Vittnesbörd av Jonathan Asprusten
Jag vill helt kort berätta en historia från bibeln. Jag blev så välsignad när jag nyss läste den. Vi har haft bönedagar i församlingen. Det har varit fokus på att bedja för församlingen och det arbete vi står i. Vi möts av mycket prövningar. Jag läste berättelsen om Josafat. Han var kung i Israel och en stor här kom emot landet:
– Man kom och berättade detta för Josafat och sade: ’En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi.’ Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga HERREN (2 Krön 20:2-3).
Det är vad vi har gjort under dessa bönedagar. Vi har sökt Herrens hjälp för alla utmaningar och frågor vi är inne i. Det är ju vad Guds folk ska göra. Vi ska söka Guds hjälp. Vi läser vidare:
– ’Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi skall göra, utan till dig är våra ögon vända.’ Hela Juda stod inför HERREN med sina små barn, sina hustrur och söner. Då kom HERRENS Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Han sade: ’Lyssna, alla ni av Juda och ni Jerusalems invånare och du konung Josafat! Så säger HERREN till er: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. Gå i morgon ner mot dem. De drar då upp på Hassishöjden, och ni skall träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. Men då är det inte ni som skall strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla, och ni skall få se HERRENS frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Frukta inte och var inte förskräckta. Gå i morgon ut mot dem, och HERREN är med er (2 Krön 20:12-17).’
Halleluja! Det står att kampen är inte vår. Det är Herren som ska strida, och vi får gå i förutberedda gärningar. Det står vidare här att de förberedde sig och gick ut. Vi läser:
– Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa HERREN i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ’Tacka HERREN, ty hans nåd varar i evighet.’ Och när de började att sjunga och lova, lät HERREN ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev slagna (2 Krön 20:21-22).
De måste ju ha undrat: Vad är det här för slags armé? Det går en skara framför dem och sjunger och lovar Herren! Det måste vara en konstig armé! Men det var nog det som var hemligheten här. De fick lova och prisa Herren. Det är vad vi ska göra som Guds folk. Vi behöver inte se på alla problem runt omkring, utan vi får prisa Herren och lova hans namn. Det här blev väldigt stort för mig, att Herren går framför oss och vi får gå efter och lova hans namn för allt vad han har gjort för oss. Amen.