Text: Karin Vidén
Rubriken provocerar utifrån de referensramar vi alltmer vant oss vid, då förskolor, skolor, vårdcentraler, tandläkarmottagningar, bibliotek, simhallar med flera inrättningar hbtq-certificeras. Oavsett könsidentitet eller sexuell läggning, ska alla bemötas lika utan någon form av risk för diskriminerande attityd, handling eller värdering. Den normkritiska pedagogiken i förskola och skola jobbar med bland annat språket som ett verktyg till ett mer jämlikt samhälle, och genom att titta på strukturer och ifrågasätta det som anses vara ”normalt”. Att arbeta normkritiskt handlar just om detta att synliggöra och ifrågasätta normer.
Som exempel på en dylik normkritik kan man nämna en inbjudan som just nu är aktuell. Det är forskare vid Karolinska Institutet som söker transsexuella deltagare för en studie som handlar om ”mäns erfarenhet av att själva bära och föda barn”. Studiens syfte är att ”utveckla graviditets- och förlossningsvården och säkerställa en god vård för alla” (rfsl.se). Den traditionella och sedan urminnes tider bärande normen att det finns två kön och att det ena av dem, kvinnan, föder barn blir genom detta lyft, synliggjord och ifrågasatt. Allt för att de eventuella ”fördelar” normen historiskt har i form av samhällsstrukturer och det vi benämner vara normalt ska synliggöras och omvärderas. Fördelarna för den som följer normen, i det här fallet att som kvinna vara den som bär och föder barn, ifrågasätts för att samhället ska se diskrimineringen av andra könstillhörigheter i förhållande till kvinnor när det gäller havandeskap och barnafödande.
Normer ska vändas ut och in och hit och dit, för att till sist omintetgöras i ett istället normlöst samhällsliv där normkritiken blivit ledstjärna för all politisk korrekthet där mångfalden ställer krav: träd in under paraplybegreppet hbtq - homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter, annars sällar du dig till den diskriminerande skaran.
[Läs mer]