Gud går fram i Kenya

Gunnar o. Margareta Eklund skriver:


Nu har ni fått vänta ganska länge på en rapport från arbetsfältet härnere och från Bibelskolan, som hölls här i Mombasa från den 16 januari till den 11 februari.
Vi är mycket glada och tacksamma till Herren, för vad han gav oss under denna tid. Många var även de praktiska problem som måste lösas för att programmet skulle kunna genomföras för en så stor skara vittnen.
Bibelskolan hölls på samma plats som i fjol, i Prinses park på Nyalil Eftersom deltagarantalet var mer än dubbelt så stort som föregående år, måste vissa föreskrifter följas enligt hälsovårdsnämndens stadgar, såsom uppförande av sanitära anläggningar och sovtält och därtill två lektionssalar.
Allt detta medförde stora omkostnader och mycket arbete, men det var mycket roligt att vara med och arbeta med alla dessa förberedelser. De infödda bröderna var flitiga att hjälpa till och på några få dagar hade vi byggt upp en liten tältstad. Lektionssalarna uppförde vi med pålar och palmbladstak. Broder MattsonBoze var även med hela tiden. I stekande solsken stod han med släggan i hand och pålade tältpluggarna.
Undervisningen är helt fri, och så är det även frihet för alla att komma och deltaga i bibelskolan. Från Kenya Faith mission var det 75 deltagare. Av dessa år inte alla evangelister, en del av dem är älstebröder samt medlemmar från olika församlingar.
Såsom lärare medverkade även Pastor John Vick från Rock Chuch i New York city. Pastor Vick hade en mycket stark helgelseförkunnelse. En förkrosselsens ande var starkt utgjuten under hela bibelskolan. Guds ande föll mäktigt. Många blev döpta i den heliga ande och eld. Detta är ett stort behov ibland oss. Vi behöver en mäktig andedopsväckelse i församlingarna.
I årets bibelskola har denna sanning om den helige Andes kraft, och vilka möjligheter som öppnar sig, då den helige ande får leda ett Herrens vittne, varit huvudtemat.
Nu har vi då gått in på allvar i ett nytt arbetsår, och alla de infödda vittnena är ute i själaVinnararbetet igen. Vi tror, att väckelsens eld skall fortsätta som den hitintills har gjort, och att alla de nyfödda församlingarna må växa till och bli till stor Vålsignelse för detta folk.
Kära vänner, bed mycket för Guds verk i Kenya. Mycket tyder på, att vår tid att verka i detta land inte är så lång. Som ett exempel på hurudant läget är nu, vill jag tala om, vad vi senast mötte i går.
Det är en kyrka som skall byggas på en plats, som heter Kalolen, den platsen ‘har ni hört talas om förut i den senaste årsrapporten. Nu var det meningen, att jag skulle åka dit och hjälpa dem med takstolarna och fönster och dörrar, men det gick inte alls. Byborna satte sig emot och sade, att ingen vit man kan få komma in här och bygga något. Det hjälpte inte, att våra bröder försökte förklara, att Vi inte Ville ha något av dem, utan endast Ville hjälpa dem med bygget. Men det blev nej, så fick vi då avstå, och därmed överlämna det åt Våra bröder att leda arbetet så det blir» fullföljt och kyrkan blir färdig.
Så ni förstår, det är ingen lätt tid Vi går till mötes, dock är det ej lika svårt överallt.
Sant skriver sångförfattaren: Verka ty natten kommer, dagen är kort men dyr, Verka när ljuset varar, se hur dagen flyr, Verka tills sista strålen, Du uti fjärran ser, Verka tills natten mörknar, då ej verkas mer.
Må Gud välsigna Eder alla.
Edra medarbetare i Herrens stora vingård.
Margaretha och Gunnar