denna väckelse, men beslutade mig att likt Gamaliel icke befatta mig med detta, utan ställa mig på avstånd och se vad som skulle hända. Emellertid förstod jag snart att detta var den väckelse som jag, i likhet med en stor skara kristna bedit om och längtat efter. Nu gällde det att ta ställning för eller emot! Detta innebar brytning med många, ja, med de flesta av mina forna vänner, som ej förstod att detta var Guds verk. Men jag ville icke vara människotrål, utan kastade av mig oket. Det gällde alltså att gå utanför lägret och bära Jesu smälek. Utanför lägret träffade jag en stor skara vänner, som var där före mig och skaran av dessa växer genom Guds stora nåd mer och mer. Hur skall du ha det som fått mottaga Guds uppxenbarelse i ditt liv? Skall du följa Honom? Skall du fortsätta att söka människors behag, eller är du villig att ta korset på dig och följa Jesus? Snart kommer dagen då Jesus skall hämta sin brud. Endast de, som här på jorden velat följa Jesus, skall få komma in i Himmelriket. Blygs du för Jesus, så skall Han blygas för dig. Frågan är: ”Har du mod att följa Jesus, vad det än må kosta dig Har du mod när världen hånar och till motstånd reser sig?” Kan du svara ja, på denna fråga, så kan du instämma med sångaren: ”Jag vill följa dig 0, Jesus. Följa dig om vägen går över solbelysta höjder, eller genom dunkla snår. Där din helga fot gått före vill jag följa efter glad. Viss att varje steg mig närmar, hem till levande Guds stad.” Kerstin Svennberg