”Jag lyfter mina ögon upp till bergen, därifrån kommer min hjälp”

Vittnesbörd av Simon Beecham

Jag kommer ursprungligen från England, och jag har inte känt Gud så länge, men jag mötte Jesus för en del år sedan när jag var i Trinidad. Jag lämnade England för många år sedan och levde ganska vilt och  använde droger och alkohol. Det var ett liv med mycket festande och mycket resande. Då jag lämnade England åkte jag först till Israel. Där bodde jag i ett par år och var en del ute i öknen  och besökte många platser. Jag levde ett vilt liv och det var som sagt mycket festande. Jag fick jobb på en båt och reste med den runt Spanien. Vi seglade även över till Trinidad och Tobago, och där på Trinidad stannade jag och öppnade ett internetkafé.
Under hela mitt liv hade jag varit nyfiken på vad som kommer efter döden. Vad händer? Finns det någon Gud? Finns det någonting överhuvudtaget? Jag har alltid haft denna undran, och jag tror nog att de flesta har det.
När jag var i Trinidad så mötte jag folk som gick mycket i kyrkan. Jag skaffade mig böcker om Jesus för jag ville veta vad det handlade om. Jag läste om profetiorna, om hur världen ser ut, och funderade på om det som folk sa stämde med vad som stod i bibeln. Jag tyckte att det gjorde det och jag såg även vart världen var på väg och hur människan är idag.

[Läs mer]

Spurgeons varningar för katolicismen bortsorterat i nyupplaga

Charles Haddon Spurgeon är vida känd. Han var verksam på 1800-talet och hans tal och skrifter har haft stor spridning. Han skrev bland annat en andaktsbok, Morning and Evening, som på senare år givits ut i en kraftigt reviderad upplaga.
I nyutgåvan, utgiven av förlaget Hendrickson, verkar man vilja ändra på textens innebörd genom att byta ut ord av stor betydelse. Exempelvis där Spurgeon använt ordet papism [påvedöme]har man istället skrivit ”en mänsklig religionsform” eller ”det gigantiska religiösa systemet”. Med tydlig syftning på papismen  använde Spurgeon beskrivningen ”det fördömda systemet”. I den reviderade upplagan används istället ett mer neutralt uttryck som ”det fördömda, av människor skapade systemet”. När Spurgeon skrivit ”papismens ande”, så översätts det till ”gärningarnas religion”.  När det står ”Roms villfarelse”, så blir det  ”villfarelse”. Man säger inget om ”papismens mörka gärningar i det förflutna”. När det står att ”präster liksom ugglor hatar dagsljuset”, då reduceras det till att ”mörkret hatar ljuset”. När det talas om att ”spela prästerskapet i händerna”, så reduceras det till att ”spela satan i händerna”. Och när det står att bibeln är påvens bane, ett gift, så reduceras det till bara bibeln. 
Vi publicerar här en bit av Spurgeons andaktsbok i original sida vid sida med den reviderade versionen. Texten inleds med ett bibelcitat, vilket förefaller vara det enda som undsluppit revidering. Båda utdragen är översatta från engelska till svenska av Hans Lindelöw.

**
**Förbannad vare inför HERREN den man som tager sig före
att åter bygga upp denna stad, Jeriko (Jos 6:26).
**
**
**
**Ur Spurgeons andaktsbok Morning and Evening:
**
**Andaktsbokens originalversion”Eftersom den som byggde upp Jeriko blev förbannad, hur mycket mer så den som strävar efter att återställa papismen ibland oss. På våra fäders dagar föll papismens gigantiska murar genom kraften i deras tro, genom uthålligheten i deras kamp, genom de evangeliska trumpetstötarna. Och nu finns det de som skulle vilja bygga upp detta fördömda system på dess grundvalar. O, Herre, gör deras orättfärdiga anslag om intet och stöt ned varje sten som de reser upp! Det borde vara en allvarlig sak hos oss att grundligt renas från varje villfarelse som har en tendens att främja papismens ande. Och när vi har sopat rent framför vår egen dörr, så skulle vi söka att på allt vis stå emot dess alltför snabba spridning i församlingen, på annat håll och i hela världen. Det sista kan göras dels i hemlighet genom uthållig bön, och dels i det offentliga genom att beslutsamt vittna. Vi måste varna med klok frimodighet dem som är böjda åt Roms villfarelser. Vi måste undervisa de unga i evangeliets sanning och berätta för dem om papismens mörka gärningar i det förflutna. Vi måste hjälpa att sprida ljuset mer uthålligt utöver landet, ty prästerna, liksom ugglorna, hatar dagsljuset. Gör vi allt vi kan för Jesus och för evangeliet? Om inte, så spelar våra försummelser prästerskapet i händerna. Vad gör vi för att sprida bibeln, vilket är för påven hans bane och ett gift. Ger vi ut goda och sunda evangeliska skrifter? Luther sade en gång: ”Djävulen hatar pennor (han sa gåspennor, det var vad man använde då!) och otvivelaktigt hade han goda skäl att göra det. För väl utrustade författare har genom den helige Andes välsignelse gjort stor skada för djävulens rike. Om de tusenden som kommer att läsa detta kortfattade budskap ikväll, gör allt de kan för att hindra uppbyggandet av det förbannade Jeriko, då kommer Herrens ära att utbreda sig ibland människors barn. Läsare, vad kan du göra? Vad kommer du att göra?”
**
**Den reviderade utgåvan”Eftersom den som byggde upp Jeriko blev förbannad, hur mycket mer så den som strävar efter att återställa en mänsklig religionsform ibland oss. På våra fäders dagar föll det gigantiska religiösa systemets murar genom kraften i deras tro, genom uthålligheten i deras kamp och genom de evangeliska trumpetstötarna. Nu finns det de som skulle vilja bygga upp detta fördömda, av människor skapade system på dess grundvalar.  Herre, gör deras orättfärdiga anslag om intet, och stöt ned varje sten som de bygger! Det borde vara en allvarlig sak hos oss att grundligt renas från varje villfarelse som har en tendens att främja gärningarnas religion. Och när vi har sopat rent framför vår egen dörr, så skulle vi söka att på allt vis stå emot dess alltför snabba spridning i  församlingen, på annat håll och i hela världen. Det sista kan göras dels i hemlighet genom uthållig bön, och dels i det offentliga genom beslutsamt vittnesbörd. Vi måste varna med klok frimodighet de som är böjda åt villfarelse. Vi måste undervisa de unga i evangeliets sanning. Vi måste hjälpa att sprida ljuset mera uthålligt utöver landet, ty mörkret hatar ljuset. Gör vi allt vi kan för Jesus och evangeliet? Om inte, så spelar våra försummelser bara satan i händerna. Vad gör vi för att sprida bibeln? Ger vi ut goda och sunda evangeliska skrifter? Luther sa en gång: ”Djävulen hatar gåspennor”, och otvivelaktigt hade han goda skäl att göra det. Väl utrustade författare har genom den helige Andes välsignelse gjort stor skada för hans rike. Om de tusenden som kommer att läsa detta kortfattade budskap ikväll gör allt för att förhindra uppbyggandet av det förbannade Jeriko, (– det står kvar! Men ingenting av vad det syftar till! ) …då kommer Herrens ära att utbreda sig ibland människors barn. Läsare, vad kan du göra? Vad kommer du att göra?” **
**

- Jag tackar Gud att jag får vara med och kämpa för hans sak

Vittnesbörd av Ingvar Jansson, 92 år

Jag kommer ihåg för femton år sedan. Då stod jag inför den här församlingen och försökte uttrycka mig. Jag var nyfrälst och det var Kjell Roos som på ett tältmöte talade direkt till mig. Han talade egentligen om vilken ”skitstövel” jag var. Att jag behövde söka Gud. Följden blev att jag hamnade i bönetältet, och där fick jag ta emot Jesus.
Det har gått en del år sedan dess. Jag ville ju be och då var det en som rådde mig att be bönen Fader vår. Jag började be Fader vår… och kom till stället där det heter ”…såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Jag stannade där. Jag funderade över det där och tänkte att det var något man måste göra för att komma fram till den fulla frälsningen. Jag fick faktiskt be Herren om hjälp många gånger innan jag fick uppleva det här. Jag fick uppsöka människor och tala med dem. Jag fick söka förlåtelse, och fick i allmänhet det.
Sedan dess har Herren lett min väg. Jag bodde i Sundbyberg i ett hus som inte direkt var lämpat för åldringar. Det var en liten tambur där man inte kunde ställa en rullator, och en trappa upp till hissen.
Då började jag fundera på att försöka få ett annat boende. Jag letade på datorn efter ett, och så kom jag till ett hus, och det såg väldigt intressant ut. Det fanns en uppkörningsramp så man kunde gå med rullator ända in. Jag funderade på det där flera gånger och tog fram det gång på gång i datorn. Det var bara så att det låg i Dalajärna. Men så tänkte jag:
-Det finns väl social service där också, så man skulle väl kunna klara det där. Jag funderade hur det där huset såg ut inuti, och ringde och beställde tid för att titta och skickade dit min son. Han åkte dit och fick se huset. Han sa att det var bra, det var inga större fel på det. Det skulle nog inte kosta så mycket att reparera. Och sen sa han: -Det är ett kapell!
Det var en församling som hade ett litet kapell ute på själva landsbygden. Själva hade de flyttat verksamheten till Vansbro. I alla fall så bestämde jag mig och åkte upp och köpte det här huset. Det måste ju ha varit Guds mening, eftersom han visade mig huset gång på gång då jag slog på datorn.
Nu har vi börjat ha möten, och det har faktiskt kommit folk. Det har börjat att lossna. Vi fortsätter i höst igen, och jag tackar Gud för att jag får vara med och kämpa för hans sak.
Tack gode Gud för vad du har gjort för mig, och tack för att jag får vara en tjänare för dig. Amen.

Löfteslandet Israel, del 2

- en berättelse om lidande och förtvivlan, om hopp och längtan

Michael Dakwar är kristen arab född i Israel. Tidigare i år berättade han i ett möte i Maranataförsamlingen om Israels historia från Abraham och fram till vår tid. Föredraget är enkelt och tydligt och till god hjälp för den som vill förstå mer av den historiska orsaken till att Israel ständigt är så aktuellt i världspolitiken. Vi publicerar här den andra och sista delen.

Av Michael Dakwar

[Läs mer]

Den breda ekumenikens väg

Text: Stig Andreasson

På den breda ekumenikens väg kan märkligt nog karismatisk förnyelse bo tillsammans med en stark sakramental teologi, som är tydligt besläktad med katolicismen. Detta ser ut att bli en delvis ny trend i kristenheten. Man ivrar för karismatiska manifestationer, men samtidigt ivrar man för det man kallar liturgisk och sakramental förnyelse. Ett exempel på detta finner vi i Oas-rörelsens sakramentsuppfattning.
**
**Oas-rörelsens nattvardslära
Av allt att döma betraktar denna rörelse sig själv som en väckelse- och förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Den uppträder som konservativ, bibelförankrad, evangelisk och karismatisk. Men den står samtidigt för en bred ekumenik, som inkluderar den katolska kyrkan. Nyligen utgav rörelsen en avhandling om nattvarden, skriven av dess teologiska rådgivare. Den verkar nära besläktad med den katolska läran om mässan. Liknande tongångar har givetvis tidigare kunnat höras från högkyrkliga lutherska kretsar. Men knappast i förening med pingstbetonad och karismatisk tro. På den breda ekumenikens väg verkar det emellertid som om alla gränser kan suddas ut.
Vi tar med flera av rubrikerna i nämnda avhandling om nattvarden, inklusive teologernas förklaringar, som vi sedan analyserar.

[Läs mer]