Ledare av Berno Vidén
I skrivande stund är Ukrainas huvudstad Kiev belägrad och media rapporterar om en mer än sex kilometer lång rysk militär konvoj som nått stadsgränsen. Kriget eskalerar och miljontals människor befinner sig på flykt. Förändringar sker oerhört snabbt och Midnattsropet är ingen nyhetstidning, så när det här numret når dig kanske flera viktiga ukrainska städer är under ryskt styre? Eller också har det vänt och freden är i sikte. Det kan också ha utvidgats till att direkt involvera flera länder. Vi vet inte hur många dödsoffer som krävts eller som värsta scenario; om Putins hot att använda kärnvapen förverkligats. Vad vi vet är att en av de värsta fasor som finns på jorden är krig och att det lidande människor får utstå är fruktansvärt.
-Aldrig mer! är ett uppmanande rop som basunerats ut efter både första och andra världskriget. Nu är vi där igen med hotet hängande över oss. Häromdagen målade Nyhetsmorgon i P1 upp hur ett scenario kunde se ut om hoten sätts i verket. Det var svårt att ta till sig då expertisen började använda termer som “civilisationens slut”. Är mänsklighetens tillstånd på jorden verkligen så skört?
Samtidigt varnar röster i skymundan för hur kriget gör att klimatfrågorna hamnar i skymundan och vilka konsekvenser det kommer att ge.
I närheten av Kiev befinner sig syskon från en församling som kommit att stå Maranataförsamlingen nära. Vi har nu daglig kontakt tack vare ett ännu fungerande internet. Församlingen har även sänt dem ekonomisk hjälp, som de främst använder till att köpa mat och vatten till behövande, så länge det finns att få tag på. Församlingens pastor Vasily Muravitskij vädjar gång på gång om hjälp, främst att vi som tror på Jesus använder det vapen Gud har gett oss; bönen! “Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan” skriver Jakob i sitt brev.
Paulus skriver till församlingen i Efesus om en strid som inte är mot kött och blod och uppmanar syskonen att ta på sig Guds vapenrustning. Budskapet handlar om att Herren är vår starkhet och böneämnet handlar om att bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.Rustningen är till för att bevaras med Kristi sinnelag och beredvillighet att sprida fridens evangelium. Om vi tänker oss in i de förhållanden församlingen levde under är det mänskligt sett näst intill omöjligt att föreställa sig glädje och frid. Paulus, som själv satt i fängelse då han skrev brevet, beskriver sina umbäranden i ett annat brev:
– Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett. Tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav. Jag har ofta varit på resor, i faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken” (2 Kor 11:23-27).
Samhället Paulus levde i var korrupt på flera sätt och det var många som fick lida orätt. Vad hade Paulus för agenda? På vilket sätt försökte han påverka samhället eller åstadkomma lindringar eller förbättringar i rättssystemet? Mer rättvisa och religionsfrihet? Han kunde ha kontaktat översteprästen och det judiska samhällets ledarskap för att tillsammans med dem presentera en acceptabel plan för de romerska makthavarna. Med all sin kapacitet kunde han helt säkert mobilisera en majoritet för att på det sättet vädja till kejsaren om förändrade förhållanden. Tillsammans skulle de ha kunnat visa på en resurs för samhället och därigenom bibehållit en viss trygghet för församlingen och det judiska samhället.
Men vi ser ingenting av det. Visserligen var Paulus väl insatt i tidens skeenden och världens onda natur. Han beskriver i sina brev det bedrägeri som råder bland människor och makthavare, men i allt dominerar ett enda fokus. Paulus utnyttjar alla olika situationer för att påminna om det som är mest angeläget och viktigt; att förkunna evangelium om Jesus Kristus. Han talar och skriver nitiskt om församlingens uppgift i en orättfärdig värld och sätter in händelserna i ett större sammanhang genom att visa på Jesu tillkommelse och församlingens uppryckelse. Han låter sig inte dras med i alla olika rörelser som har som mål att reformera världen.
Det råder krig och människor lider. Bibeln ger inga förhoppningar för den här världen. Tvärtom så varnar Ordet för hur den sista tiden kommer att präglas av krig, orättfärdighet och hat. Men Jesus utlovar ett evigt hopp och en bestående glädje mitt i lidandet. Fortsätt att göra gott, dela ditt bröd med den som hungrar, kläd den nakne, besök den som är sjuk. Framför allt; bed och åkalla! Idag handlar det om Ukrainas folk och de helvetiska kval de genomlider. I morgon är det andra som drabbas. Dock kommer all ondska en dag att krossas, den dag då Fridsfursten träder fram på skyn. Vår bön är: Maranata – kom Herre Jesus!
