Hem on Midnattsropet

Makten är i Jesu händer

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Mar 2026 00:00:00 +0000

Ledare

Låt oss först konstatera: Jesus Kristus, Guds Son, har all makt i himmel och på jord. Paulus förklarar i sitt brev till församlingen i Filippi:

Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära (Fil 2:6-11).

Hälsning från batey Palavé, Dominikanska republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 17:07:55 +0000

Missionsrapport

Läget är spänt och oroligt för många av de haitier som bor i Batey Palavé. Allt sedan Dominikanska republikens migrationspolitik skärptes har tusentals haitier utvisats till Haiti. Flertalet av de drabbade är dock födda och uppväxta här i landet men utan att ha fått arbets- eller uppehållstillstånd.

Under den spända ytan rullar vardagslivet vidare i bateyen, och med det även kampen för en daglig överlevnad. Gator och gränder fylls av försäljare av alla slag. Förutom bananer, avokados och andra livsmedel säljs importerade second hand-kläder av låg kvalitet, som en och annan lyckats köpa in, packade i stora balar som importerats främst från USA. Samtidigt har landets egen textilproduktion allt svårare att klara sig.

Tron öppnar för Guds tankar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 17:05:56 +0000

Predikan

Vi läser från Jesaja 55:8:

”Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.”

Det här är starka ord, för också våra tankar är ju betydelsefulla. I Romarbrevet ger aposteln Paulus perspektiv på situationen i världen och bland människorna. Gud hade gett lagen åt judarna, och lagen talade tydligt om Gud och om hans vilja, men trots detta missade de Guds vilja.

– Jag kan inte tiga!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 17:05:55 +0000

Appell

Profeten Jeremia levde under en för Israel mycket svår tid. Katastrof på katastrof drog över landet och som profet stod Jeremia ensam när det gällde att förkunna vad Herren bestämt. Nationens kung och dess prästerskap hatade det budskap Jeremia framförde, eftersom han profeterade olycka och ofärd. Övriga profeter i landet hade ett helt annat tonläge, med ett diplomatiskt, inställsamt budskap om hur Gud kommer att beskydda och bevara. Jeremia tystades, kastades ner i en brunn full av dy som han sjönk ner i. Men han ropade ändå, ty han visste vad Herren hade bestämt. Då de flesta valde att lyssna till lugnande besked om fred och säkerhet, hörde Jeremia allvarliga signaler från den himmelska världen:

– Kom hit upp!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 17:05:55 +0000

Undervisning

(Tidigare publicerad i MR 2-2023)

Finns det då något hopp? Ja, det finns ett hopp knutet till en person. Jesus Kristus. Har Gud någon plan? Ja, det har han! Kan vi lära känna Guds plan? Först av allt måste vi förstå att Guds plan i själva verket är delad i tre basala enheter: Israel, församlingen och världen. Det profetiska ordet låter oss få kunskap om vad dessa planer handlar om.

– Stora stenar föll från mina axlar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 17:05:55 +0000

Vittnesbörd

Börje Håsäther berättar för Midnattsropets läsare om sin gripande väg till frälsning.

Jag har nu passerat 70 år och glömmer ändå inte den dag då jag upplevde min omvändelse, för drygt 40 år sedan. Jag var 28 år och mitt liv hade dittills flutit på ungefär som för de flesta andra: skola, lumpen, arbete, fritid, vänner – allt som fyllde vardagen på den tiden.

Jag växte upp i ett kristet hem, men det påverkade mig inte nämnvärt. Söndagsskolan passerade obemärkt. Det enda jag minns därifrån är guldstjärnorna i klisterboken och Petrus i randig skjorta på flanellografen. Själv längtade jag mest ut i skidspåret och till hockeyrinken. Ett liv utan Gud – men inte utan längtan

En kropp beredde du åt mig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 17:05:55 +0000

Undervisning

Det är många som gör anspråk på namnet Jesus. I vår tid, när det också händer så mycket politiskt, är det väldigt lätt att bli förvirrad. Många kristna står på de politiska barrikaderna och man har visserligen en kunskap om Jesus. Jag är inte den som ifrågasätter människors frälsning på något vis, men ofta när man talar om kristendom och Jesus så kommer man aldrig riktigt hela vägen.

Om vi verkligen tar Jesus på allvar, som vi läser om honom i Ordet, och om vi tar Guds ord på allvar, då kan det inte stanna vid till exempel fred och rättvisa, och att vi ska skapa en bättre värld. Då har vi bara kommit en liten bit. Nej, det handlar ju om helt andra värden, ty den här världen som finns, i den är ingenting gott.

Kärleken är universums starkaste makt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 17:05:55 +0000

Undervisning

Gud har bevisat att Gud inte bara är kärlek, utan han har också bevisat det i handling. Han uppmanar även oss att i handling ge uttryck för den gudomliga kärleken.

Det stora med kärleken är att den är ett nådeserbjudande från Guds sida. Vi får uppleva hur vi blir tömda på oss själva – för i oss själva har vi ingen kärlek – och får istället uppleva som vi läser i Romarbrevet 5:5:

Mitt ok är milt och min börda är lätt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 17:05:55 +0000

Appell

Jag vill dela några verser som ni säkert har läst många gånger. De står i Matteus 11:28–30:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.”

Bed, sök, klappa på

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 00:00:00 +0000

Appell

Vi sjunger sånger med budskap om hur Jesus blev människa, och det är ju inte vem som helst vi sjunger om. Det är Jesus, Guds enfödde Son.

Vi som människor, är stoftmänniskor, varken mer eller mindre, oavsett hur duktiga eller akademiska vi är. Vi kan tycka att vi är stora, mäktiga människor, men dock är vi bara stofthyddor – lera. Av jord är vi komna, och av jord ska vi åter bli. Det är människan.

Två trofasta vittnen i världen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Mar 2026 00:00:00 +0000

Bibelstudium

Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 5

I denna bibelstudieserie har jag försökt se Uppenbarelseboken i ljuset från både Gamla testamentet, och författarens samtid. Detta gäller inte minst i mötet med kapitel 11, där Johannes får se två vittnen, som blir martyrer.

Det vi ska ha i tankarna är det jag menar är den generella tolkningsnyckeln till hela Uppenbarelseboken: Johannes (och Jesus själv) försöker komma till rätta med två problem som de sju församlingarna, som brevet är riktat till, drabbats av: Faran att förlora tron på grund av förföljelsen – eller på grund av förförelsen. Och Uppenbarelseboken 11 är inget undantag. Låt oss gå igenom texten, vers för vers.

Framtidsvision – utan tro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 17:10:08 +0000

Vill du ha en guide till jordens undergång? En märklig fråga kanske, men det är titeln på en programserie i tre delar i Sveriges Television. Där berättar programledaren personligt om sin oro – hur rädd han blir inför framtiden och de hot som finns mot jordens fortlevnad.

I serien lyfts både svenska och internationella forskare fram för att förklara hoten mot mänskligheten. Vad händer om ett kärnvapenkrig bryter ut? Hur påverkar klimatförändringarna? Hur stor är risken att de leder till en global kollaps? Kan artificiell intelligens bli ett verkligt hot – kan AI ta kontroll över mänskligheten? Det är sådana frågor som programmet försöker besvara.

Allt föll på plats!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 17:04:55 +0000

Intervju

Mikael Sundberg fann Jesus mellan logik och längtan.

Mikael Sundberg (41) är en fotograf och 3D-animatör i Vintrosa utanför Örebro. I dagarna är han aktuell med sin nya bok ”Finns Gud?”, en bok om vetenskap, tro och sanning. Men vägen till tron på Gud var inte helt rak för Mikael, och han har en fantastisk historia att berätta. Inte minst har hans erfarenhet av att möta evangeliet som döv, en hel del att lära oss.

“Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 16:30:59 +0000

Undervisning

Citatet i rubriken ställs som en kontrast till något. Sammanhanget är att Jesus berättar liknelsen om den gode herden och om porten till fårahuset.

Ser vi ut över världen idag så är det lätt att drabbas av hopplöshet och sorg. Lidande och död gör sig ständigt påmint. Både i populärkultur och verkliga livet.

För några veckor sedan firades till exempel halloween med allt vad det innebär. Ett firande som visserligen kan ses som en kul grej, men som ändå träffsäkert återspeglar världens dans med döden och de onda makter som härskar över den.

Kasta din mantel – få en himmelsk vision

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 16:20:03 +0000

Appell

Som nyfrälst läste jag ett bibelord jag upplevde som ett villkor för att bli bevarad: ”Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham.” Det var så stort att få leva i denna levande uppenbarelse om himmelen, om vårt mål och om vår gemenskap med Herren Jesus Kristus.

I Markus 10:46-52 läser vi:

”De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: ’Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!’ Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: ’Davids son, förbarma dig över mig!’ Jesus stannade och sade: ’Kalla hit honom!’ Man gjorde det och sade till den blinde: ”Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig.” Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: ’Vad vill du att jag skall göra för dig?’ Den blinde sade: ’Rabbuni, gör så att jag kan se igen!” Jesus sade: ’Gå, din tro har frälst dig.’ Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.”

Det oväntade lammet - Den oväntade skaran

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 16:06:07 +0000

Bibelstudium

Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 4

Då Jesus kom, var det ytterst få som förstod att han var uppfyllelsen av Guds löften. Trots att skriftlärda och präster använde hela sina liv åt att forska i Skrifterna, missade de att identifiera Messias när han gick förbi framför näsan på dem.

Riskerar vi att göra samma sak? Eller kan vi se hur mycket högre Guds tankar är än våra? Det är undertexten i Uppenbarelseboken 5 till 7. Idag ska vi läsa om Lejonet, Lammet, de 144 000 och skaran som ingen kan räkna. Och vi ska försöka göra det med nya ögon.

Brudgummen kommer – intag den nedersta platsen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 15:43:41 +0000

Undervisning

Det är till Lukas evangelium, det fjortonde kapitlet, mina tankar har gått denna gång. Ett märkligt kapitel, fullt av andlig och profetisk undervisning — och så typiskt för Lukas evangelium.

Tre gånger berättar Lukas om hur Jesus blir inbjuden till måltid hos en farisé (Luk 7:36, 11:37, 14:1). Det är unikt för Lukas; i de andra evangelierna sker mötena med fariséerna oftast ute på öppna platser, ofta under konflikt och diskussion.

Helt plötsligt slog blixten ner!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 15:30:09 +0000

Mission

Rapport från Santo Domingo

En regnig augustidag i Batey Palavé var fyra pojkar i tioårsåldern ute och lekte. De älskade att ge sig ut på den stora bollplanen för att springa runt och leka när det svalkande tropiska regnet öste ner.

Så helt plötsligt slog blixten ner och två av pojkarna dog ögonblickligen. En tredje fick svåra brännskador och den fjärde klarade sig från att bli skadad förutom den fruktansvärda chocken som följde. Denna tragiska olyckshändelse skakade om hela samhället.

Dårskapens evangelium

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 15:17:05 +0000

Predikan

Vi ska börja med att läsa 1 Korintierbrevet 2:1–2:

”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.”

Paulus skriver här om att tala om Jesus som korsfäst och inte något annat. Vi ska också läsa några verser innan:

Rätten att stå utanför

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 14:50:33 +0000

Undervisning (1976)

Om statsbidrag och Guds fria församling

Maranataväckelsen har kännetecknats av kampen om rätten att få vara fri och oberoende. Maranataropet, ”du vår Herre kom”, förpliktigar det folk som väntar på Jesu snara tillkommelse att leva fria från de bojor som så lätt snärjer Guds barn in i en materialistisk livsstil. Arne Imsen ledde under de sista decennierna av 1900-talet Maranataväckelsen i den ideologiska kampen med skärpan av sin kunskap och sitt profetiska ämbete.

Ta emot Jesus innan det är för sent!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 14:39:01 +0000

Insändare

Vi lever i den sista tiden. Ryssland hotar med krig mot Nato, och snart kan världen dras in i ett sista, stort krig. Därför behöver människan bli frälst innan det sker. Underhållning i kyrkorna räddar ingen – det som behövs är frälsning och omvändelse, innan det är för sent.

Jesu tillkommelse är nära. Många människor i dag söker inte Gud. De tänker att livet på jorden ska fortsätta för alltid, men så blir det inte. Guds ord säger att en dag tar allt slut.

”De som var redo gick in”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Dec 2025 14:31:44 +0000

Ledare i Midnattsropet 1960

Jesus skall komma igen, och tidstecknen säger oss, att vi står inför denna tidsålders avslutning. Snart skall ”Herren själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå. Sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes. Och så skola vi för alltid vara hos Herren” (1 Tess 4:16-18). Församlingen, Jesu Kristi brud, skall, eskorterad av himmelska furstar och väldigheter i hast evakuera från jorden för att träda fram inför Gud på Sions höjder. Är du redo för uppbrott?

Guds hus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 11:27:45 +0000

Kyrkor och tempel – eller sanna tillbedjare?

Ledare

Israel, som den nation vi ser idag, kommer att försvinna. Likaså Ryssland, Kina, Indien, USA och andra stormakter. Alla nationer och riken på jorden kommer inom en snar framtid att möta sitt öde.

När vi läser Bibeln förstår vi att de tecken som äger rum i tiden idag talar sitt tydliga språk. Vi har aldrig levt i en sådan tid som idag när vi bokstavligen ser hur Bibelns profetior går i uppfyllelse. Se på Jesu undervisning, apostlarnas, Daniels och övriga profeters undervisning. Alla talar samma tydliga språk:

Guds löfte och uppfyllelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 11:26:58 +0000

Bibelstudium

Inledningsvis vill jag påminna om Jesu undervisning om de anförtrodda punden. Vi läser i Lukas 19:13:

”Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka.”

Vi som tagit emot Jesus i våra liv, såsom Herre och Konung, vi har alla även fått något att förvalta. Något att förmera. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att vi alla ska stå på predikstolen och tala för massorna. Men vi har alla fått en gåva som vi har blivit anförtrodda att dela med oss av. “Gå ut i hela världen” var Jesu sista uppmaning till sina lärjungar.

Det jag fick höra som barn ledde mig rätt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 11:25:47 +0000

Vittnesbörd

Det är alltid underbart att få samlas i Jesu namn, att ha det oerhörda privilegiet att vi en gång fick nåd att säga ja till Jesus och att han har bevarat oss. Tänk att han fött oss på nytt.

Jag levde ett ganska utsatt liv, men jag hade hört evangelium om Jesus och visste att enda lösningen var att lära känna Jesus. Jag hade börjat göra karriär, gick på socialhögskolan och allt möjligt, men redan som barn hade jag fått höra om Jesus i söndagsskolan. Det är så förunderligt att det man hörde som barn finns där.

Nya Testamentets sångbok

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 11:24:20 +0000

Bibelstudium

Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 3

Att Psaltaren är en slags sångbok, känner nog de flesta bibelläsare till. Men att Uppenbarelseboken också är en sångbok – eller till och med en himmelsk musikal och opera – är kanske inte lika bekant. Låt oss se lite på det.

Att vara Guds barn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 11:22:59 +0000

Dikt

Jesus, tack att du frälst våra själar
Vilken kärleksgärning från dig!
Vi behöver ej vandra som trälar
uppå syndens och världens breda stig.
Nej, du lyft oss till nådens klippa
med din varliga genomstungna hand
För att vi skulle helvetet slippa,
nu vårt hjärta till dig står i brand.

Icke är det så lätt alla gånger
att gå denna smala stig,
Icke klingar från hjärtat lovsånger
som det borde, när motgång möter mig.
Men jag vet att en dag är jag hemma
efter vandringen, tung och svår.
Och jag vill en lovsång uppstämma
då min tanke till hemmet går.

En är medlaren: JESUS KRISTUS

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 11:19:31 +0000

Appell

En medlare används för att hitta lösningar i olika situationer, exempelvis under svårlösta konflikter länder emellan. Vi ser hur man genom medling söker efter lösningar i konflikten mellan Ryssland och Ukraina där flera europeiska länder och även USA engagerat sig. Man försöker och försöker på olika sätt och det verkar inte finnas några mänskliga lösningar. När det gäller medling behöver båda parter vara överens samtidigt som medlaren måste vara väldigt insatt i konflikten. Medlaren ska också ha förtroende för båda parterna.

Be för Israels frälsning!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 11:15:36 +0000

Appell

Jag går ut igenom Jaffaporten, en av många portar i Jerusalems gamla stadsmur. Samtidigt passerar en grupp ultra-ortodoxa judar. Männen, iförda långa svarta rockar och hattar, parerar folkmängden utan att lyfta blicken från sina små böneböcker. Kvinnorna skjuter barnvagnar framför sig medan de övriga små håller i kjolarna. Troligen är de på väg till Västra muren för att be. Ingen av dem vet att nio månader senare ska Hamas mörda 1200 israeler och kidnappa ytterligare 240, en händelse som blir startskottet för ett långt och fruktansvärt lidande för både Gazas och Israels befolkning.

En ny och levande väg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 11:13:16 +0000

Predikan från 1998

Utav helt speciella orsaker ska jag ställa frågor utifrån några texter. Det är en text från Gamla och en från Nya testamentet. De här texterna har jag umgåtts med i många år, läst åtskilliga gånger och studerat, såväl texterna som kommentarer och sökt att förstå den inre hemligheten i detta förunderliga tänk som uppenbarligen finns i detta Guds Ord.

Kristi smälek – en skatt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 11:04:17 +0000

Bibelstudium

Smäleken är nära förbunden med Jesus. Vi ser det både när det gäller förutsägelsen om honom genom förbundet och hur han själv framlevde sina dagar i det nya förbundet. Och vi är kallade att bära hans smälek. Vad betyder det och vad handlar det om?

Vart ska du fly med din oro?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Oct 2025 10:10:48 +0000

Appell

Vi lever i en tid där oron tycks bli alltmer dominerande. Vi möter människor varje dag som ler utåt, men bakom leendet döljer sig kamp, ensamhet och sömnlösa nätter.

Världens vapenupprustning eskalerar dramatiskt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 Aug 2025 13:51:24 +0000

Ledare

Det pågår en dramatisk eskalering av militär upprustning i många länder. Under de senaste åren med kostsamma och förödande krig och hot om fientliga angrepp, har militära investeringar fått ett uppsving som är sanslöst stort. Redan tidigare kostade vapenindustrin oerhörda summor, men nu när det är så oroligt i världen, har Nato-länderna kommit överens om att avsätta fem procent av medlemsländernas bruttonationalprodukt (BNP). Tillsammans ska länderna lägga 2 600 miljarder euro (med dagens valutakurs motsvarar det ofattbara 29 070 miljarder kronor). Investeringarna av förstörelsevapen görs för att skapa säkerhet, fred och trygghet åt människor. Vilken rävsax! Hela mänskligheten befinner sig i en förljugen och hopplös tillvaro.

Arvet efter Franciscus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 31 Jul 2025 13:50:46 +0000

Analys

Påvevalet i år har än en gång satt den katolska kyrkan i fokus. Men vart är kyrkan på väg - och är påståendet om att katolikerna har en obruten linje till aposteln Petrus sann, eller ens relevant?

Jorge Mario Bergoglio (1936–2025) från Buenos Aires i Argentina, var påve över den Katolska kyrkan mellan 2013 och sin död i år, under namnet Franciskus. Vi ska i denna artikel se lite på påvedömet i allmänhet, och Franciskus tid i synnerhet – och fråga oss vart den Katolska kyrkan är på väg.
Efter Franciskus död, har Francis Prevost från USA valts till ny påve, under namnet Leo XIV. Hela världen har med spänning följt med på ceremonierna och ritualerna runt valet av kyrkans överhuvud. På nyhetssidor, i podcaster och på TV diskuteras det flitigt om vad som kan tänkas komma i framtiden – och man bländas av hur denna urgamla tradition underhålls. Kyrkans charmoffensiv verkar ha en fascinerande dragningskraft.

Universell frälsning eller Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 30 Jul 2025 13:49:54 +0000

Analys

Himmelrikets politik

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Jul 2025 09:06:41 +0000

Predikan

Ur predikosamlingen Elden får inte slockna

Se brudgummen kommer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 28 Jul 2025 13:48:01 +0000

Appell

Ropet hördes klart och tydligt, och alla jungfrurna vaknade upp och började göra sig i ordning. Man hade väntat länge på den här stunden. Ibland hade man säkert misströstat och undrat om han verkligen skulle komma. Tiden hade gått. Det hade blivit sent och man hade blivit sömniga, så till den grad att man hade somnat.
Men nu hördes ropet! Midnattsropet - Se brudgummen är här! Saker var i görningen, och brudgummen var i antågande. Man kunde känna en våg av förväntan, och spänningen låg i luften.
Det kunde såklart kännas lite omtumlande att vakna upp såhär plötsligt ur sin törnrosasömn, att hämta bäringen och orientera sig. – Men man visste vem man var och vad man hade för mål. Man var utvald och man skulle på bröllop. I alla fall hade man det namnet om sig …

Sju församlingar och två utmaningar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Jul 2025 13:47:31 +0000

Bibelstudium

Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 2

Läs del 1 i serien här: Översteprästen på inspektionsrunda

I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel dikterar Jesus sju brev, de så kallade ”sändebreven” till sju församlingar i Mindre Asien. Församlingarna har olika problem och utmaningar som Jesus talar om, men det finns några gemensamma nämnare – och de ska vi se på i denna artikel.

Anrop till alla som har upplevt en riktig väckelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 26 Jul 2025 13:45:57 +0000

Insändare

Rätten till arvet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 25 Jul 2025 13:44:45 +0000

Bibelstudium

Ett bibelstudium om Josef och Selofads döttrar.

Vakna upp, människa – tiden är kort!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 24 Jul 2025 13:43:34 +0000

Appell

Vi lever i en värld som skakar. Klimatet förändras framför våra ögon med åtföljande översvämningar som dränker städer, en torka som ger missväxt åt skördar, fler och större svårsläckta bränder och det råder många farligt eskalerande krig. Miljontals människor befinner sig på flykt och svälten biter sig fast i kroppar som inte längre orkar ropa på hjälp. Samtidigt fortsätter vi att konsumera, tävla, sträva – som om livet gick ut på att förverkliga sig själv mitt i en värld som faller samman. Ja, mänskligheten står inför stora hot. Dock utgör inte dessa faror vårt största problem. Det största hotet mot människan idag är att hon har vänt Gud ryggen.

Älska din nästa som dig själv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 23 Jul 2025 12:59:52 +0000

Appell

Missionsläkaren Dory Díaz gav i ett möte en appell om nödvändigheten av att vara utrustad med en utgivande kärlek.

I sitt arbete bland många lidande och sjuka i Dominikanska republiken möter hon mycket förakt bland människor som ser ner på andra. I sin appell uppmanar hon till att älska sin nästa som sig själv.

Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder (1 Joh 4:20-21).

Världen och dess begär förgår men den som gör Guds vilja består för evigt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 30 Mar 2025 14:31:13 +0000

ledare

Bibelns undervisning om den yttersta tiden behöver i dag lyftas fram på ett mer konkret och allvarligt sätt. Det är lätt för oss människor att utifrån olika kulturer och traditioner fastna i skilda teologiska modeller där det som handlar om hela världens enda hopp, nämligen att Jesus ska komma tillbaka, snarare leder till splittring och tvivel, än att det stärker det som borde vara varje kristens hjärtesak: Vi ska snart få möta Jesus på skyn! (1 Tess 4:13-18) Maranata - Kom, Herre Jesus!{{ double-space-with-newline }}I Johannes Uppenbarelse kapitel 18 beskrivs världens marknader på ett avklätt och avslöjande sätt, precis i samklang med Jesu ord då han säger att hela världen är i den ondes våld. Kapitlet handlar om hur det stora Babylon blivit ett tillhåll för onda och orena andar, hur alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin och hur jordens kungar och köpmän gjort sig rika av hennes omåttliga lyx. Blunda inte utan se hur denna beskrivning återspeglar den orättfärdiga och maktgalna värld vi lever i.{{ double-space-with-newline }}Vi läser först Johannes Uppenbarelse 18:11-19:

Översteprästen på inspektionsrunda

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 30 Mar 2025 14:28:04 +0000

Undervisning

Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 1

Det är morgon i templet i Jerusalem. Vanligtvis är det de ”vanliga” prästernas uppgift att gå in i templet och se så saker och ting står rätt till, offra rökelseoffer, och se till att det är olja i den sjuarmade ljusstaken. Men idag är det översteprästen som går in där. Han har mer erfarenhet. Han ser mer, och vet mer, än någon av de andra – och därför är den här inspektionsrundan extra speciell. Vad kommer han hitta? Brinner lamporna som de borde? Eller håller någon på att tyna ut?

Är Guds församling byggd på Petrus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 30 Mar 2025 13:35:05 +0000

Undervisning

Ur skriften Katolicismen i Bibelns och historiens ljus

Ur den Romerska katolska kyrkans katekes:{{ double-space-with-newline }} Kristus förordnade den helige Petrus till Kyrkans överhuvud med orden: ‘Du är Petrus (Klippan) och på den klippan skall jag bygga min Kyrka.’ Påven är kyrkans synliga överhuvud, han är den helige Petri efterträdare och Kristi ställföreträdare. Påven är ofelbar när han träffar ett avgörande om tros- och sedeläror. Kristi sanna Kyrka måste vara enig, helig, katolsk och apostolisk. Endast den katolska kyrkan har dessa fyra kännetecken. De andra kristna samfunden saknar dessa kännetecken. De har uppstått genom avfall från den sanna Kyrkan och besitta icke alla de helgelsemedel som Kristus anförtrott sin Kyrka. Den katolska kyrkan kallas den allena saliggörande emedan hon allena av Kristus har mottagit uppdraget att föra människorna till den eviga saligheten.

Den katolska läran om kyrkan tål varken Bibelns eller historiens ljus. Då vi börjar söka efter påveväldets historiska rötter upptäcker vi snart att den katolska framställningen av kyrkans ursprung, väsen och natur är en renodlad ”science fiction-produkt”. Det är egentligen gåtfullt och obegripligt att en så uppenbar historieförfalskning nästan inte möter vare sig invändningar eller protester idag. För den som vet något om Nya testamentets innehåll och som har läst några trovärdiga kyrkohistoriska verk framstår den katolska historiebeskrivningen som ett rent falsarium. Låt oss se lite närmare på den.

Störst av dem är kärleken!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 30 Mar 2025 09:34:11 +0000

Appell

”Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”

Vi ser världen hur den är just nu och vi tror att det kommer att hända mycket det här året i form av krig och osäkerhet. För många människor är det mycket svårt då de saknar hopp och är utan tro för framtiden. Det är ingenting som kommer att bli bättre. Vi förstår varför eftersom det vi ser hända står skrivet i Bibeln. Jesus talade profetiskt om vår tid i sin undervisning, om händelser vi ser äga rum. Det säger oss att Jesus kommer snart.

– Det kubanska folket längtar efter befrielse!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 30 Mar 2025 09:33:25 +0000

Hälsning från Kuba

Tack för förbön och offer. Gud förhärligades genom den generösa hjälp som vi inför nyåret fick ta emot från Maranataförsamlingen. Förutom att dela en härlig festmåltid tillsammans med syskonen här i församlingen, räckte hjälpen också till att sätta upp taket i vår samlingslokal. Än idag är bröderna och besökarna som deltog, djupt berörda och imponerade av den fantastiska och överflödande måltiden vi kunde dela med varandra.{{ double-space-with-newline }}När jag idag ställde i ordning lokalen för gudstjänst påmindes jag om hur Gud använde er i en så avgörande situation, och på grund av detta stiger tacksägelse upp till Gud. Alla är mycket glada. Ett stort tack till alla som bidragit, och för att ni alltid har omsorg om oss.

Pastor och byggmästare Isaías Rodriguez: -Ha blicken fäst på Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 29 Mar 2025 15:49:12 +0000

Intervju

Under alla år som Maranataförsamlingen bedrivit mission i Dominikanska republiken har vi haft ett stort stöd av Isaias Rodriguez. Isaias förestår en församling i ett av Santo Domingos mer oroliga områden. Bara några kvarter från där han bor och arbetar med sin familj ligger gigantiska slumkvarter som sträcker sig ända ner mot flodbädden. Den bakomliggande nyårshelgen var Isaias son Jonathan, bosatt i Sverige, på besök i hemlandet. Han ställde då en del frågor på uppdrag av Midnattsropet:

Vart leder ekumeniken?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 29 Mar 2025 15:18:25 +0000

Analys

Lärdomar från tre historiska jubileum år 2025

I år firas tre viktiga jubileum från den kristna historien. För det första så är det 1700 år sedan det omtalade kyrkomötet i Nicea, år 325. Men det är i år också 500 år sedan Conrad Grebel (ca. 1498–1526) döpte Georg Blaurock (ca. 1491–1529) på ett litet möte i Zürich, en historisk markör för födelsen av den anabaptistiska rörelsen. Och till sist så är det hundra år sedan ”Det stora ekumeniska mötet” i Stockholm, 1925, organiserat av Svenska Kyrkans ärkebiskop Nathan Söderblom(1866–1931).{{ double-space-with-newline }}Dessa tre händelserna vittnar på varsitt sätt om hur den kristna historien har tagit krokiga vägar, och hamnat i vägskäl där det kan vara svårt att veta vilken håll man ska välja.

Små avsteg och dess konsekvenser

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 29 Mar 2025 13:57:38 +0000

Undervisning

Predikan från februari 2025

”Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen” (2 Tess 2:3-7).

Vad Bibeln lär om den helige Ande

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 29 Mar 2025 13:54:42 +0000

Undervisning

Bibeln har ett stort och rikt innehåll i undervisningen om den helige Ande. I detta korta bibelstudium kan vi endast få med några ting om vad Skriften lär oss om Anden.

Kärnbibeln

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 28 Mar 2025 14:26:47 +0000

Recension

En välbehövlig resurs för alla bibelläsare

Oavsett om man öppnar en bibel för första gången, eller om man har läst den från pärm till pärm flera gånger, så har Guds Ord den fantastiska egenskapen att den öppnar nya dörrar för läsaren varje gång man sätter sig ner med den; och som hjälp för att förstå och tränga djupare in i texten finns Kärnbibeln, en expanderad bibelöversättning och bibelkommentar på svenska.

Kamp och hopp bland haitier i Dominikanska republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 28 Mar 2025 13:34:09 +0000

Mission

En hälsning från Palavé

Stora gatan genom Palavé dammar något ohyggligt då tillsynes skrotfärdiga lastbilar dundrar fram och kör i skytteltrafik från floden, varifrån det 24 timmar om dygnet hämtas sand, illegalt naturligtvis, men fullt öppet. Sotet och dammet i luften känns inte bra. Nätterna igenom, då så många andra ljud har tystnat, hör vi grävskoporna jobba och slamra utan uppehåll nere vid floden, och så finns det då några höjdare som gör sig stora pengar på denna miljöförstöring som pågår.{{ double-space-with-newline }}Nuvarande regeringen satsar stort på nya vägbyggen. Enorma ombyggnationer i trafiken pågår intensivt på flera platser, och tunnelbanesystemet byggs ut ännu mer, allt för att om möjligt förbättra framkomligheten i den dagligen mycket kaotiska trafiken här i huvudstaden, vars infrastruktur är mycket bristfällig. Dessutom satsas på nya bostadsområden, och ständigt nya företags- och affärskomplex växer upp, ja, så sand behövs …

Friköpt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 26 Mar 2025 10:36:36 +0000

Appell

Redan profeten Jesaja, som levde några hundra år innan Jesus föddes hit till världen, hade fått klart för sig att Jesus inte skulle vara någon som blev uppskattad för sitt utseende och verksamhet:

– Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom (Jes 53:2-3).

Du ska bryta deras bördors ok!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 17:08:00 +0000

Ledare

I det här numret av Midnattsropet återpubliceras två angelägna texter från nr 5 1998. Dels en intervju med förkunnaren David Wilkerson (1931 - 2011) som 1983 gjorde en radikal vändning i sitt liv och alltmer uppmärksammade att man inte längre talade om Jesu andra tillkommelse.{{ double-space-with-newline }}Dels en väckande appell av Arne Imsen, där han under rubriken ”Du är bjuden på bröllop!”, som påminner om att prioritera Guds rikes angelägenheter och Jesu snara tillkommelse.

Kuba - ett land i kris

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 17:00:00 +0000

Rapport från Kuba

Kuba drabbades i oktober av en svår storm samtidigt som landets energiförsörjning kollapsat. Vår broder Ramón Rigal från Guantánamoregionen i södra Kuba berättar om vilka svårigheter folket genomlider. Det är brist på i stort sett allt. Bröd, ägg och andra basvaror går knappt att få tag på. I och med bristen så skjuter priserna i höjden så att de fattigaste inte har råd att köpa.

Stormen Oscar orsakade svåra översvämningar, speciellt i södra delarna av landet, där fördämningar till en stor damm brustit. Flodvågen blev så stor att minst sju personer drunknade och flera är i skrivande stund saknade. Ramón berättar hur de i den lokala församlingen med mycket begränsade resurser samlat ihop livsmedel för att dela ut till de mest utsatta.

Romarbrevet 8:23

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 16:50:00 +0000

Dikt

En dag full av nåd{{ double-space-with-newline }}den började ljuvligt{{ double-space-with-newline }}det sjöng uti mitt hjärta{{ double-space-with-newline }}och glädjen den var stor.

"Se vad Gud har gjort!"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 15:48:00 +0000

Missionen i Rumänien

En hjälpande hand till de översvämningsdrabbade i Rumänien

I mitten av september i år nåddes hela Europa av nyheten om översvämningar i stora delar av Östeuropa. I området Galați i östra Rumänien, nära gränsen till både Moldavien och Ukraina, var det stora områden som plötsligt översvämmades, hus och infrastruktur förstördes – och flera människor dog.

Orolig jul för haitier i Palavé

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 14:30:00 +0000

Missionen i Dominikanska republiken

En hälsning till församlingen och syskonen i Sverige. Vi samlas och ber för situationen i världen, speciellt för de länder som är i krig.

– Bibelordet förändrade mig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 13:27:00 +0000

Vittnesbörd

Tidigare saknade Melody motivationen att läsa Bibeln. Men Jesus förändrade henne och idag brinner hon för Guds ord.

Sista tiden är nu

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 12:27:00 +0000

Bibelstudium

Var trogen vår uppdragsgivare som har gett oss försoningens tjänst och anförtrott oss försoningens ord!

Du är bjuden på bröllop

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 11:26:00 +0000

Appell

Bröllopsfesten på hemmaplan var för en av de inbjudna viktigare än den konungsliga festen, som var en statsangelägenhet. Det blev en intressekollision mellan det privata och rikets angelägenheter.

En stjärna är utbränd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 10:21:00 +0000

Intervju

Dan Woodling i samtal med David Wilkerson

År 1984 gjorde den brittiske journalisten och författaren Dan Wooding en intervju med David Wilkerson för ett kristet magasin i USA. Bästsäljaren Korset och stiletten initierade predikantens berömmelse – en dramatisk och gripande redogörelse för Wilkersons arbete att nå och rehabilitera gatugäng i New York under sent femtiotal och tidigt sextiotal. Boken följdes upp med en filmversion, och publiciteten ledde till att Wilkersons namn och tidiga församling, Teen Challenge, var på allas läppar i evangeliska kretsar.

Treenigheten - är den biblisk?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 09:30:00 +0000

Bibelstudium

Trots att de flesta kristna tror på Treenigheten, så vet många väldigt lite om hur den definieras, varför den är viktig, vilka alternativ som finns, eller hur den tidiga församlingen kom att använda denna term för att tala om Guds väsen.

Vill du bli räddad?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 08:30:00 +0000

Appell

Det ligger en man vid sidan av vägen. Han har blivit överfallen av rövare säger min Bibel. Han är plundrad på allt det han hade. Han är berövad sina kläder, sönderslagen och misshandlad. Han ligger där i diket utan förmåga att resa sig upp och ta tag i sitt liv. Det finns många människor som har det svårt. Många människor vill uppmuntra och säga: ”men ta tag i ditt liv, ryck upp dig!”

Den här mannen som ligger där, han har inga möjligheter att ta tag sitt liv. Frågan är om han överhuvudtaget ska överleva. Vi vet varifrån han kom och vart han var på väg, men jag vet inte vem han var. Hur han egentligen hade det i sitt dagliga liv, det är helt irrelevant. Helt ointressant. Det vi vet är att Jesus berättar om honom att han ligger sönderslagen i landsvägsdiket.

Guds kärlek

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 07:29:00 +0000

Korta studier i Skriften

Kärleken från Gud är inte en produkt av honom. Nej, Gud ÄR kärlek. Kärleken är det största. Men det är mycket viktigt att inte ställa kärleken ensam.

Frälst - räddad

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 01 Dec 2024 06:29:00 +0000

Insändare

Från ateistiskt håll heter det ofta att kristna skrämmer med helvetet. Vi är alla syndare. Men evighetskonsekvensen av oförlåtna synder är fasansfull. Endast Jesu blod renar från synden och dess evighetskonsekvens. Detta är upplysningsverksamhet och inte skrämsel. Om syndaren inte är upplyst i denna fråga, hur skall han då kunna bli frälst?

Jesus är svaret för dagens barn och ungdomar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 30 Nov 2024 22:38:16 +0000

Insändare

Glöm inte dagens barn och ungdomar. De behöver trygghet i livets alla skeenden. Jesus är svaret!{{ double-space-with-newline }}I dataåldern omges vi med ett överflöd av information som ständigt bryter tystnaden, och de egna reflektionerna uteblir. Den yngsta generationen kommer att forma framtiden och de behöver verkligen Jesus under hela skoltiden.

Scenen är satt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 30 Nov 2024 22:32:07 +0000

Appell

Scenen är satt! Scenen är satt från himmelen för att utspela sig på jorden. Men inte en teatralisk föreställning, utan som en verklighet av högsta grad. Århundradens, ja årtusendens, profetior skulle nu gå i uppfyllelse och visa på bibelordets tillförlitlighet och träffsäkerhet. Och detta på en enda dag! Himmelen skulle visa sin härlighet och Gud sin kärlek till oss människor, genom att sända oss det bästa himlen hade, sin Son Jesus Kristus. Och detta genom jungfrufödelsens under!

- Jag fick en Bibel  på Sergels torg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 16:04:23 +0000

Vittnesbörd

Najib Uppson

Det var början på ett nytt liv!

Dop & glädjehögtid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 15:58:08 +0000

Rapport

Zebastian Vidén

“Vi ska ha dop.” Då Tage Johansson ringde och bjöd in till högtidsdag i Gullspång med dop och gemenskap fanns det ingen tvekan. Självklart ville vi vara med och dela glädjen.

Spring — vinn segerpriset!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 15:54:12 +0000

Ledare

Berno Vidén

Att vinna OS-guld är något väldigt stort. Några av de som tog hem guldmedaljerna reagerade först chockartat – “har jag vunnit?” – för att sedan ge uttryck för en oerhörd glädje. Det var som att alla koncept förlorades och segraren jublade rakt ut utan att bry sig om vad folk skulle tycka och tänka: “Jag har vunnit, jag har tagit OS-guld!” Uttryck av äkta euforisk glädje.

" ... tills jag kommer tillbaka"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 15:40:47 +0000

Bibelstudium

Michael Dakwar

Hans Lindelöw skriver om Öst

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 15:32:34 +0000

Rapport

Hans Lindelöw

Matteusevangeliet 26:52:

”Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd tillbaka i skidan: för alla som tar till svärd ska förgöras genom svärd.”

Urkristen socialism

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 15:30:39 +0000

Undervisning

Arne Imsen, ursprungligen publicerad i Midnattsropet 1974

Vem korsfäste Jesus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 15:23:24 +0000

Appell

Yngve Stenfelt

Historiens viktigaste händelse och största misstag.

OS, blasfemi & evangelium

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 15:18:26 +0000

Analys

Paulus Eliasson i Radio Maranata 6 augusti 2024

– Hur länge, Herre?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 15:11:38 +0000

Appell

Frågan ställdes av Habackuk då han såg hur våld, ondska och ogudaktighet spred sig till synes obehindrat. Utan några repressalier.

Text: Zebastian Vidén

Var still min själ

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Sep 2024 14:44:27 +0000

Sång

Magdalena Lindroos

Var still min själ, och vet att Gud alltid ser, Han är nära 
Var still min själ, uppå vida vingar Han dig vill bära

Ära, lova Gud, prisa i evighet namnet som ger dig liv.  
Över allt han är, genom allt han bär. Vila i Jesu frid

Var still min själ 
Var still min själ 
Gud är här

Lik duvan i bergsklyftans gömsle, nära sitt hjärta  
Han håller dig. Glöm bort all rädsla, Han har all makten.

Sök på Midnattsropet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 12 Jul 2024 10:12:51 +0000

Balthasar Hubmaiers martyrium

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 May 2024 15:09:01 +0000

Kampen för det bibliska dopet

Text: Berno Vidén

Kampen för det bibliska dopet har aktualiserats många gånger under historiens gång. Under en tidsperiod på 1500-talet, samtida med de allmänt kända reformatorerna Luther och Zwingli, växte det fram mindre rörelser – eller, stora väckelser, ty de var omvälvande. De lade grunden till våra senare fria, kristna församlingar.

Den helige Ande - en gåva

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 May 2024 15:09:01 +0000

Appell av Robin Vidén

“Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” Paulus fråga i Apostlagärningarna 19:1-2, var oerhört viktig. Vi är människor med kropp, själ och ande. När vi läser Bibelns första kapitel står det så här:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet (1 Mos 1:1).

Dopet genom tiderna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 May 2024 15:09:01 +0000

Kampen för det bibliska dopet

Text: Arne Björkman (1997)

Under den första kristna tiden skedde dopet genom nedsänkning sedan en människa kommit till tro på Jesus. Under årens lopp smög sig missbruk av dopet in i de kristna församlingarna. Till slut började avfälliga kyrkoledare tro att dopet i sig självt ägde en magisk frälsande kraft. Hedendomen hade kommit in i kyrkan.

Herren kommer med sina heliga!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 May 2024 15:09:01 +0000

Appell av Berno Vidén

Vi talar mycket om Jesu tillkommelse och längtar efter den dag Herren ska komma tillbaka. Men det finns också ett skede som ligger framför som handlar om Herrens dag. När Bibeln skriver om Herrens dag så handlar det om förskräckelse, sådant som väcker bävan och ångest hos människor. Det är skillnad på tillkommelsen och Herrens dag. Vi fröjdar oss inför Jesu tillkommelse, men då det gäller Herrens dag och den dom som väntar, beskrivs den som förskräcklig. Vi läser ur Joels profetia:

Jesusfamiljen och partipolitiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 May 2024 15:09:01 +0000

Ett studium i hur den bibliska historien lär oss förhålla oss till vår politiska samtid

Text: Paulus Eliasson

Det finns frågor där kristna har flyttat sina positioner så nära samhällets inställning, att man nästan känner sig som en utomjording när man tar en konträr inställning. En sådan fråga är hur kristna ska förhålla sig till det politiska systemet. Alla verkar eniga om att det bästa för varje kristen är att ta tydlig ställning för ett parti, en politiker eller ett politiskt system – och åtminstone kämpa för demokrati. Jag tror inte att det är så lätt.

Ljuset lyser i mörkret

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 May 2024 15:09:01 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson (april 2024)

Jesus började om igen i mitt liv. När jag var barn gick jag i söndagsskolan och fick lära mig om Jesus och att bedja. Det var en sådan trygghet i det. Sedan kom problemen och jag halkade bort från den barnsliga tron och hamnade i olika dåliga sammanhang och livet gick snett.

Segerhjälten från Golgata

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 May 2024 15:09:01 +0000

Rapport från påskhelgens möten

Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus! (1 Kor 15:55-57)

Var ska du lägga din röst?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 May 2024 15:09:01 +0000

Text: Berno Vidén

Ska den kristna församlingen engagera sig partipolitiskt? 1962 ställde Arne Imsen följande fråga i Midnattsropet, och den har högre aktualitet idag:

Mitt val är gjort

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 May 2024 15:08:09 +0000

Sången Mitt val är gjort skrevs 1930 under samma tid som Lewi Pethrus tydligt markerade inför kyrkligheten som anklagade pingströrelsen för att den inte ville syssla med politik. Pethrus sade då:

”Det är en politik som ligger på vårt hjärta. Det är himmelrikets politik. Vi tror på det rike som skall komma. Här är vi gäster och främlingar som alla våra fäder. Guds Ord visar, att när Guds församling varit i en rätt ställning har den väntat Jesu tillkommelse.”

Nåd till ett högt pris

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Mar 2024 09:35:21 +0000

Ledare

Berno Vidén

Vi är frälsta av nåd men till ett oerhört högt pris. Att vara förlåten och befriad från ett dåligt samvete som gnager likt en tung börda, att få känna att man har fått göra upp med svåra belastningar över begångna oförrätter, att göra upp och gå till botten och reda ut; vetskapen över att ha försonats – är befriande. Det kan vara människor emellan eller handla om olika sammanhang. Ett stort, tungt ok lyfts av dina axlar och du känner dig fri. Det här kan vi uppleva lite till vardags var och en inom olika områden.

Insändare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Mar 2024 09:33:40 +0000

Text: Pingstpastor Sigvard Svärd, Borås

Det är ett trons lidande för mig att följa tvivlets och liberalismens utveckling inom pingströrelsen i Sverige, i fråga om dop och medlemskap.

Ständig utgivande

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Mar 2024 09:33:40 +0000

Till minne av David Smeds

Varför behövde floden komma?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Mar 2024 09:33:40 +0000

Av Arne Imsen 1975

Varför kunde inte Gud hålla ordning på sin skapelse? En allsmäktig Gud – kunde inte han hålla ordning på sin skapelse? Varför kom floden? Gud utplånade allt levande och det fanns ingen möjlighet till räddning. Guds vrede mot det orena och synden tar sig sådana demonstrativa och dramatiska uttryck, att han utplånar människorna från jorden. Men det innebar inte att de upphörde att existera.

Värdet av din själ

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Mar 2024 09:33:40 +0000

Dikt av Michael Hafsahl

Till dig som tror att livet  inget värde har.  {{ double-space-with-newline }}Att allt en dag tar slut  med endast mörker kvar.

Dopet - från ett förenande band till en tvistefråga

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Mar 2024 09:33:39 +0000

Av Stig Andreasson, tidigare publicerad 2006

I urkristen tid var dopet ett av de band som förenade de kristna till ett hjärta och en själ. Dopet markerade också en radikal gräns mellan kristna och icke kristna. Så var det då. Men hur är det idag? Numera är dopet en tvistefråga som klyver den bekännande kristenheten i två delar. Ja, vi måste kanske ta ännu fler fraktioner med i beräkningen. Doplärorna är nämligen många. En sak är emellertid helt klar. Eftersom dopet inte längre är en enande faktor utan istället en orsak till splittring, så måste det vara fel någonstans.

Dopet - i Bibeln, historien och katolska kyrkans katekes

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Mar 2024 09:33:39 +0000

Undervisning av David Smeds från år 2014

Låt oss först läsa i Markus 16:

Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd” (Mark 16:15-16).

Dopet till Kristus - en demokratifråga?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Mar 2024 09:33:39 +0000

Text: Berno Vidén

Kampen för det bibliska dopet har under historiens gång varit avgörande för den fria församlingen. Det är uppfordrande att läsa väckelsehistoria och se med vilken övertygelse pionjärerna, många gånger under svår förföljelse, trotsat myndigheter och kyrka för rätten att låta döpa sig. Att samma rörelser i kyrkoekumeniskt köpslående i demokratins namn överger denna dyrbara övertygelse är ett svek.

Vad är dopet?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Mar 2024 09:33:39 +0000

Av Paulus Eliasson

Dopet, till det yttre, är en handling där en person låter sig nedsänkas i vatten, och sedan kommer upp ur vattnet. Betydelsen av dopet är att det symboliserar att man ingår i ett förbund, en pakt, med Jesus från Nasaret, där man bekänner honom som Herre över sitt liv.

"Ljus bryter fram ur det djupaste mörker"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 23:57:11 +0000

Med de hoppfulla orden inleds en av sångerna vi brukar sjunga. Orden talar om en ljus framtid, hur det sanna ljuset kom till världen. Är det möjligt i en värld som är så full av ondska och lidande? Ja, faktum är att evangeliet om Jesus Kristus är världens enda hopp!

Se med trons ögon

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 15:12:37 +0000

Text: Berno Vidén

I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta kungens vrede. Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige. I tron firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren inte skulle röra deras förstfödda. I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte drunknade de (Hebr 11:24-29).

"Min är hämnden,  jag skall utkräva den,  säger Herren"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 15:02:35 +0000

- om förbannelsen som blev bruten

Text: Zebastian Vidén

Den stora tomheten

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 14:48:31 +0000

Av Arne Imsen 1949, då han verkade som evangelist i Norrtälje.

”Bara tomhet, säger Predikaren, bara idelig tomhet! Allt är tomhet”  (Pred 1:2).

Måltidsfest med Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 14:46:25 +0000

Text: Paulus Eliasson

En kort presentation: Mina program i Radio Maranata sänds varje tisdag morgon, och jag försöker berätta om ting som jag själv finner intressanta. Jag har den sista tiden presenterat bibelböcker, gått igenom de olika gudsbevisen – och även haft intervjuer med intressanta personer.

Detta är en avskrift av programmet ”Måltidsfest med Jesus”,  sänd som podcast och radioprogram 5 september 2023.  Texten är bara lätt redigerad från det som sades i programmet.

Har Gud på förhand bestämt varje människas eviga öde?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 14:31:19 +0000

Text: Stig Andreasson (tidigare publicerad i Midnattsropet nr 3 2018)

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse?{{ double-space-with-newline }}Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter.{{ double-space-with-newline }}Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Hans Lindelöw rapporterar från Ukraina

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 14:22:13 +0000

Under oktober månad hade jag förmånen att få besöka våra syskon i Irpen, Ukraina. Vasilij Muravitskiy kom och mötte mig i Warzava och därefter följde en 11,5 timmars lång bilresa till Irpen. Första dagen visades jag runt i staden som ett tag var en närapå öde stad, då invånarna flydde på grund av den stor-ryska aggressionen. Nu är staden befolkad igen och delvis restaurerad efter förödelsen.

Ett bibliskt svar på kriget i Israel

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 14:11:01 +0000

Ledare av Berno Vidén

Kriget i Mellanöstern har varit centralt i nyhetsmedia alltsedan den 7 oktober då Hamas drog in med sina terrorister i Israel och genomförde en skoningslös massaker på fler än 1200 människor, däribland barn, kvinnor, äldre och dessutom tog man fler än 200 personer som gisslan. Det här var startskottet på en av de mest våldsamma konflikter som vi har sett under senare tid.

Domens dag

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 14:10:07 +0000

Text: Gunnar Nilsson, tidigare publicerad i Guds Rikes Röst nr 10 2023

I Johannes evangelium 3:17-19 läser vi:

”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.” Detta är det tydliga budskap vi läser i Bibeln. Det talar om domen men också om att vi genom tron på Jesus inte blir dömda. Men: ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen” (Johannes ev. 12:48).

Kom ihåg!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 13:56:37 +0000

Undervisning av Hans Lindelöw

Vi tar utgångspunkten i Psalm 42, från vers 4:

Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?» Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran. Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Det sigillmärkta Lammet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 06 Dec 2023 13:53:37 +0000

Appell av Robin Vidén

De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: “Rabbi, när kom du hit?” Jesus svarade dem: “Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta. Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er [här talar han om sin död]. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill” (Joh 6:25-27).

Vad hände med det bibliska dopet?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 05 Dec 2023 23:49:50 +0000

Pingstväckelsen i Sverige, sprungen ur döparrörelsen, har historiskt sett starka kopplingar till Filadelfia i Stockholm. Där har många viktiga riktlinjer dragits upp under åren. Inte minst när det gäller dopet till Kristus som en medveten handling till följd av omvändelse och tro på Jesus. Det var ingen demokratifråga utan Skriftens auktoritet var avgörande.

Kampen för evangelium på Kuba fortsätter

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 12:34:54 +0000

I staden som bär samma namn som en omtalad amerikansk militärbas på Kuba – Guantánamo – kämpar våra syskon mot en kommunistisk regim som gör vad den kan för att begränsa evangeliska församlingars arbete. Motståndet till trots har en liten husförsamling nyligen lyckats med att färdigställa en mindre möteslokal. Det har tagit tid att bygga, mest på grund av att det är brist på det mesta av byggmaterial. Församlingens ledare, pastor Ramón Rigal, berättar om vilka svårigheter som möter dem, bland annat för att de vill ge sina barn en kristen uppväxt. Både Ramón och hans hustru Adia har suttit fängslade i mer än ett år för att de valde att hemundervisa sina två barn.

Har missionsbefallningen förändrats?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 12:29:50 +0000

Text: Berno Vidén

Några av Jesu sista ord till sina lärjungar innan han återvände till sin Far i höjden var en befallning, förenat med ett löfte: “Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:18-20).

Sommaren i Palavé

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 12:25:36 +0000

Från Dominikanska republiken nås vi av glada rapporter om hur sommarens satsning med dagläger för barnen i Batey Palavé har kunnat genomföras. På plats vid församlingens missionscenter finns syster Esther Melo. Hon berättar med inlevelse om barnen som inte har någon annan möjlighet att fylla sommarlovet med något konstruktivt. Esther uttrycker också stor tacksamhet för den hjälp hon fått för att kunna genomföra dessa så angelägna lägerveckor för barnen. Varje dag under juli månad samlade hon ett fyrtiotal barn och på frågan vad som driver henne svarade hon så här:

Strömmar i ödemarken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 12:18:19 +0000

Predikan av Michael Hafsahl

Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång och bodde där. Isak grävde på nytt fram de vattenbrunnar som hade grävts på hans far Abrahams tid men fyllts igen av filisteerna efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem. När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten (1 Mos 26:17-18).

Den senaste tiden har jag haft två böneämnen, två önskemål som jag har bett Herren om. Det första har varit det här: Herre, ge oss väckelse! Jag tror att det är det primära behovet för Guds folk idag. I Psalm 120:5-6 står det:

Måla Kristus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 12:13:08 +0000

Appell av Jörgen Lindroos

Under en tid har jag läst om de första kristna och låtit mig fascineras av den tiden. Det var som en väldig brand då församlingen föddes, då evangelium gick ut som en eld över hela världen på ett explosionsartat sätt. Det här var människor som var rotade i sina olika traditioner, religioner och kulturer, men allt vändes upp och ner när evangelium gick fram och människor fick se vem Jesus var.

JESUS - namnet över alla namn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 12:11:08 +0000

Vittnesbörd

Aldrig glömmer jag min första erfarenhet av ordet Jesus. Året var 1968 då en arbetskamrat från Södersjukhuset tog mig med till Filadelfiakyrkan i Stockholm. Där fanns en tavla längst fram med namnet JESUS. Under hela mötet såg jag inget annat än detta, namnet Jesus, och allt annat runtomkring bleknade.

Hälsningar Gertrud Karlsson

Så med tårar - skörda med jubel

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 12:09:06 +0000

Appell av Marja Strömmare

Jag tänkte ta med er till en katastrof. För ett par år sedan, dagarna kring nyårsafton, var det ett stort lerskred i Gjerdrum i Norge. Det var under natten då människor låg i sina hus och sov som hela kvarter försvann. Jag kommer ihåg hur jag dag och natt följde tragedin.

Där i Gjerdrum rasade hus och bilar, och människor låg där nere i det stora raset. Man säger att man hörde nödrop, att man hade telefonkontakt med människor som var instängda. Det första dygnet kunde inte räddningspersonalen ta sig ner till de drabbade då det var alldeles för farligt. Marken rörde fortfarande på sig och man kunde inte riskera ytterligare liv för att gå ner och rädda de här människorna som fanns där.

Varför ska de ödmjuka ärva jorden?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 11:59:04 +0000

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Det finns ett välkänt påstående i början av Jesu bergspredikan, som verkar bra och fint vid första anblick, men som blir lite förvirrande när man tänker på det – och som till slut avslöjar en viktig del av Guds plan. Jesus säger så här:

Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.

Matt 5:5

Det låter bra, men vad betyder det att ärva jorden? Varför skulle någon vara intresserad av att ärva jorden? Kan inte jag bara fortsätta vara högmodig, och låta de ödmjuka behålla sitt arv?

Välkommen Herre Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 10:52:53 +0000

I slutet av 1980-talet höll Arne Imsen en predikan om Jesu tillkommelse som vi finner angeläget att åter aktualisera. Tidigare publicerad i bl.a. Midnattsropet nr 8-9/1989.

Änglarna fick ordern att omedelbart stiga ned till lärjungarna som stod på Oljeberget och såg hur Jesus lyftes mot höjden inför deras ögon. De rapporterade direkt från Faderns hjärta: ”Denne Jesus som I haven sett fara upp till himmelen, han skall komma igen.” Det var detta lärjungarna behövde veta först av allt. Han skall komma igen!

Längtansropet ljuder

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 27 Aug 2023 10:40:40 +0000

Dikt av Majvor Hugnevik (2018)

Marana ta, hör längtansropet ljuder
från en söndersargad jord
Gud, din pilgrimsskara väntar
uppbrottsorder
när basunen kallar
tecknet som vi känner från ditt Ord

Fly från svekets lägervallar
dessa brända, en gång brutna
jordar våra fäder fått att gro
Låt oss än en gång, den sista
höra Anden tala
om försoningsblodet
till ett folk som tappade sin tro

Lyft din blick mot gryningslandet
bort från jordens larm och brus
lossa banden låt det brinna
samlingsdagen snart är inne
då när natten släcker sina sista ljus

Människans gudagivna identitet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 20:03:09 +0000

Ledare av Berno Vidén

Under 1930-talet fanns det ett informationssamhälle som hade en mycket stor inverkan på medborgarna. I början av decenniet då Hitler vann makten och nazismen – den tyska nationalsocialismen – gjorde sitt intåg, styrdes den med en utpräglad antisemitisk ideologi som till sin prägel var mycket våldsbenägen och odemokratisk. Det fanns personer som tidigt såg utvecklingen och som varnade för dess konsekvenser och som vägrade låta sig tystas ner. En av dem som vi kan läsa om var Torgny Segerstedt, chefredaktör för Göteborgs Handels- och sjöfartstidning.

Församlingens frälsning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 20:02:22 +0000

Det har gått 50 år sedan följande ledare publicerades i Midnattsropet. Texten talar om hur bibelordet drar upp tydliga gränser, något som är ytterst angeläget att påminna om i våra dagar, där en kuslig form av liberalism nästlat sig in och splittrat många församlingar.

Text: Arne Imsen (ledare ur MR nr 3 1973)

Elisabet "Lisa" Vikström har fullbordat sitt lopp

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 20:01:39 +0000

Text: Stina Fridolfsson

Kom hit upp

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 20:00:09 +0000

Text: Märta Berg Strömmare

Israel, Guds egendomsfolk eller utvalda. Det är hans jordiska folk som genom historien genomgått såväl välsignelse som förskingring. Men Herren har aldrig tagit tillbaka löftena till sitt utvalda folk. Inte heller har han flyttat över löften till en annan adress. Därför verkar han med sin trofasthet i detta folk ännu idag. Han är inte beroende av tillfälligheter och utspel som försiggår på historiens arena. Vad han har lovat, det håller han. Men det finns olika tidsåldrar, epoker för hans agerande. Vi finner dem i Ordet. Det är nämligen så, att före världens början sörjde Gud allra först för att ta ut ett folk för sitt namn.

Av hedningarna. Det är det mysterium som kallas för Guds församling.

Familjen Kalmykovs vittnesbörd från kriget i Ukraina

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 19:56:49 +0000

Rapport av Hans Lindelöw

I det lilla samhället Skagersvik har församlingen tagit emot familjen Kalmykov som är på flykt från kriget i Ukraina. Familjen saknar tillgångar och bor kostnadsfritt i ett hus som ägs av församlingen. {{ double-space-with-newline }}De lever på en liten pension från hemlandet och {{ double-space-with-newline }}saknar förutsättningar att bekosta sitt uppehälle. Läs deras vittnesbörd från krigsutbrottet.

Jesus manar gott för oss!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 19:52:32 +0000

Appell av Ulf Östeby

Ulf Östeby besökte storfamiljen i Skälby där han deltog i ett möte med sång, cittraspel och en väckande appell som vi här publicerar.

Glömmer vi evangeliet i förkunnelsen?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 19:50:46 +0000

Undervisning av Paulus Eliasson

Det är cirka 23 år sedan jag höll mitt första bibelstudium. Det var en kort predikan som jag hoppas att de som var där har glömt. Mötet räddades som tur var av att jag delade tiden med en broder som gjorde ett betydligt bättre intryck. Sedan den gången har jag talat i många hundra möten, och just nu befinner jag mig i Rumänien, där vi har sex möten i veckan fördelat på tre församlingar. Det blir mycket predikande.

Vem är Jesus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 19:49:39 +0000

Undervisning av Yngve Stenfelt

Under femton veckors tid spelade Yngve Stenfelt in lika många program för Radio Maranata, om vem Jesus är. I ett tidigare nummer av Midnattsropet (nr 5/2022) publicerade vi den första delen och här följer del 15, vilket är en sammanfattning av bibelns budskap och mening med att presentera Jesus. Samtliga program finns tillgängliga på Maranata Podcast där också övriga radioprogram publiceras. {{ double-space-with-newline }}Länkar finns även på församlingens hemsida www.maranata.se

Stilla invid Jesu hjärta

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 19:48:45 +0000

av Ulla Johansson, 2014

- Jag vill ägna mig mer åt människofiske

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 19:47:02 +0000

Vittnesbörd av Harald Walczok

Under mitt besök på en kristen konferens i Kåfalla fick jag en bekräftelse på att ägna mig mer åt människofiske – både när jag är ute och kör bil och när jag möter människor i andra sammanhang. När folk kommer och ser min bil så ser de också ett och annat bibelord.

Jag märkte i Kåfalla att min bil drog många blickar till sig. Många kom fram och pratade, en del igenkännande. Med hjälp av bilen och min önskan att vinna människor för Jesus så finns det god chans att lyckas. Man behöver frimodighet för att våga prata med folk, och jag känner att det är en bra laddstation att möta syskon och be och sedan nästa dag gå ut och vittna för människor. Det gör livet meningsfullt. En fördel med det kristna livet är att man väljer bort det som är dåligt i ens liv och låter det goda flöda fram.

"Vad vill du här?"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Jun 2023 19:45:49 +0000

Text: Gertrud Johansson

Frågan kom till profeten. Han var fullständigt passiv, nedbruten och hade inga idéer om vad som skulle kunna ske. Han hade kämpat hårt och stridit för Herren. Han hade konfronterat hela den samlade hopen av Baalsprofeter, vunnit seger och låtit döda dem alla. Han hade sett hur det efterlängtade regnet kom och hade sprungit i andlig glädjeyra och andlig kraft framför Ahab, konungens vagn. Sedan hade rekylen kommit i all sin kraft.

Sabotage mot skapelseordningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 19 Mar 2023 19:22:00 +0000

Appell av Yngve Stenfelt

Den bortglömda parusin och det fördunklade hoppet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 19 Mar 2023 17:30:00 +0000

Utdrag ur ledare av Arne Imsen från 1998

För några år sedan fanns i vårt land ett antal massmedier som förde fram budskapet om Jesu tillkommelse. Dessutom fanns bortåt 600 pingstförsamlingar. Oftast hade de mycket brinnande predikanter som ständigt återkom till ämnet Jesu snara tillkommelse. Runt om i vårt land fanns alltså en kontinuerlig förkunnelse om eskatologiska frågor. Det målades och beskrevs vad som skulle ske i samband med Jesu tillkommelse. Det apokalyptiska skeendet uppmärksammades och förklarades. Man hade helt klart för sig att församlingens primära uppgift var att genom ständig mission och evangelisation verka för att skaran blev fulltalig och därigenom påskynda Jesu tillkommelse. Det var enfaldig, men ursprunglig och äkta hängivenhet. Det var detta som i rumsrena kyrkliga miljöer nedlåtande definierades såsom obskurantism och fanatisk sekterism.

Löftesstjärnan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 19 Mar 2023 14:30:00 +0000

Dikt av Ulla Johansson från 1998

Ett fullständigt liv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 19 Mar 2023 13:34:21 +0000

Undervisning av Paulus Eliasson

För att vi som människor ska kunna leva hela och fulla liv, behöver vi fyra ting: {{ double-space-with-newline }}Sanning, makt, mening och kärlek. {{ double-space-with-newline }} Varför just dessa fyra, och var finner vi dem? {{ double-space-with-newline }}Det ska jag tala lite om i denna artikel.

- Jag fick uppleva frid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 19 Mar 2023 12:36:00 +0000

Vittnesbörd av Esther Melo, Palavé, Dominikanska republiken

- När en befallning ljuder

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 19 Mar 2023 10:20:03 +0000

Undervisning av Emanuel Johansson{{ double-space-with-newline }}En studie av Tessalonikerbrevens budskap om Jesu tillkommelse.{{ double-space-with-newline }}Tidigare publicerad i Midnattsropet nr 1 2018

- Jag får följa i hans fotspår

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 18 Mar 2023 11:41:45 +0000

Vittnesbörd av Ilennia Vidén

- Kom, Herre Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Mar 2023 15:40:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Ge en julgåva till yttre missionen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 20:14:05 +0000

Maranataförsamlingen förmedlar din julgåva.
Swish: 123 155 1571
Pg: 44 10 05-6
Skriv ”Ukraina”, ”Haiti” eller ”Rumänien” på gåvan.

Dop under brinnande krig

Från Ukraina nås vi fortlöpande av rapporter om hur svårt folket där har det. Tack vare gåvor som kommit in har vi kunnat förmedla hjälp till den ukrainska församling vi har kontakt med. Pastor Vasliy Muravitski rapporterar om situationen:

- Vi har kunnat hjälpa folk med matvaror och en del av pengarna har använts till att sätta in nya fönster samt att vi köpt ett värmeaggregat till församlingen. Må Gud på ett överflödande sätt välsigna och återgälda er för er goda vilja.

Runepär "Pelle" Lind har fått hembud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 20:02:47 +0000

Pelle Lind har hastigt lämnat jordelivet och flyttat till sitt himmelska hem. Med stor sorg tog vi emot beskedet, samtidigt som vi vet att återseendets dag är nära. Vi sörjer inte som de som inte har något hopp för evigheten.

Flytta inte Skriftens råmärken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 19:56:33 +0000

Ledare av Berno Vidén

Gudsfolket

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 19:22:35 +0000

Av Arne Imsen (1974)

- Så den goda säden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 19:13:29 +0000

Vittnesbörd av Annie Pedersén

- Kom till Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 18:51:37 +0000

Vittnesbörd av Gertrud Karlsson

Bibeltolkning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 18:46:32 +0000

Av Yngve Stenfelt

Jesus dog en gång för alla

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 18:32:11 +0000

Vittnesbörd av Ingegerd Fredriksson

Vem är Jesus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 18:22:03 +0000

Undervisning av Yngve Stenfelt{{ double-space-with-newline }}Del 1

"Nödga dem att komma in!"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Dec 2022 18:01:48 +0000

Insänt av Ingemar Blomberg

Psalm 42

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2022 15:14:58 +0000

Bibelstudium av Jonathan Asprusten

Den stora kärlekshistorien

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2022 13:53:40 +0000

Ett nytt besök hos bruden och brudgummen - del 2

Undervisning av Paulus Eliasson

Att fullborda kallelsens bud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2022 13:43:43 +0000

Text: Ulla Johansson

Midnattsropet Förlag | Butiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 05 Nov 2022 18:26:50 +0000

Butiken

Midnattsropet Förlag har genom åren gett ut ett antal böcker och andra skrifter. Följ länken här nedan för en lista över de böcker och övriga skrifter som finns att beställa.

Kostnad för frakt (porto + emballage) tillkommer på samtliga priser.

Beställning görs genom mejl till forlaget@midnattsropet.se eller genom telefon till 070 - 201 60 20

https://docs.google.com/spreadsheets/d/1ZpmTUjxq5SQ7gsUOpbICt7fVYOnGUmnSMXWsu6gWyBc/edit?usp=sharing

Berno Vidén rapporterar från missionsfältet i Dominikanska republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 09:14:59 +0000

I församlingens missionsarbete ser vi det som angeläget att fokusera på barnen och den unga generation som växer upp. Under en vecka i augusti inbjöd vi till dagliga aktiviteter under ledning av Esther Melo. Ett åttiotal barn och ungdomar deltog. Målet är att de ska få lära känna Jesus som barnens bästa vän och få veta mera om honom.
I området Villa Carolina i Palavé har vi en plats där ett sextiotal barn samlas varje fredag för att sjunga, be, måla och lyssna till olika bibelberättelser.
Fifa och Marceló presenterades i ett tidigare nummer av tidningen. Nu har familjen fått hjälp av gåvogivare att bygga sin egen bostad. Arbetet pågår i detta nu.
Fifa och Marceló presenterades i ett tidigare nummer av tidningen. Nu har familjen fått hjälp av gåvogivare att bygga sin egen bostad. Arbetet pågår i detta nu.

Omvändelsebudskapet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 09:05:43 +0000

Ledare av Berno Vidén

En tro som bär

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 08:57:30 +0000

Undervisning av Jörgen Lindroos

Några röster från Sommarkonferensen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 08:43:00 +0000

Vittnesbörd av Eva Setterman Karlsson

Några röster från Sommarkonferensen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 08:41:40 +0000

Vittnesbörd av Ingegerd Fredriksson

Vi ska bli förvandlade!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 08:38:09 +0000

Vittnesbörd av Bertil Fredriksson

Vänta i tro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 08:34:13 +0000

Vittnesbörd av Roger Lindroos

Den Gud som sa Ljus ska lysa fram ur mörkret

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 08:31:34 +0000

Om humanismens hopplösa försök att rädda människan, och om Evangelium som är Guds svar och kraft till frälsning för var och en som tror.

Undervisning av Yngve Stenfelt

Här följer ett kapitel ur boken Vedergäll Babylon

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 08:19:20 +0000

av Arne Imsen

Den stora kärlekshistorien

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 08:11:08 +0000

Ett nytt besök hos bruden och brudgummen – del 1

Undervisning av Paulus Eliasson

Nådens bro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 07:54:35 +0000

I detta nummer finns en sång skriven av Camilla Eliasson. {{ double-space-with-newline }}Här berättar hon om hur sången kom till.

Vittnesbörd av Camilla Eliasson

Nådens bro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 07:50:29 +0000

Sång av Camilla Eliasson

En kärlek sådan som hans

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 11 Sep 2022 07:47:58 +0000

Av Ulla Johansson 1986

Bevarad i Kristus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jul 2022 09:32:53 +0000

Efter ca tre månaders arbete i församlingens mission i Dominikanska republiken berättar här Karin Vidén om några av alla de syskon och vänner hon tillsammans med Zebastian Vidén har besökt under perioden.

Maranata - ett anskri med konsekvenser

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jul 2022 09:22:36 +0000

Ledare av Berno Vidén

Gravitationskonstanten

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jul 2022 09:17:25 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1997

Det ser bedrövligt ut i tiden. Om man ser sig omkring, verkar det inte finnas någon framtid. Då säger hoppet: - Lyft din blick, ty Konungen kommer! Lyft din blick, ty det är faktiskt på det viset att det som syns omkring oss är av övergående art. Det som ser ut att vara så starkt, stabilt och fast, det står inför sin upplösning och sitt sammanbrott.

Församlingen i Babylon

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jul 2022 09:11:45 +0000

Undervisning av Paulus Eliasson

Hur identifierar Petrus de troende i sitt brev?

Storfamiljen i församlingen – ett bönesvar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jul 2022 09:00:51 +0000

Vittnesbörd av Karin Vidén

Storfamiljen i församlingen, en tillflyktsort och ett härbärge under pilgrimens vandring. En konkret plats, ja ett hem för den som behöver daglig syskongemenskap.

Nato eller Gud - varifrån ska vår hjälp komma?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jul 2022 08:54:42 +0000

Undervisning av Yngve Stenfelt

Vi befinner oss i efterkrigstidens allvarligaste läge, efter andra världskriget. Nu är Nato mer eller mindre på allas läppar.

Elementärt om dopet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jul 2022 08:22:34 +0000

Text: Sigvard Svärd

Johannes Döparen (grek. Baptistes) döpte ( baptizo) med ett dop ( baptizma) som Jesus och apostlarna kom att kalla för ett ”bättringsdop” eller med andra ord ett ”omvändelsedop” (Matt 3:1-7). Det var frågan om ett personligt trons dop, som skedde genom nedsänkning: ett dopp ( bapto) under ytan. Annat sätt för denna döpelse är okänd för Bibeln, exempelvis begjutning av spädbarn, eller begjutande som dop över huvud taget.

Jesus - världens enda hopp

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jul 2022 15:00:02 +0000

Jag vill dela en undervisning från Romarbrevet, vilket ger oss ingående detaljer om Guds frälsningsplan. I evangelierna möter vi händelserna och berättelsen om Jesus och i Romarbrevet förklaras varför Jesus kom hit till jorden, varför han dog, varför vi behöver få förlåtelse, varför vi lever under fördömelse och behöver komma till Gud och bli frälsta. Så jag uppmanar alla att läsa Romarbrevet. Inte på ett religiöst eller filosofiskt sätt utan enkelt, rakt upp och ner. Försök förstå vad som verkligen sägs. Budskapet är enkelt och klart. Risken finns att vi blockerar våra sinnen med för mycket teorier och andra religiösa ting. Vad Gud vill göra med oss var och en är enkelt. Han vill frälsa våra liv och presenterar sin frälsningsplan för var och en av oss. Jesus dog för oss och befriar oss från våra synder.

Må de mindre ljusen lysa

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jul 2022 14:53:41 +0000

Under ett av D.L. Moodys möten (1871) berättade han historien om ett skeppsbrott en mörk och stormig natt, när ingen stjärna var synlig. Ett fartyg närmade sig hamnen i Cleveland, USA.

Ukraina

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jul 2022 14:51:54 +0000

Tack för allt stöd till våra drabbade syskon i Ukraina. Pastor Vasily Muravitsky rapporterar kontinuerligt utifrån deras situation i Irpen. De arbetar mycket med att köpa in mat och andra förnödenheter som delas ut till hjälp åt familjer som tvingats fly från sina bostäder och regioner. Även hus som skadats efter bombningar repareras. Fortsätt att vara med i bön och offer för våra syskon.
Maranataförsamlingen förmedlar din gåva. Märk “Ukraina” Pg 44 10 05-6
Swish 123 155 1571

Tid för mönstring

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 19:07:07 +0000

Text: Berno Vidén

“Vi vet att det skall komma ett regimskifte för vår mänsklighet och att det skall bli frid på vår jord. Vi tror inte på FN, politiska maktkonstellationer, ekonomiska block eller någon enskild individ på det politiska firmamentet. Vi vet att de bara kommer att bekämpa varandra, därför att de är så destruktiva i sin filosofi och till sitt väsen, att de en dag kommer att fullständigt förgöra varandra. Att dessa makter ännu inte släppts loss och förvandlat vårt klot till ett globalt krematorium, det kan vi tacka Gud för” (Citat av Arne Imsen 1974).

Rapport från Dominikanska republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 19:01:57 +0000

Text: Karin Vidén

Skyfallen avlöser varandra och åsksmällarna går likasom genom märg och ben i samma sekund som blixtarna lyser upp himlavalvet. Det är regnperiod i Karibien. Skrämmande, men även så fascinerande att med alla sinnen erfara vädrets krafter så nära inpå sig.

Budskapet om Jesu tillkommelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 18:42:00 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1997

Det är en märklig text jag har, och märkliga frågor jag skulle vilja ställa.{{ double-space-with-newline }}Under de senaste åren har budskapet om Jesu tillkommelse av naturliga orsaker blivit så oerhört aktuellt. Det är som om dagshändelserna talar sitt mäktiga språk om tidens slutfaser. Och det i en värld där skeendet utvecklar sig med en nästan matematisk precision emot det som vi har läst så mycket om i de heliga skrifterna, men kanske inte förstått. Vi har inte haft förutsättningar att förstå det, men idag klarnar det och det är helt uppenbart att vi i mycket stor utsträckning har missförstått budskapet om Jesu tillkommelse därför att det har kommit att handla om en slags teknisk, teologisk och eskatologisk problematik.

Kriget i Ukraina sett ifrån Rumänien och Patmos

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 18:31:48 +0000

Text: Paulus Eliasson

Då jag första gången närmade mig den ukrainska gränsen från den rumänska sidan, var det en väldigt unik upplevelse. Vi var på väg med mat som skulle sändas in i Ukraina, och några mil före gränsövergången mötte vi fler och fler bilar med ”UA” som landmärke. Väl framme i Sighetu Marmatiei parkerade vi bilen en bit bort, och gick mot gränsstationen. Det vi såg där var grupper med mödrar och barn som med skräck i blicken drog på resväskor, på väg mot ett osäkert mål. De flydde från sönderbombade hem, som offer för ett politiskt maktspel som inte visar svaga människor någon hänsyn. Synen som vi mötte har i eftertid fått mig att tänka på vad Bibeln har att säga om de krafterna som ligger bakom krig och storpolitik, och det visar sig att särskilt en bok med 2000 år på nacken kan uppenbara vad det är som verkligen sker när våldet råder.

Glädje och sorg i skuggan av kriget

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 18:20:04 +0000

Text: Zebastian Vidén

Den 24 februari small det till. Oväntat och överraskande, men samtidigt inte. Under lång tid hade de militära styrkorna byggts upp vid gränsen till Ukraina, men ändå, det kändes så osannolikt att något verkligen skulle hända.

Piratradion bidrog till att bryta radiomonopolet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 18:14:03 +0000

Text: Berno Vidén

Under 70-talet hade Radio Maranata piratsändningar under benämningen AUL – Aktionsgruppen Utanför Lägret. Verksamheten bedrevs på olika platser i landet och kom att orsaka stor uppståndelse i bland annat media.

- Vi drevs av att nå ut med evangelium!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 18:06:06 +0000

Piratradioaktivisten och evangelisten Bertil Fredriksson berättar om erfarenheter från tiden då det var illegalt att sända radio.

Kristus är lagens uppfyllelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 18:00:04 +0000

Text: Ramón Rigal, Kuba

Jag vill dela med mig av ett bibelställe som är kontroversiellt och som används av många troende för att uppmana bröderna att hålla lagen och främja judendomen. Vi har sett hur bröder som varit mycket trogna evangelium, och som har varit troende i åratal nu har svepts bort av dessa vindar av felaktiga doktriner.

Nu brinner det i knutarna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 17:56:52 +0000

Vittnesbörd insänt från Kerstin Magnusson-Lundgren, Ängelholm

Korsets väg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 08 May 2022 17:53:05 +0000

Text: Berno Vidén

Framgångsteologi existerar inte i Nya testamentet annat än i varnande exempel. Jesus påminner gång på gång i sin undervisning om hur farligt det är att ha kärlek till denna världens goda, eller till pengarna och låta det ta överhanden. Tyvärr är det så att mycket av den förkunnelse vi möter idag bygger på ekonomisk välgång och man väver in en teologi i budskapet och skapar en framgångsteologi.

Den skyldige

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Mar 2022 11:43:38 +0000

Text: Hans Lindelöw

Jag tänkte titta lite på frågan om världens skuld inför Gud; inför dess skapare. Det här är ju något som var profeternas uppgift att bearbeta. Det gällde dem själva som individer, men också som representanter för hela folk eller emellanåt mer eller mindre för en hel värld. Profeten Jeremia uttrycker sig på det här viset i Jeremias bok 12:1: HERRE, om jag vill gå till rätta med dig, så behåller du dock rätten. {{ double-space-with-newline }}Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är.

Förlora inte hoppet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Mar 2022 11:43:38 +0000

Ledare av Berno Vidén

Guds härlighet i Kristi ansikte (del 2)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Mar 2022 11:43:38 +0000

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Var ser vi Kristi ansikte? Är det något museum jag ska gå till? Ska jag åka till Jerusalem? Var någonstans är Kristi ansikte? Jag vill ge dig tre platser att se den korsfäste.

Himlen kan bli din!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Mar 2022 11:43:38 +0000

Text: Yngve Stenfelt

Allt ifrån syndafallets första dag i Edens lustgård och syndens inträngande i varje enskild människas liv, har det största behovet varit hos oss alla – behovet av en Frälsare som kan bära och bortskaffa synden ur våra liv.

Härlighetens morgon

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Mar 2022 11:43:38 +0000

Predikan av Ramón Rigal, Kuba

“Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus är många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni” (Joh 14:1-4).

Nödrop från församlingens syskon i Ukraina

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Mar 2022 11:43:38 +0000

Rapport av Berno Vidén

Maranataförsamlingen såg fram emot ett besök från Ukraina. Bara några dagar innan kriget bröt ut var resan fortfarande bokad för pastor Vasily Muravitskij och hans hustru Ocsana. Tanken var att de skulle stanna hos oss under en veckas tid och delta i församlingens möten. Det är ett utbyte vi haft under många år. Grupper från Maranataförsamlingen har flera gånger besökt deras församling i Kiev, speciellt under hösten då de brukar ha en särskild skördehögtid med mycket festligheter och tacksägelse.

Ropet från vildmarken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Mar 2022 11:43:38 +0000

Text: Ingemar Blomberg, Uppsala

För närvarande läser jag mest Peter Fjellstedts bibelkommentarer, vilket är mycket uppbyggligt. Han har en kristen tolkning av Gamla testamentet (lagen). Då han till exempel kommenterar 2 Moseboken 29:14 är han ända framme vid tidens slut (Uppenbarelseboken):

Ukrainas grannar i krigets första dagar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Mar 2022 11:43:38 +0000

Missionsrapport från Rumänien av Paulus Eliasson

Var vaksam

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Mar 2022 11:43:38 +0000

Text: Marit Bergfors

När Jesus skulle skiljas från sina lärjungar ställde de frågan om vad som skulle vara tecknet för hans återkomst och den här tidsålderns avslutning. Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er” (Matt 24:4).

Maranata – Kom, Herre Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 30 Nov 2021 14:24:38 +0000

Av Berno Vidén

”Denna hälsning skriver jag Paulus med egen hand: Om någon inte älskar Herren ska han vara under förbannelse. Marana tha (1 Kor 16:21-22).

Spänt läge i Dominikanska republiken och Haiti

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 30 Nov 2021 13:44:39 +0000

Haiti klassas idag som världens fattigaste land. Flyktingströmmar med haitier på jakt efter en bättre framtid har under det senaste året ökat markant, något som märks vid gränsen mellan Mexiko och USA, där nyligen tusentals haitier mot sin vilja transporterades tillbaka till sitt hemland av amerikanska myndigheter.

Utanför lägret (del 1)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 30 Nov 2021 13:41:44 +0000

I Hebreerbrevets sista kapitel finner vi uttrycket ”utanför lägret”. Vi läser i kapitel 13:10-13:

Vi hava ett altare, från vilket de som göra tjänst vid tabernaklet icke hava rätt att få något att äta. Det är ju så, att kropparna av de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allraheligaste till försoning för synd, ”brännas upp utanför lägret”. Därför var det ock utanför stadsporten som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom ”utanför lägret” och bära hans smälek.

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Jesus, fyll oss med din helige Ande

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 15:20:23 +0000

Vittnesbörd av Ingegerd Fredriksson

Det finns ett rop inom mig: Jesus, fyll oss med din helige Ande så att vi får nöd för människor. Det är så mörkt i tiden och det finns ingen utväg, men vi har svaret: Jesus Kristus är hoppet för alla människor.

Vi har inte mycket tid kvar  – Jesus kommer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 15:15:53 +0000

Av Runepär Lind

Vi behöver träda närmare Jesus. Han kommer snart och jag upplever att vi inte har mycket tid kvar.

Med Jesus i vardagen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 15:09:31 +0000

Vittnesbörd av Gertrud Karlsson

Det bästa som finns är att gå med Jesus i vardagen. Jag bor i Stockholm och då vi där går med Jesus behöver vi inte vara sysslolösa. Det finns arbete för oss alla. Du som tänker att du kanske inte kan göra något för Jesus, att du är för ung eller för gammal; Jesus behöver dig där du går fram i vardagen.

"Må edert ljus lysa inför människorna"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 15:04:53 +0000

Appell av Roger Lindroos

Det är underbart att få träffas och stärka varandra i tron. Vi tyngs ner av den gamle Adam och av allt möjligt som omger oss, men då kom det här ordet till mig i 2 Korintierbrevet 5:17:

Om någon är i Kristus så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit.

Guds härlighet i Kristi ansikte (del 1)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 14:57:38 +0000

Det finns de som flyr bort från hans ansikte, men så finns det de som flyr till hans ansikte. Det är så stort och fantastiskt med den här linjen som går genom hela Skriften. Sök mitt ansikte säger Herren, och när vi söker hans ansikte, vem är det vi ser? Vi ser den korsfäste. Vi ser honom som led och dog för oss.

Bibelstudium av Paulus Eliasson

– För Jesus är ingenting omöjligt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 13:46:08 +0000

Vittnesbörd av Diana Kulisauskiene

O, ljuva hemvist bland Jesu vänner

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 13:41:02 +0000

Vittnesbörd av Nina Hjärpe

– Men säg namnet Jesus Kristus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 13:34:58 +0000

Vittnesbörd av Bruno Gabrielsson, Arnemark

Klimatkatastrofen är inte slutet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 13:20:00 +0000

– Om du vill veta saker och få faktakunskaper om klimatet, då ska du inte fråga mig. Det finns många experter och mycken litteratur att läsa inom det området. Jag vill däremot presentera det hela ur ett bibliskt perspektiv då Guds Ord har en hel del att säga om vad som händer i våra dagar.

Av Berno Vidén

Maranatavittnet Noa

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 13:19:18 +0000

Arne Imsen var genom sin profetiska vision och förkunnelse den som gav maranataväckelsen inriktning och konkretion. Under de sista åren av sitt liv formulerade han i skrift något av maranatabudskapets kärna, exemplifierat dels genom presentation av några bibliska profetgestalter och dels genom exempel på hur avfallet från den bibliska mönsterbilden tar sig uttryck i vår tid.

– Skynda ut med frälsningens budskap

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 29 Nov 2021 12:33:30 +0000

Appell av Johan Breazu

Jag vill dela några tankar från 4 Mosebokens kapitel 16 där vi kan läsa om ett uppror mot Gud och de han hade insatt som präster. Kora kom och sa att nu vill vi vara präster, men Gud gjorde en ände på upproret. Vi läser från vers 41:

Midnattsropet nr 4 2021

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 23:44:12 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“7680”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Innehåll:

[wp_show_posts id=“7686”]

När Jesus förvandlade vår familj!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 23:18:56 +0000

Vittnesbörd av Tore Björklund

Kommer ihåg hur min familj kom till tro på Jesus och började följa honom. Det var i början av 70-talet och jag var ungefär tio år. Hemma var det kaotiskt och mamma var mycket sjuk med njurar som var helt slut och som läkarna hade dömt ut. Pappa slet och var orolig i ett totalt hopplöst läge.

Universell frälsning utan Jesus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 23:13:26 +0000

Ledare av Berno Vidén

Ropa med ett hjärta och en själ: – Se, brudgummen kommer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 23:04:14 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1998

Allt det som har med vår frälsning att göra är löften. Om vi ifrågasätter eller tvivlar på dem, så är det Guds ärkefiende som bedrar oss. Det vanliga misstaget är att vi går utifrån oss själva och tror att vi ska fixa något i denna frälsning eller ta itu med oss själva på ett sådant sätt att vi blir bättre och annorlunda. Dessutom ska vi göra saker och ting på ett sådant sätt att vi känner tillfredsställelse med vårt eget arbete. Vi vill blidka Gud och få honom över på vår sida genom att visa hur duktiga vi är.

Missionsrapport från Dominikanska republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 22:28:30 +0000

Text: Zebastian Vidén

Här på missionsfältet i Dominikanska republiken har de senaste dagarna nyheterna från grannlandet Haiti upptagit det mesta av våra tankar. Drygt 11 år efter att den ödeläggande jordbävningen ägde rum i januari 2010 så drabbades alltså landet återigen av en jordbävning. Denna gång något starkare än sist, men inte lika central.

– Min bön är att kunna fortsätta arbeta till dess att Herren tar mig hem.

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 22:09:34 +0000

Intervju med missionsläkare Dory Díaz

Året är 2021. Pandemin har satt sina spår i Dominikanska republiken. Vardagslivet har fyllts av olika former av restriktioner, utegångsförbud och begränsad tillgång till många samhälleliga tjänster. Sjukvården är hårt belastad och parallellt med att nya varianter av covid-19 sprids sjunker åldrarna på patienter som drabbas av viruset. Situationen och förutsättningen för många av landets läkare är svår. Ett flertal sjukvårdspersonal har smittats och även förlorat sina liv.

Människovärdet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 21:40:45 +0000

Text: Yngve Stenfelt

Människan är inte en slump, ett tillfälligheternas spel, utan är skapad av Gud i en plan, i ett syfte att leva livet i gemenskap med Honom i ett högt, intensivt och innerligt förhållande. Älskad av Gud! Hon är ingen robot, utan utrustades redan från början med en fri vilja. Det innebär att hon kan säga sitt ja till denna kärlek och träda in i denna gemenskap med Gud genom Jesus Kristus eller avvisa honom.

Skröpligt stoft och längtande livsande

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 21:36:51 +0000

Text: Paulus Eliasson

Vad vi menar med människans väsen och ursprung, kommer att påverka hur vi lever med varandra. Därför börjar Bibeln med en berättelse om människans skapelse, för att ge oss en bild av vad vi är i Guds värld. Vad är en biblisk antropologi, hur väl passar den bilden med vår tids filosofi, och vilka konsekvenser får den bibliska människosynen för hur vi lever i dag?

Ofödda barn lever farligt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 21:19:43 +0000

Var fjärde graviditet avslutas med abort.
150 000 graviditeter avbryts varje dag.
56 miljoner aborter utförs varje år.

Abort – ett modernt sätt att offra barn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 21:09:53 +0000

I den antika världen var det vanligt att offra barn. Arkeologerna har grävt fram rester av barnkroppar som offrats i antika hednatempel. Exempelvis så var Baals och Astartes präster äkta barndråpare. Den avgud som är mest omtalad för att bokstavligen sluka nyfödda är ammoniternas avgud Molok, till vilken det offrades små barn genom att kasta dem in i elden. Uppenbarligen, som i alla hedniska ritualer, var dessa offer en form av byteshandel för att respektive gudar skulle svara på deras religiösa barnmord med nöje, kraft och välstånd.

Barnen i makthavares händer

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 21:07:34 +0000

Insändare från läsare

Fram till och med 1974 beskrevs fostret som levande alltifrån det att en äggcell befruktats. Dåvarande kapitel 3 i Brottsbalken § 1-4 innehöll straffsatserna för brotten mot person. Lägg märke till det: mot person!

Jesus om våra dagar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Sep 2021 21:07:01 +0000

Nyhetsrapportering med uttryck som att vi nu lever i en apokalyptisk tid blir allt vanligare. Om klimatet används ord som extrem hetta, extremväder, svår torka, superorkaner, megabränder, följt av beskrivningar av väderförhållanden som är på väg att tvinga hela mänskligheten in under nya levnadsvillkor.

Midnattsropet nr 3 2021

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Jun 2021 16:20:36 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“7578”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Innehåll:

[wp_show_posts id=“7599”]

Missionen i Dominikanska republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Jun 2021 16:14:58 +0000

Text: Zebastian Vidén

För drygt ett år sedan slog corona-pandemin ner i världen som ett bombnedslag. Från att ha varit en värld med i stort sett fritt resande fram och tillbaka över bland annat Atlanten, så stängdes gräns efter gräns ner. Man kan tycka olika om huruvida åtgärderna var berättigade eller ej, men faktum kvarstod.

Bli mina vittnen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Jun 2021 16:12:15 +0000

Text: Ramón Rigal, Kuba

Allt sedan 2017 då det kubanska pastorsparet Ramón och Adya började att ge sina barn en kristen utbildning genom att hemundervisa, så har de fått utstå mycket förföljelse i form av husrannsakningar, polisförhör i tid och otid, konfiskering av datorer och litteratur, straffarbete och senast i raden - långa fängelsestraff. Ändå är inte de trakasserierna det värsta, menar Ramón: - När kristna församlingar och dess ledarskap vände oss ryggen och talade illa om oss för att vi gjorde det vi ansåg vara bäst för våra barn, var det mycket svårare att bära än all förföljelse. Idag är familjen återförenad och blickar framåt. Tron bär genom allt. Vi publicerar här en hälsning som kom från Ramón Rigal den 21 maj i år.

Israel behöver Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Jun 2021 16:07:01 +0000

Ledare av Berno Vidén

Så fort något händer i Israel är det som att en krutdurk aktiveras och hela världen reagerar på olika sätt. Det kan vara en liten händelse som i andra sammanhang skulle gå obemärkt förbi, men det är något speciellt när något blossar upp i Israel. Det är inte för intet som vi kan läsa så mycket om Jerusalem i Guds ord. Förutsägelser som är på väg att gå i uppfyllelse inför våra ögon.

Templet och de två vittnena

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Jun 2021 15:51:07 +0000

Av Arne Imsen (1979)

När bibeln skall beskriva staten, gör den det genom att likna den vid ett förskräckligt vilddjur. Staten som ett vilddjursrike med totalitär makt är emellertid något som vi haft svårt att förstå på grund av den traditionella synen på staten. Det är ju inte lätt att på samma gång tala om det kristna samhället och vilddjursstaten.

Ära ära Gud vi tillber dig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Jun 2021 15:37:45 +0000

En av Midnattsropets läsare hörde av sig och önskade få denna från början rumänska sång publicerad i tidningen.

– Jag mötte den levande Guden!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Jun 2021 15:31:15 +0000

Vittnesbörd av Carlos Damianos, israelisk arab

Herren är vår styrka

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Jun 2021 15:22:27 +0000

Appell av Roger Lindroos

Vi sjunger i en sång strofen “jag är svag men du är stark”, ord som beskriver något om människans position inför Gud. Han är vår skapare, han är den starke, och vi är de svaga. Guds kärlek och önskan är att få vara den som leder oss, vara den som tar hand om oss och han har gett oss så mycket som vi får om vi vill. Om vi vill får vi vara ledda av honom. Vi är satta i den här världen där vi ser så mycket elände och svårigheter och problem, men genom Guds nåd har vi fått en väg att vandra, som leder till livet. Livet själv, Jesus Kristus.

Tappa inte modet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Jun 2021 15:17:05 +0000

Text: Yngve Stenfelt

“Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva. Och då skall man få se ‘Människosonen komma i en sky’, med stor makt och härlighet.Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning” (Luk 21: 25-28).

Midnattsropet nr 2 2021

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Mar 2021 16:14:58 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“7504”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Innehåll:

[wp_show_posts id=“7518”]

– Bed för missionen i Rumänien

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Mar 2021 16:08:50 +0000

Paulus Eliasson rapporterar

Andens enhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Mar 2021 16:08:50 +0000

Av Tage Johansson

Förföriska vindar över svensk kristenhet - Vurmen för kyrkofäderna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Mar 2021 16:08:50 +0000

Text: Stig Andreasson (Midnattropet nr 1 2012)

Jesu seger på Golgata räcker

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Mar 2021 16:08:50 +0000

Predikan av Gunnar Nilsson

JESUS - den absoluta sanningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Mar 2021 16:08:50 +0000

Text: Berno Vidén

Katolicismen - förr och nu

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Mar 2021 16:08:50 +0000

Text: Arne Imsen (Midnattsropet nr 5 1997)

Katolicismens förödande inflytande på svensk kristenhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Mar 2021 16:08:50 +0000

Det finns ingenting som är så förödande för levande kristendom som sakramentalistisk religiositet. I dagarna har den katolskt inspirerade klosterverksamheten på Bjärka-Säby slott utanför Linköping aktualiserats. Efter mer än 20 års katolicerande verksamhet verkar Sionförsamlingens ledning ha fått upp ögonen för hur väsensfrämmande Peter Halldorfs mystiska verksamhet är för pingströrelsen. Tidiga varningar och allvarliga påminnelser om faran med den breda ekumenikens väg har varit många. Nedan följer en avskrift från Radio Maranata där bland andra Hans Lindelöw och Paulus Eliasson samtalade om Bjärka-Säby och katoliceringen.

Församlingens uppdrag är tidlöst

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Mar 2021 14:23:00 +0000

I ett mer än 50 år gammalt nummer av Midnattsropet (juni 1970) finns följande fortfarande så aktuella text av Arne Imsen att läsa. Det handlar om Maranataförsamlingen då, och idag:

Midnattsropet nr 1 2021

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 21:11:10 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“7380”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Innehåll:

[wp_show_posts id=“7419”]

"Världen var inte värdig att ta emot dem"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 21:04:11 +0000

Vi lever i en kristendomsfientlig värld. Den internationella missionsorganisationen Open Doors listar varje år de 50 länder i världen där det är som farligast att leva som kristen. De förföljda svarar inte med hat och våld. Istället ber de för sina förföljare, på det sätt Jesus själv gjorde. Även den kristna församlingens första martyr visade på kraften i evangelium då han samtidigt som stenarna haglade över honom bad: “Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!” Jesus sa: “Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.” Vi presenterar här några av de länder där troende syskon lider svårt för Jesu skull. En broder som satt fängslad i Eritrea för sin tro på Jesus sa: “Evangeliet kan inte fängslas!”

Fortsätt att bedja och offra för den yttre missionen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 20:56:33 +0000

Dominikanska republiken
I Palavé samlas syskonen under försiktighet till bön i den mån det är tillåtet. Med glädje tog de emot hjälpen inför julen. Vi fortsätter att underhålla behövande familjer och ensamstående med pengar till mat och mediciner då vi vet hur svårt de har det; papperslösa och även arbetslösa på grund av covid19.

Ukraina
Den hjälp som församlingen förmedlade till Ukraina kom många till del. Vasily Muravitsky skriver:Vi tackar er av hjärtat för att ni deltagit i vår satsning för föräldralösa, änkor och ensamstående. Vi är glada att vi med er hjälp kan utföra ett gott verk. Må Herren välsigna och gengälda er för er goda vilja.

Nådens & Bönens Ande

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 20:54:27 +0000

Av Yngve Stenfelt

New Age i Bibelns ljus (del 4)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 20:47:03 +0000

Undervisning av Märta Berg Strömmare

Församlingens vapenrustning i ändens tid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 20:23:58 +0000

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Smittan sprids fritt i svenska skolan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 20:13:22 +0000

Text: Karin Vidén

Missionsbefallningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 20:09:24 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1984

I tjänst för Guds eviga syften

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 19:53:55 +0000

Text: Zebastian Vidén

Makthavarna spänner musklerna men Gud råder

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 19:43:32 +0000

Text: Berno Vidén

Stormakterna världen över spänner musklerna och tävlar om vem som ska dominera världsmarknaden. Men deras dagar är räknade, ty det är Gud som råder.

– Viska namnet Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 19:37:17 +0000

Vittnesbörd av Vendela Hafsahl

Mitt böneämne

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 19:32:14 +0000

Av Vendela Hafsahl

Bönens hemlighet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 19:30:48 +0000

Vittnesbörd av Diana Kulisauskiene

Vittnesbörd av Lena Vidén

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 18:51:00 +0000

Jag är så glad över att få vandra med Jesus. Ända sedan jag var barn har jag fått tillhöra honom och min önskan är att alla människor ska få höra om Jesus, han som är Vägen, Sanningen och Livet. Om du vandrar med honom så kan han alltid hjälpa dig, i livets alla situationer. Alla hamnar vi i svårigheter. Jesus kan uppenbara sig för ditt hjärta och tala till dig. Han vill leda dig och hjälpa dig. För den som sätter sin tillit till honom har han gjort i ordning en plats, en stad, dit alla kan få komma. Det är något vi väntar på, vi som har upplevt Jesus. Vi vet att han kommer snart och hämtar alla dem som hör honom till. Det är så enkelt. Åkalla Jesu namn så är han där. Han är dig närmare än du tror.

Lena Vidén - en Herrens tjänarinna har fått hembud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Feb 2021 17:45:00 +0000

Lena Vidén

Lena var dotter till Maranataväckelsens pionjärer i övre Norrland, Östen och Gunvor Dahlberg, och döptes i Maranatas lokal i Skellefteå. Så snart Lena avslutat sin utbildning, flyttade hon ner till Stockholm, där hon var med på bibelskola och ivrigt engagerade sig i den storfamilj som först växte fram i Stockholm. Förutom församlingsarbetet med allt vad det innebar av evangelisation, möten, bibelskolor och konferenser, arbetade hon i köket på missionscentret Gamla Bro i Stockholm city, där församlingen hade en servering. Lena hade aldrig någon tanke på vidareutbildning och yrkeskarriär. För Lena var församlingen hela livets innehåll.

Midnattsropet nr 5 2020

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:30:36 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“7344”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Innehåll:

[wp_show_posts id=“7343”]

Andens tillskyndelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:41 +0000

Text: Yngve Stenfelt

“Angående denna frälsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras eder.De hava rannsakat för att finna vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem hänvisade till, när han förebådade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet som därefter skulle följa.Och det blev uppenbarat för dem att det icke var sig själva, utan eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu en förkunnelse kommit till eder genom de män som i helig ande, nedsänd från himmelen, hava för eder predikat evangelium; och i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in” (1 Petr 1:10-12).

Födelsens under

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:41 +0000

Text: Yngve Stenfelt

Vid Jesu födelse får vi ta del av förhistorien, omgivning och omständigheter och själva undret när evangelierna berättar för oss händelseförloppet. Dokumentationen är helt underbar i sin klarhet! I denna frälsningshistoriens första fas av den gudomliga planens verkställande, att föra den i synd förlorade människan till Gud, föds Guds Son in i vårt släkte för att bära vår synd. Han kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat! Göra om intet djävulens gärningar och besegra döden! Det borde stämma oss till gripenhet, tacksamhet och hänförelse.

Var på er vakt och  håll er vakna  - Herren kommer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:41 +0000

Undervisning av Sean Ureña

Idag talar man väldigt sällan om Jesu tillkommelse och om den framtid som väntar människor. Det finns så mycket oro, många som är deprimerade och som inte förmår att resa sig upp. Många tror inte på framtiden eller det hopp man behöver. All smärta och allt lidande skapar tvivel och ångest hos människan, och mycket av det som händer i världen just nu är väldigt oroväckande.

"De som voro redo gingo in!"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:40 +0000

Från första numret av Midnattsropet 1960.

Text: Arne Imsen

"Jag har burit er på örnvingar och fört er till mig."

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:40 +0000

”Låt Daniels Gud vara din Gud i bönekammaren och han kommer att vara din Gud i lejongropen.” Citatet är av Charles Spurgeon. Budskapet om att gå in sin kammare för att tala med Gud som ser i det fördolda har under rådande pandemi aktualiserats bland många troende. Bönen är ett vapen som Gud gett oss, en framkomlig väg ingen kan ta ifrån oss. Profeten Jesaja skriver: ”Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta”(Jes 40:29-31).

Det nya normala?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:40 +0000

Text: Berno Vidén

“I regeringskansliet finns tunga röster som är övertygade om att corona är det nya normala. Att vaccin inte kommer att vara räddningen.” Citatet är hämtat från Expressen den 21 november i år. Artikeln fortsätter: “Och att all politik de närmaste tio åren kommer vara pandemipolitik. Man kommer nog aldrig låta sina gamla föräldrar passa ens snuviga barn igen, säger en högt uppsatt företrädare för regeringen.”

Guds ord - ett ljus i mörkret

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:40 +0000

Text: Karin Vidén

New Age i Bibelns ljus (del 3)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:40 +0000

Undervisning av Märta Berg Strömmare

I vår tid lever vi under inflytande av New Age-rörelsen och dess filosofi och tankar. Vilka är dessa tankar? Jo, vi ska ta bort all kristendom i skolorna. Vi ska se till att splittra barn och föräldrar, skapa avstånd mellan barnen och deras föräldrar. Man strävar efter att slå sönder äktenskapet som samlevnadsform.

Svåra stunder

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:40 +0000

Skrivet av Adya under fängelsevistelsen, tillägnat maken Ramón, även han fängslad.

Utanför lägret

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:40 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1962

Vittnesbörd från fängelset i Guantanamo, Kuba

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2020 15:18:40 +0000

Ramón Rigal och hans hustru Adya fängslades på grund av att de ville ge sina barn en kristen uppfostran med hjälp av en internetbaserad kristen skola. Ramón ger här sitt vittnesbörd från tiden i fängelset.

Var stilla – Gud är inte i stormen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 14:20:01 +0000

Ledare av Berno Vidén

Kolportören

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 14:17:29 +0000

Av Stefan Dahlberg

Midnattsropet nr 4 2020

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 14:10:15 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“7247”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Innehåll:

[wp_show_posts id=“7249”]

– Jesus öppnade himlen för mig!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 14:02:13 +0000

Asta engagerade sig tidigt i socialistiska grupper som talade många ord om förändring, ideologi och revolution. Men hon såg ett djupt gap mellan de politiska fraserna och dess praktiska förankring hos individerna. Hon hittade ingen mening i det som hon befann sig i och tillgrep samma desperata åtgärder som många andra ungdomar; hon började använda narkotika. Det dröjde inte länge förrän hon var fast i citygängen i Stockholm. Då hette hennes liv vanmakt och hennes framtid hette fruktan. Men Asta blev frälst och vittnar här, snart 50 år senare, om Guds trofasthet.

Att vara i rörelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 13:54:55 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1999

New Age i Bibelns ljus (del 2)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 13:47:00 +0000

Vi tänker oss att mildhet, för att inte säga undfallenhet och en neutral inställning, tillhör en kristens hållning. Bibeln ger oss en annan förebild. Starkt hat och fiendskap mot dem och det som gör uppror mot himmelens Gud.

Undervisning av Märta Berg Strömmare

– Se Guds Lamm som tar bort världens synd!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 13:43:55 +0000

Jag vill börja med att läsa en vers. Det är bara aposteln Johannes, i Johannes evangelium, som skriver detta. Det handlar om Johannes Döparen, föregångaren till Jesus. Han var i färd med att döpa människor som kommit till honom för bättringens dop. Så såg han Jesus komma. Profetiskt sade han direkt och med en sådan emfas:

– “Se Guds Lamm som tar bort världens synd! Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten.” Johannes vittnade och sade: “Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom” (Joh 1: 29-32).

Den första och den andra människan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 13:37:36 +0000

Hans Lindelöw undervisar ur Romarbrevet{{ double-space-with-newline }}Del 2 ur en bibelstudieserie i Långshyttan våren 2020

Gud ger kraft för varje dag

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 13:21:43 +0000

Vittnesbörd av Aivaras Kulisauskas

Tro på Herren Jesus så blir du frälst!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 30 Oct 2020 10:24:19 +0000

Evangelium är det glada budskapet om Jesus Kristus, Guds son. Bibeln, Guds ord, utlovar evigt liv till alla som tror på Jesus. Från det ögonblick då vi i tro tar emot Jesus som Herre och Frälsare i våra liv så blir vi Guds barn. Enligt Jesu egna ord blir vi födda på nytt och medborgare i Guds rike. Utgångspunkten är att tro:

“Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16).

Midnattsropet nr 5 1964

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Sep 2020 13:09:40 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7157” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Nya församlingar
av missionär Ernst Höglander

Härliga maranatamöten i Finland
av Enoch Carlsson

En tidningsman intervjuar Arne Imsen om maranataväckelsen

Lewi Pethrus om politiken 1931
av Arne Imsen

Uppbyggelsekonferens med missionär Manoel de Mella från Brasilien
annons

Lockropet från Brudgummen
av Gun Svärd

Öppna dörrar för det fulla evangeliet i Brasilien
Donald Bergagård rapporterar

Vad skall du göra med Jesus?
av Birgitta Imsen

Midnattsropet nr 3-4 1964

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 15 Sep 2020 12:48:59 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7153” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Maranatafolket lyckliga är vi! - Maranatasången

Politisk reformverksamhet eller väckelse?
av Arne Imsen

Nytt konventikelplakat
av Arne Imsen

Segerrapporter från Kenya och Brasilien
hälsningar från fam. Eklund och från fam. Höglander

Gån fördenskull ut…!
Erik G. Eriksson intervjuar unga evangelister

Nu är det särlaregnets tid
av Iréne Gustafson

Är Du frälst?
av Enoch Carlsson

Gud helade mig
vittnesbörd av Teodor Karlsson

Midnattsropet nr 12 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 12:52:56 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7147” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Vi äro skördemän åt Gud…
av Erik Gunnar Eriksson

Mäktig konferens i Örebro
av Iréne Gustafson

Avskedsmöten i Jönköping (för Donal Bergagård och Roland Lundgren)
av Runo Erixon

Dop i Folkets hus A-sal Göteborg
av May-Liss Salenfalk

Sunda entuesiaster
av Karl-Gustav Johansson

Gån fördenskull ut…!
av Donald Bergagård

Fria församlingar
av Arne Imsen

Maranata “sprängde” Ljungby
av Runo Erixon

Midnattsropet nr 11 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 12:37:42 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7142” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Profet-skolan har börjat
av Iréne Gustafsson

Det som består
av Sture Swärd

Rapport från Norrland
av Rune Gelinder

Gån ut i hela världen: Min kallelse

Mitt vittnesbörd
av Reidar Birkefelt

Given dem att äta
av Missionär Ernst Höglander, Brasilien

Mitt vittnesbörd
av Monica Björk

Vill du bli ett med Jesus?
av Ester Johansson

En uppsats i realskolan
av Christina Åkerblad

Midnattsropet nr 10 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 12:23:41 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7138” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Väckelse
av Donald Bergagård

Hur jag upplevt Maranata-väckelsen
av Herbert Ottosson

Guds ord har framgång i Trollhättan
av K. E. Svensson

Mitt vittnesbörd: Han vederkvicker min själ
av en syster frälst av nåd

Ett under skedde - Jag begynte se!
ett vittnesbörd av en syster

Rapporter från tältsommaren 1963
av Erik Gunnar Eriksson

Vittnesbörd: Jag blev frälst
av Helle Israelsson

Midnattsropet nr 9 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 12:14:12 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7134” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Maranata och fanatismen
svar till Lewi Pethrus av Arne Imsen

Glädjeyttringar - Dans i Anden
av Ernst Höglander

“Gån ut i hela världen…”
Stora skaror hörde evangelium i Sandömässan

Maranatamöte i Sundsvall

Första Maranatamötet i Skellefteå
av Ruben Bäckström

Splittringens välsignelser
av Missionär Aldor Pettersson, Sao Paolo, Brasilien

Mitt vittnesbörd: Jesus kommer snart!
av Karin Säterhed

Midnattsropet nr 7-8 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 12:04:53 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7131” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Från Maranatakonferensen
rapport av Agne Bark

Frukta icke, tro allenast!
av Leif Carlsen

Glädjeyttringar
av Ernst Höglander

Till missionsfältet (om familjen Höglander)

Korsfäst, korsfäst!
av May-Liss Salenfalk

Kommentar efter TV-mötet
Klippt ur en Gävletidning
Djupt Bibliskt (ur tidningen Folkbladet 3 juni 1963)
Jubla Guds barnaskara (av objektiv tittare)

Dop i Jönköping
av Runo Erixon

Maranatamöten i Grängesberg
av Eric Gustafsson

Midnattsropet nr 6 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 11:51:04 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7124” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Hur Gud ledde mig in i sin tjänst
av David Nunn

Gudomlig helbrägdagörelse
av Erik Gunnar Eriksson

Evangelist Ken McCarthys besök i Sverige
av Runo Erixon

Herren är det som är störst
av Paul Berggren

Ett personligt vittnesbörd
av F. E.

Påskkonferens i Göteborg
av Erik Gunnar Eriksson

Från Stockholm
av Astrid Marstorp

David Nunn i Holland
av Donald Bergagård

Midnattsropet nr 4-5 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 11:43:18 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7120” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Himmelsk atmosfär
av Alf Lindskog

Min upplevelse
av Anna Ohlsson

Min kallelse
av Runo Eriksson

Jesus helade mig
av Kerstin Kanthe

Guds ord hade framgång och lärjungarnas antal förökades
av Erik-Gunnar Eriksson

Frälsningens fröjd!
av Arvid Nilsson

Lösen honom och låten honom gå!
av Enock Carlsson

Evangelium en Guds kraft i Afrika
brev från missionär Gunnar Eklund

Midnattsropet nr 3 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 11:40:49 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7117” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Skynda dig och stig ned till ditt folk!
av Henry Mansika

Jesus helade mig
av Marta Jönsson

En källa med sött och bittert vatten
av Oscar Hagman

Guds ord har framgång i Hälsingland
av Rune Gelinder

Vad är Maranata?
av Anna-Greta Englund

De missnöjdas front (fortsättning från föregående nummer)
predikan av Arne Imsen

Beriktigande
av Sven Bohman

Midnattsropet nr 2 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 11:38:41 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7112” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Nu gäller det!
av Enoch Carlsson

Hälsning från England
av Donald Bergagård

Min upplevelse
av Doris Höglander

Första Maranata-mötena i Älvsbyn
av B. Imsen

Min frälsningsupplevelse
av nyfrälst syster i Nässjö

Avfall
av Helge Wisting

De missnöjdas front
predikan av Arne Imsen

Jesu död
av Karin Ljungh

Vår Gud är en god Gud!
av Ingrid Bendix

Midnattsropet nr 1 1963

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 11:37:01 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“7107” title=“false” lightbox=“dark”]

Klicka på bilden ovan för att läsa tidningen.

Behöver det gamla väckelsefolket ompröva sina positioner?
av Henning Thulin

Du har tagit vara på mitt ord
av Ernst Höglander

Väckelse i England
av Curt Olson

Mitt möte med Maranataväckelsen
av Connie Isberg

Utanför lägret (fortsättning från föregående nummer)
predikan av Arne Imsen

Upplev Maranata-möte i ert hem
Bandinspelningar utlånas
av Curt Olson

Dop i Maranata Göteborg
av Donald Bergagård

Midnattsropet nr 12 1962

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 10:19:08 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“7103” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Jesu födelse
John Andreasson

Maranata!
Philip Anstey, Hilda Alexis

Trons kamp
Henning Thulin

“Santa Claus”, jultomten och avguderi
Miss Nell F. Hall

Utanför lägret
Arne Imsen

Henning Thulin skriver om boken: Har Lewi Pethrus rätt?
Henning Thulin

Från Norrköping
Agne Bark

Andens frukt
Ernst Höglander

Aktuellt
Britta Imsen

Till Filadelfiaförsamlingen, Malmö
Axel Larsson, Karin Larsson, Mona Larsson

Glöm inte missionen
Britta Imsen, Gunnar Eklund, Margareta Eklund, Mission, Kenya, Rapport

Midnattsropet nr 10-11 1962

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 10:09:07 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“7099” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Guds verks återuppbyggande
Eric Holmström

Falsk och sann förkunnelse (forts. fr. föregående nr)
Arne Imsen

Hälsning från Borås
Kurt Petersén

Segerrapporter från Småland
Donald Bergagård

Väckelse i Skandinavien
Rune Gelinder

En förvandling underbar
Margareta Seger

Mitt vittnesbörd
Lennart Persheim

Intervju med Målle Lindberg, Växsjö
Erik Gunnar Eriksson

Guds ord har framgång
Mona Larsson, Lars Wedin, Kurt Petersén

Stort väckelsemöte i Eriksdalshallen Stockholm
Redaktionen

Älskar du mig mer än dessa?
Allan Andersson

Midnattsropet nr 9 1962

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 12 Sep 2020 09:51:30 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“7094” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Falsk och sann förkunnelse
Arne Imsen

Väckelsen bryter fram i Stockholm
Nils-Göran Nilsson

Från Falköping, Örnsköldsvik och Kärrsjö
Inga Hall

Högljudd lovsång polisbevakas
Agne Bark

Vad en världslig tidning säger om väckelsen
Östergötlands Folkblad

Morgonrodnad från höjden
Henning Thulin

Maranatavittnen
Arnold Andersson, Sigrid Andersson, Marita Hammar, Anders Johnsson (Bolags-Anders), Leif Johansson, Alf PEttersson, Lars Wedin, Bo Westerberg, Enoch Karlsson, Jakob Dybvik

Vad jag upplevat i Maranata-väckelsen
Henning Thulin

Midnattsropet nr 3 2020

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 10 Sep 2020 08:19:44 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6950”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Innehåll:

[wp_show_posts id=“6978”]

- När jag var sju år förbereddes min begravning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:54:06 +0000

Vittnesbörd av Jonatan Rodríguez

Min uppväxt är i en kristen familj, vilket jag är tacksam till Gud för. Min pappa är pastor och tjänar Gud till hundra procent. Jag har gjort många erfarenheter som visat hur mina föräldrar drivits av en tro som är svår att sätta ord på. Man måste vara med i vardagen för att förstå.

Golgatadramat

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:53:46 +0000

Undervisning av Paulus Eliasson

Jag lyssnade för några år sedan på en ljudbok av John Grisham; en romanförfattare som har skrivit många böcker om advokater och rättssaker. Boken jag lyssnade på heter Den oskyldige mannen. När jag hade hört en stund tyckte jag att det var något som var lite märkligt. Grisham skrev inte på samma sätt som han skrev i de tidigare böckerna jag hade läst. Jag saknade vissa litterära grepp, och det skapade en dissonans hos mig. Ända tills jag förstod att det inte var en roman alls – det var en dokumentär.

Vem är din Herre?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:53:00 +0000

Appell av Gertrud Johansson

Den frågan är av allra största vikt för den som menar sig vara en kristen. Frågan kanske känns oförskämd. Såklart är Jesus min Herre, jag är ju kristen, det behöver man väl inte ens fråga om. Men jag vill ändå ta upp denna fråga. Vem är din Herre? Frågan har blivit så allvarlig för mig då jag återigen har läst slutet av Jesu bergspredikan.

Guds eviga rike

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:47:33 +0000

Att förkunna Guds ord, att sprida evangelium, är det bästa som finns och bör ha prioritet i våra liv. Det finns en orsak till att församlingen fortfarande finns här på jorden som Kristi kropp, och det är för att föra ut hans budskap till alla människor.

”Guds eviga rike”, det är inte vilket rike som helst. Det står skrivet i bibeln om ett rike vars ”grundvalar aldrig någonsin ska vackla”, till stor kontrast mot vad vi ser omkring oss på jorden av riken som kommer och försvinner. Vi ser oro och depression, vi ser en värld i kaos grundad på orättfärdighet och förtryck. Men det finns ett annat rike och det finns möjlighet att bokstavligt och konkret få bli medborgare i detta.

Ädelstenar, Frälsarkransen och Rosenkransen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:45:22 +0000

Då och då dyker det upp “hjälpmedel” för att stödja och vägleda nya troende. Exempelvis anordnas Alphakurser i många församlingar runt omkring vårt land, vilka når fram till många som vanligtvis inte besöker ordinära gudstjänster. Men det gäller att vara på sin vakt mot influenser som nästlar sig in i undervisningen.

Vittnesbörd från en annorlunda konferens

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:41:51 +0000

På grund av rådande pandemi har Maranataförsamlingen för första gången på mer än femtio år inte haft någon traditionell Sommarkonferens med mötestält och inbjudna från när och fjärran. Dock samlades en mindre skara i Långshyttan i Dalarna under några dagar, varifrån bibelundervisning och väckelsemöten sändes direkt över nätet. Ett av mötena sändes med direktlänk från Dal i Norge där Paulus Eliasson predikade om Golgatadramat. I det här numret av tidningen publicerar vi Paulus predikan samt några av konferensens vittnesbörd.

New Age i Bibelns ljus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:39:32 +0000

New Age är ett stort och avancerat ämne och min avsikt är inte att utröna och presentera den företeelsen i något annat avseende än att finna dess rötter i Bibelns ljus. Det vill jag försöka göra grundligt, men också så överskådligt som möjligt. Det handlar om att bege sig in i en snårskog, och i den snårskogen ska vi söka efter rötterna. Det är viktigt av den anledningen att man idag alltmer talar om en ny tidsålder.

Hur kan budskapet om Jesu tillkommelse bli en stridsfråga?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:38:07 +0000

Ledare av Berno Vidén

Nya testamentet påminner mer än trehundra gånger om att Jesus ska komma tillbaka. Det är sorgligt att ett av de mest hoppfulla budskap som överhuvudtaget existerar i Guds ord, för många har blivit en stridsfråga, eller ännu värre; en ickefråga. Bibelns absoluta huvudperson, vars utgivande kärlek är förutsättningen för vårt eviga väl, är snart här!

Kraften i namnet Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:36:45 +0000

Predikan av Arne Imsen tidigare publicerad i MR 1983

Jesus står över vetenskapen, över kyrkan och religionen, han är över furstar och väldigheter, över alla människor. Gud har gett honom ett namn som är över alla andra namn och till sist ska alla människor som är i höjden, som är här på jorden eller under jorden böja sig, Gud Fadern till ära, och bekänna att Jesus är Herre.

Familjen Rigal återförenad

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 16:35:18 +0000

Efter två års frihetsberövande släpptes i juli månad den kubanske pastorn Ramón Rigal från fängelset i södra Kuba. Hans hustru Ayda var redan då villkorligt frigiven, efter ett drygt år i kvinnofängelset. Brottet som renderade i så långa fängelsestraff var att familjen hemundervisade sina barn med hjälp av en kristen internetbaserad skola, något som av politiska och ideologiska skäl inte är tillåtet på Kuba.

Vi fortsätter att bedja för och stötta familjen Rigal och många andra kubanska familjer i deras kamp att ge sina barn en god kristen grund i livet.

Uppdraget hastar!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 09 Sep 2020 10:04:53 +0000

Hösten har gjort sitt inträde och den bakomliggande sommaren ha varit på så många sätt annorlunda. Maranataförsamlingens årliga Sommarkonferens kom i år att bli endast några få men dock samlade och inspirerande dagars direktsänd undervisning över internet från syskonen i Långshyttan.

Bläddra i tidningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 14:30:24 +0000

[3d-flip-book mode=“thumbnail-lightbox” urlparam=“fb3d-page” cols=“2” tax=“621” title=“false” lightbox=“dark”]

Midnattsropet nr 2 2020

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:30:00 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“6757” title=“false” lightbox=“dark”]Klicka här för att bläddra i tidningen.[/3d-flip-book]

[wp_show_posts id=“6754”]

"50 000 kristna torteras i Nordkorea"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:47 +0000

Nordkorea, klassificerat av Open Doors som världens farligaste land för kristna, placerar människor i fängelsläger när de följer Jesus. En före detta fånge berättade för tidningen Impacto Evangelístico om hur hon torterades när hon var inlåst i ett av dessa läger.

Fångar tvingas att arbeta under brutala och omänskliga förhållanden, med syftet att “söndersmula” dem. Den tidigare fången, som numera bor i Sydkorea, säger att svält, hårt arbete och misshandel sker dagligen.

Allvarstider

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:47 +0000

Text: Yngve Stenfelt

Vi lever nu i allvarstider som vi inte kunde föreställa oss i början av året. Det började på behörigt avstånd i Kina och spred sig blixtsnabbt ut över hela världen och kom oss alla nära. Vad är det som händer? Det finns många aspekter på en sådan händelseutveckling. Det blottlägger oerhört tydligt människans oförmåga att klara sig utan Gud i en värld som är i upplösning snart sett på alla områden.

Den kubanska mamman Ayda är fri från fängelset

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Text: Berno Vidén

Ayda Expósito, pastorsfru i den kubanska staden Guantanamo, satt fängslad under nästan ett år på grund av att hon och hennes man Ramón Rigal hemundervisade sina barn. Hon släpptes i slutet av mars månad och har återförenats med sina barn. Ramón är dock fortfarandefrihetsberövad; dömd till två års fängelse.

Ramón smugglade ut ett nödrop från fängelset som beskriver hur kubanska myndigheter försöker krossa familjen psykologiskt på grund av deras kristna tro och övertygelse. Familjens datorer, hårddiskar och läromedel från den kristna internationella skolan Hebron konfiskerades av regimen under förevändningen att det var kontrarevolutionärt material. Barnen ska enligt myndigheterna fostras till kommunistiska revolutionärer i Fidel Castros anda.

Då kyrkan blir ett människoverk

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Vi kommer att få göra erfarenheter som inte smakar gott för det köttsliga jaget. Jag tror att det vi själva har byggt upp med nödvändighet måste slås sönder. För att vi inte ska bli kyrkobyggare måste det slås sönder, och vi får tacka Gud att han är så nådig att han tillåter sådana saker komma över våra liv.

Aktuell predikan av Arne Imsen från 1975

änniskan älskar att slå sig till ro och bygga. Hon skapar kyrkosystem, heliga platser och bygger tempel. Hon kommer längre och längre bort från originalet och avlägsnar sig därmed också från Jesus Kristus.

En såningsman gick ut för att så ...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Vi lever i tider av förändring, men uppdraget att så ut evangelium består. Danguole Vaitkeviciene har tillsammans med maken Zenonas byggt fina odlingslådor på ängen intill missionscentret. Danguole vårdar varsamt det spirande livet av plantor mot kyliga nätter, och vi ser tillsammans med henne fram emot en god skörd. På bilden: Aivaras Kulisauskas, Zenonas och Danguole.

Jesus kommer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Appell av Tore Björklund

Det känns nästan overkligt att covid-19 på några veckor fick mig och hela världens människors trygga tillvaro att fullständig rasa ihop och bli en mardröm. Själv rycktes jag med i detta och kände att det var ett skarpt läge, men samtidigt vet jag att det finns bara en väg som håller, och det är Jesu väg.

Det som sker nu är ett tecken på att Jesu ankomst är nära. Jesus säger i Lukasevangeliet 21:25-28:

Kristider - segertider

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Text: Berno Vidén

Vi lever under en pågående pandemi som har satt hela världens ekonomi ur spel. Det har drabbat oss alla på många olika sätt. Jag vill här påminna något om hur bibeln lyfter fram att kristider är segertider.

När församlingars traditionella verksamhet re-duceras till ett minimum kan det ytligt se ut som ett stort nederlag. I själva verket kan det faktiskt vara tvärtom. Utifrån bibelordet “det som ingenting var, det utvalde Gud”, kan vi lära oss hur en opartisk Gud utrustar, värderar och ser på en församlings verksamhet. Himmelska måttstockar är inte som jordiska. Gud ser med helt andra ögon.

Kristus - vår berömmelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Hans Lindelöw undervisar ur Romarbrevet
Del 1 ur en bibelstudieserie i Långshyttan våren 2020

Första kapitlet är som en portal. Aposteln undervisar om tron, om frälsningen, om Herren Jesus Kristus och då finns det något som är ofrånkomligt. Det går inte att komma förbi det judiska folket. Det är ju detta som blir en väldig spänning och en motsägelse, ja, en gåta i allt som har med evangelium att göra. Jesus själv säger att frälsningen kommer från judarna. Men i det första skeendet då evangelium predikades i världen så kom ju judarna att vara det stora motståndsblocket. Det som kommer från judarna med en verklig välsignelse för världen möter i detta folk det största motståndet.

Maranata

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Om någon inte älskar Herren ska han vara under förbannelse. Marana tha! (1 Kor 16:22)

Text: Zebastian Vidén

Vad hände med Maranata?
Maranatarörelsen har blivit decimerad. Det är väl ett inte helt felaktigt sätt att beskriva läget? Den en gång så talrika rörelsen. Hur många är vi idag?
Vi som tidigare bodde i Stockholm är nu utspridda i mindre grupper, både i Stockholm, i Långshyttan, i Gullspång och på Åland. Sedan finns det ytterligare ett antal syskon runt om i landet på olika platser. Vi är inte många.

Medan vi väntar ...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Vi kan inte spekulera i när Jesus kommer – men bibeln visar oss att vi alltid är kallade att leva med Jesu tillkommelse för våra ögon.

Text: Paulus Eliasson

Som kristna är en del av vår tro, förkunnelsen om att Jesus ska komma tillbaka. Aposteln Petrus talar i sitt första brev om ”den tid som är kvar” innan Gud bryter in i historien. Han uppmanar brevets mottagare att de … den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja (1 Pet 4:2).

Varför daglig gemenskap?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Text: Anita Eriksen

Det finns många ut och in i bibeln, exempelvis “Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet” (Matt. 7:13), “gå ut till honom utanför lägret “ (Hebr 13:13), som pekar på och klargör valmöjligheter i livet.

Jesus säger vid ett tillfälle till folket om Johannes:

Varför var det ni gick ut i öknen? - Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finner ni ju i konungapalatsen (Matt 11:7, 8).

Vem är redo när Jesus kommer?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:46 +0000

Kan man veta om man är redo när Jesus kommer? Bibelordet ger oss svar på denna viktiga fråga. För övrigt har Guds ord svar att ge på alla människans frågeställningar och problem. Bibeln kan ge upplysning och vägledning för alla som söker svar.

Bibelstudium av Tage Johansson

Sanningen finner vi där om att Jesus ska komma tillbaka från himmelen för att uppväcka alla Guds barn, från den förste ur människans historia, fram till vår tid. De som har haft en levande tro men som dött ska tillsammans med dem som är i livet förvandlas och ryckas upp till mötet i lufthimlen och eskorteras av Jesus och änglarna till bröllopssalen. Det blir bröllopsfest i himmelen medan vreden går över denna arma jord. Detta handlar om en av bibelns viktigaste händelser. Jesu tillkommelse behandlas inte mindre än trehundranitton gånger i Nya testamentet. Det vill säga att i medeltal blir det var tjugofemte vers.

- Många har inte råd att hamstra

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:45 +0000

Text: Veronica Ureña

Coronaviruset har nu även i Dominikanska republiken börjat ta fart, och man re-kommenderar folk att hålla sig hemma. För den som inte kan hamstra mat eller ens köpa mat för dagen slår det hårt. Oerhört många är beroende av gatulivet för sin försörjning – de allra flesta jag känner i Palavé behöver ta sig ut varje dag för att få ihop till dagens mat. Man säljer frukt, grönsaker, kläder m.m. Det finns nu knappt någon att sälja till och på många platser får man inte sälja längre. Man ska hålla sig hemma.

Frimodig evangelist i alla sammanhang

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Jun 2020 10:20:45 +0000

Evangelist Greger Leijonhufvud har fått hembud

Greger mötte evangelium för första gången på Hötorget i Stockholm där en grupp sångare från Maranataförsamlingen sjöng och vittnade om Jesus. Det var sommaren 1976. Några veckor senare tog han emot Jesus som sin frälsare och flyttade samma höst in i en av församlingens storfamiljer.

Greger tog sin tro på allvar och var alltid ivrig att nå ut till människor med evangelium. Under många år bodde han och tjänade Gud i församlingens storfamilj på Humlegården utanför Örebro.

Midnattsropet nr 7-8 1962

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 23 Apr 2020 10:59:42 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6706” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Mirakelväckelse eller undergång
Donald Bergagård

Jesus frigjorde mig
Bertil Fredriksson

Väckelsen bryter fram i Småland
Donald Bergagård

Mirakel under slutskedet
Ur “The Midnight Cry”

Regn regn
Astrid Marstorp

Från Finland
Agne Bark, Fingal Rudstam

Väckelsen är här
Arne Ingvarsson

Maranatavittnen

Brev från Skåna: När Herren åter upprättade Sion
Anton Persson

Midnattsropet
Redaktionen

Mäktiga ting det sker i vår tid
Nils-Göran Nilsson, Donald Bergagård

Mitt vittnesbörd
Caarina Mading

Midnattsropet nr 6 1962

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 23 Apr 2020 10:51:16 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6701” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Helbrägdagörelse i försoningen
T. L. Osborn

Kraft till seger
Anne Björg Imsen

Frikyrklig samling
Arne Imsen

Han kommer till Sverige
Annalisa Qvarfordt

Bröder vad skola vi göra
Erik Gunnar Eriksson

Elden brinner lika härligt nu som förr
Agne Bark, Donald Bergagård

Nytestamentlig väckelse
W. Grant

Från Kenya
Gunnar Eklund, Margareta Eklund

Jesus allena
Henning Thulin

Midnattsropet nr 5 1962

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 23 Apr 2020 10:34:16 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6697” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Kan en verklig kristen vara demonbesatt?
Jack Coe

Tack!
Adolf S-sson

Märkliga tecken
Karl Malmström

Nutidens Baruk
Rev. Wm. F. Beirnes

Och Herrens ord hade mäktig framgång
Agne Bark, Donald Bergagård

Vill du bli fri?
Allan Andersson

Benen blev lika långa
Elsa-Britta Pettersson

Örebro Fria Församling inbjuder

Varför jag lämnade statskyrkan
Jonas Näslund

Midnattsropet nr 3 1962

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 23 Apr 2020 10:24:42 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6695” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Överflödande tacksägelse
Enoch Karlsson

Gud får fram i Kenya
Gunnar Eklund, Margareta Eklund

Mitt kors
A. A. Allen

Måste du leva? (forts. fr. nr 11-12/61)
Dr. Vance Havner

Tror du detta? (forts. fr. nr 2/62)
Richard Hansen

En märklig syn!
Tommy Hicks

Bibelstudiet: Petrus liv (del 4)
Axel R. Olson

I skolen gå åstad i mitt namn
Marianne Lindell

Midnattsropet nr 2 1962

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 23 Apr 2020 09:41:57 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6691” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Tror du detta?
Richard Hansen

Jesus Kristus löste mig
Curt Olson

Från Richard Hansens möten
Arne Imsen, Donald Bergagård

Den som tror och bliver döpt
Agne Bark

TV förlöjligade Hansen | Protestskrivelse till Radionämnden
Arne Imsen

Pastor Lennart Magnusson i Östergötlands Folkblad: Jag vet egentligen icke vad de var missnöjda med
Östergötlands Folkblad

Arne Imsen svarar i ÖF
Arne Imsen

Det är trons verk
Ellen Upplid

Midnattsropet nr 1 1962

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 23 Apr 2020 09:33:33 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6679” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Faran att fördöma ett Guds verk
Donald Gee

Missionärsbrev: “Se jag är med eder alla dagar”
Gunnar Eklund, Margareta Eklund

I ett ögonblick
W. M.

En amerikansk dagstidning om ett ovanligt eldsvittne
Carl Davidsson Warren, Över. Ella Sörenssen

Ropen i Herrens tjänare
A. A. Allen

Guds ord hade framgång
Agne Bark, Rudolf

Från konferensen i Örebro
Britta Imsen

Bibelstudiet: Petrus liv (del 3)
Axel R. Olson

Midnattsropet nr 11-12 1961

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 23 Apr 2020 09:23:32 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6573” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Ära vare Gud i höjden

Glädjens budskap
John Andreasson

Midnattsropet 1962
Arne Imsen

Full väckelse i Norge
Donald Bergagård

Protest mot församlingsformalism
Sabina

Måste du leva?
Dr. Vance Havner, Hilda Alexis

Saltgölar
Willis Säwe, Arne Imsen

Gud löser dina problem
Oral Roberts

Brev från läsekretsen
O. N., A. P.

Lewi Pehtrus: Ungdom och väckelse
Arne Imsen

Missionsbrev
Gunnar Eklund, Margareta Eklund

Rakt på sak
En syster

Midnattsropets arkiv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Apr 2020 19:33:14 +0000

Samtliga årgångar från 1960 och framåt.

Du kan hitta PDF-filerna på Google Drive.

Midnattsropet 1960-1969

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Apr 2020 19:26:58 +0000

1960
Nummer 1
Nummer 2

1961
Nummer 1
Nummer 2
Nummer 3
Nummer 4
Nummer 5
Nummer 6-7
Nummer 8
Nummer 9
Nummer 10
Nummer 11-12

1962
Nummer 1
Nummer 2
Nummer 3
Nummer 4 (Saknas i vårt arkiv)
Nummer 5
Nummer 6
Nummer 7-8
Nummer 9
Nummer 10-11
Nummer 12

1963
Nummer 1
Nummer 2
Nummer 3
Nummer 4-5
Nummer 6
Nummer 7-8
Nummer 9
Nummer 10
Nummer 11
Nummer 12

1964

Nummer 1 (Saknas i vårt arkiv)
Nummer 2 (Saknas i vårt arkiv)
Nummer 3-4
Nummer 5
Nummer 6
Nummer 7
Nummer 8
Nummer 9
Nummer 10
Nummer 11
Nummer 12
Nummer 13

Midnattsropet nr 10 1961

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Apr 2020 19:21:37 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6572” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Badhuset i Örebro blev doplokal

Det gjorde Gud - Två personliga vittnesbörd
Lisa Eriksson, Allan Andersson

Nådegåvornas stora betydelse
Jonas Näslund

Genom hans sår… (del 2)
Einar Olsson

Helbrädgagörelse: Är det Guds vilja att bota alla?

Midnattsropet nr 9 1961

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Apr 2020 19:12:53 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6571” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Genom hans sår… (del 1)
Einar Olsson

Guds ord hade framgång

Livets under
Oral Roberts

Fria församlingar
E. D.

Helbrägdagörelse
Donald Bergagård

Midnattsropet nr 8 1961

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Apr 2020 19:06:20 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6570” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Ormanden - den listige
Severin Larsen

Det gjorde Gud
Gunther Krögli

Kallad av Gud!
Ulla Krögli

Loven Gud i församlingen
E. C.

Envalgelisering bland Kikuyu-folket
Margareta Eklund, Gunnar Eklund

Den som tro och bliver döpt
Arne Imsen

Från läsekretsen
S. E.

Tro!
T. L. Osbord

Midnattsropet nr 6-7 1961

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Apr 2020 19:01:58 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6569” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Verkliga splittringsorsaker
Arne Imsen

Krist - Väckelse - Möjlighet
Ella Sörensen

Midnattsropet

Det gjorde Gud
Charls Carlton, Oscar A. Carlson

Du kan få Guds underverkande kraft
A. A. Allen

Frigörelse eller partiväsen?
E. D.

Bibelstudiet: Petrus liv (del 1)
Axel R. Olsson

Guds ord med makt går fram i världen
Donald Bergagård

“Sångväckelse”

Missionen
Knut Ringstad, Margareta Eklund, Gunnar Eklund

Låt mig alltså se din härlighet
Erik Gunnar Eriksson

Midnattsropet nr 5 1961

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Apr 2020 18:54:18 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6568” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Beklädda med kraft
Donald Bergagård

Mitt vittnesbörd: Frälst, döpt i Anden och botad!
Jakob Dybvik

Midnattsropet
Arne Imsen

Om Midnattsropet
Arne Imsen

Werner Sällström har fått hembud
Arne Imsen

Lova Herren min själ
Agne Bark

Laglöshetens hemlighet
M. L.

Segerrapporter från när och fjärran

I tjänst för Jesus
Rachel Richardson

Obs! Missionen
Knut Ringstad

Vår uppgift
Boken Pingstväckelsens riktlinjer (1917)

Midnattsropet nr 4 1961

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 02 Apr 2020 18:49:24 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6567” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Köttslig enhet - andlig splittring
Arne Imsen

I detta nummer av Midnattsropet
Arne Imsen

Allians eller andlig enhet
Lewi Pethrus

Gören bättring och låten alla döpa eder
Donald Bergagård

Frihet för de fångna
Smith Wigglesworth

Evangeliseringsglimtar från Kenya
Margareta Eklund, Gunnar Eklund

Kenyahälsning från Mattson Boze och John Vick
Mattson Boze, John Vick

Sann frimodighet
Kerstin Fredriksson

Brev till de nyfrälsta
C. C.

Respekt för församlingen
Oscar Raattamaa

Distansera dig, för livets skull

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 01 Apr 2020 16:34:29 +0000

Text: Zebastian Vidén

Under den senaste tiden har vi nåtts av ett budskap. Det är ett budskap som har varit, och är, riktat till i princip hela jordens befolkning. Det handlar om att distansera sig. Du som läser den här texten har med största sannolikhet stött på det både en och flera gånger redan.Det handlar om att distansera sig från varandra, för att göra spridningen av det nya Coronaviruset så begränsad som möjligt.Förutom att hålla distans till varandra så handlar det också om att ofta och noggrant tvätta sina händer. Allt i syftet att rädda liv.

Den kubanska mamman Ayda är nu fri från fängelset

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Mar 2020 15:32:16 +0000

Text: Berno Vidén

Ayda Expósito, Guantanamo, Kuba, har suttit fängslad snart i ett år på grund av att hon och hennes man Pastor Ramón Rigal hemundervisat sina två barn Rut och Joel.
För ett par dagar sedan släpptes Ayda från fängelset och har nu återförenats med sina två barn.
Ramón dömdes till två års fängelse och är fortfarande frihetsberövad. Läs mer om familjen här.
Vi fortsätter att bedja för och stödja familjen på de sätt vi kan.
Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp.

Midnattsropet nr 3 1961

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 29 Mar 2020 14:26:19 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6566” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Han gav sig själv till lösen för alla
Agne Bark

Det gjorde Gud
A. Strömgård, G. K.

Göteborgsposten, Expressen och Vår Tro
Arne Imsen

Kött eller ande
Jonas Näslund

Herrens ord hade mäktig framgång!
Gunnar Eklund, Margareta Eklund

Utdrag ur brev
Oscar A. Karlsson

Följden av att äga Anden
Charles G. Finney

Midnattsropet nr 2 1961

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 29 Mar 2020 14:22:05 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6565” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Verka, ty natten kommer
Werner Marklund

Arvingar efterlyses
Henry Mansika

Midnattsropet
Arne Imsen

Maran ata-bladet
Arne Imsen

Förnyelseväckelse
E. D.

De tio jungfruna
Jack Coe

Herrens ord hade mäktig framgång!
Donald Bergagård, Hallingbäck

Sagt om Midnattsropet

Var skall du tillbringa evigheten?
Britta Imsen

Hela världen reser hem

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 29 Mar 2020 12:50:56 +0000

Text: Berno Vidén
(från min självvalda hemmakarantän)

Efter två veckors intensivt sökande lyckades vi till sist, att med hjälp av tyska ambassaden ta oss hem till Sverige. På relativt nära håll har jag kunnat följa många människors ihärdiga ansträngningar att ta sig till sina hemländer. Runt om i hela världen möter vi samma mönster. Alla är på väg hem. Ingen tillåts resa någon annanstans än just hem.
Under våra försök att resa hem från Dominikanska republiken fick vi först tag på biljetter via USA, men väl på flygplatsen stoppades vi, med beskedet att flygbolaget endast bordade amerikanska medborgare. Det spelade ingen roll att vi bara hade tänkt mellanlanda och att vi hade biljett med nästa flyg till Sverige.
Genom tyskt evakueringsflyg nådde vi några dagar senare Munchen, men släpptes inte in i EU då vi inte var just tyskar. Under hela dagen tvingades vi vänta utanför passkontrollen. Kravet för att passera transferområdet var att visa upp en biljett hem. Till sist lyckades vi få tag på en resa via Finland och två timmar innan avgång tilläts vi gå igenom tyska passkontrollen för att ta oss vidare.
På plats efter plats i land efter land ser vi samma mönster. Alla är på väg hem. Hela världens ekonomi har stannat upp. Livet är satt på paus och mänskligheten andas oro och ångest. Vad är det som händer med vår värld? Något liknande har vi aldrig varit med om.
Bakom oss lämnar vi oroliga dominikaner och haitier för att komma hem till ännu mer oroade européer och svenskar. Jesu ord i Lukas evangelium kapitel 21 ljuder oavbrutet inom mig: “… på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas.” Jesus talar om hur situationen för hela jordens befolkning kommer att vara vid tiden för sin andra tillkommelse.
I skolan har vi läst om digerdöden och spanska sjukan som på sin tid härjade och skördade många liv. Spanska sjukan är antagligen den pandemi som under en relativt kort period - mellan mars 1918 och juni 1920 - tagit flest människoliv. Det var en ovanligt svår och dödlig form av influensa som spreds över hela världen och mellan 50 och 100 miljoner människor dog.
Idag ser världen annorlunda ut än för hundra år sedan. Människor och varor färdas jorden runt som aldrig tidigare. Det globaliserade samhället har tagit över. Virus sprids blixtsnabbt genom ett väl utbyggt transportnät. Coronavirusets ursprung har ännu inte bekräftats men det första hitintills kända fallet där en människa har smittats är daterat till den 17 november 2019. Idag finns det bekräftade fall i 172 länder. På mindre än fyra månader har viruset fått en så pass förödande spridning att hela världens ekonomi har stannat upp.
Nödbromsen har skapat panik och vi hör hur människor i hundratusental fortfarande befinner sig i desperat väntan på att få komma hem till sina länder. Många har inte ens ett hemland att åka till. Situationen för alla de som ofrivilligt sitter fast i flyktingläger måste vara helt fruktansvärd. Vad händer då viruset slår till i dessa trångbodda, smutsiga miljöer där det saknas rent vatten och andra nödvändiga förutsättningar för att möta situationen?
Bibelns budskap till oss människor är att Gud vill frälsa genom sin Son Jesus Kristus. Han gör det genom att själv bli människa, ödmjuka sig och ge sitt liv som ett offer för hela mänsklighetens synd. Jesus dog för våra synder, men uppstod också från döden och därmed har han makt att ge varje människa på denna jord ett evigt liv.
Under historiens gång kan vi läsa om hur olika platser runt vår jord haft speciella sökningstider då människor av olika orsaker börjat söka Gud till frälsning. Ofta har det handlat om tider av prövningar av olika slag, eller direkt förföljelse. I dagarna ser vi något unikt hända. Folk från många av världens länder reser hem på grund av ett virus som satt en tredjedel av jordens invånare i karantän. Många är oroliga, fyllda av ångest. Osäkerhet och rådlöshet dominerar.
Statschefer som vanligtvis litar på sin egen styrka vänder sig till Gud inför det enorma hot som pandemin utgör. I Dominikanska republiken sa president Danilo Medina nyligen i sitt tal till folket: - Vi har tro att detta hot inte ska förstöra oss. Inte genom min kraft, inte heller genom er kraft, utan genom Guds kraft. På det sätt som den Heliga Skrift säger i 2 Krönikerboken 7:14: “men (om) mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.”
Bibeln säger att Gud utstakat gränser för människan inom vilka hon ska leva. Det är ett budskap som går tvärs emot dagens globaliserade samhällen där vi rört oss fritt i många av världens länder. Bibelns budskap fokuserar kring vad människan behöver för att i sin situation börja söka Gud. Orsaken till begränsningarna är att “ Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss” (Apg 17:27).
Vi ser i dagarna hur människor från hela världen reser hem till sina länder. Massivt. Är det månne en sista sökningstid för mänskligheten innan nådens tid är slut? Jesus kommer för att hämta hem de sina och inför denna evakuering från jorden har vi som bekännande kristna nu ett oerhört ansvar och tillfälle att nå ut med evangelium om frälsning. Snart brister skyn och den frälsta skaran reser hem till himlen. Idag är frälsningens dag.
Var med i bön för människor och sprid budskapet om den bestående frid som finns i namnet Jesus. “Ni var utan hopp och utan Gud i världen. Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Han är vår frid …” (Ef 2:12-14).

Många har inte råd att hamstra

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 27 Mar 2020 18:18:53 +0000

Rapport från Palavé, Dominikanska republiken

Text: Veronica Ureña

Coronaviruset har nu även i Dominikanska republiken börjat ta fart, och man rekommenderar folk att hålla sig hemma. För den som inte kan hamstra mat eller ens köpa mat för dagen slår det hårt. Så många är beroende av gatulivet för sin försörjning - de allra flesta jag känner i Palavé behöver ta sig ut varje dag för att få ihop för dagens mat. Man säljer frukt, grönsaker, kläder mm. Det finns nu knappt någon att sälja till och på många platser får man inte sälja längre. Man ska hålla sig hemma.

Midnattsropet nr 2 1960

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 26 Mar 2020 18:49:20 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6556” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

Se, jag bådar eder en stor glädje
Tage Nilsson

Det gäller Midnattsropet
Arne Imsen

Guds dyrbara gåvor förkastas
Red. Norman Gordon

Församlingar vi ej bör tillhöra
T. B. Barratt

Se på Jesus!
Werner Sällström

Framgångsrik evangelisering
T. L. Osborn

Himmel eller helvete?
Agne Bark

Kenya tros mission
Oscar A. Karlsson

Herrens ord hade mäktig framgång!
Donald Bergagård, Werner Marklund

Grip den sårmärkta handen
Karin Ljung

Midnattsropet nr 1 1960

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 26 Mar 2020 18:41:50 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6530” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]

**De som voro redo gingo in!
** Arne Imsen

**Evigt liv
** Werner Sällström

**Andligt svärmeri!
** Lewi Pethrus

**Midnattsropet!
** Arne Imsen

**Dragen ut ifrån henne, I mitt folk!
** T. B. Barratt

**Se, här är jag, sänd mig!
** Gunnar och Margaretha Eklund

**Det gjorde Gud
** Vittnesbörd av I. A.

**Missionen kallar!
** Arne Imsen

**Herrens ord hade mäktig framgång!
** _Segerraporter från när och fjärran
_ Arne Imsen, Donald Bergagård

Midnattsropet nr 1 2020

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 23:22:10 +0000

[3d-flip-book mode=“link-lightbox” urlparam=“fb3d-page” id=“6500” title=“false” lightbox=“dark”]Klicka här för att bläddra i tidningen.[/3d-flip-book]

[wp_show_posts id=“6636”]

Här ska vi ha barnmöten!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 23:11:55 +0000

Missionsrapport: Karin Vidén

Året var 2001 och vår ganska nyfrälsta vän och syster Yanet hade flyttat från La Cañada till Batey Palavé med sin familj. Vi besökte dem en dag och letade oss fram på kringelikrok vägar där vi tidigare aldrig varit.
Väl framme i bateyen omringades vi av barn, ja massor av främst haitiska barn i en för oss ny och ganska främmande miljö som då bateylivet innebar.
Jag minns hur vi över barnens huvuden tittade på varandra Berno och jag, med samma tanke: Här ska vi ha barnmöten!
Så blev det, och varje vecka åkte vi iväg med våra egna barn och ungdomar för att samla barnen i Palavé, intill Yanets bostad. En stor blå presenning rullades ut där alla barn tog plats och en ny fas för missionen inleddes.
Ganska snart insåg vi att bland dessa barn fanns även de som borde gå i skolan men som inte gjorde det. Sagt och gjort – Veronica tillsammans med Maria Santos som hade lärarutbildning, startade upp en daglig undervisning i Yanets garage med till att börja med bara en handfull elever. Detta innebar också att Yanet fick en daglig gemenskap och fick vara i en meningsfull funktion och tjänst.
Parallellt med detta fick vi också besök av Dag Sandslett från Norge som även han omringades av mängder av små barn då han kom till Palavé. Så pekar Dag på en liten rufsig smutsig flicka och frågar vem det är. Ja vi visste inte så noga, hon var för oss bara en bland alla andra av dessa så många små. Men Dag ville veta, så vi efterforskade något och fick veta att hon hette Yesica och bodde med sin gammelmormor i en av bateyens mest eländiga och stinkande barackbostäder.
Historien kan göras lång och detaljerad, men i huvudsak innebar detta möte med Yesica att hon fick börja i vår lilla skola i Yanets garage, och Maria och Veronica tog sig an henne på alla sätt. De tvättade henne, gav henne mat, kammade hennes hår efter konstens alla regler och hade med sig den fina skoluniformen ren och fin till varje ny skoldag; hemma fanns ingen som skötte sådant. Även hemmet hos gammelmormor fick en upprustning med bland annat nya sängar och madrasser, och ett köksbord med stolar, mm. Ungdomar och äldre jobbade med denna akutinsats och gjorde ett fantastiskt jobb mitt i stank och smuts.

Han kommer snart - Jesus min frälsare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 23:07:39 +0000

Vittnesbörd: Vendela Vidén

Det är mitt enda hopp i den här världen vi lever i. Det är också anledningen till att jag orkar andas och se framåt - och uppåt.
Han kommer snart, Jesus min frälsare och bästa vän, han som känner mig innan och utan och som håller mig i sin hand var jag än är, vad jag än gör.

”Jesus kommer snart”, har jag fått höra under hela mitt liv. Som barn skrämde det mig lite. Flyga upp till himlen? Hur skulle det gå till, i praktiken? Som tonåring fick jag ibland ångest av tanken. Tänk om jag inte var riktigt frälst, skulle jag bli lämnad kvar då?
Men nu som vuxen, är det mitt enda hopp. Nu längtar jag efter den stunden. Däremot är det nu något annat som skrämmer mig, och det är att jag inte varken hör eller ser särskilt mycket om Jesu tillkommelse i kristna sammanhang.
Frågor har dykt upp inom mig. Har jag missat något? Har jag missförstått? Är jag en fanatiker? Och jag har med mina funderingar fått lov att vända mig till Guds ord för att få svar.

Gör församlingen till ett idealsamhälle

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 23:03:05 +0000

Av Arne Imsen ur MR nr 14 1974

Det finns ett direkt samband mellan det nytestamentliga fattigdomsidealet och manifestationerna av Guds kraft
Genom de rapporter som nått oss om svält och hungersnöd i världen, förstår vi, att även vi mycket snart måste inrikta oss på en betydligt enklare livsstil. Och det redan nu, om vi skall kunna fungera under de allt knappare omständigheter, som vi kommer att tvingas in i. Vi vet vad som skall komma, ty vi lever före vår tid, vi har redan informerat oss om det i skriften! Vi måste räkna med att gå en helt annan väg än de flesta. I stället för att kräva en ökning av vår standard, måste vi vara beredda på att sänka den, för att kunna komma andra till hjälp. Hade de kristna i Skandinavien förstått att förverkliga detta, hade säkert missionssituationen varit annorlunda i stora delar av världen idag.
I sista delen av Apostlagärningarnas kapitel 2 talas det om att alla de som trodde höll sig tillsammans och hade allting gemensamt; det urkristna församlingsidealet. Den mentalitet som där synliggöres, är det enda som skulle kunna bryta igenom den materiella egoism så många idag är bundna utav. Om denna gemenskapstanke förverkligades, skulle detta ge oss nya och väldiga möjligheter att evangelisera. Ingenstädes i Nya testamentet möter vi heller manifestationen ifrån Gud så oerhört stark som i samband med förvaltningen av de materiella tingen. Vi behöver bara erinra oss, vad som hände med Ananias och Safira.

Till detta är ni kallade

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 22:59:43 +0000

Text: Paulus Eliasson

Om man vill få en översikt över vad Bibeln säger på ett visst tema, kan man göra som jag gör ibland: Ta en penna, och markera med en bokstav eller symbol varje gång texten rör vid det ämnet. I min bibel har jag markerat med ett ”x” alla gånger texten svarar på frågan ”varför” eller ”med vilket mål”, och det kommer sig av att jag en dag för många år sedan frågade mig själv: ”Varför? Varför frälsning? Varför Jesus? Varför allt?”
Vad som blev det slutliga resultatet av det studiet är kanske ämne för en annan artikel, men en av de verserna jag markerade var 1 Petrus brev 2:21, som säger: ”Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår” (min kurs.). Här ger Petrus oss anledningen till att vi är kallade, och det är frågan jag vill säga något om i denna artikel.

Den röda tråden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 22:53:39 +0000

Text: Tage Johansson

Mitt i människans förvillelse har Guds röda tråd trängt fram igenom alla tider. Det har skett genom dem som varit villiga att lyssna och handla enligt det profetiska ordet, för att förmedla det till sin samtid.

Det jag kallar den röda tråden handlar om det Guds ord, som genom det profetiska ljuset blivit uppenbarat för män och kvinnor i alla tider. Denna tråd har en början och en fullbordan och den löper parallellt med människans historia. Den finns ända ifrån då människan skapades av Gud till att vara hans avbild, till dess fullbordan då det heter att ingen tid skall givas henne mer. Den röda tråden för människans del har sin begynnelse i de ord Gud uttalade i Edens lustgård när han sa att de fick äta av alla andra träd. Men ”av kunskapens träd på gott och ont ska ni inte äta, ty då ska ni döden dö”.
Mitt i människans förvillelse har Guds röda tråd trängt fram igenom alla tider. Det har skett genom dem som i likhet med bland andra Samuel och Jesaja, varit villiga att lyssna och handla enligt det profetiska ordet, för att förmedla det till sin samtid. Det kunde sägas om dem, som det sades om David, att han tjänade Gud i sin tid. Det har understundom i alla tider och skeenden funnits män och kvinnor som varit villiga att viga sina liv till att vara en spjutspets med sitt budskap utan att köpslå om vad konsekvenserna skulle bli.
Gud kallar ut ett folk på nytt och på nytt igen, ett folk som är rustade till strid. För att vara ett folk utanför lägret med Jesus, är det nödvändigt att ta upp frågor om hur den kristne står i förhållande till värnplikten, fackföreningen, skolplikten och abortfrågan. Vad säger bibeln om barnen , uppfostringsansvaret, om kärleksfull aga. Detta har blivit en het potatis eftersom man från myndighetshåll inte kan skilja på kränkande misshandel och kärleksfull aga.
Om vi inte behandlar dessa frågor utifrån vad Guds ord lär, är vi inte sanna kristna utan blir som det står i Ordspråksboken 25:26: ”Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.”
Att vi lever i en tid av total upplösning i dagens samhälle är det knappast någon som tvivlar på idag. Vår tid behöver troshjältar som har mod likt profetissan Debora. Hon blev anförare för den heliga striden . Det är tydligen så att om Gud inte finner någon bland männen, så tar han kvinnor till redskap likt Debora och Jael, hon som med hammaren och tältpluggen riktade det dödande slaget mot fiendens huvud. Överför vi detta till Nya testamentets mark, så är vi kallade att med Ordet som vårt redskap rikta ett dödande slag mot vår fiendes huvud bildligt talat. Våra vapen, skriver Paulus, är inte av köttslig art (2 Kor.10:3-6). Vi bryta ned fästen av tankebyggnader som fienden har åstadkommit bland människorna. I Guds församling tar vi alla tankefunder till fånga och lägger dem under Kristi lydnad. Vidare skriver Paulus till församlingen i Korint, att när lydnaden hade kommit till välde bland dem var apostlarna redo att näpsa all olydnad.
Gud tydliggjorde det här, när David av Gud utförde sitt uppdrag då han gick till angrepp mot Goliat. Gud har givit Jesus åt församlingen till att vara ett huvud över allting (Ef 1:22). Han satte sonen på sin högra sida i den himmelska världen, över alla furstar och herrar i andevärlden. Allt har han lagt under hans fötter. Amen!
Broder och syster, träd upp idag i gapet till landets försvar. Gör som Sebulons och Naftalis folk som prisgav sitt liv åt döden på stridsfältets höjder för att undgå förbannelsen som drabbade Meros folk, därför att de ej kom Herren till hjälp bland hjältarna.
Vi är som trons folk kallade att handha och förvalta det arv som de första apostlarna lämnade efter sig. Det gällde att rätt förvalta sanningens ord. Om församlingen heter det att den ska vara sanningens stödjepelare och grundfäste.

Kuba: Ramón och Adya har suttit fängslade i tio månader

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 22:46:59 +0000

Den kubanske pastorn Ramón Rigal och hans hustru Adya Expósito har varit fängslade i snart tio månader. Pastorsparet dömdes till två respektive ett års fängelse efter att ha tagit sina barn Rut och Joel ut ur den statliga skolan, på grund av att Rut utsattes för våldsam mobbing.
Familjens hem var också där församlingen kom tillsammans, och innan föräldrarna fängslades var det fler än 30 personer som kontinuerligt samlades, berättar Rut för Diario de Cuba: ”Idag kommer inte lika många och de som samlas gör det i olika hem.”
Husförsamlingar eller cellgrupper är sedan 90-talet vanligt förekommande bland många församlingar på Kuba. Under svältåren efter Sovjetunionens fall kom många till tro och den snabba tillväxten av evangeliska grupper rymdes inte i de kyrkor som fanns i landet. Myndigheterna svarade med att förbjuda att hundratals kubaner öppnade sina hem för husmöten, dock utan framgång. En av husförsamlingarnas ledare, Orsin Vila, fängslades 1995 och dömdes till 18 månaders fängelse för ohörsamhet då han vägrade stänga dörrarna till sitt hem.
Flera av vännerna i Rigals församling började att hemundervisa sina barn med hjälp av Hebron, en internationellt erkänd internetskola från Guatemala. Undervisningen som är godkänd i länder som USA och Kanada, är förbjuden på Kuba, där hela utbildningssystemet strikt följer det kommunistiska partiets marxistiska ideologi.
”När jag träffade pappa i januari så hade han magrat men vigören fanns där” berättar Rut som precis har genomgått prov i skolan som bevisar att hon utan svårighet har kapacitet för högre kurser i landets utbildningssystem.
(Källa: Diario de Cuba)

Snart kommer Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 22:45:03 +0000

Text: Runepär Lind

Det är inte det viktigaste att veta exakt vilken dag Jesus kommer, utan att vara redo då detta sker!

I Lukas evangelium heter det att människosonen ska komma i en stund då ingen väntar det. Det betyder att de flesta människor kommer att vara oförberedda då Han kommer. Jesus själv har dock gett oss en bild av hur det kommer att se ut i världen strax innan sin tillkommelse. I Matteus evangelium kapitel 24 heter det:

-Jesus måste finnas med i allt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 22:39:34 +0000

Då kommer vi att upptäcka att ju mera vi pratar med andra människor om vem Jesus är, desto mera välsignelser får vi också själva erfara.

Vittnesbörd av Örjan Wallin

Jag förundras mer och mer över vad Jesus gör, ja, vad han gör med oss i vårt innersta. Hur han leder oss fastän vi inte riktigt förstår det. Mycket tokigt och dumt kan hända. Det är mycket man kan råka ut för som människa i form av lidande och svårigheter. Man kan fråga sig: - Gud, varför? -Jesus, varför? Istället för att bara slappna av i att konstatera ”jamen, jag vilar ju i Guds hand”. Allt kommer att samverka i något väldigt bra om jag går i tro att Jesus faktiskt tar hand om mitt liv. Jesus, du tar hand om mig, du tar hand om fortsättningen, du tar hand om min familj. Du finns där. Det enda som hindrar mig att vila i detta är att jag själv säger: -Nej Jesus, jag vill nog inte riktigt vara med dig! Eller att jag kanske låter mig luras av andra kristna, och att vi tillsammans börjar vandra bort från korset. Nej, låt oss se på Jesus och fästa blicken på korset; följa Jesus och lita på honom.

Evangeliets sista tid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 22:36:33 +0000

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Vi läser från Predikaren kapitel 7:9: ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse. Bättre är en tålmodig man än en högmodig.”

Saker och ting har en början och ett slut. Även i Guds rådslut finns en början, och ett slut. Världen har sin början - Gud har skapat allt. Det finns en början på evangelium som vi kan läsa om i Apostlagärningarna, och inte minst i evangelierna, och det finns också en evangeliets sista tid. Jesus talar både om den första tiden, och den sista tiden. Den första tiden är hans undervisning och hans exempel. Den sista tiden är hans profetiska tal då han förutsäger vad som ska komma i tidsålderns ände.

En skola där Gud är Gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 22:26:24 +0000

Giv oss en skola där Gud är Gud.
Där barnen inte behöver undra: är jag pojke eller flicka?
Där det är naturligt att leva under en himmel där Gud är Gud,
där han älskar mig och hans änglar skyddar mig.
En värld där barnen får känna sig trygga.
Det är en bön ifrån mitt hjärta.

Text: Thove Liebsch

Det urkristna hälsningsordet: Maranata!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 25 Mar 2020 22:24:05 +0000

Stig Andreasson, missionär och författare, en trons kämpe, befordrades till härligheten den 11 mars i år.
Texten nedan är ett utdrag från en artikel i MR nr 2 2015. Det är med stor tacksamhet vi minns Stig och hans gärning. Våra tankar går till de närmaste. Snart möts vi igen!

Text: Stig Andreasson

I sitt första brev till de kristna i Korint använder Paulus detta arameiska ord. Många har uttalat sin förundran över att aposteln i ett brev skrivet på grekiska och adresserat till en hednakristen församling plötsligt skjuter in ett ord på arameiska. Och det gör han utan att översätta det eller ens förklara vad det betyder. Det finns bara en förklaring. Det arameiska ordet ”maranata” var tydligen lika känt bland de kristna som vissa andra hebreiska uttryck, som ”amen” och ”hosianna” eller lovprisningsordet ”halleluja”. David Hedegård skrev på sin tid att ”hallelujaropet intog en framträdande plats i de första kristnas gudstjänster som ett uttryck för glädje och tacksamhet över frälsningen i Kristus”. Vad gäller ordet ”Maranata”, så kan det antingen skrivas ”marana ta” och betyder då ”Du vår Herre kom!” eller ”maran ata” och då blir betydelsen ”Herren kommer”. Det handlar alltså både om en bekännelse av tron på Jesu återkomst och om en bön att denna måtte ske (underförstått snart).

Världen står i brand - Jesus kommer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 12 Mar 2020 13:49:21 +0000

Text: Berno Vidén

Födslovåndor. Det talar Jesus om i bland annat Matteus 24 och Lukas 21. Från år 1948 och framåt, då Israel efter nästan tvåtusen år i exil återigen blev en nation, har vi om och om igen genom olika händelser världen över påmints om att tiden för Jesu andra tillkommelse är nära. Då judarna i slutet av 1800-talet började återvända till sitt land och återigen bli ett samlat folk, uppfylldes flera bibliska profetior och därefter har den eskatologiska tidslinjen accelererat.
Vi ser idag med oro på hur klimatets förändringar påverkar våra liv, hur miljontals människor befinner sig på flykt från konfliktområden och hungersnöd. Naturkatastrofer blir allt vanligare, såsom jordbävningar, orkaner och andra fenomen. Varje dag dör 15 000 barn under fem års ålder på vår jord, de flesta på grund av sjukdomar som går att förebygga, som diarré och malaria. Undernäring och avsaknad av rent vatten bidrar till mer än hälften av dödsfallen. Tragiskt nog går denna ”tysta katastrof” ofta obemärkt förbi, eftersom media sällan uppmärksammar dödsfallen annat än i årliga statistiska rapporter.

Prenumerera

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 05 Jan 2020 22:38:00 +0000

Prenumeration på Midnattsropet är kostnadsfri.

Skicka namn och adress så får du tidningen hem i brevlådan 4 nummer per år.
E-post: info@midnattsropet.se

Vill du stödja utgivningen av Midnattsropet ekonomiskt?

Plusgiro: 44 10 05-6
Swish: 123 155 15 71

Märk: Midnattsropet

Nr 5-6 2019 som PDF

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 16:11:00 +0000

Midnattsropet nr 5-6 2019

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:21:00 +0000

[wp_show_posts id=“3243”]

Ett glatt budskap till alla!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:15:00 +0000

Missionshälsningar av Karin Vidén

Barnens sång ljuder ut över närområdet där barnmötet pågår. ”Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär.” Ungefär 50 barn i skilda åldrar har samlats på vår syster Soilas gård idag, och de sjunger så att folk som kommer gående på den dammiga grusvägen strax intill stannar upp, och en och annan sjunger också igenkännande med. Äldre, och till synes trötta män i leriga gummistövlar och med machetan till hands är på väg hem med dagens fångst och skörd i form av fisk, frukt, rotfrukter eller annat grönt. De vinkar och ler igenkännande.

Evangelium – det glada budskapet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:11:00 +0000

Julen är för många en högtid av glädje och gemenskap. Men samtidigt finns det fler och fler människor som genomlider helgerna i djup ensamhet, och orsakerna därtill kan vara många. Många bävar inför festligheterna med vetskapen om att alkoholen då flödar med resultatet att mamma och pappa förlorar sans och vett. Barn och unga far illa, och det som skulle vara familjens helgd förvandlas till mörker och kaos.

Oavsett vilka omständigheter vi kan tänkas befinna oss i så finns det en sann glädje och frid i namnet Jesus. Bibeln berättar målande om hur ett möte med Jesus kan förvandla en människas liv från grunden. Det finns inget mörker som inte det himmelska ljuset rår på.

Storfamiljen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:10:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen från 1976

Med viss rätt kan det påstås att begreppet ”Maranata” på ett särskilt vis introducerades i vårt land för snart 60 år sedan – år 1960.
Detta fick nämligen då konkreta förutsättningar i och med att Arne Imsen flyttade från Stockholm till Örebro för att gå in i uppgiften som föreståndare för Örebro Fria Församling. Det var också året då tidningen Midnattsropet gav ut sitt första nummer. Många andra personer var på det stadiet i rörelse för att på något vis bereda utrymme för Maranataväckelsen – en kontroversiell väckelse, som föddes fram under både stora och små strider, och med ett stort ämne i fokus: parusin – Jesu tillkommelse.
_
_Under 1970-talet höll Arne Imsen en rad grundläggande bibelstudier om urkristen församlingsgemenskap. Många bröt upp från sitt sociala sammanhang med arbetsliv, fackförening och subventionsberoende kyrkor. Några familjer tog sina barn ur den statliga skolan, och började driva hemundervisning. En kärntrupp i församlingen byggde upp gemensamma företag under den gemensamma benämningen Pilgrimstjänst – storfamiljernas småföretag. Det fanns bagerier, hotellrörelse, jordbruk, varubuss, städning. Visionen var att frigöra sig från den kravmentalitet och karriärjakt som kännetecknar välfärdssamhället.
_
_Som det en gång skrevs i en principdeklaration för församlingen:
- Dikterade av teologiska, psykologiska och etiska synsätt, har vi valt att radikalt sänka vår konsumtion och privata materiella standard för att tillbedja, leva och arbeta tillsammans med varandra i kamp mot tidens förödande kravmentalitet och osolidaritet. Vi eftersträvar att vara levande och fungerande storfamiljer till kärnfamiljernas beskydd och aktiva små missionscenter för samarittjänster utanför samhällets bidrags- och subventionssystem.
Här publiceras ett föredrag som Arne Imsen höll under sommarkonferensen 1976, som hade mottot ”Församlingen – Kristi kropp i tiden, återupprättad för tjänst och uppryckelse”.
Det publicerades ursprungligen i Midnattsropet nr 11 och 12 samma år.

Förlora inte fokus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:08:00 +0000

Text: Berno Vidén

Det var mycket väsen omkring maranataväckelsen på 60-talet. Budskapet som förkunnades var angeläget och blev en väckarklocka för många kristna som satt fast i sina samfunds traditioner. Att väckelsen kom att bära namnet Maranata vittnar om vad som ansågs centralt och viktigt att ropa ut över Sveriges bygder, nämligen budskapet om att Jesus kommer snart! Samtidigt som stora väckelsekampanjer arrangerades på olika platser där lokalerna fylldes till bristningsgränsen så var det jämförelsevis ett fåtal som verkligen sökte en förändring på djupet av sitt kristna liv. Den gemenskap kring bibelstudier och bön, som är så avgörande för en församlings uppbyggnad, samlade långt färre deltagare. Allteftersom tiden gick utkristalliserades en skara som ville något mera än att bara bedriva mötesverksamhet. En inre längtan växte fram som så småningom kom att leda till att flera församlingsknutna Storfamiljer växte upp inom maranatarörelsen. Drivkraften var en längtan att se ett nytestamentligt församlingsliv förverkligat i vardagen, ett församlingsliv i funktion. Många gjorde uppbrott från en tillvaro med ordnad ekonomi och social trygghet, och överlät med full förtröstan sin tid, sina krafter och sina medel till Guds verk.

En hedning delade evangeliet med mig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:07:00 +0000

Broder Moti från Israel delar sitt vittnesbörd om hur han kom till tro

Jag vill här dela med er mitt vittnesbörd om hur jag kom till tro.

Jag växte upp i en judisk ortodox familj, som enda barnet, och jag hörde ytterst lite talas om Jesus. Det jag och mina kusiner fick veta om Jesus var att han var en dålig person och att han försökte stjäla alla judar. Det fick vi höra i skolan, på läger, och till och med i synagogan ibland.

Vi har blivit kringspridda ... och ansvaret är fortfarande att förkunna evangelium!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:05:00 +0000

Hälsning från Stina Fridolfsson

För några år sedan fick Maranataförsamlingen ärva ett litet hus i Skagersvik, Gullspång. Församlingen har en speciell anknytning till den här bygden, då troskämpen Gustav Larsson i Myrhult ville skänka sitt hus till församlingen på sjuttiotalet. Han blev hindrad av Lantbruksnämnden att ge gården till Maranataförsamlingen, och det kändes som om Gud på något sätt ville ge revansch till Gustav Larssons minne, och för den gåva han helhjärtat gav till församlingen. Nu fick alltså församlingen ärva ett hus, bara några mil från den gård som Gustav Larsson blivit förhindrad att ge som gåva.

Greger och Marita Leijonhufvud: Vardagsevangelister i Örebro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:04:00 +0000

Intervju: Stina Fridolfsson

Greger och Marita bor i en trevlig radhuslägenhet i Vivalla, Örebro sedan tjugoett år tillbaka. Innan dess bodde båda i storfamiljsgemenskap på olika platser. Marita växte upp i ett troende hem i Dalarna och lämnade sig åt Gud som mycket ung. Hon utbildade sig till småskollärare, men då hon arbetat något år, fick hon svåra psykiska problem och orkade inte fortsätta i tjänsten. Hon åkte till Stockholm en dag, där hon stämt träff med en kamrat som skulle komma till Gamla Bro, där Maranataförsamlingen hade en cafeteria. Kamraten dök inte upp, men Marita bekantade sig med ungdomarna i Maranataförsamlingen, och så småningom kom hon att flytta in i storfamiljsgemenskapen på Blommenhof utanför Nyköping. ”Det var räddningen för mig” konstaterar Marita tacksamt.

Att bevara Ordet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:03:00 +0000

Text: Gertrud Johansson

Paulus skriver till sin unge medarbetare och andlige son Timoteus. I sina två brev som är nedtecknade i Nya testamentet förmanar han honom på många sätt. Han varnar för kommande tider, svåra tider och ett avfall som skulle komma att ske. Detta gör Paulus för att förbereda sin unge medarbetare så att han skulle kunna bevaras och vara ett redskap åt Gud. Det gällde att bevara det rena Gudsordet från främmande läror och fåfängligt eller osunt tal. Det gällde att bevara en oskrymtad tro och förhålla sig rätt i Guds församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.

Som främlingar och gäster – vår identitet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:03:00 +0000

Bibelstudium av Roger Lindroos

Det senaste året har varit prövosamt på många sätt för många av oss, och nu kommer vi ju inte att ha Bällsta så länge till. Men vi har fått något genom åren som vi behöver bevara. Väggarna i vår möteslokal har hört mycket. Vi ska naturligtvis inte vara alltför sentimentala när det gäller platsen, men det budskap vi har fått vill jag sammanfatta i ett ord: Främlingskapet.

Här finns vatten - vad hindrar …

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Dec 2019 14:01:00 +0000

Text: Stina Fridolfsson

Det var sensommar, och en ovanligt vacker och skön söndag. Det var sällsport lyckat, eftersom vi var inbjudna till Pelle Linds torp utanför Örebro för att övervara ett dop. Hans blyga och tillbakadragna svägerska ville absolut döpas, men inte i något stort, offentligt sammanhang. Det blev alltså torpet, som vi lotsades till genom att ansluta oss till Pelle när han åkte från sin förort i stan.

Det var en slingrig grusväg, uppåt en bergshöjd. Och där fanns också en idyllisk sjö.

Har Maranata ett budskap till det svenska folket idag?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:54:00 +0000

Ledare av Berno Vidén
**
**Hemundervisande föräldrar på Kuba fängslas för att de ger sina barn en kristen utbildning. Svenska kristna familjer jagas ut ur landet av samma orsak. Samhällsklimatet på Kuba och i Sverige är Kristusfientligt. Det drabbar inte enbart barnens rätt att få växa upp i en kristen miljö. Även arbetsplatser, offentliga rum, ja, överallt där människor utövar sin dagliga gärning finns uttalade regler för hur kristna inslag ska marginaliseras. Ingen ska tillåtas att påverkas av evangelium. Paradoxalt är att varje Jesu Kristi lärjunge har missionsbefallningen som högsta prioritet i sitt liv. Hur skulle vi kunna låta bli att tala om vad vi sett och hört om denne Jesus som förvandlat våra liv? Det uppdraget är inte förhandlingsbart.

Midnattsropet nr 4 2019

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:54:00 +0000

Ladda ner PDF

[wp_show_posts id=“3270”]

Nytt missionscenter i Dalarna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:54:00 +0000

Text: Karin Vidén

Efter ganska precis trettiotre år på Bällsta, i den gamla Bällstalundsskolan, är det nu dags att flytta en del av Maranataförsamlingens verksamhet från Stockholm. Församlingens hyresavtal med Stockholms stad löper ut den sista november i år, och redan har första flyttlassen börjat gå till Långshyttan, församlingens framtida missionscenter i Dalarna. Långshyttan är ett litet samhälle med ca 1 700 invånare, och det ligger ungefär två timmars bilväg från Stockholm, två mil norr om Hedemora.

En Herrens kämpe har flyttat hem

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:53:00 +0000

En av församlingens kära systrar och församlingstjänare, Ulla Näsholm, har flyttat hem till Jesus. Ulla blev 81 år och har under åren som Midnattsropets medarbetare bidragit med många inspirerande reportage och medryckande vittnesbörd och appeller. Budskapet Ulla förmedlade var alltid Jesuscentrerat och uppmanande.

Redan under tidiga år bar Ulla på en kallelse att bli missionär, något som höll på att hindras på grund av dålig hälsa. Hon berättade i MR för några år sedan:

En tro som övervinner!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:53:00 +0000

Stina Fridolfsson och Berno Vidén rapporterar från den sista Sommarkonferensen på Bällsta missionscenter i Bromma.

När vi från olika håll samlades till den sista sommarkonferensen på Bällsta, upplevde vi vilken styrka det är i gemenskapen. Undervisningen präglades av det tema som annonserats: En tro som övervinner! Guds Ord gav näring och vi fylldes av hopp. Under kvällarnas väckelsemöten sökte sig många fram till förbön, och ungdomarna dröjde kvar i möteslokalen där de bad för varandra och prisade Gud.

Ett härbärge - mitt i stormen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:53:00 +0000

Missionshälsning av Karin Vidén

Här i den Karibiska övärlden befinner vi oss just nu i den period som benämns ”orkanperioden”. Det är nu under några månader som havet är uppvärmt och vindar skapas och ges fart som kan orsaka svåra resultat för drabbade områden. I skrivande stund ligger ett oväder ute till havs och meterologerna rynkar sina pannor för att så tidigt som möjligt kunna avgöra vilken väg väderfenomenet ska ta, och vilken fart och hastighet det ska gå upp i. Om det styr upp mot och in i Karibiska havet börjar vi mer uppmärksamt följa dess framfart. Ska det hålla sig ute till havs, eller ska det svänga av norrut för att dra in över vår stad och vår del av landet?

Senapskornet och surdegen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:53:00 +0000

Ur boken Vedergäll Babylon av Arne Imsen

I en bibelstudieserie Arne Imsen hade under 1980-talet utifrån Uppenbarelsebokens undervisning och varning för Babylon, jämförde han med Jesu liknelser om himmelriket i Matteus evangelium. Bibelstudierna gavs ut i bokform under titeln Vedergäll Babylon. Från denna mycket aktuella undervisning publicerar vi här utdrag ur ett av kapitlen där Jesus för fram liknelserna om senapskornet och surdegen.

Här lägger vi märke till att senapskornet är minst av alla frön. Senapskornets uppgift är att utvecklas till en kryddväxt. I föregående liknelse läste vi att det äkta och det oäkta växte upp ur samma åker. Kryddväxtens frö rotar sig och växer upp till en relativt kraftig växt. Större än övriga växter. Då har den nått sitt mål som kryddväxt. Men här händer något. Kryddväxten blir ett träd. Ett jätteträd!

Välsignelsen av en daglig gemenskap

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:53:00 +0000

I tider av förföljelse kan tillvaron förändras drastiskt, och ett tidigare väl fungerande vardagligt livsmönster komma fullständigt i gungning. Då är det tryggt att ha en församlingsgemenskap att falla tillbaka på; att veta var man har sina syskon i tron.

Bibeln uttrycker gång på gång välsignelsen av att ha en sådan daglig gemenskap; en sann andlig gemenskap som är utgivande och som alltid söker att hjälpa den som har det svårast.

Glädjebudbärarens steg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:52:00 +0000

Församlingens telefon ringde och en man frågade på engelska om vi hade möjlighet att ta emot elva nattgäster. Vi undrade vilken dag gästerna ville komma.

- Vi är i Stockholm nu och evangeliserar och har ingenstans att ta vägen. Kan vi komma till er?

Det visade sig vara en grupp lärare och elever från Israel College Bible School bestående av frälsta judar och araber. Snabbt ordnade vi sängplatser för våra israeliska vänner som sedan tillbringade hela helgen tillsammans med församlingen. Det blev en oförglömlig helg med inspirerande sång, vittnesbörd och syskongemenskap.

Kortnytt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:52:00 +0000

Lugnetkyrkan i Falun måste välja

- Ändra er inställning till homosexuella eller vi avslutar våra ekonomiska förehavanden, hotar kommunstyrelsens ordförande Joakim Storck i Falun. Bakgrunden är ett program i P4 Dalarna där bland andra Lugnetkyrkan i Falun utmålas som homodiskriminerande.

- Det är upp till församlingen om de vill ändra sig eller inte, säger Storck till tidningen Dagen.

Storck säger vidare att han inte har några problem att samarbeta med kristna samfund, men att det blir problematiskt när man har en tro som kolliderar med kommunens värdegrund.

Stormvarning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:52:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Just i början av det här året drabbades vi på Åland av den kraftigaste stormen på över 100 år.

Under natten gick strömmen och överallt på hela ön gav träden vika och la sig över vägar, hus och ledningar. På morgonen var knappt några vägar farbara, mobiltelefonnätet och det fasta telefonnätet låg nere. Till och med radiomasterna var ur funktion, så information var svår att nå fram med. Någon gång mitt på dan var radion åter igång och de stora vägarna var uppröjda, men elektriciteten var på flera håll inte igång på flera veckor, flera butiker fick slänga stora mängder mat som blev förstörd under de strömlösa dagarna. För skogsägarna var det ett hårt slag, beräkningar säger att upp emot en tiondel av hela fasta Ålands skog blåste omkull den där natten.

Vi behöver vakna upp!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 20 Aug 2019 16:52:00 +0000

Av Sean Ureña, undervisning från Sommarkonferensen 2019

Är vi beredda att möta Jesus? Är vi redo och förstår vad som är hans vilja? Vad är det han vill med våra liv? Det finns ett budskap i Uppenbarelseboken som säger: Frukta Gud och ge honom äran! Det är budskapet till oss idag.

Vi lever i en farlig tid, där det finns mycket som är bedrägligt och förvirrande. Det finns filosofier och olika tro och teorier om hur livet fungerar och om hur Gud är. Men vi har Gud, Bibeln och den helige Ande som hjälper oss att se klart, förstå och lyssna in vad som är Guds vilja; vilken väg han vill att vi ska gå.

Redaktion och kontakt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 18 Jun 2019 09:33:00 +0000

Midnattsropet ges ut av Maranataförsamlingen med 4 nr per år

Ansvarig utgivare
Berno Vidén
berno.viden@midnattsropet.se

ISSN(Online): 3035-6229
ISSN(Print): 1653-5871

Kontakt
info@midnattsropet.se

Stöd utgivningen av Midnattsropet ekonomiskt
Din gåva förmedlas genom Maranataförsamlingen
Ange meddelande “Midnattsropet”
Swish: 123 155 15 71
Pg: 44 10 05 - 6

Postadress:
Midnattsropet
Siriusvägen 4 A
175 65 Järfälla
Sverige

Redaktion och kontakt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 18 Jun 2019 09:33:00 +0000

Midnattsropet ges ut av Maranataförsamlingen med 4 nr per år

Ansvarig utgivare
Berno Vidén
berno.viden@midnattsropet.se

ISSN(Online): 3035-6229
ISSN(Print): 1653-5871

Kontakt
info@midnattsropet.se

Stöd utgivningen av Midnattsropet ekonomiskt
Din gåva förmedlas genom Maranataförsamlingen
Ange meddelande “Midnattsropet”
Swish: 123 155 15 71
Pg: 44 10 05 - 6

Postadress:
Midnattsropet
Siriusvägen 4 A
175 65 Järfälla
Sverige

Midnattsropet nr 2-3 2019

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 09 Jun 2019 08:37:00 +0000

Ladda ner PDF

[wp_show_posts id=“3272”]

- Jesus kom till mig i mörkret!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:26:00 +0000

Vittnesbörd av Mika

Han räddade mig från mörkret. Han helade min kropp. Han förbarmade sig över mig.

Trots att jag inte ens trodde att han fanns, så räddade han mig från det djupaste mörker som finns – döden själv.

Mitt vittnesbörd handlar inte om mig, utan det handlar om förlåtelse, upprättelse, helande, försoning genom blodet, syndernas förlåtelse.

Jag har levt i kriminalitet och missbruk i hela mitt liv, ända sedan barndomen. Jag har aldrig arbetat, jag har varit yrkeskriminell med mycket på mitt samvete. Bankrån var vardag. Jag har skadat folk. Jag vådasköt min far till döds i Köpenhamn 1998. Men inget kunde beröra mitt hjärta. Inget kunde få mig att stanna upp och tänka till. Det blev långa fängelsestraff, men jag visste inte vad jag sökte efter. Jag var så fast i mina egna lustar, mitt beroende. Jag har alltid haft beroende av olika slag i mitt liv. Alkohol, hasch – ja, man tog det man kunde. Men det som var drivkraften i mig var inte att skaffa pengar till droger, utan det var mitt ego. Jag gjorde vad jag ville när jag ville. Det fanns inget som kunde stoppa mig. Ingen. Inte ens när min pappa dog. Istället blev jag ännu mera hänsynslös. Någonting dog i mig. Jag kommer än idag ihåg hur tomhylsan klingade på golvet efter skottet. Då dog någonting i mig. Något som var ännu mer dött: Mitt hjärta. Och jag blev ännu mera hänsynslös. Rånade ännu fler banker. Skadade ännu mer folk. Det är syndens konsekvenser. Ända sedan barndomen blev mitt hjärta ännu mera stängt. Synden levde sitt eget liv. Allt som fanns i mig var bara mitt ego, mitt begär, min vilja. Det fanns ingen som kunde nå fram till mig.

Missionsuppdraget!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:25:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Maranataförsamlingen i Stockholms verksamhet står inför stora förändringar. Efter mer än 30 år på Bällsta, i huvudstadens västra förort Bromma, är det snart dags att lämna platsen. Som det ser ut idag ska vi ha lämnat Bällsta senast den sista november i år. Vi har ännu inte hittat några nya lokaler, något som alltjämt är ett böneämne.

Vi har från olika håll mötts av frågor om vad som ska hända med församlingen. Först och främst behöver vi påminna varandra om att församlingen inte är en regional plats med en specifik byggnad i centrum. Visserligen har Bällsta under många år fått tjäna som församlingens missionscenter, vilket vi är oerhört tacksamma för, men även om den platsen nu lämnas så finns Maranataförsamlingen kvar.

Himmelrikets politik

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:24:00 +0000

Predikan av Arne Imsen ur predikosamlingen Elden får inte slockna

Det som viskades i kamrarna skulle ropas ut på taken. Ingen generation fick uppgiften att bygga några
institutioner för nästa generation eller ta emot några traditioner för att tradera det vidare.
Varje generation skulle börja nollställd med samma
möjlighet att mottaga frälsningens budskap.

Det som styr världen är inte ideologierna utan pengarna och ekonomierna. Där penningen och människan existerar samtidigt finns ingen demokrati, eftersom penningen är totalitär i sina anspråk och aldrig tar några demokratiska hänsyn. Att tala om demokrati i vårt land är ganska missvisande. Det råder möjligen politisk men knappast ekonomisk demokrati. Det kommer heller aldrig att förekomma.

En vision som bär genom allt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:23:00 +0000

Tage Johansson, 80 år
Intervju av Stina Fridolfsson
**
**När Midnattsropet ville göra en intervju med Tage Johansson, med tanken att han skulle berätta en del från sitt rika liv, visade det sig vara svårt att styra. Tage ville gärna bli intervjuad, men absolut inte berätta så mycket om sig själv. Han ville förmedla den vision som burit honom i alla år, redan innan han fick den manifesterad i Maranataväckelsen. Här får våra läsare ta del av den vision som ledde Tage in i en livsstil som präglat större delen av hans liv.

En fullbordad försoning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:20:00 +0000

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att

försoningen är fullbordad!

Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord.

När jag förberedde detta bibelstudium fångades jag speciellt av skapelseberättelsen. Då jag läste och började gå igenom den ytterligare, så började jag sjunga och kände mig så inspirerad. Den är så storslagen, samtidigt som den är så barnsligt enfaldig. Dock inte bara barnslig. Ett barn kan förstå den, men samtidigt finns det saker som är väldigt svåra att förklara. Ting som bryter mot logiken i berättelsen. När jag blev uppmärksam på det, upplevde jag att här finns något helt ogenomträngligt.

Vägen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:17:00 +0000

Bibelundervisning av Sean Ureña

I många situationer i våra liv tror vi att vi gör det rätta med alla våra beslut. Vi söker sanningen och den väg som ska leda oss fram till den sanna kunskapen, och ibland när vi tror att vi funnit svaret, är vi ändå fyllda av tvivel och osäkerhet. Vi frågar oss själva: Går jag verkligen på den rätta vägen? Har jag den kunskap som leder till sanningen och till det eviga livet? Gör jag verkligen Guds vilja?

Dra människor upp i båten

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:16:00 +0000

Bibelundervisning av Zebastian Vidén

Jag har lite tankar som präglas av den speciella situation som församlingen befinner sig i. Samtidigt vill jag på något sätt försöka flytta vårt fokus. Det handlar om att söka Guds rike först. Att inte så mycket fokusera på vårt här och nu, men mer på vårt uppdrag, det som Jesus har kallat oss till.

Vi ska börja med en väldigt känd berättelse i Första Moseboken. Det handlar om Noa och floden. I kapitel 6 vers 13 står det så här:

Sök först Guds rike

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:16:00 +0000

Appell av Roger Lindroos

Jesus säger i bergspredikan: ”Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med?” (Matt 6:25-31)

Levande kristendom

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:14:00 +0000

Text: Stefan Dahlberg

Jesus sade: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag icke att den redan brunne!” (Luk 12:49)

Denna eld och kärlek till Jesus brann hos de sju troshjältar jag här berättar något om. De var svenskar, eller med koppling till Sverige, under frikyrklighetens ungdom.

För oss som lever nu är det nyttigt att läsa om pionjärernas kamp och glöd för

En utsträckt hand!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:12:00 +0000

Text: Berno Vidén

Varmt tack till er alla som på olika sätt är med och bär Maranataförsamlingens mission i Dominikanska republiken och Haiti. Vi erfar utifrån stora förändringar av ekonomisk art här på hemmafronten, då vi förlorat Pilgrimshem Hotell som ett bärande stöd, hur missionsarbetet nu går in i en ny fas, och ser det som angeläget att här något informera om de behov som ligger framför.

Den frukostservering vi haft i många år i Palavé, där barn från behövande familjer får komma och äta sig mätta innan skoldagen börjar, har till viss del förändrats. De statliga skolorna har fått ett annat upplägg som innebär att alla elever serveras frukost, mellanmål och även mat i en mer samlad skoldag.

Svår förföljelse på Kuba

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:11:00 +0000

Text: Berno Vidén

Familjen Ramón och Adya Rigal, vilka vi rapporterat om tidigare här i MR, har blivit utsatta för en svår förföljelse på Kuba. Som troende föräldrar är de angelägna om att deras barn ska få en god, kristen uppfostran och familjen har därför hemundervisat barnen Rut, 13 och Joel 9 år. Studierna har under läsåret pågått via en internationellt erkänd internetbaserad evangelisk skola med säte i Guatemala.

På Kuba existerar ingen religionsfrihet och all utbildning ska ske utifrån det kommunistiska partiets agenda. Eleverna fostras med obligatorisk närvaroplikt till att bli goda revolutionärer.

Rädda dem!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 08 Jun 2019 12:10:00 +0000

Appell av Yngve Stenfelt

Vi lever i en värld där tiden går fortare och fortare - ja den rusar. Det är inte så att sekunderna går snabbare nu än tidigare, men utvecklingen går rekordsnabbt, och människan hänger inte med! Hon dras, ja, släpas med i denna utvecklingens urartning. Bibeln beskriver det som att släpas mot döden:

- Rädda dem som släpas till döden och dra dig inte undan dem som stapplar till sin avrättning (Ords 24:11).

Församlingsliv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 15 Mar 2019 05:54:00 +0000

En text om kampen för ett urkristet församlingsliv

Gudomen är en levande gemenskap som sträcker sig till oss människor genom Jesus. Den tar sig många synliga uttryck, inte minst i församlingslivet. Då menar jag inte traditionella kyrkobesök någon gång då och då utan en gemenskap som vi möter den i Nya testamentet:

”Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje” (Apg 2:44-46).

Epoken Bällsta

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 15 Mar 2019 05:49:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Det har varit en dramatisk vecka på Maranataförsamlingens missionscenter i Bromma. Den 8 mars i år stängdes församlingens hotell. Brandmyndigheterna bedömer att byggnadens larmcentral inte är tillräckligt funktionell. Det tillsammans med ytterligare några anmärkningar som vi haft uppe till diskussion sedan april 2017 ledde till beslutet.

Sedan 1987 har Maranataförsamlingen i Stockholm funnits i Bromma. En stomme i arbetet har under alla år varit Pilgrimshem hotell, en plats där många gäster haft sin tillflykt kortare eller längre perioder.

Midnattsropet nr 1 2019

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Mar 2019 13:19:00 +0000

Ladda ner PDF

Epoken Bällsta

Ledare av Berno Vidén

Besök från Ukraina

Kort presentation av tre ukrainska bröder

Jesus vill höra våra böner

Predikan av Vasily Muravitsky

Lagstiftningens mål: Ett antikristligt system

Undervisning av Arne Imsen

Vem är Jesus?

Undervisning av Michael Hafsahl

Guds outransakliga gemenskap

Undervisning av Berno Vidén

Guds mångfaldiga visdom

Undervisning av Paulus Eliasson

- Det finns en annan väg att gå!

Vittnesbörd av Lennart Schmützer

Besök från Ukraina

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Mar 2019 13:06:00 +0000

Under några dagar i februari fick församlingen besök av tre bröder från Irpén i Ukraina. De är verksamma i en pingstförsamling med ursprung hos oregistrerade pingstvänner som förföljdes under sovjettiden. Maranataförsamlingen hade kontakt med dem redan innan Sovjets fall och med åren har det blivit många besök.

Presentation av de ukrainska bröderna:

Ivon Timoshenko arbetade i en fabrik när Sovjetunionen föll och all verksamhet upphörde. Tio tusen anställda blev arbetslösa. Ivon hade börjat söka Herren och bad nu intensivt till Gud om ett ingripande, och Gud hjälpte honom i den svåra situation han hamnat i.

Jesus vill höra våra böner

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Mar 2019 13:05:00 +0000

Appell av Vasily Muravitsky

Det ligger på mitt hjärta idag att dela ett ord från den heliga skrift, från Markus evangelium 4:35-41:

”På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: ’Vi far över till andra sidan.’ De lämnade folket och tog med honom i båten som han var. Även andra båtar följde med. Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: ’Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?’ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ’Tig! Var tyst!’ Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. Han sade till dem: ’Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?’ Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ’Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!”

Lagstiftningens mål:Ett antikristligt system

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Mar 2019 13:04:00 +0000

Predikan av Arne Imsen, från MR nr 1 1988

För trettio år sedan var Maranataförsamlingen på väg att skoningslöst kastas ut från Bällstalundsskolan i Bromma. Stockholms politiker hade då beslutat i kommunfullmäktige att det köpeavtal som församlingen framförhandlat med Fastighetskontorets tjänstemän inte skulle godkännas. Orsaken var församlingens åsikter, vilket öppet basunerades ut i fullmäktigemötet. Dåvarande opposition konstaterade att: ”Fullmäktigemajoriteten har genom beslutet att vägra godkänna tomträttsavtalet med Maranataförsamlingen knäsatt en ny princip för kommunens fastighetsaffärer – nämligen att motpartens åsikter i kontroversiella religiösa och moraliska frågor skall avgöra om vederbörande godtas eller ej. Detta handlande strider mot grundläggande rättsprinciper. Vi är helt främmande för ett sådant synsätt.” Maranataförsamlingen har under hela sin snart 60-åriga historia frimodigt fått vara ett väckelserop i frågor rörande den kristnes förhållande till, och lojalitet gentemot det omgivande samhället. Exempelvis tog Arne Imsen redan tidigt under 60-talet grundligt upp frågan om statsbidrag och varnade för vilka styreffekter det skulle komma att få på församlingarnas verksamhet. Det tog inte lång tid innan flera samfund och missionsorgan satt fast i bidragsfällan. Ett annat område har handlat om kampen mot den homosexuella rörelsens förödande framfart i skolorna och inom lagstiftningens område. Under tidigt 80-tal skedde många direkta sammandrabbningar orsakat av att församlingen med profetisk skärpa avslöjade rörelsens dolda agendor, vilka vi med facit i hand ser ha gått i uppfyllelse. Med direkta pöbelhopar stormade RFSL-anhängare Maranataförsamlingens möten på olika platser vilket ledde till att lokaluthyrare skrämdes från att upplåta lokaler. Sådana och andra åsiktsfrågor stod i centrum då Stockholms stad beslutade att negligera Maranataförsamlingens rättigheter. En liten församlings bibliskt förankrade åsikter var för mycket för stadens politiker. **
** Nu har det gått trettio år sedan hotet om vräkning från Bällsta förelåg. Gud råder och hans väg med församlingen var en annan än den Stockholms stads politiker såg framför sig. Församlingen fick ett 20-årigt hyresavtal med villkor ”som om vore man ägare”. Bällsta missionscenter har nu under mer än trettio år fått vara till stor välsignelse och hjälp för många människor. Tack vare mångas böner och uppoffrande arbete har den vision som drev Bällstas pionjärer, blivit till förverkligad och fruktbärande mission både i Sverige och på det yttre fältet. **
** I det här numret av Midnattsropet publicerar vi en principiellt viktig predikan som Arne Imsen höll hösten 1988, då kommunen öppet bedrev förföljelse mot församlingen. ”En femma och en spark i baken” var vad Vänsterpartiets politiker var villiga att ge som ersättning för ”Gamla Bro”, de lokaler församlingen tidigare haft i Stockholms innerstad. Predikan lyfter fram och avslöjar metoder som idag blivit alltmer vanliga inom svensk lagstiftning med syftet att fostra fram rätt åsikter hos medborgarna.

Vem är Jesus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Mar 2019 13:01:00 +0000

Text: Michael Hafsahl

Jesus presenterade sig själv vid ett tillfälle åberopande sin exklusivitet. Han proklamerade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Det är ett påstående som har attackerats av väldigt många och på många sätt genom alla tidsåldrar. Alla religionsstiftare har på sina sätt kommit med påståenden om att vara, eller i alla fall att man har kunskap om, den rätta vägen till salighet för människan. Till och med inom kristenheten finns olika uppfattningar om vem Jesus är, eller om han är den enda vägen.

Guds outgrundliga gemenskap

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Mar 2019 12:59:00 +0000

Bibelstudium av Berno Vidén

Hur kan man förklara att gudomen består av tre personer i en? Det är väldigt svårt att med mänskliga ord beskriva gemenskapen inom gudomen. Dessa tre personer är ett och ingenting skiljer dem åt, vare sig till substans eller natur. Fadern är Gud, Sonen är Gud och den helige Ande är Gud, samtidigt som Gud är en. Dock är det tre personer med olika funktioner. Fadern tillhör all ära och han är högtlovad i evighet. Han är helig och rättfärdig och bor i ett ljus dit ingen kan komma. Sonen är vägen till Fadern, och han är också det ljus som lyser i mörkret - världens ljus. Vi kommer till Fadern i Jesu namn och allt vad vi bedja Fadern om i Jesu namn ska vi få. Sedan har vi den helige Ande med sin mycket speciella funktion som inspiration, en hjälpare som ger kraft att vittna om Jesus. Speciellt Johannes evangelium lyfter fram Andens funktioner, exempelvis hur Anden vittnar om och förhärligar Jesus. Anden ska inte tillbedjas utan målar Kristus för våra ögon. Anden överbevisar också världen om synd.

Guds mångfaldiga visdom

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Mar 2019 12:55:00 +0000

Text: Paulus Eliasson

Herre, hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.

Nu i den tidiga våren spatserar många i skog och mark. Man ser efter vårtecken och studerar små blommor. Så kan man helt plötsligt se och höra ett flygplan högt där uppe, som far i en rasande fart och täcker avstånd på ett sätt som en vandrande person inte har möjlighet att göra.

- Det finns ingen annan väg att gå!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Mar 2019 12:51:00 +0000

Vittnesbörd av Lennart Schmützer

**
**

Lennart kom till församlingen den 17 juli 2014. Det som var tänkt att vara ett besök ledde till att han flyttade in hos storfamiljen på Bällsta, församlingens missionscenter i Bromma. Här ger han ett kortare vittnesbörd om vad Jesus gjort i hans liv och om vad gemenskapen i församlingen betyder.

Jag är uppväxt hos fosterföräldrar sedan jag var nio månader gammal. De var inte kristna men vi hade en underbar kristendomsundervisning i skolan. I första, andra och tredje klass hade jag en lärarinna som var troende. Varje dag hade vi morgonsamling, vi bad för maten innan vi åt och efteråt tackade vi Gud för maten när vi kom tillbaka till skolsalen. Lärarinnan läste mycket i bibeln om Jesus. Jag var klassens svarta får – busfröet – och fick alltid sitta längst framme vid katedern. Jag kommer ihåg stunderna då hon berättade om Jesus. Till exempel då han red in i Jerusalem och folket strödde ut palmblad! Det kändes som att jag stod mitt i folkmassan. Jag hörde sorlet och jublet, jag kände smak och lukter. Det var som om den helige Ande redan då uppenbarade sig för mig. Min lärarinna var en så underbar berättare. Det var helt fantastiskt!

Midnattsropet nr 5-6 2018

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 19:23:00 +0000

Ladda ned PDF

Då allt hopp var ute…

Ledare av Berno Vidén

Framför allt - få dem att lära känna Jesus!

Missionsrapport av Veronica Ureña

Hallelujarop som överröstar grannens gråt

Predikan av Arne Imsen

- Jesus är värd all vår tillbedjan!

Intervju med Maria Palmkleven

Vår tid som främlingar

Av Emanuel Johansson

Kallelsen att leva i en ny livsdimension

Av Tage Johansson

Sann gemenskap - förutsättning för att tjäna Gud

Vår tid som främlingar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 19:22:00 +0000

Bibelstudium från Petrus första brev av Emanuel Johansson

Den vandring vi börjat har ett mål. Vi har något som ligger framför: att Jesus Kristus ska uppenbara sig. Även om vi redan här kan uppleva glädje, vi kan uppleva jubel och fröjdas över honom i obeskrivlig himmelsk glädje, så är vi på väg.

Petrus är kanske den av lärjungarna vi vet mest om. Vi får följa honom under hans vandring med Jesus, och han blir tongivande i den första församlingen i Jerusalem. När det gått en tid förstår vi att Jakob, Jesu bror, var den tongivande föreståndaren i Jerusalemförsamlingen, medan Petrus förmodligen reste mera. Vi vet från Apostlagärningarna att han reste i Judéen och besökte olika platser. Han fick vara med om att först föra evangeliet till hedningarna, och vi får följa några av hans resor.

Då allt hopp var ute ...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 16:40:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Jesus är suverän! Att läsa evangeliernas berättelser om hur olika människor vid skilda tillfällen kom i kontakt med honom är inspirerande. Skildringarna visar tydligt att för Jesus så finns det inga hopplösa fall. Hur kompakt mörkret än är och hur svåra motgångarna än kan vara så är han Herre över situationen.

Ingen av alla de människor som under Nya testamentets tid mötte Jesus blev oberörd. Inte ens de som stötte honom ifrån sig. Faktum är att de flesta som kom i hans väg ville inte veta av honom. ”Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom” (Joh 1:11).

Framför allt - få dem att lära känna Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 16:34:00 +0000

Veronica Ureña tillsammans med Soilas dotter Caroline.Missionshälsning
Text: Veronica Ureña

Frid! En hälsning och en uppdatering från arbetet här i Dominikanska republiken. Vi saknar er alla och hoppas att ni mår bra!

Frukostserveringen fortsätter som vanligt, med undantag av att vi har förnyat inskrivningslistan på barn som äter hos oss. Många barn går nu hela skoldagar i den nybyggda kommunala skolan i området och erbjuds också frukost där, så vi fokuserar på de barn som fortfarande går i andra skolor där ingen frukost serveras, samt yngre barn som inte börjat skolan. Vår granne Carmen har sedan flera år tillbaka sin sjuka gamla sängbundna mamma boende hos sig. Hon får sin frukost hemburen.
Soila har huvudansvaret för frukosten och
är otroligt duktig och rutinerad. Vår medarbetare sedan flera år, Soila, har huvudansvaret för frukosten och är otroligt duktig och rutinerad. Jag är själv med och hjälper henne; diskar, serverar och städar, och Nicholas står vid dörren med närvarolistan och tar emot barnen. Det är ganska krävande ibland eftersom många barn som inte är inskrivna också kommer … vi tar emot fler än 120 barn varje morgon måndag till fredag.

Hallelujarop som överröstar grannens gråt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 16:24:00 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1990

Pettersson är inte påverkad av vår sång. Nilsson är inte imponerad av vårt tal, inte ens av våra torgmöten. Men vi har ett hemligt vapen. Pettersson måste bli min personliga vånda. Går Pettersson förlorad – då är det katastrof för mig. Din granne går förlorad, därför att det inte har funnits nöd för honom i ditt hjärta. Gud längtar inte efter att höra dig ropa halleluja, om du nu trodde det. Han längtar efter att få se dina tårar.

-Jesus är värd all vår tillbedjan!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 14:26:00 +0000

Intervju

Stina Fridolfsson i samtal med Maria Palmkleven från Malung

När allt hopp var ute grep Gud in och helade Maria

Under höstens bibelskola som Maranataförsamlingen hade på Bällsta Missionscenter, kom en deltagare som aldrig tidigare besökt oss. Det var Maria Palmkleven från Malung. Hon trivdes från första dagen, och fastän hon egentligen planerat vara med bara några dagar, så ringde hon återbud till de aktiviteter och sammanträden hon annars skulle vara med på hemma i Malung. Att vara med på bibelskolan ville hon prioritera!
Maria har en del svårigheter att gå, men rör sig ganska obehindrat ändå. Och när jag fick höra om hur Gud gripit in och helat henne från att dö i svåra sjukdomar mer än en gång, kom vi överens om att jag skulle besöka henne och göra en intervju hemma hos henne i Malung. Och här får våra läsare del av hennes märkliga livsöde.
_
_
Maria föddes inte i ett kristet hem, även om modern bad aftonbön med henne. Maria var yngst av tre syskon, en syster som var 18 år äldre, och en bror som var 6 år äldre. Redan som mycket liten fick hon för sig att hon skulle bli missionär eller frälsningssoldat! Hon vet inte hur hon kunde få en sådan önskan, men det kanske hade samband med att hennes mormor var en bedjande kristen.
Vid fyra års ålder blev hon sjuk. Blev yr, såg dåligt, kunde inte sova på nätterna, och kräktes mycket. Vid läkarbesök tog det tid innan man kom underfund med att hon hade en hjärntumör, och vid sex års ålder opererades hon första gången. I tre månader låg Maria förlamad innan hon lyckades arbeta sig upp. Det blev många operationer, en gång fick hon flera hjärtstillestånd i samband med operationen. Då var hon nio år. Men då upplevde hon något. Hon tyckte att hon låg på stranden, på en grön äng. Jesus kom till henne. Maria säger stilla:
- Jag förstod att det var han, för jag såg märkena i hans händer och han hade en krona. Och han frågade om jag ville tillbaka till livet igen. Jag upplevde hur han kom in och gav mig en bok, och han sa: Läs mitt ord. När jag sen kom till medvetande så var det en diakonissa på sjukavdelningen som gav mig en Barnens Bibel! Och någon av personalen började sjunga sånger om Jesus med mig!
På detta sätt, både genom inre uppenbarelse och medmänniskors omsorg, leddes Maria till ett ställningstagande att tro på Jesus.
Trots att Maria var så sjuklig och mycket infektionskänslig, kunde hon genomföra sin grundskoleutbildning. Visserligen ett år försenad, och hon fick en hel del hemundervisning och annan stödundervisning.

Kallelsen att leva i en ny livsdimension

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 14:16:00 +0000

Text: Tage Johansson

Gud har alltid erbjudit människan att få leva sitt liv i hans livsperspektiv. Alltsedan människan lockades att leva sitt liv oberoende av Gud har disharmoni, otillfredsställelse, meningslöshet och tomhet följt henne i spåren. Livet har hela tiden kretsat kring henne själv och hennes eget. Hela denna världs livsfilosofi går ut på att bygga upp sitt ”himmelrike” här på jorden.

Under den bibelhistoriska tiden och tiden därefter intill våra dagar, har det funnits människor som bejakat kallelsen att leva sitt liv i överlåtelse till Guds plan med sina liv. För att Guds plan skall förverkligas måste ALLT överges som står hindrande i vägen. I Bibeln finner vi gudsmänniskor som fick överge allt. Abraham fick överge sitt Kaldeiska Ur och därefter fostras i korsets skola. Mose som övergav Egyptens skatter fick när tiden var inne också överge sin svärfaders fårahjord för att gå in i Guds uppdrag. Plötsligt upplevde Mose att han befann sig på helig mark och fick på Guds uppdrag ta av sig skorna för att inte längre vandra på självvalda vägar. Hanna var villig att ge sin älsklingsson Samuel tillbaka till Gud, vilket innebar en ny tid i Israels historia. En dag kommer Elia till Elisa och kastar sin mantel över honom. Det innebar för Elisa att lämna sina oxar, sina föräldrar och följa Elia. Var det inte just detta som Jesus uppmanade människorna att göra? Att lämna allt och följa honom. Petrus fick lämna båten, fadern och näten för att bli människofiskare. Levi fick lämna tullhuset och sin socialt trygga tillvaro. Detta innebar för honom bland annat i sin förlängning att han fick skriva Matteus evangelium.

Sann gemenskap - förutsättning för att tjäna Gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 14:15:00 +0000

Appell av Sean Ureña

Församlingen föddes missionerande, den föddes förökande sig själv. Den föddes vittnande om Guds kraft och fullgörande uppdraget. Dessa saker höll dem enade i gemenskapen – en missionerande församling med ett uppdrag: att predika budskapet.
_
_ Grunden för all enhet är Jesus. Jesus är kärlekens källa, ja han är kärleken själv. Om vi vill att församlingen ska vara en riktig och verklig erfarenhet behöver vi en levande upplevelse och gemenskap med Jesus. Resultatet av gemenskapen med Jesus är enhet. Varje lem reflekterar Jesu karaktär – en frukt av denna enhet och gemenskap. Egoism och stolthet bryts ned och vi lär oss att leva tillsammans, hjälpa varandra och närma oss varandra.

En evig försoning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 14:13:00 +0000

Predikan av Yngve Stenfelt

Hur än jorden nöts och bryts ned så finns det någonting som är bestående. Något som håller, något som har evigheten i sig – Frälsningen i Jesus Kristus, prisat vare Herren! Den påverkas inte av nedbrytningsprocessen. Den blir aldrig utnött.

Vi har lärt känna bibelns gestalter. Vi har läst om exempelvis David. Vi har varit med honom när han var i grottan, när han var hos filistéerna, och när han besegrade Goliat med en sten som han hade hämtat vid bäcken. Det känner vi till, men framförallt lär vi känna honom i hans budskap, som vi möter i Psaltaren.

Internet - En snara över jordens inbyggare?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 14:10:00 +0000

Av Hans Lindelöw

I Lukas evangelium talar Jesus om sin tillkommelse, och säger bland annat så här:

- Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt; ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare. Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen (Luk 21:34-36).

Den generöse rike mannen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 17 Dec 2018 14:08:00 +0000

Text: Missionär Stig Andreasson

Många tragiska händelser har utspelat sig bland olika folk och länder under historiens gång. Krig, naturkatastrofer och folkmord hör tyvärr till mänsklighetens tragiska historia.

Ett folkmord som knappast fått särskilt stor uppmärksamhet i vårt land, är det som drabbade det armeniska folket mellan åren 1915 och 1923. Över en miljon människor förlorade livet i denna landsomfattande massaker. Men ännu fler lyckades fly från blodbadet och fann en fristad i Amerika, Frankrike eller något annat land.

Midnattsropet nr 4 2018

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 22:10:00 +0000

Ladda ner PDF

Avslöjad synd är nåd från Gud

Ledarartikel

Jesus - tänk på mig!

Appell av Stina Fridolfsson

Hindren ger vika i Jesu namn!

Vittnesbörd av Tony Eriksson

Kom ihåg mig, men glöm inte henne

Bibelstudium av Berno Vidén

Brand på Maranataförsamlingens missionscenter

Kortnytt

Kärleken - Guds energi

Bibelstudium av Tage Johansson

För dig som törstar - det finns en källa!

Appell av Märta Berg Strömmare

Att halleluja

Kjell Roos till minne

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 22:08:00 +0000

Det var en stor förmån att den 16 augusti få vara med på minnesstunden efter nyligen hemgångne Kjell Roos tillsammans med hans nära och kära.

Kjell minns vi som brinnande väckelseevangelist. De som var med redan när en grupp från Maranataförsamlingen i Stockholm flyttade samman i en storfamiljsgemenskap på Johannelund i Bromma minns ännu mer.

År 1973, en dag när den nedgångne knarkaren och gangstern Kjell efter ett av sina många fängelsestraff hade muckat från anstalten, kom han något vilsen traskande in genom dörren på Johannelund och frågade efter Hans Brynte, en av de unga bröderna som bodde där och som hade avtjänat ett fängelsestraff för vapenvägran, och då fått tillfälle att vittna för Kjell om att Jesus kan förvandla och ge ett nytt liv. Hans hade gett Kjell adressen till Johannelund och nu längtade Kjell efter livsförvandling. Han inbjöds att sitta ner, fick kaffe och smörgås och mest av allt Kristi kärlek och ett nytt liv. Kjell fann också sin fru Majken i församlingsgemenskapen på Johannelund.

Tillsammans i Jesu namn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 22:07:00 +0000

Missionshälsning av Berno Vidén

Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.

Dessa ord av Jesus har en inneboende styrka för varje liten grupp som kommer tillsammans för att tillbedja. Inte minst ute på missionsfältet där man många gånger konfronteras med kulturkrockar av olika slag. Människor tänker och agerar annorlunda beroende på var man kommer ifrån och vilken miljö som format livet. Men det finns en gemenskap som står över alla kulturer och som överlever alla förändringar i de olika samhällen vi omges av. Det är när vi kommer tillsammans i Jesu namn.

För dig som törstar - det finns en källa!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 22:05:00 +0000

Text: Märta Berg Strömmare

Jag vet att det finns många männi-skor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap.

Jag kan inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har.

JESUS – tänk på mig!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:52:00 +0000

Text: Stina Fridolfsson

I samma stund som rövaren åkallade Jesu namn och vädjade om en tanke från judarnas och hela den förlorade mänsklighetens kung, så förvandlades han till ett vetekorn som myllades ner och bar frukt.

När Jesus gick här på jorden, var det en mycket speciell tid. Han var Ordet som blev kött och bodde ibland oss. Och det förkroppsligade Ordet, Gud som blev människa, var helt utan synd fastän han i allt övrigt var lik oss.

Hindren ger vika i Jesu namn!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:51:00 +0000

Vittnesbörd av Tony Eriksson

Det är jätteroligt att få komma till församlingen på Bällsta och besöka er, och jag är så tacksam till Gud. Ni har betytt mycket i mitt liv och det är ju så att vi har människor som betyder någonting i våra liv och som hjälper oss framåt i olika stadier i livet, och ni var sådana för mig. Det är en glädje att få se er alla och hela församlingen.

Avslöjad synd är nåd från Gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:50:00 +0000

Ledarartikel

- Driv ut ifrån er den som är ond, är ett citat hämtat från Paulus brev till församlingen i Korint, där en mycket svår synd hade uppdagats. Församlingen hade uppenbara svårigheter med att se, förstå och hantera situationen, varför Paulus med skärpa tvingas gripa in och säga: ”… ni borde ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets”. Situationen var allvarlig och enda möjligheten för församlingen att komma vidare var att i grunden göra upp med det som var osunt och omoraliskt.

Kom ihåg mig, men glöm inte henne

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:48:00 +0000

Bibelstudium av Berno Vidén

När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. Några blev upprörda och sade till varandra: ’Varför detta slöseri med oljan? Den kunde man ha sålt för mer än trehundra denarer och gett till de fattiga.’ Och de grälade på henne.

Brand på Maranataförsamlingens missionscenter

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:46:00 +0000

Maranataförsamlingens missionscenter i Bromma, med Hotell Pilgrimshem, drabbades den 1 augusti av en brand då en av byggnaderna med 16 hotellrum brann ner totalt. Ingen människa skadades! Naturligtvis ett hårt slag mot församlingens arbete, men vi vet att Gud är med genom allt. Församlingens syskon, främst de unga, trädde in som en man då brandlarmet gick vid åttatiden på kvällen. De inledde släckningsarbetet innan den närliggande Bromma flygplats hade första brandbilen på plats, och deltog i utrymning av hotellgäster då samtliga byggnader tvingades evakueras. De tog sig an omskakade människor som såg sina enda tillhörigheter slukas av lågorna, och samarbetade på ett fantastiskt sätt med polis och brandmyndighet. ”Ni är grymma!” var en av polisernas spontana kommentarer vid åsynen av denna krisinsats av en väl sammansvetsad församlingsgemenskap på Bällsta. Flera av gästerna kunde ombokas till andra rum och vår bön till Gud är att dessa nu så drabbade, i miljö och atmosfär på missionscentret ska få erfara personlig hjälp till både ande, själ och kropp. /KV

Kärleken – Guds energi

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:45:00 +0000

Bibelstudium av Tage Johansson

Spelet var inte förlorat i och med syndafallet. Gud hade en upprättelsens plan med människan, så att hon skulle kunna bli ett redskap och ett kärl för honom i tiden.

Han handlade genom en makt som är högre än någon annan makt: Guds kärlek. Den som låter sig fyllas av Guds kärlek har ingen begränsning. Det är kärleken som är drivkraften. Den är energin.

Hela universum är i rörelse genom en energi. Allt som rör på sig har någon energi bakom. Detta går att tillämpa på det kristna livet. Utan Guds energi fungerar ingenting som han har tänkt sig. Guds energi är hans kärlek. Om något annat än Guds kärlek driver oss, då åstadkoms inte den frukt som endast kan produceras genom Andens liv.

Att halleluja

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:42:00 +0000

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Att halleluja är en livsstil och en vandring. Att halleluja är att låta sitt liv förvandlas av vem Jesus är, och sedan gå ut i världen och se den förvandlas av evangeliets kraft. Prisa Herren!

Jag har de senaste åren intresserat mig för de ord som ofta används av kristna i möten och i samtal om Gud, men sällan annars.

Ett sådant ord är ”halleluja”. Det är ett känt uttryck bland både kristna och icke troende. Då vi reste ett mötestält i Oslo centrum sommaren 2018 kom en torghandlare från Saudiarabien bort till mig och frågade på bruten norska: ”Ska det bli hallelujamöten här?” Det kunde jag bara bekräfta.

Låt barnen gå på kristna sammankomster - det är bra för hälsan!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:40:00 +0000

Kortnytt

Så kan man sammanfatta resultatet av en studie av Ying Chen och Tyler J VanderWeele från Harvarduniversitet som nyligen publicerats i American Journal of Epidemiology. Studien från Harvarduniversitet i USA visar att barn som regelbundet besöker möten hade 18 procent större sannolikhet att vara välmående i 20-års åldern, det var 30 procent troligare att de ägnade sig åt ideellt arbete och löpte 33 procent lägre risk att använda droger. Detta i förhållande till barn som aldrig besöker några religiösa sammankomster. Studien visar också att skillnaderna var ännu större för de som dessutom tog tid för bön under sin fritid.

En gång frälst - alltid frälst?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:39:00 +0000

Undervisning av Stig Andreasson

Alla tycker inte att texten i rubriken bör åtföljas av ett frågetecken. Somliga sätter hellre in ett utropstecken. I de kristna samfund som har djupa rötter i kalvinismen förkunnar man med stark övertygelse att den som en gång blivit frälst och född på nytt aldrig kan förlora frälsningen. Uttrycket ”de troendes eviga säkerhet” blir flitigt använt. I de flesta icke kalvinistiska kristna samfund däremot varnar man de troende för olydnad och avfall, vilket skulle föra till förlust av den frälsning man en gång ägde. Vi skall nu försöka reda ut vad som stämmer med Guds Ord. Därför låter vi frågetecknet stå kvar.

Den usynlige hånden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 08 Oct 2018 11:35:00 +0000

Av Michael Hafsahl

Vi sto ved foten av fjellet og kikket opp.

Ja visst, vi skulle til den høyeste topp.

Bakken var bratt, vanskelig og lang.

Men vi gikk, med ungdommelig mot og sang.

Vi sprang opp den første bakken,

tungt, å ja, men vi krummet nakken.

«Gi oss bergsbygden», vårt motto jo var,

da var det forventet at veien var hard.

Veien ble tyngre - mens vi gikk,

med tiden alderen tynge oss fikk.

Midnattsropet nr 3 2018

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:33:00 +0000

Ladda ner PDF

Ett livsviktigt val

Ledare av Berno Vidén

Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska!

Vittnesbörd av Pelle Lind

Maranatafolkets politik

Undervisning av Arne Imsen

Jesus Kristus är densamme!

Morgan Lindroos rapporterar från sommarens evangelisation

- Behoven är stora men Jesus är större!

Intervju med Yngve Stenfelt

- Guds församling är bärare av ett ljus som måste lysa

Intervju med Zebastian Vidén

Andens liv och funktion genom församlingen

Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:20:00 +0000

Pelle Lind vittnar i tältmöte i Arvika

Tänk om man kunde skicka ut en sådan skrift till hela kristenheten! Alla meddelanden om att motståndet ska upphöra är falska! Alla meddelanden att vi ska lägga ner vapnen och kapitulera – de är falska!

Igår talades det mycket om strid och vi sjöng: ”Vi äro kämpar i Guds här.” Då tänkte jag att lite av det där har försvunnit. Förr i tiden när jag växte upp i Örebro; först i Pingst och sedan Helgelseförbundet, sjöng man de där sångerna: ”Vår Herre kallar, till strids det hastar, nu är det heliga krigets tid. Nu skramlar vapnen, vi ber och fastar” osv. Jag tycker att det fanns en väldig kampvilja överlag.

Maranatafolkets politik

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:16:00 +0000

Av Arne Imsen ur boken Maranata - Du vår Herre kom!
**
**

Den kristna församlingen är helt okänd för världen, och står helt utanför alla tribuner, tribunaler, scener och andra maktkonstellationer i världen. Det är endast då den kristna församlingen vet och behåller sin plats utanför alla härskarlystna och förljugna läger, som församlingen kan bevara sin egenart och integritet, och vara den andliga maktfaktor församlingen med sina konungsliga fullmakter och hemliga vapen har bemyndigats att vara med sitt gudomliga nasirat.

Jesus Kristus är densamme!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:15:00 +0000

Text: Morgan Lindroos
**
**En glimt från försommarens evangelisation

Sommaren 2018 har hittills varit präglad av varmt, torrt väder och ihärdiga skogsbränder i mellersta Sverige. Bönderna längtar efter regn till sina åkrar, men det har inte varit många moln i sikte, och skörden har för många varit ganska skral. Det är lätt att dra paralleller till den andliga situationen i vårt land idag. Mitt i all ytlighet och andlig torka så finns de som längtar efter regn från ovan, förnyelse och kraft i den helige Ande. Tänk om evangeliet om Jesus fick lysa så klart som det borde i denna sena tidsålder? Tänk om löftet om Hans snara tillkommelse fick uppväcka en längtan till den evighet som väntar tillsammans med vår Herre?

- Behoven är stora men Jesus är större!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:09:00 +0000

Intervju med Yngve Stenfelt:

Du har kört väldigt långt för att vara med både i Västerås och Arvika. Har det varit värt det?

Absolut! Det kan aldrig bli för långt till ett Maranatatält!

Hur har du upplevt mötena och förkunnelsen?

Vi har nått ut till många människor med evangelium om Jesus. Förkunnelsen har varit stark med betoning på Jesu försoning, efterföljelse av Jesus och Jesu snara tillkommelse. Ingen har kunnat vara oberörd!

- Guds församling är bärare av ett ljus som måste lysa

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:08:00 +0000

Intervju med Zebastian Vidén:

Du har haft mycket praktiskt och samord-nande ansvar i sommarens evangelisationssatsning. Varför är det viktigt med den här typen av inre mission?

Både inre och yttre mission är något som varje kristen är kallad till. Det sista Jesus sa innan han lämnade lärjungarna var att de skulle missionera. Att de skulle sprida evangelium. Vi ser idag hur det på olika plan blir mörkare i världen - inte minst andligt. Men Guds församling är bärare av ett budskap - ett ljus - som måste lysa desto klarare i vår tid. Tiden är kort och Jesus kommer snart, men ännu har vi nåd att verka och föra fler människor till Gud.

Andens liv och funktion genom församlingen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:07:00 +0000

Text: Tage Johansson

Ordet funktion är ett mycket vanligt ord som vi ofta använder i vardagliga sammanhang. Inom läkarvetenskapen har man t.ex. noga satt sig in i hur varje del av människokroppen har sin funktion. Vi kan tänka oss, som exempel, vilka problem det innebär för kroppen om inte insulinbildningen i bukspottskörteln fungerar som den ska, eller om blodet i hjärtkärlen inte får flöda fritt. Det finns en annan kropp som bibeln talar om som heter ”Kristi kropp i tiden” (Kol 1:24).

”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:06:00 +0000

Appell av Michael Hafsahl, väckelsemöte i Västerås.

- Vad som har betydelse för evigheten är inte att vi är en stor skara församlad här ikväll. Det som är viktigt är att du och jag är här, och hur vi svarar på Jesu fråga: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Det finns en fråga i Bibeln som har talat till mig och jag ska här lyfta den ur sitt sammanhang och dela några tankar om den.

- Jag fick tro, hopp och styrka genom Jesus.

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:05:00 +0000

Vittnesbörd av Ingrid Hagberg, Gävle.

En dag ringde Ingrid Hagberg från Gävle och ville gärna för Midnattsropets läsare dela ett vittnesbörd om hur Gud gripit in i hennes liv.
Ingrid, som är fyllda 75 år, och sedan många år aktiv medlem i Frälsningsarmén i Gävle, har tillsammans med sin man Roland ofta besökt Maranatas konferenser. För något halvår sedan blev hon sjuk och fick vid ett par tillfällen åka ambulans in till sjukhus. Det visade sig att hon hade blödande magsår och man fick vid behandlingen ge henne flera flaskor blod, då hon var illa däran. Men Ingrid hade en väldig förtröstan på Gud. Hon bad mycket om att få komma hem från sjukhuset:

Jesus skall komma igen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:04:00 +0000

”… och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.”
(Ord av Jesus i Lukas 21:25-28)

Har Gud på förhand bestämt varje människas eviga öde?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:03:00 +0000

Text: Stig Andreasson

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse? Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter. Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 12:01:00 +0000

- Vem har användning av lamm mitt ibland ulvar? Det finns väl ingen i världen som skulle tycka att det vore klokt. Det finns ingen – jo, det finns en: Gud har användning för lamm ibland ulvar!

- Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat, och för det uppdraget duger inte några av våra egna kvalitéer.
**
**Bibelstudium av Hans Lindelöw

Jesus säger i sin bergspredikan:

Ett livsviktigt val

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Jul 2018 07:52:00 +0000

Ledare av Berno Vidén
**
**“Att pressa in bibelns budskap i ett politiskt parti är omöjligt.”
**
**Det är snart val i Sverige. EU-samarbetet och frågor om invandring, sjukvård och utbildning dominerar debatterna, och varje politiker försäkrar att en röst på dennes parti är lösningen för Sverige. Samtidigt växer oron och kriserna tilltar inom nämnda områden. Exempelvis den alltjämt eskalerande flyktingfrågan sägs vara orsak till att hela det europeiska samarbetet är på väg att kollapsa: “Om Schengen kollapsar blir det början till slutet för det europeiska projektet”, säger Dimitris Avramopoulos, EU-kommissionens ansvarige för migrations- och inrikesfrågor. “EU-sprickan vidgas och blir allt mer utspridd”, skriver BBC:s europaredaktör Katya Adler i en analys: “Migrationsfrågan ställer södra Europa mot norra”. Det går inte heller att urskilja något slut på de apokalyptiska tragedier som tvingar miljontals människor på flykt, orsakat av krig och miljökatastrofer.

Midnattsropet nr 2 2018

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 13:18:00 +0000

Läs PDF här

Så många människor - så mycket ensamhet

Ledare av Berno Vidén

Gemenskap över generationsgränserna

Av Karin Vidén

Maranata - mitt öde, del 4

Arne Imsen berättar

Det nya förbundets folk

Vittnesbörd av Asta Olausson

Snart är nådatiden för Sverige slut

Insänt av Ingemar Blomberg

Vill du bli räddad?

Appell av Märta Berg Strömmare

Inget liv utan Jesus!

Missionsreportage med Elaine Vidén

“Han öppnade inte sin mun”

Gemenskap över generationsgränserna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 13:07:00 +0000

Text: Karin Vidén

Över trettio år har nu gått sedan Maranataförsamlingen tog plats i Bromma, i den tidigare Bällstalundsskolan som byggdes redan 1912. Hotell Pilgrimshem flyttades från Gamla Brogatan i city, och skilda kategorier av gäster passerar dagligen hotellet; byggarbetare, hemlösa som socialkontoren i stan hyr rum åt, flyktingfamiljer från krigszoner i vår värld, turister m fl, och mitt i allt detta huserar Maranataförsamlingens Storfamilj. En brokig skara av människor i alla åldrar som på olika sätt är med och bidrar till denna form av gemenskap som är så ovanlig att se idag, men som faktiskt kan fungera.

Maranata – mitt öde, del 4

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 13:02:00 +0000

Arne Imsen uttalar sig mycket personligt för MR om sin kamp för att förverkliga livsuppgiften. Vägen från en given plats i den offentliga ”debatt-baletten” mot att bli en korsbärare i Jesu efterföljd.
- Vad jag hoppas på är att den korta tid som är kvar kunna föra fram det maranatabudskap som egentligen inte någon gång i denna generation har predikats i detta land.

Vad var det som gjorde att du bröt med engagemanget i samhällsdebatten?

Det nya förbundets folk

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 12:59:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

Men storfamiljen var ju 24 timmars gemenskap per dygn. Man hade alltid syskon omkring sig. Johannelund var en avskild plats. Det ligger i Stockholm, bara några kilometer från innerstan, men det var som om det var tusen km bort. Jag upplevde verkligen vad det innebar att bli född på nytt. Ibland kände man som om man inte kunde klara av den enklaste sak, sådant man hade kunnat i hela sitt liv, men man var som ett litet barn, beroende av dem man hade omkring sig. Det kom flera nyfrälsta med en svår bakgrund och ingenting att falla tillbaka på socialt. Vi måste bygga upp något socialt liv, och vi måste ju ha en försörjning.

Snart är nådatiden för Sverige slut

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 12:58:00 +0000

Insänt av Ingemar Blomberg

Sverige har fått en lång nådatid. Men hur har denna nådatid brukats? Vad jag kan förstå, är avfälligheten och syndaskulden större nu än 1953. Tänk bara på det folkmord som aborterna utgör. Tänk på den sodomi som propageras och utövas.

Under senaste tid har pastor Birger Claessons bok ”Dom över Sverige” aktualiserats. Han fick 1950 -51 mottaga profetiskt tilltal sägande, att Sverige (sannolikt 1953) skulle utsättas för militärt angrepp. Detta skulle ske som straff för folkets avfällighet och begångna synder. En tilläggsprofetia i december 1951 kungjordes i boken ”Sveriges ödestimme”.

Vill du bli räddad?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 12:56:00 +0000

Appell av Märta Berg Strömmare

Inget liv utan Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 12:54:00 +0000

- Det vore roligt om man kunde hjälpa ungdomarna här att komma igång med något arbete av något slag, så att de gör andra saker än att förstöra sina liv.
_
_Missionsreportage med Elaine Vidén av Stina Fridolfsson

Elaine kämpar med att skrapa och måla om frukostmatsalens ytterväggar där färgen flagnat och dessutom missfärgats av regnet. Varje morgon kommer omkring 160 barn som ska ha frukost, och missionens frukostmatsal ska vara trevlig och inbjudande!

”Han öppnade inte sin mun”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 12:36:00 +0000

Herodes ställde flera frågor till Jesus men han svarade inte på en enda. Guds tystnad säger något. När Gud är tyst beror det på att han förbereder för en större härlighet.

Appell av Jonatan Rodriguez

Jag har läst Jesaja 53 om Jesu lidande:

Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun (Jes 53:2-7).

Se, Han kommer! Är du redo?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 12:33:00 +0000

Predikan av Arne Imsen 1989

Vi har krönt Jesus Kristus till Herre, och han är den ende som förblir då alla andra har störtat från sina troner. Han är konungarnas Konung och herrarnas Herre. Han skall komma igen.

Var jag än läser i bibeln, står det klart för mig att Jesus kommer. När jag läser det fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Hade jag inte detta hopp skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.

Hannas bön - för Herrens skull

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 12:31:00 +0000

Bibelstudium av Gertrud Johansson

Den tid är här då vi behöver avskilja oss för Herren. Gud behöver ett folk, han behöver människor som är avskilda för hans räkning.

Jag vill dela med mig några tankar, som jag hoppas ska sporra oss att söka oss närmare Jesus. Tiden vi lever i är en tid av väldigt mycket förvirring. Det är mycket som rör sig; inte bara i världen, men också i kristenheten. Det finns så många läror som kan leda människor fel. Jag upplever som aldrig förr att det är en tid då vi behöver avskilja oss för Herren. Gud behöver ett folk, han behöver människor som är avskilda för hans räkning.

Korsfäst - som en rövare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 12:29:00 +0000

Text: Berno Vidén

Jesus var helt igenom ren och oskyldig, men dömd till döden genom falska anklagelser. Men han försvarade sig inte och gjorde inga försök att rentvå sitt namn, utan lät sig förödmjukas och tog på sig bördor som inte tillhörde honom. På Golgata hängde han på sitt kors med en tjuv på både sin vänstra och på sin högra sida. De hade stulit pengar, utfört våldsdåd och förtjänade att straffas: ”Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han (Jesus) har inte gjort något ont.” Han var en av de tre på Golgata, och under hela sin tjänst kan vi läsa om hur han tog människors plågor.

Midnattsropet nr 2 2018

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 12:29:00 +0000

Nu finns nr 2 2018 av tidningen Midnattsropet att läsa på webben. Inom några dagar räknar vi med att papperstidningen når prenumeranterna.

Välkommen in på www.midnattsropet.se och läs…

Gemenskap över generationsgränserna

Av Karin Vidén
Inget liv utan Jesus!

Missionsreportage med Elaine Vidén
Det nya förbundets folk

Vittnesbörd av Asta Olausson
Maranata - mitt öde, del 4

Arne Imsen berättar
Med mera..

Så många människor – så mycket ensamhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 14 May 2018 00:29:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

– Något liknande har aldrig skett under mänsklighetens historia! Med de orden inleder Washington Post (18 april 2018) en lång, uttömmande artikel om hur politiska idéer, kulturella strömningar och medicinsk teknik orsakat en förödande obalans i befolkningstillväxten över hela världen. Ett mänskligt experimenterande i strid mot den suveräna ordning Gud lagt ner i skapelsen. Exempelvis finns det 70 miljoner fler män än kvinnor i bara Kina och Indien. Konsekvenserna av hur samhället gått in och tvångsstyrt familjernas planering är förödande och idag finner man ingen bra lösning på situationen.

Midnattsropet nr 1 2018

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 18:48:00 +0000

Läs PDF här

Missionsfältet Sverige

Ledare av Berno Vidén

Från missionsfältet …

Jonathan Asprusten rapporterar

Maranata - Mitt öde

Tredje avsnittet av Arne Imsens personliga skildringar

En underbar framtid med Jesus

Bibelstudium av Emanuel Johansson

Välfärdens fångar - ett tidstecken

Av Berno Vidén

Idel goda gåvor

Vittnesbörd av Margoth Nashed

En väg leder till livet

Vittnesbörd av Linda Boman

Var redo inför Jesu snara tillkommelse!

Bibelstudium av Sean Ureña

Maranata - mitt öde, del 3

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 18:47:00 +0000

Tredje avsnittet av Arne Imsens personliga skildring från Maranataväckelsens genombrottsår, är utarbetat från ett föredrag som hölls nyårsafton 1986 på Gamla Bro. En mycket klargörande analys om bakgrunden och vad som skapade behov av denna frigörelseväckelse. Här förklaras hur bidragskarusellen i frikyrkligheten började, och dess förödande konsekvenser i kategoriklyvning, ekumenik och förvärldsligande.

Från 1962 och framåt etablerades i Stockholm en verksamhet som kom att bli känd under namnet Maranata. Varför var detta nödvändigt i en stad där det redan fanns så många församlingar av olika slag; pingstvänner. baptister, osv. Pingstförsamlingarna hade periodvis svårigheter att komma överens sinsemellan.

Från missionsfältet ...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 18:45:00 +0000

- Vi får visa på Jesus och den kärlek som han visat oss som den framkomliga vägen.

Text: Jonathan Asprusten

Missionen är något som ligger församlingen varmt om hjärtat. Jag och min familj hade under fyra månader den stora förmånen att vara på plats i församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Det var verkligen en händelserik och berikande tid. Man har fått möta syskon och fått lära känna nya människor.

Livet är ju mycket annorlunda där, och ibland kan det kännas både svårt och utmanande. Men då betyder verkligen förbönerna hemma i församlingen mycket, och man känner sig buren och inte ensam.

Missionsfältet Sverige

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 18:35:00 +0000

Text: Berno Vidén
**
**Ett stående böneämne under många år inom svensk kristenhet har varit att nå ut med evangelium inom det så kallade 10/40-fönstret, ett gigantiskt område som sträcker sig från Nordafrika i väst, via Mellanöstern och vidare ända till Bortre Asien inkluderat folkrika länder som Indien och Kina. Flera av dessa länder är helt stängda för evangelium.

Svenska församlingar har historiskt sett varit världens mest aktiva och målinriktade då det handlar om att sända ut missionärer. Så gott som varje liten lokal församling har haft eller bistått missionärer på fältet, med huvuduppgiften att sprida budskapet om Jesus, följt av många viktiga sociala insatser som sjukvård, utbildning etc. Sedan började statliga bidrag att bekosta missionen och flera församlingars arbete förändrades från att vara evangeliserande till att lägga fokus på socialt biståndsarbete.

En underbar framtid med Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 18:23:00 +0000

Av Emanuel Johansson
**
**En studie av Tessalonikerbrevens budskap om Jesu tillkommelse.

Budskapet om att Jesus kommer är ett hoppets budskap. Det heter i en kör vi brukar sjunga: ”O, vilken framtid vi har, som tror på Jesus och litar på Hans Ord, Snart kommer Jesus på himmelens sky, en ny dag då skall gry.” Detta rop ger en förvissning om att vi äger en underbar framtid med Jesus. Allt det onda som vi ser i världen är övergående och kommer att få ett slut, men Guds rike består. Ropet om att Jesus kommer behöver vara levande i våra hjärtan för att vi ska kunna möta och förstå tiden.

Välfärdens fångar – ett tidstecken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 18:10:00 +0000

Undervisning av Berno Vidén

Det finns oerhört mycket att säga om tidens tecken inför Jesu tillkommelse. Faktum är att det hela tiden dyker upp händelser som påminner om att tiden är kort. Tidstecknen kan man ha som hjälp för att orientera sig. Man kan lyfta fram dem och tala om dem för att på det sättet vägleda människor som irrar omkring i tiden. Det kan fungera som hjälpmedel, men den som har den helige Ande bör inte styras eller på något sätt ledas av tecknen i tiden. Från den urkristna församlingen och framåt finns tydliga riktlinjer för församlingen som inte styrs utav tidstecknen, utan däremot av något som Gud har lagt ned i varje troendes hjärta – ett rop: ”Kom, Herre Jesus! Kom Jesus!”

En väg leder till livet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 17:58:00 +0000

Vittnesbörd av Linda Boman

Jag gick och sjöng på en sång hemma, det är en barnsång som lyder så här:
En väg leder till livet,
den vägen kallas smal.
En väg leder till mörkret,
den vägen kallas bred.
Frågan är nu bara, vart går din väg?
Vandrar du på vägen
som till himmelen bär?
Jesus är den vägen som leder hem.
Vandra i tro på den.

Det finns bara två vägar att gå. Man tänker på släkt och vänner och att det inte finns någon mellanväg. Antingen vandrar vi på den breda vägen eller på den smala vägen som leder till himlen. Jag tänker också på alla religioner som finns; bara i Indien finns det miljontals olika gudar som förvillar människorna.

Idel goda gåvor

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 17:58:00 +0000

Vittnesbörd av Margoth Nashed

Jag vill läsa en vers i Jakobs brev:

- Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker (Jak 1:17).

Det finns ingen större och mer fullkomlig gåva att få än den vi har fått, och det är Jesus Kristus. Tänk att Gud i sin kärlek sände sin son till oss för att vi ska ha liv i honom. Han gav sitt liv för oss och han har lovat att vara med oss alla dagar intill tidens ände. Han har också sänt sin helige Ande, och vi har fått bibeln som är full av löften och underbara välsignelser till oss.

Var redo inför Jesu snara tillkommelse!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 17:57:00 +0000

Bibelstudium av Sean Ureña

Vi ska tala om Bibeln, påminna om det som har sagts och tändas av det vi hört. Vi har ett stort hopp, för det handlar om vår Herre Jesus Kristus och allt han har gjort för oss. Kanske har vi varit många år i församlingen och lyssnar ideligen på samma budskap. Det kan göra att vi på ett sätt somnar in och inte känner glädje i det stora som Jesus gjorde för oss som var döda i synder, utan hopp. Tack vare att Gud sände sin son kan vi leva genom Sonen och triumfera i denna mörka värld. Det Jesus gjorde på Golgata kors är verkligen mycket viktigt och stort.

Till Anna-Lisa Anderssons minne

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 17:54:00 +0000

Vår kära syster Anna-Lisa har fått hembud. Hon kom i kontakt med församlingen redan på Gamla Bro-tiden i början av 80-talet, då hon med en väninna ibland besökte något möte.

Anna-Lisa Andersson 1928 - 2018 Anna-Lisa blev frälst som ung sextonåring och var flitigt med i Filadelfias strängmusik bland sångarna. Men en dag meddelades att strängmusiken skulle läggas ner och Anna-Lisa kände ett stort tomrum när hon inte längre hade en uppgift i sin församling.

- Jag vill stråla som Stefanus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 16 Mar 2018 17:45:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

Jag har under en tid tänkt på det som handlar om att få komma tillbaka till den första kärleken; till den kärlek som man upplevde

när man var nyfrälst. Jag kommer ifrån ganska jobbiga förhållanden, men fick möta Jesus till frälsning och blev befriad. Då tänkte jag att det finns ingenting som kan skilja mig från gemenskapen med Jesus Kristus och från hoppet att få komma hem till himmelen en dag. Men så lätt det kan bli rutin och jargong när man vittnar för människor. Man talar om att Jesus lever, att man har blivit frälst, att man tagit emot Jesus, att Jesus finns i himmelen. Det är en objektiv sanning som folk kan tro på eller inte. Jag kan säga att jag tror att Jesus lever, att han sitter på Faderns högra sida i himmelen, och sedan är det upp till den som lyssnar att förkasta eller tro på det.

Att få se Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 14:09:00 +0000

Vittnesbörd från höstens bibelskola
Karin Vidén

Jag har den stora förmånen att undervisa i Pilgrimsskolan, församlingens hemundervisning. Vi har förutom alla de ämnen som det allmänna skolväsendet anger även bibelkunskap och då arbetar vi ibland med en riktigt gammaldags flanell-ograftavla, med bilder man sätter upp som ett stöd för berättelsen. Det är väldigt förlegat har jag förstått i vår teknologiska tid att använda dylikt undervisningsmaterial, men barnen älskar det. Häromdagen talade vi om den blinde Bartimeus, han som satt vid vägkanten då Jesus och lärjungarna med mycket folk var på väg förbi. ”-Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Många ville tysta ner Bartimeus, men Jesus uppfattade ropet från honom och bad någon i hopen omkring sig: ”-För fram honom till mig.” Bartimeus kom fram till Jesus trots de mångas protester, blev helad och fick sin syn (Mark 10:46 ff).

Gud svarade!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 14:07:00 +0000

Vittnesbörd från höstens bibelskola

Ingegerd Fredriksson

Frid alla syskon! Jag är jätteglad att jag kom ner till bibelskolan, och att vi tillsammans får upphöja Jesus och vänta på hans tillkommelse.

Igår var jag med ute på torget och jag kan ju inte sjunga, så jag tänkte: Jag delar ut traktater istället.

Jag ställde mig lite framför dem som sjöng och började. Det var fler än jag som delade traktater, de stod lite runt omkring, så de flesta som kom fram till mig hade redan fått en traktat.

Både välsignat och uppfordrande!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 14:06:00 +0000

Vittnesbörd från höstens bibelskola

Majken Jakobsson

Jag är så tacksam till Gud för mina syskon här som har undervisat. Det har varit så välsignat tycker jag, både välsignat och uppfordrande samtidigt. Jag tackar verkligen Gud för att jag får en sträcka till att gå. Och så tänkte jag på det Tage Johansson talade om igår, om bönen.

Jag blev frälst 1958 i Filadelfia i Trollhättan, och där hade vi en bönesal. Efter varje möte gick alla dit ner och bad för att de nyfrälsta skulle bli andedöpta. Det var bön till klockan 3, 4 och 5 på morgnarna. Vi gav oss inte förrän de var andedöpta. Det skulle vara underbart om det kunde bli så igen; en sådan böneatmosfär, så att vi kan be igenom de här ungdomarna som ska ta stafettpinnen och föra verket vidare! Amen.

Jesus sa: Hindra inte barnen att komma till mig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 14:03:00 +0000

Ledare: Berno Vidén

”Vi lever i en livsfientlig kulturmiljö – så fientlig att den knappast uthärdar några former av liv. Därför har vi inom praktiskt taget alla områden ersatt livet med former, och individer med institutioner.”

Med de orden inleddes Midnattsropets julnummer för exakt fyrtio år sedan, det år då Pilgrimsskolan – församlingens hemundervisning – startade. Texten, författad av Arne Imsen, handlar bland annat om hur det i samhället inte finns rum för Jesus och hur samhällets institutioner tar över föräldrarollen och diskvalificerar familjens funktion som uppfostrare. Fyrtio år är en generation. Idag har utvecklingen mot ett familjefientligt samhälle gått längre och samtliga riksdagspartier verkar vara överens om en sak: förbjud hemundervisning!

Maranata – Mitt öde (del 2)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 14:03:00 +0000

Här fortsätter andra delen av intervjun Radio Maranata gjorde med Arne Imsen år 1991. Han berättar här om hur en kärntrupp av Maranataförsamlingen i Stockholm så småningom tog form som kommunitet på församlingshemmet Johannelund i Bromma.

Publicerad i MR första gången 1996.

Jag var föreståndare för Örebro Fria Församling, som beslutade att arrangera möten i Stockholm. Vi hade först möten på Chinateatern. De samlade mycket folk och väckte uppmärksamhet. Därefter hade vi en kampanj under några veckor på Nalenpalatset. Vi bad till Gud för ganska många människor under denna period.

Tid och rum försvann!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 14:00:00 +0000

Vittnesbörd av Pelle Lind

Jag vill dela ett ganska personligt vittnesbörd. Det kanske kan hjälpa någon som befinner sig i den situation jag befann mig i för några år sedan. Jag var ganska engagerad i Maranataväckelsen då jag var ung grabb. Men tidens tand gjorde sitt. Jag vandrade iväg. Man brukar tala om en ökenvandring, men det var snarare Egyptens mörker jag befann mig i. Men så började jag bli väldigt trött på den situation jag befann mig i. Min själ var tom och trött. Det var väl egentligen inte synden; det där att man gick på puben och sånt där, som plågade värst. Det var ju frukter av synden, egentligen. Men det var själva upplevelsen att vara i avsaknad av härligheten från Gud, som det står i Romarbrevet 3:23. Jag upplevde att jag inte var i hans närvaro. Jag närde en längtan och började söka Herren. När man börjar göra det, då är han inte långt borta.

Kuba – ett land som förföljer oliktänkande

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 13:58:00 +0000

”Det är en sak att utstå förföljelse från världsliga myndigheter, men när kristna syskon vänder ryggen till, blir det smärtsamt.”

Reportage: Berno Vidén

(Foton finns i PDF-versionen av tidningen)

Vid tre olika tillfällen under hösten 2017 reste missionär Berno Vidén från Dominikanska republiken till Kuba. Att möta det kubanska folket och att på nära håll blicka in i deras vardagsliv gav många starka intryck. I det här reportaget skriver han speciellt om den tredje resan, som gick till Guantánamo-regionen i östra Kuba.

Bunkra upp i förrådet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 13:51:00 +0000

Vittnesbörd av Leif Löfgren

Det är en väldig gränslös nåd att få vara med på de här härliga mötena med många bibelstudier. Jag älskar Bibeln.

Glöm ej bort din Bibel! Läs den varje dag.

Grip om Herrens löften i tro, det gjorde jag.

Och sedan ska vi icke glömma bort att tacka Gud för allt det underbara som han gör i våra liv. Tänk att han ska leda oss där vi går bedjande fram, steg för steg. Det är vad som ligger på mitt hjärta, det här härliga mötet. Jag ser att det finns barn, ungdomar och grånande kämpar ibland oss här. Jag tror att det här är ett möte just för dig som känner dig ensam, modfälld, trött och sliten. Ett gyllene tillfälle just för dig. Tänk att Jesus ser den lilla, lilla människospillran i det stora, stora sammanhanget. Ära vare Herrens underbara namn!

En annan ande

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 13:50:00 +0000

En annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium (del 2)
**
**Text: Stig Andreasson

Vi har i en tidigare artikel tagit upp problemet med falska lärare som påverkade redan de tidiga kristna församlingarna. Dessa falska apostlar förkunnade en annan Jesus, förde med sig en annan ande och presenterade ett annorlunda och främmande evangelium. Vi tog då upp några nutida riktningar, som också förkunnar en annan Jesus. Vi underströk vikten av att hålla fast vid Bibelns undervisning om Herren Jesus. Denna gång tar vi upp farorna som aposteln varnar för under benämningen ”en annan ande och ett annat evangelium”.

Vägbrytaren

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 13:48:00 +0000

Bibelstudium av Michael Hafsahl

Vi ska dela några tankar från profeten Mika. Mika är en av småprofeterna. Han var från Moreshet, en liten stad i västra Juda, nära gränsen till filisteernas land. Mika verkade huvudsakligen i Sydriket. Han hade också ett budskap till Nordriket då han profeterade.

I första kapitlets första vers får vi veta att han verkade i en tid då Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda. Vi befinner oss då i slutet av 700-talet före Kristus. Mika verkade samtidigt som de stora profeterna Jesaja och Hosea, tiden då Nordriket gick under. Det är i stort sett vad vi vet om Mika, förutom det som är nedskrivet av hans profetior.

Elden brinner!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 14 Dec 2017 13:39:00 +0000

Vittnesbörd av Börje Hoff

Frid kära vänner!

Det har varit underbart att vara här en vecka. Jag och min fru trivs så underbart fint. Jag tänker på gamla vänner. Man har varit med så länge nu så man börjar bli ett inventarium. Jag tänker på första sången vi sjöng, som Aage Samuelsen hade skrivit. När jag blev frälst i Maranata, 1965, då fick jag tillfälle att vara med Aage och åka runt i Norge och ha möten. Det var en fantastiskt underbar tid. Han var ju en väldig sångförfattare, men han var också en väldig evangelist. Man fick se mycket under och tecken på hans möten. Så det är fantastiskt roligt att få vara med i den här rörelsen och se att fortfarande brinner elden, den har inte slocknat.

Midnattsropet nr 4 2017

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 10:19:00 +0000

Maranata - ett skede eller ett öde? Ledare av Berno Vidén

“Mitt hjärta är mättat av Guds välbehag…” Insändare av Larz Gustafson

Maranata - Mitt öde (del 1) Arne Imsen berättar

Fortsätt kampen! Gertrud Johansson om Pilgrimsskolan

Rapport från traktatutdelning vid Örebro Pride Text: Morgan Lindroos

- Om jag får en enda människa att tänka om Pelle Lind från traktatutdelningen vid Örebro Pride

Medan vi väntar Undervisning av Sean Ureña

”MITT HJÄRTA ÄR MÄTTAT AV GUDS VÄLBEHAG OCH NJUTER DEN SOLKLARA DAG”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:32:00 +0000

Mötesreferat av Larz Gustafson, Gävle

Efter en finfin promenad längs Norrmälarstrand skymtade så de välbekanta konturerna av ett mötestält.

Rålambshovsparken, där Maranataförsamlingen i Stockholm slagit upp sitt tält, blev denna strålande julidag ett nedslagsområde för Herrens härlighet.

Mitt bland yogautövande så kallade livsnjutare gjorde sig Herren Jesus Kristus gällande genom sina enkla men hängivna redskap!

Ett klart och entydigt maranatabudskap bars fram och allvaret i att leva i de sista av de yttersta dagarna accentuerades med all önskvärd tydlighet av bland andra Robin Widén, Yngve Stenfelt och Emanuel Johansson.

Maranata – ett skede eller ett öde?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:31:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Under maranataväckelsens första stormande tid i Sverige, innan det ännu fanns någon församling som bar namnet Maranata, föreslogs det att kalla vissa församlingar för Maranataförsamlingen. Arne Imsen var först motståndare till förslaget, något han motiverade så här i boken Fruktad Frihet (1970): ”Personligen var jag en aning betänksam mot förslaget att etikettera församlingen med ett namn fattat såsom denna midnattsväckelses speciella fältrop. Jag var ängslig för att detta nytestamentliga bönerop skulle dras ner till en partifana.” Imsen påminde under åren om faran att Maranata skulle bli en samfundsfana eller ett namn att pryda en möteslokal med, när det i själva verket är ett väckelserop som borde lysa med eldskrift i våra hjärtan.

MARANATA – MITT ÖDE (del 1)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:26:00 +0000

Under en serie intervjuer för Radio Maranata vid årsskiftet 1990, berättade Arne Imsen om hur Maranataväckelsen kom att bli hans livs öde. Den analys som då gjordes över kyrkor och samhälle, samt presentationen av församlingens profetiska uppgift i tiden, ser Midnattsropet mycket angeläget att förmedla. Denna första del kommer att följas av ytterligare tre delar av väckelsehistorisk och självbiografisk karaktär.

Frågan om urkristet församlingsliv har jag brottats med praktiskt taget hela mitt liv. Redan som barn upplevde jag klyftan mellan det som predikades och det som i realiteten tillämpades i gemenskapen. Många fundamentala ting som jag tyckte borde inkluderas i det kristna livet, behandlades och uppfattades som avgränsat, privat område, dit undervisningen inte fick tränga sig in och forma om. Det var en klar och tydlig demarkationslinje mellan det församlingsliv som då förekom och det som tillämpades när det gällde människors sociala liv och deras relationer till den tid och den värld vi levde i. Man hade inga lösningar då, och man har inte heller hittat dem nu. Istället för att nalkas det kristna församlingsidealet, har vi tendenser att söka oss in till kyrkans trygga nödhamn, det etablissemang där hon religiöst, socialt, kulturellt och politiskt utövat ett helt förödande inflytande.

Fortsätt kampen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:25:00 +0000

Text: Gertrud Johansson

Till föräldrarna idag vill jag rikta dessa ord: Stå upp och gå ut till honom utanför lägret. Ta ansvaret för dina barn även om det kostar smälek, kamp mot myndigheter eller uppbrott från nuvarande tillvaro. Fortsätt kampen!

Under sommarkonferensen 2017 uppmärksammades i ett möte det faktum att Pilgrimsskolan har pågått i fyrtio år. Pilgrimsskolan är det samlande namnet på hemundervisning som föräldrar bedrivit under alla dessa år.

Ta ljuset ut från skäppan och sätt det där det är som mörkast

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:24:00 +0000

Text: Morgan Lindroos
_
_Ta ljuset ut från skäppan och sätt det där det är som mörkast

En solig fredag åker några vänner från Stockholm och Västerås för att närvara med traktater under Örebros Pridefestival. Pelle Lind och Greger Leijonhufvud, båda från Örebro, är initiativtagarna för aktionen.

- Jag kände att jag antingen måste fly staden eller göra någonting, säger Pelle.

Han har tryckt upp tusen rosa traktater med rubriken ”Hets mot individen” och en text om samhällets moraliska förfall, och uppmaningar om att omvända sig till Jesus Kristus för att bli frälst. På baksidan är det en bild på Arne Imsens beryktade skrift Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian, och information om var man kan beställa ett exemplar av en sådan.

- Om jag kan få en enda människa att tänka om

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:21:00 +0000

Morgan Lindroos intervjuar Runepär “Pelle” Lind
**
**Vad gör du här, Pelle?

- Jag är främst här för att dela ut traktater som har en text från första kapitlet i Paulus brev till Romarna. Vi har delat ut den här under eftermiddagen, och en del blir förtörnade för att de inte tar till sig det här budskapet om frälsning och nåd, utan de förkastar det. Vi har delat ut runt 800 traktater här, och jag upplever att ungefär hälften tar emot. En del är tacksamma och en del är väldigt förargade.

Medan vi väntar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:19:00 +0000

Av Sean Ureña
_
****- Vi lever i en mycket farlig tid nu. Det är ingen lek. Det handlar inte om att komma till möten ibland. Det handlar inte om att göra vissa upplevelser. Det handlar om liv och död och om vad Gud vill göra i våra liv._

Den sista tiden har jag varit djupt oroad över den tid vi lever i, och strategierna fienden använder för att lura oss. Jag har haft några bibelstudier om det, och idag ska jag fortsätta tala om den plan som Gud har. Temat för denna konferens är ”Medan vi väntar”, och vi har fått höra en hel del om vad vi ska göra medan vi väntar. Det som har sagts har verkligen varit mycket viktigt; vi behöver bedja, vi måste älska varandra och söka Herren mera. Men det finns något som oroar mig och det är att vi väntar Herren på ett alltför lättsinnigt och bekvämt sätt. Vi har en fiende som arbetar emot oss och tyvärr lever vi i en värld som uppenbarligen regeras av den onde. Han har skapat ett system för att vi ska glömma bort Gud och leva på ett sätt som bara gör oss beroende av oss själva.

En annan Jesus (Del 1)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:18:00 +0000

Text: Stig Andreasson

En annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium.

Redan på apostlarnas tid blev många kristna församlingar påverkade av falsk lära. En del förkunnare, som tydligen betraktade sig själva som stora och mäktiga apostlar, nästlade sig in i församlingarna med ett budskap som märkbart avlägsnade sig från de ursprungliga apostlarnas förkunnelse. Detta hände bland annat i Korint. Märkligt nog verkade det som om de troende i den församlingen inte tog dessa avvikelser särskilt allvarligt. Därför skrev Paulus följande varningsord till dem:

Den objektiva sanningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:14:00 +0000

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

För en tid sedan var det en barnsång som grep tag i mig. Den handlar om Jesus som står upp ifrån de döda och Tomas, som inte var där när Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar. Händelsen beskrivs i Johannes evangelium, kapitel 20:24-25. Lärjungarna kommer och berättar för Tomas: ”Vi har sett Herren, han är uppstånden!” Då säger Tomas: ”Jag vill inte tro om jag inte får se honom; känna spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i hans sida.” Han hade klart för sig vad som skulle till för att han skulle tro. Han skulle se Herren, se spikhålen i hans händer och röra vid hans sida. Då skulle han tro.

Vi behöver signaler om Herrens tillkommelse!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:13:00 +0000

Appell av Hans Lindelöw

När den kristna församlingen babyloniseras, förvärldsligas, förflackas och avfaller; då den processen har inletts och tagit fart söker du förgäves efter signaler om Herrens tillkommelse

Vi befinner oss i det som kallas för reformationsåret. Det var 500 år sedan Martin Luther spikade upp de 95 teserna. Han skrev flera böcker, en av dem med rubriken Kyrkans babyloniska fångenskap. En liten skrift som är väldigt intressant och lärorik. Man kan förstå hur tidsläget var. Jag vet inte om reformatorn görs någon verklig rättvisa, men ett är säkert, det här är bara ett exempel på att protestanterna och sedermera väckelsekristna varit observanta på att den kristna församlingen kan babyloniseras. Hur går det till och hur ser det ut?

Jesus kommer! - ännu mer aktuellt idag

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:12:00 +0000

Guds frid!

Jag vill med några rader dela lite av de upplevelser jag hade under sommarkonferensen på Bällsta. Till att börja med vill jag tacka alla gamla (och nya) syskon i Herren som gjorde vår vistelse i Stockholm till en välsignelse för oss både andligt och kroppsligt!

Under en lång tid har det funnits en längtan i mitt inre att få dela gemenskap med andra trossyskon. Det är med sorg som jag konstaterar att den församling som Herren har kallat att avskilja sig till tjänst för Honom, mest verkar ha egna ambitioner att hitta så många anledningar som möjligt att ”bredda gemenskapen” genom att manipulera sanningarna i skriften. Detta verkar ske i syfte att kunna involvera så många ”trosinriktningar” som möjligt för att kunna öppna famnen för allt och alla som kan tänka sig att komma till ”gemenskapen” i kyrkan. Nej, detta är inte en kritik mot andra kristna utan bara en iakttagelse som inte kan ha undgått någon, att troende i enlighet med vad skriften förutsäger skall ske i den yttersta tiden, avfaller genom att bejaka denna världens erbjudanden.

Tid för bön och omvändelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 27 Sep 2017 09:11:00 +0000

En hälsning från Tore Björklund, Skepplanda

Jag har under några år känt mig manad att skriva och förmedla att det är hög tid för oss kristna att söka Jesus i bönen och i Ordet; och börja gå på hans väg. Många kristna församlingar har stannat upp. Man har blivit mer och mer anpassningsbara efter världens sätt att leva. Verksamheten rullar på som om allt skulle vara bra, men bönen har tystnat. Guds ord ifrågasätts och ivern att vinna människor för Jesus och det himmelska riket har mattats av.

Midnattsropet nr 3 2017

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 10:10:00 +0000

Tänk om du har fel Ledare av Berno Vidén

Maranatatältet 2017 Rapport av Emanuel Johansson

- Det krävs att alla är med och hjälper till Morgan Lindroos om tälmötena

- Ett rakt budskap med mycket sång Vendela Vidén om tältmötena

Herren står för dörren! Appell av Sean Ureña

Jesus är vägen, sanningen och livet! Av Morgan Lindroos

- Att resa runt med tältet är något av det bästa jag vet Jakob Hafsahl om tältmötena

Tänk om du har fel

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:55:00 +0000

Text: Berno Vidén

Med självsäker ton utmanade reportern den kristna förkunnaren i direktsändning:

- Jag tror inte på Gud och det finns inga argument som biter på mig. Nu ber jag dig att presentera Jesus för mig. Vad säger du då?

Förkunnaren svarade, men ställde också en motfråga:

- Låt säga att du inte tror på något. Inte på Gud, inte på himlen eller att det finns evigt liv. Men jag tror. Vi föreställer oss att du har rätt. När tiden tar slut upptäcker vi att det inte fanns någon Gud, ingen himmel, ingen ny jord, ingenting. Du fick rätt och jag har fel. Om det inte finns något efter detta, vem förlorade? Allt tar bara slut. Men om jag har rätt om att det finns en Gud, nya himlar och en ny jord, och att Gud har ett högre mål för varje människa än att bara existera här ett antal år för att allt sedan ska ta slut; han ger evigt liv som en gåva. Vad förlorar du då? Allt. Till och med rent logiskt är det bättre att tro på Gud.

Maranatatältet 2017

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:54:00 +0000

Så var det dags för årets tältmöten. Tidigt på torsdagen den 8 juni reste en hel trupp från Bällsta missionscenter mot Kungälv utanför Göteborg, för årets första tältmötesserie.

Därefter reste tältet vidare till Bolmsö utanför Ljungby dit Tann-åkers Pingst hade inbjudit och upplåtit en tältplats för Maranatatältet helgen den 16-18 juni.

Från storfamiljen på Bällsta kom kärntruppen av ungdomar som tog sig an uppgifterna med allt från tältresning, musik, teknik till sång och vittnesbörd. Det var glädjande att se ungdomarnas entusiasm. Både för de som var hemma och de som reste med tältet innebar dagarna en stor insats.

- Det krävs att alla är med och hjälper till

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:53:00 +0000

Morgan Lindroos om tältmötena
**
**Du var med på tältmötena i Kungälv och Ljungby, Varför?

Jag var med på tältmötena i Ljungby för att jag tror det är viktigt att nå ut med Bibelns budskap, speciellt med tanke på den yttersta tiden, Kristi återkomst och den kristnes kallelse att vara ”utanför lägret” och följa Jesus.

Vad gjorde du där?

Jag var med och hjälpte till med att resa och riva tältet, med att spela instrument på mötena och med andra praktiska göromål. Det ligger mycket praktiskt arbete bakom en tältmöteskampanj, och det krävs att alla är med och hjälper till.

- Ett rakt budskap och mycket sång

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:52:00 +0000

Vendela Vidén om tältmötena

De få dagarna vi hade tältmöten i Ljungby betydde mycket för mig. För det första var det väldigt avkopplande att komma ifrån storstaden, och när jag steg ur bilen ute på Bolmsö och möttes av tystnaden och lugnet i naturen kände jag direkt att jag inte ville åka hem. Vi blev väl mottagna av vänner där, och det var glädjande att umgås tillsammans utomhus på det lite annorlunda vis som blir när man bor i husvagnar och tält.

Herren står för dörren!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:51:00 +0000

Appell av Sean Ureña

Jag vill börja med att läsa några verser ur Johannes evangelium:

-I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:1-5).

Jesus är vägen, sanningen och livet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:49:00 +0000

Text: Morgan Lindroos

Jesus är vägen, sanningen och livet! Så står det i Johannesevangeliets fjortonde kapitel. Det är ett känt bibelställe, och du har säkert hört det förut. Men vad betyder detta egentligen, och framförallt, vad innebär det för dig och ditt liv?

Vägen

Människan har under alla sina år som hon funnits på jorden försökt att finna någon väg som leder till Gud. Vi människor har nämligen alla en inneboende längtan att ha gemenskap med vår Skapare. Gud skapade människan för att Han ville ha någon att dela gemenskap och sin oändliga kärlek med. Men när människan bröt Guds bud hamnade hon i syndens band och blev skild från Gud. Varför? Därför att Gud är helig. Han kan inte ha gemenskap med synd eftersom Han är perfekt. Människan i sin enfaldighet har under årtusendernas lopp försökt att nå Gud genom att bättra sig själv och trott att Gud ska se mellan fingrarna när det gäller det onda man gjort, och i stället frälsa henne för sina goda gärningar. Men så fungerar det inte alls. Du skulle aldrig kunna slippa undan ens i en mänsklig domstol på det viset, så varför skulle Gud som är perfekt i rättfärdighet låta det gå till på det viset? Nej, människan kan inte bygga sig någon egen väg till Gud. Vad hon än gör så finns alltid synden där och anklagar henne inför Gud.

-Guds Ord har första rummet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:48:00 +0000

Hans Lindelöw om tältmötena
**
**Du var med på tältmötena i Kungälv och Ljungby, varför?

De har ju förberetts under månader i vår planering inför sommaren, så jag var inställd på det. Erfarenheter från förra årets tältmöten gjorde att jag hade vissa förväntningar. Det upptas ju inte sällan positivt att vi beger oss ut i landsändarna. Ville inte missa det.

Kan du ge läsarna några intryck?

Såväl i Kungälv som på Bolmsö har vi mött ett påtagligt rop efter att möta Gud och erfara fönyelse. Det är märkligt, tycker jag, att vi med vårt gamla tält och våra gamla läsarsånger skulle kunna vara med och fylla det behovet. ”Tältet” har sin särskilda plats i frälsningshistorien, allt sedan Abraham, Isak och Jakob, som ”bodde i tält” (Hebr 11:9) - ett uttryck för ödmjukhet! Men det är inte formerna som är avgörande. Förhoppningsvis är formerna hos oss underordnade det som alltid borde ha ”första rummet” (Apg 13:46) - Guds ord! Om inte ordet går ut genom oss, så kan vi lägga ned. Men om ordet går ut, och blir mottaget i tro, så ger det liv.

- Bär ditt lidande som en god Kristi Jesu stridsman!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:45:00 +0000

Appell av Roger Lindroos

Vi som samlats här, har nog alla en längtan efter mer av Jesus. Det är underbart att sjunga och prisa Gud och påminnas om vad Jesus har gjort för oss. Han bar vårt straff, och vi är fria. Det har varit så från församlingens begynnelse att med dem som mötte Jesus skedde något radikalt. Det var inte bara något som blossade upp som en tillfällig glädjeyttring och känslosvall. Det var något som satte spår. När lärjungarna gick omkring och predikade, då skedde något. Det blev reaktioner. Jag vill påstå att det är omöjligt att vara levande kristen utan att det inte blir någon form av reaktion.

Låt oss vara fastbundna vid Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:45:00 +0000

Appell av Zebastian Vidén

Tiden är kort. Budskapet hastar. Jesus kommer snart. I Hebréerbrevets kapitel 11, läser vi om trons människor genom alla tider. Det står om Abraham, det står om Mose, det står om Noa. Det står om alla dessa människor som i tro har följt Herrens befallning. De som har tagit emot rättfärdighet. Det står också om Abraham att han hade här ingen varaktig stad. Han sökte efter något tillkommande. Dessa människor var våra bröder och systrar som vi av nåd får stå i samma led med. Det står att världen förtjänade inte att hysa dem. ”De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet” (Hebr 11:38-40).

- Guds kärlek är ingraverad i mitt hjärta

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:44:00 +0000

Simon Beecham föddes och växte upp i hamnstaden Grimsby i nordöstra England. Han levde sedan ett äventyrligt liv; tillbringade ett par år i Israel, sedan Sverige några år och kom så småningom till Spanien, där han tog skepparexamen och arbetade som styrman och kapten i an-slutning till turistnäringen. Han kom därefter till Trinidad, där han startade ett internetcafé och levde gott ett par år. På grund av oklarheter med uppehållstillståndet sattes han i fängsligt förvar åtta månader utan dom och rannsakan. Skickades till England som en bruten man, och tog sig sedan åter till Sverige, där han för nio år sedan fann sitt hem hos Maranatasyskonen på Bällsta missionscenter, där han bor kvar och deltar i arbetet.
I det vittnesbörd han skrivit till Midnattsropet, skildrar han hur de svåra upplevelserna i fängelsemiljön drev honom närmare Gud, och hur Jesu kärlek intagit hela hans liv.

Vad är frälsning?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:41:00 +0000

Text: Tage Johansson

Ordet frälsning betyder räddning. Denna räddning består i att bli befriad från en ond makt som en gång kom in i människosläktet. Gud skapade människan till att ha en fri vilja, inte till att vara en robot. Guds syfte var att människan skulle leva i en harmonisk gemenskap med Honom själv. De första människorna Adam och Eva levde sin första tid här på jorden i Guds fullkomliga kärlek, glädje och lycka. Hela skapelsen badade i harmoni och frid. Så kom dagen då de första människorna lät sig lockas in i ondskans och olydnadens fördärvbringande makt. Detta innebar att människosläktets natur blev fördärvad. Varje människa kom så att bära på ett ont och fördärvat hjärta. Livsförbindelsen med Gud blev bruten. Död, sorg, sjukdom och evig olycka följde i spåren av detta.

Att inte vilja eller inte kunna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:40:00 +0000

Text: Märta Berg

Detta kommer att handla om skepticism. Eller om du föredrar att kalla det tvivel.

Som illustration till det jag här ska tala om har jag tagit två personer som får gestalta skepticismen, var och en på sitt sätt. De var inte personligt bekanta, levde i helt skilda världar och hade diametralt olika förutsättningar. Men ändå var de offer för detta, som så många är. Tvivel. Det är en man och en kvinna, men jag tror inte att de representerar olika slags möjligheter för den sakens skull. Det är andra saker som avgör. Vi ska titta på det om en stund.

Ge sitt liv för ett barn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:39:00 +0000

Maranataförsamlingens mission i Dominikanska republiken har alltid haft stort fokus på barnen. Ända sedan början av 80-talet har alfabetisering, läkarvård, barnmöten och andra aktiviteter alltid funnits med som en självklar del av arbetet. Inte minst för att Jesus själv sa: - Låt barnen komma till mig och hindra dem inte.

Läs här Vendela Vidéns recension av Bill Wilsons bok Vem bryr sig? Låt dig inspireras och användas för att nå fram till någon eller några av dessa mina minsta. Du finner dem förmodligen i ditt närområde. Barnen behöver Jesus.

- Man måste komma till Jesus med ett ödmjukt hjärta!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:38:00 +0000

Vittnesbörd av Najib Elkalifi

-Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike” (Joh 3:1-3).

Kära medvandrare!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:37:00 +0000

En hälsning från Stina Fridolfsson

Många av oss är rädda för framtiden, döden, ondskan.
Du som är ung undrar om det finns möjlighet att få jobb efter skolan. Du kanske älskar något som du är rädd att mista. Du vill bilda familj, men undrar om du ska våga sätta barn till världen. Miljöförgiftning, krig, terror och ekonomiska problem ger dig vånda för framtiden. Finns någon framtid för 2000-talets generation?

Du som är äldre kanske känner ångest inför krämporna som smyger sig över dig. Hur ska det gå när du inte längre orkar ta vara på dig själv? Och kommer pensionen att räcka till för försörjningen? Och hur ska man möta döden?

Lever vi i de yttersta dagarna? Del 4

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:36:00 +0000

Av Stig Andreasson
De yttersta dagarnas världssituation varslar om en stor och härlig begivenhet.

Den bild av de yttersta dagarna som vi hittills har tecknat i denna artikelserie har varit ganska dyster. Detta var oundvikligt, ty Bibelns profetiska beskrivning av ändens tid är inte särskilt ljus. Men ett viktigt undantag finns! De dramatiska händelser, som kännetecknar ändens tid, påminner oss nämligen också om en fantastisk och storslagen händelse, som utan tvivel är nära förestående. Det är Jesu Kristi återkomst. Detta har Herren själv sagt. I sitt tal om tidsålderns avslutning nämner han en rad företeelser som kommer att bli allt mer framträdande i ändens tid. I våra tidigare artiklar har vi koncentrerat oss om laglöshet och normlöshet samt om avfall från sann och biblisk tro. Men Herren nämner också krig, jordbävningar, förföljelser och hungersnöd, men även mission och evangelisation, något som lyckligtvis förekommer också i ändens tid. Alla dessa företeelser är tydliga varsel om Herrens snara återkomst.

Jesus - Den ende som kan rädda!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Jul 2017 09:34:00 +0000

Du kanske aldrig tänkt på vem Jesus är, eller om det han sa har några konsekvenser för ditt liv. Du kanske inte ens tror att han lever? Men vi vill vittna om att han lever. Med kärlek tog Jesus all din synd på sig och dog för dig på ett kors, för att du skulle kunna få evigt liv med Gud.

Jesus var och är en extra-

ordinär historisk person. Han är Gud och Han lever idag! Han befriar dig från all din synd och skuld och ger dig hopp om livet! Endast Jesus kan rädda!

Midnattsropet nr 2 2017

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:58:00 +0000

Läs PDF här

Efterreformatorisk kyrka eller väckelserörelse

Ledare av Berno Vidén

Hoppets budskap till en dödsmärkt värld

Vittnesbörd från Påskkonferensen 2017

Katolicismen - ändetidens fördärvbringande världsvälde

Undervisning av Arne Imsen från 1997

- Ha Herren för ögonen!

Vittnesbörd av Veronica Ureña

- Det viktigaste är att Gud får säga sitt och att du svarar på kallelsen att följa Honom

Marita Leijonhufvud intervjuar Elisabeth Lundin

Såsom ljungelden

Appell av Bertil Fredriksson

Efterreformatorisk kyrka eller väckelserörelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:54:00 +0000

Text: Berno Vidén

Sverige präglades under 1900-talets början av dynamiska väckelserörelser. Under det så kallade reformationsåret, till minne av Luthers reformation, verkar både den Romerska katolska kyrkan och det Lutherska världsförbundet vilja radera bort den delen av historien. Med hjälp av kyrkopolitiska manifestationer och pompa och ståt inbjöds påven till Lund och Malmö för att tillsammans med Sveriges biskopar och andra kyrkliga företrädare inviga reformationsåret. Nu är det dags för nästa steg.

- Jag har fröjdat mig hela veckan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:38:00 +0000

Vittnesbörd av Majken Jacobsson

Jag har gått och fröjdat mig hela veckan över ett bibelord som kommit till mig. Och det är att förlåten i templet är rämnad. Därför kan vi ha dop i dag!

Jag ska nu läsa ur Petrus första brev:

-Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden. Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning (1 Petr 1:3-9).

- Titta bara på Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:37:00 +0000

Vittnesbörd av Benny Jacobsson

När man tar körkort så säger ofta handledaren till eleven: Titta långt fram! För du kör dit du tittar. Jag tänker på att om vägen är smal och porten är trång, så är det ännu viktigare att kolla rakt fram mot målet därframme, för att inte köra fel. Jesus sa att han är vägen, sanningen och livet. Om han är vägen, så måste vi titta på honom. Alltså bara titta på Jesus. Det finns så mycket som vill korsa vår väg och få oss att titta på annat.

Katolicismen – ändetidens fördärvbringande världsvälde

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:35:00 +0000

Bibelstudium av Arne Imsen 1997
**
**Vi är mer eller mindre berusade av den romerska skökans vin, därför att vi inte har förstått att den guldbägare den i bibeln omtalade skökan håller i sin hand, är Guds eget ord. Det är med Guds ord hon gör sina stora framgångar. Men vi måste göra klart för oss vad denna guldbägare är fylld av. Det kan vi läsa om i det profetiska ordet.

- Ha Herren för ögonen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:33:00 +0000

Vittnesbörd av Veronica Ureña

Jag tänker på en kort bibelvers som jag läst ganska mycket, och det är Psaltaren 16 vers 8:

-Jag har alltid HERREN för ögonen, han är vid min högra sida, jag vacklar inte.

När vi sitter i möteslokalen tillsammans, är det ganska lätt att ha Herren för ögonen, eftersom ju det är syftet när vi samlas till möten. Det är en väldig styrka när vi kan samlas. Vi hjälper varandra att se på Jesus. Sedan, när vi skiljs åt och alla går hem till sina olika liv – sysselsättningar, jobb och vardagen, är det då lika lätt för oss alla – att alltid ha Herren för ögonen? Av egen erfarenhet kan jag säga att det är inte det hela tiden. Det är stor skillnad när man kommer tillsammans, och känner uppmuntran från varandra och och styrkan när vi sjunger tillsammans. Men det är bra att påminnas om att alltid ha Herren för ögonen. Annars kommer vi att vackla. Och det tror jag vi alla känner – att vi vacklar ibland. För vi lever i en mörk värld, som är i den ondes våld. Om vi ska överleva i det här mörkret, så måste vi alltid se på ljuset. Annars kommer vi att vackla. Det är så bra att vi kan samlas och påminna varandra om att vi ska ha Herren för ögonen – även när vi skiljs åt. Amen.

- Det viktigaste är att Gud får säga sitt och att du svarar på kallelsen att följa Honom.

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:32:00 +0000

Marita Leijonhufvud intervjuar väckelsepionjären Elisabeth Lundin
**
**Elisabeth Lundin är 97 år och bor numera på ett äldreboende. Hon var en av pionjärerna som var med och startade Maranata i Örebro på 60-talet. Marita och Greger Leijonhufvud har tät kontakt med henne, och här berättar Elisabeth något om sitt liv.

-Jag växte upp i Hjärsta i Örebro tillsammans med föräldrar, en syster och tre bröder. Mamma var troende men inte pappa. Redan som barn tyckte jag om att rita och måla. Min ena bror var också duktig att rita.

Hemundervisning debatteras i DN

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:32:00 +0000

Text: Berno Vidén

Europadomstolen kommer snart att avgöra hur tyska myndigheter behandlat en hemundervisande familj och nekat dem lagstadgade mänskliga rättigheter genom att utan rättsligt stöd med våld gå in i deras hem och omhänderta barnen. Domstolens utslag lär inte ha någon avgörande betydelse för Tysklands lagar men kan komma att tvinga myndigheterna att respektera hemundervisande familjers rättigheter.

När frågan lyfts upp på Europanivå lär även Sverige ställas till svars inför det totalförbud man idag infört. Familjer tvingas i exil eller åläggs att betala skyhöga vitesförelägganden, enbart för att de ser utbildning och fostran som en självklar del av föräldraansvaret. Trots den svenska skolans ständigt eskalerande kris fortskrider myndigheterna med att blunda för alternativa lösningar.

Såsom ljungelden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:32:00 +0000

Appell av Bertil Fredriksson

Den helige Ande har talat till mig om Jesu andra tillkommelse, och jag har blivit påmind om Matteusevangeliet kapitel 24. Vi läser där om hur lärjungarna gick till Jesus när han satt på Oljeberget.

-När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?”

Om kriget kommer

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:31:00 +0000

Av Emanuel Johansson

Hur ska vi som kristna agera om kriget kommer? I den här artikeln får vi ta del av några erfarenheter från trossyskon som just nu lever mitt i konflikten i östra Ukraina. Artikeln är inte ett försök att ge en heltäckande bild av kriget där, och de uppgifter som finns är hämtade från författarens helhetsbild av situationen.

”Om kriget kommer”, kallades det informationsmaterial som skickades ut i Sverige när det kalla kriget pågick. Hela världen var på helspänn, och myndigheterna gjorde vad de kunde för att förbereda samhället för en eventuell krigssituation. Nu är vi där igen.

Ett klart budskap

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:30:00 +0000

Undervisning av Morgan Lindroos

Den senaste tiden har det varit väldigt turbulent i världen – även i Sverige, med terrordådet som hände. Genom detta aktualiserades något som har legat på mitt hjärta en längre tid, och vi läser först ifrån första Korintierbrevet 14:8:

-Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?

Paulus talar om tungotalet i det här sammanhanget, men det finns flera dimensioner här.

Församlingen – Guds angelägenhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 May 2017 07:30:00 +0000

Text: Tage Johansson
**
**Församlingens ursprung, mönsterbild, upprättelse och historiska skeende.

Varje andlig väckelse genom tiderna har mer eller mindre aktualiserat den ursprungliga mönsterbilden för församlingen, som de första apostlarna förverkligade. I Efesierbrevet, som har blivit kallat ”församlingsbrevet”, skriver Paulus att församlingen uppbyggs på apostlarnas och profeternas grundval där hörnstenen är Kristus Jesus själv, och bliver sammanslutet för att växa upp till ett heligt tempel i Herren. Apostlarna kallade sig själva för erfarna byggmästare och församlingen för ett Guds åkerfält, en Guds byggnad. En byggmästares uppgift är att fullfölja ritningsplanen så att allt blir uppbyggt enligt vad som är bestämt av arkitekten som i det här fallet är Gud själv. Till Mose sa Gud: ”Se till att du gör i allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad på berget.” När detta sades gällde det tabernaklet som Mose skulle iordningställa. Tabernaklet i Gamla testamentet är en förebild på församlingen som ska vara ett tempel, en uppenbarelseplats där Gud får bo, en ”Guds boning i Anden” (Ef 2:20).

Midnattsropet nr 1 2017

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 18:56:00 +0000

Läs PDF här

Vi som lever kvar då Jesus kommer

Ledare av Berno Vidén

Låt oss gå ut med evangelium!

Missionsrapport av Emma Boman

Den bortglömda parusin

Av Arne Imsen

Maranatha!

Av Johannes De Heer

- Gud verkar hela tiden!

Stina Fridolfsson intervjuar Najib Elkalifi

JESUS - gör hela skillnaden!

Missionsrapport från Rumänien av Camilla Eliasson

Att ha rätt fokus!

Vittnesbörd av Miriam Hafsahl

Det är bara en stor nåd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 15:30:00 +0000

I en värld där själar lider Och är snärjd av satans band, Och där synden fått bedraga Dragit dig från Jesu hand. Ännu hoppets låga brinner, Jesus allt kan göra nytt, Och din sorgsna själ kan bli i fröjd förbytt.

Kör: Midnattsropets budskap ljuder: MARANATA - Herre kom! Och till alla hjärtan bjuder Jesus ut sin rikedom. Gör dig redo, se han kommer För att hämta hem sin brud, Som står redo, Iklätt sig sin bröllopsskrud.

Vi som lever kvar då Jesus kommer

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 15:20:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Att Jesu tillkommelse är nära förestående är ett budskap som alltid behöver ha en central plats i varje kristen församlings liv. Annars är risken stor att församlingen förvandlas till en traditionell kyrka med inövade program och ritualer.

I det här numret av Midnattsropet publicerar vi flera texter med tillkommelsen i fokus, skrivna utifrån olika vinklar och synsätt. En stor hemlighet för att bevaras i ett sant och ständigt inspirerande förhållande till Jesu tillkommelse, är att i vardagen leva med ropet: Maranata - Kom, Herre Jesus!

Den bortglömda parusin

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 15:10:00 +0000

Utdrag ur ledare av Arne Imsen från Midnattsropet nr 6 1998

För några år sedan fanns i vårt land ett antal massmedier som förde fram budskapet om Jesu tillkommelse. Dessutom fanns bortåt 600 pingstförsamlingar. Oftast hade de mycket brinnande predikanter som ständigt återkom till ämnet Jesu snara tillkommelse. Runt om i vårt land fanns alltså en kontinuerlig förkunnelse om eskatologiska frågor. Det målades och beskrevs vad som skulle ske i samband med Jesu tillkommelse. Det apokalyptiska skeendet uppmärksam-mades och förklarades. Man hade helt klart för sig att församlingens primära uppgift var att genom ständig mission och evangelisation verka för att skaran blev fulltalig och därigenom påskynda Jesu tillkommelse. Det var enfaldig, men ursprunglig och äkta hängivenhet. Det var detta som i rumsrena kyrkliga miljöer nedlåtande definierades såsom obskurantism och fanatisk sekterism.

Maranatha!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 15:08:00 +0000

Författaren Johannes De Heer ger här en bra beskrivning av uttrycket ”Maranata”. Artikeln publicerades i Bibliskt månadshäfte år 1930. Vi förstår att utropet inte endast kan omfattas av en akademisk ordförklaring. Ganska snart drabbar ordet ens eget liv och frågan blir istället vad dess innehåll betyder för oss. En väckande apell från tidigt 1900-tal, eller hellre, från församlingens första tid. Maranata - kom Herre Jesus!
**
**”Maranatha” är ett arameiskt eller syriskt ord. Arameiskan var som bekant Kristi och Hans apostlars modersmål. Angående den egentliga och ursprungliga betydelsen av ordet ”Maranatha” vill jag anföra, vad dominee (Holländsk titel på en protestantisk präst eller predikant) L. H. H. Bähler meddelat mig vid ett samtal om detta ord och dess betydelse.

- Gud verkar hela tiden!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 15:07:00 +0000

Stina Fridolfsson intervjuar Najib Elkalifi:

Najib Elkalifi är ursprungligen från Marocko, men kom som ung till Sverige 1973. Han kom till Maranataförsamlingen, och tog emot Jesus Kristus som sin frälsare. Det var en period då flera andra araber kom till församlingen, och Najib fick vara med och vinna dem för Jesus. Najib beskriver själv den tiden så här:

Najib vittnar om sin tro. -Jesus talar i bibeln om en kvinna som hade tappat ett av de tio mynt hon hade; ett av de mynt hon förvarade inför sitt bröllop. Den glädje hon kände när hon hittade myntet, den kände jag då jag funnit Jesus till frälsning. Jag var ofta ute, och så fort jag mötte någon som talade arabiska, berättade jag för dem vad jag fått, vad jag hade mött.

JESUS - gör hela skillnaden!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 15:03:00 +0000

Pilgrimsfolket i Norge fortsätter oförtröttligt missionsarbetet i Rumänien. Midnattsropet har fått del av några av de senaste rapporterna som Camilla Eliasson skickat hem till församlingen på Dal. Vi förmedlar här vidare några utdrag och hoppas det ska väcka många hjärtan för missionens sak.

15 januari 2017

De första dagarna här i Arad med omnejd har varit präglade av dåligt väder. En våldsam köldvåg har svept över landet och förorsakat stora problem, inte minst för de fattiga som eldar med ved.

Att ha rätt fokus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 15:00:00 +0000

Vittnesbörd av Miriam Hafsahl

Guds ord behöver inte kryddas med världsliga ingredienser. Det behöver inte tillsättas en massa underhållande element.

Jag tycker det är så fantastiskt att det ännu ett år är bibelskola! Jag vet inte hur många år det varit bibelskola här i församlingen; men i alla fall så länge jag har funnits. På samma sätt som det alltid varit. Inga revolutionerande nyheter, inga spektakulära nya sätt att presentera undervisningen på. Utan Guds ord rakt upp och ner, så enkelt som det ska vara. När man ser runt omkring sig, lär man sig att allt mer sätta värde på detta.

Det är bara en stor nåd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 14:57:00 +0000

Vittnesbörd av Elaine Vidén

Jag har ganska länge gått och tänkt på Guds nåd. Att han har frälst oss. Jag vill läsa ett ord:

-Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det (Ef 2:4-8).

- Låt inte era hjärtan oroas!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 14:56:00 +0000

Vittnesbörd av Jonathan Rodriguez

Jag har de sista dagarna läst i Johannes evangelium, kapitlen 13 och 14. Och varje gång jag försökt läsa något annat, har jag varit tvungen gå tillbaka till dessa kapitel.

Gud har talat starkt till mig genom dessa ord. Det handlar om Jesu avskedstal till lärjungarna innan han skulle lida och dö; han skulle lämna dem. Därför talade Jesus tröstande. Men Tomas förstod inte vad han menade, och sa rent ut: ”Herre, vi vet inte vart du går!” Filippus ville se Gud. Han förstod inte att han redan i Jesus såg honom. Tänk – lärjungarna hade lämnat allt. De hade satt allt sitt hopp till Jesus. Och nu säger han att han ska gå bort. De hade trott att han skulle befria Israel från allt förtryck. Att han var den om vilken profeten Jesaja sagt: Till hans namn skall folken sätta sitt hopp. Allting kretsade runt Jesus. Alla deras planer och drömmar.

Gud har en plan för oss!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 14:54:00 +0000

Appell av Sean Ureña

Jag vill läsa ur Matteus 24:32-33:

-Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.

Det här handlar om Herren Jesu Kristi tillkommelse. Vi talar ofta i mötena om ting som är väldigt viktiga i vår tid. Jag tror att vi lever i den sista tiden. Det är verkligen angeläget att vi i studiet av Bibeln fördjupar oss i profetiorna. Vi bör studera och lära oss, för att vara uppmärksamma inför vad som sker.

Vi hör det himmelska Jerusalem till!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 14:53:00 +0000

Av Yngve Stenfelt

Det finns ett himmelskt Jerusalem där jag har medborgarskap.

Jag vill läsa ett par textavsnitt ur Lukas evangelium:

-Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men i haven icke velat. Se, edert hus skall komma att stå övergivet. Men jag säger eder: I skolen icke se mig, förrän den tid kommen, då I sägen: ’Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn’ (Luk 13:34-35).

När, var och hur återkommer Jesus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 14:47:00 +0000

Text: Sven Shimon Grenmyr

Uppryckelsen sker snabbt och överrumplande, men är väntad och efterlängtad av alla de som är redo. Herrens dag är en utdragen process av domar och katastrofer som avlöser varandra och som varken är väntad eller efterlängtad.

Frågan när han återkommer är lätt att besvara. Han kommer när tiden är inne. Nu är det inte det självklara svaret vi vill ha, utan vi söker tecken i tider och stunder.

Sven-Inge Johansson har fått hembud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Mar 2017 14:46:00 +0000

\* 30 mars 1933 ♔ 7 januari 2017

Sven-Inge har fått hembud. Efter ett brokigt liv, med många år som missbrukare, gangster och kåkfarare, blev han frälst. I fängelset mötte han Sven-Åke, en nyfrälst broder som avtjänade sitt sista straff. Genom honom fick Sven-Inge kontakt med Maranataförsamlingen, blev helad, frälst och frigiven från en anstalt, under villkoret att han skulle hålla sig till sina syskon i Maranataförsamlingen.

Och det gjorde han. Han döptes under sommarkonferensen i Malmköping år 1970.

Midnattsropet nr 6 2016

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Dec 2016 09:13:00 +0000

Ladda ner PDF här

Klimatförändringar gör Sudan obeboeligt

Ledare av Berno Vidén

I två världar

Karin Vidén rapporterar från Dominikanska republiken

Varningarna nådde fram

Göran Skytte reagerar på Midnattsropets påvespecial

Denne Jesus - vårt enda hopp!

Utdrag ur predikan av Arne Imsen

Reflexioner efter påvebesöket

Stina Fridolfsson rapporterar

Väckelsens konsekvenser

Text: Karin Vidén

- För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?

Bibelstudium av Märta Berg

Håll fast vid Guds Ord!

Klimatförändringar gör Sudan obeboeligt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Dec 2016 02:40:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

En osmaklig skylt om att personer som röstat på Sverigedemokraterna inte är välkomna prydde en svensk restaurang. Reaktionerna var blandade. Några påminde om 30-talets skyltar som avvisade judar. Faktum är att hela världen är en enda stor exkluderande klubb där merparten av invånarna inte är välkomna. Speciellt de fattiga drabbas.

Sudan riskerar att bli det första obeboeliga landet på jorden. Torka, sandstormar och en alltmer utbredd öken är resultatet av de svåra klimatförändringar som stora delar av Afrika drabbats av. Forskare räknar med att temperaturen kommer att öka med tre grader Celsius inom några decennier, vilket i sin tur kommer att göra stora landsdelar av denna väldiga kontinent obeboeliga.

Varningarna nådde fram

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Dec 2016 02:37:00 +0000

Göran Skytte ondgör sig i tidningen Dagen över att Midnattsropet varnar för katolicismen. Utan omsvep skriver han om hur illa han tycker om Midnattsropets publikation om påveväldet och att namn som Spurgeon, Barratt, Lewi Pethrus och NP Wetterlund citeras. Tydligen nådde väckelsepionjärernas budskap fram. Här följer ett utdrag ur hans krönika:

Skärmdump från Dagen.se ”Häromdagen fick jag ett anonymt brev från just en sådan [påvehatare red anm]. Han varnar mig för att ”låta lura mig av den Ormen”, vilket avser påven. Därtill bifogar han det senaste numret av tidningen Midnattsropet (nr 5, 2016) med tema ”Påvespecial”.

Reflexioner efter påvebesöket

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 15:18:00 +0000

Reportage: Stina Fridolfsson

Att Lutherska världsförbundet och Sveriges kristna råd hade behov av att inbjuda påven till Sverige att vara hedersgäst i ett jubileumsfirande av den lutherska reformationen, verkade närmast som ett gyckel. Om minnet av Luthers reformation skulle firas av Lutherska världsförbundet, hade det väl varit mera passande att man samlades i tusental till en rejäl protestmarsch mot Vatikanen och påven!

När det stod klart att påven skulle komma till Sverige för att tillsammans med Lutherska Världsförbundet högtidlighålla minnet av att Martin Luthers reformation 500 år tidigare, beslöt vi i Maranataförsamlingen att några av oss måste åka till evenemangen i Lund och Malmö. Vi ville möta människorna från de olika kyrkorna som nu samlades för att stå som inbjudare och värdfolk för katolska kyrkans främste representant. Vi måste försöka påminna dem om att de faktiskt som enskilda samfund ursprungligen bröt upp från katolicism och statskyrka.

- För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 15:14:00 +0000

Bibelstudium av Märta Berg

Det är en Psalm av David som börjar på detta sätt. Jag har funnit tre psalmer med överskriften: Fördärva inte! Ödelägg inte! Vi kan förstå att det är ett nödrop.

Det var David som skrev dessa tre böner, då han flydde för Saul och fick lov att gömma sig i grottan. Han flydde för sitt liv, för den makt som stod honom emot. Och överskriften till de sånger som bröt fram ur hans inre då, var Fördärva inte. Gode Gud, ödelägg inte! Den mellersta av dessa psalmer, nämligen den 58:e, inleder han med dessa ord:

Vill du bli Guds penna?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 15:12:00 +0000

Bibelstudium Det heliga skrivandet av Hans Lindelöw
**
**

Gud tog Mose, och gjorde honom till sin penna, och skrev genom honom. Så vill han ta människor och göra dem till sitt redskap. Här får vi en föraning om nya förbundets härlighet. Då Gud får grepp om oss gör Han oss till sina redskap. Vill du bli Guds redskap?

Det är intressant se vad bibeln själv säger om hur den skrevs. Delvis är denna bok tyst om den saken. Delvis inte. Vad kan det bero på?

Jag vill bygga på Herrens hus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 15:10:00 +0000

Av John Petersson

John spelar ofta trummor på församlingens möten. Jag fick ett ord ur Haggai, som jag vill dela med er. Det står en befallning om att bygga Herrens hus. Det var en speciell vers:

-Så säger nu HERREN Sebaot: Lägg märke till hur det går för er (Haggai 1:7).

Jag började för ett tag sedan att lägga märke till hur det gick för mig. Jag byggde på mitt eget hus, som jag köpt utanför Nässjö. Jag tänkte att jag skulle bygga där, så skulle Herren få komma och bygga vidare på det jag byggt upp själv. Jag har hört om att i Sverige är människorna bland de mest ensamma i världen. Hur har det blivit så? Jag märkte snart att också jag blev väldigt ensam. Det var väldigt svårt. Jag tror att den onde vill att vi ska vara självständiga och ensamma; att vi ska bygga upp en säker självkänsla, och vara starka i oss själva. Men Bibeln säger lite annat. Som vi läser i Haggai vidare:

I två världar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 15:07:00 +0000

Missionshälsning från Karin Vidén

Det ordlösa leendet hon gav sina barn sa dock allt det som moderskärleken kunde frambringa!

Andrea med tre av sina barn Fredagskväll i tremiljonersstaden Santo Domingo, och bilköerna är ansträngande långa och mycket tålamodsprövande. En strid ström av gatuförsäljare kretsar runt omkring bilen och erbjuder oss allsköns varor; vackra blombuketter, kakor, nötter, färdigskalade apelsiner, vindrutetorkare, såpbubblor, ja en uppsjö av varor säljs i dessa enorma bilköer som får hela city att stå mer eller mindre stilla.

Denne Jesus - vårt enda hopp!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 15:01:00 +0000

Utdrag ur predikan av Arne Imsen

Den ende som kommer att kunna lösa mänsklighetens problem sist och slutligen finner du inte i Washington, New York, FN eller Genève. Du finner honom inte i Moskva eller Rom. Honom som Gud har gjort till Herre och Messias, han bar ett kors till Golgata.

Var vi än läser i Bibeln, står det klart för oss att Jesus kommer. När jag läser det, fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Om det inte hade varit för detta hopp, skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till, i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.

Väckelsens konsekvenser

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 14:58:00 +0000

Av Karin Vidén

Det kommer dagar då vi kanske på grund av förföljelse och skilda former av utsatthet möter varandra med en knappt hörbar tröstens hälsning: - Maranata… Håll ut, broder och syster… - Jesus kommer snart, så ge inteupp!

Medan vi sitter här samlade i lokalen, i varm och innerlig gemenskap, så finns i den här lilla Maranataförsamlingen i Stockholm tre familjer som inte kan vara här hos oss. De kan helt enkelt inte vara i Sverige utan har tvingats att på grund av skollagstiftningen lämna sitt hemland för att bli skolflyktingar. Hur stor är inte deras önskan att få vara här med sina barn tillsammans med oss. Vi känner dem väl, ja vi tillhör ju varandra som syskon i tron.

Håll fast vid Guds Ord!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 14:52:00 +0000

Insändare av Marit Bergfors, www.segertonen.se

Jag vill lyfta fram ett flertal exempel på hur Bibelns klara Ord mer och mer anpassats till vår tids tänkande

Att skriva brev och framför allt att få och läsa brev har alltid varit intressant och viktigt för oss människor. Behovet av att kommunicera och få information har bestått, även fast utseendet av “breven” växlat. I våra dagar sker den mesta “brevväxlingen” via media i olika former.

Bed för barnen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 14:51:00 +0000

Vårt ansvar i förhållande till barnen i konflikt med det totalitära skolmonopolet

Av Emanuel Johansson

När Jesus talar om barnen låter han oss förstå att de har en särskild plats i Guds rike. Jesus säger om barnen att ”himmelriket tillhör sådana som de” och att ”deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte”. Orden är i sig en uppfordran om en särskild omsorg och ett ansvar för oss som troende i förhållande till barnen. Med orden ”Ve över världen som förför” ställer samtidigt Jesus sina lyssnare inför det allvarliga faktum att barnen på ett särskilt sätt är utsatta.

Jesus - vårt ankare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 14:49:00 +0000

Vittnesbörd av Benny Jacobsson

Det som är viktigast i tillvaron; nu och framöver, är att man har ett fast ankare. Det är lätt att drivas hit och dit den här tiden. Både i sitt eget liv, och i världen omkring. Man bör nog sträva efter en närmare, levande relation med Jesus, så att han får vara ankaret. Utan honom fladdrar vi fram och tillbaka, och tappar fotfästet – vi når inte botten! Han måste få vara grunden för hela tillvaron. Det pågår ett krig överallt om varje människa. Det gäller att ropa på Jesus när det blåser hårt, för det finns krafter som vill förstöra. Jesus måste få vara vår trygghet och borgesman.

Avskild för Guds räkning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 14:48:00 +0000

Av Tage Johansson

Är vi, för det första, lösta från denna världen som Egypten förebildar? Har vi, för det andra, låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv? För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap?

Gud visar sin makt genom de människor som han får avskilja för sin räkning. I våra liv finns tre områden som berörs av detta avskiljande. Vi finner dem i de förebilder vi har i G.T. När Guds folk var i Egypten, när de vandrade i öknen och när de befann sig i Kanaans land. Innan denna avskiljning kunde äga rum behövde de vara med om en nedbrytningsprocess.

Lever vi i de yttersta dagarna? del 3

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 14:47:00 +0000

Laglösheten och normlösheten skall förökas i ändens tid.
**
**Av Stig Andreasson
**
** Från Jesu s.k. eskatologiska tal citerar vi följande:

- Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta” (Matt 24:12).

Då jag en gång skulle tala över den texten i en församling i Belgien uppstod ett problem. Jag hade inte så noga tänkt över att den franska bibeltexten egentligen inte innehåller ordet ”laglöshet”. Översättaren hade använt ett annat ord, som närmast motsvarar vårt ord ”orättfärdighet”. De två orden är väl besläktade, men de uttrycker dock inte exakt detsamma. Studiebibeln upplyste mig om att grundtextens grekiska ord var ”anomia”. För att omvandla det ordet till franska behövde jag bara byta ut ”a” mot ”e”. Ordet ”anomie” i den franska ordboken visade sig betyda ”brist på lagar, normer och regler”. Varför använde inte bibelöversättaren det ordet? Troligen därför att det är ett mycket ovanligt ord som många bibelläsare kanske inte skulle ha förstått. I min svenska ordbok upptäckte jag att ”anomi” faktiskt blivit ett låneord i vårt språk och att det är liktydigt med ”normlöshet”.

Förnyelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 19 Dec 2016 14:41:00 +0000

Förnyelse
_
_Jag prisar dig Himlarnas Herre
du levande, skapande Gud!
Ditt ord är begynnelsens varde
dess eko uppståndelsebud
_
_Kom in i mitt ensliga tempel
min tomhets och fattigdoms hus
Låt din eld över altaret falla
fyll valven med lovsångens brus
_
_Mitt hjärtas törstande marker
ett förnyelsens vårregn giv!
Låt vanmaktens dödsbataljoner
fly bort för gudomligt liv!
_
_Giv hälsa åt smäktande ande
giv kraft åt vacklande knän
Att strömmar av levande vatten
må bliva mitt väsens fontän

Midnattsropet nr 5 2016

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 19:23:00 +0000

Ladda ner PDF här

Är reformationen över?

Ledare av Berno Vidén

Maktkoncentrationen är ett ödesbestämt verk

Av Arne Imsen

Församlingen - ett idealsamhälle

Av Arne Imsen

Dårskapens vägar - Sex renässanspåvars maktmissbruk banade väg för reformationen

Av Barbara W. Tuchman, presentation av Lars Bygdås

Interreligiöst samtal i Filadelfiakyrkan på Rörstrand, Stockholm

Av Emanuel Johansson

Babylon

Av Arne Imsen ur boken Vedergäll Babylon

Lewi Pethrus om ekumeniken 1925

Citat ur Ekumeniska mötet i bibelns ljus av Lewi Pethrus år 1925

Babylon

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 19:20:00 +0000

”Dragen ut i från henne, i mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.”
_
_Predikan av Arne Imsen ur boke n Vedergäll Babylon

Hur många skulle ha varit kristna i vårt land om inte kyrkoorganisationerna funnits? Skaror! Vad är det som hindrar medborgarna att höra evangelium och bli kristna? Kyrkorna som presenterar sina program, samfund, traditioner och bekämpar varandra under sken av att vara ekumeniskt sinnade. Därmed bedrar de människorna också med avseende på enheten.

Är reformationen över?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 19:20:00 +0000

Lutherska världsförbundet inbjuder påven Franciskus till Sverige. För värdskapet står Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd, där följande frikyrkor ingår:

Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Pingst-rörelsen, Svenska Alliansmissionen och Vineyard Norden.

**
** Text: Berno Vidén

- De flesta av jordens invånare kallar sig för troende. Det borde provocera fram en dialog mellan religionerna. Med de orden inviterar den katolska kyrkans överhuvud i en Vatikanproducerad video till synkretism mellan fyra religioner: buddhism, judendom, islam och kristendom. Därefter träder företrädare för de olika religionerna fram och deklarerar att de var och en tror på sin gud: - Jag tror på Buddha. - Jag tror på Gud. - Jag tror på Jesus Kristus. - Jag tror på Gud, Allah. Påven fortsätter förklara att många söker Gud och hittar honom på olika sätt. Videon visar tydligt hur påven likt en kameleont smälter in bland de olika religionernas gemensamma bön, i kärlekens namn: - Jag tror på kärleken, deklarerar samtliga företrädare. Bibeln däremot proklamerar: - I inget annat namn finns frälsning än i namnet Jesus!

Maktkoncentrationen är ett ödesbestämt verk

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 19:08:00 +0000

Arne Imsen apropå påvebesöket 1989:

Det är omskakande att bevittna hur den katolska skökoanden influerar på och förtrollar hela mänskligheten religiöst, kulturellt och politiskt.

Den bannlyste Martin Luther och senare tiders reformatorer tillhör ett passerat stadium som uppenbarligen få vill påminnas om. Stridsyxorna är nedgrävda. Med sänkta sanningskrav och förstärkt medmänsklighet har relationerna mellan antagonisterna blivit fromt vänskapliga.

Men mitt i denna gränsöverskridande enhetsromantik kan man iaktta en genetiskt betingad förvandling mot katolsk kyrklighet i praktiskt taget samtliga samfund i världen.

Församlingen - ett idealsamhälle

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 19:06:00 +0000

Alla kategoriklyftor i församlingen måste bort, mellan svart och vit, hög och låg, ung och gammal. I annat fall förnekar vi Kristi försoningsverk. Men är vi ett i Kristus, måste väl också detta slå igenom i alla relationer? Har vi allt annat gemensamt, måste inte då även plånboken inkluderas?

Vi publicerar här ett referat från ett församlingsmöte 1974 (MR nr 14/1974) som en påminnelse om nödvändigheten av att ständigt söka församlingens urkristna ideal. Kontrasten till världskyrkornas storhet och makt blir total.

Dårskapens vägar - Sex renässanspåvars maktmissbruk banade väg för reformationen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 19:04:00 +0000

Av Lars Bygdås

Påvedömet och katolska kyrkan kan inte analyseras utifrån blott ett religiöst teologiskt perspektiv. Ty kyrkan är sedan århundraden också en politisk maktfaktor som spelat med eller mot de europeiska stormakterna Frankrike, Spanien, Habsburgväldet etc. Man måste alltså även få inblick i detta politiskt militära spel som pågått i århundraden.

Som kuriosa kan tilläggas att det finns väl inte ett äktenskap i de övre klasserna i Europa under dessa sekler där inte påven haft sitt finger med i spelet när det gäller val av rätt partner.

Interreligiöst samtal i Filadelfiakyrkan på Rörstrand, Stockholm

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 18:58:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Det kallas för tolerans och kärlek, men bakom den interreligiösa rörelsen anar vi en makt som ställer krav och kräver lydnad. Den kyrka eller församling som vill bli accepterad måste med tåget. I början av året såg vi hur Pi ngstkyrkan i Stockholm tog ett interreligiöst initiativ. Rapporteringen i Midnattsropet nr 1 2016 blev för många en väckande varning. Med anledning av påvebesöket publicerar vi delar av artikeln också i detta nummer.

Lewi Pethrus om ekumeniken 1925

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 18:45:00 +0000

Det finns drag angående skökoväsendet som jag särskilt vill framhålla. Först och främst är det fråga om en stor sammanslutning av alla kristna samfund på jorden (Upp 13).

Det skall bli en stor religiös makt i den yttersta tiden, som skall stå som ett stort religiöst trustvälde vid sidan av det stora politiska trustväldet.

Stora ekumeniska mötet anordnades av ärkebiskop Nathan Söderblom i Stockholm 1925. Mötet samlade samtliga stora kristna samfund, utom Romersk-katolska kyrkan och Pingströrelsen.

Må Gud bevara sitt fria folk från att följa med i utförsbacken!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 18:43:00 +0000

Citerat ur Evangelii Härold 1927

De frikyrkliga samfunden göra gemensam sak med de stora världskyrkorna i danande av en kyrklig världsallians. Därföre gäller det för alla andliga människor att taga avstånd från dessa samfund, om de ej vilja vara med i dessa strävanden, som ytterst förbereda Antikrists framträdande.

Den andra samfundsfrågan var: ”Hur ställa sig de moderna allianssträvandena till Bibelns lära om Andens enhet, och vilken ståndpunkt böra vi intaga till dessa allianssträvandena?”

Påvekyrkan har inte gett upp en enda av de villfarelser som förorsakade reformationen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 18:40:00 +0000

Citat ur ”Tidens Tecken” av Thoralf Gilbrant år 1975

Thoralf Gilbrant var en känd och respekterad förkunnare inom pingstväckelsen i Norge och Norden. Han har gett ut en rad böcker som behandlar det profetiska ordet och flera bibellexikon.

Om det skall bli någon enhet mellan katolsk och protestantisk tro, står det helt klart att det blir protestantismen som måste ge vika. Påvekyrkan har inte gett upp en enda av de villfarelser som förorsakade reformationen. Tvärtom har man gått längre bort från biblisk tro och sanning.

Dragen ut ifrån henne!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 18:38:00 +0000

Av T B BARRATT

Citat ur Den kristna församlingen
Kapitel: Församlingar man inte kan ansluta sig till

Den avfälliga församlingen har friat till världens gunst och auktoritet för att kunna behålla sin maktställning i världen. Den låter sig bindas av världsliga myndigheter och ledas av världslig makt.

De första kristna krävde personlig tro på Jesus och upplevd frälsning före församlingstillhörighet.

2. De första kristna församlingarna praktiserade endast ett dop. De visste inte om spädbarnsdopet.

Förvillelse genom trolldom

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 18:37:00 +0000

Citat ur Andens lag av N P WETTERLUND

Han var kyrkoherde i Floda vid sekelskiftet.
Under en mångårig, svår sjukdomstid mognade detta kända bokverk, som utkom åren 1910-1912.

Alla kristna folk äro förvillade genom trolldomsväsendet från sköko-Rom. Hela kristenheten är, i stort sett, ett trolldöme. Och de troende i alla kyrkor äro till största delen antingen helt och hållet eller delvis förvillade.

Ty det allena frälsande förstabudsalltet, som dödar trollpackan och gör bruden, finns icke. Man har antingen såsom Judas stannat före pingst hos merguden, eller såsom Efesus sjunkit ned i en sekunda pingst, eller såsom Laodicea helt och hållet fallit ut ur pingst. Så är man trolldomstroende. Och af sådana förtrollade troende vimlar det i alla kyrkor. De ha ingen aning om den allena frälsande och evigt oeftergivliga förstabudsfullkomligheten. De vilja icke ens höra talas om den. De äro förhäxade.

Spurgeons varningar för katolicismen bortsorterat i nyupplaga

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 18:33:00 +0000

Charles Haddon Spurgeon är vida känd. Han var verksam på 1800-talet och hans tal och skrifter har haft stor spridning. Han skrev bland annat en andaktsbok, Morning and Evening, som på senare år givits ut i en kraftigt reviderad upplaga.

I nyutgåvan, utgiven av förlaget Hendrickson, verkar man vilja ändra på textens innebörd genom att byta ut ord av stor betydelse. Exempelvis där Spurgeon använt ordet papism [påvedöme]har man istället skrivit ”en mänsklig religionsform” eller ”det gigantiska religiösa systemet”. Med tydlig syftning på papismen använde Spurgeon beskrivningen ”det fördömda systemet”. I den reviderade upplagan används istället ett mer neutralt uttryck som ”det fördömda, av människor skapade systemet”. När Spurgeon skrivit ”papismens ande”, så översätts det till ”gärningarnas religion”. När det står ”Roms villfarelse”, så blir det ”villfarelse”. Man säger inget om ”papismens mörka gärningar i det förflutna”. När det står att ”präster liksom ugglor hatar dagsljuset”, då reduceras det till att ”mörkret hatar ljuset”. När det talas om att ”spela prästerskapet i händerna”, så reduceras det till att ”spela satan i händerna”. Och när det står att bibeln är påvens bane, ett gift, så reduceras det till bara bibeln.

Generationers traditioner

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 24 Oct 2016 18:29:00 +0000

Generationers traditioner, kyrkoståt och prästers skrud,
Många helga sakramenten, kör och mustigt orgelljud.
”Jag har vunnit rikedomar och behöver ingenting.
Gud, vår Fader och vår kyrka gör mig trygg med dessa ting.”
_
_”Vår orkester spelar ljuvligt och vår sångkör sjunger skönt.
Mest om kärlek och om blommor, något annat är ej lönt.
Predikanten sårar ingen, talar kärleksfullt och bra,
Och hans ton den är så vänlig; läran så’n som vi vill ha.”
_
_Men så plötsligt spricker bilden. Det är Ordets skarpa svärd:
”Du är fattig och eländig, naken, blind och ömkansvärd.
Se, jag klappar än på dörren, öppna nu” är Jesu bud.
”Jag med dig vill hålla måltid, ge gemenskap med din Gud.”
_
_Köp av guldet som är luttrat, ögonsalva och vit skrud.
Smorda ögon, ren i blodet, pånyttfödd av himlens Gud.
Jesus bor ej i en kyrka gjord av någon mänskohand.
Men ditt hjärta blir ett tempel uppfyllt av den helge And.
_
_Döpa barn är kyrkans lära, konfirmera likaså.
Men har prästen svårt att läsa, kan han bibeln ej förstå?
”Båda gick de ner i vattnet”, ”Den som tror och bliver döpt.”
Det är bibelns klara lära för var själ som han har köpt.
_
_Skökovinet, det berusar, men Guds Ande gör dig sann.
Låt ej kyrkoläror leda till Gehennas djävulsbrand.
Blott av tro på Herren Jesus kan du äga frid med Gud.
Genom blodet, vattnet, Anden, blir du Jesu Kristi brud.

Förbeställ påvespecial

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Oct 2016 08:30:00 +0000

Snart kommer Midnattsropet nr 5 att distribueras ut till alla prenumeranter. Tidningen erbjuds kostnadsfritt. Skicka mail till info@midnattsropet.se eller ring tel 08 - 98 56 83 och förbeställ.

Midnattsropet nr 4 2016

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:36:00 +0000

Midnattsropet nr 4 2016Läs PDF här

Åsiktsförföljelse

Ledare av Berno Vidén

Eko från årets sommarkonferens

Vittnesbörd av Pelle Lind, Jakob Hafsahl och Camilla Eliasson

Rop i Sodomsnatten

Predikan av Yngve Stenfelt

Lämnar Sverige för Pilgrimsskolan

Intervju med Emanuel Johansson

Apropå påvebesöket - vi vill stå på barrikaderna

Citat ur MR av Arne Imsen, Lars Bygdås och Stig Andreasson

Vill du komma till himlen?

Bibelundervisning av Samuel Thomas

Strålsäkert

Text: Larz Gustafsson

Åsiktsförföljelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:24:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Tema för årets Boksmässa i Göteborg är Yttrandefrihet, något som redan satts på prov då en inbokad utställare efter påtryckningar först nekades delta, för att efter juridisk prövning återigen välkomnas. Spelet bakom kulisserna där starka krafter vill styra och bestämma om vad som får ställas ut till allmän beskådan, och utav vem, vann inte den här gången – motståndet fick böja sig.

År 1999 utsattes Maranataförsamlingens monter för sabotage på bokmässan. Den gången var det uttalade feminister som låg bakom attacken. Speciellt hade förövarna inriktat sig på att både lägga beslag på och förstöra en av titlarna; Låt dig inte skrämmas av homosex-maffian av Arne Imsen. Ur montern stals 400 böcker och Biblar. En av de författare som gav sitt fulla stöd till aktionen och som yrkade på att stoppa Maranataförsamlingens medverkan under mässan, var feministen Mian Lodalen. Hon menade att om mässan valt att släppa in Maranata som utställare, så måste den även acceptera dylika reaktioner med vandalisering.

Rop i Sodomsnatten

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:19:00 +0000

Predikan av Yngve Stenfelt

Har vi sådan nöd i våra hjärtan att vi kan bedja på ett sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull?

Bibeln låg uppslagen på bordet i mitt rum, och helt plötsligt bröt solen igenom skyarna och lyste på bibelordet. Det märkliga var att allt runt omkring var grått och trist; bara Bibeln stod i ljus och härlighet. Det där tyckte jag var en hälsning från himlen. Det är nämligen så här, att vi har ingenting annat ifrån den eviga världen än det som lyser på Guds ord. Vad är det? Jo, den helige Ande. Den lyser på Guds Ord, och ingenting annat. Guds Ord är levande, verksamt och kraftigt. Ära vare Gud!

Lämnar Sverige för Pilgrimsskolan!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:18:00 +0000

Intervju med Emanuel Johansson
**
**Emanuel Johansson har flyttat till Åland med sin familj. Efter att under ett år ha kämpat mot skolmyndigheterna, för rätten att bedriva hemundervisning med sina barn, väljer han att flytta till detta grannland där man respekterar den rätt föräldrar har i internationella konventioner. Men först och främst handlar det om vår kristna tro, berättar Emanuel för Midnattsropet, där han också är medarbetare.

Emanuel Johansson – du föddes i en storfamiljsgemenskap, eller hur?

Apropå påvebesöket - vi vill stå på barrikaderna!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:15:00 +0000

Den 31 oktober, på minnesdagen av reformationen inför dess 500-årsjubiluem nästa år, är påven huvudnummer på programmet i Lund och Malmö.

I det förberedande materialet Från konflikt till gemenskap beskriver evangelisk-lutherska/romersk-katolska enhetskommissionen att man övervunnit de schismatiska elementen som reformationen resulterade i och vänder sig till alla som bär det kristna namnet med uppmaningen att: - vandra vidare på vägen mot kyrkans fulla och synliga enhet.

I det katolska tänkandet, som influerar hela den ekumeniska rörelsen, leder den vägen mot Rom och Påven.

Vill du komma till himlen?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:10:00 +0000

Bibelstudium av Samuel Thomas

- Om du dör idag, kommer du till himlen då?

Min söndagsskollärare ställde ofta den frågan till mig för att jag skulle omvända mig. Som barn gav det mig mardrömmar om att missa uppryckelsen. Nu när jag tänker efter så frågar jag mig själv: Om kristendom enbart handlar om himmel och helvete, på vilket sätt är det då olikt någon annan religion?

Innan jag börjar, låt mig försäkra dig om att jag tror på att både himmel och helvete existerar. Himmel är Guds närvaro och helvete är evig skilsmässa från Gud, och på den yttersta dagen kommer Gud att frälsa oss (som tror på Jesus) från syndens närvaro genom att ta oss till sin eviga härlighet.

Strålsäkert

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:09:00 +0000

Text: Larz Gustafsson

Det här är inget inlägg i miljödebatten. Det finns andra forum för sådant.

Men jag skulle vilja nämna något om kärnkraftverket i Forsmark.

Min far arbetade som vattenbyggnadsingenjör vid Älvkarlebylaboratoriet i Älvkarleby, byn där jag växte upp.

I hans arbete ingick bland annat att befinna sig inuti kärnkraftsreaktorerna i nyss nämnda kärnkraftverk. Exakt vilka sysslor man utförde därinne vet jag inte. Men så var det i alla fall. En strålande framtid, kan man tycka…

Lever vi i de yttersta dagarna? Del 2

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:08:00 +0000

Text: Stig Andreasson

Den ockulta vågen – ett ändetidstecken.

- Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror (1 Tim.4:1).

Någon vill kanske med all rätt anmärka på att villfarande och demoninspirerad religiositet alltid har förekommit inom hedniska religioner och bland människor som saknat kunskap om kristen tro. Men lägg märke till att i ovanstående bibeltext omtalas den demoninspirerade förförelsen som följd av ett avfall från tron. Idag är tyvärr många bekännande kristna inte vakna över att de faktiskt är starkt påverkade av olika former av nyandlighet med ockult bakgrund från New Age och österländska religioner.

MARANATA – Kom, Herre Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:05:00 +0000

Predikan av Berno Vidén

Hela världen är i den ondes våld, men församlingen hör Gud till och står över världen. Vi är främlingar och gäster här i tiden, men tänk vilket uppdrag vi har! Himmelens Gud har själv satt oss här att vara hans röst i tiden, att befria människor från ondskans våld.

Har du haft en vision någon gång, som du uppfyllts och tänts av, en vision om något du önskat genomföra och se förverkligat? Man kan få det genom ungdomlig entusiasm. Jag minns när jag var ung och drabbades av maranatabudskapet. Jag gick i skolan och allt runt omkring handlade om att satsa på rätt utbildning för sin framtid, en tanke som kändes främmande för mig. När sista skoldagen var avslutad så hade jag bara ett i tankarna: Jag måste få tjäna Jesus! För mig ledde det till att jag fick förmånen att flytta in i en av Maranataförsamlingens storfamiljer och på heltid vara med i tjänsten för Guds rike.

Det blågula tältet - ett tabernakel i tiden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 21 Sep 2016 07:03:00 +0000

Vittnesbörd av Stig-Erik Westman

I samband med församlingens tältmöten i Falun kom jag att tänka på tabernaklet i öknen. När vi kom fram till platsen så var det första man såg det stora blågula mötestältet och en bit ifrån stod våra husvagnar uppställda.

Då Israels folk slog upp sitt läger på olika platser i öknen så byggdes först tabernaklet upp och sedan sattes tälten upp runtomkring. Då jag såg tältet blev det som en bild för mig som stämde så fint med Israels barn vid Sinai berg. Mötestältet fick mig att tänka på tabernaklet. Vid mötesplatsen i Falun finns också ett stort berg med hoppbackar på, men den bilden försvann och jag såg Sinais berg framför mig. Runtomkring mötestältet fanns husvagnarna där syskonen bodde, både unga och gamla, vilket förde mina tankar till folket som familjevis lägrade sig runt tabernaklet.

Midnattsropet nr 3 2016

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:43:00 +0000

EU ur ett profetiskt perspektiv

Ledare av Arne Imsen, inledning av Berno Vidén

På missionsuppdrag i Sverige

Vittnesbörd och rapport från tältmöten

Behöver samhället Maranatacertifieras?

Text: Karin Vidén

När man helgonförklarar människor

Text: Larz Gustafsson

- Jag protesterade mot Ecce Homo - de skymfar ju min Herre!

Rapport av Pelle Lind

Lever vi i de yttersta dagarna?

Bibelundervisning av Stig Andreasson

- Ett annat perspektiv!

Vittnesbörd av Ingegerd Fredriksson

EU ur ett profetiskt perspektiv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:24:00 +0000

Ledare av Arne Imsen från 1994, inledning av Berno Vidén

”Nu måste vi öka sysselsättningen och gå in i EU. Vi måste ordna och fixa så att fler människor får arbete. Men det stora problemet är egentligen fördelningen av jordens resurser, det säger Bibeln.”

Med de orden inledde Arne Imsen en ledare publicerad i Midnattsropet året innan Sverige gick med i EU. Idag har utvecklingen gått mycket längre och vi ser ett EU, som inte bara tagit form, men som också är på väg att falla samman exakt på det sätt som profeten Daniel beskriver när han får se hur den mäktiga bildstod som representerar världsrikena pulveriseras och till slut försvinner. Dess yttre glans och makt var bara en förrädisk yta och kunde omöjligt bestå. EU är ett resultat av detta antikristliga rike och kommer att när tiden är inne rasa samman i sodomitisk korruption och ondska. Det räckte med att Storbritannien röstade om att lämna EU för att världsekonomin skulle hamna i kris. Brexit förmodas ge ekonomiskt förödande dominoeffekter framöver.

Behöver samhället Maranatacertifieras?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:18:00 +0000

Text: Karin Vidén

Rubriken provocerar utifrån de referensramar vi alltmer vant oss vid, då förskolor, skolor, vårdcentraler, tandläkarmottagningar, bibliotek, simhallar med flera inrättningar hbtq-certificeras. Oavsett könsidentitet eller sexuell läggning, ska alla bemötas lika utan någon form av risk för diskriminerande attityd, handling eller värdering. Den normkritiska pedagogiken i förskola och skola jobbar med bland annat språket som ett verktyg till ett mer jämlikt samhälle, och genom att titta på strukturer och ifrågasätta det som anses vara ”normalt”. Att arbeta normkritiskt handlar just om detta att synliggöra och ifrågasätta normer.
Som exempel på en dylik normkritik kan man nämna en inbjudan som just nu är aktuell. Det är forskare vid Karolinska Institutet som söker transsexuella deltagare för en studie som handlar om ”mäns erfarenhet av att själva bära och föda barn”. Studiens syfte är att ”utveckla graviditets- och förlossningsvården och säkerställa en god vård för alla” (rfsl.se). Den traditionella och sedan urminnes tider bärande normen att det finns två kön och att det ena av dem, kvinnan, föder barn blir genom detta lyft, synliggjord och ifrågasatt. Allt för att de eventuella ”fördelar” normen historiskt har i form av samhällsstrukturer och det vi benämner vara normalt ska synliggöras och omvärderas. Fördelarna för den som följer normen, i det här fallet att som kvinna vara den som bär och föder barn, ifrågasätts för att samhället ska se diskrimineringen av andra könstillhörigheter i förhållande till kvinnor när det gäller havandeskap och barnafödande.
Normer ska vändas ut och in och hit och dit, för att till sist omintetgöras i ett istället normlöst samhällsliv där normkritiken blivit ledstjärna för all politisk korrekthet där mångfalden ställer krav: träd in under paraplybegreppet hbtq - homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter, annars sällar du dig till den diskriminerande skaran.

När man helgonförklarar människor

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:17:00 +0000

Text: Larz Gustafsson

Bibeln, Guds Ord, deklarerar klart och tydligt att EN är medlare mellan Gud och människor, Jesus Kristus (1 Tim 2:5). Det är alltså inte Maria och det är heller inte Elisabeth Hesselblad.
Att kanonisera människor är att ägna sig åt kvalificerad avgudadyrkan och spiritism. Det är människan som hamnar i centrum, inte Gud. Och människans tal, det vet vi är 666.
Helgonförklarandet av hädangångna människor är inte den enda villfarelsen som den romersk-katolska kyrkan ägnar sig åt. Men den är nog så allvarlig. Transsubstantiationsläran är en annan. Den innebär att den romersk-katolske prästen har makt att förvandla oblaten till Kristi kropp och vinet till Jesu blod. Man menar även att prästen har fullmakt från Gud att tillsäga människor syndernas förlåtelse. Det är villolära. Endast Gud kan förlåta synder!
Som kristen har jag direktkontakt med Gud. Han har försonat mig med Sig Själv. Jag behöver ingen Maria och heller ingen Elisabeth Hesselblad eller ”Moder” Teresa.
Guds församling behöver ingen påve. Den romersk-katolska kyrkan menar att påven är Jesu ställföreträdare (vikarie) på jorden och att det han säger då han förkunnar är ex cathedra, det vill säga ofelbart. Man har även ett väldigt märkligt evangelium där man lär att människan blir frälst av nåd PLUS gärningar. Därför framhöll Luther nåden ALLENA.
Du som är kristen, ha inget med Vatikanen och den romersk-katolska kyrkan att göra. Kom ut ifrån henne (Upp 18:4). Deltag inte i människoförgudning och relik- och helgondyrkan. Gå ut till Jesus utanför lägret (Hebr 13:13).

- Jag protesterade mot Ecce Homo - de skymfar ju min Herre!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:15:00 +0000

Pelle Lind rapporterar

Fotoutställning Ecce Homo, där Jesus framställs som homosexuell, fick Pelle Lind från Örebro att reagera med avsky. Då Svenska kyrkan i Eskilstuna öppnade sina lokaler för Elisabeth Ohlson Wallins blasfemiska fotoutställning var Pelle där. Han berättar för Midnattsropet.

- Jag kommer ihåg när utställningen hölls 1998 och redan då kände jag en avsky över denna skymf mot oss kristna och främst mot vår Herre och Frälsare. Tidigare i år började jag att söka information om Ecce Homo för att se vad de håller på med idag och fick då se att man planerade en utställning i Eskilstuna. Jag tyckte att det var förfärligt och tänkte då direkt att man borde åka dit för att protestera.
Det är en fruktansvärd hädelse att framställa Jesus Kristus på det här sättet. Då man pratar med människor så finns det till och med kristna som försvarar utställningen genom att säga att Gud är kärlek, ungefär som att kärleken är den nya religionen. Men Gud är inte en pornografisk eller homosexuell kärlek. Utställningen sexualiserar sammanhangen kring Jesus och hans lärjungar. Exempelvis drar man man ner nattvarden och korsfästelsen i smutsen på ett mycket upprörande sätt. Man drar ner det gudomliga till en avgrundsnivå.

Lever vi i de yttersta dagarna?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:14:00 +0000

Undervisning av Stig Andreasson

Del 1

En del kristna anser att förkunnelsen om ändens tid och de yttersta dagarna bara för till osunda spekulationer. Därför bör vi ligga lågt med denna typ av undervisning. Skräcken för osunda spekulationer kan vi förstå. Men vi kan inte bortse från det faktum att en betydlig del av Bibelns innehåll faktiskt handlar om tidsålderns avslutning. Det kallas eskatologi, vilket betyder ”läran om de yttersta tingen”. Den handlar om så viktiga saker som världens och människans slutliga bestämmelse samt händelserna kring Jesu Kristi återkomst. Det kan vi absolut inte ignorera, om vi vill förkunna ett fulltonigt evangelium. Men frågan är hur vi skall få en rätt och sund uppfattning om de yttersta dagarna. Allra först måste vi upptäcka två grundläggande sanningar.

- Ett annat perspektiv!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:12:00 +0000

Vittnesbörd av Ingegerd Fredriksson

Jag vill läsa ur första Tessalonikerbrevets femte kapitel:
- Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder. Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten. Bäst de säga: ”Allt står väl till, och ingen fara är på färde”, då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan. Men I, käre bröder, I leven icke i mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv; I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till; låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra. De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten; men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm. Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus, som har dött för oss, på det att vi må leva tillika med honom, vare sig vi ännu äro vakna eller vi äro avsomnade. Trösten därför varandra, och uppbyggen varandra inbördes, såsom I ock redan gören (1917, 1 Tess 5:1-11).

Att vara i rörelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:09:00 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1999

Vågrörelserna som sköljer över Sverige och andra länder uttrycker på ett mycket konkret och påtagligt sätt feminismen, vilken i sin tur har sin upprinnelse i katolicismen. Inte i katolska kyrkan, för det är något annat, men katolicismen. Dessa vågrörelser har nu gått ut över hela kristenheten.
Jorden är fylld av tegelstensbyggnader som kallas Guds hus. Alla har en väldig strävan. De har torn som reser sig högt upp, och vanligtvis kröns de av en tupp. Symboliken är tydlig, de försöker resa sig upp för att riktigt markera strävan mot höjderna - ett torn, två, tre torn. I alla fall torn som visar en inriktning. Men Gud vill att vi ska vara hans hus, uppbyggt med gudomligt material och sammanbundet av det himmelska murbruket.
Detta kan vi aldrig prestera, det är helt uteslutet, men vi kan ha hans löften som mål, så att löftena blir upplevelser. Det skrivna Ordet blir det upplevda ordet. Hur ska detta kunna gå till? Här är svaret: ”Låten eder alla uppfyllas av Anden … ” Låten - det är alltså fråga om viljan. Vill du bli uppfylld med Anden så finns alla möjligheter att bli det, men det går inte genom passivitet. Bibeln måste bli levande och hågen väckt, så att vi kan sätta oss i rörelse. Grundförutsättningen för att detta ska ske är att vi allesammans låter oss uppfyllas av den helige Ande.
Nästa bibelord är ett oerhört mönster för hur Gud förverkligar sina planer och för hur suverän han är. Han är fullständigt oberoende av våra händer, vår intelligens. Ändå vill han ha allt vi representerar för att bruka det i sin tjänst. Han har givit oss förebilder och ideal som vi måste tänka på och tillägna oss. Vi måste bli riktiga forskare, så att vi kan gräva fram hemligheten till hur detta kan förverkligas.

Utanför lägret med Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:08:00 +0000

Text: Tage Johansson

Låtom oss alltså gå ut till honom ”utanför lägret” och bära hans smälek (Heb 13:13).

Kallelsen till hebreerna att gå ut till Jesus utanför lägret, gäller också oss idag.

Uppmaningarna och varningarna som vi finner i Hebreerbrevet berodde på att man frestats att återvända till de ting som man under stark påverkan av andlig väckelse hade lämnat.
Guds kallelse är att församlingen skall leva sitt liv med Jesus utanför lägret. Uppmaningen att ”gå ut”, betyder att man måste lämna någonting. Det betyder att allt som inte har sin upprinnelse i Jesus tillhör den fallna människans läger och måste lämnas. Det omfattar allt. T ex det som tillhör judiskt religionsväsende, att inte förstå vad det nya förbundet i Jesus betyder. Att lämna allt som är involverat i denna världens maktutövande genom religionen, politiken, ekonomin. Ja, allt som tilltalar ögonens och köttets begärelser.
Jesus övervann allt detta genom sitt sätt att leva här på jorden. Han stod hela tiden ”utanför”. Och han fullbordade sitt liv på jorden i seger genom det avgöranda slaget på Golgata där fiendens huvud blev krossat.
”Utanför lägret må, hela brudeskaran stå, då är den fri att gå. Värld o farväl.”

En Herrens kämpe har hemförlovats

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:07:00 +0000

I Göteborg finns några maranatapionjärer som troget håller ställningarna för evangelium. Varje vecka sänder Radio Maranata över närradion. Den som i många år vakat över detta är Solveig Norrman, som även varit en ivrig kommissionär för Midnattsropet. Hon fortsatte tills hon var 90 år med att dela ut tidningen.
Solveig har nu fått hembud. Den 7 juni flyttade hon till sitt himmelska hem.

Barbro Schröder intervjuade Solveig för Midnattsropet 2014, nr 1:

Tack för ännu ett läsår!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:04:00 +0000

En hälsning från Pierre Luka, rektor för skolan i Mont Leon, Haiti

Enligt Guds ord så innebär det en stor välsignelse att ge med glädje! Jag vill här å alla lärare, elever och föräldrars vägnar framföra ett stort tack till Maranataförsamlingen för den ekonomiska hjälp ni ger varje läsår för att barnen i Mont Leon ska kunna gå i skolan. Hälsa alla vänner i församlingen och alla andra som deltar med denna hjälp. Vi tackar Gud för er.
Läsåret 2015/2016 har trots motgångar med torka och svält gått bra. Tack Jesus! Vi ser hoppfullt fram emot nya satsningar i Mont Leon, bland annat att färdigställa skolans expedition och att bygga nya lokaler. Gud vet allt.
Än en gång, tack för att ni betalar skolans lärarlöner och därigenom möjliggör för alla barnen att få kostnadsfri skolgång.
Gud välsigne var och en!

Hets mot individen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 07 Jul 2016 16:01:00 +0000

Mänskligheten får idag skörda konsekvenserna av att ha vänt sig bort ifrån Gud och den tanke han har för människan. Synden gör sig gällande i sin makt att föra människan nedåt i ondska och fördärv. Inför oss pågår katastrofer, krig och svält. Med fasa ser vi hur världen uppfylls av ondska. Guds ord lär oss att detta är konsekvenser av det värsta krig som pågår; kriget mot din själ!
Synden angriper, infekterar och intar människans begär och drifter, och ju mer utrymme och inflytande den får, desto mer blir själen lidande.

Midnattsropet nr 2 2016

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 17 Apr 2016 12:25:00 +0000

Ladda ned PDF

De blev alla kringspridda

Ledare av Berno Vidén

Församlingsgemenskap 24/7

Vittnesbörd från storfamiljsgemenskapen

Lagstiftningens mål: Ett antikristligt system

Undervisning av Arne Imsen

En cykelpump i konserten

Vittnesbörd av Stefan Dahlberg

Europas flyktingar

Utdrag ur boken Nedräkning mot Harmageddon

av Jan Egil Hafsahl

Politikerdrev mot Maranataförsamlingen

Av Berno Vidén

Vederkvickelse i kampen!

Emanuel Johansson rapporterar från skolungdomsveckan

Visionen som drabbat oss

Text av Emanuel Johansson

Församlingen - ett hem!

Församlingen - ett hem!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 17 Apr 2016 12:13:00 +0000

Bibelstudium av Berno Vidén

Den bibliska församlingen är ett hem. Det är stor skillnad på en förening eller en institution, och ett hem. De kan aldrig ersätta varandra. Oavbrutet hör vi ropen från de hemlösa som vill ha ett hem. Man längtar efter att få ha sitt eget kök, kunna sätta på en kopp kaffe hemma. Sätta sig vid bordet. Gå och lägga sig i sin egen säng. Detta enkla, elementära; tryggheten i att veta att här är min plats. På det sättet skulle jag vilja tala om församlingen.

Visionen som drabbat oss

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 17 Apr 2016 12:10:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Det är nu snart fyrtio år sedan ett antal familjer i Maranataförsamlingen tog sina barn ut ur den då statliga skolan för att ta över ansvaret för skolundervisningen. Även om kampen för hemundervisningen alltsedan starten har varit förenad med ett visst motstånd så har förutsättningarna de senaste åren radikalt förändrats. Allt sedan den nya skollagen från 2010 trädde i kraft är hemskolning i princip förbjuden. Familjer som ändå följer sin övertygelse och för barnens bästa väljer att undervisa barnen drabbas idag av hårda repressalier i form av förelägganden förenade med skyhöga viten.

Politikerdrev mot Maranataförsamlingen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 17 Apr 2016 12:08:00 +0000

Pilgrimshem Hotell i Bromma härbärgerar hemlösa i Stockholm. I samarbete med omkringliggande kommuner hyr hotellet ut en plats åt en del av dem som av olika orsaker drabbats av hemlöshet.

Den 12 februari i år fick vi genom en artikel publicerad i lokaltidningen Vi i Sundbyberg veta att en av hotellets samarbetspartner – Sundbybergs stad – beslutat att med omedelbar verkan avbryta allt samarbete med Pilgrimshem. Orsaken är enligt tidningen att ”de bostadslösa personerna befinner sig redan i en utsatt situation och ska inte behöva bli påtvingade någon religiös åskådning de egentligen inte har”.

Vederkvickelse i kampen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 17 Apr 2016 12:08:00 +0000

En hälsning från skolungdomsveckan i Tallåsstugan
Text: Emanuel Johansson

I slutet av februari i år samlades ett antal familjer i Tallåsstugan i Drevdagen där Maranataförsamlingen i år anordnade en skolungdomsvecka. Det blev några välsignade dagar där uteaktiviteter i den fantastiska miljön varvades med bibellektioner och genuina väckelsemöten.

Det var inte första gången. Under många år har församlingen i Stockholm turats om med Pilgrimsfolket i Norge om att ordna skolungdomsveckor för barn i skolålder och då särskilt med tanke på de hemundervisande familjerna under samlingsnamnet Pilgrimsskolan.

Europas flyktingar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 17 Apr 2016 12:05:00 +0000

Ur boken Nedräkning mot Harmageddon av Jan Egil Hafsahl

Här följer ett utdrag ur Jan Egil Hafsahls mycket aktuella bok Nedräkning mot Harmageddon. Den skrevs utifrån några bibelstudier, som författaren höll vid årsskiftet 2015/2016 både i Norge och Sverige. Vi väljer att här publicera ett avsnitt där Jan Egil profetiskt behandlar flyktingsituationen förr –och nu:

Innan vi går vidare måste vi se något på den ökande flyktingströmmen som kommer till Europa. Vi har i dag ca 60 miljoner flyktingar i världen, de flesta innanför sina egna länders gränser. TV2 uppgav den 22 december 2015 att gränsen till en miljon var nådd i Europa.

En cykelpump i konserten...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 17 Apr 2016 12:03:00 +0000

Vittnesbörd av Stefan Dahlberg

”Och Herren, vår Guds ljuvlighet komme över oss” (Ps 90:17).

I mitten av januari var min hustru och jag inne i konserthuset i kungliga huvudstaden. Det var ”öppet hus” och filharmonikerorkestern gav konsert. Vi hade satt oss på läktaren och hade god utsikt ned över orkestern.

Mitt i allt upptäckte vi att det fanns ett mycket ovanligt ”musikinstrument” som användes ett par gånger under framförandet. - En cykelpump! Dess speciella ljud hade en särskild uppgift i musikstycket.

Lagstiftningens mål: Ett antikristligt system

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 17 Apr 2016 12:02:00 +0000

Predikan av Arne Imsen, MR nr 1 1988

Staten använder lagstiftningen som instrument för att verka fram politiska mål. Den vill genom lagen tvinga fram en politisk ideologi som alla ska anpassa sig till – ett antikristligt system.

Detta antikristliga system använder också religionen för att med dess hjälp beröva oss friheten. Inte genom att förbjuda oss utöva religionen, utan genom att förstatliga den och ge dess utövare subventioner.

Problemet blir i det stadiet inte vad som står i lagen, utan vilka attityder subventionerna verkar fram. Istället för att bevara sin frihet, blir församlingarna anpassade till ett subventionssystem som gör att man kommer i beroendeställning till staten.

De blev alla kringspridda

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 17 Apr 2016 12:00:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Sista tiden kommer att vara som den första. Nya testamentets beskrivning av den urkristna församlingens liv och konsekvenser är idag mycket aktuell. På punkt efter punkt ser vi i dagens samhälle hur polariseringen mot kristendomen - mellan världen och Guds rike - tilltar. Samtidigt vet vi att utan Kristus så finns det inget hopp för någon människa på denna jorden.

Den kyrkliga traditionen har under historiens lopp fört den kristna församlingen långt bort från ett urkristet församlingsliv. Gudstjänsten som vi är vana att se den, var helt okänd för de första kristna. Då fanns inga helgade kyrkorum dit man gick för att lyssna till en predikan en eller ett par gånger i veckan. Däremot samlades man i vardagen i hemmen, eller utomhus på torgen där mycket folk rörde sig. De predikningar Nya testamentet presenterar för oss var inga skrivbordsprodukter. Snarare var det konkreta situationer man hamnade i som gav budskapet. Den helige Ande ledde och inspirerade:

Midnattsropet nr 1 2016

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:35:00 +0000

Ladda ner PDF

Hotas vår välfärd av flyktingar?

Ledare av Berno Vidén

Frid vänner och medarbetare!

Brev av Emanuel Johansson och Hans Lindelöw

Människofiskare

Predikan av Arne Imsen från 1987

- Jag upplevde Jesu kärlek så starkt. Alla andra gudar är ingenting

Missionsreportage från Indien av Stina Fridolfsson

Att få vandra i ljuset

Vittnesbörd av Simon Beecham

Imam i Filadelfiakyrkan - Islam är bara en lättare religiös väg

Analys av Emanuel Johansson

Hotas vår välfärd av flyktingar?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:18:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Steget från öppna hjärtan till stängda gränser var inte långt. I höstas, då strömmen av människor på flykt över Medelhavet aldrig sinade, gick det rekordsnabbt för regeringen att tvärvända i sin flyktingpolitik. Idag är det mycket svårare för den som är på flykt att finna en fristad, och det verkar vara likadant inom hela den Europeiska unionen.

Debatterna går höga om vem som gör mest eller minst. Det är lätt att skjuta ansvaret ifrån sig.

Frid vänner och medarbetare!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:17:00 +0000

I vår samtid då vi ser hur hela världen vacklar, och hur människor framlever sina dagar utan Gud och utan hopp, bekräftas samtidigt budskapet Jesus gav oss om den sista tiden och om sin tillkommelse. Folken grips av ångest och människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen.

Församlingens uppdrag är att förmedla Jesu kärlek och det hoppfulla budskapet om hans snara tillkommelse; att vinna människor för Kristus. Han som sade gå ut har också lovat att vara med oss alla dagar.

Människofiskare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:15:00 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1987, i samband med att församlingen flyttade in i den gamla Bällstalundsskolan i Bromma.

I Matteus evangelium 4:18, kan vi läsa följande. “Då han (Jesus) nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.”

Skriften ger oss här en mycket värdefull information. Vi möter två människor, två individer. Deras personalia är tydligen helt ointressant och utelämnas. Det viktiga är de båda brödernas yrka och förvärv. De var fiskare.

- Jag upplevde Jesu kärlek så starkt. Alla andra gudar är ingenting

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:13:00 +0000

Missionsreportage från Indien av Stina Fridolfsson

Det som grep mig mest under besöket i Indien, var vittnesbörden från bibelskolans elever. Ett fyrtiotal elever från olika områden. De berättade om hur de eller deras familj blivit kristna. I allt var det just hur enskilda kristna genom utgivande tjänst och levande vittnesbörd överbevisat dem om att Jesus Kristus är den ende, sanne guden.

Maranataförsamlingen i Stockholm har ända sedan 1998 kontinuerligt fått besök av en indisk broder, Varghese Thomas, som genom sin dynamiska och kristocentriska förkunnelse förmedlat mycket inspiration till församlingen. Efter att under flera år ha funderat över att acceptera inbjudan att hälsa på i vår broders arbete i Indien, åkte jag dit på tre veckors besök i slutet av november.

Att få vandra i ljuset

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:11:00 +0000

Vittnesbörd av Simon Beecham

Det står så här i Bibeln:

- Jesus talade åter till dem och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus (Joh 8:12).

Jag går tillbaka lite i tiden. När jag först mötte Jesus, så var jag på ett hemskt ställe, ett fängelse. Jag har ibland försökt förklara lite hur det var, när Gud kom till mig. Det ställe i Bibeln jag hittat som liknar det, är Daniels bok. Han får en syn, en ängel kommer. Och Daniel skriver om att då ängeln kommer nära honom, tappar han all kraft. Han kan inte ens resa sig upp. Man läser på många ställen i Bibeln om hur människor möter något övernaturligt, något från Gud, och tappar kraften.

Imam i Filadelfiakyrkan - Islam är bara en lättare religiös väg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:10:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Vad var det som hände denna mörka januarikväll i Filadelfiakyrkans 500-sal på Rörstrand? På podiet hade fyra fåtöljer ställts fram. En för pingstpastor Erik Andersson och tre för de speciellt inbjudna gästerna. – En historisk dag, förklarade pastorn som annonserade att kyrkan för första gången i sin historia nu välkomnade gäster från andra religioner. Jag var där den där kvällen och det är med sorg jag reflekterar över vad som ägde rum.

Att leva i Anden!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:07:00 +0000

Bibelstudium av Jonathan Asprusten

Det jag ska säga nu är något väldigt allvarligt som Gud har lagt på mitt hjärta. Hoppas att den helige Ande får verka på våra liv. Jag blev så glad när en av våra yngre systrar i församlingen hade fått ett nytt möte med Jesus. Det visar sig i hela hennes uppträdande att hon vill vandra på den här vägen. Det var något från den helige Ande som hade börjat verka på hennes hjärta. Det gjorde mig väldigt inspirerad och jag fick nytt mod på vägen. Och då kom jag att tänka på det jag ska säga nu. Egentligen är det ingenting nytt. Du har säkert hört det många gånger förut. Men jag tror det är väldigt viktigt att vi hela tiden upprepar och är klara över detta och låter Guds helige Ande verka i våra liv. I oss själva klarar vi ingenting. Vi är helt beroende av den helige Ande i våra liv. Utan den helige Ande kan vi inte verka för Guds rike. Det jag gör av mig själv gör ingen nytta. Endast det den helige Ande gör för att synliggöra Kristus i våra liv, kan bli något bestående.

Herdens röst - Guds Ords vittnesbörd i vår tid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:06:00 +0000

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Vi ska börja vårt studium med tre bibelord:

- Hur kär har jag inte din undervisning! Hela dagen begrundar jag den (Ps 119:97).

- Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning (2 Tim 3:16-17).

- Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars (Hebr 4:12-13).

Problemet ”Apokryferna” åter igen på tapeten

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:04:00 +0000

Text: Stig Andreasson

Efter utgivningen av Bibel 2000, som också innehöll de s.k. “Apokryfiska böckerna”, aktualiserades dessa böcker, som tidigare inte funnits med i våra vanliga bibelutgåvor. Somliga påstod att en hel och fullständig Bibel måste absolut innehålla “Apokryferna”. Midnattsropet publicerade då flera artiklar som visade att det är en markant skillnad på Bibelns kanoniska böcker och Apokryferna. Den Katolska kyrkan kallar Apokryferna för “de deutero-kanoniska böckerna” (den andra samlingen kanoniska böcker) och har plockat in dem lite här och där i Gamla testamentet som en naturlig del av bibeltexten. Det växande intresset för den Katolska kyrkan i vårt land har på nytt aktualiserat frågan om Apokryfernas legitima plats i Bibeln. Flera kristna skribenter förhärligar nu Apokryferna och påstår att det är Martin Luthers fel att de blev uteslutna ur de protestantiska bibelutgåvorna. I detta nummer av Midnattsropet låter vi en f.d. katolsk präst, Richard Bennet, förklara sin syn på saken. För övrigt skall vi här bara ta med några få historiska fakta samt ställa några enkla frågor till dem som idag betraktar Apokryferna som en trovärdig och nödvändig del av Bibeln.

- Varför jag inte tror att de apokryfiska böckerna hör hemma i Bibeln

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:02:00 +0000

En före detta katolsk präst berättar fritt ur hjärtat.

Utdrag ur vittnesbörd av Richard Bennett från boken Far from Rome near to God, översatt av Stig Andreasson.

ag är infödd irländare och växte upp i en familj där vi var åtta barn. Min barndom var lycklig och problemfri. Min far var officer i den irländska armén. Då jag var nio år blev han pensionerad. Min mor talade ofta om Jesus medan hon sydde, diskade eller rökte en cigarett. Nästan varje kväll böjde vi alla knä i salongen och reciterade böner efter våra radband. Aldrig skulle det falla oss in att försumma mässan en enda söndag. I Jesuit - skolan fick jag noga plugga in innehållet i den katolska katekesen.

Församlingsliv - förkroppsligad ande av Jesus Kristus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 15 Feb 2016 14:00:00 +0000

Bibelstudium av Tage Johansson

Temat för bibelskolan har varit “Församlingen i ändens tid”. Vi har fått höra undervisning om betydelsen av Guds eget ord. Det handlar om att få grepp om Guds Ord som Gud har tänkt om det och dess ändamål. Gud sänder sitt ord, därför att han vill skapa något. Precis som han i begynnelsen skapade himmel och jord, så fortsätter Gud med sitt skaparord och skapar något som ska synliggöras. Det underbara och stora med att Jesus kom, var att han i sin kropp synliggjorde Guds rike för människorna. Det var så påtagligt, att aposteln skrev att det vi såg med egna ögon, det vi hörde och det vi tog på – det förkunnar vi, om livets Ord talar vi. Det är verkligen dyrbart med Guds ord. Det handlar inte bara om att vi är övertygade om att Guds Ord är det levande Ordet vi fått av honom, utan också att Guds Ord kan vara till hjälp för oss. Därför talar Guds Ord till oss. Det är som ett murlod, som det står om i Sakarja. Hosea talar om det som ett råmärke. Jesus säger att Ordet är en klippa, hällebergets grund som man kan bygga sitt liv på. Man får uppleva att detta hus kommer att bestå inför påfrestningarna. Alla människor möter den destruktiva kraften som råder i världen. Sanden är samma material som klippan, men pulveriserat. Sand har varit berg en gång, men är nu pulveriserat. Det är detta som är skillnaden i att bygga på sanden eller på hällebergets grund.

Midnattsropet nr 5-6 2015

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 10:00:00 +0000

Ladda ner PDF

Julen - de förtrycktas högtid

Ledare av Berno Vidén

Vi vill nå dem med evangelium!

Veronica Urena skriver från missionsarbetet i Dominikanska republiken

Mission i Europa 2015

Stina Fridolfsson rapporterar från missionsfältet i Europa

Det vi inte kunde - det gjorde Herren!

Ett utdrag ur boken Eben-Eser

-Hela omvändelsebudskapet är tvärt emot!

Stina Fridolfsson intervjuar Robin Vidén

“O hur saligt att få vandra”
-Vilhelm Moberg skriver väckelsefolkets historia

Julen - de förtrycktas högtid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:59:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Hela den europeiska gemenskapen står maktlös inför invasionen av dem som jagas från sina hem i sökandet efter en fristad. Land efter land stänger sina gränser samtidigt som lidandet är gränslöst.

Kärnan i julens ursprungliga budskap är Jesus. När tiden var inne sände Gud sin son. Gud blev människa i en för världen mycket mörk tid. Israel, det folk som på ett speciellt sätt blivit utvalt att bana väg för Rättfärdighetens Konung, hade övergett Guds väg och hela regionen var ockuperad av den empiriska världsmakten Rom. Längtan efter Messias – befriaren – var enorm, men när han kom var han inte välkommen.

Vi vill nå dem med evangelium!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:59:00 +0000

Veronica Ureña sände denna hälsning från missionsarbetet i Dominikanska republiken till bibelskolan. Vi låter den gå vidare till Midnattsropets läsare!

Frid!

Här kommer en hälsning från oss i Santo Domingo. Vi hoppas att ni alla mår bra!

Jag vill inleda med att berätta lite om Andrea och hennes familj. Andrea är mamma till pojken Yefrey som många av er minns. Han dog, endast 11 år gammal, av en svår lungsjukdom. Andrea har nu fem barn och tar även hand om sin gamle pappa som är svårt sjuk i Parkinson. Nu har vi äntligen kunnat påbörja byggnationen av ett nytt hus åt denna familj. De har aldrig haft ett värdigt hem men tack till Gud så kan vi nu ge dem ett. Grunden har grävts och vi ser fram emot att kunna fortsätta med nästa steg då resurserna finns. Det finns möjlighet att vara med och hjälpa till för dig som kan! Tillsammans kan vi ge familjen ett nytt hem.

Mission i Europa 2015

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:46:00 +0000

Av Stina Fridolfsson

Min vän som läser detta – låt oss verka medan dagen varar! Natt kommer då ingen kan verka. Förhoppningsvis kan vi förmedla en strimma av hopp till några främlingar och flyktingar. Kanske de kan känna att de nåtts av Guds utgivande kärlek och tackar Honom som gav oss allt.

Under mitt besök på missionsfältet i Rumänien hos syskonen i norska Pilgrimsfolket, har jag fått många intryck. Dels från de tre platser där syskonen varje vecka samlas till möten: Tipari, Adea och Santoma. Det är både barnmöten, bibelstudier och väckelsemöten. Och så arbetet med att sortera och dela ut kläder och förnödenheter som ständigt skänks till Storfamiljens missionscenter och huvudkvarter i Dal i Norge. Där grovsorteras och sänds i stora trailer till Santoma i Rumänien, där vännerna så fort de hinner ser till att de mest behövande får ta del av dessa gåvor.

Det vi inte kunde - det gjorde Herren!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:41:00 +0000

Camilla Eliasson skriver om när Pilgrimsfolket kom till Tiparí. Utdrag ur boken Eben Eser.

Församlingen Pilgrimsfolket har firat 40-årsjubileum, och Midnattsropet hade förmånen att vara med på den stora högtiden. I samband med högtiden, gav Michael Hafsahl, tillsammans med Lill Hafsahl och Camilla Eliasson ut en jubileumsskrift, Eben-Eser – ”Hittil har Herren hjulpet”. Under festen, lästes en del avsnitt ur boken upp för församlingen. Camilla läste under stor rörelse ett par stycken ur kapitlet om missionen. Hon skildrade hur Pilgrimsfolket under många års möda och många direkta gudsingripanden byggt upp arbetet i Rumänien. Hur de nådde fattiga, undanskuffade, marginaliserade människor med Jesu kärlek i form av utdelning av kläder, borrande av vattenbrunnar, byggande och reparerande av hus. Och hur efterhand människorna började ana att det var gudomlig kärlek bakom varje handling.
”Vi förstod att det var rättfärdighet vi sökte, inte tacksamhet. Då skulle välsignelserna följa, och det upplevde vi var dag.” Midnattsropet återger här stycket som handlar om hur arbetet kom till stånd och utvecklats i Tipari:

Robin Vidén: -Hela omvändelsebudskapet är tvärt emot!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:39:00 +0000

Intervju med Robin Vidén av Stina Fridolfsson

**
Under sistlidna sommarkonferens som Maranatafolket hade i Bromma, presenterades den levande församlingen som en proteströrelse i spåren efter den urkristna församlingens kämpar, dessa som gjorde ”tvärt emot kejsarens påbud” och sade att en som hette Jesus var konung. Begreppet ”Tvärt-emot-folket” myntades. Robin Widén, som ända sedan han gått ut nioårig grundskola, varit med i Maranatas arbete, deltagit i uppbyggnadsarbete både ekonomiskt, praktiskt och andligt, är en inspirerad och inspirerande representant för ”Tvärt-emot-folket”. MR fick tillfälle att göra en intervju med honom.**

"O hur saligt att få vandra" - Vilhelm Moberg skriver väckelsefolkets historia

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:31:00 +0000

Av Lars Bygdås

På midsommaraftonen 1850 stävar briggen ”Charlotta” in i New Yorks hamn.
Ombord fanns en dyrbar last, pilgrimmer från Sverige.
Andlöst blickar de ut över det nya landet. För dem var det Löfteslandet; Frihetslandet.
De allra flesta var baptister som flytt sitt fosterland jagade av polis och en statskontrollerad kyrka - därför att de tillhörde den förbjudna frikyrkorörelsen som samlades utanför kyrkan.
Det var en tid när svenskar tvingades lämna Sverige. De kom till ett jungfruligt land. De fick muta in så mycket mark de mäktade med. Och när de körde spaden i jorden sjönk den ned till skaftet i svart, fet mylla. Ja, även de svenska äppelträden trivdes och bar rik frukt i det nya landet.
De prisade sin Gud och bröt brödet i hemmen i full frihet utan präster o länsmän. Och det stod inte på förrän den första baptistförsamlingen var grundad.
Men vad många inte känner till är att grunden till hela invandrarsviten var dagböckerna från en baptist från Östergötland, Andrew Petterson.
Mobergs utvandrarepos är aktuellare än någonsin just i vår kaotiska värld.
Och i detta drama har vi som väckelsefolk våra rötter.

Domen i Göta hovrätt - en skam för Sverige

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:23:00 +0000

Baptister i Europa vädjar till svenske kungen.

Av Lars Bygdås

I mars 1850 ställdes f.d. sjömannen och baptistförkunnaren F O Nilsson inför Göta hovrätt för spridandet av läror som icke stod i överensstämmelse med den lutherska trosläran. Och för att han trots varningar forsatt med sin förkunnelse.
Inför rättens höga herrar håller han ett mäktigt bibelstudium om det bibliska dopet och om den bibliska församlingen vilket visar vilken mognad och kunskap denna unga rörelse uppnått.
Han dömdes ”till att varda riket förvisad”. En dom han ”mottog under stor sinnesrörelse”.
Domen väckte enormt uppseende i hela den evangeliska världen och evangeliska alliansen i England skrev till svenske kungen och vädjade om införandet av religionsfrihet i Sverige, något som även den brittiske premiärmininstern skrev under på. Nilsson fortsatte under förvisningen i sitt ämbete. Inte minst då bland nybyggarna i Amerika där ständigt nya baptistförsamlingar växte fram och han bodde en tid granne med Andrew Peterson, verklighetens Karl Oskar…

Konventikelfolket - ett sjungande folk

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:17:00 +0000

Av Lars Bygdås

Konventikelplakatet var ett resultat av den svenska stormaktstidens stolta kyrka med minnen från Gustav II Adolfs segrar under 30-åriga kriget, och givetvis från Gustav Vasas tid som körde ut katolska kyrkan på 1500-talet. Fri från Rom blev den alltså en statsmaktens kyrka och den enhetliga religionens kyrka.

Hotet mot denna enhet kom från pietisterna och deras enkla samlingar i hemmen med bibelläsning och bön så kallade konventiklar, av det latinska conventiculum - liten sammankomst. Dessa människor satte friheten i Kristus främst och var beredda att ta strid för sin övertygelse.

Ett Kristusfolk i tiden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:15:00 +0000

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

Bibeln talar mycket om församlingen, Kristi hemlighet. Läser man bibeln ur det perspektivet, är det som om varje blad handlar just om församlingen; dess utväljelse, dess liv och dess mål. Undervisningen utvecklas och blir klarare och klarare ju längre ut i bibelhistorien man kommer; men redan på bibelns första blad ser vi förebilden på församlingen i Adam och Eva, då Eva tas ut från mannen och hon blir Adams hustru, liksom församlingen är uttagen ur Kristus. Jag önskar i detta bibelstudium att följa bibelhistoriens gång fram mot nytestamentlig tid, för att visa på något av vad det vill säga att vara ett Kristusfolk i tiden.

En Herrens kämpe har fått hembud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:11:00 +0000

År 1974 kom Agneta till ett väckelsemöte på Gamla Bro i Stockholm. Samma kväll döptes hon och har sedan dess varit en hängiven Herrens tjänare i Maranataförsamlingen – en stor tillgång och inspiratör inom många olika områden. Hon talade engelska och spanska flytande, språkkunskaper som har varit till ovärderlig hjälp för många. Inte minst tog det sig uttryck i hennes förkärlek till församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Hon var genom sina insatser en av pionjärerna i den mission som idag är till så stor välsignelse för många.

Gud har berett en väg!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 11 Dec 2015 09:08:00 +0000

Vittnesbörd av Agneta Orellana

Apostlagärningarnas andra kapitel har att göra med vad jag fått uppleva här i församlingen och den undervisning som vi fått.

I den urkristna församlingen började man stötta och hjälpa varandra. Hur är det i dagens samhälle? Ja, vi vet att det finns många som lever ensamma här i Sverige också. De är skilda, ensamstående, de har sociala problem av olika slag. Man kan ha problem vare sig man har hög eller låg ställning, det beror ju inte av det. Gud vet att vi behöver det urkristna församlingslivet. Vi behöver varandra. Vi har olika gåvor som vi kan hjälpa och stötta varandra med. Han har sett till att det är så. Vi är olika, men kompletterar varandra. Det är Gud som har tagit ut oss och gett olika tjänster och gåvor i församlingen för att det här ska fungera. Vi får bedja och komma in i det han gav oss, det som ockå finns beskrivet i Apostlagärningarna.

Midnattsropet nr 4 2015

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 21:12:00 +0000

Ladda ned PDF

Guds rike är ingen demokrati

Ledare av Berno Vidén

Fortsätt att bedja för missionen

Bildrapport från Dominikanska republiken (bild)

Fortsätt kampen!

Utdrag ur bok av Arne Imsen

Det annorlunda riket

Bibelstudium av Jan Egil Hafsahl

Ge ditt liv till Kristus

Vittnesbörd av Keren Lèon

Konferensen har gett nya perspeltiv

Reportage från Sommarkonferensen 2015 (för bilder se pdf eller papperstidningen)

Han begynte om igen

Vittnesbörd av Leif Löfgren

Fortsätt att bedja för missionen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 21:11:00 +0000

Guds rike är ingen demokrati

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 20:46:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Mänskliga rättigheter, såsom yttrande- religions- och pressfrihet, ligger till grund för många av våra moderna samhällen, men den auktoritet som utgör förutsättningen för ett sant människovärde, för rättvisa, barmhärtighet och rättfärdighet vill världen inte veta av.

USA räknas historiskt som ett mänskliga rättigheters föregångsland. Då federationens första konstitution antogs den 30 april 1789 var det många européer som sökte sin tillflykt där. Från Sverige tog utvandringen fart under 1830-talet då de lagar som förbjöd utvandring upphävdes. Många familjer flydde på grund av kristendomsförföljelse. I USA fann man en fristad att fritt kunna utöva sin tro.

Fortsätt kampen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 20:08:00 +0000

Utdrag ur bok av Arne Imsen

erar ur Hebreerbrevet 8:5: ”Se till att du gör allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad på berget.” Mönsterbilden var så viktig att Gud inte lät sin tjänare designa någon del utav det tabernakel han skulle bo i, varje bräda var genomborrad. Bräderna låg inte sida vid sida,de var helt enkelt intappade i varandra. Vi måste vara genomborrade, så att Herren kan bo ibland oss. Ingenting överlämnas åt slumpen.
Vi frestas ofta bli frilansare så att vi gör efter vårt eget huvud. Istället för att bli ett Guds hus, blir vi ett avgudatempel och ett tillhåll för makter och myndigheter som sedan terroriserar hela mänskligheten.
I 1 Korintierbrevet 5 står om din och min kropp att den nedbrytes. Tältet bryts ner, men evighetens Gud har en bostad. Han bor ibland dem som har en ödmjuk ande och ett förkrossat hjärta.
Han bor inte i alla dessa hus och tempel som bär hans namn. Han låter sig inte betjänas av människohänder, som om han vore beroende av alla dessa miljoner händer som vill tjäna honom inom alla områden; vill bygga upp, förbättra, förädla, kultivera.
Den bostad Gud vill ha är den levande församlingen. Där bor han och verkar.
Låt oss tillsammans anropa himmelens Gud om ynnesten att få vara en sådan levande församling. Den urkristna församlingens trosbekännelse är omöjlig att proklamera utan att äga den urkristna församlingens Jesus.
Låt oss upphöja Jesus så att vår församling blir ett Guds hus, där det inte bara blir ett och annat nedslag av den helige Ande, men där den helige Ande bor och utför sina dråpliga gärningar.
Vi är benägna att sjunga om hemlandet och vi vill så gärna bli uppbyggda, men vi måste på något vis, inte genom teoretiska beslut, men genom erfarenhet komma bort från lustmomentet och ledas in i kampmomentet, så att vi konkret och påtagligt blir korsbärare i Jesu efterföljd.
Om jag kunde driva fram detta med disciplinära åtgärder så skulle jag naturligtvis göra det, men det går inte, för då blir det kommandodisciplin i församlingen, och sådant kan inte leda fram till annat än militanta miljöer. Vi har inte fått korpralens uppgift, utan herdens. Vi kan inte kommendera fram eller fösa fram, men vi kan gå före och med vårt eget liv visa vägen och bli förebilder för trons folk.
Det finns fördolda skatter nedlagda ivårt väsen. Vi kan vara med och locka fram det som är nödvändigt för vår andliga tillväxt. Locka fram hågen som ger människor en djup längtan att få mera av Jesus.
Vi behöver Ordet som blev kött – det inkarnerade Ordet. Det räcker inte med att vi har budskapet, vi måste bli budskapet. Det är Guds vilja med oss allesammans.

Det annorlunda riket

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 20:06:00 +0000

Bibelstudium av Jan Egil Hafsahl

Under sommarkonferensen hade Jan Egil Hafsahl, föreståndare för Pilgrimsfolket i Norge, några bibelstudier som han introducerade med en kort historik över den motkultur och proteströrelse som gick fram över västvärlden under sextio- och sjuttiotalet. Han presenterade hur det också inom kristenheten växte fram en proteströrelse mot etablerad, materialistisk livsstil, och även hur maranataväckelsen växte fram med storfamiljer och kampen för att stå utanför.

Vi ska läsa ett av de äldsta vittnesbörden som ges om Guds folk. Vi går till Apostlagärningarna kapitel 17, och läser från vers 6, den sista delen: ”Dessa män, som hava uppviglat hela världen, hava nu också kommit hit, och Jason har tagit emot dem i sitt hus.” Och så kommer definitionen på dessa trons uppviglare: ”De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är konung.”
Kan du säga amen till detta? De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är konung.
I Svenska Folkbibeln står det: ”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, (…) De handlar alla mot kejsarens påbud.”
Jag skulle vilja säga något om ”Tvärt-emot-riket”. Dessa som handlar tvärt emot.
När Johannes Döparen introducerar Jesus och hans rike, så gör han det med dessa ord, om vi läser ur Lukas 3, där vi möter Johannes Döparens vittnesbörd, och han introducerar här Tvärt-emot-riket:
-Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar (Luk 3:5).
Jag har satt som rubrik över detta: Det som är tvärt emot. Det annorlunda riket. När Maria sjunger sin lovsång, säger hon i Lukasevangeliets första kapitel:
-Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt; hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer (Luk 1:52-53).
Det är Tvärt-emot-riket.

Ge ditt liv till Kristus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 20:04:00 +0000

Vittnesbörd av Keren Leon

Jag fick för ett par månader sedan en bok som heter 100 % för Kristus, (Basil Malof). Den boken talar om att ge sitt liv till Kristus med 100 procent, och inte 50 procent. I boken står det om hur människan gör när hon räknar procent, 100–1=99. Men när Gud räknar, så är 100-1=0. Om vi inte ger allt åt Gud, så vill han inte ha någonting.
Vi måste ge Gud hela vårt hjärta. Vi måste ge Gud alla nycklar vi har. Varje litet hörn av vårt hjärta ska vara uppfyllt av Jesus. Han vill lära oss att förstå att livet vi lever inte är vårt liv, utan hans liv, för det är han som har frälst oss. Han dog för oss på korset och gav oss nytt liv. När vi lever för Jesus ger vi honom hela vårt liv.
Vi vet att det att vara en kristen kan vara en svår kamp. Men vår Gud är stor och mäktig. Han hjälper oss när vi är svaga; då får vi tro på honom och hålla oss nära honom och inte släppa taget. Jesus vill vara vår vän, och vi måste öppna och släppa in honom när han bankar på vår hjärtedörr. Då får vi öppna dörren för honom, tro på honom och hålla honom nära oss.
Ett liv som kristen är inte en dans på rosor. Alla vet att det kommer väldigt svåra tider, men det är så härligt att vara frälst och ha Jesus i sitt hjärta. Det är det bästa steget man kan ta; speciellt när man är ung. Världen har ingenting att ge oss. Det världen kan ge är mörker, ensamhet och depression. Men Jesus ger oss ljus, han ger oss nytt liv – och ett evigt liv!
Vi har ett hopp om att någon gång kommer Jesus, och då får vi möta honom på skyarna, och då ska vi bo med honom för evigt. Vår längtan är att leva för honom, så att vi får se honom när han kommer tillbaka. Det här är bästa steget man någonsin kan ta, och jag är så tacksam över att Jesus har tagit bort mina synder, att han har frälst mig och gett mig nytt liv. Amen.

Han begynte om igen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 20:00:00 +0000

Vittnesbörd av Leif Lövgren

Under sommarkonferensen deltog broder Leif Lövgren som hunnit bli 70 år. MR bad honom berätta något ur sitt händelserika liv, varpå Leif uttryckte en önskan att lyfta fram hur Jesus började om på nytt igen i hans brokiga liv.

Jag har en historia som jag gärna vill berätta, och genom vilken jag vill vara till välsignelse och framför allt hjälp för ungdomar, så att de inte ska hamna i sådana svårigheter som jag varit i. Idag är jag fri.
Jag såg dagens ljus i en kökssoffa i en banvaktsstuga, Imbostugan, mellan Uppsala och Tierp. Mina föräldrar var kärleksfulla och jag är övertygad om att min mamma tog mig i sin famn och bad den bön vi kan läsa om i bibeln: ”Må Ruben leva och inte dö” (5 Mos 33:6). Min mamma bad för mig, att det skulle gå bra för mig i livet. Vi var tre gossar som växte upp i hemmet. Senare bodde vi också på Soldatvägen i Tierp, i ett område vi kallade för Grini. Det var för att det liknade en fångkoloni i Norge under kriget, kallad Grini.

Vad hände med Jesu kropp?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 19:58:00 +0000

Undervisning av Paulus Eliasson

Jesu död och påstådda uppståndelse är evangeliernas klimax. Jag säger påstådda, för det är absolut inte alla som utan vidare godkänner evangelisternas historia som fakta. ”Det är för många motsägelser i evangelieberättelserna”, ”människor uppstår inte från de döda” eller ”något annat hände med Jesu kropp” är vanliga kommentarer.
I denna artikeln vill jag utgå från en argumentation som kanske kan verka ovanlig för evangeliskt troende. Vi ska nämligen ta utgångspunkt i en ”minsta gemensamma nämnare” mellan troende och icke troende, när det gäller Jesu uppståndelse. Ofta, när kristna samtalar med icke troende, slår man huvudet mot en vägg. När vi säger att ”Bibeln säger…”, så får vi svaret ”Jag tror inte på Bibeln”, och så stannar det där, med ord emot ord, tro emot otro. Därför kan det vara nyttigt att försöka hitta en gemensam grund att stå på.
Den amerikanske historikern och professorn Gary Habermas försökte på 70-talet göra just detta, när han forskade i frågan om Jesu uppståndelse. Det Habermas gjorde, var att se på vad majoriteten av forskare på Nya testamentets område kunde enas om. Oavsett vad man anser om Nya testamentet (NT), så är det några fakta som man inte kan komma ifrån – hur bibelkritisk man än önskar vara.
Jesus levde för 2000 år sedan, det är nästan alla eniga om. Jesus menade sig vara Guds Son, det är också allmänt accepterat. Och när det gäller uppståndelsedramat, så är det fyra fakta – de så kallade ”minimala fakta” – som majoriteten av forskare är eniga om. Ska man förneka dem, så går man alltså emot konsensus i forskningsvärlden.
Vilka är då dessa fakta?
1. När Jesus hade dött, blev hans kropp lagd i Josef från Arimateas grav.
2. Tre dagar senare blev hans grav funnen tom av några kvinnor.
3. Jesu lärjungar hade upplevelser där de såg Jesus levande.
4. Jesu lärjungar var beredda att dö för sin tro på Jesus som uppstånden.
Vi ska se närmare på dessa påståenden; vi kan ju inte tro på något bara för att majoriteten av historiker menar det. Men det som är viktigt, är att vi förstår att om vår förklaring om vad som hände med Jesu kropp ska vara trovärdig, så måste den förklara dessa fyra faktum på ett sammanhängande sätt.
I Josefs grav
Bibeln säger att när Jesus hade dött, bad en man vid namn Josef från Arimatea om att få begrava Jesus. Denne Josef var en judisk rådsherre, som var Jesu lärjunge i hemlighet. Josef och några kvinnor begravde Jesus i Josefs familjegrav, någonstans i Jerusalem med omnejd. Detta var en grav som var ett uthugget rum i klippan – och framför graven rullades en sten på plats.
Varför tror de flesta historiker på detta? Jo, för det första finns denna berättelsen i de allra tidigaste texterna vi har – och nämns från flera olika källor. För det andra menar man att Josef inte kunde vara en kristen uppfinning från senare tid. Judiska rådsherrar var nämligen just de som den tidiga kristna församlingen hade som sin värsta motståndare. Det hade varit pinsamt och onödigt för en senare påhittad historia att placera en judisk ledare som den som tog hand om Jesu kropp.

Är USA ändetidens Babylon?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 19:56:00 +0000

Text: Sven Shimon

Frågan är intressant och värd att betraktas i ljuset av Guds ord. Vart befinner vi oss i tiden enligt historien, Ordet och verkligheten sammantaget? Få böcker i bibeln ger oss ett tydligare besked på den punkten än Daniels bok.

Den är så tydlig att historiker har ifrågasatt äktheten i Daniels profetior. Deras argument har varit: Det finns ingen som så exakt kan beskriva historiens utveckling, så noga under årtusenden igenom, allt från 600-talet f.Kr. fram till ändetiden där vi nu lever. Deras slutsats blir: Danielsboken måste vara skriven i efterhand och oäkta.

MARAN ATA!*

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 Sep 2015 19:53:00 +0000

\* Arameiska med betydelsen: Du vår Herre, kom!

Text: Ulla Johansson

Tänk – du kan påskynda Herrens dag

den stora och underbara

Då Jesus på himmelens sky

skall hämta sin blodköpta skara

Längtar du att möta din Frälsare kär

du en gång valde att följa

På försakelsens väg i glädje och tro

om ock genom eld, storm och bölja

Tidstecken visar – det lider mot natt

då arbetets tid är förbi

Midnattsropet nr 3 2015

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 08:22:00 +0000

Ladda ned PDF

" Nästa strid blir om religionsfriheten”

Ledare av Berno Vidén

De statslösa (1)

Text: Berno Vidén

De statslösa (2)

Missionshälsning av Veronica Ureña

Barnen i Mont-Leon

Missionsrapport av Zebastian Vidén

Fungerande tro

Predikan av Arne Imsen

Herrens arm är inte för kort

Appell av Märta Berg Strömmare

Jesus väntar på dig med öppna armar

Vittnesbörd av Camilla Eliasson

Så får du det nya livet

Appell av Jörgen Lindroos

”Nästa strid blir om religionsfriheten”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 08:05:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Efter den historiska domen i USA:s högsta domstol som legaliserar äktenskap mellan två personer av samma kön i federationens samtliga delstater, kommer kampen om religionsfriheten att tillta. Det menar många kristna företrädare: ”Domen får djup inverkan på hur undervisningen av barnen kommer att se ut i skolorna och hur kristna organisationer kommer att behandlas”, säger en röst i nättidningen Impacto Evangelistico. Man menar att en direkt effekt av domen kommer att bli att kristna familjer som vill leva, arbeta och uppfostra sina barn i enlighet med sin tro och övertygelse kommer att bestraffas. ”Religionsfrihet handlar inte enbart om mötesfrihet utan också om friheten att leva ut sin tro veckans alla dagar; på arbetsplatsen, på torgen, i skolan, i hemmet”, uttrycker en annan röst. ”Ett problem är att regeringen kommer att ställa trons folk i en omöjlig situation där de kommer att tvingas att välja mellan att lyda Gud eller att lyda regeringen”, säger ytterligare en person i samma artikel.

De statslösa (1)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 08:02:00 +0000

Text: Berno Vidén

Dominikanska myndigheter transporterar dem till gränsen där haitiska myndigheter vägrar ta emot dem.

Från missionsfältet i Dominikanska republiken nås vi ständigt av rapporter. Församlingens utsända missionärer arbetar oförtröttat vidare med att nå fram till många fattiga människor med evangelium. Med Palavé som bas når arbetet ut till flera olika områden. Ett stort fokus läggs på barnens situation. På flera olika platser arrangeras barnmöten och skapande aktiviteter. En av eldsjälarna i det arbetet är Ilennia Ureña, en ung dominikansk syster som flyttat in i missionscentret i Palavé för att på heltid arbeta tillsammans med missionärerna. Ilennia är också med och bespisar de 120 barnen som kommer tidigt på morgonen för att äta frukost i missionscentret.

De statslösa (2)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 08:00:00 +0000

Hälsning från Veronica Ureña

Frid!

Tänkte helt kort skriva och berätta något om läget här just nu. Landet har nu idag inlett sina utvisningar av illegala i landet. De som drabbas hårdast är naturligtvis haitierna. Många har under en period lyckats få fram sina tillstånd, men de allra flesta har inte kunnat av olika anledningar. Främst är det av ekonomiska orsaker.

Idag fick vi höra att migrationen varit vid några större vägkorsningar där de plockat upp haitier.

Barnen i Mont-Leon

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:59:00 +0000

Missionsrapport av Zebastian Vidén

I östra Haiti, någon mil från gränsstaden Belladere, ligger en bergsby som heter Baptiste. Vi kom första gången dit i slutet av 2009, en kort tid innan jordbävningen som drabbade landet så hårt.

Baptiste är ett slags centrum i området som i sin tur omges av många småbyar, till exempel byn Mont-Leon, som vi kom i kontakt med för fem år sedan.

För att göra en lång historia kort så betalar församlingen löner för samtliga lärare i en skola där. Det är drygt 600 barn som går i skolan - och tack vare offer och andra gåvor från vänner på olika platser så blir skolgången fri för eleverna. Det i sin tur innebär att familjerna i stället kan fokusera på att få fram pengar till mat för dagen och liknande. Nöden i Haiti är stor, och den lilla hjälp vi kan ge genom detta gör en enorm skillnad för dessa familjer.

Fungerande tro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:58:00 +0000

Predikan av Arne Imsen

Vårvintern 1974 höll Arne Imsen en serie bibelstudier på Johannelund, församlingshemmet i Bromma som var storfamiljens första hem. Där bodde en växande skara nyfrälsta och gammelfromma, unga och äldre, från många olika miljöer. Behovet av grundläggande frälsningsundervisning var stort, och utifrån Romarbrevet undervisades om synd och nåd, om den gamla och nya människan, helgelse, egenrättfärdighet och rättfärdigheten från Gud.
Den undervisningen gav en god grund för lyssnarna. Den ledde till en fungerande tro.

Herrens arm är inte för kort

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:57:00 +0000

Appell av Märta Berg Strömmare

Vi kanske lite till mans har upplevt att våra armar är för korta och för få. Att våra krafter inte har räckt till; att vårt förstånd inte har räckt till. Att allt det vi ville, blev till platt ingenting. Vi har nog varit i den sitsen någon gång. Vi räcker inte till när vi ser oss omkring på nöden – detta gammaldags begrepp vet du väl fortfarande vad det betyder. Nöd. Det är vad vi har omkring oss. Fastän det kallas för kravaller, krig, pest, farsoter och jordskred, jordbävningar, översvämningar och tsunamis. Det är nöd. Vi kallar det missbruk, vi kallar det för olyckor av skilda slag. Det må vara vad det vill, men det finns samlat under ett begrepp: Nöd. Och ser vi oss omkring på nöden, så måste vi i ärlighetens namn med gemensam mun erkänna att vår arm är alldeles för kort. Vi står oss slätt. Vi kan inte, och somliga av oss vill inte. Därför att också viljan har blivit skadeskjuten och lemlästad.

Jesus väntar på dig med öppna armar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:56:00 +0000

Vittnesbörd av Camilla Eliasson

Jag har den sista tiden uppehållit mig i Lukasevangeliet kapitel 15 och läst om den förlorade sonen. Det är en berättelse som är väldigt känd. Den handlar om en son som lämnade sin far efter att ha krävt ut sitt arv. Han gick ut i världen och förslösade det i ett utsvävande liv.

Den här berättelsen är en liknelse om människans förhållande till Gud. Vi är som den förlorade sonen. Vi vill gärna ha det Gud kan ge oss, men vi vill inte ha med Gud att göra, utan vill använda hans gåvor på vårt sätt. Men liknelsen berättar också att när sonen hade använt och förslösat allt kom en stor hungersnöd över hans liv. Han förstod att det var bara hos sin far han kunde få mättnad för sin själ.

Så får du det nya livet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:55:00 +0000

Appell av Jörgen Lindroos

Det finns många människor i vår tid som säger sig vara ateister. Man tror inte på någon Gud. Vi fokuserar gärna på det, och försöker överbevisa människor om att det finns en Gud. Men vi träffar också många människor som tycker att det Jesus sa var intressant. De säger att de tror på en högre makt. Man kanske också går på ett och annat möte. Jag träffar många människor på mitt jobb som inte är uttalade ateister. De tror att det ändå finns en gud, men de har en ouppklarad situation med Gud och har inte tagit de nödvändiga stegen.

Kampen för barnens bästa

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:54:00 +0000

Text: Berno Vidén

Rädda barnen – ta dem ut ur skolan!

För 37:e året i rad var det så dags för festlig avslutning inför Pilgrimsskolans sommarlov; Pilgrimsskolan som bland annat innefattar föräldrars grundskoleutbildning av sina barn i skolpliktig ålder. Ett antal elever från skilda årskurser avslutade läsåret 2014/2015 med att sjunga och skickligt framföra olika musikstycken på de musikinstrument de lärt sig att traktera. Stunden var högtidlig, fylld av tacksägelse till Gud och glädjen tog sig många uttryck, både hos barnen och deras föräldrar som lagt ännu ett läsår med hemundervisning bakom sig. Hemundervisning är dock ingen självklar rättighet i Sverige idag. Men motståndet till trots så har familjer och föräldrar med stark övertygelse valt att kämpa vidare, även då undervisningen varit förenad med hot och förföljelse från myndigheter.

Saxat om barnen och skolan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:52:00 +0000

Text: Berno Vidén

Protester mot könsneutral ideologi i Italiens skolor

”I skolan berättar de för mina barn om familjer bestående av två pappor eller två mammor, utan att be föräldrarna om tillåtelse.” Hundratusentals italienare protesterade framför det italienska parlamentet i Rom mot denna störning som är ”farligt och fel” för hela samhället. Många var de som uttryckte sin oro och oenighet mot lagförslaget om att införa en könsneutral ideologi i skolorna. Piazza San Giovanni fylldes till brädden av människor med affischer och flaggor i händerna, för att försvara sina rättigheter, under parollen ”Familjen kommer att rädda världen”. Källa: Impacto
**
**Förförelse i skolan

Jesus kommer! Hur påverkar det din vardag?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:50:00 +0000

Vittnesbörd av Christer Lindkvist

Jag fick frågan ställd till mig på ett väckelsemöte i Maranataförsamlingen. Det fick mig att skriva ner några tankar och bibelord om det kristna livet. Jag vill ta upp några viktiga grundfundament: gudsfruktan, helgelse, sanning, uppbrott, befrielse, prövning och lovprisning.

Den viktigaste grunden i det kristna livet tror jag är sann Gudsfruktan. Det är ett viktigt mål att nå fram till.

Det står i Apostlagärningarna 9:31 att

- Vi ska söka Herren medan han låter sig finnas. Vår tid är begränsad,

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:49:00 +0000

Intervju med Sven Vestman, påsken 2015

Intervju av Stina Fridolfsson

Sven Vestman föddes i Larsmo, en svenskbygd i Finland. Året var 1939 då Sven kom till världen tillsammans med sin tvillingbror. Fadern drog ut i finska vinterkriget.

-Min barndom var i alla fall den bästa tänkbara, berättar Sven. Vi föddes på landet, och behövde aldrig vara hungriga. Vi hade kor och jordbruk,och om man på den tiden hade ett jordbruk, behövde inga barn gå till sängs hungriga. Vi hade också en mor som hade makt med Gud. När hon bad till Gud, så talade hon med Gud. Detta präglade oss som barn.

Slut upp till Sommarkonferensen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 07 Jul 2015 07:46:00 +0000

Maranataförsamlingen i Stockholm har återigen förmånen att hälsa dig välkommen till årets sommarkonferens på Bällsta missionscenter i Bromma.

Årets tema är Livets Andes lag som aktualiserar ett av de huvudteman som Paulus undervisar om i Romarbrevet.

För att ingen som vill delta i konferensen skall behöva stanna hemma på grund av ekonomiska skäl tar vi inte ut några fasta avgifter. Istället ger vi utrymme för den syskonkärlek och utjämning som kommer till uttryck i Nya testamentets offerprinciper.

Midnattsropet nr 2 2015

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:38:00 +0000

Ladda ned PDF

Tid för uppsamling!

Brev från Maranataförsamlingen i Stockholm

Missionsfältet finns mitt ibland oss!

Ledare av Berno Vidén

Möt den utsatta människan

Missionsappell av Roger Lindroos

Församlingslivet tar form - I Kristus är vi en familj

Missionsappell av Emanuel Johansson

När jag ser din himmel! Är universum fininställt av Gud?

Undervisning av Paulus Eliasson

Gör av mig ett kärl för andra, o Gud!

Vittnesbörd av Keren Lèon

Generation ME

Tid för uppsamling!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:27:00 +0000

Brev från Maranataförsamlingen i Stockholm

Bromma i april 2015

Guds frid vänner och medarbetare!

Med stor tacksamhet till Gud ser vi tillbaka på den gångna påskhelgen. Det var en stor uppmuntran att möta alla som kom för att delta i påskkonferensen i Stockholm.

Att dessutom möta den oerhörda respons från vänner som under senaste tiden på olika sätt kontaktat församlingen, bidragit med uppfordrande gåvor för mission och evangelisation, och som har ringt och skickat brev, har verkligen varit berikande.

Missionsfältet finns mitt ibland oss!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:25:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Sverige har historiskt sett varit ett missionerande land, vars väckelserörelser med stor iver och målmedvetenhet har sänt missionärer till många fjärran belägna länder. Med det korta perspektivet och allvaret om att varje folkslag måste få höra budskapet om Jesus, så har ingen uppoffring varit för stor. Evangelium skulle ut till varje pris! Resultaten av främst 1800-talets väckelsevågor och pingstväckelsens tidiga period på hemmaplan, med av evangelium förvandlade familjer och samhällen som reste sig upp från misär och elände då brännvinet byttes ut mot bönemöten i stugorna, var genomgripande och äkta. Budskapet där Jesus säger; ”När den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft att bli mina vittnen”, genomsyrade kristen verksamhet.

Möt den utsatta människan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:24:00 +0000

Appell av Roger Lindroos

Roger Lindroos med hela sin familj var i början på året en period i Rumänien i missionsarbetet som förestås av Pilgrimsfolket i Norge. Nyligen hemkommen förmedlade han denna aktuella appell.

Det grep mig väldigt att se Pilgrimsfolkets arbete i norra Rumänien. Att se alla dessa romer, människor som hör till det lägsta skiktet i samhället och inte har många möjligheter att ta sig fram som andra. Det finns inte jämlika förhållanden. Från dessa folk möter vi numera människor här i Sverige. Det finns knappt någon affär som det inte sitter tiggare utanför. Det är väldigt omdebatterat idag. Man undrar vad vi ska göra med dessa människor. Senaste tiden har jag läst en del bra artiklar. Det finns journalister som har satt sig in litet i dessa människors vardag. Men de flesta förfasar sig över tiggeriet och tiggaren i stället för dennes verklighet. Många säger: Ge inte nånting! Det hjälper dem inte i längden. Ge dem utbildning i hemlandet! Det är väldigt lätt att sitta här i Sverige bakom ett tangentbord i all sitt välmående, och tycka att man borde göra si och så. Visst. Iväg med dem, så vi slipper se. Det ser inte bra ut i vår duktiga välfärd. Men om man vore i den nödställda människans situation så vore det en helt annan sak. Sätt dig in i den utsatta människans liv. Ge i alla fall en vänlig blick. Möt dem med kärlek.

Församlingslivet tar form - I Kristus är vi en familj

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:23:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

I 15 år har Pilgrimsfolket i Norge arbetat med mission i Rumänien. Under en månads tid har jag med min familj haft förmånen att vara med. Intrycken vi fick och upplevelserna vi gjorde är en stark påminnelse om vad som kan ske när evangelium får ingång hos människor. Om detta vill jag dela med mig något av till MR:s läsare

En stor anledning till att syskonen kom till Rumänien är den svåra nöd som finns. Utifrån tanken om Guds rättfärdighet, att räcka ut sin hand till de fattiga och att genom detta nå fram med evangelium om Jesus går arbetet framåt.

När jag ser din himmel! Är universum fininställt av Gud?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:21:00 +0000

Undervisning av Paulus Eliasson

När man frågar en kristen varför han eller hon tror på Gud, får man många olika svar. Dessa svar kan som regel kokas ned till några kategorier: Man har haft ett starkt möte med Gud, som regel efter bön eller att man öppnat sig för Gud i ett möte. Eller så talar man om Andens inneboende vittnesbörd – att en ”känsla” starkare än känslan av att världen är verklig bor inom en, som gör det omöjligt att förneka Guds existens.

Gör av mig ett kärl för andra, o Gud!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:20:00 +0000

Vittnesbörd av Keren Lèon

Hela mitt liv har jag varit väldigt blyg, och alltid lidit av människofruktan. När jag gick i skolan och skulle stå upp i klassen och ha föreläsning för kamrater jag känt i sex år, vågade jag aldrig göra det. Jag skolkade varje gång, för jag var så rädd för att stå där och prata inför dem. Jag kände att genom att vara så blyg inför andra, så sjönk jag liksom. Jag började må dåligt och hamnade i en depression. Jag kunde inte vara mig själv. Mamma sa alltid till mig att jag måste släppa taget om min blyghet, jag kunde inte fortsätta vara så där.

Generation ME

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:19:00 +0000

Jan Egil Hafsahl, ur Pilgrimen nr 2 2013

Många räknar Callum Brown, professor i modern europeisk historia vid University of Glasgow som den som på mitten av 60-talet introducerade uttrycken ”generationsmotsättningar” och ”generationsklyftor”.

Själva tanken är av långt äldre datum. Den grekiske poeten Hesiodos skrev redan på 700-talet före Kristus om ”tidens lättsinniga ungdom, som lägger i dagen en likgiltighet bortom vad ord kan förklara”.

Den franske munken Peter Eremiten, påve Urban II:s mentor till korstågen, skrev år 1114:

Ormen ömsar skinn... - ekumeniken tar klivet in i världsreligionen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:18:00 +0000

Text: Lars Bygdås

Förförelsen i kristenheten har pågått under lång tid, främst genom katolska, antikristliga krafter. Ekumeniken mellan kyrkor och samfund har trappats upp till sökandet av gemenskap över religionsgränserna. Den interreligiösa rörelsen ”den heliga alliansen” är på frammarsch över hela vårt land. Ja, det har blivit något av en kristen dygd att också visa världsreligionerna förståelse och respekt. En sann kristen skall alltså också vara sant interreligiös.
_
_Historiskt sett finns det ingen institution på jorden som visat större intolerans emot oliktänkande än katolska kyrkan!
Genom seklerna skallar: ”Utanför kyrkan ingen frälsning!”
_
_Nyligen uppvaktade representanter för åtta religioner kultur- och samfundsministern Alice Bah Kuhnke med budkavlen Vägra hata och bad om pengar till Sveriges interreligiösa råds arbete (SIR). Hela processen får också en politisk dimension genom att framställa EU som det stora fredsprojektet. Den stora politiskt religiösa världskyrkan växer fram. Uppenbarelsebokens vilddjur – den gamle Ormen har ömsat skinn.

I hans fotspår

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:16:00 +0000

Bibelstudium av Tage Johansson

När Jesus vandrade här på jorden var det ofta stora skaror av människor som lyssnade fascinerat och djupt gripet till hans förkunnelse. Man häpnade över hans kraftgärningar, hur döda uppväcktes och besatta blev befriade. Hela städer och byar kom i rörelse. Där emellan kom han också till den enskilde personen som till exempel mannen som var besatt av en legion onda andar. En legion i den romerska armen kunde uppgå till sextusen man. Där fanns kvinnan som hade haft fem män, en annan kvinna som skulle stenas och en tredje som burit på en obotlig sjukdom i tolv år, och som blev botad av att röra vid hörntofsen på hans mantel.

Kan Jesu återkomst ske när som helst?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:15:00 +0000

Bibelstudium av Stig Andreasson

Jesu återkomst – ett ämne för ständiga spekulationer.

Det hände i Stockholm för några år sedan. Efter en gudstjänst inbjöds besökarna att övervara en mindre konstutställning i ett rum i kyrkan. En av tavlorna hade ett något gåtfullt motiv. Guiden förklarade att den föreställde Jesu återkomst. -Vad menar du? Skall han komma tillbaka? utbrast en av gudstjänstbesökarna förvånat. Under mina år i Frankrike har jag hört samma fråga. Folk har hört om ”den lille Jesus” i krubban, som är mycket omtalad, speciellt i juletid. Men om hans återkomst har man aldrig hört ett ord.

Herrens påsk manar till uppbrott

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:14:00 +0000

Undervisning av Berno Vidén

Församlingen är ständigt i rörelse; hon är på väg mot ett mål. Hon är satt här i tiden, men har ett uppdrag knutet in i evigheten, för vi hör nämligen Jesus till.

Som inledning läser vi ur andra Moseboken om när påskhögtiden instiftades. Mose får en befallning av Gud. Det är ingenting som sker av en slump. Det är väl förberett hos Gud. Inte bara förberett utifrån vad som hänt i Egypten när det gäller Israels, Guds folks historia, utan det finns en mycket större, evig plan med det hela. Bibeln lär exempelvis att Lammet blev slaktat före världens begynnelse. Den berättelse vi möter här är när Mose får befallning av Gud hur han ska gå till väga med folket. De ska förbereda sig för ett uttåg. Befrielsedagen är inne. Man vet att man ska förbereda sig; stå redo, ha vandringsstaven, skor, allt ska vara packat och klart. -Den här natten ska ni dra ut ifrån slaveriet. -Ni ska invänta den order som kommer. Det är mycket som ska ske den här natten. Men det som sker är ingen isolerad företeelse där och då, det här är något som skildrar Guds eviga plan för människan; något som stod färdigt redan i evigheten.

Dagen då allt förändrades

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 May 2015 16:13:00 +0000

Det handlar om en mycket speciell dag då förutsättningarna för varje människa på denna jord i ett nu förändrades. Man kan säga att det var den dagen som delade historien i två delar; ett före och ett efter.

Tänk dig in i situationen att allt du önskar av välgång och lycka helt plötsligt finns där i din väg, utan att du ens behöver anstränga dig. Eller att oro och plågor du bär på likt en tung börda, från en stund till nästa försvinner ur ditt liv. Det låter för otroligt för att vara sant, men det var faktiskt något av det som hände denna dag i historien. Dessutom var det mycket mer än så, större och ännu mer otroligt.

Midnattsropet nr. 1 2015

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 20:04:00 +0000

Ladda ner PDF

”Bli en herde för slaktfåren”

Missionsrapport av Berno Vidén

Rätten att leva sin tro

Ledare: Emanuel Johansson

Maranatafolket

Utdrag ur boken Maranata - Du vår Herre kom! av Arne Imsen

Satsa allt på Jesus

Appell av Roger Lindroos

Ett rop från flyktingarna i Suruç

Missionsrapport av Gustaf Jillker

Terror eller tro

Appell av Hans Lindelöw

Låt försona er med Gud

Appell av Emanuel Johansson

Den breda ekumenikens väg

Undervisning av Stig Andreasson, Del 3

”Bli en herde för slaktfåren”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:44:00 +0000

Vår tid präglas av flyktingar som ingen annan tid i historien. Globalt sett har världen aldrig tidigare upplevt så många jagade människor som flyr för sina liv från oroshärdar och terrorism. Det är

profetiskt!

Missionappell av Berno Vidén

Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon, är ett uttryck som ofta dyker upp i tankarna när man arbetar på missionsfältet i Dominikanska republiken och Haiti. Behoven är så enorma och det förhållandevis lilla vi lyckas åstadkomma känns ibland som en droppe i ett bottenlöst hav. Att se misär och elände utan att kunna göra något kan vara påfrestande. Att se barn lida på grund av att föräldrarna inte har möjlighet att ge dem mat och kläder är svårt, eller om någon i familjen blir sjuk och det saknas resurser för att åka till sjukhuset. Även om man lyckas träffa en läkare så har man oftast inte råd att bekosta de undersökningar som krävs för att få rätt vård eller att köpa den medicin som läkaren skriver ut.

Rätten att leva sin tro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:42:00 +0000

Ledare: Emanuel Johansson

Det är nu sjuttio år sedan röda armén nådde fram till koncentrationslägret Auschwitz. Världen chockades av vad som var frukterna av den tidens stora vilddjur. Uppburen av politisk makt och en ideologi utifrån en evolutionistisk och livsföraktande människosyn fick detta dödens vilddjur fritt spelrum ställande åtskilliga människor i sin tjänst. Det var många millioner som under några år på ett fruktansvärt skoningslöst sätt mördades i döds- och koncentrationsläger runt om i Naziväldet.

Maranatafolket

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:41:00 +0000

Utdrag från boken Maranata - Du vår Herre kom! av Arne Imsen

Maranatafolket förvaltar och förmedlar ett mångfasetterat och Kristuscentrerat frälsnings- och helgelsebudskap för att göra de heliga skickliga att utföra Kristi tjänarevärv; att uppbygga hans kropp. Ingen av de ursprungliga bibeltexterna har i vår tid lämnats oantastad, varför äldre och nyare vrångbilder och villfarelser rensat bort anstöten och konstruerat en allmännelig kyrka med teologiska system och former med många hedniska styggelser framdrivna av otäcka andemakter.

Satsa allt på Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:40:00 +0000

Appell av Roger Lindroos

Jag vill dela ett sammanhang med er som grep tag i mig. Det handlar om Jesus och en kvinna som kom fram till honom:

- Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords. Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: ”Varför skulle detta förspillas? Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.” När Jesus märkte detta, sade han till dem:

Ett rop från flyktingarna i Suruç

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:39:00 +0000

Gustaf Jillker kom nyligen hem från en vistelse i Suruç i Turkiet på gränsen mot Syrien. Resan gjordes tillsammans med en vän. Genom nästan dagliga rapporter från Gustaf har några av hans vänner kunnat följa händelseförloppet. Detta har varit till stor välsignelse, både som en uppmuntran om vad Gud gör och som en allvarlig påminnelse om den oerhört svåra situation som de hundratusentals flyktingarna från Syrien befinner sig i.
MR publicerar här några utdrag från en av Gustafs rapporter, och önskar med detta uppmuntra, utmana och engagera flera i det uppdrag som gäller alla Jesu efterföljare.
Rapporten handlar till största delen om sammanträffandet med broder Farzad, som på ett särskilt sätt engagerat sig för de kurdiska flyktingarna i Suruç.

Terror eller tro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:38:00 +0000

Satir och helighet

Appell av Hans Lindelöw

Vad var det som skedde i Paris? Terrorattentatet mot satirtidskriften Charlie Hebdo! För några år sedan var det oerhört intensivt, då Jyllandsposten under hösten hade publicerat sina teckningar som sedan publicerades ute i världen. Det innebar en reaktion över hela världen bland muslimerna som protesterade. Vad handlade det om?

Vad som står emot varandra är alltså helighet och satir. Helighet har med religion att göra. Satir har med upplysningstidens ideal att göra. Den här konflikten, kanske blir särskilt svår då Islam kolliderar med västerländska ideal – vi får inte glömma att också vi tror på en helig Gud.

Låt försona er med Gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:37:00 +0000

Appell av Emanuel Johansson

Trons objekt är viktigt. Vad är det man tror på? Och vem tror man på? Den tro jag vill vittna och berätta om är tron på Jesus Kristus. Där finns det en lösning för frågorna vi bär på. Det är många som funderar över problemen som vi ser i samhället. Det finns radikala grupper som är kopplade till olika slags religioner. Men det finns en lösning, och det är i Jesus Kristus. Han sa bland annat så här:

Den breda ekumenikens väg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:36:00 +0000

Del 3

Undervisning av Stig Andreasson

”Andens fjärde våg”.

Detta är rubriken till en ganska lång artikel i tidskriften Keryx, skriven av Anders Gerdmar, rektor för Livets Ords Teologiska Seminarium, som i dagarna återuppstår i ny ekumenisk gestalt. Vi försöker att genom några koncentrerade citat få tag på själva kärnan i det budskap och den rörelse som alltså nu benämns ”Andens fjärde våg”.

En fjärde våg förutsätter att det tidigare funnits tre vågor.

Diskutera inte med djävulen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:34:00 +0000

Frestaren kom till Jesus - helt säkert kommer han till dig.

Text: Johnny Blondini

Men är du beredd att möta honom när han försöker vilseeda och förvirra dig? Bibeln är den främsta auktoriteten som du kan rådfråga när frestaren kommer. Ta reda på vad Guds Ord säger om de obehagliga omständigheter som Frestaren vill ska drabba dig. Följ där Guds råd för att inte ge efter för Frestaren. Gör som Jesus gjorde och citera ur Guds Ord.

Ta upp striden mot ondskan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:33:00 +0000

Predikan av Hans Lindelöw

I första Mosebok läser vi om dagarna efter det att Noa och alla de som var med honom i arken strandade på Ararats berg:

- Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig (1Mos 9:18-19).

Det här ger också lite perspektiv på missionsbefallningen, då Jesus säger till sina apostlar som han har samlat på berget i Galliléen:

Även de utvalda blir bedragna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:31:00 +0000

Bibelstudium av Morgan Lindroos

Jag vill förmedla några tankar angående den sista tiden. I Matteus evangelium 24 talar Jesus om den sista tidens nöd och förföljelser, efter att hans lärjungar frågat honom om tecknet på hans återkomst och den här tidsålderns slut. Jag tänker speciellt på det han säger i vers 4 och 5:

- Jesus svarade dem: Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.

Kämpa för att vinna en segerkrans som aldrig vissnar!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 06 Mar 2015 17:30:00 +0000

Text: Stina Fridolfsson

Det är VM nu. Och en elit av idrottare inom olika områden tävlar. Det gäller att efter reglerna hinna och orka så att man vinner. I nyhetsprogrammen sopas åt sidan alla andra nyheter; det må handla om flyktingar, politik, ekonomi och krigshärdar. Den stora frågan för många är: Vem och vilket land får skörda äran?

Tusentals människor från olika delar av världen samlas för att bära fram och hylla segrarna – och klandra dem som inte lyckas.

Midnattsropet nr. 6 2014

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 14:09:00 +0000

Ladda ner PDF

Frukost i Batey Palavé

Missionsrapport

Herren strider för oss!

Vittnesbörd av Jonathan Asprusten

Det finns en öppen dörr

Ledare av Berno Vidén

Bed för familjerna som hemundervisar

Text av Emanuel Johansson

- Jag har så mycket jag skulle vilja dela!

Intervju med Gösta Karlsson

I världen men icke av världen

Text av Gösta Karlsson

Blodet täcker

Text av Larz Gustafsson

Vårt uppdrag: Att tala väl om Jesus

Välkommen Herre Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:58:00 +0000

Utdrag ur predikan av Arne Imsen

Var vi än läser i bibeln, står det klart för oss att Jesus kommer. När jag läser det, fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Om det inte hade varit för detta hopp, skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till, i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.

Den breda ekumenikens väg, del 2

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:57:00 +0000

Text: Stig Andreasson

Det högsta goda i kristenheten verkar inte längre vara Trohet mot Guds Ord, men snarare Enhet. Enhetsvindarna blåser ibland i olika riktningar. Detta bidrar till en allt större förvirring. I den här artikeln sätter vi sökarljuset på teologiska läroanstalter och den teologiska tidskriften Keryx.

Enhetsvindar på teologiska läroanstalter.

Så gott som alla stora och ledande teologiska fakulteter i västvärlden är idag helt styrda av liberal teologi. Det betyder kort sagt att den profana vetenskapens principer allmänt tillämpas på bibeltolkningen. Det är en allmän, ekumenisk trend som bara några få mindre fakulteter vågar avlägsna sig ifrån. Nyligen avslutade en bibelforskare sin tjänst på en känd fakultet efter 15 års troget arbete. Orsaken var att han fortfarande trodde på bibeln som en gudomlig uppenbarelse. Men det hade blivit omöjligt att hävda detta på den läroanstalten.

En fantastisk berättelse!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:55:00 +0000

Vittnesbörd: Lennart Schmützer

Vi har ett underbart himmelskt hem. Det har inte alltid varit så för alla människor. Jag har levt ute i världen en lång tid och kände det som att jag kom hem då jag fick komma till Maranataförsamlingen. Det har blivit mitt hem nu, halleluja! Jag är väldigt glad för det. Mitt gamla liv är inte mycket att orda om. Jag har levt därute i så mycket elände. Mycket droger och alkohol. Det har bara varit jag som har existerat, kan man säga. Men nu vill jag läsa ett känt bibelsammanhang från Lukas evangelium, om den förlorade sonen. Han var ju också ute ett tag och levde rövare, så att säga.

Frälst för att vinna andra!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:54:00 +0000

Vittnesbörd: Ingegerd Fredriksson

Det har varit fantastiskt att få vara med här på bibelskolan. Jag har verkligen sett fram emot detta. Jag fick några bibelverser till mig innan jag åkte hit. När jag var hemma talade Gud till mig. De här verserna hör på något vis ihop. Jag vill läsa ur sändebrevet till församlingen i Efesus i Uppenbarelseboken:

- Men jag har det emot dig, att du har övergivit din första kärlek. Betänk då varifrån du har fallit, och bättra dig, och gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid. Varom icke, så skall jag komma över dig och skall flytta din ljusstake från dess plats, såframt du icke gör bättring (Upp 2:4-5).

Den sista skördetiden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:53:00 +0000

Vittnesbörd: Bertil Fredriksson

Det är underbart att vara här. Jag har blivit så välsignad dessa veckor. Varje budskap har gått rakt in i mitt hjärta, varenda predikande broder som har varit här har predikat Guds Ord. Jag tycker det är så underbart med Guds Ord. I Lukas evangeliet 8 berättar Jesus liknelsen om skördemannen som gick ut för att så:

”Säden är Guds Ord”. Det finns så mycket utbud idag. Det finns så mycket när människor samlas under religiösa epitet och uttryck. Men är det Guds Ord man samlas omkring? Den frågan kan man ställa sig. Vad är det som är i centrum, vad är fokus? Det gäller att ha fokus på Guds Ord, och på evangelium. Och på att Jesus kommer, att vi lever i den sista skördetiden.

Vandra i Guds rättfärdighet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:52:00 +0000

Text: Tage Johansson

Det råder en stor begreppsförvirring i vår tid i fråga om ord och uttryck i bibeln, och vad Ordet lär oss om vad dessa uttryck innebär. Några av dessa är helighet, helgelse, ostrafflighet, lag och evangelium. Jag har tidigare i serien ”Korta studier i Skriften” berört några av dessa uttryck, men upplever att det finns ett stort behov av undervisande vägledning.

Då det handlar om helighet, skiljer bibelordet på tillräknad helighet och utövad helighet. Den tillräknade heligheten får vi i pånyttfödelsen genom att Jesus förvärvade helighet åt oss genom sin död och uppståndelse. Lagen kunde inte förvärva helighet åt oss, den kunde bara visa oss vad helighet är. Lagen är i det fallet kraftlös. Dess uppgift var att förkunna Guds helighet men också att uppenbara människans hjälplöshet att uppfylla den.

Kyrie Eleison - Herre förbarma dig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:51:00 +0000

Text: Lars Bygdås

Den blinde tiggaren Bartimeus satt utanför Jeriko och ropade: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.”
Detta rop togs upp i kristenheten och har sjungits i sin grekiska form under århundraden. Den enskildes rop på hjälp i nödens tider.
I den stora flyktingströmmen till Europa finner vi idag tusentals romer från Rumänien. De sitter utanför varuhus och shoppingcenter och ropar och
vädjar om hjälp:
- Tack så mycket, Tack så mycket…
Dessa tiggare känner inte Jesus men de kan lära känna honom genom din och min barmhärtighet. Tiggarna på våra gator är bara en del i det dramatiska året 2014. Sverige kastas just idag in i en politisk kris av historiska dimensioner.
Vad är orsaken? Jo människor på flykt undan våld och terror som söker en fristad i Sverige.
**
** Herre förbarma dig - Kyrie eleison. Ingen vet när denna grekiska text togs upp i kristenheten men i århundraden har människor sjungit Bartimeus bön till Jesus i kyrkor och gudstjänster över hela världen.

Jesus säger: Följ mig!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:48:00 +0000

Vittnesbörd: Marja Strömmare

Det är ett bibelord jag inte kommer ifrån som jag måste få dela med er. Vi befinner oss där Jesus vandrar omkring med lärjungarna efter uppståndelsen. Det är Johannesevangeliet 21, sista delen av kapitlet där. Det är bara en halv mening som drabbat mig så. Jag känner så väl igen mig. Den som känner igen historien vet att Jesus frågade Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Och Simon Petrus får gång på gång förklara hur mycket han älskar Jesus, och han får ett uppdrag av Jesus: ”Var en herde för mina får. För mina lamm på bete.” Den tredje gången Jesus frågar, står det att Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: Har du mig kär, och han svarade:

Vårt uppdrag: Att tala väl om Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:46:00 +0000

Bibelstudium: Jan Egil Hafsahl

Bibeln talar talar om tre människor.
Den första människan: Ho protos. Anthropos. Prototyp, grundform eller urtyp.
-Så är ock skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.” (1Kor 15:45) Ho protos anthropos.
-Den första människan var av jorden och jordisk (1Kor 15:47)
Efter fallet kommer ett nytt begrepp in i frälsningshistorien. Ho palayon anthropos. Det är ”den gamla människan.”
Så talar bibeln om den andra människan:
-…den andra människan är av himmelen. (1Kor 15:47)
Den andra människan blir i vers 45 kallad för ”den siste Adam”. Ho deutoros anthropos.
I Ef 2, läser vi i vers 15:
-… Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa. (Ef 2:15)
Ho kainon anthropos. En ny människa.
I Kol 3:9 möter vi både uttrycket palaion, den gamla och kainon, den nya:
-I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan (palaion) med hennes gärningar och iklätt eder den nya (kainon).
De här tre har jag försökt se i typologin. Den första människan, den gamla människan – genom Saul. Den andra människan – genom David.
Nu ska vi se på ho kainon antropos; den nya människan – genom Jonatan.

Blodet täcker

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:42:00 +0000

Du har tagit hand om allt som har gått sönder. Du har tagit hand om denna karaktär.
_
_När Du återlöste allt det som finns i mig blev jag helt försonad sådan som jag är.
_
_I Din kropp på korset bar Du mina synder.
_
_Sedan uppstod Du för min rättfärdighet. Allt det som jag slåss mot, allt vad hjärtat rymmer, täcks av dyra blodet i all evighet. Tårarna jag gråtit varje gång jag fallit, draksådd som jag sått med munnen jag har fått, hatet mot min nästa, fel beslut jag fattat.
_
_Allt är under blodet, det har jag förstått. Aldrig är jag ensam i den heta striden, aldrig övergiven, aldrig visad bort.
Vad som än mig möter i den onda tiden, jämfört med Din himmel är det alltid kort.

I världen, men icke av världen...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:41:00 +0000

Text: Gösta Karlsson
**
**En radikal frälsningsupplevelse medför avståndstagande från världsliga och för en FRÄLST människa väsensfrämmande aktiviteter.

När jag nu försöker att skriva en artikel för Midnattsropet så är det nog så, att jag ger mej in på ett för många känsligt område.

Låt mig börja med ett litet tankeexperiment. Hon kan väl vara i medelåldern eller… Man kan också tänka sig att hon kommer från den kriminella världen. Nu ville hon lämna det livet och sökte efter någon som kunde leda henne rätt. Så fann hon en människa som ledde henne till ”en kristen tro”. Någon upplevelse av FRÄLSNING, det som Bibeln så klart talar om gällde det inte. Nåväl, det ordnade sig för henne rent socialt. Nu blev det att söka arbete och hon blev… skådespelare!?

- Jag har så mycket jag skulle vilja dela!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:40:00 +0000

Intervju: Stina Fridolfsson

Gösta Karlson är en välkänd profil för många i den svenska kristenheten, och inte minst för Midnattsropets läsare. Vi hälsade på honom i hans hem i Tranås för att få en intervju och presentera honom i tidningen.

Vid den inledande frågan om hans ålder, sade han med glimten i ögat:

- Jag är på mitt åttiosjunde år, så jag tänker sparka igång och börja om nu! Det är bra att börja i den åldern!

Bed för familjerna som hemundervisar!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:37:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Den här hösten har föräldrars kamp för rätten att själva få undervisa sina barn hårdnat. Tidigare skolborgarrådet i Stockholm Lotta Edholm är uttalad motståndare till hemundervisning som undervisningsform och har gång efter annan offentligt gett uttryck för detta. Ett exempel är en artikel i Aftonbladet debatt (10/1 2012) där hon på ett fruktansvärt osmakligt och kränkande sätt jämförde hemundervisande familjer med en psykiskt sjuk kvinna som mördade sina barn. Nu senast har Dagens Nyheter (22/11 2014) publicerat en ledarartikel av Hanne Kjöller. Artikeln, med rubriken Extremisterna som håller barnen hemma, innehåller allvarliga påhopp om familjernas församlingstillhörighet och utelämnar helt att barnen det handlar om får hemundervisning. Kjöller gör sig i artikeln till ensidigt språkrör för Edholms motståndskampanj. Edholm, som ena stunden genom sitt arbete i Utbildningsnämnden beslutar om skyhöga vitesbelopp mot familjer som engagerar och offrar sig för sina barns undervisning, använder i nästa stund massmedia som ytterligare slagträ mot samma familjer med utgångspunkt från deras församlingstillhörighet.

Det finns en öppen dörr

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:36:00 +0000

Text: Berno Vidén

En grupp barn ställdes av ISIS-soldater inför ett val; konvertera till islam eller dödas. Barnen svarade: ”Nej, vi älskar Jesus.” Stunden efter var de dödade av jihadisterna.

2014 har varit ett år då förföljelsen mot kristna eskalerat. Otäcka skildringar från främst muslimskt präglade länder har oavbrutet nått oss. Hela samhällen har utplånats i en grym och besinningslös slakt på alla som inte hängivet gett sin hyllning till sharialagarnas agitatorer. Hundratusentals människor jagas på flykt från sina hem och lider under svåra umbäranden i smutsiga bristfälliga flyktingläger. Fanatismen representerad av dem som ser jihad som världens enda lösning är gränslös och skapar skräck också långt in i västvärldens sekulariserade länder. Tidigare i år publicerade Svenska Dagbladet en artikel som beskrev hur 80 procent av alla som idag utsätts för religiös diskriminering är kristna; ”Sju egyptiska kristna avrättade i Libyen”, ”Bombattack mot kyrka på Zanzibar”, ”Kristna i Raqqa i Syrien tvingades ingå pakt om underkastelse under islamistiskt styre”.

Herren strider för oss!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:34:00 +0000

Vittnesbörd av Jonathan Asprusten

Jag vill helt kort berätta en historia från bibeln. Jag blev så välsignad när jag nyss läste den. Vi har haft bönedagar i församlingen. Det har varit fokus på att bedja för församlingen och det arbete vi står i. Vi möts av mycket prövningar. Jag läste berättelsen om Josafat. Han var kung i Israel och en stor här kom emot landet:

- Man kom och berättade detta för Josafat och sade: ’En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi.’ Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga HERREN (2 Krön 20:2-3).

Frukost i Batey Palavé

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 20 Dec 2014 13:33:00 +0000

Text: Berno Vidén

Innan solen går upp i den tidiga morgonen så levereras den dagsfärska mjölken direkt från bondgården. Ett par timmar senare kommer ca 120 barn till Comunidad Maranatas missionscenter för att få varm choklad och smörgås. Varje morgon måndag till fredag har vi möjlighet att hjälpa alla dessa barn med dagens viktigaste mål.

Två av pojkarna som är inskrivna vid frukosten heter Edison 7 år och hans lillebror Isaias. Den här morgonen kom Edison ensam. Elaine som tar emot barnen då de kommer frågar efter Isaias och undrar varför han inte följde med idag. Orsaken var att mamma var sjuk och inte hade gjort honom i ordning.

Midnattsropet nr. 5 2014

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 07 Nov 2014 17:56:00 +0000

Ladda ner PDF

Församlingens uppgift i stjärnsamhället

Ledare av Berno Vidén

Gud tog mig tillbaka till sin församling

Intervju med Ilennia Ureña

Dragen ut ifrån henne

Utdrag ur Vedergäll Babylon av Arne Imsen

I kamp för evangelium

Reportage av Stina Fridolfsson

Gertrud och Stina - två pionjärer

Reportage av Berno och Karin Vidén

”Jag lyfter mina ögon upp till bergen, därifrån kommer min hjälp”

Vittnesbörd av Simon Beecham

Jakob, Kaleb & Elisa - Tre förebilder i Gamla testamentet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 06 Nov 2014 20:20:00 +0000

Appell av Jörgen Lindroos

Det finns tre förebilder i Gamla testamentet som betyder mycket för mig.

Dessa tre har det gemensamt att de kämpar och drar sig inte undan. Den första av dem talas om i 1 Moseboken:

-Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe. Han tog dem och förde dem över bäcken tillsammans med allt annat han ägde. Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. Och han sade: ”Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob”. Han sade: ”Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat” (1 Mos 32:22-28).

I kamp för evangelium

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:47:00 +0000

För en tid sedan fick jag tillfälle att besöka Åse och Stig Andreasson, som efter mer än femtio år som missionärer i Frankrike återvänt till Skandinavien och nu bor i Moss, en mindre stad några mil söder om Oslo. De har bosatt sig i Åses hemland. Stig kom från det då existerande Helgelseförbundet i Sverige, och Åse från De Frie Evangeliske Forsamlinger i Norge. De sändes ut av Helgelseförbundet, där flera församlingar stod för deras underhåll. De Frie Evangeliske Forsamlinger i Norge gav också hjälp till deras pionjärarbete att bygga evangeliska församlingar i Frankrike.

Gud tog mig tillbaka till sin församling!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:42:00 +0000

Från Dominikanska republiken har vi glädjen att i Maranataförsamlingen för första gången ha besök av Ilennia Rubén, en av missionens unga medarbetare i Santo Domingo. Ilennia bor i området La Cañada, som en gång i tiden var en vacker dalgång men som med åren, och med massinflyttning till huvudstaden, omvandlats till ett slumområde. Under många år har församlingen varit verksam i området, med evangelisation, barnmöten, läkarmottagningar osv.

Intervju: Veronica Ureña

Församlingens uppgift i stjärnsamhället

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:39:00 +0000

Text: Berno Vidén

För första gången i Sveriges historia verbaliseras Stjärnfamiljen som begrepp i regeringsförklaringen. Detta utgör en markör för hur i människans natur nedlagda värderingar och normer under senare decennier skoningslöst angripits och systematiskt sorterats bort. Under epitet som frigörelse, feminism, kvinnans rätt och sexuell läggning har Sverige under mindre än en generation lyckats med bedriften att lagstadga mot flertalet tidigare av naturen hävdade värderingar, och för det nya samhället och dess individer, något som den nytillträdde socialdemokratiske statsministern högtidligt under sin presentation av regeringsförklaringen väljer att sammanfatta under begreppet stjärnfamiljen.
Enligt Wikipedia myntades ordet stjärnfamilj första gången 2008 och har därefter upptagits i svenska språket som ett uttryck för alla former av familjekonstellationer, oavsett om det handlar om ett traditionellt äktenskap mellan en man och en kvinna eller en enkönad relation man med man eller kvinna med kvinna. Begreppet beskriver i stort sett vilken slags relation som helst mellan två eller flera parter, och som medborgare förväntas vi alla att utan protester anpassa oss efter dessa samhällets nya normer och tänkesätt.
Historielöst och mot bättre vetande formas det svenska stjärnsamhället byggt på lögner. Lögner om familjen, lögner om människovärdet, lögner om vad som är rätt och fel. Sanningar som under alla tider legat till grund för samhället har våra folkvalda politiker under påtryckning av populistiska rörelser, av rädsla för diskrimineringsstämpeln, på kort tid låtit gå förlorade – och bannlyst.
Till det yttre vill Sverige framstå som ett liberalt och mångkulturellt land med högt i tak. Men verkligheten är en annan. Den som inte bejakar trenderna och positivt rätar sig in i ledet marginaliseras. Repressalier möter obarmhärtigt de medborgare som vill stå fast vid vad bibeln – Guds ord – säger om familjen.

Dragen ut ifrån henne

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:38:00 +0000

Guds folk är som flyttfåglar. De känner tiden, och detta drar dem ut ur fångenskapen. Detta uttåg ur Babylons förgängliga välde, har inneburit ett lidande och en kamp, som det inte finns möjlighet att beskriva i jordiska termer.

Utdrag ur Vedergäll Babylon av Arne Imsen (BMC-förlag 1999)

Vem är lik vilddjuret, och vem kan strida emot det? Det blir en total kapitulation inför en maktkonstellation, konkretiserad och personifierad, vars like vi haft förebilder av genom hela historien, men som dock aldrig förr har trätt fram med den rustning och de resurser som nu tar form. Gudalik, mäktig, med lejontänder som krossar allt motstånd och trampar ner den, som inte tillbeder och erkänner honom.
Men: ”De övervunno honom i kraft av Lammets blod”. Det var draken de övervunno, den drake som ger vilddjuret sin makt och sin myndighet. På grund av ursprunget vet vi vad arten är och vad resultatet kommer att bli.
Vi läser i Uppenbarelseboken tolv att kvinnan stred mot draken och övervann honom. Babylon var i strid mot ängeln, på en annan nivå. Det beror på att detta är slutstriden för Babylon. Under processen på väg fram till slutet, har där pågått en evakuering. Solkvinnan fick sin plats i öknen, dit hon tog sig med hjälp av de vingar som gavs henne. Men om Babylon läser vi: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk!”
Ut ifrån detta babyloniska väsende har det genom generationerna, ända tills nu, skett ett uttåg av heliga. En avfolkning av människor, som med sitt liv och vittnesbörd markerat distans i ord och gärning. Inte bara en verbal protest, utan ett uttåg. Väckta människor har satt sig i rörelse och dragit ut. Man har varit medveten om att detta världsrike går emot sin undergång. Och man har längtat efter staden med de fasta grundvalarna, ty i sitt inre bär varje levande kristen medvetenheten och visionen om en stad, vars grundvalar aldrig kan vackla.
I kontrast mot det välde, som skall störta samman, ser den kristne det nya Jerusalem, som förbliver, eftersom hon är född ovanefter, och det nya Jerusalem är den andliga människans moder, den plats där vi har vårt medborgarskap. Den kristne värderar det närvarande babyloniska väldet utifrån kunskapen han har om den stad som aldrig förgås.
Guds folk är som flyttfåglar. De känner tiden, och detta drar dem ut ur fångenskapen på ett speciellt sätt. Gud har sökt dem och lett dem ut i den frihet, som tillhör Guds barns härlighet. Denna rörelse, detta uttåg ur Babylons förgängliga välde, har inneburit ett lidande och en kamp, som det inte finns möjlighet att beskriva i jordiska termer. Den skara som ligger gömd under altaret i höjden, väntar på en rättfärdig uppgörelse. Det ligger ett outsägligt lidande bakom martyrerna, vars heliga och rättfärdiga livsverk beseglades genom döden.
- - - - -
Det måste komma en uppgörelse, och martyrerna längtar efter den uppgörelsen. Varför? Inte för att de är hatiska, men de längtar efter den frikännande dom som himmelens Gud skall kungöra över dessa martyrskaror, som blev dömda till döden av denna världens mäktige. De blev förödmjukade och kränkta, de fick möta vilddjuren och dräptes, eller låstes in i sinnessjukhus.
Hur kan det vara möjligt att ett sådant lidande får fortgå utan att Gud skyndar sig att gripa in? Om det varit den renodlade ondskan som agerat, så hade Gud snabbt gripit in. Men den maktkonstellation som åstadkommit det värsta lidandet för Guds folk, kommer från den kristenhet, som bär Guds namn.
Därför får vi finna oss i dröjsmålet. Kristenheten har i Guds namn etablerat förföljelser mot all levande och sann kristendom. De kristna har sin värsta fiende på sitt eget territorium; i kristenheten. Därför måste Gud och vi finna oss i att detta lidandet fortgår fram till den dag då Gud skiljer vete och ogräs, definitivt och slutgiltigt. I sin eviga härlighet kommer Gud att kungöra vilka som skall belönas med rättfärdighetens segerkrans. Vi väntar på dagen då Gud skall uttala den slutliga domen.
Den fallna religiositeten har med hjälp av den profana vilddjursmakten framför allt förföljt profeterna. Rakt igenom hela historien rinner en ström av martyrernas blod. ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder.” Den som är med i detta system har solidariskt ansvar för förföljelserna mot de heliga. Alla dessa blodiga händer är ett resultat av de förfärliga konspirationerna mot Guds rike.
Översteprästerna besudlade inte sina händer med att röra vid Jesu kropp. De skriftlärde besudlade inte sina händer genom att själva mörda gudasonen. Nej, det fanns vilddjursknektar, redo att verkställa deras heliga beslut. Då de högsta, religiösa myndigheterna fattat sitt beslut om att Jesus skulle röjas ur vägen, fanns det romerska vilddjuret tillgängligt att verkställa domen.
Tänk, vilka väckelser det hade varit i vårt land, om inte kyrkorna stått i vägen! Vilken andlig kraft det funnits bland Guds folk, om inte profeterna utrotats! Men det stundar en uppgörelse. Martyrerna under altaret i höjden ropar. Vår himmelske Fader säger: Ge er till tåls, vänta en liten stund! Det finns också ett folk, som inte ligger under altaret däruppe, de som kämpar mot vilddjuret här på jorden och värjer sig för att till varje pris upprätthålla släktskapen och förbindelsen med martyrerna.
De vill inte förråda eller svika konungen och hemlandet. De strider emot ondskans väsende för att inte bli delaktiga i dödsdomen mot Jesus Kristus och alla hans vittnen. De vill inte stå bakom bannbullor, bojkotter, förförelser och förföljelser, som drabbat små och stora i Guds rike. Därför reser de sig upp i öppen och klar protest och markerar distans till kulturliv, religiositet, politik och ekonomi, som bygger upp det antikristliga system, som möjliggör en förföljelse i humanitetens namn.
Det står inte: Drag ut ifrån henne och skaffa er en viloplats där ni kan vara trygga. Nej, det står: Vedergäll henne! Det räcker inte med uppbrott och uttåg. Man måste aktivt bekämpa Babylon. Vår uppgift är att pina henne! Vi skall göra precis som vittnena det talas om i Uppenbarelseboken elva. De var till plåga för jordens inbyggare, inte till uppbyggelse och förströelse.
Den kristna församlingens uppgift är att,om möjligt, plåga ihjäl denna sköka! Avslöja hennes lögner och förförelser. Avslöja hennes villfarelser och förfärliga missbruk av makten. Avslöja hennes Kristusfientlighet! Då plågas hon! Men sjung med i hennes psalmer, och hon kommer att acceptera dig, klappa om dig och ge dig vinet, det berusande högmodsvinet, otuktsvinet, som också är vredesvinet.
Ridån håller på att gå ned för sista akten. Scenen förändras. Snart, i mänsklighetens slutakt, kommer Jesus tillbaka. Gå ut och bekämpa skökan! Vedergäll vad hon har gjort!
– - - - -
Måtte vi vara trogna intill slutet, utan svek och förräderi. Bekämpa Babylon! Det gör man inte med flirt och inställsamhet, inte genom att betala skatter till henne, som vi vanligtvis gör. Vår uppgift är att bekämpa skökan och hennes systrar. Verbalt, men också på annat sätt när det är nödvändigt. Genom protester skall vi vedergälla henne. Det gäller inte bara att tänka på martyrskapet för dem som har gått hem.
Tänk på de miljarder som sökte frälsning, men hamnade i kyrkans sköte. De förfördes genom sakramenten och gick förlorade – i Jesus namn. Skulle denna ärkehora vara värd hyllning, applåder och stöd? Hon som är skuld till att miljarder människor i evighet kommer att förbanna prästerskap och kyrka, för att de med påståenden om att pånyttfödelse äger rum i barndop och befästes i konfirmation, letts till fördärvet. Detta smärtar mig mest.
Måtte Gud få ge oss en djupare känsla för dessa människor, så att vi i kampen inte spar oss själva, utan förstår att det är vår uppgift att rädda dem som släpas till avrättningsplatsen, att rycka dem ur dödens käftar och ur förförelsens fruktansvärda makter. Måtte Herren Jesus Kristus få smälta våra hjärtan, så att den härlighet som strålar ut ifrån korset också strålar ut ifrån våra liv på ett sådant sätt att människor får sann vägledning och orientering mot Golgata. En sann och verklig bild av Herren Jesus Kristus, och en mäktig upplevelse av hans uppenbarelse och uppståndelse.

Gertrud och Stina - två pionjärer

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:36:00 +0000

Ett par kilometer utanför Gullspång, i det lilla samhället Skagersvik, bor sedan en tid tillbaka Gertrud Karlsson och Stina Fridolfsson.
I ett lugnt och trivsamt område bland villor och prunkande trädgårdar ligger deras gemensamma hem, ett litet rött hus omgivet av grönska och äppelträd.
Vi besökte dem en regnig septemberdag för att ta reda på varför de nu som pensionärer valt att bryta upp från Stockholm och gå in i ett pionjärarbete. Att Gud inte pensionerar någon stod snart klart för oss.

”Jag lyfter mina ögon upp till bergen, därifrån kommer min hjälp”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:35:00 +0000

Vittnesbörd av Simon Beecham

Jag kommer ursprungligen från England, och jag har inte känt Gud så länge, men jag mötte Jesus för en del år sedan när jag var i Trinidad. Jag lämnade England för många år sedan och levde ganska vilt och använde droger och alkohol. Det var ett liv med mycket festande och mycket resande. Då jag lämnade England åkte jag först till Israel. Där bodde jag i ett par år och var en del ute i öknen och besökte många platser. Jag levde ett vilt liv och det var som sagt mycket festande. Jag fick jobb på en båt och reste med den runt Spanien. Vi seglade även över till Trinidad och Tobago, och där på Trinidad stannade jag och öppnade ett internetkafé.
Under hela mitt liv hade jag varit nyfiken på vad som kommer efter döden. Vad händer? Finns det någon Gud? Finns det någonting överhuvudtaget? Jag har alltid haft denna undran, och jag tror nog att de flesta har det.
När jag var i Trinidad så mötte jag folk som gick mycket i kyrkan. Jag skaffade mig böcker om Jesus för jag ville veta vad det handlade om. Jag läste om profetiorna, om hur världen ser ut, och funderade på om det som folk sa stämde med vad som stod i bibeln. Jag tyckte att det gjorde det och jag såg även vart världen var på väg och hur människan är idag.

Spurgeons varningar för katolicismen bortsorterat i nyupplaga

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:34:00 +0000

Charles Haddon Spurgeon är vida känd. Han var verksam på 1800-talet och hans tal och skrifter har haft stor spridning. Han skrev bland annat en andaktsbok, Morning and Evening, som på senare år givits ut i en kraftigt reviderad upplaga.
I nyutgåvan, utgiven av förlaget Hendrickson, verkar man vilja ändra på textens innebörd genom att byta ut ord av stor betydelse. Exempelvis där Spurgeon använt ordet papism [påvedöme]har man istället skrivit ”en mänsklig religionsform” eller ”det gigantiska religiösa systemet”. Med tydlig syftning på papismen använde Spurgeon beskrivningen ”det fördömda systemet”. I den reviderade upplagan används istället ett mer neutralt uttryck som ”det fördömda, av människor skapade systemet”. När Spurgeon skrivit ”papismens ande”, så översätts det till ”gärningarnas religion”. När det står ”Roms villfarelse”, så blir det ”villfarelse”. Man säger inget om ”papismens mörka gärningar i det förflutna”. När det står att ”präster liksom ugglor hatar dagsljuset”, då reduceras det till att ”mörkret hatar ljuset”. När det talas om att ”spela prästerskapet i händerna”, så reduceras det till att ”spela satan i händerna”. Och när det står att bibeln är påvens bane, ett gift, så reduceras det till bara bibeln.
Vi publicerar här en bit av Spurgeons andaktsbok i original sida vid sida med den reviderade versionen. Texten inleds med ett bibelcitat, vilket förefaller vara det enda som undsluppit revidering. Båda utdragen är översatta från engelska till svenska av Hans Lindelöw.
**
**Förbannad vare inför HERREN den man som tager sig före
att åter bygga upp denna stad, Jeriko (Jos 6:26). **
**
**
**Ur Spurgeons andaktsbok Morning and Evening:
**
**Andaktsbokens originalversion”Eftersom den som byggde upp Jeriko blev förbannad, hur mycket mer så den som strävar efter att återställa papismen ibland oss. På våra fäders dagar föll papismens gigantiska murar genom kraften i deras tro, genom uthålligheten i deras kamp, genom de evangeliska trumpetstötarna. Och nu finns det de som skulle vilja bygga upp detta fördömda system på dess grundvalar. O, Herre, gör deras orättfärdiga anslag om intet och stöt ned varje sten som de reser upp! Det borde vara en allvarlig sak hos oss att grundligt renas från varje villfarelse som har en tendens att främja papismens ande. Och när vi har sopat rent framför vår egen dörr, så skulle vi söka att på allt vis stå emot dess alltför snabba spridning i församlingen, på annat håll och i hela världen. Det sista kan göras dels i hemlighet genom uthållig bön, och dels i det offentliga genom att beslutsamt vittna. Vi måste varna med klok frimodighet dem som är böjda åt Roms villfarelser. Vi måste undervisa de unga i evangeliets sanning och berätta för dem om papismens mörka gärningar i det förflutna. Vi måste hjälpa att sprida ljuset mer uthålligt utöver landet, ty prästerna, liksom ugglorna, hatar dagsljuset. Gör vi allt vi kan för Jesus och för evangeliet? Om inte, så spelar våra försummelser prästerskapet i händerna. Vad gör vi för att sprida bibeln, vilket är för påven hans bane och ett gift. Ger vi ut goda och sunda evangeliska skrifter? Luther sade en gång: ”Djävulen hatar pennor (han sa gåspennor, det var vad man använde då!) och otvivelaktigt hade han goda skäl att göra det. För väl utrustade författare har genom den helige Andes välsignelse gjort stor skada för djävulens rike. Om de tusenden som kommer att läsa detta kortfattade budskap ikväll, gör allt de kan för att hindra uppbyggandet av det förbannade Jeriko, då kommer Herrens ära att utbreda sig ibland människors barn. Läsare, vad kan du göra? Vad kommer du att göra?”
**
**Den reviderade utgåvan”Eftersom den som byggde upp Jeriko blev förbannad, hur mycket mer så den som strävar efter att återställa en mänsklig religionsform ibland oss. På våra fäders dagar föll det gigantiska religiösa systemets murar genom kraften i deras tro, genom uthålligheten i deras kamp och genom de evangeliska trumpetstötarna. Nu finns det de som skulle vilja bygga upp detta fördömda, av människor skapade system på dess grundvalar. Herre, gör deras orättfärdiga anslag om intet, och stöt ned varje sten som de bygger! Det borde vara en allvarlig sak hos oss att grundligt renas från varje villfarelse som har en tendens att främja gärningarnas religion. Och när vi har sopat rent framför vår egen dörr, så skulle vi söka att på allt vis stå emot dess alltför snabba spridning i församlingen, på annat håll och i hela världen. Det sista kan göras dels i hemlighet genom uthållig bön, och dels i det offentliga genom beslutsamt vittnesbörd. Vi måste varna med klok frimodighet de som är böjda åt villfarelse. Vi måste undervisa de unga i evangeliets sanning. Vi måste hjälpa att sprida ljuset mera uthålligt utöver landet, ty mörkret hatar ljuset. Gör vi allt vi kan för Jesus och evangeliet? Om inte, så spelar våra försummelser bara satan i händerna. Vad gör vi för att sprida bibeln? Ger vi ut goda och sunda evangeliska skrifter? Luther sa en gång: ”Djävulen hatar gåspennor”, och otvivelaktigt hade han goda skäl att göra det. Väl utrustade författare har genom den helige Andes välsignelse gjort stor skada för hans rike. Om de tusenden som kommer att läsa detta kortfattade budskap ikväll gör allt för att förhindra uppbyggandet av det förbannade Jeriko, (– det står kvar! Men ingenting av vad det syftar till! ) …då kommer Herrens ära att utbreda sig ibland människors barn. Läsare, vad kan du göra? Vad kommer du att göra?” **
**

- Jag tackar Gud att jag får vara med och kämpa för hans sak

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:32:00 +0000

Vittnesbörd av Ingvar Jansson, 92 år

Jag kommer ihåg för femton år sedan. Då stod jag inför den här församlingen och försökte uttrycka mig. Jag var nyfrälst och det var Kjell Roos som på ett tältmöte talade direkt till mig. Han talade egentligen om vilken ”skitstövel” jag var. Att jag behövde söka Gud. Följden blev att jag hamnade i bönetältet, och där fick jag ta emot Jesus.
Det har gått en del år sedan dess. Jag ville ju be och då var det en som rådde mig att be bönen Fader vår. Jag började be Fader vår… och kom till stället där det heter ”…såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Jag stannade där. Jag funderade över det där och tänkte att det var något man måste göra för att komma fram till den fulla frälsningen. Jag fick faktiskt be Herren om hjälp många gånger innan jag fick uppleva det här. Jag fick uppsöka människor och tala med dem. Jag fick söka förlåtelse, och fick i allmänhet det.
Sedan dess har Herren lett min väg. Jag bodde i Sundbyberg i ett hus som inte direkt var lämpat för åldringar. Det var en liten tambur där man inte kunde ställa en rullator, och en trappa upp till hissen.
Då började jag fundera på att försöka få ett annat boende. Jag letade på datorn efter ett, och så kom jag till ett hus, och det såg väldigt intressant ut. Det fanns en uppkörningsramp så man kunde gå med rullator ända in. Jag funderade på det där flera gånger och tog fram det gång på gång i datorn. Det var bara så att det låg i Dalajärna. Men så tänkte jag:
-Det finns väl social service där också, så man skulle väl kunna klara det där. Jag funderade hur det där huset såg ut inuti, och ringde och beställde tid för att titta och skickade dit min son. Han åkte dit och fick se huset. Han sa att det var bra, det var inga större fel på det. Det skulle nog inte kosta så mycket att reparera. Och sen sa han: -Det är ett kapell!
Det var en församling som hade ett litet kapell ute på själva landsbygden. Själva hade de flyttat verksamheten till Vansbro. I alla fall så bestämde jag mig och åkte upp och köpte det här huset. Det måste ju ha varit Guds mening, eftersom han visade mig huset gång på gång då jag slog på datorn.
Nu har vi börjat ha möten, och det har faktiskt kommit folk. Det har börjat att lossna. Vi fortsätter i höst igen, och jag tackar Gud för att jag får vara med och kämpa för hans sak.
Tack gode Gud för vad du har gjort för mig, och tack för att jag får vara en tjänare för dig. Amen.

Löfteslandet Israel, del 2

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:31:00 +0000

- en berättelse om lidande och förtvivlan, om hopp och längtan

Michael Dakwar är kristen arab född i Israel. Tidigare i år berättade han i ett möte i Maranataförsamlingen om Israels historia från Abraham och fram till vår tid. Föredraget är enkelt och tydligt och till god hjälp för den som vill förstå mer av den historiska orsaken till att Israel ständigt är så aktuellt i världspolitiken. Vi publicerar här den andra och sista delen.

Av Michael Dakwar

Den breda ekumenikens väg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:27:00 +0000

Text: Stig Andreasson

På den breda ekumenikens väg kan märkligt nog karismatisk förnyelse bo tillsammans med en stark sakramental teologi, som är tydligt besläktad med katolicismen. Detta ser ut att bli en delvis ny trend i kristenheten. Man ivrar för karismatiska manifestationer, men samtidigt ivrar man för det man kallar liturgisk och sakramental förnyelse. Ett exempel på detta finner vi i Oas-rörelsens sakramentsuppfattning.
**
**Oas-rörelsens nattvardslära
Av allt att döma betraktar denna rörelse sig själv som en väckelse- och förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Den uppträder som konservativ, bibelförankrad, evangelisk och karismatisk. Men den står samtidigt för en bred ekumenik, som inkluderar den katolska kyrkan. Nyligen utgav rörelsen en avhandling om nattvarden, skriven av dess teologiska rådgivare. Den verkar nära besläktad med den katolska läran om mässan. Liknande tongångar har givetvis tidigare kunnat höras från högkyrkliga lutherska kretsar. Men knappast i förening med pingstbetonad och karismatisk tro. På den breda ekumenikens väg verkar det emellertid som om alla gränser kan suddas ut.
Vi tar med flera av rubrikerna i nämnda avhandling om nattvarden, inklusive teologernas förklaringar, som vi sedan analyserar.

Noas dagar och vår tid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:15:00 +0000

Varför är det så tyst om Jesu tillkommelse?

Bibeln är tydlig om att tiden är kort. Trots detta tystnar alltmer förkunnelsen om Jesu snara tillkommelse. Från en av Midnattsropets läsare publicerar vi här en väckande appell som påminner om denna händelse som ligger strax framför. Ämnet är stort och har under seklernas gång format många teologier med många infallsvinklar. Sven Åke Shimon ger oss här sin syn på tillkommelsen och vad som därefter ska ske.

Åter till Ordet och bönen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:13:00 +0000

Vittnesbörd av Ragnar Sjöberg

Det är underbart att Herren verkar ibland oss. Katoliceringen har blivit så populär i kristenheten att man måste ha radband och Maria-statyetter, osv. Någon frågade om Jehovas vittnen och Islam, om det inte är lika farligt. När det gäller dem är det mer uppenbart att det är villoläror.
I katolicismen är det så mycket som är lika sanningen, men det är inte sanningen. Mycket i själva läran är samma sak, men praktiseras på ett helt annat sätt. Det farliga med katolicismen är också att det finns så mycket storslagna ritualer; kören sjunger pampigt och det tilltalar den naturliga människan. Det är farligt för det fångar den naturliga människan, som tror att det är andligt. Den naturliga och själiska människan är främmande för det som hör Guds ande till. Ännu en fara är att kyrkan tar hand om individens frälsning, man behöver inte tänka på den själv. Är man italienare eller fransman är man katolik av tradition, man har inte valt att bli det då man växt upp i det sammanhanget. Man har väldig respekt för kyrkan, men den personliga frälsningen är man främmande för.
Bibeln säger att vi själva måste ta emot Jesus som frälsare och uppleva pånyttfödelse och frälsning. Det har blivit så populärt med radband och frälsarkrans. Det är mycket fina tankar, men man är främmande för blodet och försoningen. Jesus finns inte med. Det är filosofier och mänsklig visdoms höga ord. Bakom all sådan falsk religion står själafienden. Satan är nämligen religiös. Han har ingenting emot religion, men det ska vara bort ifrån all frälsning och sann gudsuppenbarelse. Där Gud verkar uppenbarar han sin vilja. Man förstår Guds Ord när det uppenbaras genom Guds Andes ledning. Sann tro på Gud, den tro som övervinner, är inte förnuftstro och mänsklig tro. Det är tro som Herren uppenbarar i sitt ord om sanningen.
Må vi vara vakna för att inte intas av det som ser tjusigt ut för människan. Det kan vara till fördärv. Vi läser i historien om hur katolska kyrkan har åstadkommit grymheter; fruktansvärda saker under århundradenas lopp. Den stora skökans synder når ända upp till himlen, står det i Bibeln. Det står också: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder” (Upp 18:4). Det är viktigt att inte låta sig besmittas av sådant som kan se bra ut för människan, men som inte är äkta.

Maranataförsamlingens Bibelskola - med fokus på Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:12:00 +0000

I Maranataförsamlingens nyligen avslutade bibelskola var inget speciellt tema annonserat, men alla som undervisat har samstämmigt betonat vikten av att fokusera hela sitt liv på Jesus Kristus. Det gäller att lära känna honom och vara uppfylld av hans helige Ande för att kunna fungera som hans vittne. Tiden att verka är kort; Jesus kommer snart att hämta sin församling!

Några röster från deltagare i olika åldrar om vad som betytt mest för dem i bibelskolan:

Stöd Pilgrimsskolan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 05 Nov 2014 17:10:00 +0000

Text: Berno Vidén

Pilgrimsskolan är samlingsnamn för hemundervisande familjer tillhörande Maranataförsamlingen. Alltsedan 1977 har föräldrar inom församlingen valt att själva undervisa sina barn i hemmet eller tillsammans med andra familjer som också hemundervisar. Familjerna kom att bli svenska pionjärer på området genom att åberopa en undertryckt och mer eller mindre okänd rättighet i skollagen som gav utrymme för föräldrar att hemundervisa: ”Beredes barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning som väsentligen motsvarar grundskolans, skall barnet befrias från skolgång (dåvarande skollag § 35).”
Pilgrimsskolan har förutom några kortare tidsperioder alltid tvingats arbeta i motvind. Politiker och media har bedrivit regelrätta kampanjer för att smutskasta hemundervisningen. Exempelvis när TV-programmet Existens 2008 gjorde reportage om hemundervisningen, som om det vore en registrerad skola, så intervjuades chefsjurist Ingegerd Hillbom på Skolverket. Hon sa då: ”Det är ju olagligt, för enligt vår lagstiftning så krävs det ett godkännande enligt skollagen för att få ha en skola.” Före detta skolborgarrådet Lotta Edholm har vid flera tillfällen agerat direkt fientligt mot hemundervisningen och lovat att ”stoppa undervisningen”. Edholm beklagar sig över att myndigheterna inte har större befogenheter för att med tvångsåtgärder kunna hämta barnen till vanlig skolundervisning.
Efter att skollagen ändrades 2010 kriminaliserades i ett nu ett hundratal föräldrar i Sverige. Då ströps nämligen det utrymme i lagen som tillät hemundervisning. Från och med att nya lagen började gälla läsåret 2011/12 krävs det synnerliga skäl för att få tillstånd. Många hemundervisande familjer valde då att fly Sverige. Andra förföljs genom att familjer utsätts för sociala utredningar och genom att de blir påförda skyhöga vitesbelopp. Bara under förra läsåret ålades två av Pilgrimsskolans familjer att betala närmare 80.000 kronor.
Hemundervisningen är dock så angelägen att Maranataförsamlingen även fortsättningsvis kommer att ge sitt direkta stöd till de församlingens familjer som drabbas av vitesförelägganden. Att hemundervisa är en mänsklig rättighet med stöd i Europakonventionen, FN:s stadgar för mänskliga rättigheter och i FN:s barnkonvention.

Midnattsropet nr 4 2014

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 14:11:00 +0000

Ladda ner PDF

Hela världen är i totalt kaos – Jesus kommer!

Ledare av Berno Vidén

Kristet ansvar

Ledare från 1973 av Arne Imsen

- Förvandla Palavé till en batey för Jesus!

Missionsrapport av Karin Vidén

Vågar du bli en protest?

Appell av Karin Vidén

Löfteslandet Israel

En berättelse om lidande och förtvivlan, om hopp och längtan

Michael Dakwar ger en tillbakablick över Israels historia

”Om någon hör min röst”

Hela världen är i totalt kaos – Jesus kommer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:55:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Miljontals människor flyr undan terror och krig, förföljda på de mest grymma sätt. I Irak, Afghanistan, Iran, Syrien, Palestina, Västafrika och på många andra platser drivs människor bort från sina hem och tvingas leva i en ständig skräck, under svår svält och plågande sjukdomar. Hela världen är verkligen i den ondes våld!

Media speglar situationen, och det är där vi befinner oss. På behörigt avstånd, omgivna av våra materialistiskt präglade problem, får vi presenterat för oss en lidande mänsklighet som i en dunkel spegel. Ondskan berör oss men vi har ännu inte drabbats på de grymma sätt vi ser äga rum genom TV-rutan och i datorskärmarna. Unga som gamla tvingas gömma sig uppe i karga berg utan mat och vatten. Familjer tvingas lämna sina utmattade anhöriga bakom någon buske där endast döden väntar. De som inte lyckas fly hinns ikapp av terroriserande ISIS-grupper och ställs inför fyra alternativ: Konvertera, betala dyra böter, fly eller bli avrättade. Flera av dem som inte har möjlighet att fly konverterar under hot till islam men blir ändå sedan kallblodigt mördade. Små barn könsstympas och lämnas att förblöda till döds. Flickor och unga kvinnor våldtas brutalt och säljs vidare som sexslavar. Andra blir offentligt korsfästa eller halshuggna enbart för att de tillhör fel religion. ”De otrogna” terroriseras och mördas urskillningslöst.

Kristet ansvar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:54:00 +0000

Det är valtider. Lägg din röst på Nasaréens parti. Jesus Kristus har gett församlingen en programdeklaration som inget parti kan göra. Den är grundad på Guds rättfärdighet och har sin förutsättning i himmelrikets politik och den nya födelsen. Jesus själv initierade verksamheten genom att på plats efter plats där han vandrade fram förmedla detta nådens budskap som återges i Lukas 4:18-19:
”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.”
**
**MR publicerar här en aktuell ledare skriven inför valet 1973:

- Förvandla Palavé till en batey för Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:53:00 +0000

Missionsrapport av Karin Vidén

Missionsarbetet i Dominikanska republiken fokuseras nu alltmer på Batey Palavé där vi nu arbetat i tretton år i det haitiskt och dominikanskt befolkade samhället. Bostäder byggs just nu för missionärerna ovanpå den redan tidigare byggda skolan och möteslokalen, och redan i september sker första inflyttningen.

Då vi samlas till möten är vi ofta många som kommer samman för att dela med oss av vittnesbörd, bibelläsning, sång, och bön- och tacksägelseämnen i långa rader. Vi blir ofta påminda om den svaghet som är en förutsättning för Guds verk i en människas liv, och hur denna svaghet som är en väg till seger aldrig kan begripas och förstås av den värld som inte känner Gud. Vi samlas med alla våra lyten och defekter, prövningar och nederlag, men med hoppet levande! Den svage är beroende av Gud varje dag, varje stund; det är en rikedom som inte går att överhuvudtaget värdera. Vår blinda syster Antonia sjunger i mötena om sin Frälsare med en innerlighet som måste erfaras.

Vågar du bli en protest?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:51:00 +0000

Appell av Karin Vidén

Vi har i Sverige en förskola och en grundskola som blir alltmer hbtq-certifierad (homo-, bi-, trans- och queer), och som öppnat för och välkomnat de krafter som är ute efter att slakta och förgöra vad en genuin barnatro på Gud innebär. Detta är inget som idag formuleras i varken futurum eller presens, skolportarna står redan på vid gavel och den flodvåg av gudsfientlig propaganda som svenskt utbildningsväsende utsätter sina elever för är ett faktum. De förförs och blir bedragna, ja sanningen är att de är utsatta för en mycket avancerad förförelse!

Löfteslandet Israel, del 1

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:50:00 +0000

- en berättelse om lidande och förtvivlan, om hopp och längtan

Av Mikael Dakwar

”Om någon hör min röst”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:48:00 +0000

Appell av Märta Berg Strömmare Sommarkonferensen 2014

- Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig (Upp 3:20).

Det handlar egentligen om detta. Att möta Jesus. Han som betalade priset och inte aktade jämlikheten med Gud som ett byte. Jämlikhet. Det politiska slagordet. Man slåss i denna värld för att komma högre och högre och längre. Vem satsar mest på jämlikheten? Vad är jämlikheten värd? Jesus som hänger på korset för hela mänsklighetens synd, han räknade inte jämlikheten med Gud som någonting värt. Varför det? Därför att det handlade om Guds hemlighet; att genom Kristus försona människan med sin skapare. Men nu står det här: ”Om någon hör hans röst…” Och då är frågan: Vad är det för röster vi hör? Pådyvlas i det dagliga livet måhända, men också lånar våra öron till av fri vilja. Vad är det vi hör?

Jag var älskad av Gud!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:46:00 +0000

Kito Fernandez, vittnesbörd. Utdrag ur predikan sommarkonferensen 2014

Jag kan inte låta bli att vittna om hur jag, en människa som inte älskade Gud, ändå var älskad av honom. Jag älskade ingen, inte min familj och inte ens mig själv, och de tyckte inte heller om mig. Guds ord var främmande för mig, då själafienden som kom för att stjäla, slakta och förgöra hade förblindat mina sinnen. Jag trodde att Gud inte älskade mig; att ingen älskade mig. Och eftersom ingen älskade mig, varför skulle jag då älska någon?

En framkomlig väg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:45:00 +0000

Appell av Emanuel Johansson

Jag vill påminna om att det finns en framkomlig väg vilken situation du än har hamnat i, och oberoende av vilken situation du just nu befinner dig i. Vi kan lämna bakom oss det vi gått igenom, och sträcka oss mot honom som förmår göra allting nytt. Paulus skrev till Korintierna:

-Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid (2 Kor 7:8).

Vårt stora hopp är att vi en dag ska få möta Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:44:00 +0000

Vittnesbörd av Sean Ureña

Vi har ett stort hopp som kommer från himmelen, och det hoppet är Jesus.

En dag var jag på T-centralen i Stockholm och delade ut traktater. Där träffade jag en kille som sa att han behövde hjälp:

- Jag dricker mycket alkohol och använder droger.

- Du behöver få möta Jesus, svarade jag honom.

- Nej, sa han, det räcker inte med Jesus för mig.

- Du måste sluta leta och söka efter andra ting, förklarade jag för honom. Det är bara Jesus som kan göra allting nytt i ditt liv.

Låt Jesus fylla dig med den helige Ande!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:43:00 +0000

Vittnesbörd av Verner Eriksen

Jesus var ungefär 30 år då han började sin gärning. Han lät sig döpas av Johannes i floden Jordan och Guds ande kom över honom, ja den sänkte sig ned över honom som en duva. Det behövdes för att han skulle skickliggöras för det uppdrag han hade fått. Därefter gick han ut i öknen och frestades av djävulen.

Jag har tänkt på en man som hette Nikodemus. Han kom till Jesus på natten, och jag har funderat på vad han egentligen ville veta av honom.

Tro som övervinner

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:42:00 +0000

Text: Tage Johansson

Tro innebär att någonting som kommer från Gud blir förkroppsligat. En sann och levande tro manifesterar sig i handling. Tron är i sig död om den inte har med sig gärning. Bibeln är full av exempel på dem som ägde den kämpande och övervinnande tron. Detta sporrar oss att vara med i samma kamp som de hade. Paulus uppmanade Timoteus att ”kämpa trons goda kamp” och därigenom vinna det eviga livet. Likaså Judas förmanar att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga. Det finns alltså en kamp att utkämpa på trons territorium. Skriften ger många exempel på hur och varför vi har en kamp att utkämpa här i tiden, till dess vi har nått fram till målet för att mottaga segerkransen.

Den stora försoningsdagen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:41:00 +0000

Bibelstudium av Michael Hafsahl, sommarkonferensen 2014

Sommarkonferensens tema är ”Den tro som övervinner”. I samband med detta kom två frågor till mig, dels vad är det tron på, dels vad är det denna tro övervinner?
Jag ska här tala om den stora försoningsdagen, som en förebild, och knyta an till temat.
Hur får jag den övervinnande tron och vad är det tron på? Hur får man tro? Svaret är väldigt enkelt: Tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Guds Ord, står det i Romarbrevets kapitel tio.

"Då är måttet för våra synder fullt"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 01 Sep 2014 13:39:00 +0000

En norsk 90-årig kvinna hade en syn som hon berättade för pingstförkunnaren Emanuel Minos redan 1968. Synen är aktuell och har till stora delar redan gått i uppfyllelse. Vi publicerar här ett utdrag ur profetian:

Långvarig fred och nedrustning

- - - Strax innan Jesus kommer tillbaka och allvaret bryter lös, blir det en tid med avspänning som vi aldrig förr har haft. Det blir fred, och freden kommer att vara länge. Under fredsperioden blir det avrustning i många länder, också i Norge. Det tredje världskriget kommer att starta på ett sätt som ingen hade väntat och från ett oväntat håll, och vi är lika oförberedda som vi var 9 april 1940.

Midnattsropet nr 3 2014

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:37:00 +0000

Ladda ner PDF

Ditt sanna jag

Ledare av Berno Vidén

Människa, vänd om!

Traktat från Maranataförsamlingen

Varför behövde floden komma?

Predikan av Arne Imsen från 1975

- Det känns som att ropa i en öken

Rapport av Emanuel Johansson

Om du har Jesus, så har du allt!

Vittnesbörd av Belkys Rodriguez

Gud älskar dig och vill frälsa dig

Vittnesbörd av Kito Fernandez

Tacka Jesus, för han är god!

Vittnesbörd av Tony Eriksson

- Det känns som att ropa i en öken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:27:00 +0000

Så uttryckte sig advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i ett föredrag som hölls i ABF:s lokaler i Stockholm nyligen. Anne Ramberg är djupt oroad över den senaste tidens utveckling som inneburit att den personliga integriteten fått ge vika för statens tillgång till information och möjlighet till långtgående kontroll och inflytande över medborgarna.

Text: Emanuel Johansson

I spåren av det paradigmskifte i säkerhetstänkandet som följde efter 11 september-attacken har Sverige genom införandet av datalagringsdirektivet (EU direktiv från 2006, inplementerat i svensk lag 2012), preventivlagen (2007:979) och FRA-lagen (2008:717) format det nya samhället. Detta har gått hand i hand med att tekniken tagit över och styrt utvecklingen.

Ditt sanna jag

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:20:00 +0000

Text: Berno Vidén

Högerextremisten Csanád var en av ledarna i det ungerska främlingsfientliga partiet Jobbik, fram till dess han förstod att hans egen familj hade judiska rötter. DN (15/5-14) skriver om hur han länge förträngde sanningen och hur det blev en chock för honom att höra då hans mormor berättade om hur hon var en av de överlevande från arbetslägret i Auschwitz, något han tidigare tyckt vara judarnas eget problem. Uppvaknandet fick honom att inse att han inte var den person han utgav sig för att vara eller trodde sig vara. På djupet fanns en helt annan identitet som sakta men säkert började ta form; hans sanna identitet.

Människa, vänd om!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:19:00 +0000

En traktat från Maranataförsamlingen

Vill man idag vara riktigt gammaldags, ska man tala om synd.

Läser man bibeln, upptäcker man att synd inte är detsamma som sjukdom, förvillelse eller felaktiga åsikter, utan bibeln beskriver synden som en makt. En aktiv, verksam och synnerligen mäktig kraft. En Herre, vilken tar människans tjänster i anspråk. Bibeln talar om ”syndens tjänare”.

Bedragaren

Du kan föreställa dig hur det är att råka i händerna på en bedragare, vilken gör allt för att föra sitt offer bakom ljuset.

Varför behövde floden komma?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:18:00 +0000

Ur en predikan av Arne Imsen 1975, Staten som Gud.

Varför kunde inte Gud hålla ordning på sin skapelse? En allsmäktig Gud – kunde inte han hålla ordning på sin skapelse? Varför kom floden? Gud utplånade allt levande. Det fanns ingen möjlighet till räddning. Guds vrede mot det orena och synden, tar sig sådana demonstrativa och dramatiska uttryck så att han utplånar människorna från jorden. Men det innebar inte att de upphörde att existera.

Om du har Jesus, så har du allt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:15:00 +0000

Vittnsebörd av Belkys Rodriguez
**
** När Jesus var på jorden, gjorde han många underbara ting under några år innan han i sin död på Golgata uppfyllde den avsikt som var med att han kom till jorden.

Det var en kvinna som fick höra ryktet om Jesus. Hon hade haft blödningar under en lång tid och förgäves använt alla sina pengar för att få hjälp. Och hon började tänka: Om jag bara kunde få röra vid hans mantel, så skulle jag bli helad. Men där var problemet. För hur skulle hon kunna komma fram till Jesus som var omgiven av så mycket människor, och i den kondition hon var, så räknades hon på den tiden för oren. Det fanns alltså åtskilliga hinder för henne att komma fram till Jesus. Men hon satte sin tro i rörelse och medan hon analyserade olika utvägar att nå fram till Jesus så fanns i hennes sinne bara en enda tanke: Om jag bara kunde få röra vid hans mantel!

Gud älskar dig och vill frälsa dig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:14:00 +0000

Kito Fernandez, ur Radio Maranata annandag påsk

Jag tackar Gud för att vi har fått fira det försoningsverk som Kristus gjorde på Golgata.

För många år sedan hade jag inte den förmånen. Jag var förlorad i världen i laster av alkohol och synd. Utan Kristus och utan hopp. Från plats till plats och från stad till stad sökte jag efter någon plats att finna en tillflykt. Jag kände inte till vad Ordspråksboken säger: människan är inte herre över sin väg. Människan känner inte sin väg, för hon har ett förmörkat förstånd. Vår själs fiende, satan, har förblindat de otrognas förstånd, så att evangeliets ljus inte ska lysa för människorna så att de kan bli frälsta.

Tacka Jesus, för han är god!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:13:00 +0000

Vittnesbörd av Tony Eriksson

Jag är så tacksam till Jesus, för han är densamme; i går, i dag och för evig tid! Hans namn är värt all ära. Jag hade för ett tag sen en svår period i mitt liv. Jag var nära döden och vet verkligen vad det är att leva utan Gud. Att leva med spriten, att ha den som en tröst. Den är ingen tröst alls, för efter ruset och allt det där, känner man bara tomhet. Men i Jesus finns allt!

Jesu rike är mitt ibland oss!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:12:00 +0000

Vittnesbörd av Jonathan Rodriguez

Jag tänkte på en bibelvers i Matteus evangelium:

-Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd er, ty himmelriket är nu här.” (Matt 4:17)

Himmelriket är nu här! Jesu rike är mitt ibland oss! Och när Jesu rike är mitt ibland oss, måste demonerna ge vika, sjuka blir helade, människor blir förvandlade och samhället förändras. Det är omöjligt när Guds rike är mitt ibland oss att allt kan vara som förut. När Guds härlighet faller ner, då blir det förändring. En del ting blir förstörda, andra blir uppbyggda. En del riken blir bortryckta, andra blir återplanterade.

Hans namn är Jesus, och han lever än!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:11:00 +0000

Vittnesbörd av May-Grete Rodriguez

Det finns en sång där kören lyder: ”Hans namn är Jesus, och han lever än”. Så är det i mitt hjärta fortfarande. Det kommer att vara så tills han kommer tillbaka. Jag ska läsa just det budskapet. Jag tycker det är så fantastiskt. Tänk att Han har uppstått för oss, för att vi skulle ha liv.

-Ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. (Matt 28:5-7)

Ett ramaskri i tiden!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:10:00 +0000

Text: Arne Imsen

Allt färre vågar kämpa för de ofödda barnens rätt. Karriärister på samhällsstegen har inte råd att göra sig impopulära. De ofödda barnen saknar medborgerliga rättigheter, och deras rop drunknar i feministernas högröstade krav på självförverkligande. Mord i humanitetens namn är ingen okänd företeelse i historien. Men i alla dess historiska repriser är och förblir det laglöshetens filosofi i avskyvärt diaboliska former.

Lagstiftningen må från tid till annan tillåta eller förbjuda allteftersom den allmänna opinionen liberaliseras eller radikaliseras. Människovärdet borde dock vara okränkbart och stå över sådana temporära fluktuationer. Opportunismen har funnit sin nisch för sin förmenta frihet. Det låter onekligen imponerande medmänskligt med sympatiska utfästelser om att inget barn skall vara oönskat eller ovälkommet, och detta skall vetenskapligt fixas med koksalt, sugmaskin, skalpeller och andra operationsinstrument med läkarkåren som tillförlitlig garant.

Det finns en lösning!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:08:00 +0000

Av Dovydas Vaitkevicius

Den här hälsningen är till dig som vill få frid med Gud och som vill få en verklig kontakt med Skaparen. Gud har gett oss sitt eget ord och det ger svar på människans alla frågor. Varför tycks Gud vara så långt borta? Vad är det som stänger mig ute från Gud?

I bibeln står det :

- Se, HERRENS arm är icke för kort, så att han ej kan frälsa, och hans öra är icke tillslutet, så att han ej kan höra. Nej, det är edra missgärningar, som skilja eder och eder Gud från varandra, och edra synder dölja hans ansikte för eder, så att han icke hör eder (Jesaja 59: 1-2).

- Jesus är en verklighet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:07:00 +0000

Vittnesbörd av Heléne Ljungquist

Vi sjöng sången ”Ej det finns en sådan vän som Jesus: Han förlät min syndaskuld och frid mig skänkte – o hur högt han älskat mig!”

Jag är så tacksam för den här helgen att vi får samlas så här och påminna oss om vad Jesus gjort för oss. För det betyder allt. Oavsett om vi kommer från en bakgrund där vi levt länge utan Jesus, kanske uppvuxna i ett hem där inte Jesus fått vara med och sedan blivit frälsta, eller som jag, fått växa upp med kristna föräldrar. Det är en oerhörd nåd. Man kanske inte förstår det då man växer upp. Jag var fem år då jag beslutade att jag ville bli frälst. Jag ropade in mamma och pappa till mitt sovrum och sa att jag måste bli frälst och vi bad frälsningsbönen vid sängen.

- Han ställde mig på den fasta klippan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:05:00 +0000

Vittnesbörd av Kjell Ljungquist

Jag ska dela ett ord med er ur Galaterbrevet:

-Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. (Gal 2:19-21)

Jesus lyfte mig upp!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:04:00 +0000

Appell av Leif Löfgren

Du kanske har stora frågetecken i ditt hjärta och brottas med omständigheter som verkar totalt omöjliga för dig att komma ur. Men jag har en hälsning till dig från den Herre jag tjänar; denne underbare frälsare som lyfte mig upp och förvandlade hela mitt liv; att det finns en öppning, det finns en utväg också för dig.

En pappa berättade för mig medan tårarna strömmade utför hans kinder, om sin tonårsdotter som var ute i knarksammanhang. Han älskade henne så oerhört mycket. I sin desperation tog han telefonen och ringde till en sån här terapeut som hjälper människor. Vet du vad han fick för svar, där han vädjade och bad om hjälp för sin dotter som satt fast i knarkhelvetet? Terapeuten svarade så här: -Har dom en gång blivit fast i de där sammanhangen, så är det som regel att de fortsätter livet ut. Pappan blev alldeles förkrossad och desperat. Men i det ögonblicket får han se hur en genomborrad hand räcks över muren, över muren till fängelset där hans tonårsdotter satt fast i knarkträsket. Handen går ned i denna avgrund och lyfter dottern upp ur detta sammanhang. Han får uppleva att dottern kommer hem och blir fullständigt upprättad och är i tjänst för Herren idag.

Rasism, klasskamp eller kristen gemenskap?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 10:03:00 +0000

Text: Larz Gustafsson
**
**Man ser inte den verklige fienden. Bibeln kallar honom djävulen. Han har förvandlats till mörkrets furste och ligger bakom såväl nationalsocialismen som marxismen-leninismen och alla andra politiska ideologier! Alla politiska ideologier är av ondo eftersom de de facto sätter människan och inte Gud i centrum.
Bibeln däremot förkunnar Gudsrikets gemenskap. Det är en andlig gemenskap som består av pånyttfödda, på Jesus Kristus troende kristna bröder och systrar, oberoende av etnisk härkomst eller klasstillhörighet.

Sanningen om Jesu tillkommelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 18 Jun 2014 09:59:00 +0000

Bibelns förkunnelse om Jesu tillkommelse
**
**Jesu egna ord:

- I min faders hus finns många rum. Om det inte vore så. skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är (Joh 14:2-3).

- Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona (Upp 3:11).

Midnattsropet nr 2 2014

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:53:00 +0000

Betongkoloss eller fri församling

Ledare av Berno Vidén

Bli en röst för Jesus!

Text: Karin Vidén

Profetisk varning

Babylons fall

Kapitel ett ur boken ”Vedergäll Babylon” av Arne Imsen

Jesu seger på Golgata räcker

Predikan av Gunnar Nilsson

Segerrapport från Dominikanska republiken

Text: Berno Vidén

Den politiserade ekumeniken

Analyserande och avslöjande reportage av Lars Bygdås

Jesus är livet!

Vittnesbörd av Sean Ureña

Fäst dina ögon på Jesus

Vittnesbörd av Eva Setterman

Betongkoloss eller fri församling

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:36:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

”I vår tid håller väckelserörelserna på att passiviseras och successivt förvandlas till stabila kyrkosamfund.
Det är hög tid att rensa predikstolarna från allt vetenskapligt docerande, för att oförfalskat och rakt på sak kunna proklamera för folket de livgivande sanningarna om synd och nåd, himmel och helvete.”

Ovanstående citat är hämtat från en ledare som Midnattsropet publicerade redan 1969. Nu 45 år senare är budskapet mer angeläget och aktuellt än då. Textförfattaren Arne Imsen fortsätter:

Bli en röst för Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:35:00 +0000

Text: Karin Vidén

Det var under påskhögtiden i Jerusalem, det osyrade brödets högtid, då judarna slaktade ett lamm och firade uttåget ur Egypten. Generationers traditioner fanns där odiskutabla och oemotsagda. Att uppfylla lagen och vänta Messias var livets gång.

Så hörs en upprorisk skara! Allt fler drar sig närmare för att se, för att höra. Jaha, man har gripit den där mannen! Han heter Jesus och är son till timmermannen Josef från Nasaret. Han har talat till dem, samlat skaror omkring sig; men vad är nu orsaken till denna oro som råder omkring honom?

Babylons fall

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:33:00 +0000

Kapitel ett ur boken ”Vedergäll Babylon” av Arne Imsen, BMC-förlag 1999

”Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.”

Så börjar Uppenbarelsebokens 18:e kapitel. Fortsätter vi till kapitel 19, läser vi i första versen:

” Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.”

Profetisk varning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:33:00 +0000

Midnattsropet har under hela sin historia givit klara varningssignaler om ekumenik och katolicism. Under de ekumeniska mötena G72, V77, Ö89 och L99 och vid andra tongivande tilldragelser rapporterade tidningen inte bara om vad som skedde utan var ett organ till varning och väckelse. Midnattsropet har bevittnat hur både pingströrelsen och den katolska kyrkan som från början bara var med som observatörer flyttat sina positioner. Pingströrelsen är med som deltagare medan katolska kyrkan på många sätt tagit över det ekumeniska initiativet med inriktningen att samla alla under sina vingar. Under hela denna utveckling har Midnattsropet spridits genom sina medarbetare utanför de ekumeniska lägren till förtret för många och till väckelse för några.

Jesu seger på Golgata räcker

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:31:00 +0000

Predikan av Gunnar Nilsson

Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus.

Segerrapport från Dominikanska republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:30:00 +0000

Text: Berno Vidén

Församlingens missionsarbete i Palavé når fram till många hem och familjer. I stort sett alla samlingar blir till väckelsemöten med sång, vittnesbörd och tillfällen att bära fram böneämnen, samt undervisning ur Guds ord. Många beder för sina nära och kära, för dem som är svårt sjuka, och för dem som ännu inte lämnat sina liv till Jesus. Man ropar till Gud för ungdomen i Palavé som är så svårt drabbad av en skoningslös narkotikavåg som drar fram, ja listan kan göras lång över de böneämnen som engagerar församlingens syskon.

Den politiserade ekumeniken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:29:00 +0000

Analyserande och avslöjande reportage av Lars Bygdås

Om några veckor är det Europaparlamentsval detta supervalår 2014.

Europas miljoner kommer att överösas med det förföriska talet om fred och nödvändigheten av nationernas gemenskap.

Samma språk talar den alltmer politiserade ekumeniska rörelsen i Sverige som i åratal arbetat för enade kyrkor och ett enat Europa.

Vi tror liksom hela skaran av Guds sanningsvittnen ända från reformationens dagar att detta är avgrundens försök att förekomma Guds fredsrike.

Jesus är livet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:28:00 +0000

Vittnesbörd av Sean Ureña

Jag vill läsa ur Johannes evangelium, ur kapitel 11 och vers 25. Jag vill läsa för dem som inte tror på Jesus. För dem som inte har något hopp, och tror att livet slutar när man dör. Men det är inte så. När du tror på Jesus, så lever du! Du lever! Jesus säger:

-Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.

- Fäst dina ögon på Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:27:00 +0000

Vittnesbörd av Eva Setterman

Har de senaste dagarna tänkt på hur lika vi människor är på många sätt. Vi känner samma glädje, samma sorg. Vi är nog experter många gånger på att se tillbaka och spekulera framåt: Så har det varit; man känner smärta och sorg i det, och så kommer det att bli. Vet man inte hur det kommer att bli, så säger man: Ja, men tänk om det blir så – hur gör vi då? Vi har så svårt att stanna upp i här och nu och förstå att det är nu vi ska leva! Därför att minut för minut går, och nästa minut kanske Jesus är här! Därför måste vi försöka stanna upp i tiden, på något sätt.

Gud vill att alla människor ska bli frälsta!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:26:00 +0000

Vittnesbörd Zebastian Vidén

Vi lever i en väldigt omvälvande tid och det sker mycket i vår värld. Vi ser också utifrån Guds Ord hur tiden går mot sitt slut. Den ena dörren efter den andra ser ut att stängas igen. Men det finns ett hopp och en framtid. Det är därför så viktigt att vi som församling, som har fått det här livet, inte slår oss ner och tänker att ‘snart kommer Jesus så nu kan vi ta det lugnt den sista sträckan, ja snart är allting över’.

Dopet - i Bibeln, historien och katolska kyrkans katekes

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:25:00 +0000

Undervisning av David Smeds

Låt oss först läsa i Markus 16:

- Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. (Mark 16:15-16)

Detta är en nyckelvers för de katolska, och även reformerta och lutherska kyrkorna. Den som tror och blir döpt ska vara frälst. Då är frågan: Är dopet frälsande? Jag tycker att redan här finns en nyckel. Den som inte tror, ska bli fördömd. Det är alltså tron som står i särställning och tron är frälsande. Men en fullvärdig tro har också dopet som konsekvens. Om du säger att du tror på Jesus, men inte vill döpa dig – då tror du inte på evangeliet. Du tror inte på kallelsen. Jag brukar likna dopet vid en vigselring. En förbundsakt. Jag behöver inte ha någon ring, men jag vill visa att jag är gift. Jag har ett dokument hemma som säger att jag och min fru är sammanvigda och har blivit ett genom ett förbund. Äktenskapsbeviset är inte äktenskapet i sig, utan det dagliga livet tillsammans är äktenskapet.

Oswald Chambers - Författaren av ”My Utmost For His Highest” och hans livs historia

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:23:00 +0000

Text: B.V. Henry, Översättning H. Lindberg

Oswald Chambers (1874-1917) talade sällan om sig själv. Därför vet läsarna av hans kraftfulla undervisning nästan ingenting om mannen bakom orden. Detta är ytterligare en av Guds tjänare som dog i unga år men efterlämnade ett odödligt arv som många kristna över hela världen fortfarande har glädje av. Det var när jag uppehöll mig i Egypten och arbetade med missionen som jag fick någon insikt i hans vittnesbörd och hans undervisning fast jag redan var väl förtrogen sedan ungdomen med hans välkända ord för dagen.

Men jag säger eder...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 29 Apr 2014 09:22:00 +0000

Studier i bergspredikan av Oswald Chambers 1939. Första delen.

När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom. Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
-Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade. Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet. Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till. Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder. I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.
I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen. I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.
Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.
Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket(Matt 5:1-20).

Midnattsropet nr 1 2014

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 21:06:00 +0000

Skolans övergrepp

Ledare av Berno Vidén

En pionjär i Göteborg

Intervju med Solveig Norrman

Kristendom och politik - två oförenliga världar

Tal av Arne Imsen från 1962

Den som tiger samtycker

Appell av Märta Berg Strömmare

Jesu utgivande kärlek i gemenskap och tjänst

Predikan av Michael Hafsahl

Trons kamp

Bibelstudium av Tage Johansson

Förståelse

Vittnesbörd av Larz Gustafsson

En kristen barnmorska blev av med jobbet på grund av sin tro

Skolans övergrepp

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:59:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Sverige anses vara ett land med full religionsfrihet, men hamnar i studier gjorda av den ansedda amerikanska tankesmedjan Pew Forum långt upp på listan när det gäller hotbilden mot religiösa medborgare och får dela plats med länder som Saudiarabien, Libyen, Iran, Vietnam och Etiopien, alltmedan Sydsudan, Kongo och Sydafrika hör till de länder som är mer religionsvänliga än Sverige att bo i.
Resultatet är föga förvånande. Bilden av Sverige som ett land där var och en har rätt att själv välja objekt för sin tro är till viss del sann, teoretiskt sett, men då medborgarna väljer att leva ut sin övertygelse börjar förföljelsen. Studien lyfter fram exempel som främst berör judiska och islamska grupper som på olika sätt trakasseras i Sverige.
Vad som inte nämns i rapporten men som utgör ett högst allvarligt hot mot religionsfriheten i Sverige är förföljelsen av de familjer som på grund av religiös övertygelse ifrågasätter det allmänna utbildningsväsendet. Kristna familjer hävdar först och främst utifrån Guds ord, men även i enlighet med flera olika internationellt antagna mänskliga rättigheter, sin rätt att avgöra vilken utbildning deras barn ska ha.
I strid mot dessa stadgar väljer dock svenska regeringen, under förespegling av att den svenska skolan är objektiv, att skärpa skollagen och försöker därigenom att totalförbjuda alla enskilda initiativ till alternativ undervisning som kan tänkas komma från föräldrar.

En pionjär i Göteborg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:58:00 +0000

Barbro Schröder intervjuar Solveig Norrman

I Göteborg finns några maranatapionjärer som troget håller ställningarna för evangelium. Det märker man bland annat av att Radio Maranata varje vecka sänder över närradion. Den som i många år vakat över detta och svarat för kostnaderna, är Solveig Norrman, som även är en ivrig kommissionär för Midnattsropet. Hon börjar närma sig nittio år, men fortsätter att dela ut tidningen varje nummer. Barbro Schröder, som många år varit ute på fältet som maranataevangelist, bor också i Göteborg. Hon har i ett samtal med Solveig skrivit ner några glimtar från hennes livshistoria. Så här skriver Barbro:

Kristendom och politik – två oförenliga faktorer

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:57:00 +0000

Tal av Arne Imsen 1962

Sverige har under ett antal decennier haft kristna röster i riksdagen, vilka genom reformarbeten och handuppräckning arbetat för förändringar i samhället. En av portalfigurerna inom svensk politik var Lewi Pethrus som på 50-talet var med och bildade lobbygruppen Kristet Samhällsansvar, med syftet att lyfta fram kristna kandidater till de etablerade partierna. 1963 drev riksdagen igenom en gymnasiereform som kraftigt begränsade kristendomsundervisningen i skolorna. Reformen drevs igenom trots att 2,1 miljoner namnunderskrifter samlades in mot förslaget, vilket i förhållande till befolkningsmängden var rekordstort. Med gymnasiereformen som en bidragande orsak bildades det kristna partiet Kristen Demokratisk Samling (KDS) redan året därpå. KDS blev så småningom Kristdemokraterna och har i dagsläget 19 ledamöter i Sveriges riksdag.
Vad man åstadkommit i försöken att ‘kristna’ Sverige är inte svårt att se.
Sverige är idag ett hednaland där kunskapen om Jesus är näst intill obefintlig och kristendomen är bannlyst i alla offentliga rum. Den ses som en av
samhällets fiender.
Redan 1962, innan KDS bildades, höll Arne Imsen ett tal som publicerades i Midnattsropet där han påminner om församlingens ställning i tiden.

Den som tiger samtycker

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:55:00 +0000

Appell av Märta Berg Strömmare

Mot himmelens land min farkost jag styr
Det land där de saliga bo
När natten är slut och färden förbi
Då samlas de sälla till ro

Kör: Nu fram genom natt i vreda vågor jag styr Fram vill jag hasta och jag får inte rasta, nej jag får inte vända hur det stormar och gnyr Jag måste till hamnen innan morgonen gryr

Farväl o farväl, du glittrande värld
Jag kan inte vara din gäst
Du är mig ej nog, du yrande flärd
Jag måste till himmelen på fest

Jesu utgivande kärlek i gemenskap och tjänst

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:54:00 +0000

Predikan av Michael Hafsahl

-Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren. (Fil 2:1-11)

Trons kamp

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:52:00 +0000

Bibelstudium av Tage Johansson

Efter syndafallets dag syntes allt vara nattsvart mörker och mänskligt sett verkade Guds skapelse ha blivit ett stort misslyckande. Då förkunnar Gud ett hoppets budskap mitt in i människans hopplösa situation. ”Kvinnans säd skall söndertrampa ormens huvud.” ”Kvinnans säd”, som är Jesus, kom och uppfyllde detta löfte. Det fick sin fullbordan på Golgata då visserligen han blev ”stungen i hälen”, men samtidigt blev djävulens makt krossad för alltid.
Med detta som bakgrund blir församlingens kallelse allt tydligare genom det som Paulus skriver till korintierna:
- Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art, de äro tvärtom så mäktiga inför Gud att de kunna bryta ned fästen. Ja vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder tillfånga och lägga dem under Kristi lydnad. Och när lydnaden fullt har kommit till välde bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
(2 Kor.10:4-6)
Djävulens makt över människan kom till stånd genom att bedraga Eva och Adam på sanningen. Därmed kom hela människosläktet att bindas av lögnens makt. Det förde med sig mörker, sjukdom och död. Men redan samma dag förkunnade Gud att lögnens makt skall krossas.
I hela vår värld härskar och regerar ”lögnens fader”. Hela detta världssystem är uppbyggt på en lögn. Genom Guds sannings ljus befrias varje individ som kommer till detta ljus. Man får erfara att ”ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått makt därmed”. Den som befriats från mörkret genom sanningens evangelium, är också kallad att strida för sanningen. Att ”bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk som uppresas mot kunskapen om Gud”.
Vår tid och vårt samhälle präglas alltmer av hur lögnens krafter flyttar fram sina maktpositioner. Det som förr var normalt blir onormalt, och myndigheterna för fram en laglös lagstiftning. Tiden närmar sig då laglöshetens människa, fördärvets man öppet skall träda fram. Vi vet vad det är som ännu håller honom tillbaka, skriver Paulus till tessalonikerna. Svaret på detta är att det fortfarande finns några som håller fast vid ordets sanningar. Det är de som utgör sanningens pelare och grundfäste.
Judas uppmanar i sitt brev att vi ska kämpa för den tro som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga. Det handlar om en aktiv tro, för tro utan gärningar är död, och Johannes talar om en tro som övervinner världen.
Bibeln ger oss många exempel på människor med en aktiv tro. När stora utmaningar från maktens myndigheter kom, fanns det en Daniel som trotsade bestämmelserna. Genast när Daniel fick veta om skrivelsen som var uppsatt, gick han in i sitt hus och bröt mot Mediens och Persiens oryggliga lag. När alla böjde knä för bildstoden på Duraslätten, vägrade Sadrak, Mesak och AbedNego att göra det. De reflekterade inte på vad följderna skulle bli. Mose föräldrar lät sig inte skrämmas av konungens påbud. De handlade genom trons övertygelse. Apostlarna som stod inför Stora rådet sa att man måste lyda Gud mer än människor.
I denna tid med alla påbud och förbud från vår tids myndigheter kan vi inte böja knä för denna tidens bildstod, även om det skulle innebära bildligt talat en lejongrop eller en het ugn. Som trons folk har vi ett stort ansvar för vår samtid. Genom tron vägrar vi böja oss för fiendens skrämselpropaganda. En sak är att vara idealist eller opponent. En annan är att genom trons lydnad handla antingen det är opportunt eller inte. Det är oundvikligt att drabbas av konflikter, lidande och förföljelser på den vägen. Det har de troende fått uppleva i alla tider. När Tertullianus på 200-talet hade undervisat sina åhörare om trons väg, sa man förskräckt: ”Om vi ska göra som du har undervisat om, hur ska vi då kunna överleva?” Han svarade då: ”Vem har sagt att ni skall överleva?” Jesus sade att ”det må vara lärjungen nog om det går honom såsom hans mästare ”.
Att gå trons väg innebär att vi kommer i konflikt med antidiskrimineringslagen, agalagen, abortlagen och alla andra lagar som undergräver vad som är sant och riktigt i en helig gudsfruktan. ”Så skall alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse.” (2Tim 3:12)

Förståelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:51:00 +0000

Vittnesbörd av Larz Gustafsson

Det finns ett både märkligt och mäktigt bibelord, som tyvärr citeras alltför sällan:
-Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. (1 Joh 3:18-20)
I 1917 års översättning heter det: “..om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt.”
Aposteln Paulus skrev att han inte ens ville sätta sig till doms över sig själv (1 Kor 4:3). Besynnerliga proklamationer, kan man tycka. Men icke förty. De finns där. Svart på vitt. Skrivna av apostlar. Inspirerade och ledda av Gud Själv. Skall vi ta till oss allt annat Guds Ord så skall vi naturligtvis ta till oss även detta.
Såväl Hesekiel som Johannes fick äta HELA bokrullen, och i Apg säger en av apostlarna att han förkunnat ALLT Guds rådslut till frälsning.

De oföddas rätt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:50:00 +0000

”Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.”
Psalm 139:13-16

En kristen barnmorska blev av med jobbet på grund av sin tro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:50:00 +0000

Höglandssjukhuset i Eksjö hade erbjudit den nyutbildade barnmorskan Ellinor Grimmark arbete. Men då Ellinor, som redan praktiserade på sjukhuset, förklarat att hon på grund av sin tro inte kunde utföra aborter drogs erbjudandet tillbaka.
Hon har nu i januari i år anmält sjukhuset till diskrimineringsombudsmannen för att få sin sak prövad. Sedan dess har hon även fått kalla handen av andra arbetsgivare. (Smålandsnytt)
Som bakgrund till detta kan nämnas att Europarådet så sent som 2010 röstade igenom en resolution som slår fast personers och organisationers rätt att följa sitt samvete i abortfrågan. Sverige har dock inte accepterat denna resolution utan har svarat med ett förslag från riksdagen 2011 att resolutionen borde rivas upp.
Sverige tar alltså tydlig ställning mot samvetsfriheten. /red

Motståndsrörelsen har börjat!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:49:00 +0000

Kampen för troendedopet!

Lars Bygdås intervjuar pingstpastor Sigvard Svärd

- Det kändes som att starta en motståndsrörelse, säger pingstpastorn och förkunnaren Sigvard Svärd om tiden då han först påtalade att hans rörelse börjat ”svaja i dopfrågan”. Det var nästan 20 år sedan!
Och den motståndsrörelsen fortsätter Sigvard Svärd genom en öppenhjärtig appell på nätet nu i januari, 2014 som fått stort gensvar i de sociala medierna. Men Sigvard Svärd ser upplösningsprocessen långt, långt djupare än så.
- Det är inte bara dopsynen som ”svajar”: Det gäller hela vår syn på bibelordet. Om den rubbas rasar ju allt…!
-Det har gått så långt att jag märker i min tjänst en viss skepsis inför att läsa Bibeln.
Men han har en positiv lösning: - Nalkas Ordet och det skall nalkas dig!
_
_ I MR:s julnummer 2013 utlovades en het dopdebatt 2014. En av de första ut på nätet var pingstpastorn Sigvard Svärd. Ett mycket uppmärksammat inlägg rubricerat ”Jag känner sorg och skuld”. Med Svärds inlägg fick dopdebatten en djupare och mer personlig dimension. Vi publicerar delar av detta inlägg från den 3 januari 2014.

Tro och dop

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:47:00 +0000

Av Roger Lindroos

¨Jag vill säga någonting och läsa något bibelord om dopet, för jag tror att det är oerhört viktigt att vi på ett eller annat sätt proklamerar dopets innebörd. Det är ju i ropet nu, och verkar vara mest en administrativ fråga. Då har jag tänkt på de människor i historien som faktiskt har fått ge sina liv på grund av att de följt sin övertygelse när det gäller dopet. Jag vill också säga att på grund av sådana människor har vi bibeln på andra språk än latin idag. Det är människor som verkligen varit med om väckelse i sina liv och stått för sin övertygelse. Det har inte bara handlat om dopet, men dopet har varit en stor fråga som gjort att många människor har fått gå martyriets väg på 1400- och 1500-talet. Av respekt för dessa människor vill jag slå ett slag för det bibliska dopet.
Jag vill då läsa en vers i Kolosserbrevet. Jag valde den här versen, för den fick jag av en barndopsförespråkare. Den här personen ville koppla ihop detta bibelsammanhang med spädbarnsdopet, för han menade att det har sin bibliska förankring i Gamla testamentet med omskärelsen. Och han gav mig det här ordet:
-I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus. I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda. (Kol 2:11-12)
Jag tyckte det var så underbart med versen: ”… genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda”.
Med den här versen kunde han inte riktigt slå hål på min övertygelse om att det är genom tron.
Jesus säger att den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst. Då kan vi också tänka på en annan sak. Paulus talar om Israels vandring genom Röda havet. Vi kan läsa i 1 Kor 10. Det är en bild på dopet:
-Jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet; alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses…
För oss är det en bild på dopet. Det är en gräns mellan världen och det nya livet med Gud. Och en början på vandringen med Honom.
Sedan kan vi läsa i Hebréerbrevet 11. Vi vet att tron är oerhört central för den kristne. Genom tron. Hela det här kapitlet, Hebréerbrevet 11 talar om att genom tron var det mycket som skedde. Vi får se genom en lång tid, en lång historia att genom tron hände det och det. Det står om Moses att han genom tron blev dold av sina föräldrar. Då kan man kanske tänka sig: så bra då, där har vi barndopet! Hans föräldrar ville det här barnets bästa. Genom tron. Och vi får välsigna våra barn och lägga dem i Guds hand och bedja för dem att Gud ska ta hand om dem genom livet. Men sedan läser vi:
-Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson.
När Moses blev stor gjorde han sitt eget val!
-Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.
Vi kan sedan läsa vers 29:
-Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet…
Ser du kopplingen där? Genom tron – avskiljandet från världen. Genom tron drog de fram genom Röda havet, och så fick de gå vidare.
Jag ville föra fram det här, för detta med dopet har under de senaste veckorna träffat mitt hjärta på något vis. Det är en oerhört brännande fråga. Det är inte fråga om administrativa bekymmer. Nej, det handlar om så mycket mer. Det finns människor som har gett sitt liv för sin övertygelse om dopet.
Jag vill till slut läsa fortsättningen i Kolosserbrevet. Vi har hört vår församlings undervisning att dopet är en manifestation. Det är något vi visar, något yttre. Vi är inte så mycket för symboler i vår evangeliska församling, men dopet har vi fått lära oss i Skriften att det ska vi praktisera. Då kan vi läsa vidare här:
-I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda. Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder. Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. (Kol 2:12-14)
Det tycker jag är så viktigt, just att proklamera, och inte vara rädd att tala Guds Ord. Inte så mycket våra egna tankar, men Guds Ord; så att det får framgång. Det står sedan:
-Han har avväpnat andevärldens furstar och väldigheter och låtit dem bliva till skam inför alla, i det att han i honom har triumferat över dem.
Varje gång en människa går i dopets grav får andemakterna stå där med skam, för de vet att det finns en som har vunnit seger och skaffat frälsning för var och en som vill komma och med eget beslut överlämna sig själv åt Jesus. Välkommen du som lyssnar att också göra det! Amen.

Dopet - att följa Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:46:00 +0000

Av Emanuel Johansson

Vad är det som händer, vart är vi på väg? Vi vet att i vårt land har det funnits väckelser. Ordet väckelse kan man använda om väckelserörelser i tiden som har påverkat hela länder. Väckelse kan också vara något personligt – när som helst för vem som helst. I baptistväckelsen och pingstväckelsen har dopsanningen haft stor betydelse. Nu ser vi att den överges av olika anledningar. I väckelsetider har det också varit angeläget att tala om Jesu tillkommelse. Hur är det nu? Det är också en allvarlig fråga. Och där tror jag att det handlar om tillhörigheten. Var hör vi hemma någonstans? Vi ser i historien att under tider av trångmål, när församlingen har varit förföljd, när församlingen har fått lida – för dopsanningen och andra saker, så har Jesu tillkommelse varit aktuell, därför att församlingen har sin tillhörighet i himlen, och har längtan hem till Jesus. Men så kanske väckelsen har stagnerat, och man har blivit mera hemma här på jorden. Då tystnar talet om Jesu tillkommelse, och det blir en teori istället för något levande och personligt. I första Tessalonikerbrevets fjärde kapitel, där Paulus skriver till församlingen om hur Jesus ska komma på skyn och hämta sin församling, så avslutar han med att säga: ”Trösta därför varandra med dessa ord.”
Jag tror att om vi har vår tillhörighet i himlen, om vi tillhör Jesus, så väntar vi honom, längtar efter att få förenas med honom. Budskapet om hans tillkommelse är då ett tröstens budskap.
Det var en sak till jag tänkte på när det gäller dopet. Praktiserande av spädbarnsdop var något som växte fram i takt med avfallet från det första apostoliska församlingslivet. Det blev en katolsk, allmännelig kyrka. Den kyrkan blev såsmåningom ett maktblock i det romerska riket. För en kyrka som blivit ett maktmedel är det inte längre intressant med den personliga erfarenheten, då är det inte intressant att människor först ska växa upp och få en personlig tro. Då handlar det istället om att alla ska ställas under ett religiöst system. Vi ser genom historien hur kyrkan verkligen har blivit ett fruktansvärt instrument för maktmissbruk. Det blir inomvärldsligt, och då förändras innehållet och det blir någonting annat.
Men vi ser också genom hela historien att det har funnits ett folk som har gått en annan väg, som har stått utanför och har fått kämpa. Människor som har haft sin gemenskap och tillhörighet med Jesus. De kan också instämma i det som Paulus skriver till Filipperna:
-Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.
Vem är din Herre och Frälsare? Och var är din tillhörighet? Tänk, att du kan få komma till Jesus, du kan få säga ja till honom och få din tillhörighet i himlen. De här frågorna om väckelse, om dop, om Jesu tillkommelse behöver inte vara några teorier som vi kan diskutera hit och dit, utan de kan bli personliga erfarenheter i ditt liv. Du kan få en personlig tro, en personlig väntan på honom och du kan ta ett personligt beslut att följa Jesus och i dopet begrava det gamla livet.
Välkommen till Jesus! För allt detta handlar om Jesus. Väckelse handlar om att säga ja till Jesus. Dop handlar om att följa Jesus. Och väntan på honom handlar om att han är stor för ditt hjärta och du vill förenas med honom när han kommer.

Gamle Jesus - förr och nu

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:45:00 +0000

Vittnesbörd av Hans Lindelöw

I bibeln och i människor över huvud taget finns en väldig medvetenhet om förr och nu. Men långt ifrån alla har den medvetenhet som bibeln ger om förr och nu. Jag tror att de flesta av oss går omkring och tycker att nog har vi kommit fram till mera saker idag. Vem skulle vilja ha det som det var på 1800-talet? Det fanns inget internet och sådana kommunikationer som vi har idag. Inte någon sådan teknik. Det var kallt, det var hårt, det var mycket brännvin. Men så kom väckelserna. Då ”Gamle Jesus” om jag får säga så, klev in i tiden. Varför säger jag ”Gamle Jesus”? Jo, därför historiskt sett är ju Jesus gammal. För han levde inte på 1800-talet ens, utan långt, långt tidigare. Om du och jag hade kommit till Jesus med en mobiltelefon, då skulle han inte veta vad han skulle göra med den. Det fanns ingen att ringa till. Gamle Jesus som levde för så länge sedan, han visste ingenting om bilar, visste ingenting om flygplan. Det borde han väl ha vetat, han som vet allting. Ja, men rent historiskt och kulturellt tillhörde inte det hans vardag. Han blev en människa, han var en människa, och det är väl ganska otroligt att idag när vi möter honom blir det en så avgörande skillnad.
Jag växte upp på sextiotalet. Frigörelsen som då trummades ut hade verkligen fångat mig. Det handlade om psykologi. Det handlade om politik. Det var så mycket som hägrade. Det var ny musik och mycket annat. Jag gick ut grundskolan och åkte med en oljetanker till Karibien. Samtidigt som Thor Heyerdahl begav sig på sin flotte över Atlanten, samtidigt som Niel Armstrong tog de första stegen på månen. Det var lite grand det här som var min portal in i vuxenvärlden. Dels människor som ville undersöka det förflutna. Det var ju det Thor Heyerdahl ville göra. Han ville undersöka om man kunde glida på flottar från Egypten till Mexiko. Han menade att det skulle förklara något av gåtan med pyramiderna, eftersom pyramiderna i Mexiko väldigt mycket liknar pyramiderna i Egypten. Så han anlitade den mest primitiva tekniken, som inte var okänd för Jesus och apostlarna. Men Niel Armstrong, han var den förste som hade farit upp till månen. Sommaren 1969. Och han anlitade en teknik som var helt okänd för Jesus och apostlarna. Vi människor går i våra dagar och ser litet överlägset på människor som levde förr. Dom hade inte kommit fram till det som vi har nu.

Vår identitet i Kristus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:44:00 +0000

Berno Vidén undervisar

Innan vi tog emot Jesus i våra liv var vi döda. Inte fysiskt men andligt. Bibeln säger att vi var döda i våra synder och överträdelser. Varje människa är genom synden skild från Gud och därmed också hopplöst förlorad.
Men så sker det förunderliga: Gud har i Kristus gjort oss levande! Här står vi inför det absolut största under en människa kan vara med om. Gud skapar i ett nu en ny odödlig människa. Han ger ett liv som aldrig någonsin kommer att smaka döden. Hur är detta möjligt? Jo, genom att Gud blev människa. Ingen supermänniska med superkrafter, men en människa som du och jag. Han delade våra villkor, han gladde sig med de glada, sörjde med de sörjande, grät, visade vrede. Han var fattig, hemlös och identifierade sig med de mest utsatta genom att helhjärtat ställa upp till deras försvar.
Dock, till skillnad från övriga människor levde han sitt liv utan synd. Ingen ond tanke, inga ondskefulla handlingar, ingen orättfärdighet, inget förtryck gick att finna hos honom. Han var alltigenom en sann människa som i allt uppfyllde all Guds rättfärdighet. Denne Jesus som bibeln talar om är orsaken till att vi, oavsett vilka vi är, kan få ett evigt liv. Det finns människor som skulle betala vad som helst för att leva för evigt. Jesus ger oss livet som en gåva utan att ställa några som helst krav.
I evigheten i den himmelska världen, långt innan jordens grund var lagd, hölls ett rådslag där Gud Fader, Gud Son och Gud helig Ande gemensamt fattade det beslut som fick alla himmelska härskaror att stanna upp i vördnad, förundrade över vad som var på gång. Guds evige Son skulle bli människa, ställas under lagen och utlämnas till att på det mest grymma sätt fråntas all värdighet. Oskyldig skulle han ikläda sig vår syndfulla gestalt och bära alla människors synd, en börda alldeles för tung att bära även för Jesus. Hans svett blev till blodsdroppar då han i Getsemane från sitt innersta utropar, full av ångest och ängslan inför det som väntar: ”Min själ är bedrövad ända till döds.” Han beder Fadern om att slippa gå hela vägen, om det finns någon annan möjlighet; ”men inte som jag vill utan som du vill”.
Änglarna tystnar, utan förmåga att förstå vad som äger rum. Hur kan Gud tillåta? Varför måste Jesus lida så, han som är centrum för all Guds utgivande kärlek och härlighet? Jesus går hela vägen. Med sina sista krafter, svag, utmattad och med en svårt sargad kropp, ropar han från korset några ord som får både himmel och jord att skälva: ”Det är fullbordat!” I ett nu sker det stora undret som fått sådan betydelse för alla jordens inbyggare, både de som levt innan Jesu död på Golgata och för alla de som levt och lever efter hans död. Dödsrikets portar öppnades i och med att Jesus själv tog nycklarna till döden. Fångar befriades i ett nu när Jesus triumfatoriskt tågade in i dödens rike, bröt alla bojor och med makt förkunnade befrielsens budskap: ”Han for upp, han tog fångar, han gav människorna gåvor.” Han som for upp hade också farit ned till jordens lägre rymder.
Hela Guds treenighet proklamerar Jesu seger på Golgata, vilken öppnade vägen för oss var och en att fritt och för intet bli delaktiga i denna eviga Gudsgemenskap.
- Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har, för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta!. (Ef 2:4)

Förföriska vindar över svensk kristenhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:43:00 +0000

Text: Stig Andreasson

Kyrkan – en fortsättning av inkarnationen?

Tidskriften ”Keryx” har nästan specialiserat sig på att skönmåla och härliggöra den kyrka som är hierarkisk och institutionell. Skönmålningen är förförisk. Avsikten verkar vara att skapa mindervärdighetskomplex hos de evangeliska friförsamlingarnas folk.

Institutionell kristendomsform sägs vara en del av och fortsättning på inkarnationen.
- En offentlig, institutionell kristendomsform är nödvändig. Den är en del av och fortsättning på inkarnationen. Men om den inte är besjälad av någon form av personlig tro blir den lätt förytligad och förvärldsligad. (Ulf Ekman)
Här möter vi uttrycket ”en institutionell kristendomsform.” Det för tankarna till en institutionell kyrka med ett institutionellt ämbete. Vad betyder då egentligen dessa fina uttryck? Enligt olika ordböcker på flera språk kan adjektivet ”institutionell” användas både i politisk och religiös betydelse.
-I kyrklig och religiös mening blir ett ämbete ”institutionellt” då en kyrklig överhöghet överför andlig auktoritet till någon som skall utföra prästerlig tjänst.
En av ordböckerna preciserar också att
-det institutionella är något som insätts eller upprättas genom beslut av människor, i motsats till det som är givet av naturen.
Denna sista anmärkning är speciellt intressant. Därför tillåter jag mig att göra en liten jämförelse mellan det naturliga (inklusive det övernaturliga) och det som är organisatoriskt och institutionellt, med andra ord iscensatt av människor. Detta är märkbart inom många olika områden. Inom läraryrket har vi som bekant något som kallas ”pedagogik” (undervisningsskicklighet). Det är utan tvivel något man till stor del kan lära och även förkovra sig i. Men det är också helt visst något som har med naturbegåvning att göra. Man kan med andra ord ge en person en ”lärartitel” efter avslutad utbildning. Men saknar han naturlig begåvning att förmedla sina kunskaper till eleverna, blir han ingen riktigt bra lärare.
Inom kristen förkunnelse kan vi delvis se detsamma, utan att förglömma att här finns det också en annan dimension. En person kan ha hög teologisk lärdom och inneha flera doktorsgrader, men ändå sakna förmåga att förmedla sin lärdom på ett för vanliga människor begripligt sätt. Å andra sidan kan en person, som bara har grundläggande bibelkunskap äga både en naturlig och en andlig gåva till att undervisa i Guds Ord. Detta trots att han saknar hög teologisk utbildning. I några fall har jag mött personer som ägt bådadera. En av dem var professor Jules Marcel Nicole på Bibelinstitutet i Nogent i Frankrike. Som teolog var varken hebreiskan eller grekiskan några hemligheter för honom. Men jag hörde honom tala några gånger i veckomötena i det lilla kapellet bredvid bibelinstitutet. Dit kom helt vanliga människor. Då använde professor Nicole aldrig en enda teologisk fackterm. Han använde inga ovanliga eller krångliga uttryck. Men med vanliga och enkla ord förklarade han bibelordets rikedomar för ivrigt lyssnande människor. Han ägde naturligtvis en naturlig begåvning som talare och lärare. Men jag tror också att den Andens nådegåva som Skriften benämner ”gåvan att tala kunskapens ord” var verksam i den lärde professorns förkunnelse. Denna dubbla utrustning, den naturliga och den övernaturliga, gjorde honom till vad han var.
Här rör vi vid själva livsnerven till den kristna församlingens liv och verksamhet. Att en andlig tjänst får officiell och institutionell status kan absolut inte garantera att den fungerar enligt andelivets lagar. Titlar och ämbetsgrader kan inte ersätta varken naturlig begåvning eller Andens nådegåvor. Vår store kyrkohistoriker Hjalmar Holmquist skrev om den urkristna församlingen:
-Själavården tillkom inte i första hand ämbetsinnehavare utan personer utrustade med Andens gåvor. Församlingslivet, ja hela kristendomen vilade alltfort på den urkristna entusiasmen, på Andens omedelbara ledning. De karismatiska personerna var kyrkans bärare och utbredare.
I urkristen tid fanns ingen hierarkisk eller institutionell kyrka, där en intellektuell elit hade monopol på Ordets tjänst. Vem vågar påstå att andelivets lagar inte skulle vara desamma idag som i urkristen tid?
Men nu kommer vi till en avgörande och mycket viktig fråga.

Loppis på Bällsta

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:42:00 +0000

Rapport: Stina Fridolfsson

Karin Vidén tillfälligt hemma från missionsfältet i Karibien, var drivande kraft i att arrangera en loppmarknad för att få in medel till missionen. Här följer en liten rapport .
Karin sitter i hotellreceptionens soffa med en kopp kaffe. Det är måndag morgon, efter en intensiv helg, med tre dagars loppis för Haiti i församlingens möteslokal.
-Hur känns det nu, om du ska sammanfatta intrycken, frågar jag.
-Ja, det har ju varit väldigt inspirerande. Vi fick erbjudande att plocka allt vi ville ha från ett äldre hus som en troende broder just köpt, med en hel del inventarier. När vi åkte dit och tittade, insåg vi att här fanns många prylar som skulle gå att sälja på loppis. Dessutom får ju Gertrud Karlsson ständigt in stora säckar med kläder som hon sorterar, tvättar, lagar och lägger i ordning för nästa loppis-tillfälle.
Vi har stora behov i Mont-Leon i Haiti, med vårt åtagande att bland annat avlöna lärarna för över 600 skolbarn. Så vi beslöt att snarast ordna en loppmarknad i vår möteslokal. Mötena kunde vi ha i matsalen.
Sagt och gjort. Det blev ett kånkande. Ut med stolarna från möteslokalen, in med bord, klädställningar, korgar och lådor. Karin vakade från tidig morgon till sena kvällen. Magdalena gjorde affischer till väggar, lyktstolpar och trottoarpratare, handaffischer trycktes upp och delades ut. När tiden var inne tändes också några marschaller för att väcka uppmärksamhet och leda människorna in. Från klockan tio till sex på eftermiddagen i tre dagar, kom människor från alla håll för att handla. Det fanns tavlor, grammofonskivor, originella prylar och kläder. Alla som kom gjorde fynd. Våra gäster på hotell Pilgrimshem kom och handlade. Olika socialdistrikt har hyrt rum åt både familjer och ensamstående med olika behov, och det var så roligt att se hur föräldrar med sina små barn hittade bra kläder. En familj som nu fått lägenhet och skulle flytta efter helgen, kunde skaffa en hel del husgeråd till bra pris. Och samtidigt kom missionsmedel in som vi får skicka till barnarbetet i Haiti – över 10.000 kr!
Idag, måndag, packas allt ihop och möteslokalen återfår sin status som möteslokal. Många besökare undrade:
-Det här är ju verkligen fint! Ni fortsätter väl nu? Det är verkligen ett stort böneämne – att vi får praktiska möjligheter att fortsätta! Skörden är mycken och arbetarna få på alla områden! Men det märker vi att det finns många ivriga medarbetare, om vi vågar ta flera steg i tro. Vi tror att Herren öppnar vägar!
Och nu, medan medarbetarna under Karins överinseende bär iväg de överblivna varorna som vi skänker vidare, så har vi ställt några bord utanför hotellgästernas frukostmatsal, fulla med varma jackor, mössor och skor som de kan fritt ta för sig av och använda i vinterkylan här i Stockholm.
Vi har fått för intet – nu måste vi ge vidare för intet!
Låt oss offra vad vi hava;
tid och kraft för Herrens skull
Och ej mer i jorden grava
Efter ett förgängligt gull.

Barnen i Haiti

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 23 Feb 2014 20:40:00 +0000

Missionsrapport av Berno Vidén

Hemkommen efter en omtumlande resa till Haiti, där senaste kolerautbrottet fortfarande gör sig påmint på olika platser. I samtal med läkare på plats förstod jag att det just nu inte är så många insjuknade, men orosmolnen finns där inför kommande regnperioder, då det efterlängtade men tyvärr smittade vattnet okontrollerat sprider sig i floderna.
Man tycker att man sett det mesta av nöd efter så många år ute på missionsfältet, men sinnesbilderna efter senaste besöket i Baptiste med omnejd påminner om hur svårt det är att ta till sig människors verkliga situation. Det är lätt att skjuta ifrån sig det som ligger långt borta, sådant man inte stöter på dagligen. Dock är det en daglig verklighet det haitiska folket genomlider. Baptiste med sina tio tusen invånare är torrt och det växer dåligt på åkerlapparna. För folket där är det som att gå in i en mataffär med tomma hyllor utan möjlighet att köpa något. De flesta saknar pengar och är helt beroende av sina familjeodlingar för den dagliga maten, och växer det inget finns det heller ingen mat på bordet.
Samhället har ett nybyggt hotell som invigdes någon gång under januari månad. Eftersom vi inte längre har vår hyrda bostad i Baptiste så var jag hänvisad att bo där. Rummet var inte större än att en säng fick plats och toaletten med vattenhinkar för att duscha och spola låg utanför rummet med ett draperi för dörrhålet. Så det gällde att väsnas högt om man ville vara ifred därinne. Lakan förekommer inte men däremot fick jag en grov filt för att klara nattens kyla.
Hotellchefen var vänlig och mycket tillmötesgående. Varje kväll tillagade hans fru mat, vilket var välkommet efter dagens slit. Det var mycket stora portioner som lades upp. Även om jag själv inte orkade äta upp maten så stod hotellpersonalen och andra på kö för att äta upp resterna. Så fungerar det där och ingen ser det som något konstigt, samtidigt som det speglar något av hur tufft det är att leva i Baptiste. Vad som gör riktigt ont är när det kommer barn som uppgivet tittar en i ögonen och säger att de är hungriga.

Midnattsropet nr 6 2013

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 15:20:00 +0000

Ladda ner PDF

För barnens bästa

Ledare av Berno Vidén

Flykting i eget land

Rapport från Dominikanska republiken

Loppis för Haiti

Denne Jesus!

Text av Arne Imsen

Ut ur prövningen - bort från vreden

Bibelstudium av Jan Egil Hafsahl

Skyarna brister

Text av Lars Bygdås

Övervakningen - ett tidstecken

Av Emanuel Johansson

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet

Undervisning av Tage Johansson

Kampen om troendedopet

Text och sammandrag av Lars Bygdås

Flykting i eget land

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 15:19:00 +0000

Text: Berno Vidén

Alla utlänningar födda i Dominikanska republiken åren 1929 - 2010 förlorar retroaktivt genom en dom i Tribunal Constitucional, motsvarande Författningsdomstolen, sitt dominikanska medborgarskap. Domen drabbar så gott som uteslutande hundratusentals dominikaner med haitiskt ursprung.

Maranataförsamlingens mission i Dominikanska republiken har starka kopplingar till Haiti. Många av de familjer som på olika sätt slutit sig till församlingen här i det dominikanska samhället Palavé har sina rötter i Haiti. De båda länderna, med tillsammans ca 20 miljoner invånare, delar på ön Hispañola som till ytan är något större än Småland och Skåne tillsammans, men härstammar från vitt skilda kulturer med helt olika språk.

Skyarna brister

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 15:19:00 +0000

Vad världen väntat på detta ögonblick!
Himlen säger sitt ”ja” och Fadern talar till Sonen genom den brustna skyn.
Och den helige Ande sänker sig ner över Jesus som en duva.
En ny tidsålder bryter in.
Frälsningens och försoningens tidsålder för hela mänskligheten.
Ja, för hela skapelsen.

Text: Lars Bygdås

**
**

Där står Jesus Guds son från Nasaret och Johannes Döparen från Juda bergsbygd, i Jordans grumliga vatten.

Det lackar mot jul...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 15:04:00 +0000

..och den traditionella julkommersen är i full gång. Dekorationerna och de tända ljusen lyser upp i ett mörkt december. Någon har familj och vänner att fira julen tillsammans med, andra är ensamma och kanske helst vill slippa den upphaussade stämningen som kan ge motsatt effekt – en känsla av tomhet och livsleda.

Vi får rapporter om den nöd som råder runt omkring på olika platser i vår värld, så även i vår omedelbara närhet. Människors nöd och lidande är många gånger obeskrivligt, men materialismen håller vårt land och vårt folk i ett järngrepp. Den ständigt maxade konsumtionen med sitt frossande ger oss avsmak, och berättigar frågan: - Vems bröd är det vi äter då vi redan är mätta?

Bönesvar i juletid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 15:03:00 +0000

Gertrud Johansson berättar om hur hennes man Tage fick Guds hjälp att komma hem en jul för många år sedan.
**
** Jag ska berätta om något som hände för ca sextio år sedan. Det handlar om Tage som i sin ungdom hade stor håg för äventyr. Efter skolan som varade i sju år ville han ut i världen och se sig om. Redan som femtonåring sökte han sig ut på sjön och mönstrade på båtar som gick på Östersjön. Efter en tid ville han komma längre ut och mönstrade på en oljetanker som skulle neråt Persiska viken och andra platser. Bara en resa kunde vara flera månader. Tage tog avsked från mamma, pappa och sin äldre bror och gav sig iväg hemifrån strax före jul. Men mamma Charlotta var inte glad. Hon kände en väldig oro och nöd för sin äventyrlige son. Julförberedelserna blev inte som de brukade och hon ville bara gråta åt alltihop. Till saken hör att vid den här tiden var ingen i familjen frälsta, men mamma Charlotta hade ändå en tro på Gud och brukade bedja ibland. Någon dag före jul böjde hon sina knän vid sängen och göt ut sitt hjärtas nöd inför Honom som hör bön.

Det profetiska ordet får sin uppfyllelse i Jesus Kristus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 15:02:00 +0000

Vi har fått se hur det profetiska ordet har verkat i historien, hur evangelium har gripit in och förvandlat människor. Men det profetiska ordet, som vi är mitt inne i, kommer också att nå sin fullbordan. Jesus kom, men han kommer också igen.

Predikan av Emanuel Johansson

Gamla testamentets profeter var sysselsatta med att studera och rannsaka skrifterna, de bad och tänkte på vilken tid det var som Kristi ande hänvisade till när han talade om Kristus. De fick se Jesus; hur Gud steg ner och verkställde denna plan för din och min frälsning. Det profetiska ordet handlar i huvudsak om Jesus och har i mångt och mycket gått i uppfyllelse genom att Han kom.

- Jesus, lev genom mig!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:49:00 +0000

Bibelstudium: Berno Vidén

Lagen får oss att säga: ”Herre, hjälp mig att göra vad du vill att jag ska göra.” Eller med andra ord: ”Hjälp mig att hålla din lag.” Nåden däremot säger: ”Jesus, lev genom mig, på det sätt du önskar.”

Frälsning är nåd, från början till slut. Gud har i och genom sin enfödde son Jesus Kristus, slutit ett förbund som helt och hållet gör oss till förmånstagare - utan att vi behöver åstadkomma något i oss själva:

Ukrainsk pastor gör upp med Ulf Ekman

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:42:00 +0000

Under hösten 2012 åkte en grupp från Livets Ord i Uppsala till Livets Ord i Donetsk i Ukraina med avsikt att avsätta pastor Leonid Padun. Han har varit pastor i församlingen sedan dess start i början på 90-talet. Padun accepterade inte ordern från svenskarna. Detta resulterade i att Livets Ord i Ukraina splittrades upp mellan de som håller sig till Pastor Padun och de som vill stå Ulf Ekman trogna. I den ryskspråkiga kristna webben följde en intensiv debatt medan händelserna knappt varit kända i Sverige. Det var länge i stort sett bara Hans Lindelöw som med sina språkkunskaper följde debatten och genom sin blogg återgav något av den till berörda i Sverige.

Herren är nära nu

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:38:00 +0000

Appell av Paulus Eliasson

Vi har talat en hel del om Jesu tillkommelse. I sitt första brevs fjärde kapitel talar Petrus om den tid som är kvar. Han manar oss att vi:

- …den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja. (v. 2)

Och längre fram:

-Slutet på allting är nära (v. 7)

Slutet. Det låter så negativt. Nu tar det slut snart. Nu är det ingenting kvar. Men detta ord på grekiska, telos, betyder egentligen ”målet”. Målet är nära. Målet som vi ser fram emot. Det är alltså inte bara slutet; som om vi ska över ett stup, och så är det färdigt. Det är ett mål som vi ser fram emot. Slutet på allting är nära. I en sådan situation kan man tänka sig att vi drabbas av panik. Vi skulle förlora besinningen. Nu är slutet så nära, så vi blir nästan desperata. Men då säger Petrus så här:

- Jag fick böja mina knän

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:27:00 +0000

Vittnesbörd av Olle Granberg

Jag var inte ute och dansade, utan var med i församlingen redan i min ungdom, för pappa och mamma var frälsta. När jag var nio år hade jag länge tjatat om att få bli döpt. -Jaha, du har varit hos pingstvännerna och badat, sa kompisarna när jag kom till skolan. Tiden gick. Pappa var sångledare i församlingen. Vi åkte ut busslaster och sjöng och spelade. Men jag hade liksom halkat in därför att mina föräldrar var troende. Jag kunde inte säga något datum när jag blev frälst, så djävulen lyckades manipulera mig på det sättet. Du är inte frälst! Jag kom bort ifrån Gud i 25 år. Jag jobbade på frihamnen i Stockholm. Gud kallade mig, men jag förstod inte det, blev deprimerad och sorgsen, jag tänkte nästan ta livet av mig. Jag undrade vad som fattades. Jag jobbade med maskiner och tänkte arrangera en olycka.

- Guds frid, syskon!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:25:00 +0000

Vittnesbörd av Laila Sundström

Mats blev frälst före mig, och jag tyckte det var litet jobbigt. Hans mor var troende, men mina föräldrar var det inte. Så när han kom hem från ett möte och sa att han hade blivit frälst, så tyckte jag att han hade blivit litet konstig. Jag var inte van vid det, även om jag hade gått i söndagsskolan. Men Mats hade nu tagit emot Jesus. Några bekanta kom och hälsade på, och vi följde med dem till Västerås på ett möte, och deras barn tog hand om våra två små barn under mötet. Han som ledde mötet sa till mig att jag kunde stanna kvar ute i vestibulen under mötet om jag ville, för det skulle vara bönemöte. ”Och vi kanske talar i tungor”, sa han. Det där med att tala i tungor tyckte jag var litet konstigt, men jag var nyfiken, så jag tänkte att jag skulle nog följa med in och se vad som försiggick! Jag satt och skruvade på mig och tyckte det var jobbigt. Men så började jag lyssna på honom som predikade och de andra som vittnade. De sjöng, och då gick de också och ”fiskade” i bänkarna. Jag blev mer och mer gripen, och jag längtade mer och mer. Budskapet tog tag i mig så oerhört, och jag tänkte: - Om den här mannen som predikat kommer först till mig, då vet jag att Jesus finns! Han ska inte gå till någon annan i någon av bänkarna, utan han ska komma just till mig! Jag höll koll på det där. Och han kom till mig!

- Den gången fick jag knäcken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:23:00 +0000

Vittnesbörd av Mats Sundström

Jag har ett vittnesbörd, men också en bibelvers jag vill läsa och det är från Johannes evangelium kapitel 14:

- Jesus sa till honom (Tomas): ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Det var år 1966 och jag kom till Stockholm och jobbade som byggnadsarbetare. Jag hade familj – fru och så småningom fem barn. Min mor skrev i brev till mig: ”Gå på några möten!” Så hände det att jag vid ett tillfälle råkade falla och vricka foten, och funderade vad jag nu skulle göra då jag blivit sjukskriven. Jag tänkte som så att man ska ju hedra sin fader och sin moder, så jag beslutade mig för att gå på ett väckelsemöte. Mamma skrev och berättade att det fanns Maranatamöten i en gammal danslokal som hette ”Britt-Marie”, så dit gick jag en kväll. Halleluja!

- Det var så fantastiskt, det här ska jag berätta för alla!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:21:00 +0000

Vittnesbörd av Sonja Granberg

Jag ska berätta litet om hur det gick till när jag blev frälst. Det kanske finns många som är som jag. Min mamma blev frälst när det gick väckelse i trakten. Jag kommer från en ort utanför Luleå. Och mina föräldrar sa att de barn dom fick, skulle missionen ha. Jag älskade att gå i söndagsskolan och vara med, även stå på knä och bedja. När jag var sju år blev jag opererad för hjärtfel. Men jag hade min barnatro, och den har burit mig igenom allt. Sedan kom jag upp i tonåren, som är en period då fienden gärna vill attackera ungdomen. Jag hade en Jesustavla på väggen i mitt rum. Då var det en röst som sa inom mig: Inte kan du ha den där tavlan på väggen. När kompisarna kommer, vad ska de säga när du har den där tavlan. Ta bort den där tavlan! Så började jag lyssna till den där rösten, och tog bort den och tog bort lite eftersom. När man ger fienden lillfingret, så har han snart tagit hela handen.

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:19:00 +0000

Bibelstudium: Gertrud Johansson

Jag utgår från Johannes, kapitel 17, där Jesus beder.

-Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (v. 17)

Jag tror att den versen är en nyckel för oss om vi vill veta vad helgelse handlar om. Tidigare ber han:

- Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. (v. 8)

Kampen om troendedopet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:13:00 +0000

När två av Sveriges största pingstförsamlingar ändrar doppraxis måste vi se det som ett tidstecken. Det är avfallstider!
Dopdebatten är också en spegelbild av hela samhällsdebatten som idag präglas av en stor besvikelse över sveket mot de idéer som skapade vårt trygga folkhem.
Folkrörelserna och väckelserörelserna töms på sitt innehåll. Vad kommer sedan…? En ny frikyrka? Ett nytt Sverige?
Detta är ett axplock ur höstens dopdebatt.
Som synes utlovas en het debatt 2014.

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:06:00 +0000

Text: Tage Johansson

Den predikan som har kallats bergspredikan i Matteus femte till och med sjunde kapitel, kan den förkroppsligas av människor av kött och blod, av de som vandrar här på denna syndfulla jord?

Många har under tidernas lopp ställt sig denna fråga. Många har resignerat och uppgivet lämnat frågan därhän till en oviss framtid. Det handlar om människor som är nitiska och menar allvar med sin kristendom. De saknar tillräcklig insikt och kunskap i ordet. Den som är ytlig och rotlös brottas sällan med bibelns lära om rättfärdighet. En sådan måste tillsvidare leva av mjölk. I Hebr 5:13 står det:

ÖVERVAKNINGEN - ett tidstecken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 14:03:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Edward Snowden fick tillfällig asyl i Ryssland. Detta gav Putin politiska poäng samtidigt som Obama återigen tvingas förklara sig för Europa och andra länder inför den fortgående strömmen av avslöjanden som Snowden tillhandahåller media. Nu visar det sig också att Sverige med FRA är mer involverat än vad som tidigare varit känt.

I oktober i år publicerade The Guardian uppgifter om att 35 världsledares telefoner övervakats av NSA. (The Guardian 25 oktober) Det mest uppmärksammade övervakningsoffret är Tysklands förbundskansler Angela Merkel vars telefon ska ha varit övervakad. Merkel som är uppväxt i ett Stasikontrollerat DDR, reagerade starkt och hänvisade till att amerikanska och tyska soldater kämpar och dör tillsammans i Afghanistan, och sa vidare: ”Då ska man inte behöva oroa sig över att man övervakas av våra allierade”. (SvD 25 Oktober)

Ut ur prövningen - bort från vreden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 13:40:00 +0000

Bibeln talar inte bara om att församlingen skall lyftas ut och bort från sitt trängda liv i tiden – den säger oss också att vi skall frälsas från den kommande vreden.
**
**Text: Jan Egil Hafsahl
**
** Det finns knappast någon, som med en viss grad av allvar har läst bibeln, som kunnat undgå att lägga märke till vilken stor plats löftena och läran om Jesu tillkommelse har i Skriften.

Denne Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 13:33:00 +0000

Text: Arne Imsen (Midnattsropet 1972)

Denne Jesus skall komma igen. Ja, så utpekande framförs löftet om en andra tillkommelse till en samling paralyserade lärjungar på Oljeberget himmelsfärdsdagen. Det var apostlarna och den urkristna församlingens Jesus, helt oförstörd av kommande tiders förfalskningsteorier. Identiteten var klar. Han hade legitimerat sig såsom sann Gud och sann människa. Med föruttillvaro hos Fadern avlades han in i människosläktet av den helige Ande.

”Han som blev uppenbarad i köttet”

För barnens bästa

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 13:29:00 +0000

Ledare: Berno Vidén

Svenska skolan är i kris! Påståendet är ett återkommande obehagligt mantra om en krass verklighet. Sveriges stolta utbildningsväsende halkar ner till katastrofala bottennivåer i internationella mätningar över skolans kvalité och elevernas studieresultat. Nu senast i den internationella kunskapsundersökningen PISA 2012, där Sverige har sämsta resultatutvecklingen av alla OECD-länder (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling med f.n. 34 medlemsländer). Alliansen slår stolt ifrån sig, menar att de gör en bra skola och skyller på Socialdemokraterna, vilka i sin tur slår tillbaka, men ordkriget hjälper föga. Fakta är fakta och situationen borde få både regerande politiker och oppositionen att inta en mer ödmjuk position och lyssna mera på de nedtystade röster som faktiskt existerar och även i praktiken har visat på alternativa lösningar på skolproblemet, nämligen hemundervisning.

Loppis för Haiti

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 17 Dec 2013 13:28:00 +0000

Text: Stina Fridolfsson

Första helgen i december var det väldigt liv och rörelse på Maranataförsamlingens missionscenter i Bromma. Det var annonserat Loppis till förmån för arbete bland behovets barn i Haiti. Veronica Ureña som stod för initiativet, vakade från morgon till kväll över försäljningen. Det såldes kläder och prylar, som samlats in under hösten. Både privatpersoner och butiksägare brukar ringa och erbjuda oss hämta för detta ändamål. Och Gertrud Karlsson, som i många år tagit emot, sorterat och delat ut till behovets barn i när och fjärran, har nu en speciell hörna där hon sorterar i hyllor och delar upp kläder, skor och annat.

Midnattsropet nr 5 2013

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 22:13:00 +0000

Dopet – en manifestation på Jesu seger!

Ledare av Berno Vidén

- I Kristus förmår vi allt!
Missionsreportage från Dominikanska republiken

Namnet JESUS
Utdrag ur predikan av Arne Imsen

Sakrament eller Jesus?

Appell av Yngve Stenfelt

Återbesök i Älvsbyn!

Rapport av Stina Fridolfsson

Sök först Guds rike!

Vittnesbörd av Berith Kulborg

Väckelsen är här!

Appell av Märta Berg Strömmare

LIVET – som aldrig dör

Vittnesbörd av Karin Lindroos

Känna Jesus

Dopet – en manifestation på Jesu seger!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:57:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

- I inget annat namn än i namnet Jesus finns frälsning! Den bekännelsen proklamerade Petrus inför myndigheterna efter att han tillsammans med Johannes hade tillbringat natten i fängelse för just Jesu namns skull. Jesu död och uppståndelse var en revolutionerande händelse som direkt lämnade spår efter sig i hela samhället. Ingen i hela Jerusalem lämnades oberörd av denna förunderliga manifestation som tog sig uttryck genom en skara enkla människor, personer från vitt skilda sammanhang, vilka hade gjort gemensam sak; de hade överlämnat sina liv åt Jesus – och åt varandra.

- I Kristus förmår vi allt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:56:00 +0000

Missionsreportage av Stina Fridolfsson

Esther är född och uppvuxen i Palavé, känner de flesta och är känd av de flesta. Hennes föräldrar var aktiva politiker och därmed känner också Esther många som har styrande befattningar i samhället. Hon har engagerat sig att göra sociala insatser och har möjlighet att vara till hjälp för många som behöver det. Redan som trettonåring började hon hjälpa till med att alfabetisera i ett område där det inte fanns skola. Esther har studerat på universitetet, och har arbetat som lärare för barn och ungdomar. Hon har aldrig haft någon lust att lämna Dominikanska republiken fastän hon rest en del och besökt andra länder. Hon känner stor samhörighet och solidaritet med sitt folk och trivs med att bo i Palavé, där det finns mycket stora behov bland fattiga människor, speciellt bland haitierna, då ju Palavé är en gammal batey. En batey är från början ett haitiskt bostadsområde för säsongsarbetare på sockerfälten.

Namnet JESUS

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:54:00 +0000

Utdrag ur predikan av Arne Imsen, publicerad tidigare i MR 1983

Han är över vetenskapen, över kyrkan och religionen, han är över furstar och väldigheter, över alla människor. Gud har gett honom ett namn som är över alla andra namn och till sist ska alla människor som är i höjden, som är här på jorden eller under jorden böja sig, Gud fadern till ära, och bekänna att Jesus är herre.

Sakrament eller Jesus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:53:00 +0000

Appell av Yngve Stenfelt

Som väckelseförkunnare vill jag ropa ut: Fly från den sakramentala villfarelsen till bibelordets säkra grund! Det är endast Jesus som frälser! Tro på Honom och du blir frälst!

När församlingen förlorar den första kärleken så har själva grundbulten i dess struktur förlorats. Kärleken till Jesus, kärleken till Guds Ord, och den sanna kärleken till varandra. Så fortsätter upplösningen och man frigör sig från sanningarna i Guds Ord.

Återbesök i Älvsbyn!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:52:00 +0000

Rapport av Stina Fridolfsson

I ett möte under höstens bibelskola i Stockholm, då vi hade besök av både Berith Kulborg och Märta Berg Strömmare, som tillsammans besökt Älvsbyn och Umeå på en mötesresa, berättade Märta om hur hon var stationerad i Älvsbyn redan som mycket ung, och där lärde känna Berith som då gick i realskolan. De unga maranataevangelisterna började ha möten i en lokal som hette Forum. Många blev frälsta, och medlemmar i olika församlingar förnyades genom Maranataväckelsen.

Sök först Guds rike!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:51:00 +0000

Vittnesbörd av Berith Kulborg

Första gången jag mötte Maranataväckelsen var i Älvsbyn 1963. Då var jag sexton år gammal. Sedan har det hänt mycket. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess… Men det har varit fantastiskt. Och Jesus har jag aldrig lämnat. För utan honom skulle jag inte kunna leva.

De sista femton åren har jag arbetat med människor i missbruk på ett kvinnohem i Småland. Där har jag fått se hur Gud kan upprätta. Hur Gud kan frälsa, för det första. Vår slogan var bibelordet: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska också allt detta andra tillfalla dig. Det här sa vi dagligen till varandra: Sök först Guds rike! Det är så många som kommer till ett behandlingshem och vill bli fri från sitt missbruk, men man vill inte söka roten. Man vill inte ta itu med det som egentligen orsakar det dåliga i ens liv. Därför är det jätteviktigt att bli frälst. Jag sa många gånger till dessa kvinnor: Naturligtvis är det bra att bli fri från sitt missbruk, men viktigast är att ni blir frälsta. Jag är glad för denna tid, att jag har fått vittna om Jesus och vad han kan göra. Jag har sett många, många under och skulle kunna berätta mycket om hur människor blivit befriade och sedan lever ett befriat liv tillsammans med Jesus.

Väckelsen är här!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:50:00 +0000

- Nej ropa inte halleluja ännu! Läs först vad jag skriver!

Väckelseappell av Märta Berg Strömmare

I ordlistorna definieras ‘väckelse’ som en ökad religiös aktivitet.

Betänker vi det så kan vi förstå att väckelser av många olika slag har ägt rum under historiens gång, och äger rum också idag. Vi ser hur begreppen ‘väckelse’ och ‘rörelse’ blandas ihop både till företeelse och art.

Det blir ofta stor rörelse omkring evenemang av skilda slag i det profana utbudet. Likaså kan man ibland märka en stor rörelse när det gäller religiösa, ofta kristna satsningar.

LIVET – som aldrig dör

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:49:00 +0000

Vittnesbörd av Karin Lindroos

Trädet blir planterat och är fullt av liv. Det växer och får friska blad och frukt. Ett träd kan bli väldigt gammalt. Man ser ofta på trädet som en bild på det eviga livet. Vi har fått evigt liv av Gud. Han gav sitt liv för oss på korset för att vi skulle få evigt liv. I Jesus har vi evigt liv. Det är han som har planterat oss vid vattenbäckarna.

Känna Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:48:00 +0000

Text: Tage Johansson

”Jag känner eder icke”, dessa ord är hämtade från liknelsen i Matteus 25. Det står fem jungfrur i midnattstiden och klappar på en stängd dörr. Det är dörren till bröllopet och de ropar ”Herre, herre öppna för oss”. Men brudgummens svar är: ”jag känner eder icke”.

Den avgörande frågan är alltså, vad är det att känna Jesus? I flera bibelsammanhang återkommer detta ord ”känna”. I Hoseas bok är detta ord en av huvudsanningarna i profetens budskap till Herrens folk. Det står i Hos 6:3 ”så låtom oss lära känna Herren, ja låtom oss fara efter att lära känna honom.” Gud vill upprätta ett kärlekens trolovningsförhållande. ”ja i trofasthet skall jag trolova mig med dig, och du skall så lära känna Herren.” (Hos 2:20)

Jesus gör allting nytt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:47:00 +0000

Bibelstudium av Berno Vidén

Varför är det så svårt att presentera evangelium för människor utan att bli inplacerad i ett religiöst fack? Hur kommer det sig att föreställningen om frälsta människor så mycket handlar om att de lever i ett tradigt slaveri, där man inte får göra saker man egentligen vill? Sanningen är ju den motsatta: Jesus är den absoluta och enda verkliga friheten för varje individ!

Det var innan vi mötte Jesus som livet var ett slaveri, inte efteråt. Ändå handlar den rådande bilden om kristenheten ofta mer om något så motsägelsefullt och väsensfrämmande för evangelium som lagiskhet, ceremonier och religiös träldom, än om Jesus själv. Sådant som bibeln uttryckligen varnar för som ting som drar våra blickar bort från nådens evangelium.

Jesus, min tröst, min trygghet, mitt fokus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:46:00 +0000

Vittnesbörd av Marja Strömmare Jakobsson

Under en längre tid har jag upplevt motgångar på olika plan och mycket oro och bekymmer har präglat min vardag. Jag har inte förstått varför det ska vara så, och har inte kunnat se meningen med det. Som en kristen är det mycket som bekymrar i den här tiden vi lever. Och som människa är det mycket förtryck och smärta man möter, sin egen men också andras.

Jesus, Guds Son – själv Gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:45:00 +0000

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Jesus, Guds Son, själv Gud… Är vi redo att sätta utropstecken efter detta, eller vill vi kanske hellre sätta frågetecken? Det är en väldigt avgörande fråga. Det handlar om bekännelsen, det handlar om vittnesbördet, det handlar om vem Jesus över huvud taget är. Det handlar om Guds väsen. Han själv säger så här, om vi går till Matteus11:

-Vid den tiden talade Jesus och sade: ”Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; så har ju varit ditt behag. (Matt. 11:25-26)

Du är älskad av Gud!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Dec 2013 21:43:00 +0000

En hälsning från Marie Stenfelt, Köpenhamn
”Sen vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock äro…” (1 Joh 3:1)

Vilken kärlek har inte Gud visat oss när han sände Jesus. Han vet allt om oss, vårt förflutna, nuet och framtiden. Han känner också ditt namn och kallar på dig i sin kärlek. Han har köpt dig fri med sitt eget dyrbara blod, så du behöver inte vara rädd att komma till Jesus med allt. Det är inte något om och men i Guds hjärta, utan han som älskade oss före vi blev födda, ja, innan världens grund var lagd, vill fortsätta att visa oss denna eviga kärlek. Han har låtit oss kalla sig sina barn vilket vi också är genom Jesus och hans försoning.

Midnattsropet nr 4 2013

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 12:00:00 +0000

Billigt såld frihet

Ledare av Berno Vidén

Välsignade frukost

Missionsreportage av Karin Vidén

Att förvärva eller fördärva

Undervisning av Arne Imsen från 1975

- Jag vet att Gud berett mig en boning

Vittnesbörd av Asta Olausson

Angelita: Jag önskar få vara med och forma människor till kristna karaktärer

Reportage av Stina Fridolfsson

Faller mellanöstern samman?

Text: Lars Bygdås med kommentar av Stig-Erik Westman

Guds rättfärdighet - en fråga om kärlek

Där på Golgata

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 11:59:00 +0000

Appell av Tage Johansson

När Johannes är på ön Patmos blir han påmind om betydelsen av Jesu död och uppståndelse. Det handlar om blodet som flöt från Mästarens sida, om korset som kan lösa människan från den gamla skapelsen och göra henne till en ny skapelse i Kristus Jesus. Ett kors restes på Golgata, där satte Gud punkt för den gamla skapelsen. Den gamla skapelsen kan inte hjälpa eller frälsa oss men, ära vara Gud, något nytt började med Jesus Kristus. Detta nya var utlovat redan från begynnelsen och det är detta vi också får lyssna till här.

Välsignad frukost

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 11:54:00 +0000

Storasyster på väg till frukosten

med sina småsyskon. De kommer gående i grupper, välkammade, klädda i sina blå och beige skoluniformer. De vinkar glatt åt oss och är nu på väg till den kommunala Palavéskolan för att få sin undervisning. Skolsalarna är överfulla av elever som trängs och dessa överinskrivningar är ett krasst faktum som alla i samhället talar om.

Dessa elever jag varje morgon möter på min väg till missionscentret och mitt arbete i förskolan har just fått sin frukost och det värmer inombords att se dem, att veta att de är mätta; att de fått en näringsriktig frukost som en start på dagen. De är nu 110 till antalet de barn som får frukost i vår matsal i Palavé, och behovens strida ström har ingen ände. Flera barn står i kö för att skrivas in.

Att förvärva eller fördärva

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 11:38:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen från 1975

”Människan berömmer sig av att vara självständig, men hon är egentligen fruktansvärt bunden.”
”Systemen människan bygger förvandlar henne till en massmänniska, en massprodukt.”

I de bibelstudier som jag tidigare har haft har vi slagit fast att staten inte är en gudomlig instiftelse eller anordning. När vi talat om det här ämnet ”staten som Gud, staten som Guds tjänare, staten som vilddjur” så är det ett faktum att alla de här tre möjligheterna finns. Fastän nu staten inte är en gudomlig skapelse kan den alltså bli en Guds tjänare. Det beror helt och hållet på omständigheterna som vi också kan se i Skriften.

- Jag vet att Gud berett mig en boning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 11:35:00 +0000

Vittnesbörd från Sommarkonferensen 2013 av Asta Olausson

Jag är så tacksam för de bibelstudier vi har i församlingen för att få orientering och hjälp att förstå vad församlingen är. De ideologier som råder i samhället som vi kan se upp till eller fördöma, dem har vi inte något att göra med. Vår ideologi och våra idéer hämtar vi från den här gamla boken, bibeln, och det är den som talar om hur vi skall bära oss åt för att komma till himlen.

Angelita: Jag önskar få vara med och forma människor till kristna karaktärer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 11:34:00 +0000

Reportage: Stina Fridolfsson

Det var en stor uppmuntran att få träffa och göra reportage med Angelita. En Herrens tjänarinna, som är ett inspirerande föredöme med sin livsgärning i den matservering hon driver centralt och nära den underbara strandpromenaden vid havet i Puerto Plata.

-Jag önskar att få vara med och ge människor livskvalitet och forma dem till kristna karaktärer, sa Angelita, när hon gjorde en paus i sysslorna att svara i telefon, hälsa på nya gäster och vaka över att det inte var brist på kött och grönsaker i de olika kantinerna. Ett liv i intensiv vardagstjänst för Jesus!

Faller Mellanöstern samman?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 11:01:00 +0000

MR fortsätter följa dramatiken i Mellanöstern.

Text: Lars Bygdås med kommentar av Stig Erik Westman.
**
**USA och Ryssland står öga mot öga i Genéve.
USA och Ryssland står öga mot öga i östra Medelhavet.
USA är orubbligt i sina krav på Syrien och lika orubbliga när det gäller den fruktade vedergällningsattacken.
Ryssland å sin sida har dyrt och heligt lovat Syrien sitt stöd. Samtidigt anländer nya missilbestyckade ryska fartyg till platsen. Vad händer om amerikanerna går till attack? Kommer Putin att tiga och vara passiv?

Guds rättfärdighet - en fråga om kärlek

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 10:59:00 +0000

Bibelstudium av Jan Egil Hafsahl från Sommarkonferensen 2013.
MR publicerar valda delar. Finns i sin helhet på maranata.se

I Markus 12:28, den sista delen av versen, frågar man Jesus:

- Vilket är det förnämsta av alla buden?” Jesus svarade: ”Det förnämsta är detta: ’Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.´ ” Och; ”du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft. Därnäst kommer detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Intet annat bud är större än dessa.”

Nyandliga läkedomsmetoder

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 10:52:00 +0000

Kapitel 4 ur den nyutkomna skriften ”Nyandligheten och det gamla evangeliet”
Av Stig Andreasson

Helande av fysiska sjukdomar med hjälp av magiska verkningsmedel blir allt vanligare. De flesta som håller på med detta tar frimodigt på sig den engelska titeln ”healer” (helbrägdagörare). En del av dem påstår sig ha övernaturliga gåvor. För andra är det särskilt viktigt att kunna sätta en vetenskaplig stämpel på verksamheten. Så kallad ”andlig eller spirituell helbrägdagörelse” blev förvisso praktiserad långt innan vår tids New Age-bölja kom. Men New Age har bidragit till att göra denna typ av helandeverksamhet mer allmänt praktiserad och godkänd.

Barnen - statens egendom eller föräldrars ansvar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 10:50:00 +0000

Apropå skolans värdegrund

Text: Emanuel Johansson

”Skolans värdegrund” är ett begrepp som återkommer inom det svenska skolväsendet. I skolplanerna för alla årskurser och ämnen ges instruktioner och beskrivs mål för arbetet med värdegrunden. I och med den gemensamma värdegrunden som skall efterlevas och förmedlas har skolan ett utökat uppdrag. Skolans uppgift är inte enbart att förmedla kunskap i olika ämnen utan också att fostra medborgare utifrån värdegrunden.

Ett begrepp med stora anspråk

Svenska medborgare tvingas fly – från Sverige!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 10:46:00 +0000

Text: Berno Vidén

Att världen är full av flyktingar är ingen nyhet. Miljontals lever i flykt undan krig, svält och andra tragiska omständigheter, vilka berövat dem den mest elementära rättigheten, att leva fritt i sitt eget hemland. Sverige är ett av de länder som tar emot flest flyktingar i världen. Beräknat per capita ligger vi på tolfte plats med i snitt 8,8 flyktingar per 1000 invånare.

Att däremot svenska medborgare tvingas fly från Sverige för att få sina medborgerliga rättigheter tillgodosedda är dock mindre känt. Sedan ett par år tillbaka är det inte mindre än 15 familjer som på grund av sin religiösa eller filosofiska övertygelse tvingats att flytta från Sverige – för att inte utsättas för regelrätt förföljelse, som barnomhändertaganden och vitesförelägganden. Det handlar om svenska medborgare, föräldrar som vill göra något bra för och tillsammans med sina barn och ge dem en god fostran och bildning.

Billigt såld frihet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 02 Oct 2013 10:45:00 +0000

I bibelns sista bok beskrivs en totalitär makt som förmår alla att låta giva sig ett märke på handen eller pannan för att undslippa ekonomiska sanktioner. Makten som beskrivs är global och når samtidigt ända nerpå gräsrotsnivå. Ingen kommer enligt Uppenbarelseboken att kunna vare sig köpa eller sälja utan att samtidigt vara präglad av märket. (Upp 13) Budskapet som är skrämmande och skoningslöst drabbar således alla.

Än så länge möter vi här på jorden denna totalitära makt partiellt, men stegrande. Det finns nämligen en större makt som fortfarande håller det totalitära tillbaka, och det är Jesu Kristi egen församling. Jesus är med sin seger på Golgata garanten för varje människas verkliga frihet!

Midnattsropet nr 3 2013

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 22:00:00 +0000

Tiden hastar - Jesus kommer!

Ledare av Berno Vidén

JESUS KOMMER - Snart är vi hemma

Predikan av Arne Imsen

Ny mark!

Rapport från tältmöten i Vällingby av Märta Berg Strömmare

Med evangelium till en sargad mänsklighet

Traktathälsning från pågående evangelisation

Sann kärlek

Missionshälsning av Simon Beecham

“Det förmår alla” Apropå övervakningen på internet

Text: Emanuel Johansson

Myrans vishet

Appell av Hans Lindelöw

Faller Mellanöstern samman?

Lars Bygdås i samtal med Stig-Erik Westman om dramatiken i Mellanöstern

Tiden hastar – Jesus kommer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:19:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Tidningen du just nu läser innehåller flera angelägna texter som påminner om hur kort tiden är: Jesus kommer snart! Det är en sanning som borde sporra varje Jesu lärjunge till att inte slå sig till ro här i världen, utan fastmer att utifrån varje tillfälle som ges, genom ord och gärning förmedla frälsning och hopp till varje människa.
Paulus sätter budskapet om Jesus på sin spets då han till församlingen i Korint skriver, att om döda inte uppstår – Jesus inkluderat – då är vi de mest ömkansvärda och bedragna människor som lever på jorden. Men sanningen om Jesu uppståndelse var så påtaglig och överbevisande att Paulus lite längre fram i samma kapitel segervisst utropar: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda såsom förstlingen av de avsomnade! - - - så skall också i Kristus alla göras levande.” (1 Kor 15:20, 22)

JESUS KOMMER - snart är vi hemma!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:18:00 +0000

Predikan av Arne Imsen

Under de senaste åren har budskapet om Jesu tillkommelse blivit oerhört aktuellt. Skeendet utvecklar sig med en nästan automatisk precision emot det vi har läst så mycket om i de heliga skrifterna, men kanske inte förstått.

Jag har alltid haft en oerhörd längtan i mitt hjärta att få förverkliga Guds plan, så att vi inte får en samling kyrkliga spöken i församlingen. Jag är allergisk mot kyrkligheten; den förfärliga uppstyltade och tillgjorda fromhet som tar sig uttryck på olika sätt i olika sammanhang. Och det av den enkla anledningen att vad jag tror och upplever som en absolut nödvändighet är att synliggöra Jesus. Jesus måste målas på ett så tydligt sätt att han känns igen. Vi måste få in det här som är så innerligt förunderligt och hemlighetsfullt, detta att han går omkring, gör väl och hjälper alla. Det gäller att vara rörlig; att inte bli instängd och fixerad, vare sig i traditioner eller verksamhetsmönster, utan att vara mobil, rörlig.
I sin förunderliga missionsbefallning drar Herren själv upp riktlinjerna; ger visionen och manar till efterföljelse och lydnad. Han befullmäktigar sina lärjungar att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. Att fortplanta detta gudomliga liv, det är det största som över huvud taget finns i tiden. Det finns ingenting som är större och det finns heller ingenting som är jämförbart med detta. Därför har jag alltid haft denna dröm och bön: Gud i himlen, bevara oss från kyrklighet, försoffning, sömnaktighet, jargong och alltsammans det där som gör församlingen till en fågelskrämma i tiden istället för en Kristusgestalt.
Det har varit en väldig glädje att äga den visionen. Det har också varit en fruktansvärd smärta, för det går inte bevara den utan att det blir en väldig smärta. Uppgörelsen måste börja i ens eget hjärta, och handlar egentligen om en enda sak: att bevaras i den första kärleken, Kristuskärleken. Då faller man aldrig för frestelsen att bli verksamhetsfrälst, traditionsfrälst eller något i den stilen, utan man är ständigt nyfrälst!
Vissa saker i Nya testamentet har gripit mig mer än andra. Det står att kunskapen om Honom gick ut över hela området. Och alla i provinsen fick höra… Det förstår vi ju att detta kan inte vara en fritidshobby, det är en omöjlighet. Det måste bli ett heltidsengagemang för var och en. Ju mindre dödkött församlingen är plågad av, dess större förutsättningar har församlingen att komma ut med, och in i, detta heliga uppdrag.

Ny mark!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:16:00 +0000

För första gången restes tältet vid Råckstarondellen i Vällingby.

Märta Berg Strömmare ger oss här en rapport!

Vid Råckstarondellen, Vällingby, ligger en avstjälpningsplats för snömassor, något som storstaden somliga vintrar berikas med.

Just när maj övergick i juni och all snö äntligen hade fått kapitulera inför vårvärmen, restes där något som vid första anblicken såg ut att vara ett cirkustält. Det var Maranataförsamlingen i Stockholm som för första gången ämnade hålla evangeliska möten där.

Med evangelium till en sargad mänsklighet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:15:00 +0000

Traktathälsning som delas ut under sommarens evangelisation

Sommaren erbjuder möjligheter att lättare gå ut med evangelium. Hittills i år har Maranataförsamlingen haft tältmöten och evangelisationsdagar i Vällingby 7 - 9 juni och i Rålambshovsparken 26 - 30 juni. Trots stadens många utbud av underhållning och aktiviteter ser vi tecken på en djup frustration hos den unga generationen, då sommaren inleddes med allvarliga oroligheter i Stockholms förorter.
Som Jesu Kristi efterföljare har vi ett ansvar att nå människor med evangelium. Det gamla evangeliet, talet om korset, är det enda som kan befria från djävulens våld och återupprätta gemenskapen med Gud.

Sann kärlek

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:13:00 +0000

Missionshälsning från Simon Beecham

I vilken grad visar vi vår kärlek till Jesus, särskilt när vi vet att vi fått så mycket förlåtet?
Jag vill ge allt till Jesus. Han är min Frälsare, mitt hjärtas kärlek. Jag förstår hur mycket jag har blivit förlåten. Det ger mig en längtan att tjäna andra, för sann kärlek är att ge. ”Gud utgav sin enfödde son…”
När jag fick möjlighet att resa tillbaka till Dominikanska republiken igen, var jag genast redo. Chansen att tjäna andra mindre lyckligt lottade och att få berätta för alla, de goda nyheterna, ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Jag kom mot slutet av november 2012 och möttes av min familj i Jesus – Nicholas, Sean och Stina.
Det tar några dagar att anpassa sig, och vi använder tiden att besöka vänner. Clotilde, Fela och Lydia har funnits i mina tankar och böner ofta sedan förra gången jag var här, och jag hade förmånen att möta dem. Vi kommer till gångstigen i La Cañada; jag och Stina och de hemtrevliga ljuden av lekande barn och tjattrande grannar, hög musik – då det finns ström – värmer mitt hjärta. Livet fortgår här, och även om det är en kamp, skulle man inte förstå det vid första anblicken. De vanliga och inte särskilt hjärtevärmande lukterna gör sig påminda med sin närvaro då vi kommer närmare Clotildes hus. Det öppna avloppet, fullt av sopor och råttor har ännu inte reparerats.
Vår lilla samling är underbar, fastän vi kanske är bara fyra, plus andra, både unga och äldre som sticker in sina huvuden genom dörröppningen. Jag vet att Jesus är med oss när Stina berättar nyheter från Sverige och nämner alla dem som behöver förbön. Lydia och Clotilde delar nyheter om familj och vänner som också behöver Guds ingripande innan vi ber och sjunger en sång om Herrens härlighet och kärleksfulla godhet. Clotilde är så angelägen om var och en i La Cañada. I hennes hem är alltid aktivitet; hon hjälper alla antingen det är med ett litet råd eller helt enkelt ett glas vatten åt ett törstigt barn. En trogen och villig Herrens tjänarinna.
Första mötet i Palavé är lika varmt och välkomnande som i La Cañada. Kramar och leenden från bröder och systrar och jag är förkrossad över deras varma ord. Mitt hjärta överflödar av den kärlek och glädje som möter mig igen från min utvidgade familj i Kristus. Här är de heliga frimodiga och ivriga att tala eller sjunga ut sin tacksamhet till Herren. Jag känner mig hemma.
Under vintermånaderna har vi satt igång att bygga ett hus åt en i församlingen här. En ensam mor med två fina små barn.
Jag måste medge att jag var litet nervös att hjälpa till på byggplatsen då jag vet att det att bygga ett hus här inte är alls likadant som att bygga ett hus i Sverige. Det visade sig att jag hade all orsak att vara nervös. Första veckan var blod, svett och tårar; muskler som jag inte ens visste om att jag hade, värkte. Men vare sig det gällde att blanda cement eller sikta sand – allt arbete blev ordentligt gjort, ingenting lämnas på undantag och min fars röst från förr dyker upp. Jag kommer ihåg vad han sade till mig som liten pojke: ”om ett arbete är värt att göras, är det värt att göra det ordentligt”.

”Det förmår alla” Apropå övervakningen på internet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:12:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Edward Snowden sitter sedan flera veckor på Moskvas flygplats. Han är på flykt sedan han läckt uppgifter om amerikanska myndigheters internetövervakning. Historien har urartat till en fars i storpolitik. Obama talar skarpt, Putin försöker ta poäng. Kina, EU , Sydamerika - alla vill säga sitt. Världen reagerar yrvaket på konsekvenserna av den uppkopplade världsordningen.
Hur ska man förhålla sig till detta som kristen och var kan vi placera den digitala tiden i ett profetiskt perspektiv? Syftet med den här artikeln är att väcka frågorna.

Myrans vishet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:10:00 +0000

Appell av Hans Lindelöw

Du kanske är deprimerad? Du kanske undrar vad meningen är? Kanske har du kommit hit till tältet i kväll för att möjligen finna meningen med tillvaron. Det finns ingen mening känner människan, men låt oss börja med det lilla då. Det kanske finns en liten mening. Ta exempelvis en myra, den är så liten. Men bibeln säger att den tillhör ett vist folk. Det är ett vist folk, myrorna. Det står så här i Ordspråksboken:
- Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda; klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus; (Ords 30:24-26)
Vad har vi kommit till för församling? Har vi kommit till bävrarnas, klippdassarnas församling. ”Väl är din kraft ringa men du har tagit vara på mitt ord och icke förnekat mitt namn.” Det betyder att du har byggt ditt bo i klippan.
Det står också om gräshopporna och gecko-ödlan, men vi håller oss till myran den här gången. De är ett svagt folk men bereder om sommaren sin föda. Myran är lik en vis son. Det står nämligen så här lite tidigare i Ordspråksboken:
- En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden. (Ords.10:5)
Nu är det sommar, vad ska vi göra. Ska vi ta vara på de här dagarna, den här tiden. Ska vi vara som myran, som en vis son, som samlar in? Vad samlar vi? Vad samlar människor? Det är en typisk egenskap hos människan att samla. Jesus talade också till dem som samlar.
- Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. (Matt 6:19-20)
Bibeln talar om att det finns en oerhörd anhopning av skatter på jorden. Men de som samlar dem lider av en väldig inre tomhet.
Men du, det finns skatter i himlen, och det är därför du har kommit hit ikväll. Gud kan öppna dina ögon för att du ska se dessa skatter. Därför har du också kommit till det förhållandevis lilla Maranatafolket, men vi har ett stort och mäktigt namn som vi bekänner oss till. Det namn som du har hört om från första stund här i kväll. Det är namnet Jesus. Gör också du så: Åkalla detta namn och du ska få erfara att var och en som åkallar Jesu namn ska bli frälst. Det innebär också att få syn på de skatter som är i himmelen, att börja röra sig i rätt riktning.
Ta vara på tiden nu, den här sommaren. Samla med oss. Gud ska se till att det blir ett församlande som är meningsfullt. Ett församlande omkring detta stora, härliga och mäktiga namn - Jesus Kristus. Amen

Faller Mellanöstern samman?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:09:00 +0000

Lars Bygdås i samtal med Stig-Erik Westman om dramatiken i Mellanöstern

Flera seriösa bedömare menar att hela det moderna Mellanöstern kan gå mot en våldsam upplösning. (Radioprogrammet Konflikt 15 juni) Genom de religiösa fejderna, främst då fiendskapen mellan sunni och shia, hotas flera länder att förvandlas till sekteristiska enklaver som bekämpar varandra. En av orsakerna är det politiskt instabila läget i flera av länderna. Detta i sin tur har sina orsaker bland annat i kolonialismen. Exempelvis Syrien som blev franskt mandat efter första världskriget och självständigt först 1944.
Vi får förlita oss på det profetiska ordet som säger att det är just här som slutstriden skall stå. När Messias upprättar fridsriket.

Jesus är vägen till sann lycka

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:07:00 +0000

Text: Magdalena Vidén

Jesus är den enda vägen till sann lycka! Det är faktiskt alldeles sant. Vad än du försöker åstadkomma i ditt liv, vad du bygger upp, river ner, köper eller säljer, så finns det absolut ingenting du kan göra som kan fylla dig med frid och glädje, som varar längre än en begränsad tid. Alltid krävs det mer. Alltid måste du fortsätta att fundera ut olika sätt att få ett optimalt, lyckligt liv. Du arbetar, kämpar och strävar i åratal för att bygga upp en tillvaro som ska tillfredsställa det materiella, det ekonomiska, hälsan etc. Du kan säkert lyckas riktigt bra, det tvivlar jag inte på. Men du kommer aldrig att bli nöjd. Du kommer alltid att sakna något. Tomrummet inom dig kommer aldrig att mättas. Och efter ett antal år här på jorden, när dina dagar börjar ta slut, vad har du då kvar? Vad är det du har sökt efter i hela ditt liv men aldrig lyckats få tag på? Vad betyder pengar och materiell rikedom när döden knackar på dörren? Absolut ingenting!
Jesus sa:
- Samla er inte skatter på jorden, där mott och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl…
Allt materiellt du samlar på dig under din levnadstid på jorden har inget värde för evigheten. Det som betyder något är det du gjort som har ett evighetsvärde - och det måste börja med att du låter omvända dig från ditt gamla liv i synd och låter Jesus Kristus bli Herre över ditt liv. Då kommer du få en helt ny inriktning i livet! När du håller blicken på Jesus, och på målet som är himmelen, kommer du inte ha tid att bekymra dig över det materiella.
Jesus fortsätter:
- … samla er skatter i himlen, där mott och mal inte förstör och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är kommer också ditt hjärta att vara.
Se till att ditt hjärta är på rätt ställe! Håll blicken på Jesus, lev som han lär och sträva efter att i allt få bli som han vill att du ska vara, så kommer hans gudomliga glädje att stå dig bi, vad som än händer. Jesus sa:
- Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt annat tillfalla er.
När Gud får bo i dig och vara din ledsagare under alla livets förhållanden och när du litar helt och fullt på att han tar hand om dig, då kommer ingenting någonsin att fattas dig. Du får erfara en enorm trygghet i vetskapen om att han alltid är med dig. Han ger dig en underbar frid och en enorm glädje och lycka som endast den får som har visshet om ett evigt liv tillsammans med Gud.
Lita på Gud, tro på hans ord och på de löften han ger, och ta emot den gudomliga glädje som han vill ge till dig idag!

Gå ut! - sång av Magdalena Vidén

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:05:00 +0000

Vilse som får utan en herde, var och en vandrar de sin egen väg. Hjärtan som tror de Gud ej behöver, rakt mot ett mörker de går; och han ber dig gå.

Kör:
Gå ut! Han ber dig att gå, för själar att nå, och låt inget hindra dig då. Gå ut och gör det du kan i verket för han. Tag ett steg i tro, se, där finns en bro – låt Guds ande leda dig. Gå ut.

Vårt församlande

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:03:00 +0000

Bibelstudium av Tage Johansson

Att vara samlad i Jesu namn, och att stå i ett rätt förhållande till Jesus, är att vara delaktig i det som hans namn representerar. Då finns det en levande förbindelse mellan huvudet och lemmarna i hans kropp som är församlingen.

Adam och Eva var församlade med Gud i den skapelseordning som kommit till av Gud i Edens lustgård. Men de fick lämna detta församlande när man måste lämna lustgården, och gemenskapen med Gud upphörde. Lustgården var just en plats ämnad att vårda och odla gemenskapen i ett församlande där Gud är centrum.
Guds plan att församla har inte upphört i och med syndafallet. Tvärtom är Guds nitälskan stor i denna sak. Hela bibelns historia vittnar om detta. Om Jesus heter det: ”nitälskan för ditt hus skall förtära mig”. (Joh 2:17) Det är endast Guds folks otro och olydnad som har varit hindret. Profeten Hoseas budskap visar oss hur illa ställt det kan vara hos det folk som Gud själv har utvalt. Det illustreras genom att profeten fick i uppdrag av Gud att ta en otrogen kvinna till hustru. Men Gud ger inte upp så lätt. Efter en rad av åtgärder vill han locka ut henne, som är en bild på Guds folk, ut i öknen för att tala ljuvligt till henne. Därefter vill han ge henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Hon skall åter sjunga som i sin ungdoms dagar.
I detta som har att göra med ett församlande kan vi beakta fyra ord som hjälper oss att förstå vikten av vårt församlande. I Hebr 10:25 förmanas vi att inte överge vårt församlande till Kristus, som det står i en annan översättning. De fyra orden är Varför, Var, När och Hur.
För det första VARFÖR. Svaret på ordet varför är den enkla anledningen att allt i denna ”världen”, som står i ett motsatsförhållande till Guds rike, (Joh18:36), är en splittrande kraft, som ständigt arbetar på att ställa människan i centrum och inte Gud. Alltid där denna kraft opererar skapar den oordning och kaos. Denna oordning kallar Bibeln för ”den nuvarande världsordningen” som går mot en total upplösning.
Att församlas innebär att de som kommer tillsammans i Jesu namn upprätthåller en livsfunktion som lemmar i Kristi kropp, ett levande instrument för den Helige Ande. Det var nödvändigt med ett församlande som en förberedelse till pingstupplevelsen. Jesus själv hade tagit initiativet till detta församlande. Därför var de alla församlade med varandra, och sedan står det : ”då kom…” ”och de blevo alla uppfyllda med den Helige Ande…” . (Apg 2:1,4)

Namnet Jesus - Himlens hälsning!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:02:00 +0000

Vittnesbörd av Linda Boman

Himlen hälsar oss att i namnet Jesus finns det frälsning och befrielse. Det är Gud som i sin stora kärlek till hela mänskligheten hälsar oss detta. Och det är verkligen sant! När jag själv i min stora nöd kastade mig i hans famn och ropade på honom, så svarade han med en gång. Han svarade med att fylla mitt hjärta med en förunderlig frid och glädje.
Det ingen människa hade lyckats med, det gjorde Jesus! Jag blev så påtagligt förvandlad att när jag nästa dag skulle gå till arbetet så blev jag själv förundrad. Jag var inte densamma som jag hade varit; denna rastlösa, ångestfyllda människa som innan. Nu porlade det inom mig av frid och glädje. Min börda av synd och skuld hade tagits bort. Vilken lycka! Hade jag blivit en ny människa? JA, definitivt! Bibeln säger oss att vi måste bli födda på nytt. Det kan vi bli genom att Jesus tog våra synder och skulder när han dog på korset för vår skull, ja för din och min skull! Det är en fri gåva som vi får ta emot, men vi måste kapitulera inför Jesus och öppna våra hjärtan för honom. Han vill ge oss av sin nåd och kärlek, bara han kan förvandla ditt liv, så kasta dig i hans armar. Jesus vill och han förmår! Gud välsigne dig att ta emot Jesus i ditt liv.

Håll fast!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:01:00 +0000

Bibelstudium av Gertrud Johansson

V i läser ur Judas brev :
- Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs broder, hälsar de kallade, dem som äro upptagna i Guds, Faderns kärlek och bevarade åt Jesus Kristus. Barmhärtighet och frid och kärlek föröke sig hos eder. Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.
Judas fann det nödvändigt att förmana församlingens syskon att kämpa. Så fortsätter han med att påminna om hur det är med människor. Svårigheterna och kampen handlar om att det kan komma sådana som på olika vis försöker förstöra och fördärva det som vi tagit emot. Det är en våldsam kamp. Den handlar just om att ”bevara”. Det är risken i vår tid att vi förlorar det vi fått. Meningen med vårt liv i församlingen är att Jesus ska bli synliggjord. Men det står ofta så många människor i vägen. Många representerar olika tankebyggnader eller villfarelser som angriper Guds verk.
Kampen består alltså i att hålla fast. Vi läser i Apg 2:42 om de som kommit till tro i den första församlingen:
- Och dessa höll fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
För att vi ska få något att haka fast minnet vid har jag ritat en figur. Det är en bild av ett bord. Ett bord behöver fyra ben. Har det bara tre eller två ben kan det inte stå stadigt. Det här bordets fyra ben representerar fyra viktiga ting. Det första är Bibeln – apostlarnas undervisning. Så kommer Brödragemenskapen, därefter Brödsbrytelsen och Bönen. Allt detta behöver vi hålla fast vid. Varför? Jo annars riskerar vi att bli bortförda av alla vindkast i tiden eller av andra krafter som vill dra oss ifrån detta. När det är lugnt och stilla kan man sitta på sin altan och njuta, men om det blåser orkanvindar finns det anledning att hålla sig fast av alla krafter för att bli kvar där man är. Det finns i våra dagar så mycket som riskerar att föra oss bort ifrån dessa viktiga grundpelare som församlingen hade och har att hålla sig till. Vi ska titta lite närmare på dessa pelare eller B:en.
Apostlarnas undervisning var det första som nämns, och det handlar om Guds ord. I första Timotierbrevet skriver Paulus:
- Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri… (1Tim 4:1-2)
Anden talade detta till Paulus och varnade för att sådana tider skulle komma, när man skulle hålla sig till villoläror. Därför behöver vi vara så befästa i Guds ord att vi inte kommer på fall. Vi kanske tycker att vi är det. Vi har lärt och hört så mycket så att vi kan det här. Vi tror att det inte är så viktigt att komma till bibelstudierna. Men det handlar också om gemenskap i att mottaga förkunnelsen och undervisningen i församlingen. Om vi inte ständigt påminns om Guds ord riskerar det att tona bort i våra liv och annat tar sig plats i vår tankevärld. Anden för fram i församlingen sådant Guds ord som för dagen är nödvändigt att påminnas om. Det spelar ingen roll om vi har varit frälsta i tjugo trettio eller fyrtio år, vi behöver ändå vara ständigt närvarande i våra samlingar. Vi behöver få ständig tillförsel av den andliga näringen. Guds ord är inte som ett platt schema utan det har bredd, längd, höjd och djup. Detta djup kan vi inte nå utan Guds Andes hjälp. I 1 Kor 2:12 - 13 står det:
-Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud. Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.
Vi är födda på nytt till att vara andliga människor. Då har vi hjälp av Guds Ande att förstå vad som blivit oss skänkt av honom. Detta är så nödvändigt. Människor kan annars komma med Guds ord och tycka att de har koll på allting men i själva verket missa alltihop. Så gjorde exempelvis fariseerna. De hade Guds ord, men de hade inte Jesus. De hade inte livet. De hade bara död teori. Den som bara har död teori blir farlig för Guds verk. Genom undervisningen i församlingen för Guds Ande fram den färska och nya näring jag behöver dagligen, det levande Gudsordet för vår andliga tillväxt. Låt oss hålla fast vid våra bibelstudier genom att närvara så långt vi bara har fysisk möjlighet att göra det. Då kan vi vara med och föda fram det andliga budskap som vi alla behöver i församlingen. Människorna behöver se Jesus och förnimma att han är där i oss. Han kom med nåden och sanningen och genom oss kan han bli synliggjord. Vi får inte släppa taget om samlingarna, där vi tillsammans lyssnar till Guds ord. Detta är så konkret. Låt oss hålla fast!
Nästa punkt är brödragemenskapen. Vi läser i 1Pet 2:4 - 5:
- Och kommen till honom den levande stenen,som väl av människor är förkastad, men inför Gud är utvald och dyrbar; och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga inför Gud
Och längre fram läser vi
- I åter ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus. (v 9)
Brödragemenskapen är en oerhörd tanke från Gud. Den är Guds plan för den kristne. Väldigt många kristna ger upp redan i farstun vid det här. Det handlar ju om ett bygge, men många tänker att det här går inte. Om man ser ett bygge som påbörjats är det ju väldigt rörigt där. Så är det inte innan man börjat med bygget, men sedan man satt igång blir det svårt att se framför sig det färdiga resultatet. Det ser ofta kaotiskt ut. När man kommer ny in i ett sammanhang där ett församlingsbygge är igång kan man tänka: Vad är detta för något? Vilken röra! Man upptäcker fel och brister hos varandra, och så frestas man tänka att: Här kan man inte vara, jag sticker och håller mig för mig själv. Men vi måste komma ihåg att vi är människor som ska byggas upp tillsammans. Jag är säker på att även de första kristna upplevde det här. De var med om det som sker när många ska vara tillsammans. Om man ses bara ett par tre timmar i veckan kan man putsa upp sitt ansikte och vara fin och vänlig tillsammans med de andra, men då ser man aldrig de dåliga sidorna hos varandra, sidor som vi alla har men helst inte visar. Men är vi tillsammans dagligen i arbete och liv så kan vi inte i längden förställa oss. Guds verk med oss har ju en början och en fortsättning. En utveckling och tillväxt ska ske. I 1 Kor 3 står det: ”Jag kunde inte tala till er, mina bröder, såsom till andliga människor… ” Var de inte födda på nytt då? Jodå det var de, Paulus fortsätter ….utan måste tala till er såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu är barn i Kristus. Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrog ni då ännu icke. Ja icke ens nu fördragen I det eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, vandren I icke då på vanligt människosätt?
Där fanns alltså avund och kiv. Men sådant skall väl inte finnas i Guds församling? Nej, men det fanns för de var ännu barn i Kristus. En del växer fort andligen och blir ynglingar och vuxna, andra är barn länge.
Denna utveckling går olika fort hos oss. Men vi ska inte döma varandra utan ha fördrag och älska varandra. Vi kan bedja för varandra och ibland förmana varandra i saktmods Ande. De som vi tycker att vi har problem med kommer att utvecklas och vi är pliktiga att älska så som Jesus gör. Brödragemenskapen är oerhört viktig. Den gör att vi kan utvecklas och slipas mot varandra. I den dagliga gemenskapen kan vi också upptäcka fel och brister hos oss själva som vi inte förut visste att de fanns. Då får vi gå till Jesus och be att hans liv får allt mer utrymme i oss så människorna kan förnimma att han bor i oss. Det finns krafter som vill skingra oss åt alla håll, så låt oss stadigt hålla fast vid gemenskapen som är Guds vilja med oss. Gud vill att hans mångfaldiga nåd och visdom ska bli synlig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen. I den mänskliga naturen finns inga möjligheter att bygga upp en sådan gemenskap. Men du och jag har tillgång till den Helige Ande och därigenom kan vi växa upp till ett tempel där Han kan uppenbara sig. O måtte det ske!
Därefter kommer brödsbrytelsen. I 1 Kor 10:16 - 17 står det:
- Välsignelsens kalk över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet som vi bryta,är icke det en delaktighet av Kristi kropp? Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi vår del av detta ena bröd.
Dessa verser visade mig på en sida av brödsbrytelsen som jag inte förut förstått. Är inte brödsbrytelsen en enorm demonstration av den delaktighet vi alla har av Jesu verk på Golgata. Vi har alla del i hans död och uppståndelse. Vi har alla del i hans blod som renar oss. Är det inte en enorm gemenskap av ett alldeles särskilt slag? Är det inte då oerhört viktigt att vi håller fast vid detta, så vi kan förkunna hans död till dess att han kommer? Om vi sen läser nästa kapitel står det:
- När I alltså kommer tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, så får den ene hungra medan den andre får för mycket. Haven I då icke edra hem där I kunnen äta och dricka? Eller är det så att i förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas,som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej i detta stycke prisar jag eder icke. (1 Kor 11:21 - 22)
Så fruktansvärt! Att ingen Herrens måltid kunde hållas. Detta visar också att det här handlar om en delaktighet som borde visa sig i det rent praktiska. Att vi delar allt med varandra, och att vi inte har olika nivåer i församlingen, där somliga får känna sig mindre värda än andra, medan några får känna sig högre och finare i förhållande till de övriga. I Guds församling är alla lemmar lika mycket värda, alla är lika dyrbara inför Gud. Då kan inte du och jag genom vårt beteende visa att vi föraktar någon del av församlingen, lemmarna i kroppen. I en sann upprättad gemenskap där vi har rätt syn på varandra visar brödsbrytelsen på ett mäktigt sätt inför furstarna och makterna i himlarymderna den gemenskap vi har, och den delaktighet vi äger i Jesu verk på Golgata. Jag tror att många inte inser eller fattar vad brödsbrytelsen betyder. Därför kanske vi ringaktar den sidan i vår gemenskap Vi får inte tro att brödsbrytelsen inte är viktig, så att det inte spelar någon roll om vi är närvarande eller inte. Nej, låt oss hålla fast även vid denna så viktiga demonstration av delaktighet
Sista benet av bordet är Bönen. Vi läser i Apostlagärningarna om att församlingen ropade och bad endräktigt till Gud. I fjärde kapitlet talas om när Petrus och Johannes just blivit frisläppta ur fängelset och de fick höra om vad de äldste och översteprästerna sagt, då bad församlingen och där läser vi :
- När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet. Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. (Apg 4:31 - 32)
Tänk vilken gemenskap i bönen så att när de endräktigt ropade var det som en bön som steg upp inför Gud liksom en helig rökelse. Marken skakades där de var. Så mäktig var denna bön. Det är så viktigt att vi i vår kamp kan vara uthålliga i bön. Bedjen oavlåtligen står det ju. Vi tänker att vi har vårt personliga böneliv och att det räcker väl. Visst är det viktigt med vår enskilda bönegemenskap med Gud, kammarens bön. Det handlar om att bedja utan att skylta med detta inför människorna så att de ser din fromhet. Detta är något vi inte ska visa upp såsom fariseerna gjorde. De stod gärna i gathörnen för att bli sedda, men då är motivet fullständigt fel. Vårt inre böneliv är det sätt varpå vi kan vara ständigt bedjande, men det står att de höll fast vid bönerna. Jag tror att det handlar om deras bönesamlingar. Vi kan tänka att idag är det ”bara” bön så då går jag inte på mötet för det är inte så viktigt. Men dessa möten är lika viktiga som andra samlingar. Vi kommer tillsammans för att bedja i endräkt. Någon beder högt och vi kan säga amen till den bönen. Då stiger denna bön upp från hela skaran. Då blir det en sådan mäktig bön som vi läste om i Apostlagärningarna. En bön som kan skaka både himmel och jord. En bön som kan röra Guds hjärta. Där kan vi ta upp våra gemensamma böneämnen. Vi kan bedja om att bevaras från alla onda influenser och behålla ett rent och klart budskap.
I 2 kor 10:3 - 6 läser vi:
-Ty fastän vi vandra efter köttet föra vi dock icke en strid efter köttet. Våra stridsvapen äro nämligen så mäktiga inför Gud att de kunna bryta ned fästen. Ja vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
Människor skapar så lätt alla möjliga tankebyggnader som står emot kunskapen om Gud. Det är det som blir fästen. Tankefunder och idéer om allt möjligt i Guds verk kan hindra. Men våra stridsvapen är mäktiga. Vi kan bedja och vinna seger så att Guds ord mäktigt bryter igenom och visar sin makt och kraft. Hans verk blir synliggjort inför både människor och furstarna och väldigheterna i himlarymderna. Hans mångfaldiga nåd och visdom blir synliggjord i församlingen. Må detta ske. Men då måste vi hålla fast vid de hörnpelare vi här visat på. Då kan vi stå stadigt och fast i tidens alla vindkast och krafter som står oss emot. Det är Bibeln, Brödragemenskapen, Brödsbrytelsen och Bönerna som kan bli våra fasta punkter som vi kan hålla oss till. Då kan ingenting hindra oss att vinna seger i tidens kamp. Amen!

Tidens i särklass största sensation!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Jul 2013 18:00:00 +0000

Tal av Arne Imsen

Jag har en känsla av att hela den västerländska kulturen står i lågor. Det finns ingenting som kan rädda den. Den går emot sitt totala kaos. Men vi vet att Jesus kommer. Den här veckan har sanningen om Jesu tillkommelse varit som en eld i mitt bröst. Jesus kommer - Jesus kommer! Måtte vi ropa ut att Jesus kommer, älskade vänner! Ska vi vinna människor för Jesus, går det inte med halvdana insatser, utan vi måste överlämna oss helt åt Jesus. Vi ser hur allting förbereds i den stora världen. Kina - Sovjet - Amerika.

Midnattsropet nr 2 - 2013

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:47:00 +0000

Beställ ditt eget exemplar kostnadsfritt. Ring 08 98 56 83 eller maila till info@midnattsropet.se.
Ta emot min ursäkt, jag har inte tid

Ledare Berno Vidén

”Oh, jag vet Gud älskar mig…!”
Sportlovsreportage av Magdalena Vidén

Glädje i Herren är er starkhet
Vittnesbörd av Marja Strömmare Nilsson

Bekämpa henne
Förkunnelse av Arne Imsen

Martyrkyrkan i Tredje Riket
Historiskt reportage av Lars Bygdås

Hälsningar från Dominikanska republiken!

- Man måste uppleva det heliga vansinnet!
Intervju med Jan Egil och Lill Hafsahl

Ta emot min ursäkt, jag har inte tid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:32:00 +0000

Text: Berno Vidén

Förr i tiden fanns mer tid, medan vi idag trots alla effektiviserande teknologiska hjälpmedel som ska frigöra tid och resurser, ändå knappt har tid för det mest väsentliga. Prioriteringar förändras med tiden, likaså utbuden. Vi bokstavligen översvämmas av allt som vi tycker att vi måste hinna med; måste följa med i, måste ha åsikter om, måste gilla eller inte gilla. Samtidigt försvinner sakta men säkert den tid Gud gett oss att förvalta – en kort och dyrbar tid.

Glädje i Herren är er starkhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:29:00 +0000

Vittnesbörd av Marja Strömmare Nilsson

En sångtext kom att tala till mig under en tid. Jag kunde inte komma ifrån frågan den ställde. Den lyder så här: Varför är du så trött och missmodig ibland, när du frälsningens under har sett?

Ja, varför är det så? Det kan finnas många anledningar till att vi känner oss trötta och ibland missmodiga och nere. Men ska det vara så? Vad kan vi göra åt det?

Bekämpa henne

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:28:00 +0000

Här följer ett utdrag ur boken
Vedergäll Babylon, av Arne Imsen, vilken är en uppgörelse med den romerska katolska kyrkan och hennes allierade. Bibelns uppmaning är tydlig: Dragen ut ifrån henne!
Läs och sprid budskapet om uttåg från institutionaliserad kristenhet, för att i frihet tjäna Herren Jesus Kristus - Utanför lägret!

Uppenbarelseboken 18 har i vår svenska bibel rubriken ”Babylons fall”. Uppenbarligen är denna händelse något som himlen längtar efter. Det vidriga med Babylon är inte främst dess storhet och aktivitet, utan fastmer det resultat hon åstadkommer. ”Därefter såg jag en annan ängel komma ned från himmelen. Han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet.”

Martyrkyrkan i Tredje Riket

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:26:00 +0000

Text: Lars Bygdås

Fortsättning från nr 1 - 2013

Vi har mött Hitlers kyrka. Här möter vi de troendes kamp mot detta antikrists mirakel. Deras svar var Ordet - det rena evangeliet nedtecknat genom Andens inspiration av urkristendomens martyrskara.
I tusental samlades de evangeliskt kristna mot barbariet och bruna kyrkans falska evangelium. De drevs av sina samveten. De kände våldsmetoderna och visste att kampen var på liv och död. I många stycken skulle Bekännelsekyrkan bli en martyrkyrka på tysk jord - den första på århundraden.
_
_

Hälsningar från Dominikanska republiken!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:22:00 +0000

Barnvälsignelse

Lill och Jan Egil Hafsahl besökte församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken under mars månad, ett besök som var till stor glädje och uppmuntran för oss alla. Med en serie bibelstudier som Jan Egil hade om tabernaklet som förebild på frälsningen, fick församlingen god uppbyggelse. Under besöket hade vi också en glädjefylld samling med barnvälsignelse där många familjer deltog och bad om förbön för sina barn. Därefter var det dop till Kristus då två haitiska kvinnor beslutat sig för att följa Jesus.

- Man måste uppleva det heliga vansinnet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:20:00 +0000

Intervju med Jan Egil och Lill Hafsahl

Då Jan Egil Hafsahl förra året fyllde sextio år, fick han som gåva en inbjudan att tillsammans med sin fru Lill besöka Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Jan Egil har betytt mycket för detta missionsarbete, då han redan under åttiotalet under några månader besökte oss i Dominikanska republiken, och var till stor hjälp och stöd i arbetet. Både med sin förkunnelse, och med att delta i kampen för att några fångar som suttit oskyldigt fängslade många år skulle friges. Efter tjugofem år, var Jan Egil och Lill nu åter tillbaka på besök. Också denna gång förmedlade de stor välsignelse, främst genom en serie bibelstudier i Palavé. Vi hade nog önskat att för tidningen Midnattsropets räkning få göra en grundlig intervju där Jan Egil och Lill berättat hela den fascinerande och trosstärkande skildringen om bakgrunden till det församlings- och missionsarbete de förestår, men vi begränsar oss till att ta med främst hur missionsarbetet i Rumänien utvecklades.

Vem har rätt att tjäna i församlingen?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:17:00 +0000

Bibelundervisning av Berno Vidén

Ty från honom hämtar hela kroppen sin
tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift. (Ef 4:16)

Församlingens styrka beror inte på numerär eller ekonomiska tillgångar utan på vars och ens funktion. I en församling där syskon är i funktion blir Kristus förhärligad.

MÄRKET – Hur långt har vi kommit?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:15:00 +0000

Appell av Gösta Karlsson

Det har förunnats mig att mer än ett halvt sekel syssla med de eskatologiska tingen. Jag har alltså föreläst om Bibelns profetiska förutsägelser. Ämnet är enormt och har under de här åren samlat mycket stora lyssnarskaror. Olika ämnen har tagits upp och jag har också fått många frågor – en del av spekulativ karaktär, men dem har jag inte befattat mig med.

En fråga som då verkligen inte är av spekulativ art men som många undrat över är ”märket” på hand och panna som människor ska bära för att alls få köpa och sälja under den antikristliga tiden. Några har gjort streckkoden på våra varor till just detta fenomen. Det ligger väl något i en sådan tanke, bara man inte hårddrar det allt för mycket. Ganska märkligt är det att flera av våra stora banker numera inte befattar sig med kontanter i någon form!

Mitt hem i Guds församling

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:14:00 +0000

Vittnesbörd av Magdalena Vidén

De fick möta Jesus, fick ett nytt liv och valde att leva tillsammans, tjäna och hjälpa varandra i syftet att bygga Guds församling som Guds ord lär: ”Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde…”

Tillsammans tog de steget att bo och arbeta i ‘storfamilj’. Med delad ekonomi och med samma mål i livet, hjälper och stöttar de Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska republiken och Haiti. Många frågar hur det är möjligt att leva på ett sådant sätt, och svaret är alltid detsamma: Trots många svårigheter och personligheter som krockar på otaliga vis och trots mänskliga brister, har de EN sak som driver dem att ändå fortsätta: Trosvissheten om ett liv bortom det vi har här, ett längtande hjärta som ropar MARANATA! – Kom Herre Jesus!

- Vilken besvärlig unge!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:13:00 +0000

Vittnesbörd av Ulla Näsholm

En av Midnattsropets redaktörer, Ulla Näsholm, ger oss här ett gripande vittnesbörd från när hon endast fem år gammal blev helad från tuberkulos.
Åren har gått och Ulla har nyligen fyllt 75 år. Redan under tidiga år kände hon en kallelse till att bli missionär. På grund av sin hälsa var det knappt tänkbart. Gud hjälpte henne att klara av en barnmorskeutbildning och utsänd av Maranataförsamlingen har Ulla under många år varit till stor välsignelse i missionsarbetet i Dominikanska republiken.

- Jag lämnade katolska kyrkan för att följa Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:12:00 +0000

Predikan av Michael Dakwar

- Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till
upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig,
väl rustad för varje god gärning. (2 Tim 3:16-17)

Från en kristen tidning läste jag under rubriken ”En pingstvän blir katolik” en intressant och unik artikel. För mig var den intressant av två anledningar. Inte att han blev katolik, många människor blir katoliker, men det faktum att han var pingstpastor och blev katolik. Det intresserade mig för att jag själv tidigare var katolik men också för att jag lämnade den katolska kyrkan, för att bli en efterföljare till Jesus Kristus. Några av er kanske har läst den här artikeln i Dagen. Jag tyckte lite synd om brodern som tog det här beslutet. Och jag förstod att den här unge brodern hade gått med i katolska kyrkan av samma anledningar som jag lämnat den.

Lärjunga skap i en sann efterföljelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:10:00 +0000

Bibelundervisning av Tage Johansson

Helöverlåtelse

När bibeln skildrar människors liv och leverne, så gör den det utan att varken skönmåla eller svartmåla. Budskapet är realistiskt och sanningsenligt.

I den här artikeln vill jag ställa en fråga: Varför har Gud lyckats med en del och inte med andra. Svaret måste vara det här: De som han inte lyckades med var de som inte överlämnade allt i Guds hand. Om inte helöverlåtelsen blivit en verklighet är människan hänvisad till att själv lösa livets svårigheter, i vissa fall med hjälp av Guds tillåtna vilja.

Han släpper aldrig taget

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Apr 2013 18:08:00 +0000

Appell av Barbro Schröder

- Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: ”Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.” Då berättade han denna liknelse för dem: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. (Luk 15:1-7)

Midnattsropet nr 1 - 2013

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 10:00:00 +0000

Beställ ditt eget exemplar kostnadsfritt. Ring 08 98 56 83 eller maila till info@midnattsropet.se.
Denne Jesus ska komma igen

Ledare av Berno Vidén

Kunglig gaygala

Rapport av Berno Vidén

Bruna kyrkan i Tredje Riket

Historisk analys av Lars Bygdås

Teologer för och emot Nazismen

Sammandrag av Lars Bygdås

Senaste nytt från missionsfältet

Missionsrapport av Sean Ureña

Filadelfiaförsamlingen i Mindre Asien - 40 år

Predikan av Arne Imsen

Dopet till Kristus – en angelägen fråga!

Denne Jesus ska komma igen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:43:00 +0000

Ledare: Berno Vidén

Församlingen är en mycket speciell skapelse, med sitt ursprung i Guds hjärta. Redan långt innan tid och rum existerade; innan Gud uttalade sina mäktiga skaparord: Varde - och det blev; långt innan någon orätt fanns att finna på jorden eller i höjden; långt innan synden tagit sitt välde över mänskligheten för att plåga henne; då hölls ett himmelskt rådslag inom gudomen, där tanken om församlingen - Kristi kropp - föddes. En plan skulle genomföras - i Kristus - när tiden var fullbordad. Förrän världens grund var lagd, har han utvalt oss i honom. (Ef 1:4)

Kunglig gaygala

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:42:00 +0000

Text: Berno Vidén

I dagarna hölls en så kallad gay-gala med mycket pompa och ståt och för första gången kunde man stoltsera med att ha självaste Kronprinsessan Victoria som prisutdelare.

Lot levde ca 1500 år före Kristus i Sodom, en stad där den fattige förtrycktes, änkan förbisågs och var och en sökte sitt eget utifrån den lusta och det begär som hade kommit att dominera stadens invånare. Ondskan manifesterade sig mitt i en atmosfär av en glamouröst uppbyggd välfärd och tog sig bland annat uttryck i orättfärdighet, omoral och upplösande av naturliga familjerelationer.

Bruna kyrkan i Tredje Riket

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:39:00 +0000

Text: Lars Bygdås

Idag för åttio år sedan 30 januari 1933 tog Hitler makten. Och just idag 30 januari 2013 meddelar Angela Merkel i Dagens Eko att hon utlyser ett
temaår för att hedra krigets offer i Tyskland.
Det tragiska är att det var kristdemokraterna som hjälpte Hitler till makten. De röstade för fullmaktslagarna som gjorde Tyskland till en enpartistat. En terrorstat med Hitler som diktator.
Nazisterna skapade också bruna kyrkan. En kyrka ”renad” från allt judiskt med Hitler som frälsargestalt.

Teologer för och emot Nazismen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:37:00 +0000

Sammanställning av Lars Bygdås

Att vara både kristen och nazist var för många kristna under åren 1933-1945 en självklar och nödvändig hållning. Med lika stor emfas hävdade man emellertid på annat håll att kristendom och nazism inte kunde förenas. Utifrån olika tolkningar av bibeln och den kristna traditionen kunde man komma fram till helt olika ställningstagande om hur den kristne bör förhålla sig i samhällsfrågor.

Här skildras fyra sådana ställningstaganden i Tyskland, två pronazistiska( Emanuel Hirsch och Paul Althaus) och två antinazistiska (Karl Barth och Dietrich Bonhoeffer).

Senaste nytt från missionsfältet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:34:00 +0000

Maranataförsamlingens arbete i Dominikanska republiken och Haiti går vidare. Här presenteras några glimtar. (Bildreportage. Beställ tidningen för att se bilder.)

I Dominikanska republiken har församlingen helt nyligen byggt färdigt ännu ett hus till en haitisk familj. Det är småbarnsmamman Soila som tillsammans med sina två barn Caroline 4 år och Jeremias 2 år nu flyttat in. I ett och samma område finns nu fyra hus där lika många familjer fått hjälp med bostad. På bilden till höger är församlingen samlad till invigningsfest.

Filadelfiaförsamlingen i Mindre Asien - 40 år

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:31:00 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1998

I den här jubileumsskriften finns ingenting av det som vi menar är absolut nödvändigt för att det skall bli en jubileumsskrift värd att presentera. En jubileumsskrift utan ekonomisk rapport, utan information om församlingens numerär, utan missionsstyrelse, utan samfundsidéer.
Det finns ingenting att göra karriär på och skaffa sig en framtid på. Inte ens ett biskopsämbete, inte en präst, inte en betald predikant, ingenting… Och så står det: ”Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet…” Det är häpnadsväckande!

Dopet till Kristus – en angelägen fråga!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:30:00 +0000

Undervisning: Robin Vidén

Dopet till Kristus ifrågasätts många gånger: - Är det verkligen nödvändigt? Om man bör döpas, när ska det ske? Hur länge ska man vänta? Ska man komma till en viss nivå av kunskap och lärdom innan man döps, eller till en viss ålder innan man har rätt att döpas till Kristus? Frågorna är angelägna och har sin grund i Jesus Kristus själv som säger: Låten döpa eder!

Tankar om Guds rike

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:29:00 +0000

Text: Simon Beecham

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. (Matt 6:33)

För mig har detta bibelord varit ett av de mest förbryllande, men utan tvivel den viktigaste kallelsen från Jesus. För det mesta kändes det som om svaret var så nära, men så retsamt utom räckhåll, just bortom min möjlighet att gripa tag i hela konceptet. Jag frågade en hel rad olika människor om deras tankar om detta, och av tio människor jag frågade fick jag tio olika svar. Jag har inte vandrat med Gud så lång tid, och är inte särskilt vältalig och frispråkig. Faktum är, att om du skulle fråga människor som känner mig, skulle de otvivelaktigt svara att jag är introvert och inte värst öppen. I England finns ett ordspråk som säger att barn ska synas och inte höras. Jag föredrar att varken synas eller höras. Delvis har detta hjälpt mig i mitt sökande efter Guds rike, delvis har det varit ett hinder, men i mitt hjärta finns en djup och ärlig längtan efter en innerlig relation med Gud. Att söka hans rike är att söka hans ansikte. Detta att få Honom att vända sitt ansikte till mig och uppenbara sin härlighet – ja, vad mer skulle jag kunna hoppas på och be om!

När Du kommer på bristande skyn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:27:00 +0000

Text: Anita Eriksen

När Du kommer på bristande skyn,

varje tår torkas bort av Din syn.

Jag skall ryckas till härlighet in,

och Din boning skall evigt bli min.

Här vi plågas av tidernas grus,

där vi mötas av palmernas sus.

Här vi klagar och sargar varann,

där vi möter en verklighet ann´.

Att Du givit oss kärlekens sinn´,

att min broder han är också Din.

Att min syster Du älskar så ömt,

En stad byggd med orättfärdighet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:25:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Uttrycket ”den stora staden” möter vi första gången i första Moseboks tionde kapitel i berättelsen om Nimrod som grundade staden Nineve och sista gången i beskrivningen om Babylons fall i Uppenbarelseboken kapitel 18. ”Den stora staden” betecknar mänsklighetens antikristliga välden som alla får sitt slut. Vilken uppgift har Guds församling i detta och vad är motpolen till staden grundad med orättfärdighet?
**
** Jag har idag inte på mig de skor jag brukar ha, men de skor jag tog på mig idag är väldigt sköna att gå i. De har en gummisula som är bra och som dämpar för knäna så att de inte far illa, och de är gjorda med tyg som andas. De är bra att ha när man ska ut och springa. Man kan till och med springa på asfalt utan att göra illa knäna. Man får betala ganska mycket för sådana här skor av märket Nike. När man ska köpa joggingskor, så väljer man gärna det här märket; de sitter bra på fötterna och är sköna att gå i.

Zambias fattigdom – vår välfärd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:24:00 +0000

Undervisning: Berno Vidén

Vi är vana att höra rapporter om protester från Afrika, från länder långt bort, från utvecklingsländer där man ropar efter bröd, varifrån man vanligtvis ser flyktingströmmar med 100 000-tals människor som drabbas. Folken blir desperata och protesterar på olika sätt. Vad vi nu ser är att i de länder vi brukar räkna till de utvecklade möter vi idag samma typ av reaktioner, mitt i Europa.
**
** I Svenska Dagbladet publicerades nyligen en artikel om hur Röda Korset varnar för uppror i Europa. Då talar man inte om Östeuropa, de länder där vi vet att det finns mycket fattigdom, som exempelvis Rumänien och Ungern, utan man talar om de länder vilka man räknar höra till stommen i den europeiska välfärden, som exempelvis Spanien, Grekland och Italien. Röda Korset är en dominerande organisation som ordnar insamlingar för biståndsarbete i tredje världen, men nu säger man att för första gången i historien har organisationen tvingats att ändra inriktning. Man har på ett brett sätt fått ägna sig åt inhemsk verksamhet i flertalet europeiska länder. Speciellt Spanien och Grekland nämns i denna artikel.

Vad anser ni om Kristus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 12 Feb 2013 09:23:00 +0000

Text: Stig Andreasson

Frågan i rubriken ställde Jesus själv en gång till sin samtids religiösa ledare, de s.k. fariséerna. I våra svenska Biblar står det vanligen:” Vad anser ni om Messias?” Det ordet är den hebreiska motsvarigheten till den grekiska grundtextens ”Kristus.” Men det är helt klart att då Jesus ställde frågan till fariséerna använde han det hebreiska ordet. Det var ju det språket han talade. Men Jesus ställde egentligen en dubbel fråga till fariséerna. Fråga nummer två kompletterade den första.

Midnattsropet nr 6 - 2012

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 10:46:00 +0000

Beställ ditt eget exemplar kostnadsfritt. Ring 08 98 56 83 eller maila till info@midnattsropet.se.
Julens budskap handlar om rättfärdighet

Ledare: Berno Vidén

Namnet Jesus är ljuvligt

Missionshälsning: Stina Fridolfsson

Välkommen, Herre Jesus!

Predikan om Jesu tillkommelse: Arne Imsen

Frustrerande hovrättsmål med hemundervisning i botten

Rapport av Hans Lindelöw

Vi har bara ett liv

Missionsrapport: Varghese Thomas

- Jag kom i andehäryckning på Herrens dag

Appell: Sven Westman

Se jag står vid dörren och klappar

Julens budskap handlar om rättfärdighet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:15:00 +0000

Ledare: Berno Vidén

På självaste Nobeldagen avkunnade Svea hovrätt en dom i en lång segdragen tvist orsakad av Gotlands kommun, där en omänskligt hårt drabbad familj står i fokus. Det handlar om Domenic som den 25 juni 2009 brutalt och våldsamt, mot alla gällande mänskliga rättigheter och lagar, separerades från sin familj. Familjen befann sig efter flera månaders noggrann planering ombord på ett flyg som skulle ta dem till mamma Annies hemland Indien. Det var sommarlov och Domenic hade länge sett fram emot att få åka och träffa alla sina kusiner och övrig indisk släkt och vänner.

Ett stort tack till alla som varit med!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:14:00 +0000

Arbetet i Dominikanska republiken och Haiti är helt beroende av insatser som görs i form av gåvor och förbön. Tack vare all hjälp som samlats in kan vi med tacksamhet se tillbaka på ett välsignelserikt arbete under det gångna året.

Namnet Jesus är ljuvligt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:13:00 +0000

Missionshälsning av Stina Fridolfsson

I området där vi bor, finns en cañada (dalgång) där det ständigt rinner en bäck av kloakvatten från hushållen. Där är tätbebyggt och husen, som tidigare bestod av ömsom bräder, masonitskivor och rostig plåt som slagits ut till platta, tunna skivor från det som kanske varit matoljeburkar, är idag förbättrade och murade med betong och cementblock. Stanken från kloakbäcken ligger alltid över La Cañada, än om bäcken numera är till stor del överbyggd. Här har Comunidad Maranata i många år haft ett missionsfält, och bland barnen som växt upp här, finns nu några som kommer när vi samlas till möten. Vi brukar samlas hemma hos Clotilde och läsa bibeln och bedja ett par eftermiddagar i veckan.

Välkommen, Herre Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:11:00 +0000

Predikan av Arne Imsen:

Jesus är hemligheten till varför vi kämpar. Han är den ende som förblir då alla andra har störtats från sina troner. Han är konungars Konung och herrars Herre. Nu väntar han på att utföra historiens största och mest förunderliga evakuering som ligger strax framför. Det är därför vi förväntansfullt jublar.

Frustrerande hovrättsmål med hemundervisning i botten

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:10:00 +0000

Text: Hans Lindelöw

Under tre dagar tog Svea hovrätt upp ett mål där Gotlands socialnämnd begär att vårdnaden om nu 11-årige Domenic ska överföras permanent till särskilt förordnad förmyndare. Gotlands tingsrätt avslog nämndens begäran och menade att föräldrarna Christer och Annie ska behålla vårdnaden om sin son. Domenic omhändertogs under mycket brutala och direkt olagliga omständigheter den 25 juni 2009 då hela familjen var på väg till mamma Annies hemland Indien. Ursprunglig orsak till omhändertagandet var att föräldrarna hemundervisade Domenic. Hans Lindelöw var med under rättegångens sista dag och ger här sina
reflektioner:

Vi har bara ett liv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:09:00 +0000

Missionsrapport av Varghese Thomas

Idag kan jag resa från plats till plats. Språket har jag fått genom Guds nåd och kan därför undervisa och inspirera många unga att bli Herrens tjänare, vilka sedan kan gå runt och bedja och bygga upp små grupper. Jag har fått se att mycket sker genom bön. När människor upplever den levande Guden kan de inte glömma honom, även om de måste riskera sina liv. Många tar steget att börja dyrka den levande Guden; de upplever skönheten i att bli fri, att få komma ut ur mörkret. Vi vet vilken glädje det är att vara i Jesus Kristus.

- Jag kom i andehäryckning på Herrens dag

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:07:00 +0000

Appell av Sven Westman

- Jag kom i andehänryckning på Herrens dag. (Upp 1:10)

Har du någon gång då du läst Uppenbarelseboken funderat över hur denne gamle man; nittio år och litet till, kunde vara så farlig, så att man måste landsförvisa honom till ön Patmos? Han säger själv att det var för Guds Ords och Jesu vittnesbörds skull. Vilken kvalitet! En nittioårig man som var så farlig för det dåvarande samhället på grund av Guds Ord, att han måste landsförvisas. Jag vet inte hur han själv upplevde den här dagen, om hans liv gick i moll. Men det slutade sannerligen i dur, och han gav oss en bok med 22 kapitel. Denna bok är omdiskuterad, och man har gått så långt att man till och med säger att den borde barnförbjudas.

Se jag står vid dörren och klappar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:05:00 +0000

”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

Det här Bibelordet kommer i mina tankar ganska ofta. Har jag verkligen släppt in Honom, eller har jag bara öppnat dörren lite på glänt, ”med säkerhetskedjan på”?

Är Jesus mitt allt? Han är min Frälsare, men är han också ”Herre” i mitt liv? Kan jag säga som Paulus:

Spännande möte med en tidigare ”healer” i Frankrike

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:04:00 +0000

Intervju: Stig Andreasson

På vår resa från södra Frankrike tillbaka norrut mot Belgien tog vi vägen till den lilla staden Rombas. Där hade vi aldrig förut varit, eftersom den ligger lite vid sidan om huvudvägen genom Lothringen, som gränsar både till Tyskland och hertigdömet Luxemburg. Rombas har bara tio tusen invånare men ligger i det folkrika departementet Moselle, där över en miljon människor bor och arbetar. Orsaken till att vi reste till Rombas var att vi hade planlagt ett besök hos Walter Vappiani, en före detta ”healer” som blivit frälst och befriad från sina ockulta förmågor.

Ett beklämmande besök i Marias högborg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:03:00 +0000

Text: Evy Junesved

Ett besök i Lourdes i södra Frankrike, gjorde mig verkligen beklämd! Visst har jag läst om Mariadyrkan men att få se människor, som med fullt allvar dricker vatten och tvättar sig i vatten till syndernas förlåtelse, gjorde så ont i mig att jag bara vill ropa ut varningens ord ännu högre och peka på att det finns frälsning endast i Jesus Kristus!

En hög staty med Maria som ”Himmelens drottning” med krona på sitt huvud, välkomnade till denna pilgrimsplats. Vid hennes fötter ser man ett hav av blommor och människor, som faller ner i tillbedjan.

Att se målbilden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:01:00 +0000

Text: Samuel Hafsahl

Församlingen är ingen fabrik, och vi är inte industriarbetare som
kommer till vår maskin och gör vår lilla del, och sen återvänder till
vårt eget liv. Gud har större tankar om dig och mig. Låt oss vara som Abraham i tiden; skåda staden med de fasta grundvalarna. Se på
Kristus, bevara tron, och fullända loppet. Herren kommer snart!

Tabernaklet

- Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.

Kallad och utvald eller förhärdad och förkastad

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 09:00:00 +0000

Text: Berno Vidén

Bibeln lär att många är kallade, men få är utvalda. Har du tagit emot Jesus så är du utvald. Då har Herren Jesus Kristus själv tagit dig till sig, och du är ett Guds barn. Det finns en helt underbar historia i Gamla testamentet om hur Gud väljer ut. Den handlar om Saul. Profeten Samuel blev sänd till Saul som tillhörde den minsta stammen och den ringaste familjen i Israel. Flera separata händelser ledde till att Samuel träffade Saul. Allt var förberett av Gud. Åsnor hade sprungit bort som Saul gett sig ut för att leta efter och Gud ledde det hela så att ett möte ägde rum. Vi läser i första Samuelsboken:

Penningmakten och Guds svar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 08:59:00 +0000

Trots försök att bibehålla skillnaderna mellan rika och fattiga delar av världen verkar den ekonomiska krisen i Europa och USA bara ha börjat. I början av 90-talet skrev Arne Imsen en idag mycket aktuell text. Det enda i tiden som kan stå emot ett system byggt på orättfärdighet är en upprättad församling.
_
_ Text: Arne Imsen:

Medan du läser detta, dör människor. De dör en för tidig död på grund av förhållanden som vi på ett eller annat sätt är medskyldiga till. Skaror av människor dör därför att det finns en penningmakt som är förödande och omöjliggör normal samexistens och samförstånd.

Det fanns ingen plats i härbärget!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 Dec 2012 08:57:00 +0000

Text: Barbro Schröder

-Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget. (Luk 2:7)

Denna episod har omtalats nu i 2000 år. I detta ser jag Guds stora omtanke. Många gånger har man hört beklaganden att vad hemskt, de såg en havande kvinna och stängde sin dörr. Men Gud visste bättre. Skulle hans son födas på den tidens vandrarhem bland stök, bråk, ogudaktigt folk, fylla och elände. Gud hade en underbar rofylld plats förberedd. Kan du tänka dig att komma in på ett stökigt vandrarhem och sedan gå ut till djurens boende en kväll och känna friden från djuren som gått till vila. Se hur kor och får vrider på huvudet för att se vem som kommer; om det är bra folk. Jag tror att djuren förnam att något väldigt skulle ske, och många av dem hade fött sina lamm och kalvar och visste att Guds frid är stor.

Midnattsropet nr 5 - 2012

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 14:26:00 +0000

Ni är alla präster - alla kan ni profetera!

Ledare av Berno Vidén

Kyrkan - det bedrövligaste som existerat i hela historien

Aktuell predikan av Arne Imsen från 1975

Församlingen & Guds rike

Bokpresentation av Jan Egil Hafsahl

Aids - en dom över civilisationen

Alarmerande ledare av Arne Imsen från 1987

Det är sång i himlen

Vittnesbörd av Gertrud Johansson

Hälsningar från Ukraina

Emanuel Johansson rapporterar

Carla 5 år

Ni är alla präster - alla kan ni profetera!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:55:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

I det här numret av MR publicerar vi en predikan av Arne Imsen från 1975, som är en uppgörelse med en institutionaliserad kristenhet. Jesus sa till sina lärjungar att de skulle vara beredda på att möta motstånd, dels från den sekulära världen, men främst från religiöst håll.

Då motstånd nämns i Guds ord är det primära målet att söka avväpna Guds folk dess andliga vapen, att beröva församlingen hennes Kristuscentrerade vitalitet.

Kyrkan - det bedrövligaste som existerat i hela historien

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:54:00 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1975

Människan älskar att slå sig till ro och bygga. Hon skapar kyrkosystem, heliga platser och bygger tempel. Hon kommer längre och längre bort från originalet och avlägsnar sig därmed också från Jesus Kristus.

Den nytestamentliga församlingens erfarenhet var att det som gjorde dem till bedjare var inte deras helgelse, utan fastmer den nöd och det tryck de levde under. Dessutom den totala bristen på alternativa lösningar, då det inte fanns någon annan att vädja till. Den konkreta situationen gällde: Varifrån skall min hjälp komma? Det var alltså inte fråga om att välja alternativa lösningar. Det fanns bara en möjlighet och det var att Gud grep in, annars var man utlämnad. Jag tror och har den förtröstan till Gud att han genom sin mäktiga ande kommer att verka fram det som ska verkas fram, med de medel som behövs för att detta ska ske.

Församlingen & Guds rike

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:52:00 +0000

Utdrag ur Jan Egil Hafsahls på norska nyutkomna studiebok ”Menigheten - Kristi hemmelighet”, utgiven på förlaget Pilgrimen.

Guds rike är nära förknippat med Guds ära och makt.

- Ty riket är ditt, och makten och äran i evighet. (Matt 6:13)

- Åt honom gavs makt och ära och rike. (Dan 7:14)

Att utbreda Guds rike är att

- …gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger… och plundra hans hus. (Matt 12:29)

Aids - en dom över civilisationen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:50:00 +0000

SVT sände nyligen ”Torka aldrig tårar utan handskar”, en tv-serie producerad av gayikonen Jonas Gardell, en glorifiering av en promiskuös homosexuell livsstil.
1982 varnade Arne Imsen för hur hela vår kulturmiljö homosexualiserats.
”Dagens samhälle kräver andra samlevnadsformer på grund av de ekonomiska villkoren.” Han påminde också om vilka förödande konsekvenser som väntar det samhälle som legalise-rar och försöker normalisera vad Guds ord varnar för. Senare samma år blev det första fallet av aids bekräftat i Sverige.
Fem år senare, 1987, publicerade MR två ledare av Imsen. Den första rubricerades ”Domen är över oss”, med anledning av att antidiskrimineringslagen samma år utvidgats till att omfatta även homosexuella.
Den andra ledaren, ”AIDS - en dom över civilisationen”, är idag mycket aktuell och nödvändig att återigen
publicera.

Det är sång i himlen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:49:00 +0000

Vittnesbörd Gertrud Johansson

Jag har läst i Uppenbarelseboken. Det kan kanske vara svårt att förstå den många gånger, men det var några versar där jag blev så välsignad av. Om man läser sändebreven till församlingarna först, kommer man sedan till fjärde kapitlet och läser där:

-Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst, lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig, sade: ”Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter.” I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen. (Upp 4:1-2)

Hälsningar från Ukraina

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:48:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Maranataförsamlingen fick en inbjudan till en Pingstförsamling utanför Kiev i Ukraina. Kontakten upprättades redan för ca 15 år sedan då Folke Jacobsson och Hans Lindelöw var där. Nu skulle församlingen fira sin årliga tacksägelsefest för årets skörd och Hans och jag antog möjligheten att åka dit.

På plats förklarade föreståndare Vasilij Gregorovitsj för oss att för många av församlingens medlemmar och även för stora delar av befolkningen är skörden från de små jordlotter man odlar helt nödvändig för överlevnaden. När äldre systrar kom fram med knippen av grönsaker, några potatisar eller morötter för att lägga upp inför tacksägelsemötet handlade det alltså inte om en tom symbolik från en svunnen tid. Gud hade året som gått svarat på bönen, ”Vårt dagliga bröd, giv oss idag.” Sammankomsten började kl 10 och höll på till ca kl 14. Undervisningen handlade om tacksamheten till Gud och vikten av att också bära andlig frukt i sitt liv.

Carla 5 år

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:47:00 +0000

Veronica Vidén skriver från Dominikanska republiken.

Det här är Carla. Hon är en av våra nya elever i vår förskola i Palavé. Carla är en liten femårig tjej som inte riktigt får vara så liten som hon är. Livet är inte alltid lätt när man tvingas växa upp i en hård miljö med fattigdom. Carla kom ikväll för första gången på möte hos oss i Palavé. Hon kom alldeles själv, satte sig i mitt knä och somnade efter en stund…Många barn i bateyen har ingen lugn miljö där de kan känna sig helt trygga. Carla är en av dem från förskolan som vi upplever är mycket otrygg och osäker. Det visar hon genom att ofta vara aggressiv och negativ ena stunden för att i nästa söka upp ett knä och en famn där hon kan sitta och låta någon av oss hålla om henne.

Jonathan 10 år försvann

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:46:00 +0000

Direkt från missionsfältet beskriver här Berno Vidén några mycket dramatiska dagar för en haitisk familj i Palavé, Dominikanska republiken.

30 september

En tårögd och förtvivlad mamma sitter förtvivlad och uppgiven i sitt lilla skjul i Batey Palavé samtidigt som hon oroligt vakar över sina barn. Tioårige Jonathan är inte längre hemma. Han försvann spårlöst i torsdags kväll och det har redan hunnit gå fyra dagar utan att någon sett eller hört något från honom…

- Gud kallar oss att vinna människor!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:44:00 +0000

Intervju med Paulus Eliasson

Paulus Eliasson – man kan väl nästan säga att du föddes i Maranataförsamlingen?

-Det kan man absolut. Mina föräldrar kom med i församlingen två år innan jag föddes.

Sedan fick du namnet Paulus. Har det betytt något för dig att heta Paulus?

-Jag vet inte. Det är väl litet förpliktande. Folk brukar reagera på det och brukar kommentera, och det kan vara en slags öppning för att börja prata med folk. Namnet Paulus betyder egentligen den lille, den värdelöse, så jag försöker hålla mig på jorden. Det är ett väldigt ovanligt namn, och nästan ingen i Sverige heter det.

Ekumenisk dialog mellan Pingströrelsen och den Romersk katolska kyrkan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:43:00 +0000

Rapport av Emanuel Johansson

I tio år har en grupp representanter för Pingst FFS och Katolska kyrkan i Sverige fört dialog. För första gången under denna tid anordnades ett offentligt möte där resultatet över denna dialog skulle redovisas. Värd för detta möte var Newmaninstitutet, jesuitordens teologiska institut i Uppsala.

Representanterna redogör

Mötet hölls i två delar. I första delen lämnades en redogörelse av en representant från respektive part.

Olof Djurfeldt var huvudtalare för pingst och inledde med en historisk tillbakablick. Han poängterade att Pingsrörelsen är en frikyrka och har sina rötter i gångna tiders fria väckelserörelser. Grunden för den dialog som nu förs menade han kom sig av den karismatiska rörelsen som redan i slutet av sextiotalet stod att finna både inom pingstsamanhang och bland katoliker. Djurfeldt beskrev också frågor som de inte kunde enas kring och nämnde bl a påvedömet och Marias ställning. Han visade också på skillnaderna i synen på Bibeln, där pingst föredrar bibelordet som enda lärokälla medan katolska kyrkan bygger sin lära utifrån traditioner.

Kammarrätten medgav hemundervisning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:42:00 +0000

Judisk familj får rätt att hemundervisa på grund av religiösa skäl.

Kammarrätten i Göteborg har beslutat att medge en familj i Göteborg rätt att fullgöra skolplikt i hemmet för läsåret 2011/2012. Familjen i fråga är ortodoxa judar och de framförde som ”synnerliga skäl” att den allmänna skolan saknar möjlighet att tillgodose barnens behov utifrån deras strikta tro och övertygelse. Kammarrätten menar att allmänna skolan saknar praktisk möjlighet att uppfylla kraven i fråga:

Samtidigt... 40 000 kr i vite för familj i exil

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:41:00 +0000

ROHUS - Riksföreningen för hemundervisning i Sverige skriver i ett pressmeddelande om hur ett dussintal svenska familjer de senaste två åren flytt Sverige undan hot om viten, socialanmälningar, socialutredningar och potentiella tvångsomhändertaganden. Viteshoten har dock hittills aldrig verkställts utan mest använts som ett sätt att tvinga familjen till underkastelse eller i exil.

Nu har dock en svensk kommun brutit detta förfaringssätt. Förutom att ha tvingat den hemundervisande familjen i exil så har man även aktivt jobbat på att få vitet till kronofogdemyndigheten för indrivning. I dagarna måste familjen med kort varsel betala 40 000 kr till Kronofogdemyndigheten.

Befrielse från skuld

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 05 Nov 2012 13:39:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

Att få äga Jesu kärlek i sitt hjärta är obegripligt stort, en hemlighet som bara människor som upplevt det kan förstå. Man kan komma in i ett kristet möte och lova Gud och helt plötsligt känner man en glädje inombords som börjar porla och man börjar fröjda sig. Den som inte känner Jesus kan omöjligt förstå detta. Orsaken till att vi kan känna den här glädjen och kärleken är att Jesus älskar oss. Medan vi fortfarande var syndare gav han sitt liv för oss just för att han älskar oss. Han gav oss av sin kärlek i våra hjärtan. Utan Jesu kärlek är ingenting värt något.

Midnattsropet nr 4 - 2012

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:31:00 +0000

Kampen för den fria församlingen

Ledare av Berno Vidén

Rätten att stå utanför

Predikan av Arne Imsen

En ny dörr har öppnats

Missionsrapport av Veronica Vidén

Vittnesbörd

Vittnesbörd av Robert, John och Elaine

Största dramat i världshistorien

Väckelseappell av Michael Hafsahl

Det lönar sig att satsa på Jesus

Vittnesbörd av Lill Hafsahl

Hos Jesus finns rum!

Appell av Emanuel Johansson

Ett liv i tjänst för Gud

Intervju med Gunnar Nilsson om Tage Nilssons livsgärning

Kampen för den fria församlingen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:24:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Bibelns mest centrala sanningar bortförklaras, negligeras och sektstämplas av kyrkliga företrädare och förkunnare som åtagit sig att försvara Guds ord. Både inom och utanför de reformationer som kommit och gått under seklernas gång hävdas återkommande: ”Inte kan väl en tvåtusenårig tradition ha fel?” Kyrkofäderna citeras flitigt som försvar för den traditionella kyrkans maktanspråk. Då en andlig rörelse uppstår möts den av förakt och den institutionaliserade kyrkan gör allt som står i dess makt för att fånga upp och neutralisera väckelsen och föra in de väckta i kyrkans trygga fålla.

Rätten att stå utanför

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:24:00 +0000

Ur predikan av Arne Imsen från Midnattsropet nr 3 1976
**
**
Samfunden mottog statsubventionerna utan större reservationer och tvingades samtidigt skapa nya institutioner för att förvalta de av staten inkomna medlen.
De som givit sig in i kampen om bidrag och inflytande kommer inte att vända om. Det finns ingen väg tillbaka kollektivt. Det finns bara ett individuellt uttåg ut ur den maktapparat som påverkar samfunden.
-Därför är mitt budskap i dag: Gå ut! Det är enda vägen om man vill befrias från det solidariska ansvar, som vars och ens tysta och passiva medgivande innebär för utvecklingen.

En ny dörr har öppnats

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:22:00 +0000

Missionsrapport av Veronica Vidén

Som MR tidigare informerat om har situationen för papperslösa haitiska barn försvårats i Dominikanska republiken, så att de inom en snar framtid förbjuds inträde i landets skolor. Detta har medfört att församlingens skolverksamhet i Palavé, som bedrivits i nästan nio år på lågstadienivå, nu har fått läggas ner. De elever som studerade hos oss har vi lyckats hjälpa in i den kommunala skolan. Orsaken är att våra papperslösa elever inte registreras i det nu landsomfattande skolregister som arbetas fram, och som är en förutsättning för att få avgångsbetyg, för vidare studier. Vi tackar Gud för alla de barn som under åren har kunnat få hjälp med en bättre start i livet och en bättre grund att stå på, med Jesus i centrum och som styrkan i livet.

Vittnesbörd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:20:00 +0000

Elaine Vidén:
Jesus - en trofast vän

Jag har tänkt på en vers i Johannes evangeliums åttonde kapitel.

- Jesus talade åter till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Joh 8:12)

Att leva utan Jesus i den här världen är väldigt mörkt och ensamt. Om man finner Jesus kommer man att få bo i ljuset, och man får alltid ha en vän som är med när man behöver hjälp.

Största dramat i världshistorien

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:15:00 +0000

Väckelseappell av Michael Hafsahl

Det var för min synd han hängde där. Jag kan inte lägga skulden hos Pilatus, inte heller hos soldaterna eller hos folket som ropade korsfäst. Inte ens hos översteprästen, därför det var min synd som gjorde att han hängde där på ett kors på Golgata.

Om du har kommit hit för att få höra något nytt och spännande, så har du kommit precis rätt. För evangelium är alltid nytt och spännande. Jag blir så gripen av budskapet jag ska försöka dela med er. Jag finner det ibland svårt att predika om detta. Inte för att det är något svårt teologiskt ämne, men för att jag blir gripen när jag tänker på Golgata. Jag har fått en text som jag vill dela med dig. Det är en kort, liten text. Det är de första fyra orden i Joh 18:19. Där heter det så här:

Det lönar sig att satsa på Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:13:00 +0000

Vittnesbörd av Lill Hafsahl

Det är stort att kunna säga ”nu är jag så lycklig, så lycklig jag kan bli”. Det finns en orsak till att jag är så lycklig, och det är att Jesus tog min börda. Jag känner glädjen i mitt hjärta över att få vara med.

Igår tänkte jag på att det är ett litet jubileum för mig nu. Det är fyrtio år sedan jag var på min första sommarkonferens. Kanske inte så många av er som sitter här var med då. Jag såg då på temat vi har nu: Synliggjord tro och tänkte så här: Det var faktiskt samma tema den gången. Då hette det: ”Allting gemensamt”. Man kanske då började synliggöra den tro vi hade fått. Så tänkte jag på detta att väldigt många av dem som var med den gången är inte med nu. Jag blev betryckt i mitt hjärta, men så ledde Gud mina tankar att tänka på alla som är bevarade. Tänk att så många är bevarade! Så många som lever i tron på Jesus Kristus. Som har funnit sin tillflykt i Jesus Kristus.

Hos Jesus finns rum!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:12:00 +0000

Appell av Emanuel Johansson

Sånger och vittnesbörd vi framför i mötena handlar om Jesus Kristus. Vi annonserar inga stora namn, den vi vill presentera är Jesus. Det står i bibeln att Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma. Gud som sade och det blev, han som har skapat hela universum som människan med all sin kraft försöker utforska, men det står om Gud som skapade, som gjorde allt. Men det står också om honom att han steg ned till denna värld med ett specifikt uppdrag. Det var detta återlösningsverk, detta frälsningsverk för att upprätta gemenskapen med honom själv för dig och mig. Han steg ned.

Ett liv i tjänst för Gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:11:00 +0000

Intervju med Gunnar Nilsson om fadern Tage Nilsson

Gunnar Nilsson, ende sonen till förkunnaren och redaktören Tage Nilsson, berättade i en intervju för Radio Maranata en del ur faderns många år i Herrens tjänst. Helt säkert är det värdefullt för Midnattsropets läsare att ta del av vad han berättade. Stina Fridolfsson ställde frågorna.

-Min far Tage Nilsson var från Alfta socken i Hälsingland. Han föddes 1913. Hans far hette Hans Nilsson. Han hade en diversehandel ute på landsbygden, mellan Alfta och Edsbyn. Där föddes min far som yngst av fem syskon. Min farmor, som jag aldrig hann träffa, var 44 år när han föddes. Hon kom från Polen som liten och växte upp i Sverige. Min farfar var hälsing. Min farfar var även riksspeleman. Det spelades mycket fiol i hemmet, har min far berättat. Det var inte alltid så roligt, min far blev mer eller mindre tvingad att lära sig spela fiol. Han började som sjuåring. Farfar var ute på spelemansstämmor och spelade. Han skrev också låtar som finns kvar. Det finns några gamla inspelningar med honom. Far växte upp i den miljön. Man bad väl aftonbön hemma, men det var inget kristet hem.

De blev alla kringspridda

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:09:00 +0000

Predikan av Berno Vidén

-Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda över Judeens och Samariens landsbygd. (Apg 8:1)

Vi ska utgå från denna vers, och först tala om den urkristna församlingens gemenskap i Jerusalem, där vi vet att allt började – församlingens födelse. Vi går till första kapitlet i Apostlagärningarna där vi möter Jesu sista ord till sina lärjungar. De var tillsammans där Jesus skulle lyftas upp, återvända till sin Fader. Man kan tänka sig hur de hade det känslomässigt. Vad som rörde sig inom lärjungarna. Inför allt de varit med om. De hade sett Jesu lidande, blivit övergivna, utlämnade, ensamma. Och nu står de där med en uppstånden Jesus. Något nytt har hänt. De har varit med om helt nya upplevelser. Jesus säger, att nu ska de vänta, de ska förbida. Det finns något nytt ni ännu inte varit med om, något ni ska få uppleva. Ni ska förbida vad Fadern har utlovat. Ni ska nämligen bli beklädda med kraft. Och varför? Jo, ni ska bli mina vittnen!

Frälsning för hela människan!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:07:00 +0000

Korta studier i Skriften av Tage Johansson

Bibeln talar om en frälsning som omfattar hela människan med ande, själ och kropp.

Andens frälsning

Människan, till skillnad från djuren, äger en ande, för det står i 1 Mos 2:7 att Gud inblåste livsande i människan. Därmed blev människan en evighetsvarelse. Det står i Pred 3:11 att Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan. Människan ska alltså existera i evigheternas evighet. Då Gud skapade människan med en ande var det för att hon skulle få leva i gemenskap, eller så att säga, äga livsförbindelse med Gud. Paulus uttrycker det i 1 Kor 6:17 att ”vara en ande med Gud”. I Joh 4:24 får vi veta att Gud är Ande och att vi ska tillbedja i ande och sanning, ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. Det var först och främst på det andliga planet som Gud hade gemenskap med människan, men när synden kom in i de första människorna Adam och Eva bröts livsförbindelsen med Honom. Det skedde som Gud hade sagt skulle ske att om man åt av kunskapens träd skulle man döden dö. Det vill säga att människoanden blev separerad från Guds Ande. När bibeln talar om död handlar det alltid om skilsmässa, och i det här fallet dog människan andligen. Det fick också konsekvenser på det själsliga och kroppsliga området. I Ef 2:1 står det om att vara död i synder och överträdelser. Det behövdes ett återuppväckande från Gud. Det största under en människa kan vara med om är då hennes ande blir uppväckt från dödens tillstånd ”…han har uppväckt oss med honom…” Ef 2:6. Detta blev möjligt genom att det blod, som omtalades redan i GT, skulle kunna borttaga synden som skilde människan från Gud.

Stenkastning mot reformationen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 28 Aug 2012 17:05:00 +0000

Förföriska vindar över svensk kristenhet.

Analys av Stig Andreasson

Den katolska kyrkan har givetvis alltid ställt den protestantiska reformationen i en ofördelaktig dager. Det märkliga är att idag gör personer, som själva tillhör den reformatoriska familjen, detsamma. Alla gör det inte med samma aggressivitet. Några undrar bara lite försiktigt om reformationen möjligen var ett beklagligt missförstånd. Katolska och protestantiska teologer talade kanske förbi varandra. Men andra är inte lika försiktiga. Några ägnar sig åt regelrätt stenkastning mot den protestantiska reformationen. Detta skall vi strax se lite närmare på.

Midnattsropet nr 3 2012

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 17:04:00 +0000

Den befriande sanningen

Ledare av Berno Vidén

Blodsevangelium enda räddningen

Ledare från 1972 av Arne Imsen

Ondskans gåta - Hur kan Gud tillåta så mycket lidande?

Text: Jan Egil Hafsahl

Dramatiska dagar i Dominikanska republiken

Karin Vidén rapporterar från missionsfältet

Studentprotester den 11 juni

I Dominikanska republiken födda haitier protesterar mot nya regler som drabbar dem hårt. Karin Vidén rapporterar.

Hemma hos Clothilde

Missionshälsning från Karin Vidéns blogg “Skriverier från Karibien”

Den befriande sanningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:35:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Att ha en bestämd åsikt jämställs ofta felaktigt med att vara intolerant. Förutom att respekt ska visas mot alla andras uppfattning ställs det i dagens samhälle krav på att man som medborgare, opinionsbildare, präst, lärare eller inom vilket annat område som helst, aktivt bör stödja den allmänt påtvingade synen på exempelvis moral och samlevnad. Det finns inte längre åsikter som tillåts stå över någon annans åsikter, såsom en absolut sanning. Sanningen har blivit relativ och därmed också förvirrande, men människors lika värde kan aldrig betyda att alla livsstilar är likvärdiga. En destruktiv livsstil måste med all nödvändighet varnas för.

Blodsevangelium enda räddningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:34:00 +0000

Ledare från 1972 av Arne Imsen

Kristendom är en kamp för tron, mot ondskans andemakter. Det bör eftertryckligen sägas till dem som idag bjuder ut sitt intellektualiserade, sociala, revolutionära och politiska evangelium. De är tydligen inte medvetna om de fiender som människosläktet har. Vad är det för fiender? En del pekar på den sociala nöden och säger, att, om vi kan övervinna den nöden, kommer människan att förbättras. Man menar nämligen, att då miljön förbättras, blir också människan bättre. Bara vi kan skapa politisk rättvisa, skall tingen förändras och de mellanfolkliga problemen lösas. Sådana påståenden bara säger, att man icke är medveten om vilka fiender människosläktet har. Därför, kom ihåg, att synd, sjukdom, nöd, olycka, våndor och plågor som människosläktet upplever, har trots allt en andlig förklaring. Det finns de som säger, att vi vrider klockan bakåt, när vi börjar tala om den onda andevärlden, men den onda andevärlden är i sanning en realitet. Det heter så här:

Ondskans gåta - Hur kan Gud tillåta så mycket lidande?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:33:00 +0000

Text: Jan Egil Hafsahl

”Det finns ingen Gud. Ondskan bevisar att Gud inte existerar,” säger ateisten. Det onda existerar, därför gör inte skaparen det.

Om han skulle finnas: ”Hur kan en god Gud tillåta så mycket lidande?” säger agnostikern.

Låt oss nu vända på frågan ett ögonblick: Om det onda existerar – och det vet vi – är det då inte logiskt att anta att också det goda existerar? Hur vet vi annars skillnaden?

Dramatiska dagar i Dominikanska republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:32:00 +0000

Karin Vidén rapporterar

Situationen för papperslösa haitier i Dominikanska republiken har alltid varit svår. Så gott som dagligen lever de flesta av dem med rädslan över att bli utvisade. Migrationsmyndighetens patruller ger sig systematiskt ut på stadens gator för att fiska upp så många haitier de kan hitta, och utan att ge dem någon som helst chans att förklara sig eller att kontakta sina anhöriga, forslas de till gränsen och utvisas.

Studentprotester den 11 juni

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:31:00 +0000

I Dominikanska republiken födda haitier protesterar mot nya regler som drabbar dem hårt. Alla papperslösa utestängs från studier i landets skolor. Eftersom föräldrarna är papperslösa fick de inte vid födseln någon födelsedokumentation.

Nu ska de stängas ute från sina studier vid universitetet!

De kräver nu att få de dokument de har laglig rätt till att äga som födda i landet!

Citat: ”Om jag inte är härifrån, varifrån är jag då?” ”Jag är dominikan och kräver mina dokument.” ”Jag är dominikan. Jag har rättighet att studera, att rösta, att finna ett värdigt arbete och att gifta mig.”

Hemma hos Clothilde

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:29:00 +0000

Missionshälsning från Karin Vidéns blogg “Skriverier från Karibien”

-Bingooo!

Kvinnans rop avlöstes snabbt av ett kakalorum av röster utan motsvarighet. Det var svårt för mig som oinsatt att urskilja problemets art, men jag förmodar att det handlade om vem som egentligen vann. De satt, stod, låg, gick omkring….ett femtontal kvinnor i olika åldrar med sina spelbrickor och okokta makaroner som markörer. Utroperskan hade placerat sig strategiskt i skuggan på en trappavsats och hade en sliten smutsig tygpåse i handen varur hon plockade upp sifferbrickorna och med ljudlig stämma ropade ut över den spelande skaran. Överallt fanns också de små barnen.

Att vara frälst

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:28:00 +0000

På Maranataförsamlingens missionscenter i Bromma lever en grupp människor i alla åldrar tillsammans. Huset sjuder av aktiviteter. Arbetet på Pilgrimshem hotell kräver många medhjälpare, och i församlingsarbetet med möten, hembesök och traktatutdelning kan alla vara med. De har växt samman i en livsgemenskap som bryter alla barriärer av ålder och social bakgrund.

Red. på Midnattsropet tog tillfället att ställa några frågor till en del av dem som just den dagen fanns tillgängliga. Det var mamma Lena som lagade mat, A-L som har sommarlov, Nicholas och Magdalena som jobbar på Pilgrimshem hotell, Annica som tvättar, Stig-Erik som sköter posthämtning och renhållning. Jonathan, som just gästade från Pilgrimsfolket i Norge var också där. Alla hade ett gemensamt vittnesbörd om att det som ger livet innehåll för tid och evighet, är att vara frälst och få tjäna Jesus. I detta nummer av Midnattsropet, som vi önskar ska få tjäna som ett speciellt evangelisationsnummer, förmedlar de sin hälsning till dig som läser tidningen!

Jag vill leva för Gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:27:00 +0000

Vittnesbörd av Nicholas Vidén

Kan du säga när du blev frälst?

-Jag kan inte säga någon speciell dag. Jag har alltid velat leva för Gud. När jag beslöt mig för att döpas, så var det för att jag ville följa Jesus. Jag har alltid bett till Gud. Periodvis har det varit segt att läsa i bibeln, men det har aldrig varit tråkigt.

Nicholas är inte de många ordens man, men ger ett gott vittnesbörd genom sin trogna tjänst i församlingens olika arbetsuppgifter. Nicholas är mån om att vara med på varje torgmöte, delar traktater och spelar gitarr och sjunger:

Bara Jesus är svaret!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:26:00 +0000

Kan du säga när du lämnade dig åt Jesus?

-Vid 13 års ålder beslöt jag mig för att låta döpa mig, för jag ville leva för Jesus. Församlingslivet har alltid varit väldigt viktigt för mig. Och storfamiljsgemenskapen.

När du vittnar för någon om Jesus, vad säger du då?

-Jag måste säga att det viktigaste är att bli frälst. Den här jorden är på väg mot undergång. Människor kan ropa på andra gudar, men bara Jesus är svaret. Om man söker Jesus, finner man. Synd är att leva utan Gud. Jesus tog all vår synd på sig, och meningen med livet är att ha gemenskap med Gud.

Det häftigaste är att resan med Jesus aldrig tar slut

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:25:00 +0000

Vittnesbörd av Annica Rodas

När blev du frälst?

-Jag har ett tufft liv bakom mig; växte upp i missbrukarhem och har också varit missbrukare själv. Men jag har alltid vetat att någon varit med mig. Började be till Jesus för sju år sedan. Jag förstod inte att det blev så svårt när jag började be; förstod inte den andliga kampen, så jag slutade. Då gick det ytterligare några jobbiga år. Men så fattade jag tillsammans med min man Hans beslutet att börja ett nytt liv med Jesus. Då öppnades dörrarna. Ena bönesvaret efter det andra fick jag uppleva. Jag blev helad från Hepatit C, till exempel. Framför allt det sista året har jag fått uppleva hur dyrbart det är med Jesus. Han riktigt håller omkring mig! Det häftigaste är, att resan med Jesus tar aldrig slut, det blir något nytt varje dag! Det är så spännande!

Nu lever jag i hoppet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:25:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

Kan du berätta om när du blev frälst?

-Jag gick i söndagsskola. Det är naturligt för barn att ha en tro på Gud. Jag bad för mig själv, fastän det inte fanns någon bön hemma. Jag förstår att barn känner väldig tomhet när man inte får höra om Gud. Det finns ett sådant behov att få vända sig till Gud med sina problem. Jag hade alltid tron på Gud, trots svåra problem jag sedan kom in i. Bestämde mig ändå för att sluta tro på Gud och bedja. Det blev djupa svårigheter, socialt och personligt. Allt gick sönder. Tvivlade på allt och alla. Men jag klamrade mig fast vid minnet av en trovärdig kristen och det han stod för. Och när jag verkligen låg i rännstenen, så tog jag mig samman och sökte upp honom. Inte för att bli frälst egentligen, men för jag hade ingen annan att gå till. När jag så mötte gemenskapen i storfamiljen hos Maranataförsamlingen på Johannelund, fann jag något som knöt an till min barnatro. Momentant upplevde jag en början till något nytt. Ljus gick upp i det totala mörker jag levt i. Då fanns ingen väg tillbaka. Det kändes som om det var enda vägen till himlen. Ett steg tillbaka, hade betytt helvete för mig. Så fick jag uppleva en ny början med Jesus. Jag blev född på nytt, som ett hjälplöst barn. Och det livet håller än i dag. Nu lever jag i hoppet, i tron på Jesus.

Andens dop har betytt mycket för mig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:23:00 +0000

Vittnesbörd av Magdalena Vidén

Magdalena har växt upp i Maranataförsamlingen, tillsammans med föräldrar och sex syskon. Familjen har långa tider varit ute på missionsfältet i Dominikanska republiken.

Du har ju växt upp i församlingen. Kan du säga att du vid något speciellt tillfälle lämnade dig åt Gud?

-Jag har alltid trott på Gud, och det har blivit allt mera medvetet. Jag har haft mina speciella möten med Gud, men kan inte säga någon dag då jag blev frälst. I tioårsåldern döptes jag, för jag hade bestämt mig att gå vägen med Gud. Jag har aldrig velat lämna Jesus, jag har alltid velat tjäna Gud och vara hans redskap. Jag vill inte göra vad jag själv tycker, utan det han vill.

Maranatamöten i Norrland

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:22:00 +0000

Rapport av Emanuel Johansson

Tidigt en morgon vid månadsskiftet maj- juni lämnade två bilar Stockholms västra regioner med riktning mot Norrland. Vi var en grupp om åtta vuxna och två barn. Sari och Henry Schwartz hade kallat Maranataförsamlingen i Stockholm att ha en mötesserie i Skellefteå. Det var länge-sedan några Maranatamöten annonserats på de breddgraderana, därför var det med stor spänning vi antog färden.

Att resa från Stockholm till Skellefteå tar en hel dag i anspråk, väl framme hade Sari gjort i ordning en god kvällsmat. Den oerhörda gästfrihet vi möttes av är svår att beskriva. Henry visade oss lokalen och de två övernattningslägenheterna vi skulle bo i. Styrkta av maten men trötta av färden tog vi lägenheterna i bruk och kunde vila inför helgens möten och evangelisation. Mötena skulle hållas i områdets kvarterslokal, en ljus gemensamhetslokal med kök.

Vilken välkomst det blir den dag vi ska få möta Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:22:00 +0000

Vittnesbörd av Marie Stenfelt

När man kommer hit till Bällsta säger allesammans: Välkommen, välkommen. Sen tänkte jag, vilken välkomst det blir den dag vi ska få möta Jesus!

Jag ska berätta lite om mig själv, och om Jesus förstås. Jag hade varit borta från Jesus i många år och så kom jag tillbaka och blev frälst. När jag blev frälst så frågade de som bett för mig: Är du döpt? Nej det blev jag ju som liten så det behövs inte, tyckte jag. Men så läste jag Guds ord och förstod att jag också måste bli döpt. och så blev jag det och så var jag glad för dem som hade visat vägen. Den kvällen jag blev döpt var en söndag. Då tänkte jag att nu ska jag berätta för en arbetskollega att jag blev frälst och döpt. Jag bad den natten; jag tror att jag sov bara tre timmar Och jag tänkte: vad ska jag säga till dem? Så gick jag på morgonen till arbetet. Det var alltid en samling på morgonen med pedagogerna. När jag kom dit, så sa jag till dem:

- Gud har en underbar plan för dig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:21:00 +0000

Vittnesbörd av Gertrud Johansson från möte i Skellefteå

Jag känner er inte och vet inte vad ni har för behov, men en sak vet jag: Gud älskar varje människa. Han har en plan, en väg, en tanke för varje människa på den här jorden. En del av er har mött Jesus och vet vem han är. Men kanske någon finns som inte känner Jesus. Vi som vittnar om honom är här för att de människor som hör oss ska få lära känna Jesus, det är det viktigaste för varje människa. Och vi som redan har mött honom, vi behöver lära känna honom ännu mer och komma vidare i tjänst på ett bättre sätt. Det gäller för dig och mig att komma in i Guds plan för oss.

- Öppna ditt hjärta för Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:20:00 +0000

Vittnesbörd av Nahdja Vidén

Det här är det första svenska mötet jag är på på fem månader Jag kom hem från Dominikanska republiken i förrgår!

Det står om Sackeus i Luk 19:

-Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.” (Luk 19:1-10)

- Om någon törstar...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:19:00 +0000

Vittnesbörd från möte i Skellefteå av Emanuel Johansson

Tänk, vilket budskap vi sitter inne med. Vi som har fått möta Jesus.

Jesus är svaret för alla situationer en människa kan hamna i. Jesus är svaret! Före mötet så var jag nere en sväng till köpcentret. Jag skulle dela ut några traktater och inbjuda till mötet här. Jag såg mig om för att se vart det rörde sig mest folk. Jag tänkte att det skulle vara mest folk vid Ica Maxi. Ingången var så stor och det såg ut som det borde vara mest folk där. Men när jag hade stått och delat ut traktater där en stund, tyckte jag att det var ännu mer folk en bit ifrån. Jag tittade lite noggrannare och fick se att ovanför den ingången satt en grön skylt och folk gick därifrån med sina lila kassar. Det var Systembolaget som drog mest folk. Det slog mig vilken tomhet människor lever i som söker och försöker fylla sitt liv med någonting. Finna glädje någonstans eller stilla orostankar på något sätt.

En tung börda försvann!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:18:00 +0000

Vittnesbörd av Stig-Erik Westman

Du växte upp i ett troende hem, men kom bort från Jesus och blev sedan frälst igen. Berätta!

-Jag lämnade barnatron, fastän jag gått söndagsskola och även blivit döpt i pingstförsamlingen hemma i Jakobstad. Men det fanns saker i mitt liv som inte var rätt och som jag inte gjorde upp med, och så gled jag ut ur frälsningen. Intresse för bibelläsning och bön försvann. Jag hade ofrälsta arbetskamrater, och började intressera mig för idrottsaktiviteter, videofilm och destruktiv musik. Det var så mycket som fyllde mitt sinne, jag var slav under destruktiva krafter i tio års tid. Men det fanns en röst som sa: Vänd om! Så kom i min hand ett nummer av tidningen Midnattsropet, där man skrivit varnande artiklar mot både filmen och musiken. Jag gick på ett kristet möte, ville ha en förändring i mitt liv och gick fram till förbön. Då fick jag lägga av allt som förslavade mig. Jag slängde kassetter, skivor och videofilmer. Det blev en oerhörd lättnad för mig. En tung börda försvann. Så fick jag hunger efter Guds Ord och bönen igen. Flyttade sedan till storfamiljen på Bällsta. Det var läkedom i gemenskapen och undervisningen.

-Precis idag har jag varit frälst i 40 år!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:17:00 +0000

Vittnesbörd Lena Vidén:

Lena, vet du av något speciellt tillfälle då du lämnade dig åt Gud?

-Precis idag har jag varit frälst i 40 år! Jag var 12 år, det var tältmöten och sångarna sjöng: ”Skall du få vara med i stora vita skaran inför tronen…” Jag satt i mötet, och var inte säker. Då kom någon och frågade om jag ville bli frälst, och så bad de för mig. Jag döptes någon vecka senare. Tron är ett litet frö som måste växa till. Det gäller att få näring från bibeln. Ta fasta på Ordet. Jag har aldrig ångrat att jag följt Jesus.

JESUS KOMMER

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:16:00 +0000

Text: Ulla Näsholm

Han kommer till dig personligen, bultar på hjärtats dörr, kallar till försoning med himmelens Gud genom Jesus Kristus och det han gjort för dig och mig. För alla människor.

Ett erbjudande som du tar emot – eller avvisar. Valet är ditt!

Gud söker människan. Han vill att alla människor ska blir frälsta (räddade) och komma till kunskap om sanningen, som är Jesus Kristus. Han som är Vägen, Sanningen och Livet, det säger Bibeln.

Hur kan man finna Gud?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:15:00 +0000

Undervisning av Tage Johansson

Det finns några frågor som människor ofta bär på: Hur ska man finna Gud? Var finns han? Finns han i en kyrka, eller någon annanstans? Bibeln ger klart svar på detta. Människan som står utanför frälsningen upplever att Gud verkar vara långt borta. Man känner sig ljusår bort ifrån honom Men det finns ett svar i Bibeln till varför man upplever på det sättet. För i verkligheten är det inte så. I Bibeln läser vi att Gud är inte långt ifrån någon människa. Paulus undervisar om att Gud har skapat hela människosläktet:

Se, Guds Lamm!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:15:00 +0000

Appell av Yngve Stenfelt

Vi är inne i en förberedelsetid. När vi ska ställa till med gästabud eller bröllop, är vi oerhört noga med förberedelserna. Att allt blir som det ska vara. Att allt klaffar och att det hela fungerar som det är tänkt, detaljerna; allt blir taget i beaktande. Men Gud är mycket mera noga med sina förberedelser. Så när Jesus skulle komma hit till jorden för första gången, så kom han inte hux flux. Det föregicks av en förberedelse. En man uppträdde, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Det står att han kom som ett vittne för att vittna om ljuset. Inte var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det var Johannes uppgift att ordna med förberedelserna. Bergen skulle sänkas, dalarna höjas, och det som var oländigt skulle bli rak väg.

Hetsen mot människan!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:14:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Hetsen kommer från skolan som lär dig, lagarna som uppfostrar dig, media som styr dig och kyrkan som välsignar dig.

Mänskligheten får idag skörda konsekvenserna av att ha vänt sig bort ifrån Gud och den tanke Han har för människan. Synden gör sig gällande i sin makt att föra människan nedåt i ondska och fördärv. Inför oss pågår katastrofer, krig och svält. Med fasa ser vi hur världen uppfylls av ondska. Guds Ord lär oss att detta är konsekvenser av det värsta kriget som pågår. Kriget om din själ.

Du kan inte tro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 21 Jun 2012 16:13:00 +0000

Text: Märta Berg

Det brukar vi säga när vi ska berätta något särskilt märkvärdigt. Det vi har att säga är så speciellt, så utom allt tänkbart, så vi anar att vår åhörare kommer att ha svårt för det vi berättar.
Det jag har att säga dig, är faktiskt något utöver det tänkbara. Jag vill berätta för dig att Jesus är en verklighet. Att han gick här på jorden en gång och var som en vanlig människa. Som en av oss. Att han spikades upp på en påle av trä, dog så och begravdes, men efter tre dygn uppstod igen. Att han for till himlen på en sky, och har lovat komma tillbaka, på samma sätt.
Allt detta vill jag berätta för dig. Men jag vill även tillägga att det var för din skull som han dog. För att du skulle kunna bli fri från det som hindrar dig att ha gemenskap med Gud. Din synd. Och jag vill berätta att han vann seger över själva djävulen. Och över döden. Så nu kan var och en som tror på honom få evigt liv.
Men det var just det! Du kan inte tro.
Och jag klandrar dig inte. För detta är ofattbart. Kanske har människor försökt pracka på dig sin tro? Som om det vore möjligt! Som om du skulle haft någon nytta av den? Kanske du är en sådan som respekterar andra människor och deras tro. Men själv kan du inte. Det kan vara så att du en gång trodde, men har tappat din tro. Den höll inte. Så du gav upp. Jag klandrar dig inte. Så svårt kan livet bli. Att det går sönder. Till och med tron. Kanske har du funnit att allt sunt förnuft och alla vetenskapliga belägg talar emot tron - och så har du valt bort denna enfald? Jag klandrar dig inte för det heller. Men jag beklagar din fattigdom. För det är nämligen så att TRON ÄR EN GÅVA. Du kan inte förtjäna den. Och absolut inte begripa den. Men den är din. Så du kan ta tag om den. Och säga TACK.
Den är inte en separat företeelse som virvlar runt i aromer, hälsokällor, eller fantasifulla människohjärnor. Den har sin början, sin hela substans i en person - Jesus Kristus. Han som dog, som segrade och uppstod och som snart, mycket snart ska komma på skyarna för att hämta dem som tror. Du kan faktiskt inte tro utan att säga ja till Jesus.
Det är i mötet med honom som din tro finns. Hur mycket som än gick sönder i livet, hur stor besvikelse och svåra sår du fick, så är mötet med Jesus din nya början. Just nu, medan du läser detta, kan undret ske. Att du börjar tro.
DU KAN FAKTISKT INTE LÅTA BLI.

Midnattsropet nr 2 - 2012

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 06:16:00 +0000

Konventikelplakatets anda lever vidare

Ledare: Berno Vidén

Attack eller försvar

Ledarartikel av Arne Imsen publicerad i MR nr 20 1969

- När inte människorna kommer till oss får vi gå ut till dem

Intervju med Veronica och Sean Ureña

Loppis för Haiti

Skolbarnen i Palavé får snart sommarlov

Korta notiser om missionen

Föräldrarätten vägde tungt vid Sveriges EU-inträde 1995 - eller var det ett spel för gallerierna?

Text: Emanuel Johansson

Konventikelplakatets anda lever vidare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:56:00 +0000

Text: Berno Vidén

I DN-debatt ondgör sig Vänsterpartiets fd riksdagsledamot Margó Ingvardsson, över att barn under 12 år bevistar religiösa aktiviteter, för att i nästa andetag bunta ihop alla kristna och dra varnande paralleller med spritorgier, sexuella handlingar och vidskepliga ritualer. Margó Ingvardssons lösning: Barn upp till tolv års ålder bör ”fridlysas” från religiös utövning i såväl samfund som friskolor. Utlösande orsak till Ingvardssons utspel är ett extremt fall i Borås där en familj åtalats för att ha begått övergrepp på sina barn i form av djävulsutdrivning. Därför skriver Margó att alla barn bör befrias från religiösa aktiviteter.

Attack eller försvar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:54:00 +0000

Ledarartikel av Arne Imsen publicerad i MR nr 20 1969

Varför är så många kristna bekännare totalt likgiltiga och tafatta inför den andliga nöd, som blir alltmer markant i vår tid?

Varför nöjer sig så många med den passiva åskådarens roll inför den uppmarsch av demoniska världsmakter, vilka ändock de flesta medger håller på att få ett allt djupare grepp i folksjälen?

Varför har materialismen lyckats passivisera så många väckelsekristna barrikadkämpar och deformera deras profil till oigenkännlighet?

- När inte människorna kommer till oss får vi gå ut till dem

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:53:00 +0000

Intervju med Veronica och Sean Ureña

Veronica och Sean Ureña är ett missionärspar som nu återvänder till Santo Domingo efter en period i Sverige. Sean kom för första gången till Sverige sommaren 2011, för att delta i Maranataförsamlingens sommarkonferens och därefter gifta sig med Veronica, som tillsammans med sina syskon och föräldrarna, missionärerna Berno och Karin Vidén, levt många år i Santo Domingo, där Maranataförsamlingens missionsarbete pågått sedan 1980.
Sean är en Herrens tjänare, som förutom att predika Guds Ord ständigt fungerar som själavårdare och evangelist. I Sverige är han fortfarande ganska begränsad när det gäller att förstå och tala svenska – även om det går framåt med språkkunskaperna! Men han har gjort sig i det närmaste oumbärlig genom att ständigt finnas till hands att laga, fixa och dona med alla möjliga praktiska saker i församlingshemmet och på hotell Pilgrimshem. Byta lampor och lås, måla, snickra. Innan han återvände till Santo Domingo med sin hustru, fick Radio Maranata och tidningen Midnattsropet tillfälle att göra en intervju med paret Ureña.

Loppis för Haiti

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:49:00 +0000

Under hela våren och sommaren är du välkommen att besöka Loppis för Haiti på Bällsta. Alla intäkter går oavkortat till barnen i bergsbyarna Mont-Leon och Belle-Terre i östra Haiti. Tack vare alla gåvogivare har församlingen under det här läsåret kunnat hjälpa 564 elever med skolgång. Nu samlar vi in medel för läsåret 2012/2013 med målet att ännu fler behövande barn ska få sin skolgång betald.

Skolbarnen i Palavé får snart sommarlov

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:48:00 +0000

I haitiskt präglade Batey Palavé går läsåret mot sitt slut och barnen får sommarlov, något som inte är en självklarhet i ett land där många barn aldrig får förmånen att studera. Under åtta läsår har Comunidad Maranata tagit emot många barn i Palavé och gett dem grundläggande undervisning och på det sättet ges de större möjlighet att få leva ett mer drägligt liv när de växer upp. Fattigdomen är svår hos de familjer missionen söker upp för att hjälpa. Nu ser vi fram emot ännu en ny elevgrupp nästa läsår.

Föräldrarätten vägde tungt vid Sveriges EU-inträde 1995 - eller var det ett spel för gallerierna?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:47:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

För 35 år sedan beslutade ett antal familjer i Maranataförsamlingen att ta sina barn ur den då statliga skolan för att hemundervisa sina barn. Med stöd i skollagens 35 § började man undervisa barnen hemma. Nu har skollagen med paragraf 35 för länge sedan lagts på arkivhyllan och mycket har hänt.

I skollagen från 1985 fanns också ett starkt stöd för hemundervisning. Det hette att det skall medges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt. Det vill säga att hemundervisa.

Medan vi väntar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:46:00 +0000

Bibelstudium av Michael Dakwar

Jag tror att ett av de mest använda orden av lärjungarna, var ordet Maranata, som betyder ” Kom Herre Jesus”. De väntade på Herrens tillkommelse, och jag vet att vi i denna församling också har denna önskan att vänta på Herrens tillkommelse. Det är en längtan som varje sann troende har, att Herren ska komma tillbaka, att vi får möta honom ansikte mot ansikte och alltid vara hos honom.
Då måste vi ställa oss frågan vad vi ska göra tills han kommer tillbaka. Har Skriften upplysningar om vad vi bör göra medan vi väntar på att han kommer? Har Herren själv gett oss någon anvisning om vad vi bör göra tills han kommer? Jag tror att vi fyra eller fem gånger i Skriften möter frasen ”tills jag kommer”. Jesus säger att man ska göra något tills han kommer tillbaka. Paulus säger också någonstans vad vi ska göra tills Jesus kommer igen. Låt oss titta på de ställen där Jesus använder dessa ord om vad vi ska göra tills han kommer, vad Jesus sade till sina lärjungar om detta. Vi ska titta på varje sammanhang, och jämföra de olika skriftorden.
Det första stället där Jesus säger ”tills jag kommer” står i Lukas 19, där Jesus i en liknelse talar om tjänare som fick pund att förvalta. Vi läser några verser från det här ganska långa sammanhanget:
-Han sade: ”En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. De sade: Herre, han har redan tio pund. Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon.” (Luk 19:12-27)
I den här liknelsen talar Jesus om en Herre som ger sina tjänare några pund att förvalta, och förmaningen att förvalta dem tills han kom tillbaka. Han har alltså gett dem något, och förväntar att de ska använda det de fått. Här talar han om att de ska göra affärer med punden, tills han kommer tillbaka. Det innebär alltså att de skulle använda pengarna så de skulle ge en vinst, som han kunde få när han kom tillbaka.

Gud är aktiv existens

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:44:00 +0000

Text: Hans Lindelöw

Läs första kapitlet i första Mosebok – Bibelns första bok – och se efter hur många gånger det står ”Gud” där!

Se sedan efter hur många gånger det står att Gud gör något.

Du kommer att finna att Gud var väldigt aktiv i skapelseverket.

”Gud sade”

”Gud såg”

”Gud skilde”

”Gud kallade”

Om jag inte har räknat fel så står det ”Gud” hela 32 gånger i det kapitlet. Ett kapitel som har 31 verser.

Vem äger ditt liv?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:43:00 +0000

Text: Tage Johansson

Äger Gud verkligen mig? Detta handlar inte bara om en trosföreställning utan om något som ska bli uppfyllt i mitt liv. Det handlar om en helig överlåtelse och det är då det kristna livet börjar bli intressant och spännande.
**
**

Detta är frågan till kristna idag. Vem har äganderätten i våra liv? Problemet med många kristna är att man har otillräcklig kunskap om vad Gud vill och begär. Gud begär ditt hjärta.

Den ekumeniska dialogen med Islam – hur ska den förstås?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:42:00 +0000

Text: B V Henry

Att skilja på motiv och

målsättningar

Av någon anledning har mitt intresse och mitt syfte att leva i fridsamma relationer med muslimer av en del kristna ofta uppfattats som en kompromiss med den bibliska åskådning jag har och alltid har proklamerat, vad gäller det unika med kristendomen och dess budskap.

Medan jag alltid har betraktat kärleken som en viktig kommunikationsväg, så har detta aldrig kopplats bort ifrån nödvändigheten att tala sanning, vilket är det enda som ger frihet – Joh. 8:32, 36. ”Elsk disse araberna” , som titeln på en av mina norska böcker lyder, har aldrig varit tillämpbart genom att tiga om vad muslimer behöver höra om vårt budskap om hopp till en Uppstånden Herre och Frälsare.

Gud har en underbar plan för ditt liv!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:40:00 +0000

Vittnesbörd av Roger Lindroos

Det står om kung Salomo i första konungaboken. Den vers jag tänkt på är där Herren uppenbarade sig för Salomo. Det handlar om att Salomo skulle bygga ett tempel åt Gud:

-HERREN sade till honom: “Jag har hört den bön och begäran du har framburit till mig. Detta hus som du har byggt har jag helgat för att där fästa mitt namn för evig tid. Mina ögon och mitt hjärta skall för alltid vara där. (1Kon 9:3)

Tage Nilsson har flyttat hem

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:39:00 +0000

Vi som lärt känna Tage Nilsson när han besökte Maranataförsamingen, minns så väl när han höll appellen om hur soldaten skulle vara redo och lyssna till trumpetstötarna för uppbrott. Det var så typiskt för Tage Nilsson. Han gav i många år ut tidskriften Guds Rikes Röst, så småningom med hjälp av sonen Gunnar. Den är fortfarande en uppfordrande väckelsesignal för Guds Rike.

Tage Nilsson, som så många år lyssnade in signalerna och förmedlade dem, har nu fått hembud. Han var alltid villig att komma till Maranataförsamlingen och förkunna Guds Ord. Han förmedlade med profetord, förbön och ständiga väckelsesignaler att tiden är kort, det gäller att vara redo för uppbrott. Nu har han blivit hemförlovad efter ett långt liv. Han levde 98 år, varav de flesta åren i aktiv tjänst för Herren. Vi tackar Gud för denne trogne tjänare, och lyser frid över hans minne.

Framåt marsch!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:38:00 +0000

Appell av Tage Nilsson (Publicerad i Maranata nr 4 2004)

-Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. (1 Tess 4:16-18)

Jag vet på vem jag tror!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:37:00 +0000

Appell av Robin Widén

Evangelium – det finns ingenting människan är i behov av som just evangelium. Det är det enda som kan förändra förhållanden. Människan måste få komma i hamn, komma till ro, och det är endast genom Jesus Kristus som detta kan ske.

Evangelium har sitt ursprung hos Gud Fader, och är manifesterat i Jesus Kristus som blev människa. Vi behöver evangelium som förmedlas genom Anden och Ordet. Människan får erfara en övertygelse när hon har funnit svaret. Många menar sig ha svar på frågorna i tillvaron, men det är endast när du kommer till din Skapare som du får det svar du längtat efter. Evangelium övertygar människan när hon får tag i denna förvandling genom tron: Jag vet på vem jag tror. Många kan komma med vittnesbördet: Jag vet att evangelium är en Guds kraft till frälsning som förändrar och förvandlar.

Gud har givit Jesus åt församlingen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:36:00 +0000

Vittnesbörd av Majken Jacobsson

Gud är god! Jag vill läsa ett ord som är välkänt, och det har glatt mitt hjärta.

-Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla. (Ef 1:15-23)

- Man påstod att Gud inte finns

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:34:00 +0000

Vittnesbörd av Vusal Zeinalov

Gud är med oss, prisad vare Herren! Vi sträcker oss mot honom. När jag gick i skolan, det var under den sovjetiska tiden, sa man att Gud finns inte. Man berättade om en som hette Darwin, och att han sagt att människan kom från apor. Nästan skrattretande! Alla ansträngde sig och försökte påstå att Gud finns inte. När jag tänker på det så här i efterhand, tycker jag att det var fruktansvärt. Det fanns naturligtvis några som talade om att Gud finns och att man måste tro på honom. Men de fick möta förakt, och man menade att det var något fel på dem som trodde så. Gud behövs ju inte när vi har det Kommunistiska Partiet och människan är sin egen herre. Människan formar sitt eget öde.

Jag blev frälst!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:34:00 +0000

Vittnesbörd av Christian Asplund

Kul att vara här! Jag är så glad över vad vi får höra här. Att vi blir frälsta från döden och får liv. Alla människor vill ju leva men det finns bara en som kan ge liv, och det är Jesus. Vi borde glädjas ännu mer. Tänk att vi får slippa dö. Vi har fått evigt liv hos Jesus Kristus och det ger oss den sanna glädjen.

Pilgrimsfolket invigde ny lokal

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 16 May 2012 05:32:00 +0000

För en tid sedan fick Pilgrimsfolket i Norge möjlighet att ta över ett kapell. Lokalerna var i behov av upprustning och efter ett antal månaders arbete av syskonen på Dal kunde lokalerna invigas.

Den 28 - 29 april var det invigningsmöten då mycket folk samlades, både långväga ifrån och från grannskapet. Den goda uppslutningen var en uppmuntran för syskonen som arbetat hårt med att ställa i ordning lokalerna.

Syskonens önskan är att lokalen ska kunna bli orsak till att många i området får höra evangelium.

Midnattsropet nr 1 - 2012

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 02:31:00 +0000

Ladda ner PDF

Det fria folket
Ledare Emanuel Johansson: Utanför kyrkan ingen frälsning - utanför skolan ingen undervisning?

Förbli i Jesus

Predikan av Berno Vidén:
Församlingen som Guds ögonsten är något av huvudtemat i hela skapelseberättelsen. Det Gud för evärdliga tider har bestämt för dig och mig är att vi ska få leva i hans härlighet, att vi ska få vara hans Sons älskade brud.

Gör dig redo!

Bibelstudium av Sean Ureña:
Jesus kommer snart! Denna sanning bör alltid fylla oss med glädje.

Det fria folket

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 02:11:00 +0000

Text: Emanuel Johansson
Utanför kyrkan ingen frälsning - utanför skolan ingen undervisning?
_
_

På 1400-talet antog den Romersk katolska kyrkan dogmen ”Utanför kyrkan ingen frälsning”. Utan att i detalj studera felaktigheterna med ett sådant påstående kan vi med hjälp av historiens vittnesbörd konstatera att en kyrka som gått i lag med den politiska makten alltid agerat utifrån samma anda. Med monopol på människors religion blir Kyrka och Stat en oslagbar maktapparat. En maktapparat som inskränker människors frihet och självständighet.

Förbli i Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 02:08:00 +0000

Bibeln förklarar för oss att ända från apostlarnas tid lever vi i ändens tid, en kort tid kallad för församlingens tidsålder. De sista flyende minuterna av denna nådens tid lever vi i nu, en tid som är på väg att rinna ut. Bibeln är alltid väldigt angelägen om att påminna om hur kort och dyrbar tiden är. Vi tycker att nu har det gått en så lång tid som två tusen år, men tänk inte på det sättet. Gud är långmodig och vill att människor ska komma till kunskap om sanningen. Det finns en orsak till att församlingen fortfarande är kvar på jorden. Hon har ett uppdrag att fullfölja.

Gör dig redo!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 02:07:00 +0000

Bibelstudium av Sean Ureña:
Jesus kommer snart! Denna sanning bör alltid fylla oss med glädje. Men vi bör också vara vaksamma, för var och en av oss har tendensen att falla. Tecknen talar om att Jesus kommer snart, det finns många signaler om detta. Vi har kanske hört om vad som ska ske innan Jesus kommer. Det kommer att ske stora händelser. Solen ska förmörkas, månen ska förvandlas i blod, stjärnorna ska falla. Vi kanske går och väntar på sådana tecken. Men det ska också ske mycket enklare saker, som bibeln talar om. Kanske våra ögon inte förmår se dessa ting. Varför? För vi måste vara förenade med Gud. Han ska hjälpa oss att se dessa ting.

Levande tro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 02:05:00 +0000

Väckelseappell av Arne Imsen 1970:

Den levande gudstron hänger inte i luften och påverkas inte av alla växlande stämningslägen, ty den vilar på ett absolut och orubbligt fundament, Guds Ord. Det är predikanternas uppgift att genom sin förkunnelse meddela sant andeinspirerad kunskap om Gud.

Den äktfödda tron är livets mäktigaste och märkligaste tillgång, men den har också många, både fräcka och förföriska motståndare; otro, vantro, övertro och skrymtaktig tro. Hela raden av dessa trosvarianter illustreras och analyseras för det smorda ögat i bibeln. Det gäller verkligen mer än någon gång förr för vår tids väckelsefolk att kunna pröva om den proklamerade tron är sund och baserad på Ordet.

Förföriska vindar över svensk kristenhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 02:03:00 +0000

Vurmen för kyrkofäderna
Text: Stig Andreasson:

Vi skall börja den här artikeln med några citat från tidskriften ”Keryx”, citat som verkligen belyser hur traditionen från kyrkofäderna faktiskt höjs till skyarna i Sverige idag.

Kyrkofädernas påstådda

nyckelroll.

- Kyrkofäderna har tagit ett stort kliv in i det kristna medvetandet i Sverige och citeras nu utan problem av frikyrkofolk som innan knappt vetat om deras existens.(Benjamin Ekman)

- Pingstvännerna lärde mig att älska Bibeln. Men det var kyrkofäderna som hjälpte mig att förstå Bibeln. Kan man förstå Bibeln utan att lyssna till dem som var dess första läsare? Om vi rycker upp Bibelns texter från den jord ur vilken den sprang fram och fick sin näring, kommer vår uppfattning om vad Bibeln lär att spreta i alla möjliga riktningar. Så står vi där med brottstycken av godtyckliga tolkningar, avhängiga av vår egen tids förutsättningar och vår falangs tycke och smak (Peter Halldorf)

En kristen kultur

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 02:02:00 +0000

Appell av Emanuel Johansson:

Lösningen för oss var och en i vilken situation vi än befinner oss, är att få möta Jesus. Att vi får en ny blick på honom.

Jag vill börja med att läsa några verser ur Uppenbarelseboken. Vi känner till att i inledningen av Uppenbarelseboken hittar vi brev till några församlingar i Mindre Asien.

Till Laodiceas församling läser vi en fruktansvärd analys av läget:

- Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun. Du säger ju: ‘Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet’; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.

Ett stort tack - till missionärerna i Dominikanska republiken!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 02:01:00 +0000

Hälsning från David Smeds:

I slutet av januari åkte Monica och jag för att besöka vår äldste son, svärdotter och barnbarnen i Texas. Jag hade vid några svaga tillfällen ”lovat” Berno Vidén att jag kanske kommer förbi för att studera Maranatas missionsarbete. Jag råkade hitta en specialfunktion på resesajten Expedia.se. Vad händer om jag knappar in min hemresa från Houston och tar en liten sväng via Karibien närmare bestämt Santo Domingo? Mot ett hanterligt pristillägg var det möjligt.

Evangelium befriar!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 01:59:00 +0000

Missionsreportage Zebastian Vidén:

Helt plötsligt en morgon var alla jättereligiösa. Folk på gatan talade om Gud. På Twitter och andra internetfora regnade det kommentarer om den yttersta tiden och att Jesus snart är här.

Några dagar senare verkade dock allt ha återfått sin balans. Visst, Gud finns kvar däruppe. Men vi sköter vårt härnere. Vardagen var åter ett faktum igen.

Vad som hade hänt var att Dominikanska republiken drabbades av ett jordskalv. Skalvet som mätte 5.3 på Richterskalan orsakade dock inga större skador.

Dags för biblioteken att hbt-certifieras

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 01:58:00 +0000

Flera av landets vårdinrättningar, ungdomsmottagningar, elevhälsan, tandläkarmottagningar med flera har en sak gemensamt. De är specialutbildade och godkända av statligt finansierade RFSL i hbt-frågor. Målet är att få så många som möjligt att gå deras kurs och skriva under på den människosyn RFSL står för, där direkta abnormiteter upphöjs till norm. Senast i raden står nu biblioteket i Hallonbergen i kö för att erhålla det åtråvärda certifikatet. Bland annat ska all personal efter kursen ha fått lära sig ett nytt genustänkande, där gränserna mellan könen utraderas och där familjen med äktenskapet som grund klassas som en bisak.

Föräldrar flyr Sverige

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 01:57:00 +0000

Text: Berno Vidén

Frågan om hemundervisning har på ett dramatiskt sätt aktualiserats i och med att nya skollagen trädde i kraft för snart ett år sedan. En över hela världen framgångsrikt växande rörelse möter i Sverige på starkt motstånd och föräldrar som valt hemundervisning som skolform förföljs av myndigheterna. Redan har minst tolv familjer tvingats lämna landet under hot om repressalier i form av anmälningar till sociala myndigheter och dyra böter. I ett fall dömdes föräldrarna att betala inte mindre än 180 000 kronor i vitesföreläggande och hotades med ytterligare 100 000 kronor i böter för innevarande läsår. Familjen flydde och är idag bosatt utomlands.

Husmöte i Rörvik!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 01:55:00 +0000

Reportage av Ulla Näsholm:

Hilleborg, beläget på Skolgatan 3 i Rörvik, där familjen Helen och Karl Olov Pettersson med sina tre barn residerar, är ett fäste för evangelium på orten. Därifrån utgår evangelii budskap på ett kraftfullt sätt i hela Smålandsregionen.

MR hade förmånen att vara med i ett möte lördagen den 4 februari. Här kommer en glimt från sammankomsten.

Tolv personer var samlade, samma antal som Jesu första lärjungar. De flesta var på Jesus Kristus troende, medan någon eller några inte riktigt bekände sig som Jesu lärjungar. Det framkom i det lilla mötet där människor kunde lägga fram sin personliga situation och mötas av vägledning både från Skriften och vittnesmål från erfarna troende som vandrat med Jesus under längre tid.

En Guds boning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 01:53:00 +0000

Bibelstudium Tage Johansson:

Den bibliska historien lär oss att Guds stora och heliga plan och åstundan alltid har varit att få äga en boning bland människorna där hans härlighet skulle kunna uppenbaras. Gud visar detta redan i skapelsens morgon när han planterade en lustgård med en inhägnad, det vill säga en avskild plats där han kunde umgås med människan. Där de kunde få del av hans härlighet. Går vi vidare i historien visar Gud, under GT:s tid genom tabernaklet i öknen, templet på Salomos och Esras tid samt Hesekiels syner och uppenbarelser, på ett tempel. Gud ville ha en helig och avskild boning för hans och människans räkning - en uppenbarelseplats. Över tabernaklet visade Gud sin närvaro i molnstoden om dagen och i eldstoden om natten. Gud var närvarande hos sitt folk.

Tallåsstugan 2012 - rapport från sportlovsveckan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 01:52:00 +0000

Tallåsstugan i Drevdagen blev platsen för årets skolungdomsvecka. Flera av oss som i år var med som föräldrar och lärare kunde minnas tillbaka till 1990 och -93 då Maranataförsamlingen också arrangerade skolungdomsvecka där. Vi tackar Gud för det som då såddes och idag bär frukt samtidigt som vi med stort allvar ber för den nu uppväxande generationen.

Text: Emanuel Johansson

Den 4-10 februari samlades pilgrimsbarnen, (hemundervisade barn ifrån Norge och Sverige) tillsammans med föräldrar och lärare till sportlovsvecka i Drevdagen, norra Dalarna.

Everybody Hallelujah!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 01:49:00 +0000

Hälsningar från Bimsen Damal i Nepal

På sin knackiga engelska berättade Bimsen Damal på Maranataförsamlingens sommarkonferens 2009 om hur han mött Jesus. Han sa: ”Everybody Halleluja”. Orden räckte inte riktigt till, men alla förstod och lovade Gud för vad som skett. Då hade han genom ett torgmöte ett år tidigare kommit i kontakt med församlingen. Därefter bodde Bimsen en tid i församlingens storfamilj. När han senare var tvungen att återvända till sitt hemland upplevde han kallelsen att tjäna Gud.

Att vara frälst

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 01:48:00 +0000

Hälsning från Marita Leijonhufvud i Örebro

Du kanske kallar dig frälst. Tänker att när du en gång har tagit emot Jesus så gäller det livet ut. Det är sant. Men det betyder inte ”en gång frälst alltid frälst”. Du kanske har timliga omsorger, försummad bibelläs-

ning och bön eller utebliven församlingsgemenskap. I Hebréerbrevet 10:25 står det. ”Låt oss inte överge våra egna sammankomster.” Allt detta vill föra dig bort från Jesus och tron. Du tänker att det inte är så farligt. Känner dig inte som ”avfälling”! Att du i alla fall är frälst! Men du märker inte att den onde har fått fotfäste i dig; att han är en tjuv och bara vill slakta och förgöra. (Johannes 10:10)

Sven Inge Johansson i Örebro hälsar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 17 Mar 2012 01:46:00 +0000

I somras drabbades Sven Inge av en stroke. På sjukhuset fick han gå igenom många svåra prövningar men fick också uppleva Guds hjälp och fick bli använd av Gud.

- Gud är god mot sina barn. Gud hör bön! Tacka Gud och fortsätt att be, är Sven Inges hälsning.

Midnattsropet nr 6 - 2011

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:53:00 +0000

Hemundervisning - en rättighet För den kristne – en skyldighet!

Troende förälder, är du angelägen om att dina barn ska få en rätt kunskap om Gud och att de ska få växa upp med bibliska värderingar, ska du skyndsamt ta dem ut ur det offentliga skolväsendet.

Hemundervisning – en nagel i ögat på det svenska totalitära utbildningssystemet

Hemundervisning - en rättighet För den kristne – en skyldighet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:33:00 +0000

Text: Berno Vidén

Förföljelse idag: Ett tiotal svenska familjer har under det senaste året jagats ut ur landet och ytterligare familjer är på väg att mot sin vilja tvingas gå i exil. Det handlar inte om brottslingar eller våldsamma personer som på grund av suspekt verksamhet tar till flykten. Familjerna är hederliga medborgare med stort engagemang för samhället. Dessa familjer har gått längre än vad folk i allmänhet gör då det gäller att prioritera barnen, för att ge dem en så god och harmonisk uppväxt som möjligt. Detta i ett samhälle där alltför många familjer kämpar mot psykisk ohälsa på grund av den stress som präglar vardagen. På grund av initiativrika steg jagas familjer av skolmyndigheter, de utreds av sociala myndigheter, hotas med höga böter och behandlas som brottslingar med förtäckta hot om barnomhändertaganden. Brottet består i att de i enlighet med mänskliga fri- och rättigheter valt att ge sina barn hemundervisning.

Hemundervisning – en nagel i ögat på det svenska totalitära utbildningssystemet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:30:00 +0000

Frågan om hemundervisning är brännaktuell och har idag ett starkt växande internationellt intresse. I Sverige väljer dock regeringen att gå en annan väg – den totalitära – genom att förbjuda denna väl beprövade alternativa form av undervisning. Följande text, tidigare publicerad i Midnattsropet nr 5-2008, är angelägen, varför vi väljer att ta med den i det här numret. /Berno Vidén

Det är en småkall oktobermorgon och färggranna löv faller oavbrutet från vackra ekar och lönnar, och stiliga popplar låter sig ses på långt håll för den som färdas fram på Bällstavägen i Bromma. Inne hos ”storfamiljen på Bällsta”, ett boende- och arbetskollektiv på Maranataförsamlingens missionscenter, sjuder det av liv och aktivitet. I den gamla byggnaden från 1912 där under många bakomliggande år så många folkskoleelever nött den gamla Bällstalundsskolans stentrappor, springer fortfarande idag barn och ungdomar på väg till sina lektioner och arbetsuppgifter. Men nu handlar det om barn som hemundervisas av sina föräldrar, och även om ungdomar som efter avslutad skolgång valt att arbeta på Pilgrimshem Hotell för att därigenom betjäna de gäster som bl a Stockholms stad och andra kommuner bokar in. Det är en stor förmån att få leva och arbeta mitt i en kristen daglig gemenskap med människor av alla generationer. Varje morgon innan den direkta hemundervisningen börjar, samlas vi en grupp föräldrar och barn och har gemensam morgonbön. En väldigt fin start på dagen som varmt kan rekommenderas. Vi läser några versar var ur bibeln och lägger fram böneämnen och tacksägelseämnen och ber till Gud tillsammans. Det är verkligen en fröjd att se och höra hur några småttingar som just lärt sig läsa, i denna trygga miljö med stolthet och iver stavar sig fram en bibelvers var, och hur de nämner sina böneämnen och bekymmer för att vi tillsammans ska be till Gud. -”Min mormor är sjuk”, ”de haitiska skolbarnen i Palavé”, ”missionsarbetet bland de fattiga i Rumänien” osv.

Förskolebarn utsätts för yoga

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:29:00 +0000

Vet du som förälder om att barnen utsätts för yoga på förskolorna? Bruket sjunker allt lägre ner i åldrarna och häromdagen publicerade en av Stockholms lokaltidningar ett reportage som visade hur femåringar får lära sig att slappna av med hjälp av yoga. Barnen uttryckte att själva höjdpunkten i utövandet var när de fick ropa ååh shanti, vilket är ett uttryck för att få inre frid.

Kristna nekas familjehemsplaceringar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:28:00 +0000

Kommunala tjänstemän nekar ett par att bli familjehem för att de är kristna. Paret har tidigare tagit emot över 30 barn under tio års tid, något som fungerat bra och framgångsrikt. Det är Huddinge kommun som sagt nej: ”Vi brukar inte placera hos kristna”, var svaret. Världen idag berättar att paret känner sig kränkt och funderar på att anmäla händelsen till diskrimineringsombudsmannen.

Skolan förbjuder besök vid julkrubban

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:27:00 +0000

Ekdalens förskola i Bollebygd fick bryskt avbryta sina planer på att besöka bygdens julkrubba. Meningen var att barnen skulle få höra om varför vi firar advent. En förälder hänvisade till skollagen som säger att all undervisning ska vara icke-konfessionell, vilket räckte för att skolans chef valde att förbjuda studiebesöket. ”Jag blev så arg så jag grät”, sa en mamma till Dagen. ”En förälder misstyckte och därför får ingen gå.”

Skolans verklighet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:26:00 +0000

15 procent av pojkar i årskurs 6 - 9 utsätts för fysiskt våld i skolan.

Av lärarna svarar 7 procent av de manliga och 5 procent av de kvinnliga att de utsatts för våld, enligt en enkät gjord av Stockholms universitet.

Var femte pojke i gymnasiets årskurs 2 har provat narkotika. Och det är framförallt cannabis som ökat. (Källa: Svt)

- Jag bad till Gud att tillfället skulle komma

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:25:00 +0000

Intervju med hemundervisade Elaine Vidén på sitt första missionsuppdrag i Santo Domingo
**
**

Elaine Vidén kom hem till jul, efter tre månaders spännande vistelse i Santo Domingo, där hon fått vara med i missionsarbetet på ett mer ansvarsfullt sätt än hon tänkte från början.

Elaine föddes 1992 i en barnrik familj tillsammans med tvillingbrodern Marcus. Därefter kom ytterligare två barn. De är sammanlagt åtta syskon i familjen, och alla har fått hemundervisning. Föräldrarna Lena och Robin träffade varandra och gifte sig i Maranataförsamlingen, och har hela tiden varit engagerade i storfamiljsarbete på olika platser. Pappa Robin är sedan många år äldstebroder i Maranataförsamlingen i Stockholm. Elaine som alltså växte upp i församlingen bestämde sig tidigt att hon ville följa Jesus. Vid nio års ålder döptes hon.

Församlingen in itierar Guds rike

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:23:00 +0000

Europas stabilitet vacklar. Ekonomin krisar. Experterna talar om ett uppdelat och splittrat Europa med svåra depressioner som följd. Samtidigt söker supermakten ett starkt ledarskap kapabelt nog att föra EU genom krisen. Följande predikan hölls år 1993, under den tid som Sveriges ansökan om medlemsskap i EU prövades.

Predikan av Arne Imsen publicerad i MR 1993
**
**

Församlingen är av himlen, och ska till himlen. Då måste den alltså ha himmelska kvaliteter, och därför kräver bibeln att vi ska stå i ett personligt och intimt förhållande till brudgummen. Detta kärleksförhållande får inte influeras eller påverkas av alla andra friare som vill bedriva kurtis med oss. Det är fruktansvärt när människor med den kristna bekännelsen sjunker ned på den nivån där de förklarar Jesus kärlek med munnen, men samtidigt går i armkrok med världen.

Själavård - att ta sig an de hjälplösa

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:21:00 +0000

Bibelstudium av Märta Berg
_
_
Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål. ( 1 Kor 12:28)

Att ta sig an de hjälplösa – att ta sig an de svaga. Det är just det som är själavård. I det här sammanhanget gäller det inte samhällets professionella psykvård eller människovård utan vad Gud har upprättat i församlingen. Enligt bibelcitatet ovan förstår vi att det är en nådegåva. Att ta sig an den som är svag.

Förföriska vindar över svensk kristenhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:19:00 +0000

Text: Stig Andreasson
Kyrklig tradition är inte alltid tillförlitlig
**
**

Ett nytt sätt att gå till angrepp på Bibeln

Bibeln har i alla tider utsatts för angrepp från skeptiker och gudsförnekare. Det är ju naturligt. Idag angrips Bibeln på ett mer försåtligt och förföriskt sätt. Beundrare av katolska och ortodoxa tankeströmningar talar i högstämda ordalag om betydelsen av kyrkliga traditioner. Bibeln däremot sägs vara svår att förstå och krånglig att översätta. Det finns ju tusentals manuskript till bibeln med otaliga variationer. Dessutom finns det hundratals olika Bibelversioner. Bara på svenska finns det tiotals sådana, säger man. Enligt detta resonemang framstår Bibeln såsom otillförlitlig eller i varje fall något osäker som trosgrund. Man kan utan tvekan tala om en sorts fördold bibelkritik, som förresten inte vittnar om någon större sakkunskap. Märkligt nog kommer den från personer som i teori inte alls förnekar Bibelns gudomliga inspiration. Trots detta talar de på ett sätt nedsättande om Bibeln genom att påstå att den är otillräcklig som grundval för vår tro. De vill tydligen bevisa att vi är absolut beroende av de kyrkliga traditionerna för att rätt förstå den heliga Skrift.

Gemenskap med Gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:17:00 +0000

Text: Tage Johansson

Guds underbara avsikt då han skapade människan, var att han ville utvidga och dela sin gemenskap.

Den gudomliga kärleken vill alltid ge ut av sig själv. Gud visade detta konkret då han iordningställde lustgården och där umgicks med Adam och Eva. Det heter så underbart i 1 Mos 3:8 ”Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården..” Men vid det tillfället hade något kommit in som hade tagit död på gemenskapen och människan upplevde för första gången en skuldmedvetenhet. De blev förskräckta när de hörde Gud vandra och gick bort och gömde sig bland träden i lustgården.Då kallade Gud på människan ”var är du” 1 Mos 3:9. Här möter vi för första gången Guds evangelium, det glada budskapet som kallar på människan att komma tillbaka till Gudsgemenskapen.

Himmelrikets hemligheter

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:15:00 +0000

Liknelserna om skatten i åkern och den kostbara pärlan.

”Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.” (Matt 13:44-46)

Röster från Bibelskolan 2011

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:12:00 +0000

Anne- Lie Vidén: Bibelskolan var väldigt bra och man lärde sig mycket. Märta Berg var enkel att lyssna på och hon förklarade saker väldigt bra.

Annica Rodas: Vi har haft en väldigt bra och givande bibelskola. Jag är tacksam till alla som har talat och från varje möte jag varit på har jag fått något.

Emma Boman: Bibelskolan var bra. Allt Henry sa var bra.

Glorija Vaitkevičiūté: Jag tycker att bibel-skolan har varit kul. Det är roligt när det är massa folk här, speciellt när norrmännen var här och de man brukar sakna. Några möten var väldigt bra och gripande. Det är roligt när alla samlas. Alla var här och vi samlades i lokalen och sedan gick alla ner och åt tillsammans. Man kunde samtala med människor, det var roligt.

Herre – låt ditt ansikte lysa

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 22 Dec 2011 11:09:00 +0000

Herre – låt ditt ansikte lysa över mitt, medan jag vandrar här,

ty ditt ansiktes glans är mig kär.

Den har gått mig i ben och i blod -

Ditt ljus är den farande flod, är livet som ådrorna hysa.

Herre – låt ditt ansikte lysa!

Låt ditt ansikte lysa om natten över båge och pil i min hand,

så skall jag intaga Kanaans land.

Sedan på Sinai berg jag dig mött, bär jag eld i mitt bävande kött.

Midnattsropet nr 5-2011

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:13:00 +0000

Kasta din mantel - få en himmelsk vision

Ledare av Asta Olausson

- Jag fann en levande frälsare!

Reportage. Stina Fridolfsson intervjuar missionsläkare Doris Diaz.

Upprop för missionen i Haiti

Vi vädjar om hjälp för befolkningen i en svårt drabbad haitisk bergsby.

Bön i Jesu namn!

Bibelstudium av Arne Imsen från 1979

Ett träd planterat vid vattenbäckar

Vittnesbörd av Gertrud Johansson

- Kan en människa stå rättfärdig inför Gud?

Appell av Michael Hafsahl

Kasta din mantel - få en himmelsk vision

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:11:00 +0000

Ledare av Asta Olausson

Även denna höst har Maranataförsamlingen haft bibelskola. Det har varit en fantastisk undervisning med förnyelse i hoppet och i längtan efter att få se Jesus med trons ögon. Som nyfrälst läste jag ett bibelord jag upplevde som ett villkor för att bli bevarad: “Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham.” Det var så stort att få leva i denna levande uppenbarelse om himmelen, om vårt mål och om vår gemenskap med Herren Jesus Kristus.

- Jag fann en levande frälsare!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:10:00 +0000

Reportage. Stina Fridolfsson intervjuar missionsläkare Doris Diaz.

Doris kom från en enkel arbetarfamilj i San Pedro. Fadern arbetade med att köra sockerrör med båt till raffinaderiet där. Familjen bodde i arbetarbostad, och Doris föddes som det tredje av elva barn i familjen. Modern var mycket from, lärde barnen att böja knä framför en Mariabild varje kväll, och att läsa böner till radband. Mamman lämnade aldrig hemmet utom för att gå till kyrkan. Hon sydde alla barnens kläder och lärde även Doris att sy. Hon lärde dem också att läsa, så när de kom till skolan redde de sig bra. Doris tyckte om att vara i kyrkan och redan när hon var tolv år fick hon hjälpa till med barnmöten och katekesundervisning. Hon följde med präster och diakoner på hembesök i fattiga områden för att också där hjälpa till med undervisning.

Upprop för missionen i Haiti

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:10:00 +0000

Vi vädjar om hjälp för befolkningen i en svårt drabbad haitisk bergsby. Behoven av mediciner i kampen mot kolerans härjningar är stora. Likaså behövs hjälp med läromedel och andra förnödenheter. Församlingens utsända missionärer ser till att alla gåvor oavkortat når fram.

Skolan i Mont-Leon är i stort behov av nya lokaler. Mark finns att bygga på men det saknas resurser. En ny skola med plats för 300 elever är projekterad och vårt mål är att samla ihop tillräckligt med medel för att så snart som möjligt komma igång med bygget. De två senaste åren har missionen bekostat samtliga elevers skolgång.

Bön i Jesu namn!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:09:00 +0000

Bibelstudium av Arne Imsen från 1979
**
**
Det enda sättet att verkligen vinna seger är att få det and-liga övertaget mot de makter som binder människorna. Vi lever faktiskt i ett totalt krig där det ena riket måste bese-gra det andra. Då vi kommer med proklamationer om Guds rike, då menar vi reellt att Guds rike skall uppenbara sig så att människor i ett ögonblickligt födelseunder kan bli Gudsrikets medborgare. Då måste de makter som binder människorna fördrivas. Det finns bara en möjlighet att uppleva den segern, och det är att man genom bönen bereder sig själv för uppdraget, men sedan också genom bönen blir villig att utrustas för det och utföra det. Alltsammans sker genom ett kontinuerligt fortgående tjänande i bönens ande och atmosfär.
**
**

Ett träd planterat vid vattenbäckar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:07:00 +0000

Vittnesbörd av Gertrud Johansson
**
**

Den här världens furste försöker få oss tillbaka in i all den där smutsen som vi lämnade då vi blev frälsta. Vi ska gå en annan väg, leva ett annat liv. Vi har ett annat mål, en annan önskan och längtan i vårt liv, att förverkliga något helt nytt, med evighetsvärde.

Nu för tiden hör man i kristenheten förkunnelse om, att när man blivit frälst kan man fortsätta sitt liv som det var förut, och så har man frälsningen som en sockertopp på livet. Det där stämmer inte. Vårt liv är radikalt förändrat efter frälsningen; vi har blivit omvända och går en annan väg. Det innebär en stor och radikal förändring i våra liv. Annars är det ingen sann frälsning och omvändelse. Vi måste lära oss förstå och genomskåda när vi hör en sådan förkunnelse. Gud är den som har berett frälsning för oss, han har gett oss Jesus. Jesus har gett oss nytt liv. Vi har fått ett hopp, ett evigt liv. Det är så värdefullt, stort och fantastiskt, och nu får vi vandra som visa människor, på ett sätt så att vi verkligen tar vara på det liv som vi har fått. Det kan gå illa om vi inte förstår dessa ting. Då kan vi bli bedragna av den här världens furste, som försöker få oss tillbaka in i all den där smutsen som vi lämnade då vi blev frälsta. Vi ska gå en annan väg, leva ett annat liv. Vi har ett annat mål, en annan önskan och längtan i vårt liv att förverkliga något helt nytt, något som är av evighetsvärde. Vi ska inte låta oss bedragas att fortsätta med det smutsiga som man sysslar med i världen.

- Kan en människa stå rättfärdig inför Gud?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:05:00 +0000

Appell av Michael Hafsahl

Idag är det exakt 24 år sedan jag blev döpt. Det var sommarkonferens, jag hade blivit andedöpt torsdag kväll, och blev döpt lördag kväll. Jag är så glad för att frälsningen håller. Det man har i Kristus är något alldeles underbart som inte världen på något sätt kan förstå eller greppa tag i. Man måste själv komma till Jesus och uppleva frälsning. Uppleva vilken underbar kraft det finns i Jesu namn.

- Jag har förändrats!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:03:00 +0000

Vittnesbörd av Dimitrij Siskin
**
**

Jag har under tre veckor varit i mitt hemland Litauen där jag besökte en församling jag varit hos tidigare. Det var de som visade mig vägen till Jesus och när de nu träffade mig var de mycket glada över att se hur jag förändrats. Jag är väldigt glad över frälsningen. Jesus kan göra under på alla sätt och vis. Genom Guds hjälp fick jag också kontakt med min far efter många år utan att vi vetat om varandra.

De sjöng om Guds trofasthet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:03:00 +0000

Missionsreportage från bergsbyn Baptiste i Haiti.
Text: Stina Fridolfsson
**
**
Det var en sällsam upplevelse att åka till samhället uppe i de haitiska bergen, några mil från dominikanska gränsstationen Elias Piña. Vi körde på ganska hyggliga vägar de tjugofem milen från Santo Domingo till haitiska gränsen, men sedan var vägen plötsligt bara en smal och gropig grusväg, som hade passat bäst för en liten åsna att gå på. Men vår jeep klättrade tålmodigt de slingriga vägarna upp till Baptiste, tungt lastad med mediciner, skolmaterial och livsmedel.

- Jesus har gett sitt liv för oss

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:01:00 +0000

Vittnesbörd av Anita Eriksen
**
**

Vi har fått uppleva frälsningen, och det vill vi naturligtvis kunna ge till andra människor också. Då är det så att Jesus sa: Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar. Ett sätt kan vara som vi gjort idag, att vi går ut på torget och sjunger om Jesus, vi tar med plakat där det står vilka vi är och om vägen till Jesus, vi delar ut traktater och så får vi bedja till Gud att det är någon människa som då kan ta emot Ordet och förstå att Gud vill det bästa för dem.

- Ske din vilja

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 16:01:00 +0000

Vittnesbörd av Linda Boman
**
**

Jag vill läsa ur Psalm 25:

Till dig Herre upplyfter jag min själ. Min Gud, på dig förtröstar jag, låt mig icke komma på skam. Låt icke mina fiender fröjda sig över mig. Nej, ingen kommer på skam som förbidar dig. På skam komma de som utan sak handla trolöst. Herre, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Dig förbidar jag alltid.

Bed! Sök! Klappa på!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 15:59:00 +0000

Undervisning av Robin Vidén

Jesus sade vid ett tillfälle: Bed - sök - klappa! Om vi beder är det något vi lider brist på, eller hur? Söker vi, så är det något vi förlorat. Om vi klappar, vill vi komma in. Är det inte så? Jag knackar ju inte på om jag redan är inne. Vi kanske tror att det är bara en punktuell erfarenhet att ha kommit till tro på Jesus, och att vi fått ett underbart liv. Det är sant att vi fått ett underbart liv. Dess rikedom och omfång kan inte nog uppskattas. Men att bedja är något mer. Lärjungarna sa till Jesus: - Lär oss att bedja. När Jesus börjar undervisa dem säger han: - Ni ska inte hopa en massa ord. Ni ska be; Fader Vår som är i himmelen.

Med Kristusfokuserat budskap på bokmässan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 15:58:00 +0000

Text: Zebastian Vidén

Maranataförsamlingens förlag Bällsta Mediacenter ställde i år, liksom tidigare, ut på Bok & Biblio-teksmässan i Göteborg. Mässan som hade ca 100 000 besökare hade i år temat ”Tre länder - ett språk, Tyskland, Österrike och Schweiz”.

Bällsta Mediacenters monter pryddes av flera skyltar med namnet Jesus i fokus, och med rubrikerna ”Vem var han?”, ”Vem är han?”, ”Vad gjorde han?” med mera. Det var en viktig och nödvändig påminnelse till mässans många besökare - om evigheten som är lagd i människan och om det absolut viktigaste val en människa kan göra i sitt liv; ”Vad ska jag göra med Jesus?”.

Korset och efterföljelsen i sant lärjungaskap

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 15:56:00 +0000

Text: Tage Johansson

Jesu budskap om söndring

Gud satte fiendskap mellan ormens säd och kvinnans säd. 1 Mos.3:15. Jesus sa: ”Jag har kommit för att uppväcka söndring.” Matt.10:35. Det finns inget budskap under människans tid här på jorden som har skapat så många blodiga förföljelser, uppror och svåra konflikter som budskapet från ljusets värld in i mörkret. Ja, till och med konflikter rakt in i nära familjeförhållanden. Det var vad Jesus själv sade.

Himmelrikets hemligheter

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Nov 2011 15:55:00 +0000

eller de sju liknelserna i Matteus 13

MR publicerar här femte delen ur ”Himmelrikets hemligheter” utgiven av Oscar Haglund 1932.

Liknelsen om surdegen

Med den fjärde liknelsen, liknelsen om surdegen, avslutas den första avdelningen av denna serie av sju bilder, i vilka Herren Jesus för folkskaran skildrar himmelrikets utveckling. Denna första avdelning var, såsom vi redan förut framhållit, avsedd för hopen ”utanför huset”, medan de tre sista liknelserna talas för lärjungakretsen, ”inomhus”.

Midnattsropet nr 4-2011

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 13:00:00 +0000

Ladda ner PDF

Jesus kommer snart Ulla Näsholm intervjuar Irene Öhman

Välfärdssamhällets sönderfall

Ledare av Berno Vidén

En ström går fram

Tre stycken vittnesbörd om den helige Andes verk

- Då kom Anden över oss

- Varje möte sprang jag fram till förbön

- Jag fick underbar hjälp att läsa bibeln

Prisgiven mänsklighet

Ur Arne Imsens bok “Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian”

En bärkraft i gemenskapen

Missionsreportage av Emanuel Johansson

- Då kom Anden över oss

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:58:00 +0000

I ett väckelsemöte nyligen påminde mötesledaren om vikten av att leva i förnyelse och i den levande strömmen som flyter fram. Några av syskonen vittnade om hur de upplevt Andens dop och kraft i sitt liv:

Av Anna-Lisa Andersson

- Jag blev andedöpt 1946. Vi var samlade en massa ungdomar och bad. Vi bad länge och kämpade. Vi trodde att vi måste kämpa så, och riktigt slog i bänkarna för att få kraft. Men sedan var det en flicka som en kväll sa: - Ikväll beder jag ingenting, jag ska bara vara tyst. Och vi gjorde så allihopa likadant. Vi låg där bara tyst på knä. Då kom Anden över oss. Många blev andedöpta den kvällen. Det var väldigt underbart. När jag kom ut, kände jag som att träden och allting dansade! Så det var underbart.

Jesus kommer snart!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:57:00 +0000

Reportage: Ulla Näsholm

Det är en förkunnelse som ljuder genom hela den nytestamentliga historien. Idag lika aktuell som för 50 år sedan. ”Den är ju närmare idag”, säger Irene Öhman, Piteå, som idag är över 80 år.

På sätt och vis var det 80-årsdagen som ledde till att vi träffades igen. Efter många år.

Så här var det. 1960 var jag evangelist i Sjulsmark, några mil från Piteå. Där träffade jag familjen Öhman; Irene, Mårten och deras barn.

Välfärdssamhällets sönderfall

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:53:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Dagligen basunerar media ut den kritiska situationen i världsekonomin. Börserna rasar och experter och analytiker gör uttalanden om att den här gången är det inga överord att påstå att hela EU befinner sig i en mycket svår ekonomisk kris. Amerikanen Thomas Friedman gav i DN den 30 augusti en träffsäker beskrivning av dagsläget:

-EU är på väg att rämna. Arabvärlden är på väg att rämna. Kinas tillväxtmodell står under press och Amerikas kreditdrivna kapitalistiska modell har fått en varnande hjärtattack och måste ändras i grunden. Att forma om en av dessa fyra, vilken som helst, är en gigantisk uppgift. Att klara av alla fyra samtidigt - när världen aldrig har varit tätare sammanknuten - är hisnande. Vi är återigen “närvarande vid skapelsen” - men av vad?

Prisgiven mänsklighet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:52:00 +0000

I skriften ”Låt dig inte luras av homosexmaffian”, som utkom redan 1982, varnade Arne Imsen med profetisk skärpa för konsekvenserna av en pervers livsstil. Han påtalade att homosexuella rörelsen (senare HBT-rörelsen) är ett generalangrepp mot familjeinstitutionen och skapelsens ordning. Redan under åttiotalet besannades mycket av de profetiska uttalanden som gjordes i denna skrift. Här publicerar MR än en gång ett utdrag ur detta väckelserop som även gått som ledare i MR och spridits som flygblad i samband med pride-festivaler i Stockholm. Det är inte första gången det publiceras – men varje gång mera aktuellt!

En bärkraft i gemenskapen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:50:00 +0000

Dominikanska republiken sommaren 2011

Text: Emanuel Johansson

Så har största delen av sommaren 2011 redan passerat. Nu står vi inför skolstarten med allt vad det innebär av ansvar församlingen tagit för att hjälpa familjer med skolgången för sina barn. Här i Dominikanska republiken heter det att det är fri skolgång, men många barn kommer aldrig dit på grund av alla de kriterier och kostsamma förpliktelser som måste uppfyllas. I Haiti är det ett privilegium för dem som har möjlighet att gå i skola.

Verklighetens folk

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:47:00 +0000

Bibelstudium av Paulus Eliasson

**
**

Man kan inte förn eka den verkliga världen. Man kan i nte förneka att det finns saker inom o ch omkring oss som vittnar om en Gud.

Vi ska läsa från Johannes evangelium, kapitel 18. Jesus har just blivit tillfångatagen. Han har förts fram för Stora Rådet, och förs sedan vidare till landshövdingen Pilatus, för man önskar döma honom till döden.

Pilatus har ett förhör med Jesus, för han förstår inte riktigt varför Jesus blivit förd till honom. Vi läser:

Kristus i församlingen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:44:00 +0000

Bibelstudium av Berno Vidén

**
**

Det finns ett område som den här världen, hur många hjälporganisationer den än ställer upp med, aldrig kan förverkliga. Det finns något som talar om Guds rättfärdighet, och det kan endast förverkligas genom Kristus, i och genom församlingen; Kristus och församlingen! Det handlar om en ekonomi och om principer som inte finner sitt motstycke i den här världen, något som Gud presenterat och gett till sitt folk för att i allt vara med och uppfylla

- Varje möte sprang jag fram till förbön

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:43:00 +0000

Vittnesbörd av Gertrud Johansson

Vi har talat om att Andens nya liv måste få flöda igenom oss. Vi måste låta Andens nya liv få ta gestalt i oss; låta oss bäddas ner i jorden för att det nya livet ska spira. Det är så viktigt. En rad från en sångvers kom till mig: ”Lägg dig med din gåva uti Jesu hand”. Var och en av oss har fått gåvor genom den helige Ande. Lägg dig med din gåva i Jesu hand, så du kan bli använd och brukad av honom.

Då trosgrunden vacklar - Förföriska vindar över svensk kristenhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:39:00 +0000

Text: Stig Andreasson

**
**

Svensk kristenhet är i stor förvirring.

En mängd ombytligt tankegods förs oupphörligt till torgs i vårt land. Speciellt på grund av inflytande från katolskt tänkande, har frågan om själva trosgrunden på nytt blivit brännande aktuell. Vad som gör situationen extra knepig är att kända och tongivande förkunnare, som trots att de inte direkt tillhör den katolska kyrkofamiljen, likväl talar med ”katolsk tunga.” Den fundamentala och tydliga gränsen mellan vad som är ”katolskt” och vad som är ”evangeliskt” håller därför på att suddas ut. Den gamla reformatoriska trosgrunden, som sammanfattas i uttrycket ”Skriften allena”, håller på att rivas ned.

- Jag fick en underbar hjälp att läsa bibeln

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:38:00 +0000

Vittnsesbörd av Hans Lindelöw

-Jag blev frälst 1973 på hösten i samband med att jag ryckte in i det militära. Då kom jag 100 mil hemifrån. Bort från kompisar och allting kom jag i kontakt med kristna uppe i Luleå. Det var kristna från samfund, gamla norrlandsläseriet, en hel del av dem från EFS, men också andra. De hade själva kommit i kontakt med Jesusfolket, som varit däruppe och vittnat. Även Maranata var däruppe på den tiden. När jag hade kommit till tro och tagit emot Jesus, var jag tillsammans med dessa ungdomar. De gav mig en del skrifter och en familj tog sig särskilt an mig. De var engagerade i EFS och även påverkade av Jesusrörelsen. Bland annat gav de mig en skrift om Andens dop. Jag läste den vid ett tillfälle då jag var ensam en kväll i regementets bibliotek. Där fanns ett litet rum som jag gick in i och gjorde som det stod att man skulle göra: Man skulle be Gud om hans Ande, och tro att man fått Guds Ande och så skulle man tala, och Gud skulle ge ett nytt språk. Det där gjorde jag, och där i min ensamhet upplevde jag att jag fick ett helt nytt språk. Helt plötsligt började det porla. Jag visste inte vart jag skulle gå med det. Så gick några dagar, och Jesusfolket kom på besök och hade möten där i olika lokaler. Vid ett möte skulle man be till Gud för dem som ville bli andedöpta, och ännu inte blivit det. Då skulle jag bli föremål för denna förbön, fastän jag ju redan upplevt Andens dop. Men det skadade väl inte, så de bad till Gud för mig och lade händerna på mig.

Himmelrikets hemligheter - eller De sju liknelserna i Matteus 13

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 12 Sep 2011 12:29:00 +0000

Liknelsen om senapskornet

-En annan liknelse framställde han för dem; han sade: ”Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.” (Matt 13:31-32)

Senapskornets sinnesbildliga betydelse.

I de första två liknelserna se vi sädeskornet brukat såsom en bild av evangeliet om riket i dess väldiga kraft och fruktsamhet och i dess bestämmelse för världen. Men i den tredje liknelsen, liknelsen om senapskornet, se vi dels vad Kristi församling var avsedd att vara och dels vad den i stället utvecklat sig till.

Midnattsropet nr 3-2011

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:40:00 +0000

Ladda ner som pdf

Jesusmanifestation - i ditt liv

Ledare av Berno Vidén

En gång missionär - alltid missionär

Intervju med Evy Juneswed

Noas opch Lots tid går i repris

Predikan av Arne Imsen

När kristna ledare inte ser

Analys av Stig Andreasson

Historiska resor till Rom

Krönika av Berno Vidén

Pingströrelsens väg till Rom

Analys av Berno Vidén

Filadelfia i Stockholm bli teatersalong

Kortnytt av Berno Vidén

Den viktigaste gåvan
Kärlek som Jesus lärde

Jesusmanifestation - i ditt liv!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:23:00 +0000

Att frälsta vittnen samlas för att proklamera namnet Jesus framför alla andra namn är stort. Idag lever alldeles för många människor i total okunnighet om vem Jesus är. Till er skam säger jag det, skriver Paulus till församlingen i Korint.

Bibeln säger: “Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom.”

En gång missionär - alltid missionär

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:21:00 +0000

Evy Juneswed, som nu är 76 år, har i över trettio år varit engagerad i ett missionsarbete i Swaziland. Hon har de senaste åren blivit allt mera känd genom sina föredrag där hon informerar och varnar för nyandlighet av olika slag. När hon under påsken besökte Maranataförsamlingens konferens, passade Midnattsropet på att göra en intervju med henne, där hon berättar ur sitt händelserika liv.

Nu får du berätta om din bakgrund och vad du gjorde före utresan till Afrika. Du är smålänning?

Noas och Lots tid går i repris

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:20:00 +0000

Det kommer att bli konfrontation när vi med Jesu ögon börjar titta på fenomenen i vår tid, det som kallas för köpa och sälja. Vi upptäcker handelsrelationernas abnormitet. Teknologins abnormitet och omänsklighet. Det är ju inte så att allt handlar om någon överdriven sexualitet – det är ruttna relationer över huvud taget; relationerna till handel, politik, teknologi och sociala förhållanden.

Vi måste vara medvetna om hur vi var och en särskild och gemensamt påverkas av tidsandan. Om de kristna som levde för femtio eller sjuttiofem år sedan skulle träffa oss nu, så skulle de säga att du kan inte vara kristen, för du är alldeles för världslig. Jag ser det på dina kläder. Man kan inte vara en kristen kvinna och gå i manskläder. Du måste visa respekt för ditt kön. Du saboterar skapelsens egen ordning! Så skulle de ha sagt, och självklart ligger det något i detta.

När kristna ledare inte ser

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:19:00 +0000

Nutidens andliga ledare, antingen de är pingstvänner eller från andra kristna samfund, tycks inte se det som deras föregångare såg. Orsakerna till detta kan man bara spekulera över. Men följderna, ja de är tydliga. Utan vision ingen mission! Vi måste verkligen be om att vår tids andliga ledare återfår synförmågan.

För en tid sedan reste sex representanter för den svenska Pingströrelsen till Rom och Vatikanen tillsammans med lika många representanter för den katolska kyrkan i Sverige, däribland den katolske biskopen Arborelius. Resan kan betraktas som en fortsättning på den dialog mellan pingstteologer och katolska teologer som pågått sedan 2003. Både dialogen och resan sägs ha som mål att bättre lära känna varandra samt fortsätta samtalen i teologiska frågor. På sätt och vis var då denna resa till Rom en slags studieresa. Strax efter hemkomsten från Vatikanbesöket och audiensen hos påven sade en av pingstledarna: ”Jag kan inte se annat än att katolikerna tror på samme Jesus som vi i Pingströrelsen.”

Historiska resor till Rom

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:17:00 +0000

Aposteln Paulus ca år 65: Avrättas med svärd på befallning av kejsar Nero efter att ha förts som fånge till Rom. Från fängelsehålan i Rom skriver han: I evangeliets tjänst är det jag lider och till och med bär bojor som en förbrytare. Men Guds ord bär inte bojor. (2 Tim 2:9)
Ignatius av Antiokia dömdes år 108 att dö i Roms Kolosseum, till att ätas upp av lejon.
Kejsar Konstantin proklamerade år 313 rätt för kristna att fritt utöva sin religion. Kristendomen upphöjs till statsreligion och går från att vara en förföljd minoritet till att få politisk makt. Förföljelsen riktades nu istället mot dem som inte böjde sig under den snabbt framväxande påvestolen i Rom.

Pingströrelsens väg till Rom

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:17:00 +0000

År 1913 uteslöts Stockholms sjunde baptistförsamling, Filadelfia, ur baptistsamfundet. Officiellt handlade striden om vem som skulle ha rätt att delta i brödsbrytelsen. Andra mer djupa orsaker fanns, något som ganska snart skulle komma att visa sig. Pingstväckelsen växte fram som en bibelförankrad, karismatisk rörelse med Jesu snara tillkommelse som signum och som en motpol till andligt avfall.

Frågor som väckelsen tidigt konfronterades med var hur frikyrkorörelsen i Sverige med sådan hastighet kunnat närma sig den ekumeniska rörelsen, något Lewi Pethrus kallade en tragisk nedgångsrörelse. Han värnade om den lokala församlingens suveränitet. I väckelsens organ Evangelii Härold varnades allvarligt för samfundstanken, bildandet av predikantförbund och inte minst för att gå i allians med världskyrkorna, något som låg i tiden.

Filadelifa Stockholm blir teatersalong

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:15:00 +0000

Filadelfiakyrkan i Stockholm blir center för teaterföreställningar och konserter.

Församlingen har skrivit kontrakt med ett kulturbolag som planerar att ha flera evenemang i kyrkan.
- Vi kommer att ha alltifrån klassiskt till rockkonserter och familjeunderhållning, säger Harry Byrne, grundare av klubbarna Melody och Gino, och har bland annat jobbat med Berns salonger.

I det långa loppet kan vi konkurrera med den statligt sponsrade kulturen. Vi kommer bland annat att ta hit internationella teaterföreställningar för gästspel, fortsätter Byrne berätta för Dagens Nyheter.

Filadelfias föreståndare Niklas Piensoho ser inga som helst problem med att upplåta kyrkan till profana konserter och teaterföreställningar:
- Det mesta är nog relativt okontroversiellt, musik och kultur är i en mening andliga värden.

Den viktigaste gåvan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:14:00 +0000

Petrus sade: “Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréens, namn: stig upp och gå!” (Apg 3:6)

När jag kom till Santo Domingo, hälsade vi på hemma hos några av syskonen i församlingen. Fastän dessa människor är enormt fattiga, välkomnade de oss in i sina hem och delade vad de hade med oss. De gjorde det med glädje och erfor stor tillfredsställelse och välsignelse av att göra detta. Den viktigaste gåvan vi kan ge varandra är att praktisera vår Herres och Frälsares Jesu Ord, pris ske Gud! /Simon

Kärlek som Jesus lärde

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:13:00 +0000

Simon Beecham deltar i sommar i missionsarbetet i Santo Domingo. Han blev inspirerad till följande appell när han kom i kontakt med församlingens syskon i Palavé:

Ju mer vi önskar uppleva nåd, dess mer bör vi söka glädjen i att tjäna andra. ”…och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng”. (Matt 20:27) Ju mer vi söker Kristi sinnelag, den gudomliga karaktären från en älskande Frälsare, dess mer kommer vi på att vi själva vill göra för andra vad vi vill att de ska göra för oss: vi ser människor som Jesus skulle se dem.

Övervinna klyftorna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:12:00 +0000

Den ena är genom sin härkomst helförsäkrad och har en av svensk stat utstakad och kontrollerad utbildning framför sig. Den andra har genom sin härkomst varken rätt till sjukvård eller utbildning. Klyftorna skapade av människor är tydliga, orättfärdiga och svåra att överbrygga. Saga och Caroline har funnit varandra här ute på missionsfältet. För deras framtid ber och hoppas vi att församlingen ska vara den plats där de slipper hamna i de fack en orättfärdig värld vill placera dem.

Kärt återseende!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:11:00 +0000

I början av 80-talet när Maranataförsamlingen med Stina i spetsen började arbeta i Dominikanska republiken var en av de första som vanns för Kristus och lät döpa sig syster Olympia. Hon betydde mycket de första åren när hon lärde vännerna från Sverige att leva i landet under mycket enkla förhållanden. Kommen till åren men vid god andlig vigör fann vi henne där hon bor i sin lilla stuga. Det var en upplevelse att få prisa Gud och bli påmind om Guds trofasthet.

Glimtar från missionsarbetet i Dominikanska republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:10:00 +0000

Missionsarbetet i Dominikanska republiken fortsätter. Eftersom Maranataförsamlingen funnit sitt verksamhetsfält i ett fattigt område utanför huvudstaden Santo Domingo, i Palavé där en stor del av befolkningen är haitier, så upplever vi även Haiti som vårt missionsområde. Vi nås av rapporter om hur deras anhöriga i Haiti drabbats av det svåra regnet för ett par veckor sedan. I haitiska byn Baptiste, där flera av syskonen har anhöriga, regnade en stor del av skörden bort för de fattiga byborna.

Makt att tjäna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:08:00 +0000

Den förste Adam fick makt och myndighet att råda. Den siste Adam fick makt att tjäna. Han skaffade sina efterföljare ett andligt övertag i ett socialt underläge, och beredde möjligheter för att budskapet, evangeliet, kunde ha framgång under skiftande omständigheter. Så har det också nått oss. Vad har det fått för plats i vårt liv, vårt medvetande? Är det detta vi arbetar och strider för? Kämpar vi tillsammans, endräktigt? Försvarar vi och befäster evangelium?

Himmelrikets hemligheter

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:07:00 +0000

De sju liknelserna i Matteus 13.
Liknelsen om ogräset bland vetet
Vi komma nu till den andra av de sju liknelserna i detta märkliga kapitel:

Vi lyssna till Herrens ord härom i vv. 24-30:
-En annan liknelse framställde han för dem; han sade: ”Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ’Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? Han svarade dem: ’En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till honom: ’Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?’ Men han svarade: ’Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: ’Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.’”

Tron på Jesus gav mig nytt liv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 08 Jul 2011 14:04:00 +0000

För en tid sedan läste jag i en undersökning av Svenska Kyrkan, att endast 15 % av dess medlemmar tror på Jesus Kristus. Det måste ovillkorligen rent logiskt betyda att 85 % inte tror på treenigheten, vilket betyder att skapelseberättelsen kanske inte är sanning för dem och då kanske inte heller Bibelns ord.

Jag är en gammal missbrukare som tror på det som står i Bibeln, att Jesus kan göra allt nytt, och att hans Ande och kraft upprätthåller det som är skapat. Jag var långt nere i mitt missbruk och kunde inte med vanliga metoder sluta, inte heller behandlingshem eller annat lyckades hjälpa mig, men JESUS KUNDE. Hade jag tillhört dessa 85 % icke troende vore jag nog idag död, och det på alla sätt. Jesus tog inte flaskan ifrån mig, men gav mig kraft att sluta.

Midnattsropet nr 2 2011

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:52:00 +0000

Ladda ner PDF

Om Jesus skulle komma idag

Ledare av Berno Vidén

Svårt sjuk - men med missionsuppdrag på sjukhus

Hälsning från Åse Andreasson

- Vad vill du att jag ska göra för dig?

Appell av Najib Elkalifi

Äkta, sann och Kristuslik

Undervising av Arne Imsen

I Kristus - Kristus i oss

Undervisning av Tage Johansson

Att tjäna Gud på rätt sätt

Vittnesbörd av Margot Nashed

Vad kan vi vänta nu i arabvärlden?

- Vad vill du att jag ska göra för dig?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:34:00 +0000

Appell av Najib Elkalifi

Vi måste vara tacksamma till Gud för allt vi fått av honom. Vi som kommit till tro har fått det bästa. Vi har fått det av nåd, vi har inte gjort oss förtjänta av det. Jesus har dött på korset för våra synder. Han uppstod på den tredje dagen, och därför kan människan få komma till himlen, den plats hon var ämnad till. Vi behöver inte göra något för att befria oss från synden. Både synden vi ärvt och synden vi gjort har Gud befriat oss från, han har förlåtit oss genom Jesus Kristus. Det största en människa kan få egentligen är evigt liv. Tänk att kunna leva med denna underbara förväntan att en gång få möta Gud som skapat himmel och jord, att kunna stå inför honom och få höra honom säga: ”Mitt barn, kom till mig och var tillsammans med mig för evigt!” Det finns ingenting bättre i livet att få, än att kunna leva för evigt med Herren. Han är ljuset och ska bli allt i alla. Allt detta har vi fått.

Svårt sjuk - men med missionsuppdrag på sjukhus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:26:00 +0000

Hälsning från Åse Andreasson

Åse och Stig Andreasson har i många år arbetat som missionärer i Frankrike. Det hann bli femtio år, innan de några år efter pensionen valde att flytta hem till Skandinavien igen. De är nu bosatta i Moss, några mil från Oslo. Tidningen Midnattsropet publicerar ofta väckande och varnande budskap av Stig Andreasson, som outtröttligt fortsätter sin kamp för evangelium. Även i detta nummer kan läsaren ta del av en informerande artikel. (Sid. 18)

Om Jesus skulle komma idag

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:25:00 +0000

Av Berno Vidén

Att säga sig vänta Jesus tillbaka vilket ögonblick som helst; idag, imorgon, inom en snar framtid, anses idag exklusivt, och enligt en del – obibliskt! Detta säger man trots att ett av bibelns huvudteman är just att Jesus ska komma tillbaka. Jesus själv påminde gång på gång om tidens korthet och om nödvändigheten av att hålla sig vaken och nykter. Hela Nya testamentet präglas av detta hoppets budskap, mitt i en värld som på många sätt redan gått överstyr; Jesus kommer!

Äkta, sann och Kristuslik

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:23:00 +0000

Av Arne Imsen
**
**

Den sista bibelskola Arne Imsen medverkade, valde han att undervisa om vad bibeln lär om familjeliv, människovärde och kampen för att gestalta sant församlingsliv. Dessa bibelstudier blev något av ett testamente till församlingen och blir aktuellare för varje år. Här publiceras ett av dem.

Människor saknar oftast kunskap så att de kan orientera sig. Det är sällsynt att möta människor som vet att skilja mellan höger och vänster. Man ser också på mångas beteende att de, utan att själva veta det, gestaltar en idé. De vet inte att kläder och frisyr avslöjar en ideologi. Man kan avläsa det på olika sätt. Det finns någonting som markerar vilken tidsperiod detta mode hör till, men det räcker inte med det. Det avslöjar inte bara tiden, utan också kulturmiljön.

Att tjäna Gud på rätt sätt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:22:00 +0000

Vittnesbörd av Margot Nashed
**
**

Det är underbart att få samlas omkring Guds ord som ger vägledning, hjälp och tröst och välsignelse. Jag försöker läsa bibeln varje dag. För någon dag sedan läste jag något som var både skrämmande och tankeväckande. Det var från 3 Mos 10:

-Men Arons söner Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför HERRENS ansikte, något som han inte hade befallt dem. Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de dog inför HERREN. Och Mose sade till Aron: “Detta är vad HERREN har talat: På dem som står mig nära skall jag bevisa mig helig och inför allt folket bevisa mig härlig.” (3 Mos 10:1-3)

I Kristus - Kristus i oss

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:22:00 +0000

Av Tage Johansson

Det finns två uttryck i nya testamentet, “I Kristus” och “Kristus i oss” som hjälper oss att förstå två sidor av att kunna leva ett rikt och överflödande liv i den Helige Ande. I Kristus handlar om ett mottagande och Kristus i oss handlar om ett utgivande. Speciellt i Kolosserbrevet finns det här uttrycket “i honom”. “I honom har vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder” Kol 1:14. Vidare står det i Kol.2:12 “i honom har vi blivit begravna i dopet”. I honom har vi mottagit dopet i den Helige Ande och Andens nådegåvor. Alltså, den sidan av vår frälsning handlar om ett nådeserbjudande och ett mottagande av gåvor. “Av nåden är ni frälsta en Guds gåva är det.” Ef.2:8. För övrigt äger vi allt i honom, ja vi är satta med honom i den himmelska världen. Ef 2:6. Det står till och med att vi i Kristus är välsignade med all den himmelska världens andliga välsignelser. Ef 1:3

Vad kan vi vänta nu i arabvärlden?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:20:00 +0000

Av B V Henry

Broder Henry besökte Maranataförsamlingen nyligen, just då demonstrationer och uppror pågick i flera arabländer i norra Afrika och inbördeskrig utbröt i Libyen. Han har verkat som missionär i flera av dessa länder. För många år sedan satt han under nio månader fängslad i Libyen för att han spridit evangelium. Vi hade ett extra insatt möte där han talade om vad som sker och hur vi som kristna måste förstå vårt uppdrag att nå ut med evangelium.

- Jag fick berätta om den Jesus jag känner

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:18:00 +0000

Av Nahdja Vidén

Jag arbetar som lärare i en Batey Palavé utanför Santo Domingo, där jag dagligen möter barn av olika slag. Har också barnmöten där vi samlas en grupp en gång i veckan.

Man ser behoven som finns när det gäller att lära känna Jesus, som barnens vän och inte någon ond Gud som straffar dem om de är olydiga. Man hör ofta hur många säger till barnen att de hamnar i en gryta med kokande olja där satan står och rör om.

Från Haitis bergsbygd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:17:00 +0000

Av Zebastian Vidén

Efter ett besök i Baptiste så känns det alltid lika tråkigt att resa därifrån. Hur som helst så är det så det går till, och nu är det bara att se fram emot nästa besök istället.

Kom hem för några dagar sedan därifrån, har tappat räkningen på vilken gång i ordningen.

Något som var nytt för mig denna gången var besöket vi gjorde i Mont-Leon, en plats som vi hört om mycket de senaste månaderna. Platsen ligger ganska exakt 5 km gångväg från Baptist där vi har vårt hus, och tog för oss ungefär 1 timme att gå.

Hälsningar från Raubergstulen 2011

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:14:00 +0000

Ulla Näsholm refererar
Det skulle bli väckelsemöte. Lite speciellt kanske, Robin möblerade om, flyttade bord, blommor och vattenkaraff m.m. och ställde det invid väggen.

Barn och unga tillsammans med en del föräldrar intog plattformen. Det sjöngs ur ett rött häfte. Snabbt tempo och på norska eller engelska. Robin översatte, inspirerade och manade sin trupp att ännu häftigare framföra sångens budskap.

Det dansades, svängdes och tjoades också, allt med Robin som anförare, dock med en tydlig assistans av barnbarnet Saga.

Femtekolonnare inom svensk kristenhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:09:00 +0000

Av Stig Andreasson
**
**

Efter mera än femtio års kamp för evangelium i det katolska Frankrike, upplever artikelförfattaren att de väckelserörelser som tidigare ivrade för mission nu sviker sitt uppdrag:

-I min ungdom mötte jag flera brinnande pingstvittnen som reste till katolska länder med evangelium. Idag verkar det som om pingstledare snarare reser till Rom i sällskap med katolska prelater för att ”studera” hur katolska kyrkan fungerar. Andra samfund visar lika liten glöd för mission i katolska länder. Femtekolonnarna har verkligen orsakat ett jordskred inom svensk kristenhet.

Brödsbrytelsen - ceremoni eller agapemåltid?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:08:00 +0000

Av Berno Vidén

Varför finns det så mycket ondska i världen, och hur kan det då se ut som det gör om det nu finns en Gud?

Den här frågan är väldigt vanlig. Men vi kan vända på den, och ställa den till dem som tillverkar vapen, till dem som förföljer andra och bråkar; vi kan ställa frågan till den människa som hela tiden egoistiskt vill tillfredsställa sitt eget liv till vilket pris som helst. Ja, man kan gå väldigt långt och fråga sig varför det ser ut som det gör i världen. Vi kan dock fastslå en sak: Det är inte Guds fel. I bibeln, som är Guds Ord, finns ett budskap som är överlämnat till oss människor, och om vi skulle ta det till oss och följa vad som där står skulle det se så annorlunda ut i vår värld.

Himmelrikets hemligheter eller De sju liknelserna i Matteus 13

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 28 Apr 2011 02:05:00 +0000

De särskilda liknelserna
Liknelsen om såningsmannen

”Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: ”En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.

Midnattsropet nr 1 2011

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 14:48:00 +0000

Ladda ner PDF

Lagbrytare i Jesu namn

Ledare av Berno Vidén

-Jag hade inte planerat det - men måste bryta upp!

Intervju med Anita Eriksen

Ropet från Sodom

Predikan av Arne Imsen

En katolsk voodoofest

Rapport från Dominikanska republiken av Veronica Vidén

Hans namn är Jesus!

Undervisning av Sean Ureña

-Jag upplevde Jesus och församlingen

Vittnesbörd av Dimitrij Siskin

Angreppet mot familjen

Analys av Emanuel Johansson

Ett underbart tacksägelseämne!

-Jag hade inte planerat det - men måste bryta upp!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 14:36:00 +0000

Intervju med Anita Eriksen

Den som besöker storfamiljsgemenskapen på Bällsta Missionscenter el ler bor på Pilgrimshem Hotell, kommer snart i kontakt med Anita Eriksen, som ständigt vakar över det dagliga arbetet där. Anita har många år varit med i Maranataförsamlingens styrelse och är också dess kassör. Hon är föreståndare för hotellet och har lång tid också varit ansvarig för köket. Hon är gift med Verner, som är äldstebroder i församlingen.

Lagbrytare - i Jesu namn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 14:28:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Skolan är ett område som upptar den mesta tiden för landets barn och ungdom, och där har föräldrarna inte något att säga till om. Det är skolan som utifrån Skolverkets direktiv och värderingar, ska forma och fostra barnen till goda samhällsmedborgare - ingen annan.

Midnattsropet har tidigare skrivit om hur svensk skollagsstiftning blivit alltmer totalitär i sina anspråk, bland annat i kraven på vem som får undervisa, och om vad. Alternativa undervisningsformer, såsom hemundervisning, motarbetas av myndigheterna, vilket är en linje som finner sin motsvarighet i Tysklands skollagar från 1933! Skrämmande!

Ropet från Sodom

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 14:12:00 +0000

Predikan av Arne Imsen, tidigare publicerad i MR nr 18 och 19 1974

I Jesu undervisning om de yttersta dagarna, möter vi en mängd intressanta och märkliga detaljer. Jesus beskriver det andliga och moraliska fördärvet, som då skall råda med obarmhärtig realism. Tillståndet är dock inte någonting som plötsligt uppkommit, utan är ett resultat av en lång utveckling.

-Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hans dag. Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte. Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras. (Luk 17:24-30)

En katolsk voodoofest

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 14:08:00 +0000

Text: Veronica Vidén

Veronica Vidén, en av Maranataförsamlingens utsända missionärer i Dominikanska republiken, beskrev nyligen i sin blogg en voodoofest hon blev åsyna vittne till. Voodookulten har aktualiserats allt mer på senare år genom att den numera blivit erkänd religion och just nu i dagarna har en internationell vandringsutställning om voodoo

öppnat i Stockholm.

**
**
Fiesta de palo

Intensiva afrikanska trumrytmer ljuder över hela gatan. Grannen har en ”fiesta de palo”, en så kallad dominikansk katolsk voodoofest. En märklig uppblandning. Rytmerna och dansen står för deras afrikanska och europeiska ursprung, och samtidigt har man tagit in den haitiska voodoons åkallan på andar och helgon. Man ropar i intensiva sånger på ärkeängeln Mikael, och ibland hör man namnet Belial (en slags demon). ”Mikael är här!” hörde jag hur de ändrar sin sångtext när jag gick förbi för en stund sedan. Alkoholen flödar och folk kommer in i en slags extas, och någonstans bland gruppen av människor som är samlade till denna katolska voodoofest står även ett altare.

Hans namn är Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 14:01:00 +0000

Text: Sean Ureña

Himmelens och jordens skapare kom och dog på Golgata kors. Jesus utgav sig själv som ett levande offer för var och en av oss, och öppnade så vägen, inte bara för judar, utan för alla som tror på hans namn. Såsom Gud hade han makt att genom döden ta bort synden och så utplåna den sista barriären mellan Gud och människa.

En lång tid efter att Gud givit sitt löfte till Abraham, om att hans efterkommande skulle bli talrika som himmelens stjärnor, ser vi hur detta löfte uppfylls i Israels folk. Efter att folket blivit fria från slaveriet i Egypten, under dess pilgrimsvandring genom öknen, kallade Gud dem till ett berg som heter Sinai, för att de där skulle få ta emot något som skulle komma att bli unikt för hela historien; stentavlorna. Dessa skulle förvaras på en mycket speciell plats; i förbundsarken. På berget slöt Gud ett förbund med sitt folk, ett heligt förbund nedtecknat med Guds eget finger.

-Jag upplevde Jesus och församlingen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 13:57:00 +0000

Vittnesbörd av Dimitrij Siskin

Att tänka på Gud var något främmande för mig för några år sen. Jag växte upp i en familj som trodde på Gud och jag har varit i Kyrkan ibland. Men det hade ingen mening för mig.

Mitt första möte med Jesus hade jag i en amerikansk kyrka i Vilnius. Jag stannade efter mötet och frågade pastorn: “Kan Jesus förvandla mig? Kan Han förlåta mig?” Han svarade “ja, du kan be till honom nu”, och han bad för mig.

Angreppet mot familjen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 13:54:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

Att människan har ett värde och syfte som inte slumpen kan erbjuda och att familjen är av Gud instiftad och oersättlig för den uppväxande generationen är grundläggande för den kristnes människosyn.

Familjen är instiftad av Gud. I bibeln och i historien är familjen den självklara grunden för kultur och samhälle. Att fostra barnen, rusta dem för framtiden och ansvara för deras utbildning har i fungerande kulturer varit föräldrars och familjens uppgift. Att vårda sig om de äldre och ta till sig av deras erfarenhet har också varit självklart för familjen. Att låta hemmet stå öppet för främlingen, den faderlöse och änkor i deras nöd är bibelns ideal och har också fungerat i kulturer där familjen varit grunden för samhällsbygget.

Ett underbart tacksägelseämne!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 13:53:00 +0000

Midnattsropet har tryckts på församlingens eget tryckeri i många år. När tekniken gått framåt och det numera finns mycket enkla och smidiga metoder att snabbt få fram det tryckta ordet, har vi under de senaste åren sökt möjlighet att förnya vår tryckteknik.

Emanuel Johansson som växt upp i församlingen och där lärde sig den ganska krävande metoden att trycka tidningen på en gammal, gedigen offsettpress, står nu vid vår nya utrustning och berättar:

Hör du tonen från himlen?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 13:41:00 +0000

Predikan av Yngve Stenfelt
**
**

Jag har ett väckelsebudskap. Vi ska gå direkt till texten:

-Tänken på edra lärare, som hava talat Guds ord till eder; sen huru de slutade sin levnad, och efterföljen deras tro. Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet. Låten eder icke vilseföras av allahanda främmande läror. Ty det är gott att bliva styrkt i sitt hjärta genom nåd och icke genom offermåltider; de som hava befattat sig med sådant hava icke haft något gagn därav.

Himmelrikets hemligheter, eller de sju liknelserna i Matteus 13

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 13:31:00 +0000

För nära 80 år sedan gav den kände bibelläraren och författaren Oscar Haglund ut en liten skrift med rubriken ”Himmelrikets hemligheter”. Han hade i sin tidskrift ”Bibliskt Månadshäfte” publicerat en rad bibelstudier över liknelserna i Matt 13, vilka han sammanställt dels från skrifter av Arnu C Gaebelein och Johannes de Heer, samt kompletterat med egna utläggningar. Midnattsropet finner denna skrift mycket aktuell och angelägen att göra tillgänglig för våra läsare. MR kommer att publicera bibelstudie-serien i sin helhet med början i detta nummer.

Guds kärlek

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 13:26:00 +0000

Av Tage Johansson

Kärleken från Gud är inte en produkt av honom. Nej, Gud ÄR kärlek. Kärleken är det största. Men det är mycket viktigt att inte ställa kärleken ensam.

-att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt. Fil.1:9

Guds kärlek har kommit ner till människan och blivit tillgänglig för henne genom att han sände sin son.

-Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde son i världen för att vi skola leva genom honom. 1 Joh.4:9

Den ofelbara kyrkan, del 3

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 13:24:00 +0000

Katolska prästers sexövergrepp mot barn - ett jättestort moraliskt problem

Från det ena landet efter det andra har det på senare år kommit rapporter om sådana övergrepp. Som vanligt är det den offentliga debatten som tvingar kyrkan att erkänna och beklaga skandalerna. En biskop avgick nyligen från sin post. För 20 år sedan hade han gjort sig skyldig till sexövergrepp mot en minderårig pojke. Denne hade nu betrott sig till en präst. Då biskopen blev konfronterad med anklagelsen erkände han sig skyldig och begärde avsked. Men officiellt hette det att han avgick ”på grund av samarbetsproblem inom församlingen.” I det längsta försökte man alltså hemlighålla den verkliga orsaken. Och under de 20 år som övergreppet inte varit känt verkar det inte som om biskopen haft stora samvetsproblem. I varje fall inte stora nog till att framkalla ett erkännande med påföljande avskedsansökan.

Människor blir hjälpta

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 17 Feb 2011 11:32:00 +0000

Palavé - Dominikanska republiken

I den haitiskt präglade bateyen Palavé arbetar Comunidad Maranata sedan en del år tillbaka, bland annat med att driva en skola. Palavé är till stor del bebodd av haitiska familjer varav de flesta saknar visum eller andra nödvändiga handlingar för att fritt kunna leva och bo i Dominikanska republiken. Trots att många av dem bott där i flera år och även varit gästarbetare åt statliga bolag, klassas de som om de är i transit, och lever varje dag under hot om att utvisas.
Bara under det här årets första månad har dominikanska migrationen utvisat nästan 5 000 haitier, en verkställighet som kan äga rum när exempelvis en arbetare åker mellan sitt arbete och hemmet. Då en haitier fastnar i en kontroll ges han ingen möjlighet att åka till sin familj utan utvisas direkt till gränsen.
Flera av Comunidad Maranatas medarbetare lever på detta sätt under en ständig press. Januari 2011 intensifierades utvisningarna vilket lett till att familjeförsörjare inte vågar åka in till stan för att söka arbete.
Tack vare gåvor som kommit in har flera av våra vänner fått arbete genom missionen, vilket varit till en oersättlig hjälp. På andra bilden ovanifrån står Zebastian tillsammans med två av församlingens byggnadsarbetare, på trappan till ett hus som blir färdigt i slutet av februari månad och som då ska upplåtas för en fattig haitisk familj som idag bor i ett fallfärdigt ruckel.

Midnattsropet nr 5-6 2010

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:44:00 +0000

Ladda ner PDF

Midnattsropet 50 år

Ledare av Stina Fridolfsson

- Budskapet måste få ben och fötter

Intervju med Tage Johansson

Återblick

Faksimil av Midnattsropet nr 1

Ett väckelserop i välfärden

Predikan av Arne Imsen

Faksimil från Midnattsropet november 1970

Text av Arne Imsen

Midnattsropet framåt…

Av Arne Imsen

Midnattsropet nu - En programförklaring för framtiden

Av Arne Imsen

Arne Imsen orienterar och appellerar

Ur Midnattsropet 1,2 och 3 1984

- Budskapet måste få ben och fötter!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:39:00 +0000

Tage Johansson intervjuas för Midnattsropet

Av Stina Fridolfsson

**
**

Tage Johansson har många år tjänat Gud som evangelist och lärare. Han var också en ivrig kolportör på de olika orter där han tjänade, först som pingstevangelist och sedan i Maranataväckelsen. I en intervju med Midnattsropet berättar han lite från sina erfarenheter på fältet och förmedlar uppfordrande maningar.

**
**

Tage Johansson, du har länge varit med i väckelsen. Kommer du ihåg första gången du fick tidningen MR i din hand?

Återblick

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:37:00 +0000

Klicka på bilden för förstoring.

Midnattsropet 50 år

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:32:00 +0000

Ledare av Stina Fridolfsson

Det är med förundran och tacksamhet vi blickar tillbaka på de femtio år som gått sedan tidningen Midnattsropet började ges ut i vårt land. Det var i november 1960 första numret trycktes i ett tusen exemplar. På nästa sida återges ett facsimil av framsidan, med trumpeter och ett uppfordrande maranatarop: Se, brudgummen kommer! Därunder finns ledaren, som också har en mycket väckande rubrik: De som voro redo, gingo in.

Ett väckelserop i välfärden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:28:00 +0000

Predikan av Arne Imsen, tidigare publicerad i Midnattsropet nr 11 1975

Under pingstkonferensen i Stockholm år 1975 höll Arne Imsen några för Malmöpingsveckan inledande samtal med församlingen. Han menade att efter tio års proklamation Utanför lägret är det nu dags att ta de sociala konsekvenserna av uppbrottet.

Samhället befinner sig obönhörligt i upplösning. Därför kräver vi barnen tillbaka från ateistiska läroanstalter med tanke på att de är evighetsvarelser. Vi måste få åldringarna tillbaka och själva ta ansvaret för vården. Vi måste även få familjen tillbaka i den gudomliga ordningen tillika med glädjen i arbetet, som gått förlorad i industrialismens själsmord.

Faximil från Midnattsropet november 1970

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:19:00 +0000

Klicka på bilden för förstoring.

Midnattsropet framåt...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:18:00 +0000

Vid tidningen Midnattsropets 10-årsjubileum november 1970 skrev Arne Imsen denna utmanande appell.

Vi upplever mörkret i tiden som en allvarlig utmaning till oss att stöta i basunerna och på alla tänkbara och otänkbara sätt ropa ut: ”Jesus kommer!”

Tidningen Midnattsropet är, och kommer att bli, fast knuten till maranatafolkets speciella missionsuppgifter. De är många och ligger ofta snubblande nära, gott och väl inom synhåll.

En av hemligheterna bakom Jesu, och sedermera också apostlarnas framgångar, var att de överallt där människor rörde sig hade ett missionsfält! Mästaren kom in på ett torg i en stad.

MIDNATTSROPET NU – En programförklaring för framtiden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:13:00 +0000

Arne Imsen ur Midnattsropet 13-14 1976

**
**

Denna tidning har en mycket spännande historia. Den har under hela sin sextonåriga tillvaro haft banbrytarens krävande uppgift. Tidningen Midnattsropet kan utan överdrift sägas vara ensam i sitt slag. Den har för närvarande absolut inga konkurrenter, ty likriktningen i landets samhällssubventionerade religiösa etablissemang är så påtaglig att det är fullt berättigat att ställa frågan om det är ekonomiskt försvarbart med så många språkrör, då en produkt utan alltför stora rationaliseringar skulle kunna med stor framgång bli den sekulariserade entonighetens mäktiga instrument. De teologiska specialitéerna är inte längre något konfliktladdat spänningsfält i en miljö utan dogmatisk ammunition. Tidningarna är jämförelsevis ambitiöst kulturella och samhällstillvända med socialt patos, politisk medvetenhet, moralisk indignation, folklighet, förströelse och underhållning; allt väl anpassat och portionerat efter tidsålderns allmänreligiösa och humanistiska smakriktningar.

Arne Imsen orienterar och appellerar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:12:00 +0000

Ur Midnattsropet 1,2,3 1984

Vi vägrar att anpassa oss till ett subventions- och mutsystem, och det måste, som alla säkerligen förstår, innebära mycket stora påfrestningar i ett allt hårdare ekonomiskt klimat med kompromiss- och kapitulationsvillkor för bidragsmottagarna – ända till självutplåning.

Bästa vänner, vi gör vårt yttersta med de små resurser vi har; under mycket arbete och stora ansträngningar. Och vi gör det frimodigt och med gott samvete för att därigenom proklamera med ord och gärning att Jesus Kristus är Herre!

Så här började det

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:10:00 +0000

Klipp från en kort intervju med Arne Imsen i samband med hans 60-årsdag och tidningens 30-årsjubileum 1990:

**
**

Varför startade tidningen Midnattsropet, Arne Imsen?

Vi ansåg oss behöva ett organ som kunde framföra vår förkunnelse. Vi tror att just det skrivna ordet är av stor betydelse för att nå ut till människor. Det fanns ett behov av en fri, obunden tidning med ett genuint väckelsebudskap. Dessutom hade det en viss betydelse att vi avstängdes från att annonsera våra möten i andra organ. Det var ett gammalt, beprövat knep med avsikt att tiga ihjäl allt som rörde sig utanför den etablerade kristenheten. Men vårt fältrop var och är: ”Låtom oss alltså gå ut till honom ‘utanför lägret’ och bära hans smälek.”

Evangelium - Legalt eller illegalt?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:08:00 +0000

Av Arne Imsen, ur Midnattsropet nr 19-20 1975

**
**

Under 60-talet utsattes Maranata på grund av sina verksamhetsformer för häftiga attacker från kristet håll. Det märkliga har skett, att de som mest attackerade verksamhetsformerna undan för undan tagit upp dem i sin egen verksamhet. Emellertid måste konstateras, att Maranatas uppgift ingalunda kan vara att utrusta kristenheten med enbart nya verksamhetsformer. Det finns naturligtvis en mycket djupare och allvarligare målsättning bakom.

Haiti - en stor utmaning för missionen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:07:00 +0000

Rapport av Berno Vidén

**
**

Maranataförsamlingens mission i Dominikanska republiken fyller 30 år. 1980 besökte Stina Fridolfsson för första gången en dominikansk troende syster i Santo Domingo, något som blev startskottet för det missionsarbete som idag vuxit fram främst i huvudstadens västra delar, sista åren även i bateyen Palavé. Det har varit många händelserika år med fokus på barnmöten, skola, läkarmottagningar, katastrofhjälp i samband med cykloner och åtföljande översvämningar, fängelsemission etc. Ett signum som en av landets större nyhetskanaler satte på församlingens mission var att den kommit att bli en fana i kampen för orättfärdighetens offer, vilket är både uppfordrande och angeläget. Mission är varje levande församlings hjärteangelägenhet, och trots år av motgångar och kamp kan vi idag se hur varje frö som sås bär en underbar frukt för Guds rike. Att få se hur människor som befinner sig i totalt hopplösa situationer, genom enkla medel och omsorg från utgivande medmänniskor, kan få ett helt nytt liv med innehåll värt att leva för, är verkligen stort.

Jesus är svaret! Men vilken är frågan?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:04:00 +0000

Appell av Samuel Hafsahl

**
**

Jesus är svaret för världen i dag! Men vad är frågan, vilka problem har vi som måste lösas, och i så fall, vad kan denne man göra för att frälsa oss från våra svårigheter?

Vi tycker väl ganska ofta att vi själva är rätt så goda, snälla och hyggliga människor. Här i Skandinavien har vi det så gott. Vi har så mycket, ofta mer än vi behöver. Vi ser inte på oss själva som så värst onda. Vi ser en utveckling, en evolution mot det bättre i det mesta. Socialt, kulturellt, vetenskapligt och teknologiskt. Allt vi utvecklar och forskar oss fram till som gör livet enklare och bättre för människor. Man kan kanske säga att denna tidens accelererande gudlöshet för med sig en uppåtgående trend till det bättre för människan. Vi blir mer fokuserade på oss själva och våra liv. Vi utvecklas, blir våra egna gudar och vi för oss själva ännu längre in i vårt egenskapade paradis.

För att hämta de sina

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 14:01:00 +0000

Appell av Gösta Karlsson

Detta skall inte bli en artikel i vanlig mening, utan förr då ett upprop. Det finns nämligen en sak som i alla tider har varit en bärande faktor för Guds folk. Det är sanningen om att Jesus Kristus, Guds Son, skall komma tillbaka för att hämta de sina. Detta är något som har sysselsatt brudesjälarna i alla tider. Dessutom är Skriften glasklar då det gäller hur allt skall tillgå.

Konsekvenser i mitt liv!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 13:57:00 +0000

Vittnesbörd av Emanuel Johansson

Jag har inte varit med i Maranata i 50 år av förståeliga skäl. Jag var inte med i väckelsetider då skarorna samlades, men kom in i Maranata i ett senare skede. Jag blev född i väckelsen och mötte Jesus i tidiga år. Sedan handlade det om att välja. Jag har många gånger stått inför vägskäl. Ofta har man hört om Maranata. Även fast man är med i församlingen och satsar tid och krafter, får man höra från olika håll att Maranata är en församling som för en tynande tillvaro, och det är i den här perioden man fått göra sina val trots ett och annat råd om att Gud är väl större än den lilla tynande församlingen i Stockholm.

Kristus förhärligad i församlingen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 13:57:00 +0000

Predikan av Berno Vidén

**
**

Jag vill tala om Jesus och honom som korsfäst och tröttnar aldrig på det. Det är så rikt att få presentera honom som är Frälsaren. Guds ord är en outtömlig källa för att fokusera på Jesus och det blir bara underbarare och härligare. Utan Jesus – inget liv. Utan honom – inget hopp.

Bibeln talar mycket i bilder. I Uppenbarelsebokens första kapitel används en bild om Jesus som solen, och den beskrivning Johannes där ger tror jag inte återkommer någon annanstans i bibeln på det här sättet. Hans härlighet, majestät och makt beskrivs på ett oerhört sätt, som i vers 16 -och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin fulla kraft.

Det fungerar!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 13:55:00 +0000

Vittnesbörd av Lill Hafsahl

Jag blir så gripen när jag hör Emanuel, en ung människa som har gjort sitt val. Han har inte valt det stora i världen. Det som ser flott ut. Han har säkert goda förutsättningar till att gå långt. Men han har gjort sitt val.

Jag har valt att göra sällskap med Guds enkla vandringsmän.

Det må kosta vad det vill, men jag vill hem till himmelen.

Mot Rom - eller utanför lägret med Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 13:52:00 +0000

Analys av Emanuel Johansson

Katolicismen börjar inte med att du åker till Livets Ord och köper en maria-staty, den börjar med en förändrad hjärteinställning.

Historien bär många vittnesbörd om människor som för Guds Ords skull blivit förföljda. Människor som fått möta Gud och inte dragit sig för konsekvenserna av att leva ut sin tro. Tron på Jesus och på Bibeln som Guds ord har många gånger inneburit ett martyrium.

De förföljda är oftast enkla människor utan möjlighet att försvara sig mot sina förföljare. Förföljaren i sin tur är stor, innehar makt och rikedom. Från den tidiga martyrhistorien så var förföljaren ett gudlöst imperium som krävde människors underkastelse. Att inte ge kejsaren eller någon annan avgud sin tillbedjan kunde innebära dödsstraff. Så långt är det enkelt, ont mot gott, hedniskt mot det kristna. Lite svårare blir det senare när förföljaren har bytt skepnad, men mönstret känns igen. Ett imperium styrd av en ofelbar person med stora tillgångar, maktmedel, rikedomar och undersåtar. Påven med den katolska kyrkan krävde människors underkastelse. Otaliga är de historiska exempel där kyrkan utstött, förföljt och dödat.

Bällsta Taxi 20 år

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 13:50:00 +0000

Bällsta Taxi har också jubileum, och firade med att bjuda församlingen på tårta när det var församlingshögtid nyligen. Flera av församlingens syskon har taxi-kort, men Robin Widén och Agneta Orellana är de som har taxi som sin huvudsakliga uppgift.

Robin Widén, äldstebroder och lärare i församlingen, får frågan vad Bällsta Taxi betyder för honom. Han funderar en stund, och svarar allvarligt:

-Taxi har betytt mycket för oss när det gällt att nå våra grannar med vittnesbördet.

Midnattstidens anskri

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Dec 2010 13:46:00 +0000

Appell av Berno Vidén

Advent handlar om att vänta. Tio jungfrur väntade på brudgummen. Alla hade gått ut med tända lampor för att möta den man hade kär. Väntans tid var prövosam och det slutade med att sömnen tog över.
> - Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom. Den förfärliga upptäckten gjordes, att halva skaran inte förberett sig för den långa väntan. Man överrumplades av ett anskri, men då var det för sent att göra sig redo. De som var redo gick in i bröllopssalen och väntans och förberedelsens tid tog slut; och dörren stängdes.
Bibeln talar om att bida och att vara redo, ty i en stund då få väntar det, skall Människosonen komma.
Advent är för de flesta en tradition utan verkligt innehåll. Man tänder sina ljus och väntar in julen, men kärleken till Fridsfusten själv, Jesus Kristus, har falnat. Man längtar efter en högtid med nära och kära, men undviker honom som är Underbar i råd. Traditionen med fokus på det jordiska har tagit över. Man tänder andaktsfullt sitt ljus, och i den rikt utsmyckade kyrkobyggnaden lyssnar man till den vackraste och ljuvligaste musik, men hjärtats ljus har slocknat och kontakten med Evighetens Fader har gått förlorad.
Låt under det här årets sista dagar det himmelska ljuset få fylla ditt liv. Han som kom, ska snart komma igen! Han som är Väldig Gud, ger kraft för den korta tid av advent som återstår innan vår himmelske brudgum stiger ned på skyn för att kalla hem sin älskade brud:
> -Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.

Midnattsropet nr 4 2010

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 13 Sep 2010 18:07:00 +0000

Ladda ner PDF här.

Frihet att välja

Ledare av Berno Vidén

En övertygelse som vuxit sig starkare!

Intervju med Lena och Robin Widén

Alarmerande rättsförskjutning

Analys av Arne Imsen

Hemundervisning

Av Karin Vidén

Om detta var den sista sommaren..

Reportage av Gertrud Johansson

- Jag önskar jag kunde tala om hur mycket jag älskar Jesus!

Vittnesbörd av Asta Olausson

- Jag bad för henne med alla ord jag kunde på alla språk jag kunde…

En övertygelse som vuxit sig starkare!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 13 Sep 2010 18:06:00 +0000

Intervju av Berno Vidén

Lena och Robin Widén har under 20 års tid hemundervisat alla sina åtta barn, av vilka två fortfarande studerar på grundskolenivå. Midnattsropet ställde några frågor till föräldrarna med anledning av den nya skollagen som Sveriges riksdag röstade igenom tidigare i år, en lag som gör det näst intill omöjligt för hemundervisande föräldrar att lagligt fortsätta sitt arbete.

Trots motgångarna och de lagstadgade hoten, vilka kommer att tillämpas från och med läsåret 2011/12, utstrålar både Lena och Robin en kamplusta, motiverad i en väl beprövad övertygelse om att fortsätta kampen för familjens hemundervisning.
På frågan om det nu, då riksdag och regering beslutat om att förbjuda hemundervisningen, är värt att satsa så mycket tid och resurser som det innebär att hemundervisa, svarar först Robin:
- Hemundervisningen är värt allt, något 20 års erfarenhet säger oss.
Också Lena är fast besluten att fortsätta: -Det blir mer och mer värdefullt ju längre man håller på.

Frihet att välja

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 21:35:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Det är valår i Sverige och medborgarna uppmanas att i sann demokratisk ordning mangrant bege sig till val-urnorna. Politiker i regeringsställning och opposition lägger fram löften för att vinna så många röster som möjligt. Något som betonats mycket det här året är vikten av att det ska finnas valfrihet för folket, med tyngdpunkten lagd på områden som exempelvis utbildning och skola. Alla ska ha rätt att välja. Men då man synar uttalade löften lite närmare visar det sig att det mesta handlar om dåligt förankrade illusioner; en illusorisk valfrihet utan verkan, där endast den respekteras som lydigt rättar sig in i ledet till den ideologi samhället bestämt varje medborgare ska följa. Det är en konst att få medborgarna att tro att de väljer själva när de egentligen fråntagits rätten att själva forma sina liv. Psykologiskt sett är det en viktig del av valkampanjen att lyfta fram valfriheten, för vem vill leva i en diktatur? Dock handlar valfriheten i det demokratiska Sverige mest om att välja nyanser. Kursen bestäms helt uppenbart av andra krafter än riksdagsvalen.

Alarmerande rättsförskjutning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 21:26:00 +0000

Utdrag ur artikel av Arne Imsen från 1978

För över trettio år sedan började en grupp föräldrar, inspirerade av Arne Imsens förkunnelse, med hemundervisning för sina barn. Då var det § 35 i skollagen som gav utrymme för denna rättighet som finns i internationella konventioner om mänskliga fri- och rättigheter. Men det är en ständig kamp för denna rättighet som statsmakten vill beröva familjerna.

År 1978 skrev Arne Imsen en ledare, där han tog upp skolfrågor som föräldrarna konfronterades med i kampen för fri undervisning. Här publiceras åter avsnitten med de principiella uttalanden han gjorde då. Aktuella reportage och artiklar i detta nummer av MR, understryker dess aktualitet.

Hemundervisning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 21:23:00 +0000

Text: Karin Vidén

Hemundervisning aktualiseras alltmer i media då skolorna börjat nytt läsår. Motivet därtill är dock inte främst att informera om en alternativ skolform som passar väldigt bra för en än så länge väldigt liten del av Sveriges skolelever, utan orsaken är istället den utsatthet inför myndigheter som nu enskilda familjer erfar. I hemundervisares brevlådor på skilda platser i vårt land seglar kuvert in med hot om vitesförelägganden, och familjerna blir ställda inför avgöranden som konkret kan komma att i slutändan handla om civil olydnad. Några kanske av trötthet eller skrämsel böjer sig inför övermakten och rättar in sig lydigt i ledet, medan andra finner vägar att kämpa vidare. En familj har redan valt att gå i politisk exil och flyttat utomlands, medan andra befinner sig i planeringsskedet därför. Ännu andra familjer väljer civil olydnad trots att de vet att det leder fram till vitesförelägganden och kan komma att innebära en svår ekonomisk situation för familjen, men värderar hemundervisningen högre och mer angelägen.

Om detta var den sista sommaren..

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 21:13:00 +0000

Gertrud Johansson rapporterar från sommarens tältmöten

“Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning…” Jes. 52:7

Med stor glädje och tacksamhet kan vi nu se tillbaka på sommaren. Genom Guds nåd har vi fått vara med om att sprida evangelii budskap på många platser.
Pilgrimsfolket i Norge startade med tältmöten, först i Trondheim i juni, och så i Kristiansand i början av juli. Flera från Maranataförsamlingen i Stockholm åkte dit för att hjälpa till. Många norrmän och turister från andra länder nåddes av det välsignade budskapet om frälsning.
Sommarens konferens med temat “Ett jubelår från Herren Maranata”, följde sedan, med tältet uppsatt vid vårt missionscenter i Bromma. Orden blir så fattiga när man vill beskriva hur det är när syskonen samlas, återses och blir förnyade i koncentration kring Guds ord. Från Pilgrimsfolket kom en hel skara och vi fick höra Michael Hafsahl och Paulus Eliasson predika och undervisa. Direkt från Rumänien kom JanEgil Hafsahl och han undervisade om jubelåret med utgångspunkt i Luk.4:18-19. Han tog upp om vad vi har, vad vi är och vad vi får i Jesus, som är vårt jubelår. Många besökte mötena. Många vittnade, sjöng och berikade dessa dagar. Budskapet gav oss både ljuvlighet och skärpa med påminnelsen om att tiden är kort och dyrbar.
I början på augusti var det dags för tältmöten på Youngstorvet mitt i Oslo. Pigrimsfolket inbjöd och vi reste dit så många vi kunde. Själv kom jag fram dit på fredagskvällen när mötet nyss hade börjat. En jublande glädje fyllde mig när jag fick höra sången strömma ut över torget. Tänk att få sjunga och vittna högljutt om Jesus mitt ibland stressade och slitna storstadsmänniskor. Även på torgmötena var den upplevelsen så påtaglig. En ton från himmelen med ett budskap om hopp och frid, fick under ett par timmar tillfälle att nå in i hjärtana.
Bara ett par dagar senare reste vi vårt tält i Rålambshovsparken i Stockholm. Fem kvällar hade vi möten och tältet fylldes av människor som fick möta Gud genom förkunnelse, sång och vittnesbörd. En grupp från syskonen i Norge slöt upp och delade med sig. Det var Michael, Paulus Jörgen, Samuel, Elisabeth och Camilla för att nämna några av dessa.
Yngve Stenfelt från Köpenhamn, som med sin fru Marie gästade oss, predikade mäktigt och inspirerat om de förlorade sönerna. Den ene som hade förslösat sitt arv långt borta och den andre som arbetat och släpat hemma, men som ändå var så långt från sin fader, de behövde båda ett möte med honom.
Berno Viden som var hemma i Sverige ett par veckor, var med och predikade vid flera tillfällen, bl.a.om att komma in i Guds plan med sitt liv och att ha en sann bild av den korsfäste Jesus, att äga liv i honom.
Många greps och begärde förbön i dessa mötena. Vid torgmötena delades massor av traktater ut i vimlet, och sången vittnade om en helt annan värld av frid och ljus. Man kunde förnimma vad Jesus upplevde när han ömkade sig över folkskarorna som var som får utan herde.
Om detta var den sista sommaren innan Jesus kommer så fick i alla fall några höra om honom och en chans att ta emot. Bara Gud kan veta verkningarna av det evangelium som har gått ut denna sommar. Vi kan bara ödmjukt tacka honom för att vi fått vara med som redskap i hans hand och bedja för dem som nåddes. Själv gav han oss uppmaningen att bedja om fler arbetare till den myckna skörden och det ska vi verkligen göra denna höst som vi nu går in i. Där kan alla vara med. Låt oss kämpa trons goda strid till dess han kommer.

-Jag önskar jag kunde tala om hur mycket jag älskar Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 21:12:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

Appell i tältet, Rålambshovsparken:

Jag önskar jag kunde uttrycka vad Jesus betyder så att det rör hjärtat. Det måste till en överbevisning genom den helige Ande när man vittnar och talar om Jesus, så människor får styng i sina hjärtan, så detta att man är en syndare blir en verklighet. Kvinnan vid Sykars brunn sa: ”Kom och se en man som har sagt mig allt!” Det var en man, som hade blottat synden i hennes inre. Jag tror att varenda människa egentligen vet att de är syndare, för de har inte ett gott samvete. Deras samvete har inte frid. Jag tror att det viktigaste av vad kvinnan sa till människorna i staden var inte detta ”kom och se en man som har sagt mig allt”, utan det hon sa sedan: ”Månne inte han är Messias?" Jesus var den Messias man längtade efter, den Messias som skulle kunna göra dem fria. Messias skulle göra allting nytt i deras liv. Han var den som skulle befria deras inre människa.
Jag önskar jag kunde tala om hur mycket jag älskar Jesus och vad hans kärlek har betytt i mitt liv. När han förvandlade mitt liv, när han gjorde allting nytt genom en enda händelse. Jag blev överbevisad om att Jesus var min frälsare. Det hände på Johannelund i Maranataförsamlingen. Det märkliga var att budskapet om frälsning hade nått mitt hjärta. Jag hade blivit överbevisad om att jag var en syndare, men valet var mitt, om jag skulle ta emot Jesus eller inte. Det står i bibeln att tron är dyrbar. Och en dyrbar tro kostar mycket. Jag visste att detta att ta emot Jesus kostade allt.
Jag upplevde det som hände på Golgata. Där stod en människomassa som ropade ”korsfäst honom!” och sedan kunde gå vidare med sina liv som de levde. Men så fanns också några som tog emot Jesus i sitt hjärta och måste börja leva ett helt nytt liv. De måste lämna hela sitt liv åt Jesus, allting måste bli nytt, Jesus måste bli konung i livet.
Jag visste när jag stod inför detta val att det enklaste vore att ropa ”korsfäst” som massan gjorde, men då skulle jag välja att leva hela mitt liv på en lögn. Men att ta emot Jesus i sitt hjärta, var att säga ja till Jesus. Jag sa: ”Herre, fräls mig, kom in i mitt hjärta, förvandla mitt liv o Herre, o Herre, befria från synd och elände” – då kom Jesus in i mitt hjärta och allting blev nytt. Det som var dyrbarast av allt var att himmelen öppnade sig. Sedan fick det kosta vad det ville att vara frälst. Vad det än kostade här i tiden av smälek, av att man miste sin familj, sina anhöriga, sitt jobb – allting; betydde ingenting, bara detta att vägen till himmelen var öppen. Vad spelar några dagar, några år här i livet för roll? Man gör karriär, man tjänar en massa pengar, man får en position. Livet går vidare, och en dag ska man göra räkenskap för sitt liv. Man ska dömas för sina gärningar, inte utifrån det som blir kvar när man har dött, utan utifrån det man har med sig till andra sidan. Är det en frälsad själ, eller är det en själ som går till förtappelsen?
Det är detta frågan gäller idag. Du som inte lever det liv som Jesus vill att du ska leva, tänk på att du ska göra räkenskap en dag för ditt liv. Kan du då åberopa Jesu blod, att du är frälst, att han betalat din syndaskuld? Kommer himmelens port att öppnas för dig, eller hör du till dem som går förlorade, till dem som Jesus kommer att säga: ”Jag känner er inte”. Jag önskar att detta budskap kunde nå ut till människor som lever i okunskap och inte vet vem Jesus är. Tänk om vi kunde få presentera Jesus, att det finns en frälsare. Att det finns någon som kan göra allting nytt, som kan lösa från hopplöshet och meningslöshet, som kan ge en framtid och ett hopp!

-Jag bad för henne med alla ord jag kunde på alla språk jag kunde...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 21:10:00 +0000

Jag ska berätta om något jag var med om i England då jag var där på semester två veckor och hälsade på min kompis. Vi åkte till en ungdomskonferens i Birmingham tre dagar. Första kvällsmötet kom de med en flicka och undrade om någon fanns som kunde tala spanska. Först vågade jag inte, för de talade ju engelska och jag skulle översätta till spanska. Till slut sa jag att jag kunde försöka. Då fick jag träffa den här flickan som var sexton år. Jag översatte så gott det gick på mötet, sedan skildes vi åt, för vi sov på olika platser.
Nästa dag när vi kom dit på morgonen skulle hon vara tillsammans med mig på dagen. Vi började prata med varandra. Hon mådde jättedåligt och hade så ont. Inte fysiskt, men psykiskt i hela sig. Hon var tvingad åka dit av sin faster. Hon var inte kristen och ville inte vara där. Sedan blev det kvällsmöte. Hon satt bredvid mig och jag översatte. När vi sjöng gick hon ut för att röka. Hon var borta länge, kanske tre kvart. Eftersom hon var minderårig var en annan flicka där tillsammans med henne, men hon kunde bara engelska. Hon frågade mig var den unga flickan var. Jag talade om att hon gått ut för att röka. Då sa hon: det är en sak du inte vet om henne. Hon brukar skära sig själv, och hon har rymt hemifrån flera gånger. Då gick vi ut och sökte henne. När vi fann henne, satt hon på en bänk och grät. Hon hade så ont och visste inte vad hon skulle göra av sig. Vi försökte prata med henne och frågade om vi fick be för henne. Hon sa: -Jag har försökt be förut, men det funkar inte. Jag vill inte göra det. Men till slut gick hon med på att gå in ett sidorum och det kom en ledare och bad för henne. Sedan gick vi in i mötet. Då tog hon upp ur sin ficka ett rakblad. Jag sa åt henne att det skulle hon nog inte ha kvar, och hon gav det till mig. Nästa dag visade hon sin arm för mig. Hon hade kvällen innan skurit en massa skärsår i hela armen. Vi gick sedan till ett möte. Hon var väldigt orolig och ville inte sitta kvar. Hon gick ut fastän det spöregnade, och jag följde med för att inte lämna henne ensam. Hon såg att jag frös, och tyckte jag skulle gå in. Men det ville jag inte. Hon frågade varför. -Jag vill inte lämna dig för att jag tycker om dig, och jag vet att Jesus tycker om dig. Han vill hjälpa dig. Till slut följde hon med mig in i korridoren. Jag fick sådan nöd för henne, och visste inte vad jag skulle göra. Det kändes som om allt ansvar låg på mig, för jag var den enda som kunde prata med henne. Det brast för mig, jag började gråta. Sedan kom den andra flickan, och vi bestämde att vi skulle be för henne under dagen, så att hon skulle öppna sig för Jesus.
På eftermiddagen åkte vi på evangelisation i stan. När jag satt i bussen så bad jag för henne med alla ord jag kunde på alla språk jag kunde. Till slut fanns inga ord kvar att säga. Då kom några andra ord till mig. Först i början blev jag litet rädd, för jag visste inte om det var på riktigt eller på låtsas, så jag skakade av mig dem litet.
Sista mötet satt jag och försökte översätta så bra att hon kunde se Jesus. Under en sång bad jag för henne. Då kom de där orden jag fått i bussen tillbaka, men jag slutade inte be, utan fortsatte tala i tungor. Jag hade blivit andedöpt! Då märkte jag att det blev så mycket lättare att sedan översätta den som talade. Ju mer jag bad, dess lättare och bättre gick det att översätta! I slutet av mötet när de inbjöd till förbön frågade jag henne om hon ville be. Då sa hon att hon var rädd. Då försökte jag vända litet på det, och frågade: -Men om det nu fungerar, skulle du vilja att Jesus tog bort den smärta du har inom dig? Och det ville hon. Så sa jag: -Om vi ber först, då kan du säga efter oss! Och hon bad att Jesus skulle ta bort smärtan och han skulle ta plats inom henne istället. Man hade ställt in en del speglar i möteslokalen, där det var skrivet: ”Not I, but Christ” (Inte jag, utan Kristus). Man skulle titta på spegeln och rita ett kors över sitt ansikte, som en symbol för att nu är det inte längre jag, utan Jesus. Det ville flickan göra. Efteråt såg hon mycket gladare ut, och ville vara med och klappa i händerna de sista sångerna. Det var hennes första möte med Jesus. Det var helt underbart få se hur Jesus kan förvandla. Kanske någon finns här som också vill möta Jesus? Ta emot honom, för han kan förvandla allt! Han är bäst! Amen.

-Säg inte nej till Guds kallelse!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 21:08:00 +0000

När Jesus kom hit ned till mänskligheten, sa han att Människosonen har kommit för att söka och frälsa det som var förlorat. Det var hans uppdrag då han kom hit till jorden. Att uppsöka och frälsa det som var förlorat.
Jesus byggde ingen kyrka då han kom. Han kom inte med nya bud och regler. Han kom inte med nya högtider som vi skulle fira, än om kristendomen har lagt till några. Han kom inte med någon ny religion. Han kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Varje människa har en sökningstid, då Gud söker henne.
Kanske är det så för dig nu att Gud sänt dig in i det här tältet för att han vill ha gemenskap med dig. Kanske det här är ditt tillfälle. Den dag då du ska överlämna ditt liv åt Gud. Säg inte nej till Guds kallelse. Släpp Jesus in i ditt hjärta, och du ska se att det kommer att förändra hela ditt liv, hela din tillvaro. Allt kommer att bli förändrat. Du får en helt ny kurs. Det var vad Jesus ville då han kom. Han förkunnade en ny kurs. Han förkunnade något som inte var från den här världen, men från himlen. Han förkunnade himmelens rike. Inte någon plats här på jorden, men himmelens rike. Det var en ny kurs, och det vill han ge dig här i livet. En uppåtgående kurs, som inte bara går rakt fram till ingen nytta och inget mål. Jesus vill ge dig ett mål. Han söker dig nu, så släpp in honom i ditt hjärta och låt honom bli Herre i ditt liv. Då får du se att han kan förvandla allt – det är han mäktig till att göra!
Tack Jesus för att du söker och frälser den som är förlorad. Tack Jesus för att du ännu vill frälsa, att idag är frälsningens dag, det är ännu inte för sent. Tack för att det finns frälsning idag! Amen

Jorden ingen säker plats

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 21:08:00 +0000

Appell av Berno Vidén

Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar; jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp. (Jes 24:19-20)

Stephen Hawking, en av världens mest framstående forskare inom relativitetsteori, har uttalat sig om planeten jorden. Det var inte med positiva ordalag han presenterade sina slutsatser, men däremot med noggrant uträknade teorier. Han sa:
-Den här jorden klarar inte mer. Vi måste söka oss till andra planeter.
Enligt Hawking måste människan söka sig boplatser ute i rymden eller dö. Kvällstidningarna kablar ut hans budskap med mycket större allvar än om en väckelsepredikant hade uttalat orden. Så här skriver exempelvis Aftonbladet: Enligt Hawking är vi på väg mot en farlig period i historien, med växande befolkning, sinande resurser och en allt större kapacitet att förändra miljön. – Det blir svårt att undvika en katastrof de närmaste hundra åren. Han understryker allvaret i sitt budskap genom att säga att om vi kan hålla oss vid liv i ett par hundra år till så borde det räcka för att säkra rasens fortlevnad på någon annan planet.
I och med att det var just Stephen Hawking som uttalade sig reagerar människor med oro på budskapet. Frågor om vart vi ska ta vägen och vad som ska hända hopar sig. Hawking ger nämligen inga alternativ till den förestående katastrofen. Han fastslår: Det finns ingen framtid för den här jorden. Den är utarmad, den är exploaterad, den är förstörd. Att som enda lösning hänvisa människor till andra planeter skapar en djup oro.
Hawking framför externa lösningar för mänsklighetens överlevnad, men något vi borde lyssna till med ännu större allvar är när Jesus med sina träffande ord beskriver framtidens händelser. Exempelvis då han talar om hur människor kommer att uppfyllas av ängslan och förtvivlan i samband med att vi närmar oss tidens slut:
Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.

Vi måste gå ut och predika

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 20:57:00 +0000

I samband med förra årets tältmöten som Maranataförsamlingen hade i Rålambshovsparken, kom en tysk turist vandrande genom parken. Han stannade upp när han fick syn på skylten ”Maranata”, och informerade sig ivrigt om att tältet, som han först trodde var ett cirkustält, faktiskt var en plats där man inbjöd till väckelsemöten! Han bokade genast in på församlingens hotell Pilgrimshem, och deltog med liv och lust i möten och syskongemenskap. Nu var han tillbaka på besök i Stockholm och Maranataförsamlingen. Radio Maranata fick tillfälle göra en kort intervju, och Karl Heinz Christl, som går under smeknamnet Max, förmedlade rubrikens uppmaning till oss alla.

22 barn i Baptiste

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 20:54:00 +0000

Karin Vidén rapporterar

Baptiste är ett samhälle i Haitis bergsbygder, ca 3 mil från gränsen till Dominikanska republiken. Till den haitiska huvudstaden Port au Prince är det ”fem timmar”, som man uttrycker avstånden, men som egentligen handlar om 8 – 9 mil.

Comunidad Maranata befinner sig i Baptiste i ett begynnande arbete för att komma människor till hjälp socialt och andligt. Fattigdomen är påtaglig och man erfar sviter efter jordbävningskatastrofen på olika sätt. Människor lever idag under svåra levnadsförhållanden trots att katastrofen där inte innebar så stor materiell skadegörelse och inte heller skördade något dödsoffer. Varuleveranser från huvudstaden har försvårats och minskat drastiskt i antal, och de matvaror som når fram har därmed blivit betydligt dyrare. Som en konsekvens av katastrofen i januari är också hela landets skolstart framskjuten ända fram till den 4 oktober.
Under några dagar i början av september var Berno Vidén där i ett speciellt ärende, och det handlade om att bes öka hem efter hem för att finna de barn som av olika anledningar ännu inte fått skolgång trots ålder därför. Väl framme i Baptiste, efter att ha tvingats övernatta vid gränsen pga av dåligt väder knutet till orkanen Earl, sammanstrålade han med Marceló Revolus, en spansktalande haitisk broder med rötter i Baptiste, för att tillsammans med honom besöka de familjer som skulle erbjudas hjälpen. Det blev en lång vandring, ca 1,5 mil till fots på smala stigar och steniga svårframkomliga bergsvägar i tryckande värme under tropisk sol, för att nå fram till de familjer som bor spridda utöver landsbygden. Mot dagens slut hade de antecknat och skrivit in inte mindre än 22 barn i två olika skolor i Baptiste.
- I kontakt med två olika skolor i samhället har vi åtagit oss att bekosta skolgång för dessa elever, berättar en glad och uppmuntrad Berno, och det handlar om terminsavgifter, skoluniformer, skor och de läromedel varje elev behöver.
- Jag blev djupt rörd av nöden i de hem jag kom till, fortsätter han. Det är smärtsamt att se människors levnadsvillkor, och man önskar man kunde göra så mycket för dem alla. I vårt enkla lilla hus som vi hyr i Baptiste har vi i princip bara ihopfällbara sängar, ett bord, några stolar på det karga cementgolvet, och en liten gasspis. Trots sin enkelhet är det ändå betydligt mycket mer än vad dessa jag besökte har. De bor i hus byggda av sten och lera med jordgolv, och överallt ligger sot och smuts från koleldarna man lagar sin mat över. Den hjälp vi nu kunde ge till 22 barn att få möjlighet att gå i skolan är en ringa begynnelse, och att se föräldrarnas lättnad och hoppfullhet var gripande!

Undervsningen i Palavé nu i full gång

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 20:52:00 +0000

33 elever är inskrivna det här läsåret och de får undervisning i spanska, matematik, bild, musik, bibelkunskap, idrott samt i de olika orienteringsämnena. Här ses Veronica med sina tio elever.
På rasterna får eleverna välja på ute- och innelekar. Här har några valt att bygga med lego…

… andra har valt att “kasta ringar” ute på den lilla bilfria grusvägen där kossor, getter, hästar och grisar mm passerar.

Några dagar före skolstarten inbjöds till föräldramöte, där de inskrivna elevernas föräldrar informerades om hur Maranataförsamlingen i Sverige, tillsammans med vänner främst i Norge och Frankrike, är de som arbetar och offrar för att medel ska frigöras för missionens skola i Palavé. Det var uppmuntrande att möta föräldrarna som uttryckte sig glada för att deras barn nu trots olika bakomliggande problem och svårigheter kan få undervisning.

Soldatens villkor

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 20:45:00 +0000

Predikan av Paulus Eliasson **
**
Jag skulle vilja dela med er en metafor, en liknelse, som vi gång på gång möter i bibeln. Vi läser i Paulus andra brev till Timoteus:

-Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. (2 Tim 2:1-4)

De troendes kamp

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 20:39:00 +0000

Uthållighet är att inte förtröttas
Vi blir påminda i Gal 6:9

-Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.

Liknelsen i Luk 18: 1-8 är ett strålande exempel på uthållighet. Det handlar om en änka som fick vad hon bad om på grund av sin uthållighet. I första versen står det att liknelsen framställs för att lära Guds barn att de alltid borde bedja utan att förtröttas. Men återigen blir vi påminda av Jesus i slutet av detta bibelsammanhang om hur frestande den sista tiden är:

Ditt val!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 12 Sep 2010 20:38:00 +0000

Text: Karin Vidén

Det stundar ett val! Det val då folket ska lägga sin röst, sin tilltro och sin förhoppning i en urna, en ödesmättad urna kan tyckas, där landets och folkets framtid, väl och ve ska avgöras. Alla lockar de med sina löften, alla pockar de på ditt ansvar som samhällsmedborgare: Var med! Ta ansvar! Visa var du står!

Även till predikstolarna nästlar sig i valtider partipolitisk propaganda fram, och Guds Ord som det en gång uttalades från himmelen blir istället genomsyrat av den surdeg kvinnan arbetat in i mjölet. Att som politiker via Vårgårdamötets talarstol leda den kristna folkfestens alla samlade i ”Pärleporten” är en sak, det är politisk strategi och inget annat. Att däremot inför de 349 i riksdagens plenisal, ensam, men övertygad, proklamera sanningen om samma Pärleport, är en annan. Då är det en bekännelse, ett vittnesbörd; ett martyrium. Då släpas du ut och tippas av som avskräde! Utanför lägret!

Midnattsropet nr 3 2010

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 13 Aug 2010 13:00:00 +0000

Tid att säga nej

Ledare av Emanuel Johansson

Att utrustas för tjänst

Reportage med Annica och Hans Rodas

Församlingen och staten

Predikan av Arne Imsen

Frälsning - en förvandlande kraft

Appell av Tage Johansson

Befriad - från religionens mörker

Missionsrapport av Karin Vidén

För dem som får hjälp betyder det så mycket!

Missionsrapport av Karin Vidén

Det är skördetid i Rumänien!

Missionsrapport av Stig Andreasson

Gud är den store projektledaren som är intresserad av just dig!

Att utrustas för tjänst

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 14:45:00 +0000

Reportage: Ulla Näsholm

-Jag vill ju tjäna, men ibland är det svårt att hitta sin roll och sin plats. Men vi förstår ju att det är en fostran och mycket man måste lära sig i församlingen, säger Hans Rodas. Tillsammans med sin fru Annica tog han steget och flyttade från Djurås i Dalarna till Bällsta Missionscenter i Stockholm. Egentligen fanns ingen plats för dem att bo på, men biblioteket som inte användes så mycket kanske kunde användas som bostad för dem under en övergångstid. Sagt och gjort, böckerna stuvades undan för en tid, och plats bereddes för paret Rodas. Annica som har blick för inredning indelade det stora rummet i sektioner och – vips stod en hemtrevligt möblerad lägenhet där. Att det inte fanns kök, toa, eller badrum hade mindre betydelse för dem – det fanns ju i huset!

Tid att säga nej!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 14:04:00 +0000

Ledare av Emanuel Johansson

**I vår värld finns mycket man kan imponeras av. Människan har lärt sig att hantera energi och tillgångar på ett sätt som får världen att verka liten samtidigt som det mänskliga blir allt större. Allt fler röster talar om att problemlösning och beslut i frågor som rör energi, säkerhet och ekonomi bara kan hanteras globalt om det ska ha någon verkan. Vi börjar ana konturerna av ett globalt världsrike vars styrka, makt och mått världen aldrig tidigare skådat.
I Bibelns undervisning om den yttersta tiden används i flera sammanhang illustrationen av ett vilddjur. Vi förstår att det handlar om världsriket som i sitt slutskede kommer att representeras av en man - Antikrist. Ett vilddjurs egenskaper handlar om forcerande styrka. En skräckinjagande best som kan få den tappraste att tappa modet. Men det profetiska facit avslöjar för oss att vilddjursväldet skall få en ände i förskräckelse då allt skall braka samman.

Församlingen och staten

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:58:00 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1975
**
**

**Det råder en oerhörd okunnighet omkring vad egentligen staten är och vad församlingen är. När är staten Guds tjänare, och när är den det icke? Det handlar om dubbelkommandot som vi på ett eller annat sätt får kännas vid i de här två riktningarna. Troheten och lojaliteten mot Kristus och mot medmänniskorna. När fungerar det rätt, och när kan det tänkas att det ena kommer i kollission med eller upphäver det andra?
Vi har fått skåda in i den här hemligheten – församlingens suveräna ställning i tidsåldern. Tänk att det finns en plats, ett fridlyst område på jorden, dit satan inte kan komma in om vi möter honom med de rätta vapnen. Den platsen är Jesu Kristi församling. Församlingen är kallad att vara övervinnare, segervinnare. Hon ska triumfera i sanning, i härlighet. Hon representerar något som hela världen längtar efter: frid, försoning, förlåtelse, rättfärdighet, ljus och glädje, ära vare Gud och Lammet. Hon representerar den kommande tidsåldern. Ty i denna tid har denna församling av på Jesus Kristus troende, till honom döpta, andefyllda och uppfyllda, sammanslutna omkring honom, för honom, genom honom, av honom och till honom fått tillgång till den tillkommande världens krafter och transformerar ner, mitt in i den här tiden, de eviga, gudomliga och bestående resurserna. Pris ske Gud!

Frälsning - en förvandlande kraft!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:55:00 +0000

Det enkla vittnesbördet kan hjälpa en människa att finna Gud, att lära känna Gud. Jag blev född på nytt genom att övertygas om att jag behövde Jesus. Jag förstod det genom människors vittnesbörd, människor som själva blivit födda på nytt och hade upplevt Gud i sina liv. Det var en verklighet bakom deras vittnesbörd, och jag måste pröva det här.

Du kan aldrig finna Gud genom att sätta dig in i teologi. Teologi betyder läran om Gud, vilket i och för sig är bra. Det finns både bra och dålig teologi. Det finns biblisk teologi, det finns kyrklig teologi. Men man finner aldrig Gud så att man kan omfatta honom med sin tanke. Genom att försöka det stänger människan vägen till möjligheten att uppleva Gud, fastän han är lika nära som luften vi andas. Precis så predikade Paulus för atenarna. Han hade gått omkring i staden och sett att de hade olika gudar. Och så fanns en inskrift på ett altare: Åt en okänd gud. Detta kännetecknar människan som inte är född på nytt. Åt en okänd gud. Du kan aldrig förstå och omfatta Gud med din tanke och ditt intellekt. Och Gud har aldrig förordnat det så att människan skulle få uppleva Gud på den vägen, utan han riktar sig till hjärtat. Mitt personliga vittnesbörd är detta att något talade till mitt hjärta när jag hörde människor vittna om sin förvandling. Någon har fått lämna spritflaskan, andra har lämnat knarket och vad som hörde till det livet. Gud gör sig påmind genom människors personliga vittnesbörd, när de vittnar om något de upplevt. Man har upplevt det man talar om.

BEFRIAD - från religionens mörker

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:52:00 +0000

Missionsrapport av Karin Vidén
**
**

**Jordbävningskatastrofen placerade Haiti i allas våra hjärtan. Ett halvår har nu snart gått och fokus har svalnat betydligt i media, men lidandet är fortfarande obeskrivligt och i de enorma tältlägren runt omkring huvudstaden är situationen på vissa håll mycket katastrofal.
I missionsarbetet här i Dominikanska republiken möter vi drabbade människor som på olika vägar lyckats ta sig över hit för att om möjligt finna ett nytt fäste i livet, en framtid. Många av dem har förlorat, inte bara sina tillhörigheter utan också alla sina nära och kära.
En ung kvinna bad om förbön i ett möte tidigare i veckan. Hon hade kommit från Haiti för bara några månader sedan och bor nu med sin pojkvän i ett litet skjul i Palavé utanför Santo Domingo, bara en kort promenad från församlingens missionscenter. Den mäktiga sången i mötet och det till hennes eget språk kreol tolkade budskapet om frälsning i Jesus Kristus, grep hennes hjärta och hon ville ta ett avgörande steg i sitt liv; hon ville bli frälst!
Innan vi skildes åt i den mörka tropiska kvällen bad hon oss besöka henne, helst redan dagen därpå eftersom hon hade något viktigt som hon behövde prata om.

För dem som får hjälp betyder det så mycket!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:51:00 +0000

Missionsrapport av Karin Vidén

Mellan regnskurarna idag besökte vi Maria i bateyen Lecheria. Det lilla hemmet som mäter ca 2,5 x 2,5 m var genomfuktigt och på den enda möbeln hon har, en säng, låg lilla Ursula 8 månader sjuk. Genom hålen i plåttaket droppade regnet in, och rann utefter väggarna där centimeterstora glipor mellan de murkna brädväggarna släppte in både vind och vatten. Väggen utefter sängen hade hon klätt med tidningspapper som nu i de intensiva regnen var genomblöta och knappt hängde kvar. Tvååringen som även hon var i dålig kondition stod riskabelt nära den öppna kolelden i järngrytan på golvet, där vatten kokade för att kunna användas till den lillas mjölk. Maria är så fattig!

Det är skördetid i Rumänien!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:46:00 +0000

Stig Andreasson rapporterar från en resa i Rumänien
**
**

**En dag i början av april i år äntrade Åse och jag ett flygplan på Rygge lufthavn utanför Moss med destination till Budapest i Ungern. Som resvan guide hade vi Jan-Egil Hafsahl från Pilgrimsfolket, som generöst bjudit oss på denna resa med anledning av min 80-årsdag. Vi hade länge närt en önskan om att få se Pilgrimsfolkets missionsarbete i Rumänien. Nu skulle vi få tillbringa två veckor på deras arbetsfält. Därför var det med stor förväntan vi tog plats på flyget.

-Gud är den store projektledaren som är intresserad av just dig!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:41:00 +0000

Vittnesbörd av Roger Lindroos
**
**

**Jag var ute och åkte lite i stan, kopplade av och tittade lite. Det är mycket som händer i stan. På vissa ställen finns bara en stor grop, bilarna leds kors och tvärs för att komma fram. Och man undrar hur det ska kunna bli något i den röran. Men det finns någon som har överblicken. Jag blir imponerad av stora byggnader och projekt. Jag åkte förbi Centralen och tänkte: hur håller de reda på hur de ska bygga upp allt från grunden? Man får inte glömma ventilationsrör och kablar. Det är så lätt att missa något. Jag blir oerhört imponerad av det där. Så tänker jag på vår värld, det universum vi lever i. Alla stora stjärnor och planeter. Häromdagen såg jag i en tidning bilder som det stora rymdteleskopet hade tagit. Det är oerhört vad som finns ute i universum. Man tappar uttrycksmedel och förstår inte riktigt hur stort det är.
Vår skapare är verkligen något att imponeras av. Han har kontrollen över detta jättelika projekt, som vi knappt kan fatta eller ens se. Gud har kontrollen, han är den som verkligen kan förstå allt i detta projekt som han från början i sitt rådslut beslöt hur han skulle göra.
Mitt i allt detta slog det mig att han även är intresserad av en liten person som du och jag. För oss är vårt liv ibland ett projekt som är för mycket för oss. Men för Gud som har skapat hela universum är det inte något som är svårt. Våra små liv – det finns många i vår värld, om vi räknar människorna. Tänk att han är intresserad av varje liten enskild person. Han är intresserad av dig, och vill vara din personlige vän. Bibeln talar mycket. Hela bibeln är till för dig och mig. Den är inspirerad av Gud, den är Guds brev till oss. Det står i Psalm 53, som David skrev:
**

- Jag hade ingenting - men var den rikaste i världen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:38:00 +0000

Vittnesbörd av Simon Beecham

Jag har levt i hopplöshet och sett hopplöshet i människors ögon och även i mina egna ögon. Jag har levt i drogernas värld, och har varit narkoman själv så länge, så jag var van vid att när jag tittade i spegeln så såg jag hopplöshet. Man hade ingen framtid. Människor söker i olika religiösa sammanhang efter något. Man behöver bara gå till någon stormarknad, eller ut på gatan, så ser man hur vilsna människor ser ut. Man ser inget hopp i någons ögon. Det blir bara värre och värre i vår tid.

-Du får börja om från början med ditt liv!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:36:00 +0000

Vittnesbörd av Gertrud Johansson
**
**

**Jesus ska komma, säger vi som är kristna. Vi tror som det står att han ska komma och hämta de sina, de som hör honom till. Du kan få komma med i den skaran som ”hör honom till”, för det står att var och en som tog emot honom, gav han makt att bli Guds barn. Det gäller för var och en som tar emot honom. Du måste lyssna till evangelium som förmedlas till dig. Evangelium betyder ett glatt budskap, ett budskap om att det finns frälsning. Jesus har redan berett den frälsning du behöver för att bli född på nytt och tillhöra honom.
Det finns en sång med ett fantastiskt budskap som jag skulle vilja läsa för dig. Det handlar om att du kan få så oerhört nära kontakt med Jesus, så att du kan tala med honom varje dag. Du kan ha en förtrolig kontakt med Jesus, så att han hjälper dig, minut för minut, stund för stund varje dag.
Det står så här:

Gud vill ge dig liv!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:34:00 +0000

Appell av Varghese Thomas

Guds ord är sanning, det bevisar sig i det praktiska livet, och den som förtröstar på honom kommer inte på skam. I 1 Kor 1:18 står det:

- Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.

Korsets budskap är alltså Guds kraft för dem som tror på det. Gud har kraft. Hans kraft är mäktigare än all mänsklig kraft. Ibland säger människor felaktiga saker om Jesus, de har gjort sig en felaktig bild om honom. Om man är en sann kristen, så ska man inte ge sig in i dispyt med dem. Det är på grund av okunnighet de har fel uppfattning. Även om någon delar ut 10.000 flygblad med lögnpropaganda om Jesus så kan han inte skada honom. Det vore som att försöka svartmåla solen. Vem kan göra det? Det är bättre att utnyttja ljuset och värmen från solen, och njuta av det. Njuta av det ljus solen förser oss med. Folk söker Gud i böcker. Man letar i filosofi, teologiska seminarier, osv. Men Gud har redan uppenbarat sig i naturen, som talar om att det finns en Gud. Men naturen själv är inte Gud. Naturen säger att det finns någon bakom som skapat allt detta. Det står i Romarbrevets första kapitel:

Förverkligad i Jesus Kristus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:32:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson
**
**

Det är fantastiskt att Gud kan förvandla en människas liv genom mötet med Jesus Kristus. Det räcker med att säga ”Tack Jesus för att du vill frälsa mig” för att få uppleva att Jesus kommer in i ditt hjärta och du blir född på nytt.
Jag tänkte på en händelse som jag hörde om i radio för flera år sedan. En man som är ganska känd berättade att han tillsammans med sin familj varit utomlands. Hans far hade också varit med. Så dog hans far under utlandsresan. Då de kom tillbaka fanns inte pappan längre. Han var bara borta. Då tänkte den här mannen, som var mitt uppe i karriären. Då tänkte han: Vad ska mina barn tänka om den karriär jag gjort den dagen jag är borta? Den har ju inte lett någonstans, för jag finns inte kvar längre. Så är det. Människor jobbar för att göra karriär, man jagar efter att förverkliga sig själv. Vad händer sedan?
Men det finns något annat. Man kan bli förverkligad i Jesus Kristus. När man tar emot Jesus, blir man förverkligad i honom. Gud har i människans hjärta lagt ner det eviga livet. Det finns en längtan, en känsla för det eviga livet nedlagt i varje människas hjärta. Människan jagar och jagar efter att mätta den hunger som finns inom henne, efter att släcka en törst hon har. Jesus erbjuder ett vatten som kan släcka den törsten, livets vatten, det eviga livet.
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ. Du kan just nu få vinna din själ för det eviga livet. Jesus älskar dig, han är så mån om att få möta dig. Tänk att Gud älskade människan så mycket, att han utgav sin enfödde son för att hon skulle bli frälst. Och det står i bibeln att Gud sände inte sin son för att döma världen, utan han ville frälsa världen.
Tack Jesus för att du lever, tack att du är uppståndelsen och livet, tack att vi får komma till dig, tack att vi får ta emot dig i våra hjärtan och bli förvandlade. Tack för att tron kommer av predikan, tack att vi av vittnesbördet om dig kan få uppleva förvandling och mättnad. Amen.

Nya skollagen går i DDR's spår

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:30:00 +0000

Text: Berno Vidén

Riksdagen röstade nyligen igenom regeringens förslag till ny skollag, vilket innebär att den valfrihet som tidigare fanns för alternativ undervisning nu är borta. Lagen för därmed Sverige ett steg närmare till att vara ett totalitärt samhälle - åtminstone inom skolväsendet. I EU finns det bara ett annat land som har en så pass restriktiv skollag som den nya svenska, där hemundervisning är förbjudet. 1938 antog den tyska nationalförsamlingen under inflytande av tredje rikets diktaturvälde en skollag som alltjämt är gällande. Som resultat av den lagen har tyska familjer i våra dagar tvingats lämna sitt hemland. De har ansökt och beviljats asyl i USA på grund av att de förföljts i sitt hemland då de nekats rätten att hemundervisa sina barn. En liknande lag är nu framröstad i svenska riksdagen under den falskflaggande vinjetten ‘för kunskap, valfrihet och trygghet’.

Kortnytt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 13 Jul 2010 13:27:00 +0000

Tid för säck och ASKA på Island

Islands statsminister Johanna Sigurdardottir har enligt DN gift sig med en kvinna, samma dag som en ny lag gjort ceremonin möjlig. Från och med i söndags går det inte längre att gifta sig med formuleringen ‘man och kvinna’ på Island. Från och med nu är det ‘förening mellan två samtyckande vuxna, oavsett kön’ som gäller.

Statskyrkans biskop har uppmanat alla sina präster att anpassa sig efter nya lagen. Bibeln ger följande uppmaning: Anpassa er inte efter den här världen! Frågan är vilken uppmaning kyrkans män väljer att följa.

Midnattsropet nr 2 2010

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 19:17:00 +0000

Ladda ner PDF här

Församlingen - i ändens tid
Ledare av Berno Vidén

En lycka som inte är av denna värld!
Vittnesbörd av Jyrki Ilmaire Hiltunen

Urkristen socialism
Föredrag av Arne Imsen, tidigare publicerat i MR 1974

Det nya förbundets folk
Vittnesbörd av Asta Olausson

Maranata 50 år - ett kontroversiellt jubelår, del 1
Vittnesbörd av Karin Vidén

Maranata 50 år - ett kontroversiellt jubelår, del 2
Vittnesbörd av Gertrud Johansson

Församlingen - i ändens tid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 19:13:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Apostlagärningarnas gemenskapsideal har många gånger blivit hårt kritiserat. En vanlig ingrediens i nutida pastorsutbildningar är att få lära sig hur fel den urkristna församlingen handlade då de troende sålde vad de ägde, delade ut åt var och en som behövde och på det sättet gjorde sig beroende av varandra. Man menar att de istället skulle ha placerat sina resurser för att få så god avkastning som möjligt och på det sättet skapa en trygg och säker framtid. Nu gjorde inte församlingen så. Istället utblottade man sig så totalt att man nödgades träffa varandra till och med för den dagliga måltiden. Samma tillvägagångssätt kan vi läsa om hos församlingen i Antiokia.
Vi tar gärna till oss apostlarnas undervisning, fram tills det börjar brännas i det egna jaget. Men faktum är att Guds ord gång på gång påminner om vikten av att leva rättfärdigt och vad det innebär att förneka sig själv och ta sitt kors på och följa Jesus. För lärjungarna var det en naturlig konsekvens att fortsätta på den väg Jesus undervisat om; att lämna allt och följa honom. Det lärjungaskap Jesus lärde dem handlade inte bara om en episod i deras liv, utan det var något som skulle fortsätta och fortplantas, till dess att han skulle komma tillbaka.

En lycka som inte är av denna värld!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 19:11:00 +0000

Vittnesbörd av Jyrki Ilmaire Hiltunen

Jag tänker läsa litet ur Fil 2:1-8. Sen ska jag berätta om varför jag är här igen, och sedan ska jag berätta om min frälsningsupplevelse och väg.

-Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras. Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.

Urkristen socialism

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 19:08:00 +0000

Föredrag av Arne Imsen, tidigare publicerat i Midnattsropet 1974

Frågan om att åstadkomma ett socialistiskt samhälle är egentligen en genuin andlig fråga, som uteslutande kan lösas på andlig väg. Det finns inga maktmedel till förfogande, genom vilka vi kan förverkliga ett sådant samhälle, varken, genom vålds- eller icke-våldsmetoder. Hindret sitter nämligen icke i människans miljö och yttre förhållanden. Problemet är människan själv, varför alla förändringar först måste äga rum i människans egen inre värld.
Det lyckligaste som kunde hända vår jord vore att de socialistiska idealen kunde förverkligas. Jag är dock oerhört pessimistisk och har icke något hopp om att det kommer att ske. Jag har nämligen en liten inblick i historien och även i profetian, den bibliska framställningen av människosläktets gång emot det obevekliga slutet. Eftersom budskapet har blivit bekräftat med en så oerhörd precision från generation till generation, finns det ingen anledning att misstro det eller ersätta det med någonting annat. Det innebär att jag icke kan ha tro på, att samhället kommer att bli mänskligare. Det kommer fastmer att detroniseras. Jag tror således icke på någon utveckling, utan på en generation, vars konsekvenser vi kommer att möta i alltmer påtaglig grad.
Jag lider när jag tänker på mänsklighetens situation idag. Det är inte någonting patetiskt i det, utan jag bär detta som en börda dagligen och stundligen. Jag har dock ett titthål in i evigheten, och det är det som inger mig hopp. Jag har inget hopp för människan och därför predikar jag den enskilda människans förvandling. Först när hon har blivit förvandlad, är de mentala förutsättningarna skapade för en gemenskap med djupdimension. Då är det inte längre fråga om intressegemenskap eller en gemenskap med gemensamma krav som främsta kännetecken. Jag tror på de heligas gemenskap, vars förnämsta kännemärke är att ge, ge och åter ge.
Ett sådant utgivande liv måste självklart manifestera sig i en beredvillighet att dela med sig av de materiella tillgångarna. Beklagligtvis har detta ideal inte till fullo tillämpats i de kristna församlingarna. De borde ha varit ett föredöme i det här avseendet och ett riktmärke för den värld vi lever i. Man har istället ofta representerat andra intressen och bildat maktblock, som stundtals varit ett direkt hot emot människans frihet. Det borde icke ha varit så.

Det nya förbundets folk

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 19:07:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

Jag kan vittna om hur jag mötte Maranata genom att jag blev frälst. Hade inte storfamiljen funnits, skulle jag inte ha blivit bevarad. Jag kom direkt ifrån gatan och om det bara hade varit ett möte där någon bad till Gud för mig, hade jag fått återvända till samma gamla sammanhang. Men storfamiljen var ju 24 timmars gemenskap per dygn. Man hade alltid syskon omkring sig. Johannelund var en avskild plats. Det ligger i Stockholm, bara några kilometer från innerstan, men det var som om det var tusen km bort. Jag upplevde verkligen vad det innebar att bli född på nytt. Ibland kände man som om man inte kunde klara av den enklaste sak, sådant man hade kunnat i hela sitt liv, men man var som ett litet barn, beroende av dem man hade omkring sig. Det kom flera nyfrälsta med en svår bakgrund och ingenting att falla tillbaka på socialt. Vi måste bygga upp något socialt liv, och vi måste ju ha en försörjning.
Då började Arne Imsen föra fram idén med Pilgrimstjänst. Vi skulle ha våra egna företag, där vi kunde verka tillsammans. Vinsten av vårt arbete skulle gå till församlingen, och inte till några ogudaktiga arbetsgivare. Jag hade precis då läst en bok om judar och hur de levde som en avskild grupp i olika länder, i olika samhällen. Man kunde läsa om judar i Spanien, Polen och Ryssland och Tyskland. De utgjorde ett samhälle i samhället och de hade en egen försörjning. En jude fick inte ta vilket arbete som helst, de måste för sin överlevnad skaffa sig sin egen försörjning. De levde i en avskild grupp, och trots att de levde i Ryssland eller Tyskland, eller Spanien så var de inte i första hand tyskar eller ryssar eller spanjorer, utan de var judar. De hade sitt eget språk och hemundervisning. Barnen undervisades i synagogan av lärare från det egna folket.
Jag tänkte på att det här var precis en bild av det som Arne Imsen målade upp som Pilgrimstjänst. Vi var det nya förbundets folk. Vi hade en egen konung, Jesus var vår konung. Och vi hade ett eget språk. Vi var ett eget folk i nationen, men helt avskilt från nationen. Det där blev så levande för mig. Tänk att kunna ha sin egen försörjning, sin egen skola! Att vi inte i första hand var svenskar, utan vi hade en annan identitet och levde på de premisserna att vi var Guds folk. Det här med att man hade sina egna företag. Exempelvis hade vi bagerier, och vi fick försörjning genom att sälja bröd ute i landet.
Ett litet bibelord blev levande för mig. Det står om Simeon i templet som väntade på Israels tröst. Det står inte att han väntade på sin egen tröst, men på nationens tröst. Det fanns ett folk! Vi som kristna måste vara ett avskilt folk, det nya förbundets folk, precis som Simeon väntade på det gamla förbundets tröst, så väntar vi på det nya förbundets tröst. Det spelar ingen roll om vi är i Sverige eller någon annanstans i världen, vi tillhör ett nytt folk som talar samma språk. Vi har samma ursprung och samma kriterier.
Något som också blev levande för mig då jag läste om judarna, var att de alltid sa: -Nästa år i Jerusalem! Nästa år i Jerusalem! Det var det som var deras hopp, och vi har också ett levande hopp: Nästa år kommer Jesus! Jesus kommer! Amen.

Maranata 50 år - ett kontroversiellt jubelår, del 1

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 18:46:00 +0000

Karin Vidén:

Jag känner idag, 2010, att det var ju så viktigt då. Men det är jätteviktigt idag också, kanske viktigare, att vi får fram dessa ting fortsättningsvis i våra möten, i våra bibelstudier, i våra samlingar. Dessa frågor måste fram igen för att belysas och så hjälpa människor fram till nödvändiga uppbrott. Detta har vi fått till oss som en kallelse att föra fram, för det handlar om att rycka människor loss ur sammanhang som binder fullständigt.

Maranata 50 år - ett kontroversiellt jubelår, del 2

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 18:45:00 +0000

Gertrud Johansson:

Jag upplevde det oerhört att få höra undervisningen om församlingen, vad en församling konkret är för något. Förut var det bara fråga om möten, men i undervisningen togs här upp att församlingsliv är något mycket mer. Det innefattar så mycket mer i mitt liv. Utifrån Guds Rike ska man välja sitt sätt att leva, hur man ska bo, försörja sig, leva sitt familjeliv och ställa sig till allt i samhället. Gudsordet “sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet” fick plötsligt en verklig betydelse. Under sjuttiotalet togs allt detta upp i undervisningen, och detta har format hela mitt liv efter det.

-Jag ville bli frälst på en gång!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 18:42:00 +0000

Vittnesbörd av Börje Hoff

Jag kom med i Maranata 1965. Jag såg det där TVprogrammet som gjordes från ett möte i Viktoriasalen. Jag upplevde när jag såg det där programmet: vad är det dessa människor har som gör att de kan se så glada ut? Just den där glädjen glömmer jag aldrig. Jag hade ingen religiös bakgrund, har inte varit med i någon baptist- eller pingstförsamling, jag visste inte vad det var. Men så var det en grabb i min klass i skolan som hade blivit frälst genom att läsa hela bibeln från pärm till pärm, och så gick han ned till ett bönemöte i Toftbyn och lämnade sig åt Jesus. Han sa till mig: -Det är väckelsemöte på Folkets Hus, gå dit så får du höra! Det gjorde jag. Och när de frågade om någon ville bli frälst, så ville jag bli frälst på en gång, för jag ville ha den där glädjen som jag kände i den underbara atmosfären i mötet.

Minnen, nuet och framtiden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 18:39:00 +0000

Roger Lindroos rapporterar från Dominikanska republiken.

Dominikanska republiken är en del av min uppväxt. Sedan tidiga barnaår har jag hört talas om Maranataförsamlingens mission i detta land i det karibiska öriket. Det har varit ett stående böneämne som präglat vårt vardagsliv, möten och konferenser. Tidigare i år fick jag tillsammans med min fru Akvile och vår son Natanael, tillfälle att besöka landet, något som jag egentligen väntat länge på. Det är klart man undrat hur det egentligen är där, trots allt man hört och alla rapporter som kommit genom åren. När jag stod på taket som tillhör församlingens hus i Las Palmas, förort till Santo Domingo, var det som att tiden stannade upp för en stund, och larmet och musiken från gatan inte märktes lika mycket. Tankarna kom till en bild på framsidan av ett nummer av Midnattsropet från slutet av åttiotalet. Det var vår föreståndare Arne Imsen som stod just på samma tak, i färd med att döpa tre fångar från Victoriafängelset. Bassängen på taket är numera igenbyggd, och jag stod och funderade en stund på svunna tider. När vi som barn fick börja förstå att allt inte var rättvist, och att ett människoliv ofta i världens ögon inte hade något värde. Det handlade i detta fall om tre fångar, som suttit åratal i fängelse utan rättegång. De satt fängslade i 15 år, innan de efter en lång och seg kamp fick sin frihet, om än inte frikännande i domstol. Arne Imsen fick betala ett högt pris, och blev utvisad med inreseförbud, 1989. Men våra dagliga böner i flera år hade fått svar, och arbetet i fängelserna fortsatte på olika sätt. Det nämnda huset tjänar återigen som storfamiljshus och center för missionen, i samma land, men en annan tid. Vid vårt besök som varade i några veckor, hann en hel del hända. Det var roligt och inspirerande att möta vänner, både de vi träffat i Sverige förut, och de syskon vars namn vi hört. Redan första veckan kom Esaias Rodriguez till en samling hos Elia i Palave. Det har gått många år sedan han första gången besökte församlingen i Sverige och även vår storfamilj i Ljungsbro, jag var väl i tolvårsåldern. Esaias sade att det inte går en dag utan att han ber för vår familj, sådant gör en förstås uppmuntrad.
Mycket av missionsarbetet sker, som Midnattsropets läsare vet, i Palave där största delen bebos av haitier. Det var en fin upplevelse att ta del av vittnesbörden och sången under mötena där. Man har en stor förtröstan till Gud i en kämpig vardag och i alla situationer. Jag var hemma i Las Palmas den kvällen när jordbävningen i Haiti kom. Det kändes som en lång yrsel när jag satt vid köksbordet, och jag såg till min förvåning att taklampan svajade och gungstolarna gungade. Efter en stund ringde Berno och gav beskedet om katastrofen. De följande dagarna var oerhört plågsamma för våra haitiska vänner. Det tog dem lång tid att få besked om huruvida släkt och vänner var drabbade. Jag blev starkt berörd under ett av mötena, många grät och det var dämpad stämning. Men mitt i denna situation tackade man Gud och lämnade allt i Hans hand. Jordbävningen påverkade självfallet vår vistelse där, och vi fick uppleva mission på ett dramatiskt sätt. Detta var bara något av de saker vi fick vara med om, och jag skulle kunna berätta mer. Och trots minnen och historia, förvisso en viktig sådan, så är det nuet och framtiden som gäller för vårt arbete. Vi har fått något avvärde att förvalta. Det handlar om evangelium, med allt vad det innebär. Evangelium inte bara i ord, men i liv och handling. Var med och bed för Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska republiken!

Missionen - nu med Haiti på dagordningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 18:31:00 +0000

Missionsrapport av Berno Vidén

Från Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska republiken, får vi på hemmafronten täta rapporter via mail- och blogghälsningar. Vi förmedlar här en hälsning från Berno Vidén, där han informerar om viktiga steg som tagits för att utvidga missionsarbetet även i Haiti. Efter flera års förberedelser med besök, språkstudier och fördjupad kontakt med syskon från det fattiga grannlandet, har nu ett konkret steg tagits för att utveckla ett missionscenter där.

Kristus - vår verkliga mönsterbild

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 17:57:00 +0000

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Aposteln Paulus, som skrivit många brev i Nya Testamentet, skriver så här till korinterna:

-Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss. (1 Kor 4:1)

Kristi sändebud och tjänare ska alltså anses såsom förvaltare av Guds hemligheter. Det låter spännande. Vi läser vidare:

-Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen. (1 Kor 4:2)

Den fasta grunden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 17:47:00 +0000

Av Gösta Karlsson

Om jag som en levande kristen skulle säga vad som för mig är störst i frälsningen; ja, vad skulle det vara? Nu talar jag inte som pastor eller evangelist utan just som en kristen människa. Det har på senare år blivit så stort för mig, det som Jesus Kristus gjorde på Golgata… Detta att jag får vila i försoningen och att den skall bära mig ända hem till Guds himmel.

Den ofelbara kyrkan kräver monopol på bibeltolkning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 17:24:00 +0000

Den ofelbara kyrkan, del 2
Analys av Stig Andreasson

Vem har rätt att tolka Bibeln? Vi har tidigare refererat till ”Enhetens vänner”, en sammanslutning av representanter från olika kristna läger, som av allt att döma önskar en förening mellan protestantiska samfund och påvekyrkan. På deras hemsida finner man ofta uttalanden, som egentligen inte förtjänar någon annan benämning än ”katolsk propaganda”. Frågan om bibeltolkning tas där upp i följande ordalag:

-För de kristna före reformationen var det självklart att Bibeln är kyrkans bok, och att det är kyrkan och dess lärda som har rätten att tolka den. Först boktryckarkonsten gjorde det möjligt att skilja Bibeln från kyrkan och göra den till en fristående klassiker att inhandla på den öppna marknaden och tolka efter eget tycke. Tanken är att Bibeln alltid skall utläggas, och att man alltid skall kunna finna fördjupade insikter genom att studera den. Men man tog det som självklart att detta skulle ske i kyrkans gemenskap och i överensstämmelse med hennes tro, inte i motsats till den. Just bibelordens mångtydighet och möjligheten att variera tolkningen fick kyrkan att blomstra i förkunnelse, hymndiktning och konst.

Kortnytt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 17:20:00 +0000

Rensa ut fördomar

Reflexion omkring Ulf Ekmans blogg. Egentligen inte något nytt. Men i alla fall. Kort sagt: Ulf Ekman har ändrat sig, deklarerar han i sin blogg. Lämnat gamla fördomar, och vill bort ifrån “väckelsernas baksida, d.v.s. elitism och sekterism i förhållande till andra kristna”. Och det här innebär alltså att vad han skrev 1989 inför påvens besök i Sverige inte längre är relevant. Det var fördomsfullt att påminna om katolska kyrkan, inkvisitionen och dess blodiga förföljelsehistoria. “…det är så befriande att låta Anden rensa ut fördomar och okunnighet, beskäftighet och fruktan ur vår egna liv.” Jaha? “Det gamla är inte alltid fel och det nya är inte alltid rätt. Det gamla är inte alltid dött och det nya är inte alltid levande.” Jaha. Och vad är fel och vad är rätt? Vore det inte bäst att låta kärleken till sanningen få rum för att vinna frälsning? (2 Tess 2:10)
S F

Då kom Jesus...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 20 May 2010 17:14:00 +0000

Vittnesbörd av Karin Vidén

Jesus är så mycket för oss som mött honom. Han är vår glädje, han är vår kraft, han är vårt mål, han är vår frälsning. Jesus Kristus är vår Herre. Vi vill verkligen följa Jesus och tjäna honom i denna tid. Det är en mörk och svår tid, och vi vill ta nya steg för att nå hem till honom en dag. Jag har tänkt på några ord ur bibeln som upprepat sig inom mig en tid. De är ryckta ur sitt sammanhang, men det står: ”… och de lämnade näten…” Det är ett så enormt sammanhang detta handlar om, ”och de lämnade näten”.

Midnattsropet nr 1-2010

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:21:00 +0000

Det här numret av Midnattsropet har två huvudteman: Storfamiljen och jordbävningen i Haiti. Samtliga artiklar finns att läsa här nedan - dock utan bilder. Dessutom finns en mycket angelägen artikel om hemundervisning, några levande vittnesbörd samt undervisning.
Vill du beställa ett eget exemplar av papperstidningen, där även många bilder publiceras, är det bara att sända ett meddelande till tidningen. Tidningen skickas kostnadsfritt.

PDF kan läsas och laddas ner här.

Haiti - en månad efter

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:18:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

I skrivande stund har det hunnit gå en månad sedan jordbävningskatastrofen i Haiti. Landet har idag sorgedag och man uppmanar alla att klä sig i svart eller vitt. Över hela världen sprids nu ödesdigra bilder av gigantiska bristfälliga tältläger som inför den annalkande regnperioden innebär fortsatt stora och akuta svårigheter för de redan drabbade. Över en miljon haitier är idag utan bostad och idag informerar också myndigheterna genom president René Préval att fler än 217 000 människor omkommit, en siffra som kommer att justeras uppåt allteftersom kroppar grävs fram under ruinerna. Än så länge är det bara 15 procent av alla ofattbara 250 000 raserade hus som sökts igenom.

Storfamiljen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:16:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen från 1976

Med viss rätt kan det påstås att begreppet ”Maranata” på ett särskilt vis introducerades i vårt land för femtio år sedan – år 1960.
Detta fick nämligen då konkreta förutsättningar i och med att Arne Imsen flyttade från Stockholm till Örebro för att gå in i uppgiften som föreståndare för Örebro Fria Församling. Det var också året då tidningen Midnattsropet gav ut sitt första nummer. Många andra personer var på det stadiet i rörelse för att på något vis bereda utrymme för Maranata-väckelsen – en kontroversiell väckelse, som föddes fram under både stora och små strider, och med ett stort ämne i fokus: parusin – Jesu tillkommelse.
Detta år, 2010, är alltså något av ett jubileumsår för Maranatafolket. För trettio år sedan inleddes dessutom Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska Republiken.
Midnattsropet kommer därför att under detta år påminna om den vision som drivit de syskon som valt att leva och arbeta tillsammans med en enkel livsstil, som möjliggjort fortsatt utgivning av tidningen Midnattsropet, dagliga närradiosändningar och ett växande missionsarbete.

Jag lyfter mina ögon upp till bergen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:14:00 +0000

Stina Fridolfsson intervjuar Simon Beecham i Radio Maranata

Simon Beecham kommer ursprungligen från Grimsby i norra England. Han har levt ett brokigt liv, och många år var han slav under heroin och ville helst leva för sig själv, oberoende av andra människor. Men nu är han frälst, och tacksam för att få vara med i en församlingsgemenskap.
Han berättade i Radio Maranata om hur han kom till tro och upplevde livsförvandling. Hur Guds Ord mötte honom i en mörk fängelsecell:
-Jag öppnade bibeln, fick upp Psalm 121, och läste: Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Därifrån kommer min hjälp. Det var så häftigt. I cellen fanns inga fönster, men jag slöt mina ögon och tänkte att nu lyfter jag min blick mot Herren. Nu får Han hjälpa mig. Och hjälpen kom.
Simon har nyligen flyttat in i storfamiljen på Bällsta, där han deltar i mötes- och arbetsgemenskap.
-Vi har talat om Guds rike. Jag förstår inte allt än, men jag vet att man behöver varandra. Man lär sig ingenting annars. Man kan inte hjälpa andra om man inte är med i gemenskapen, säger Simon.

-Mitt lands framtid ligger under stenmassorna!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:12:00 +0000

Haitis långa väg tillbaka och den än större katastrofen. Text: Berno Vidén

Ingenting har varit sig likt här på missionsfältet i Dominikanska republiken alltsedan vi den 12 januari nåddes av nyheten att grannlandet Haitis huvudstad Port au Prince drabbats av en jordbävning. Själv satt jag i en bil på väg ut till Palavé och kände inte av skalvet. Då vi kom fram till Palavé fick jag ett telefonsamtal från hemförsamlingen i Stockholm där min dotter Veronica oroligt undrade om vi känt av skalvet. De hade via internet fått indikationer om skalvet från en dominikan i Santo Domingo. -Vilket skalv? frågade jag. Vid en snabb rundfrågning kunde jag dock konstatera att flera hade känt av att marken vibrerade. Jag ringde upp Roger Lindroos som befann sig i Las Palmas och frågade om han märkt av något. Då förstod han att det var ett jordskalv som hade fått honom att nästan tappa balansen av yrsel. Gungstolarna hade börjat röra på sig och taklampan gungade, ca 270 km fågelvägen från skalvets epicentrum.
För varje timme som gick nåddes vi av ständigt ny rapportering om jordbävningens följder. Ett sjukhus hade eventuellt rasat, presidentpalatset var skadat och förmodligen fanns det flera döda. Men ingen visste något med säkerhet. Vi märkte av en påtaglig och stegrande oro hos våra haitiska vänner som alla har delar av sina familjer boende i Port au Prince. När det allteftersom blev uppenbart att jordbävningen, som haft sitt epicentrum bara några kilometer utanför den haitiska huvudstaden, var den absolut värsta som drabbat landet under hela dess historia, och då det började talas om hundratusentals döda och skadade, och att över en miljon haitier förlorat sina hem, var det svårt att finna ord till tröst för alla våra haitiska vänner.
Just nu mobiliserar hela världen med hjälpinsatser av gigantiska mått, allt under ledning av USA, som med hjälp av tio tusen extrainkallade soldater leder arbetet för att upprätthålla någon slags ordning i det totala kaos som råder. Under katastrofens första dagar blev landets president René Préval helt plötsligt en man av folket. Bostadslös som de flesta andra, då både palatset och hans privata residens hade rasat, var han hänvisad till gatan och syntes ofta ute bland folket. Regeringsbyggnader, domstolar, universitetet, FNs högkvarter, katedralen, ja, listan kan göras lång på byggnader med styrande funktioner för landets verksamheter som nu är borta.

Med hjälp till de drabbade i Haiti

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:10:00 +0000

Här följer en sammanställning av rapporter från hjälpinsatser som genomförts av medarbetare från Maranataförsamlingen i Stockholm tillsammans med dominikanska och haitiska syskon.

Haiti 17-19 januari
Zebastian rapporterar:
Efter att på nyheterna ha sett och hört om allt hemskt som drabbat grannlandet Haiti, och då många av syskonen i församlingen i Palavè ännu inte kunnat kontakta sina anhöriga, så beslutades att jag tillsammans med broder Marcelo skulle resa till staden Baptiste för att undersöka läget.
Baptiste ligger några mil innanför gränsen och ganska långt uppe i bergen.
Väl framme blev vi båda ganska lättade. Visst märktes det att jordbävningen drabbat även denna delen av landet. Men inte alls så hårt som huvudstaden. T.ex. så har det inte rapporterats in några döda, i ett område som har ungefär 30,000 invåndare.
Men ändå, det har varit jordbävning, och många hus är skadade. De flesta husen i området byggs väldigt enkelt, helt utan någon form av armering. Det i sin tur har lett till att många hus har fått allvarliga sprickor och hål i en eller flera väggar. Vi såg också en del hus som rasat ihop helt.
Jimani 21 januari
Klockan 5.30 ringde väckarklockan, och det kändes helt fel. Men upp kom jag. Det var dags att resa västerut igen. Denna gången skulle vi resa till staden Jimani, som är den gränsstad mot Haiti där absolut flest hjälptransporter och drabbade passerar.
Väl framme, efter 5-6 timmars bilfärd på bra vägar, och sämre vägar ju närmare gränsen vi kom, sökte vi upp det statliga sjukhuset på platsen. För övrigt så märktes katastrofen av mycket här, väldigt många utländska biståndsarbetare, läkare, sköterskor etc. En stor basebollplan hade dessutom gjorts om till helikopterramp.
Sjukhuset, som egentligen inte är speciellt stort, var självfallet fullbelagt. Korridorerna var fulla med folk som låg gipsade, eller väntade på att tas omhand. Vi sökte först upp sjukhusets apotek dit vi kunde överlämna flera kartonger med mediciner. Det togs tacksamt emot. Efter det så fick vi även möjlighet att dela ut de påsar vi förberett kvällen innan. Tyvärr alltför många patienter för att det skulle räcka till alla, men vi får hoppas att det kom till någon nytta för dem som fick ta emot en i alla fall.
Medan vi var på det statliga sjukhuset fick vi höra om ett barnsjukhus en bit bort, så vi beslutade oss för att även besöka det. Halvvägs dit träffade vi på en haitier som vi frågade om vägen. Han, visade det sig, jobbar som tolk på sjukhusen, och var nu på väg till barnsjukhuset för att uträtta ett ärende. Så både han och vi var tacksamma över att han fick skjuts en bit på vägen.
Väl framme vid barnsjukhuset, som av flaggorna på platsen att döma, drivs av amerikaner, fransmän och dominikaner, möttes vi av en amerikansk sköterska som frågade om vi var där för att hjälpa till. Vi svarade att vi var där med saker som vi gärna ville överlämna till barnen.
Det var dock inte så enkelt. Det var en helt annan organisation där än på det andra sjukhuset, och allt som lämnas måste lämnas på en speciell plats, varifrån sedan de som arbetar på platsen delar ut det. Då vi var där var dessutom den platsen överfull av diverse lådor och liknande. Då berättade haitiern vi plockat upp om en kyrka som de använder som väntsal för patienter och flyktingar, och att den platsen inte fått riktigt lika mycket hjälp som de andra större platserna.
Några kilometers bilfärd till och vi var framme. En haitisk baptistförsamling hade upplåtit sin kyrka för behövande. Det var väldigt strikt där med vilka som fick komma in, och fotografering var absolut förbjuden. Efter att Veronica talat lite med föreståndaren för platsen, gjorde han dock oss till ett undantag. Men vi fick inte ta för mycket närbilder, av respekt för dem som var inlagda där.
I kyrkan fanns det vid tillfället 43 personer som vårdades. Det vi hade kvar i bilen var 43 påsar med förnödenheter. Vad säger man då?
I alla fall så togs gåvorna tacksamt emot och vi var färdiga med vårt uppdrag för denna dag. Men ändå finns det hur mycket som helst att göra, och nu har vi börjat förbereda för nästa resa.

En resa till Port au Prince

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:09:00 +0000

Hemundervisning - en mänsklig rättighet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:08:00 +0000

Text: Karin Vidén

En amerikansk domstol har helt nyligen beviljat en tysk hemundervisande familj politisk asyl då de i sitt hemland är förbjudna att hemundervisa. Adolf Hitler skapade 1938 den förbudslag mot hemundervisning som fortfarande gäller i Tyskland, och den amerikanske domaren kritiserade kraftigt hur hemundervisande familjer förföljs och bestraffas.
I Sverige förbereds nu den skollag som i princip kommer att helt förbjuda hemundervisning och även radera den grundläggande motiveringen om ”religiös och filosofisk övertygelse”.

Se med Jesu ögon

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:07:00 +0000

Vittnesbörd av Veronica Vidén.

Jag har varit i Dominikanska Republiken 16 månader utan att träffa er, och det är verkligen roligt vara tillbaka och se en massa nya ansikten! Jag vill läsa ett bibelord:
-När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. (Matt 9:36)
Jesus fylldes av medlidande med dem som var illa medfarna, de som led, de som var hjälplösa. Jag tänkte på det att vi som hans efterföljare, var vi än är och vad vi än gör måste lära oss att se på människorna med Jesu ögon. Hur kan vi göra det? Jo, det kan vi göra endast då vi har tagit emot Jesus i våra liv och våra hjärtan, och blivit uppfyllda av den kärlek han ger oss. Vi ska inte bara se med Jesu ögon, utan också tänka på vad skulle Jesus ha sagt till människorna? Hur skulle han ha handlat i olika situationer? Det gäller att vi kan agera och tala med Jesu ord också. När vi gör det, då kan människorna se att vi har något som är väldigt annorlunda. Att vi har något osjälviskt, som vi inte tvingar fram från oss själva, utan är drivet av kärleken som är starkare än någon annan kärlek. Det är kärleken till Jesus. Amen.

Det som driver oss

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:06:00 +0000

Vittnesbörd av Nahdja Widén.

Det är roligt att vara hemma. Jag har nu varit i Dominikanska en termin sedan i somras och haft skola med sex små barn i sjuårsåldern. Man kan fundera över vad som driver oss att göra det vi gör. Det är ju kärleken till Jesus. Jag har tänkt på det som står i 1 Kor 13:
-Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. (1 Kor 13:1-3)
I första versen i nästa kapitel står det:
-Sträva ivrigt efter kärleken.
Man måste söka Jesus och kärleken till honom. Det är just den som måste driva oss att göra det vi gör.

Vi måste vara rädda om varandra

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:04:00 +0000

Vittnesbörd av Vusal och Vilma.

Vusal:
Pris ske Gud! Vi ska alltid prisa honom. Det är Gud som lett oss hit till församlingen. Jag talar inte så ofta i möten, men ibland vill man säga något. Jag vill nu säga något om kärlek. Jag tror att det största i kristendomen är kärleken. Jag har undersökt vad olika religioner handlar om och jämför alltid och strävar efter att förstå. Det är bara i kristendomen och i Kristi lära jag sett den kärlek som verkligen kommer av hjärtat. En troende människa, jag menar nu inte vem som helst man träffar på gatan som säger att han är troende, utan en som verkligen tror har något speciellt i själsdjupet. För en troende människan är templet det som byggs inom oss. Jesus sa att han skulle riva ned detta tempel och bygga upp ett nytt. Då hade han alltså i tankarna det tempel som fått plats inom oss. Det är väldigt viktigt för oss troende.
Jag skulle vilja läsa ur första Johannes’ brev. I femte kapitlet står det:
”Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud; och hans bud äro icke tunga.” (1 Joh 5:3)
Och i första versen står:
-Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud; och var och en som älskar honom som födde, han älskar ock den som är född av honom. (1 Joh 5:1)
Många ställen i bibeln uppmanar till att visa kärlek. Att älska sin nästa, att älska Gud. Det finns mycket här. Bibeln är en underbar bok. För inte så länge sedan var jag i Litauen. Det är en svår situation där. I staden där jag var såg jag att människor nu får en allt sämre situation. De är så sönderslagna – invärtes. De hade hoppats på ett liv, men tillvaron har tagit en helt annan vändning. Det har uppstått en slags köld mellan människorna. Det möter man även här i Sverige. Jag ville berätta det här, och uppmana oss alla att ha kärlek till varandra. Först och främst måste denna kärlek visa sig inte i ord, utan i gärning. Vi måste vara rädda om varandra.

Ord och begrepp i bibeln

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:02:00 +0000

Bibelstudium av Tage Johansson

Det finns ständigt återkommande begrepp i bibeln. Kontinuitet, ståndaktighet, stabilitet och utveckling är några ord jag särskilt vill få med i detta bibelstudium Det handlar om uppmaningar och förmaningar till den gudsmänniska som här i tiden har satt ut ett mål för sin pilgrimsvandring, som liksom Paulus skriver i Fil 3:14 att han jagar mot målet för att få sin segerlön som hålles framför honom. Det var framför allt tre ting som Paulus såg som ytterst nödvändigt att förverkliga för att nå målet 1. att kämpa den goda kampen 2. fullborda sitt lopp 3. bevara tron.

UPPBROTT!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 26 Feb 2010 23:01:00 +0000

Bibelstudium Gertrud Johansson

Vi har på senaste tiden tagit upp hur viktigt det är med ett uppbrott för att komma i tjänst för Guds Rike. Jag hoppas att den helige Ande får levandegöra det jag nu vill säga. Det är ett så stort ämne. Jag vill fortsätta tala om just detta.
När en människa blir född på nytt, föds hon in i Guds Rike. Varje människa är kallad till helöverlåtelse. Då handlar det om att sätta sig i rörelse och ta emot ordet. Inte bara till frälsning och pånyttfödelse, men till efterföljelse. Det är många kristna som inte förstår detta, för man är så fast i mönster och traditioner. Man förstår inte att det finns något att gå in i som är mycket större, mycket mer än att leva som människor i allmänhet. Men jag tror att det handlar om ett praktiskt ställningstagande, ett uppbrott från det man levde i förut, och gå in i något helt nytt, med nya förutsättningar och med en ny utgångspunkt leva och verka för Jesus.
Vi ska läsa litet om detta, först i Filipperbrevet. Paulus skrev detta brev ganska sent. Det var det tionde brevet i kronologisk ordning han skrev och då satt han i fängelse. Han hälsar ”alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med församlingsföreståndare och församlingstjänare”.
De heliga. Helig betyder att vara uttagen, utkallad, avskild. Man är avskild från världen, från det orena för att helgas till att syssla med det som är Guds och att tjäna Gud i hans rike. De heliga. Så skriver han:
-Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder, i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder alla. Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium. Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag. (Fil 1:3-6)
Han tackade Gud därför att de hade deltagit i arbetet för evangelium. Allt ifrån första dagen satte de igång att arbeta för evangelium.

Midnattsropet 2010-2019

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 01 Jan 2010 18:32:00 +0000

2019
Nr. 5-6 2019
Nr. 4 2019
Nr. 2-3 2019
Nr. 1 2019

2018
Nr. 5-6 2018
Nr. 4 2018
Nr. 3 2018
Nr. 2 2018
Nr. 1 2018

2017
Nr. 5-6 2017
Nr. 4 2017
Nr. 3 2017
Nr. 2 2017
Nr. 1 2017

2016
Nr. 6 2016
Nr. 5 2016
Nr. 4 2016

2015
Nr. 5-6 2015
Nr. 4 2015
Nr. 3 2015
Nr. 2 2015
Nr. 1 2015

2014
Nr. 6 2014
Nr. 5 2014
Nr. 4 2014
Nr. 3 2014
Nr. 2 2014
Nr. 1 2014

Midnattsropet nr 6-09

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 14:41:00 +0000

Här kan du läsa julnumret av Midnattsropet 2009. Beställ gärna ditt eget exemplar så sänder vi det hem till dig kostnadsfritt.

Läs och ladda ner PDF här.

I världen liden I betryck; men var vid gott mod, jag har övervunnit världen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 14:23:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Det alltmer globaliserade samhället fortsätter sitt målmedvetna arbete med att sätta upp tydliga gränser gentemot allt som kan tänkas andas kristendom. Något annat är inte heller att vänta. Hela världen är i den ondes våld och bibeln deklarerar att ondskan ska tillta i den yttersta tiden. Den kristnes lott här i livet är att gå till Jesus, utanför lägret, och bära hans smälek.
Bibeln uppmanar: “Skicken eder icke efter denna tidsålders väsende”. Det är ett ställningstagande som innebär konflikt på många områden, speciellt där lagstiftning och kulturliv kolliderar med de värderingar som Guds ord framställer som norm. Ett sådant område är den bibliska synen på familj och samliv, och bland annat där visar det sig att församlingens väg här i tiden blir allt trängre.
Att ett flertal nationer under bara några decenniers tid har lyckats med att totalt omskapa bilden av vad normala mänskliga relationer är, talar om vilka intentioner som finns och vilka gudsfientliga krafter som ligger bakom, något psalmisten väldigt träffande sammanfattar med följande ord:
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde: -Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss. (Ps 2:2-3)

-Maranata har format mig

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 14:16:00 +0000

Reportage av Ulla Näsholm

Lisa Wikström, 90 år: -Maranata har format mig.
-Gud använde Maranataväckelsen på ett särskilt sätt för mig och min familj, berättar Lisa. Vi var under 60-talet med i en fri församling, men det kändes som något fattades – vi behövde helt enkelt ett nytt möte med Gud.
-Så upplevde vi, min man Signar och jag, och bad om att församlingen och vi själva skulle förnyas. Det var i början av 60-talet, och vi kände, eller anade att något nytt väntade.

Fungerande tro

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 14:10:00 +0000

Bibelstudium av Arne Imsen

Vårvintern 1974 hade Arne Imsen en serie bibelstudier på Johannelund, församlingshemmet i Bromma som var storfamiljens första hem. Där bodde en växande skara nyfrälsta och gammelfromma, unga och äldre, från många olika miljöer. Behovet av grundläggande frälsningsundervisning var stort, och utifrån Romarbrevet undervisades om synd och nåd, om den gamla och nya människan, helgelse, egenrättfärdighet och rättfärdigheten från Gud.
Den undervisningen gav en god grund för lyssnarna. Den ledde till en fungerande tro. Flera av dessa bibelstudier har sänts över Radio Maranata, med tacksamt gensvar, och nu får också Midnattsropets läsare möjlighet att ta del av dem.

Den svenska framgångssagan fortsätter!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 14:03:00 +0000

Text: Emanuel Johansson

HBT-rörelsen avancerade i dagarna ytterligare på sin curlingbana genom det svenska samhället. Ivriga aktörer med isborstarna i högsta hugg har de senaste decennierna sopat banan. Den lagstiftande församlingen, media- och kulturvärlden har gjort sina insatser. Svenska Kyrkan har länge varit med och har nu med allt man förmått låtit borsten gå.

Nyheten om den nya vigselordningen för samkönade äktenskap hade knappt hunnit ut förrän ytterligara steg skulle tas. Nu gällde det biskopsvigningen i Uppsala. För första gången fick världen se en kvinna som lever i öppet partnerskap vigas till biskop. Eva Brunne innehar numera titeln som biskop för Stockholms stift.
Som betraktare till detta skådespel väcks flera frågor. Hur mycket kan en kyrka förkasta grundläggande begrepp i kristendomen och ändå kalla sig för kristen? Den organisation (läs Svenska Kyrkan) som i anpassat format servar samhället med religion och kultur är tydligen ute efter att testa gränserna. Nästa fråga lyder: Hur mycket kan man förtrampa, förvrida och smäda bibelordet och samtidigt mena sig ha något med Bibeln att göra? Att ordböcker, uppslagsverk och utbildningsmaterial går till pappersåtervinningen då den lagstiftande församlingen ändrat på begreppet äktenskap är en sorglig men väntad konsekvens. Att kyrkan tänder några bokbål och låter flammorna ta hand om Bibeln verkar dröja. I stället för att skriva ett eget nytt trosfundament verkar det som kyrkan litar till folkets blindhet i sitt “kejsarens nya kläder”-spel. För en enkel bibelläsare är det ju solklart att äktenskapet handlar om man och kvinna. Börjar vi läsa vad Bibeln säger om en biskop blir förvirringen total. Det heter att en biskop skall vara en enda kvinnas man. För Eva Brunnes del handlar det istället om en kvinnas kvinna och bibelns klara besked är att en sådan relation är en styggelse för Gud, alltså långt ifrån ett ämne passande för biskopstjänsten.

Reflektioner omkring en ödesdiger biskopsvigning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 13:53:00 +0000

Appell av Hans Lindelöw

Vi ville se hur allt förlöpte. Kanske det kom några som ville protestera, och vi ville se för att kunna skriva eller tala om vad som skedde. Men det kom inga andra än vi som kom som protestanter. Efter en och en halv timme kom en väldig massa människor ut. Vi kunde dela ut en hel del traktater, och förklara att det handlade om en protest. Naturligtvis fanns skiftande reaktioner och uppfattningar. Man sa att det var så fint. En föreställning med många liturgier. Det var vackert, tyckte man. Skönheten fanns. Men – var fanns sanningen?

-Det är inte konstigt att Svenska kyrkan går den här vägen...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 13:50:00 +0000

Appell av Robin Vidén

Är det egentligen så konstigt att kyrkan går den här vägen? Den är inomvärldslig och ett med denna tidsålder och dess gud, som hela världen springer efter. Jesus sa: mitt rike är icke av denna världen. Därmed lyfte Jesus perspektivet för varje individ till ett högre mål. Människan jagar inomvärldsliga lösningar för sina problem. Det är inte konstigt att den etablerade kyrkan tar den här inriktningen. Det gjorde även Israels barn. En hel stam förlorades. Det var Benjamins stam, och det bara tre generationer efter intåget i det utlovade landet Kaanan var ett faktum.
Mose hade gått bort redan i öknen. Josua hade också gått bort. Sedan började världsmakterna runt om göra sitt inflytande gällande. Till exempel rusade Benjamins stam i fördärvet. Det blev väldiga uppgörelser när Israel avföll från Gud.
Det är så underbart att det finns frälsning. Ett blod som renar från all synd och orättfärdighet. Synd är att missa målet. Det är mänsklighetens stora dilemma, denna makt som förblindar och förhäxar människan på alla vis.
”Mitt rike är inte av den här världen”, sa Jesus. Hans rike är helt utomvärldsligt. Det finns ett löfte om en ny framtid. Först och främst en ny människa. En ny skapelse i mötet med Jesus. En ny framtid, ett nytt medborgarskap i mötet med Jesus. Ett nytt mål i mötet med Jesus. En ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor – halleluja! Det förbidar vi.
Vi kan peka på olika symptom och effekter av synden. Det ena leder till det andra. Men synd såsom sådan, denna makt, har Jesus gjort upp med en gång för alla.
Adam blev skapad i likhet med Gud. Så fick Adam sova en stund, och kvinnan skapades för ett högre syfte. Gud lade ned detta högre syfte i skapelsen: Kristus och församlingen. Äktenskapet är inte först och främst inomvärldsligt. Gud har förordnat det så att när en man och en kvinna finner varandra så är det inför ett vittne, inför den levande Guden. Men människan skapar institutioner. Vi institutionaliserar för att ordna det ekonomiska, lagar och förordningar. Det kan inte bli annat i världen. Man kan inte heller förvänta sig andra åtgärder av ett kyrkligt samfund som lever med inomvärldsliga mål och inomvärldsliga lösningar. Men ”mitt rike är icke av denna världen”, sa Jesus. Det spränger och det lyfter. Man blir så tacksam till Gud att han har visat väg ut ur allt detta. Och han har pekat på något annat: man kan få vara ett ljus och ett salt. Lyfta Ordet, dess fana. Ordet är frälsande, och sanningen måste uppenbaras i människan. Hon kan inte dölja något inför evangelii ljus. Om det får komma till, är det frälsande, läkande, helande; förvandlande och förändrande.

Läs Bibeln som det står!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 13:45:00 +0000

Text: Barbro Schröder

-Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.
(Mark 9:42)
-För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.
(Upp 22:18-19)
Guds Ord, Guds barn, Guds församling utgår från Bibeln.
Men hör och häpna, i denna tid vilseleds tusentals svenskar som tillhör Svenska Kyrkan. En gång tillhörde även jag denna skara som fruktade Gud, kyrkan och prästen. Hur kan man bara uttala sig så, undrar du kanske. Det är absolut inte stöddigt, utan en erfarenhet. Jag tog emot Jesus, blev född på nytt. Guds Ande kom in i mitt liv, jag fick kontakt med Gud. Ordet blev levande och talade till mitt hjärta. Men det var en kamp att lämna denna kyrka. Alla osynliga makter satte in för att stoppa mig, men det nya livet vann!
Så besökte jag Storkyrkan i Stockholm där det var högmässa med mottagning av biskop Eva Brunne. Högmässan var omgärdad av pompa och ståt, processioner inledde vad de kallade “festmässa” och “högtidsmässa”. Hälsningar från olika församlingar bars fram och alla talade om kärlek. Dock inte kärleken till Jesus, utan endast till människor. Kanske inte fel, men det kändes litet konstigt. En kvinnlig biskop som lever i ett öppet lesbiskt förhållande, helt emot Guds Ord.
Dagens text, hämtad ur Matteus 25 om de tio jungfrurna, blev ett försvarstal för dem som inte var redo. Vi fick höra att man ska inte skrämma folk med talet om att “Jesus kommer”. Själv kände sig biskopen mycket trygg inför denna händelse. Hela hennes predikan var ett försvarstal. Inte ett ord om Jesus och frälsning eller pånyttfödelse, som helt klart är en röd tråd genom hela Bibeln. Därför menar jag, som det står i Uppenbarelsebokens sista kapitel, att Svenska Kyrkan har helt gått över på den breda vägen som leder bort från det eviga livet.
Du som funderar över något av detta, läs Bibeln som det står, och bed till Jesus, så kommer den helige Ande att visa vägen. Det finns bara en väg till Gud.
Om Jesus kan frälsa narkomaner och alkoholister, så har han också makt att frälsa från den religiösa kyrkan, men det är ett hårt folk där. Jag var själv sådan innan Jesus smälte mitt hjärta.

Församlingens syskon i Palavé önskar Midnattsropets läsare en välsignelserik julhelg!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 13:43:00 +0000

En glad skara från församlingens syskon i Palavé framför det nybyggda skolhuset. Det är med stor tacksägelse, först och främst till Gud, men också till alla vänner som på olika sätt deltar genom förbön och offer, som vi ser hur Comunidad Maranata’s missionscenter i Palavé tar form. Satsningen som görs har också varit till stor välsignelse för många fattiga familjer som genom byggnationen fått arbete och därmed inkomster inför den stundande julhelgen.

Ge mig ditt hjärta

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 13:38:00 +0000

Prédelus Michelot är en av våra haitiska bröder som är med i byggnadsarbetet i Palavé. Michelot är en ivrig evangelist som ägnar mycket av sin lediga tid till att studera andlig litteratur, något som kommer hela församlingen till godo då han undervisar ur Guds ord. Dessutom behärskar han både haitisk kreol och det spanska språket bra vilket gör honom till en utmärkt tolk under mötena. För de haitiska vännerna blir det en stor hjälp att få ut så mycket som möjligt av förkunnelsen.
I hälsningen nedan riktar sig Michelot till Midnattsropets läsare med frågan: Vill du vandra på Herrens väg?

Nya skolhuset i Palavé

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 13:34:00 +0000

Text: Zebastian Vidén

För lite drygt två månader sedan togs de första spadtagen till ett av de två hus som är planerade i Palavè. Arbetet med huset som är planerat för skolarbetet håller i skrivande stund på att avslutas. Dörrar och fönster är på plats, målningen är i full gång, och vad som sedan återstår är dragningen av elektricitet och vad som hör till det.
Det har varit två händelserika månader som började med den absolut tyngsta delen; grävandet av en stabil grund. Tungt men absolut nödvändigt. Sedan så har väggarna byggts upp.
Sten för sten och bit för bit har vi fått se hur huset tagit form, och med början nästa termin räknar vi med att kunna nyttja det nya skolhuset.

Ett orättfärdighetens offer

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 13:31:00 +0000

I missionsarbetet i Santo Domingo möter vi ofta en oerhörd nöd mitt i en brutal verklighet. I det här numret av MR kan du läsa om hur en fattig flerbarnsmor drabbats av ett sorterande socialt system, till stor del beroende på att hon är papperslös haitier.

En av församlingens familjer i Palavé har i dagarna drabbats hårt. Familjen är mycket fattig och försörjer sig på att sälja grönsaker och rotfrukter som de odlar på en liten jordlott utanför Palavé. Far i huset, Teofil, sjunger ofta i mötena och med sin klara stämma får han med sig hela församlingen i tillbedjan och lovsång. Även hans hustru Susana, mor till familjens nio barn, har alltid i våra möten delat med sig av sin tacksägelse till Gud. För några år sedan döptes de båda till Kristus i floden Manoguayabo som slingrar sig som ett U runt Palavé. Församlingen har också hjälpt familjen med att restaurera husgrunden och en fallfärdig vägg, bara dagar innan en svår storm drog in över landet och åstadkom mycken förstörelse. Tack vare upprustningen som gjordes klarade sig familjens hus från att dras med av vattenmassorna ned i den djupa dal som omgärdar bostaden.

-Jag har alltid känt mig motiverad att arbeta med barn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 18 Dec 2009 13:26:00 +0000

En av skolans lärare är Esther Melo Castillo, en 33-årig änka och mor till två pojkar. Hon ansvarar för en särskild grupp av barn med speciella handikapp.

Esther tog emot Jesus som sin personlige frälsare för snart ett år sedan och döptes kort därefter till Kristus. På frågan om vad det är som motiverar henne att, som i det här fallet, arbeta med handikappade barn, säger hon:
- De här barnen är mycket speciella och de har knappa möjligheter att få hjälp någon annanstans eftersom de kommer från mycket fattiga familjer.
Det är inte första gången Esther engagerar sig för att hjälpa barn. Ända sedan hon själv var barn har uppgiften legat som en kallelse hos henne, något som mognat mer och mer under åren. Från det hon som 13-åring fortfarande gick i skolan var hon ofta med och hjälpte till med att arbeta bland förskolebarn i en skola i Lecheria, en mycket fattig boplats för haitiska familjer. Esther kände sig mer och mer hemma med arbetet och blev kvar där i tolv år. Under tiden studerade hon och skaffade sig lärarbehörighet.

Drivkraften är kärleken till Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2009 13:44:00 +0000

Veronica Vidén rapporterar

Att växa upp i Palave, i ett hopkok av katolska, kristna och vodooinspirerade traditioner och läror, sätter djupa spår i invånarna i bateyen. Speciellt kristendomen har fått en mycket snedvriden inverkan på människorna, och att försöka bryta instängda tankebanor om gärningsläror, krav och måsten, som väg till frälsning, är något av det svåraste som finns.

Man får lära sig då man är liten, att ”Om du inte uppför dig, om du inte lyder mamma och pappa, då hamnar du i helvetet”, en skrämselmetod för gott uppförande. Detta leder till att bara de ”perfekta” blir kristna, de som lyckas hålla alla regler, uppfylla kyrkors och församlingars krav och gå en av religionen utspikad väg, blir accepterade som kristna. Vårt främsta uppdrag i Palave är att få människor att lära känna Jesus, som den enda och sanna vägen. I församlingens skola, som vi nu under sex års tid har kunnat driva som en hjälp för de barn som hamnat utanför de statliga skolorna utan annan möjlighet till utbildning, har vi stora möjligheter att ge barnen evangelium om Jesus.

Att bli mer än övervinnare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2009 13:39:00 +0000

Predikan av Paulus Eliasson

Åter till bibeln är tema för bibelskolan, men också för den kristnes hela tillvaro. Tillbaka till de källor som Guds ord anvisat som grund för vårt liv.
Jag vill utgå från en fråga som ställdes till Jesus. Det är intressant med de frågeställningar människor har när de kommer till Jesus. Du finner många svar genom att se på de frågor som ställs i Bibeln. Vi läser i Lukas 13 om hur en frågar men Jesus svarar många, för han förstår att det här är en fråga många bär på:
-Någon frågade honom: “Herre, är det bara få som blir frälsta?” Han sade till dem: “Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. (Luk 13:23-24)
Det är ett märkligt svar. Jesus säger inte ja, och han säger inte nej. Är det många som blir frälsta? Det är kanske en fråga vi bär på. Hur blir det med honom där, de kristna därborta, de här människorna? Är det många som blir frälsta, eller få? Ska det komma en väckelse eller inte? Är det en viktig fråga? Jesus säger: kämpa! Han flyttar fokuset från alla de andra, vad som ska hända i framtiden och vad som skett i historien. Han flyttar frågan från andra människor till dig, och så säger han: Kämpa! Kämpa för att komma in! Många kommer att försöka och misslyckas. För dig handlar det om att kämpa.
Vid ett annat tillfälle kom lärjungarna till Jesus och pekade på Johannes, den lärjunge Jesus älskade, och frågade: kommer denne att leva kvar till dess du kommer tillbaka? Där finns egentligen samma frågeställning: När ska du komma, Jesus? Vilka lever då, vad kommer att ske? Och Jesus säger: Vad kommer det dig vid? Se du till att följa mig. Han flyttar fokuset från lärjungarnas perifera frågor, de frågor som säkert väcks också hos oss. Vad kommer att ske? Kommer det att vara så eller så? Saker och ting som egentligen är teknikaliteter i förhållande till den viktigaste frågan av alla: Kommer du och jag att vara med den dagen?
I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel finns sju brev till olika församlingar i det som kallades för Mindre Asien. Dessa sju församlingar var olika, men det finns också vissa karaktärsdrag som kommer tillbaka i varje brev. Det är bland annat det som står i sändebrevet till församlingen i Efesus:
-Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis. (Upp 2:7)
Det är alltså ingen självklarhet att alla segrar. Om Smyrnaförsamlingen läser vi:
-Den som segrar skall inte skadas av den andra döden. (Upp 2:11)
Vi läser om Pergamusförsamlingen:
-Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära (Upp 2:14)
Det är något som kommit in i församlingen. Det finns några ibland dig som har missat perspektivet, några har kommit bort. Men vi läser längre fram:
-Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn (Upp 2:17)
I brevet till Tyatiraförsamlingen står det:
-Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa…(Upp 2:20)
Hela församlingen tillät vissa tendenser utvecklas. Men så läser vi:
-Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira (Upp 2:26-27)
I brevet till Sardes står det:
-Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder (Upp 3:4)
Det har blivit en degradering. En utveckling som går ifrån detta att ”det finns några ibland dig som håller sig till…” fram till: ”du har några få ibland dig som inte har fläckat sina kläder”. Men det står ändå också i brevet till Sardes:
-Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok. (Upp 3:5)
Några finns som inte har fläckat sina kläder, och den som vinner seger ska Jesus ge en vit klädnad.
I brevet till Filadelfia läser vi:
-Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel. (Upp 3:12)
Här är polariseringen och striden så stark att han säger:
-Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. (Upp 3:11)
Det är någon som försöker röva segerbytet du har vunnit ur din hand, men håll fast, för den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds församling.
I Laodicea står Herren utanför församlingen och klappar på dörren. Han säger: Om någon vill… Så långt har det gått, att Herren själv står utanför och undrar om det finns någon som vill öppna. Men än en gång kommer budskapet:
-Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. (Upp 3:21)
Frågan är om vi har öron till att lyssna och förstå, och har viljan, anden, till att kämpa den striden vi sjunger om: ”själen måste utstå en kamp för den tron, varpå vår salighet hänger”.

Ostrafflig i frid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2009 13:37:00 +0000

Korta studier i Skriften av Tage Johansson

Bibelns olika begrepp kan lätt bli misstolkade och ibland upplevas svårförstådda. I den tid vi lever, råder det en stor förvirring.
Jag vill i det här bibelstudiet beröra i korta drag vad bibeln lär om sådana begrepp som, rättfärdiggörelse genom tron Rom 5:1, helighet 1 Pet 1:15, en ostrafflig vandel Ps 101:2 och helgelse, Heb 12:14.

1. Rättfärdiggörelsen
genom tron.
Man brukar säga att rättfärdiggörelsen genom tron är detsamma som att man har gjorts färdig på rättslig grund. Det handlar om en tillräknad rättfärdighet, som Gud ger människan som en gåva av nåd. Den har Jesus utverkat genom att han har uppfyllt allt som krävs för att ställa fram människan inför en rättfärdig Gud. Guds son som blev människa gick in under syndarens roll och blev vår rättfärdighet. När vi första gången kom till vår ställföreträdare Jesus blev vi iklädda hans rättfärdighet. Vi blev lika rena som han själv är ren.

Låt föräldrarna fostra sina barn!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2009 13:28:00 +0000

För en tid sedan gjorde sig Dagens Nyheter till språkrör för Stockholms kommuns allt hårdare motstånd mot hemundervisning.
Att kommunalpolitikerna går emot både internationell rätt och svensk lagstiftning i sin avvisande hållning mot hemundervisning är tydligen inte intressant att ta upp till behandling. Tidningen bidrog istället till att kränka de föräldrar som vill ta ansvar för sina barn genom hemundervisning.
Dagens Nyheter har tydligen policyn att attackera allt som kan kopplas till Maranataförsamlingen.
Den här gången reagerade några av hemundervisningens försvarare med att skicka ett öppet brev till DN och berörda myndigheter. Midnattsropet publicerar brevet.

Världsfrånvänd – och himlatillvänd!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2009 13:13:00 +0000

Appell av Jörgen Lindroos

Församlingen är ett annorlunda folk, ett heligt folk, ett avskilt folk. Häromdagen då jag åkte till jobbet på morgonen lyssnade jag på morgonandakten i radio. Och den som hade andakten talade om hoppet, och sa: ”Tänk att vi får tro och hoppas att världen kan bli en bättre plats att leva i”.
Det jag hörde, är egentligen en väldig kontrast mot det bibeln har att säga. I bibeln står det så här:
-Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet. (1 Joh 2:17)
Vi vet vart världen är på väg, men vi är på väg mot ett annat mål. Jag har tänkt på främlingsskapet, på det sätt vi i församlingen är utlännigar i världen. Då vi möter människor i samhället, upptäcker vi att vi har en annan kultur, ett annat språk, ett annat sätt att leva. Den här kontrasten märks hela tiden. Det är en konfliktsituation till människor i vårt samhälle och i vår närhet. Det står i bibeln att vi är främlingar och gäster.

Ser du en lucka i muren – ställ dig där!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2009 13:03:00 +0000

Appell av Anita Eriksen

Jag vill ställa en fråga om du vet vem Besalel var i Gamla testamentet. Förmodligen inte och även om du läst om honom, så faller svåra och för oss ovanliga namn ur minnet. Under bibelskolan talade Tage Johansson om tabernaklet och jag bestämde mig för att läsa om detta i 2:a Moseboken. Då fick jag ögonen på 2 Mos 31:1-5.

-Och Herren talade till Mose och sade: Se, jag har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet, till att tänka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar, till att snida stenar för infatt-ning och till att snida i trä, korteligen, till att utföra alla slags arbeten.

Bered dig att möta din Gud!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 13 Dec 2009 12:51:00 +0000

Appell av Ulla Näsholm

När man ser utvecklingen och hör vad som händer och hur man förvränger bibeln på det sätt som sker i vår tid, förstår man att vi lever i den yttersta tiden. Därför är jag så tacksam att vi får lära oss vad bibeln säger i olika frågor. Guds ord är ju fundamentet och vill vara fundamentet för våra liv. Jag har ett bibelord som passar väldigt bra för den situation som nu är i Sverige, där man är beredd att anpassa bibeln efter den moderna tiden.

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:57:00 +0000

Midnattsropet nr 5 2009.

Ladda ner PDF.

Proklamation: Jesus är Gud!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:56:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Namnet och personen Jesus har alltid varit och kommer alltid att vara en stötesten, en orsak till fall och splittring. Jesus själv talade öppet om hur hans lärjungar skulle komma att bli förföljda för hans namns skull. En av de främsta orsakerna till det uppenbara hat som riktades mot honom var att han talade om sig själv som Gud Faderns son, något som blev för mycket för judafolkets religiösa företrädare. Då Jesus exempelvis uttryckte; ‘Jag och Fadern är ett’, ville det rådande prästerskapet helst stena honom där och då.

Förstår du vad du läser?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:53:00 +0000

Bibelstudium av Arne Imsen

-Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: “Förstår du vad du läser?” Han svarade: “Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?” Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.

Detta är ett intensivt och sammanhängande referat ifrån en mycket omvälvande period i historien. Det är en inledande fas i församlingens historia. Vi skulle kunna säga så här: Detta är tidlöst. Här finner vi för det första upprinnelsen och orsakssammanhanget; närheten till Golgata. Allt som sker har sin upprinnelse och förutsättning i Golgata. Man kan aldrig komma förbi eller placera detta vid sidan av försoningen. Här är försoningen synliggjord och uppenbarad i ett helt nytt folk som är uttaget enligt en gudomlig princip. Det handlar om utkorelse, utväljelse. Därför är det inga tillfälligheter som avlöser varandra, utan det är gudomlig styrning från början till slut.
Det finns inga möjligheter att vidta yttre åtgärder för att åstadkomma samma resultat. Det finns förvisso en underbar kontinuitet, men den har sitt ursprung och sin förutsättning i att Anden är utgjuten och verkar. Vad man kan lära sig i detta spännande referat från urkristen tid är att Gud gör sig beroende av människor som samarbetar. Han tar ut medarbetare och utför sitt verk. Suveränt! Oberoende av yttre förhållanden och omständigheter går hans verk vidare.
Då jag läser detta, kan jag inte avstå från en reflexion som inställer sig ganska omgående. Vad kan man tänka sig att Apostlagärningarna, då den framställer församlingens tillväxt och utveckling utelämnar eller finner helt oväsentligt? Jag gör den reflexionen därför att vi lever i en mediakultur. Vi kan tänka oss in i vår egen situation och reflektera så här: låt oss säga att våra tidningar – Dagen, Hemmets vän, Världen Idag, Midnattsropet eller någon annan tidning hade uppgiften att referera ifrån detta oerhört mäktiga skeende med det kolossala tryck som här var ett faktum. Vad skulle vi ha tagit till oss, fångats av eller uppmärksammat? Jag ser det utifrån vår situation, inte utifrån de människors som var med under den här intensiva epoken. Det är väldigt svårt att hitta någon gemensam beröringspunkt i övrigt. Vad var själva grundorsaken till att detta hände hos dem som berördes? De måste ha varit väl förberedda, så att de kunde bli kanaler, ett nerslagsområde för den helige ande. När detta hände så var upplevelsen som sådan överraskande och sensationell, men de var väl förberedda för den.

Guds stora, ofattbara nåd!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:47:00 +0000

Ivar Oshenko: Ingenting annat än Guds stora, ofattbara nåd!

Intervju

Maranataförsamlingen i Stockholm hade under sommaren besök av syskon från Litauen och Ryssland. Det var moder Raya med sonen Ivar och hans hustru Olga. Ivar har efter ett ganska brokigt förflutet kommit in i en evangeliserande tjänst. Med Hans Lindelöw som tolk, berättade han i Radio Maranata om sitt liv. Vi förmedlar vidare till Midnattsropet.

Ivar blev frälst och döpt i Maranataförsamlingen. Han föddes och växte upp i Litauen. Han berättar här om sin bakgrund
-Min nuvarande situation är nu sådan att jag bor i Ryssland. Min hustru är ryska. Den kristna församling jag nu tillhör och tjänar är i Ryssland. Men min mamma är från Litauen och bor där.
Jag föddes och växte upp i staden Klaipeda i Litauen. Efter att ha avslutat skolan började jag på ett institut.
Sedan gjorde jag min värnplikt. Det här var under sovjettiden. Efter tiden i armén började jag sjöfartsskola i Klaipeda. 1990 började jag praktisera på en båt. Så kom jag till England och till Skottland, där vi angjorde vid en hamn.
En kväll efter arbetet, gick jag ut på däck. Då kom några gående på kajen med en slags kärra, och frågade om jag ville ha en bibel. De hade biblar på ryska. De kastade en bibel över relingen till mig. Under sovjettiden var det sällsynt att man fick se en bibel. Jag blev intresserad och började läsa. Jag var ett halvår ute på sjön, och hela detta halvår läste jag bibeln; för det mesta Nya Testamentet. Jag upplevde faktiskt att mitt hjärta fylldes av ljus, det var underbart! Det här var min första bekantskap med det gudomliga, med Guds ord.
Men som det nu är här i världen, när jag kom tillbaka så var det vänner, intressen och andra ting som inte var så bra som fick tag i mig. På den tiden såg jag ingenstans någon kristen gemenskap som jag skulle kunna gå till. Helt ensam kunde jag inte stå fast i tron och fortsätta läsa ordet. Jag började engagera mig i affärsverksamhet och gå över gränsen till det som var olagligt. Tillsammans med mina vänner slog jag in på brottets bana. Vi blev förbrytare och sysslade med utpressning. Efter två år – 1993 – kom man på oss, och vi blev gripna av polisen. Vi drogs inför rätta, och jag dömdes till fem års fängelse.
Herren knackade på mitt hjärtas dörr på olika vis. Jag hade en vän i fängelset, som kom till tro. Men mitt hjärta var så förhärdat, så jag sa nej till Guds kallelse då. I fängelset började jag fördriva tiden genom att använda narkotika. Så när jag kom ut ur fängelset var jag narkoman, och kom att använda droger åtta år framåt. År 1995 blev jag benådad och blev fri, men därefter hamnade jag i fängelse ytterligare några gånger. Det var några svåra, mörka år, några år då jag inte visste hur jag skulle leva och vad som skulle komma framöver. Jag fungerade praktiskt taget som en robot som begick de synder och ogärningar som Satan styrde mig in i. Jag blev lidande också fysiskt, mina njurar slutade fungera.

Första spadtaget i Palavé

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:46:00 +0000

Nu är arbetet i gång med att bygga upp ett nytt missionscenter i Palavé. Förutom den befintliga byggnad som redan finns på tomten, planeras ytterligare två byggnader; en för skolan och en för församlingens möten, kurser och läkarmottagning.

Platsen där sockerrörsfälten tidigare sträckte ut sig kilometervis och där invandrad haitisk arbetskraft trängdes i små barackliknande byggnader inom den dåvarande arbetsförläggningen, har idag växt till ett mindre samhälle med fler än tio tusen invånare. Sockerrörsfälten är nedlagda men fortfarande är det haitierna som genom sitt vardagsliv, sin historia och kultur präglar samhället. Fattigdomen är påtaglig och många familjer kämpar hårt för sin försörjning. Bland annat genom att sälja grönsaker och rotfrukter från det man lyckas odla fram på de små jordlotter man disponerar. En vanlig syn är haitiska kvinnor som bär omkring stora plastbaljor på huvudet fulla med kläder, klädnypor, tvålar, tvättmedel eller vad man nu kan få tag på att sälja för att få in några pesos till dagens mat.

Diskrimineringsdrama i Trondheim

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:43:00 +0000

Jan Egil Hafsahl hade förra året en serie bibelstudier över ämnet ”Den kristne och statsmakten”. Dessa bibelstudier finns att lyssna till på Pilgrimsfolkets hemsida, och har varit tillgängliga att läsa där i snart ett år. När Pilgrimsfolket ville hyra lokal i Trondheim för att följa upp de tältmöten som hölls där sistlidna pingsthelg, så gick det bra att få hyra en lokal som finns till allmän uthyrning. Plötsligt blev den kvinna som hade ansvar för uthyrningen nyfiken på vilka det egentligen var de hyrt ut åt. Pilgrimsfolket? Hon fann deras hemsida, och började läsa och lyssna. När hon så kom fram till ämnet ”Staten och det stora folkmordet”, blev hon plötsligt rasande över att denne predikant kunde påstå att abort är folkmord. Hon ringde resolut från sin höga maktposition och förklarade att Pilgrimsfolket absolut inte fick komma och ha möten i deras lokal.
Pilgrimsfolket, som redan annonserat och förberett mötet, fick med förenade ansträngningar tag i en annan lokal. Midnattsropet får säkert orsak återkomma till detta drama som vid tidningens pressläggning ännu pågår i Trondheim. Det är inte första gången Pilgrimsfolket, liksom Maranataförsamlingen i Sverige, drabbas av diskriminering på grund av att man vågar hävda vad Guds Ord säger.

Yttrandefrihet endast för följsamma

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:42:00 +0000

Saxat ur Berno Vidéns blogg berno.se

“Relationer mellan personer av samma kön är inte normalt.” Så uttalar sig en hög politiker i Dominikanska Republiken. På frågan varför äktenskapet i konstitutionen bör definieras vara mellan en man och en kvinna, svarar samme man så här:
-Av den anledningen att idag så förändrar sig män till kvinnor och kvinnor till män. Jag uttalar mina kriterier helt enkelt; Det är inte äktenskap, oavsett hur du definierar det. Det är mot naturen, och det är inte normalt med relationer mellan personer av samma kön. Helt enkelt.

Förvaltarskap

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:39:00 +0000

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris.
I Petrus’ första brev ger aposteln oss en uppmaning att helga Kristus som Herre i våra hjärtan. Att helga är att avskilja för en bestämd uppgift. Petrus manar oss att avskilja våra hjärtan åt Kristus, och låta honom vara Herre över våra liv. Problemet är ofta att vi låter så många andra herrar få styra och leda oss. Jesus blir en bland många andra som vi ägnar vår tid och våra krafter åt. Sök Guds rike först, har kanske inte alltid blivit vårt motto i tiden, snarare tvärt om, vi sköter vårt eget liv först, och om det blir lite tid kvar, så låter vi Jesus få den. Jesus vill vara enväldig härskare i sitt rike.
Jesus säger själv om Guds rike i Lukas 17 att det inte är ett rike som man kan se med sina ögon. Inte ett synligt rike av denna världen, men Guds rike är invärtes i er. Vi är en del av Gudsrikets territorium om vi låter Kristus vara kung över våra liv, och låter honom sitta på vårt hjärtas tron. Kristus delar inte plats med någon annan. Ingen kan tjäna två herrar, säger Jesus. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller också hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Vi äger ingenting i denna världen. Vi är endast förvaltare av det Gud har givit. Nakna kom vi in i världen och lika nakna kommer vi att lämna den. Under tiden vi lever här på jorden har vi fått något att förvalta. Några har fått mycket och andra mindre, men frågan är hur vi sköter vårt förvaltarskap. I Jesu liknelse i Matteus 25 läser vi om en man som skall resa utomlands. Han kallar sina tjänare till sig och lämnar sin egendom åt dem. Den ene tjänaren får fem talenter, den andre två och den tredje får en talent. Var och en efter sin förmåga. Gud förväntar sig ingenting utöver det vi klarar av. Men han förväntar sig trohet i det vi har fått att förvalta.
Tjänaren som får de fem talenterna går genast och förvaltar dem och tjänar fem talenter till, så gör också han som får två. Han som får en talent gräver ner den i marken och gömmer sin herres pengar därför att han är rädd för honom. Efter en lång tid kommer dessa tjänares herre tillbaka och kräver redovisning. Det är räkenskapsdag; hur har man förvaltat sin herres egendom? Herre, fem talenter överlämnade du åt mig, säger den förste tjänaren, nu har jag tjänat fem till. Bra, du gode och trogne tjänare – gå in i din herres glädje! Vad har vi gjort med de möjligheter Gud har givit oss?
Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris. Har vi hela livet vistats i första klass på välfärdens kryssningsfartyg, kommer så småningom uppgörelsens timme då kalaset skall betalas. Den resan blir inte gratis. Jesus går ännu längre och säger att varje onyttigt ord som en människa talar skall hon stå till svars för på domens dag. Men är vi inte frälsta av nåd? Har inte Kristus tagit all vår synd på sig, och är inte ingången till himmelen öppnad av Guds kärlek mot oss genom Jesu försoningsverk? Är vi inte fria från gärningarnas väg? Allt detta är sanning. Guds barn är vi av bara nåd, men vi talar inte här om vad vi är, utan vad Gud vill göra oss till - kärl användbara i hans tjänst. Antingen förhärligar vi Gud genom våra liv, eller också vanärar vi honom. Korset och uppståndelsen med honom är början till ett nytt liv, där Kristus lever i mig (Gal 2:20). Hans liv - inte mitt.
-Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande? Ni tillhör inte er själva. (1 Kor. 6:19)
Jesus förklarar för oss lärjungaskapets pris då han säger att den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.
-Den som finner sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det. (Matt 10:38)
Att följa Jesus har också sitt pris, men det är för denna tiden, och inte för evigheten. Ty
-vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. (1 Kor 4:17)
Ty
-all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. (1 Pet 5:10)
Vi är inte här för att leva ut våra egna tankar, eller andra människors för den sakens skull. Vi skall förverkliga Kristi hemlighet i tiden, vilken är församlingen. Att få lida med Kristus är vårt glädjeämne, ty då skall vi också få jubla av glädje när han kommer i härlighet. Saliga är vi om vi hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över oss. (1 Petr 4:13)

-IDAG är frälsningens dag

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:29:00 +0000

Tältmötesreportage från sommaren 2009 av Ulla Näsholm

NU är den välbehagliga (lägliga) tiden, säger bibeln.Pilgrimsfolket i Oslo och Maranataförsamlingen i Stockholm har förstått Jesu kallelse och maning att det hastar med skörden.De bestämde sig för att göra gemensamma satsningar och tillsammans i torg- och tältmöten ropa ut försoningens budskap: Låt försona er med Gud!

Under Maranataförsamlingens i Stockholm sommarkonferens 18-26 juli var det väckelsemöte varje kväll. I närheten av Solvalla travbana och på mer eller mindre gångav stånd till Bromma flygplats, kämpade Pilgrimsfolket från Norge och församlingen i Bällsta missionscenter, trons goda kamp som burit frukt både i människors frälsning och de troendes uthållighet och vilja till fortsatt efterföljelse och tjänst
Sommarkonferensen var allvarlig och rannsakande när gäster och förkunnare från skilda håll, delade Ordet till en utvidgad kunskap på efterföljelsens väg.
På kvällarna var det väckelse- och befrielsemöte och många sökte förbön till frälsning och förnyelse.
Se vidare i tidningens spalter där vittnesbörd och förkunnelse från konferensveckan är med.

I storstadens mitt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:26:00 +0000

Text: Barbro Schröder

Storstadens puls i augustivärmen, bilköer där man tittar på klockan – snart 18.00. Trafiken rör sig långsamt mot infarten och betalstationen i Stockholm. Och där ser man tältet mitt i parken – i storstadens mitt!
Det myllrar av folk i parken; stor och liten, många pensionärer, andra idrottande, lekande.
Det är alltid en upplevelse med tältmöten, och även om vi i Maranataförsamlingen har haft det varje sommar i åratal, så är det en spänning. Lång tid har vi burit på dessa möten upp till Gud i våra böner och nu kommer bönesvaren.
Första mötet strömmar folk till. Många är troende, andra nyfikna. Sång, vittnesbörd, predikan. Folk lyssnar. Många utanför tältet. Det levande Ordet går ut, det som bär frukt i hjärtan som tar emot det. Jag ser ut över mötespubliken varje kväll, och tänker att det är en skara evighetsvarelser. En dag ska vi vara tillsammans hos Jesus. Underbart! Men de som inte tar emot erbjudandet om evigt liv?
-Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.
(Joh 5:25)
Människor som inte tar emot Jesus är ju döda i sin ande, men de kan få det eviga livet som fortsätter i himlen när kroppen slutar fungera.
Tänk vad himlen gläds över alla dem som i varje möte fick uppleva frälsning, förnyelse och andedop! Många deltog dygnet runt. I tältvakten, förbönen och med att se till att allt fungerade. Förutom församlingens vittnen deltog en skara från Djurås i Dalarna med levande sång och vittnesbörd. Ingen var oberörd. Oväntat besök från Finland och Tyskland var uppmuntrande, samt broder Henry och andra tillresande vittnen. Ja, så har Guds frälsningsbudskap gått ut till en förruttnad värld av ”salta” vittnen. Om inte maten får salt, ruttnar den, och ingen kan äta den. Så är det också med oss. Om vi delar ut osaltad, rutten mat så dör folk, men om vi har salt i oss och verkligen är ljus i världen, då ser folk att det finns hopp och liv!

Göra Guds vilja

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:22:00 +0000

Bibelstudium av Tage Johansson

Jesus lärde sina lärjungar att de skulle bedja “Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen” Matt 6:10

I himlen sker Guds vilja till fullo. Allt andas av glädje och harmoni i himlen, därför att Guds vilja råder där. Allt som sker där är ett uttryck för den energi av kärlek som finns där. Också här på jorden kan vi få uttrycka vår kärlek till Gud genom att göra hans vilja. Gud skapade människan för att hon skulle leva i ett förtroligt förhållande till honom, att i kärlekens fria vilja göra hans vilja. Jesus frågade Petrus, “..älskar du mig, så föd mina lamm..” o.s.v.
Det största och viktigaste för oss medan vi är här i tiden är att få göra Guds vilja enligt det lopp han har bestämt för oss som individer. Paulus skriver till Timoteus i ett av sina sista brev, “jag har fullbordat mitt lopp.” Om David heter det i Apg 13:36 att han tjänade Guds vilja i sin tid.
Guds ord vägleder oss till de erfarenheter som är nödvändiga för att Guds vilja på ett fullständigt sätt får ske. Vi skall stanna inför tre nödvändiga punkter

Jesus kommer! Sång

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:17:00 +0000

Midnattsropet har förmånen att här få publicera en riktig Maranatasång, skriven och ofta sjungen av broder Ulf Östeby i Karlskoga. Han har större delen av sitt liv tjänat Herren som vittne. Det är en verklig upplevelse att höra honom spela cittra eller dragspel, och sjunga både gamla och nya sånger, födda från ovan.
Då MR ännu inte haft tillfälle att presentera broder Östeby för våra läsare, ringde red upp honom, och frågade hur just denna “EU-sång” kom till för ett antal år sedan. Och denne Herrens trubadur berättar i telefonsamtal att han först fick melodin.
-Sedan började pusselbitarna falla på plats, säger Ulf. Han har ända sedan sin ungdom fascinerats över bibelns förutsägelser om vad som ska ske i den yttersta tiden. Han skrev ner vers efter vers om det profetiska skeendets både positiva och negativa ting.
-Jag har alltid upplevt ett ansvar att påminna om att Jesus kommer tillbaka, och lyfta fram bibelns klara budskap att han först hämtar sin församling, förklarar sångförfattaren ivrigt.
Och här presenteras “EU-sången”, med både text och melodi. Den kan tjäna till väckelse, frälsning och tröst där den blir sjungen!

Ellen Almsbakken har lagt ner vandringsstaven

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:12:00 +0000

Ellen, vår kära syster i Herren, har fått hembud. Då Jan Egil och jag flyttade hem till Norge efter några år i Sverige, mötte vi Ellen. Från första stund blev det en speciell kärlek mellan oss.
Vi hade en vision om ett nytestamentligt församlingsliv, och detta vann gensvar i Ellens hjärta. Från Menigheten Pilgrimsfolkets späda begynnelse var Ellen med, och på bönens armar har hon burit väldigt mycket av församlingens liv.
Hon var en bönesjäl, och otaliga är de böner hon har sänt till himmelens Gud. Speciellt barnen och ungdomarna i församlingen låg på hennes hjärta. Hon var så lycklig då hon fick se dem växa upp, och ta sitt ansvar i församlingens liv.
Ett annat fält var missionen. Det var en stor upplevelse för henne då hon vid sin 80-årsdag fick en resa till vårt missionsfält i Rumänien.
Där fick hon se den sociala nöden, och den andliga fattigdomen på nära håll, och detta släppte henne aldrig. Men för Ellen var det otänkbart att bara se nöden, och så resa hem för att glömma. Nej, hon satte igång, och fick andra med sig, med att sticka och väva, sy och baka kakor, och så ordnade hon försäljning, och det var stora medel hon på det sättet skaffade fram till missionsarbetet.
Här i storfamiljsgemenskapen, där Ellen bodde i över 20 år, fick vi stor glädje av hennes arbetsinsatser. Hon tjänade Gud med hela sig, och var alltid villig att ta i där det behövdes.
Hon hade hela livet detta hopp i sig; att Jesus kommer. Hon ville helst uppleva uppryckelsen, inte gå genom död och grav. Men ännu var inte nådatiden slut, och hon fick lägga ned sin vandringsstav, men hon hade sin tröst i detta bibelord:
-Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. (1 Tess 4:13-18)

Den ofelbara kyrkan -ett dilemma för den moderna ekumeniken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 14:02:00 +0000

Den ekumeniska önskedrömmen

Det stora hindret för den kristna trons framgång i världen anses idag vara kyrkosplittringen. Globalt sett är den officiella kristenheten uppdelad i tre stora fraktioner; den romerskkatolska, den ortodoxa och den protestantiska. Hur skall dessa kunna förenas till ett? Ekumeniska optimister menar att lösningen måste vara att alla erkänner alla och gör en syntes av alla teser och antiteser som skrivits under historiens många lärostrider. Ja, varför skulle detta vara omöjligt? Det har ju faktiskt hänt att flera kristna samfund ingått förbund med varandra och gjort gemensam sak i missionsarbete och evangelisation. Men märk väl att i de fall då en sammanslagning av kristna samfund har skett, då har det varit mellan parter som betraktat varandra som systerkyrkor på ungefär samma nivå. Saken ter sig annorlunda för ett kyrkosamfund som anser sig ha ett ofelbart läroämbete och som proklamerar sig själv som absolut ensam bärare av den fulla sanningen. Ett sådant totalitärt kyrkosamfund kan givetvis bara tänka sig kristen enhet på ett villkor. Det är att alla övriga enhetssträvare underkastar sig det påstådda sanningsmonopolet.

Bön utan bönesvar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 13:58:00 +0000

Bibelstudium av Sven Thomsson

Vår Bibel är full av härliga löften. Precis som stjärnornas myriader på natthimlen vimlar vår härliga Bibel av underbara löften. Dessa har nedtecknats genom Guds Andes inspiration, inte för att enbart utgöra ord och meningar mellan två pärmar i en bok, utan för att vi som Guds folk ska läsa dem och tillgodogöra oss deras välsignelser.
I Guds ord har vi bruksanvisningen för våra liv. Bibeln är kompassen för vår livsvandring och mönsterbilden för hur vårt andliga liv ska vara. Precis som bruksanvisningen för våra bilar ger upplysning om hur motorn fungerar och övriga funktioner i bilen, visar Skriften oss hur vi ska leva. Bilens instruktionsbok ska ju förvaras i bilen och medfölja i den, för att felaktigheter ska kunna upptäckas och åtgärdas. På samma sätt är det med Guds ord.Vi måste ta det till vårt hjärta och låta det bli ett med oss och vi med ordet. Då uppenbaras brister och tillkortakommanden i vårt andliga liv. Om vi då är villiga att låta oss korrigeras leder det oss rätt.
Guds ord undervisar mycket om bön och inrymmer välsignade löften om bönhörelse och bönesvar. Vi får också veta hur vi ska be och vilka förutsättningarna är för bönesvar. Vi har säkert lagt märke till att löften som hör samman med bön är sammanbundna med villkor. Därför kan vi inte förvänta oss att Herren ska svara på våra böner under vilka omständigheter som helst, utan endast om vi. uppfyller villkoren som är kopplade till löftena.
I Jak. 1:6-7 står det så här:
-Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. En sådan människa må icke tänka att hon skall få något av Herren - en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
Tvivel är ett stort hinder för bönesvar, likaså om man har en delad håg, så att man har sitt sinne vänt till det jordiska och materiella samtidigt som man förväntar sig hjälp från Herren.
I 1 Joh. 3:22 har vi ett annat löfte:
-…och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom. Observera villkoret där: “hålla hans bud”. Om vi inte vill lyssna till Guds röst och hålla hans bud, så hör Herren inte heller oss. Om vi inte vill göra vad som är välbehagligt för honom, utan i olydnad vandrar egna vägar, uteblir också bönesvaret.
Jesus säger till sina lärjungar i Joh. 15:7:
-Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder. För att detta löfte ska uppfyllas krävs att vi förblir i Jesus och att hans ord förblir i oss. Om vi älskar världen och försöker tjäna två herrar, om vi ignorerar Jesu ord eller försummar att läsa Bibeln så kan vi inte säga att vi uppfyller villkoret om förblivande i Jesus och hans ord. Herren ser med misshag på detta och han kan inte höra vår bön.
Det förekommer så oerhört mycket av orenhet, världslighet, sömnaktighet, kärlekslöshet och allmän avfällighet i församlingarna idag, som gör att Herren tillsluter sitt öra för bönerna.
I Ps. 66:18 står detta ord:
- Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Därför måste världens ande rensas ut från de kristnas liv och ur församlingarna.Ett uppvaknande ur den andliga sömnen måste ske och stötestenarna måste ovillkorligen röjas undan. Annars kommer man att få ropa och be ända till domedag utan att Herren svarar
Herren säger till Jeremia kap. 11, vers 14:
- Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull. Herren stängde till sitt öra därför att folket inte ville höra hans röst, de ville fortsätta att tillbe avgudar och följa sina onda hjärtans tankar. Därför förkastade Gud dem eftersom de förkastade honom.
Vi ser alltså att det är absolut nödvändigt att uppfylla de villkor som är förknippade med löftena.
Om vi verkligen går in för att praktisera detta kommer vi att få ett välsignat och rikt böneliv med härliga bönesvar.

Staten vill hindra rätten till hemundervisning!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 13:56:00 +0000

Saxat om hemundervisning i Sverige:
Den 16 juni presenterades av Utbildningsdepartementet ett förslag till ny skollag.

Jonas Himmelstrand, som är ordförande för Rohus (Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige) varnar för konsekvenser av förbud mot hemundervisning:
-Hur motiveras då förbudet mot hemundervisning i förslaget till ny skollag? På sidan 584 i det nya lagförslaget skriver man att lagstöd för hemundervisning inte längre behövs därför att den svenska skolan ska vara ”allsidig och objektiv” och därmed passa alla barn. Men där har skollagsberedningen helt missat utvecklingen på hemundervisningsområdet. Hemundervisare klagar sällan på bristande allsidighet eller objektivitet i skolan. De vill ha andra pedagogiska former än skola. De vill ha något annat än 30 barn i en skolklass med undervisningen uppstyckad i 45-minuters lektioner. Därmed bryter den nya skollagen mot Europakonventionen och FN:s människorättskonvention, trots att man påstår sig inte göra det. (Saxat ur Rohus.nu)
I Norran (090826) skrev Bo C Pettersson en debattartikel, rubricerad “Regeringen vill klämma åt Sveriges föräldrar”:
-Det i förslaget uppgivna skälet till inskränkningen är att den anbefallda grundskolan ska vara så allsidig och saklig att alla barn ska kunna delta i den. Skälet är alltså inte att hittills vunna erfarenheter av hemundervisning varit nedslående.
Han kallar förslaget “frihetskränkande” och uttalar undran hur det rimmar med Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som även är svensk grundlag, och det ansvar för barnens vård och fostran som åläggs föräldrarna i Föräldrabalken.

Jag känner för dem icke tillräckligt skarpa ord...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 13:53:00 +0000

Predikanternas furste, Charles H Spurgeon gick till attack mot död religion.

Gå in i en kyrka, där ritualisten har ifört sig sin prunkande dräkt och kråmar sig inför Gud som en påfågel. Du skulle helt säkert vilja säga till honom: Om du kände Guds gåva, så skulle du lägga av dig all denna dårskap och hellre komma inför Gud i säck och aska än i dylik grannlåt. Då skulle du ödmjuka dig inför den Allrahögste som den mest fördömlige av människor, därför att du har vågat att kalla dig präst, ty präst är du icke alls för dina medmänniskor. En är präst, nämligen Kristus Jesus, och ingen annan är präst med undantag av att alla hava ett allmänt prästadöme, vilka icke några vissa kunna göra anspråk på för sig själva enbart. Om de så göra, draga de över sig det fruktansvärda öde, som övergick Kora, Datan och Abiram, vilka kallade sig själva präster, men voro det icke. Om du visste Guds gåva, din stackare, skulle du lägga av denna prästerliga skrud och böja dig inför vår bekännelses Överstepräst och dyrka Honom allena!
Det kommer en kristens blod att koka, när man ser slikt prål bli föremål för dyrkan och det till på köpet i en protestantisk kyrka. En samling opånyttfödda oduglingar, som kalla sig ”präster”! Jag skulle icke alls använda så stränga ord om dem, ifall de vore ärliga nog att gå till Roms kyrka, dit de rätteligen höra, men då de tillåta sig den fräckheten att i vårt land utgiva sig för det som de icke äro, känner jag för dem icke tillräckligt skarpa ord.
Om dessa präster finge, som de ville, då skulle vi vara tvungna att falla ned och slicka deras fotsulor, alldeles som våra okunniga förfäder böjde sig för legoherdarna från Rom. När man ser på målningar, hur påven och hans kardinaler utdela sina välsignelser i Vatikanen, medan beundrande skaror falla ned och dyrka dem, då känner och förstår man, att det är oändligt mycket bättre att tillbedja djävulen själv.
Vi giva Gud äran, men icke ett grand av hyllning åt vare sig människor eller änglar. Har jag icke sett, hur skaror i hundra- och tusental falla ned och tillbedja bilder och utklädda dockor? Jag har sett dem dyrka ben och gamla tänder; jag har sett dem tillbedja ett gammalt skelett, klätt i en modern kostym. Det sades vara skelettet av ett ”helgon”. Och jag har förundrat mig över, att det kan finnas människor, som äro så förblindade, att de tro, att sådan avgudadyrkan kan behaga den allrahögsta Guden.
Vi, bröder, Guds folk, vi som känna Kristus, kunna icke annat än med avsky och förskräckelse vända oss från ett sådant avfall. Vår tillbedjan vilja vi giva åt Jesus allena. Nu gives det något, varmed din religion kan prövas. När du beder, till vem beder du? Genom vem beder du? När du sjunger, för vem är din sång avsedd? När du predikar, till vems ära predikar du? Vem är det, som du vill tjäna?
Ty så sant Herren lever, om du gör det för dig själv eller för någon annan utom Jesus Kristus, då vet du icke vad gudaktighetens kraft är, ty Kristus och Kristus allena måste för varje kristen vara det stora föremålet; att främja Hans ära måste vara det, för vilket han är villig att leva, och för vilket han, om så behöves, är beredd att dö.
Ned, ned, ned med allting annat men upp, upp, upp med Kristi kors! Ned med edert ”dop” och mässor och ”sakrament”! Ned med edra prästlögner, eder ritualism och eder liturgi! Ned med eder fina musik och eder pomp och edra skrudar och dräkter och kåpor och ceremonier! Men upp, upp, upp med läran om det nakna korset och Frälsaren som dog för våra synder. Låt det ljuda över hela världen: Se på mig och lev! Det är liv i en blick på den Korsfäste. Det är liv genom en enfaldig tro på Honom men ingenstädes eljest.

-Ge inte upp!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 13:48:00 +0000

Vittnesbörd av Ilpo Alholm

Jag kom till Sverige när jag var nitton år. Då hade livet börjat bli en katastrof. Missbruket hade kommit in i mitt liv. Jag hade lärt mig att fly in i alkoholen när jag hade det jobbigt. Kriminalitet hade kommit in i mitt liv. Jag hade börjat sitta i fängelse i Finland.
Jag var 17 år då jag satt första gången i fängelse. Jag skulle in en andra gång, men då flydde jag till Sverige med två andra nittonåringar. Vi var tre killar, som inte hade något i Sverige att göra. Men vi kom till Tensta, fick bo i ett källarförråd. Så började livet i Sverige. Ingenting planerat. Vi var som barkbåtar på havet, som vinden kastade hit och dit.
På något sätt hade ondskan fått grepp om mig redan som liten. Synden hade makt över mig. Jag skulle kunna säga mycket om gemenskapens och undervisningens betydelse och att ha trygghet hem-ifrån. Det betyder mycket. När man inte har sådant, är man ett lätt offer för fienden. Den fiende som kommer bara för att stjäla, slakta och förgöra. Han lyckades nästan också med mitt liv. Först vill han förnedra en människa totalt, och så vill han klippa livet och föra en ner till avgrunden. Det är hans plan, det är det han jobbar för. Och han kämpar för fullt, det ser vi i samhället. Men Gud vill inte det. Jesus vill inte det. Jesus sa: jag har kommit för att ni ska ha liv och övernog. Inte bara så att man orkar leva med nöd och näppe, utan att man också orkar vara med och hjälpa andra.
Jag kom till Sverige och gick i tio år här som missbrukare. Det är inget att tala om missbruket, alla vet att det är mörker och elände. Jag sökte inte Gud och tänkte inte på Gud. På något sätt fanns inte Gud för mig. Han fanns inte i tankarna. Ibland mötte jag någon som försökte vittna om att man skulle tro på Gud. Men jag trodde på mig själv. Jag behövde inte Gud. Det var ingen bra tro. Jag var 29 år, och då satt jag i fängelse igen, som så många gånger förr under resan.
Jag hade fortsatt förtrösta på droger och var på flykt från mig själv. Jag hade lärt mig att bedöva den ångest min själ hade och den där smärtan som jag bar inom mig. Att fly detta mörker och kaos som fanns i mitt inre. Innedrogerna dämpade allt detta. Man kan säga att det var som medicin, på ett sätt. Jag har full förståelse för folk som super och knarkar, då de inte har mött Jesus och upplevt tryggheten i Gud. Att de bedövar sin ångest och bedrövelse med medicin. Vissa hämtar dem från läkare på ett recept, andra hämtar dem från bolaget, några går till knarklangare. Det är samma sak.
Inget illa om medicin, du förstår vad jag menar. Man kan fly på många olika sätt. I detta sammanhang vill jag i alla fall säga att man skulle slippa skriva många recept om Jesus fick en chans i Sverige. Om människorna fick uppleva syndernas förlåtelse, som bara Jesus kan ge. Man skulle slippa mycket utav ångest, depression och må dåligt, om läkaren istället för att skriva ut de här tabletterna skulle hänvisa till någon mogen själavårdare för den här människan som sitter med sin syndaskuld och ångest. Onödiga tabletter, när doktor Jesus har medicin, syndaförlåtelse!
Jag fick uppleva detta första gången då jag satt i fängelset. Det fanns en andligt mogen kvinna som jobbade där. Hon var frimodig och vågade dela med sig av sin tro. Hon ställde frågan: -Brukar du be någon gång? Då var jag öppen för andligt samtal. Hon sa: -Ilpo, det finns en Gud som älskar dig. Det finns en himmelsk far som kan läka de här såren som plågar dig. Sedan behöver du inte knarket längre. Där började det något nytt. Jag sökte inte Gud, men Gud sökte mig genom den där kvinnan. Jag fick Nya Testamentet och började läsa det. Jag förstod i mitt inre att det här var sant. Att Jesus var Guds son. Han föddes hit till jorden, han levde ett heligt och rent liv här, som inte någon av oss vanliga människor klarar av. Han gav sitt liv som ett offer på korset på Golgata. Han tog våra synder, han dog bort med dem, men Fadern uppväckte honom från de döda. Och jag bara visste i mitt inre att Jesus lever och bad min bön i min ensamhet där i fängelsecellen: -Jesus, förlåt mig! Kom in i mitt liv och hjälp mig, jag orkar inte längre. För mig var det ingen mäktig upplevelse känslomässigt. Jag såg inga änglar, inget ljus. Jag hörde inga röster. Inget sånt. Det var ett viljebeslut, jag visste vad jag gjorde, och jag ville göra det. Jesus, förlåt mig. Kom in i mitt liv och hjälp mig, jag orkar inte längre. Det här är en bra bön att be första gången, andra gången, tredje gången – hundrade gången – tusende gången! Vi behöver det, handen på hjärtat. Vi behöver vända om, vi behöver bekänna våra synder, också vi frälsta, eller hur? Av och till. Eller kanske är jag ensam om det?

Jag lämnade cykelpumpen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 13:37:00 +0000

Vittnesbörd av Risto Mansikka-Aho

För trettio år sedan gick jag förbi Maranatatältet på Norra Bantorget. Jag hade längtan att gå in, men jag vågade inte. Nu besöker jag för första gången i mitt liv Maranataförsamlingens möten och är så lycklig för att jag fått uppleva detta.
Jag är överlycklig! Det bubblar inom mig. Jag är en hemmagjord predikant, men jag vill ändå läsa ett bibelord som jag upplevt idag.
Jag vill inte skrämma någon, jag läser bara vad Guds Ord säger. Du får avgöra själv vad det innebär:
-Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.
(1 Petr 4:7-8)
Halleluja! Många synder blir förlåtna om vi vågar älska varandra. Du ska veta, min syster och min broder, de är borta för länge sedan. Vet du att i glömskans hav är fiske förbjudet. Inte ens jag får fiska där. Jesus sa till mig: -Risto, fiska inte i glömskans hav! Om han har förlåtit något, så är det borta för alltid, halleluja.
Jag har bott tre månader i ett gammalt båthus på Faxälvens strand i Västernorrland, och upplevde Gud på ett mycket speciellt sätt då jag bodde där ensam. Speciellt på nätterna har jag upplevt hur Gud talade till mig. En natt väckte han mig och sa: -Risto, nu är tiden inne. Gå ut och vittna om mig. Men jag hade ett hinder. Jag hittade en gång en gammal cykelpump, den var väldigt fin. Men så tänkte jag: varför ska jag spara den här cykelpumpen, jag har ju ingen cykel! Jag lämnade cykelpumpen och åkte iväg – halleluja! Om man är på resande fot, ska man ha så litet som möjligt att bära. En ryggsäck, och litet kläder på kroppen. Jag vet att Herren sköter resten. Man behöver inte bära cykelpumpar eller något annat skrot i sin ryggsäck. Herren befriar oss, halleluja!
Herren möter oss på de områden vi behöver hjälp. Alla har vi våra cykelpumpar vi borde lämna i soporna. Du vet själv vilken sak det gäller och vad det innebär. När du slänger bort det, så är det borta för alltid. Du ska aldrig fiska upp den sak du lämnat i Jesu namn. Det är borta för alltid!

Arbete och hängivenhet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sun, 20 Sep 2009 09:04:00 +0000

Text: Stina Fridolfsson

Gång på gång blir idrottsmän uppmärksammade för att de slår nya rekord inom olika områden. Nyligen var det en man som slog världsrekord i löpning. Han slog även sitt eget rekord. Han följdes av en hel värld, som förvånat och beundrande konstaterade att han slog rekord på rekord.
När sedan journalister kom och ställde frågor för att skriva om hans bragder, var det någon som äntligen ville få reda på hur det var möjligt att ideligen slå så många rekord. Och han hade svaret. Ganska kort, men oerhört talande:
-Arbete och hängivenhet.
Så är det. Hängivenhet och arbete. Man måste ge sig hän för att om möjligt vinna ett mål man sätter upp för sig. Och många idrottsmän gör stora uppoffringar för att vinna. De satsar sin kropp till träning många timmar.

Midnattsropet nr 4-09

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:19:00 +0000

Nr. 4 2009 av tidningen Midnattsropet

Ladda ner PDF

Pride nästa
Ledare av Berno Vidén

En förvandlande tro!
Emanuel Johansson intervjuar Aivaras Kulišauskas

Gud satte fiendskap
Predikan av Arne Imsen från 1980

Amos - en obekväm profetröst
Bibelstudium av Roger Lindroos

En hälsning från missionsfältet
Karin Vidén skriver från Dominikanska Republiken

Ny skollag kriminaliserar svenska föräldrar
Text: Karin Vidén

Reaktioner
Några reaktioner på regeringens förslag till ny skollag

Glädjefest i Albi då den nya lokalen invigdes
Stig Andreasson skriver från Frankrike

Pride nästa

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:13:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Tiden är ond! Så kan man med korta ord sammanfatta de dagar vi lever i. Jesus själv informerade och förvarnade vid flera tillfällen sina lärjungar om vad som skulle komma och i sammanhangen använde han uttryck som Vaken! Flyn! Ni är inte av denna världen! Världen kommer att hata er för mitt namns skull!
Jesus beskriver också den yttersta tidens dagar genom att jämföra dem med Lots och Noas tider, vilka präglades av att ondska och perversiteter upphöjts till norm. I Bergspredikans förunderliga undervisning förtydligar Jesus något av vad efterföljelsen handlar om; nämligen att försaka sig själv. Inte i en egocentrisk självmedömkan där försakelsen tar sig uttryck i religiösa riter, men däremot en försakelse som vittnar om att vi är tagna ut ur världen och tillhör ett annat rike; Guds rike! Bergspredikans budskap sätter fokus på himmelrikets sanna realiteter och avslöjar världens förrädiska lockelser och dess öde.

En förvandlande tro!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:09:00 +0000

Emanuel Johansson intervjuar Aivaras Kulišauskas

Aivaras Kulišauskas bor och arbetar sedan några år i Maranataförsamlingens storfamiljsgemenskap på Bällsta Missionscenter. Han är inte rädd för att ta sig an olika arbetsuppgifter och ser var behoven finns. Att församlingens bilpool blivit bättre omhändertagen på sistone är t.ex Aivaras förtjänst. Det står också klart att gästerna på Hotell Pilgrimshem fått en plats i Aivaras hjärta, han är ofta den som ger dem ett ord på vägen eller en inbjudan till församlingens möten.

Gud satte Fiendskap

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:08:00 +0000

Predikan av Arne Imsen, införd i MR 1980

Då fallet ägt rum och människan uppvaktats av Guds ärkefiende Lucifer, som är satan, var det med mycket avancerade avsikter satan gick fram. Framförallt ville han ha sin auktoritet, sin maktsfär och sitt välde förevigat med människan såsom sitt speciella redskap. Han ville få sitt välde, som kallas världen och egentligen hör tiden till men som går mot sin upplösning, förevigat i en evig rivalitet och strid med Gud.
Nu lyckades inte satan, men då fallet var ett faktum, då han flirtat till sig människans uppmärksamhet och genom sin kurtis förtrollat henne, hörde människan de ljuva tonerna från de väldiga utfästelser ormen gjorde i paradiset.Han sade: ”Gud vet att om ni äter av det här trädet, då skall ni bli lika Gud”, dvs skall ni få lika kunskap som Gud.
Guds avsikt var inte i första hand att förmedla kunskap till människan, utan liv. Därför lägger vi märke till att det rakt igenom hela historien varit en märklig kontrovers mellan det vi skulle kunna kalla för livet och kunskapen. Människan har sökt kunskap många gånger med avsikt att förbättra och underlätta livet, men hon har aldrig förmått söka sig till själva livets källa. Därför har kunskapen kommit att bli ett element eller ett instrument i strid mot livet. Eller ännu hellre: kunskapen har stått som en antipol till Gud själv.

Amos - en obekväm profetröst

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:07:00 +0000

Bibelstudium av Roger Lindroos

Jag har funderat en del över profeten Amos. Vem han egentligen var. Det står inte så väldigt mycket om honom, men i första kapitlet av Amos bok, läser vi att han var en av herdarna från Tekoa:
-Detta är vad som talades av Amos, en bland herdarna från Tekoa, vad han skådade angående Israel i Ussias, Juda konungs, och Jerobeams, Joas’ sons, Israels konungs, tid, två år före jordbävningen. (Amos 1:1)
Han var en herde; säger själv att han inte var någon profet. Några kapitel senare läser vi att han är varken profet eller profetlärjunge, utan en boskapsherde som lever av mullbärsfikon. Det står:
-Jag är varken en profet eller en profetlärjunge, jag är en boskapsherde, som lever av mullbärsfikon. Men HERREN tog mig från hjorden; HERREN sade till mig: ‘Gå åstad och profetera för mitt folk Israel.’ (Amos 7:14-15)
Vi förstår att han måste ha varit en enkel människa. Jag slog upp i Illustrerat bibellexikon där det står några rader om den tiden. Det grep mig, jag vill citera:
-De båda rikena, Israel och Juda stod vid denna tid på höjdpunkten av världslig och materiell makt. Men välståndet hade den allra mörkaste bakgrund. Moraliskt förfall härskade och religionen var som ett skal utan kärna. Omåttlighet och utsvävningar florerade, och med dem avgudadyrkan. De rika levde i överflöd, medan det arbetande folket led nöd. Man njöt rikedom och lyx och åstundade Herrens dag, vilken skulle bringa Israel glädje och ljus, medan de övriga folken skulle gå dom och undergång till mötes.
De här slutsatserna har dragits utifrån vad som skrivits under den här tiden. Bland annat från vad profeten Amos profeterade. Det står i andra kapitlet.
-Så säger HERREN: Eftersom Israel har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de sälja den oskyldige för penningar och den fattige för ett par skor. Ty de längta efter att se stoft på de armas huvuden, och de vränga de ödmjukas sak. Son och fader gå tillsammans till tärnan och ohelga så mitt heliga namn. På pantade kläder sträcker man sig invid vart altare, och bötfälldas vin dricker man i sin Guds hus (Amos 2:6-8)
Vi kan också läsa ur kapitel åtta:
-Följande syn lät Herren, HERREN mig se; Jag såg en korg med mogen frukt. Och han sade: “Vad ser du, Amos?” Jag svarade: “En korg med mogen frukt.” Då sade HERREN till mig: “Mitt folk Israel är moget till undergång; jag kan icke vidare tillgiva dem. Och sångerna i palatset skola på den dagen förbytas i jämmer, säger Herren, HERREN; man skall få se lik i mängd, överallt skola de ligga kastade; ja, stillhet må råda!” Hören detta, I som stån den fattige efter livet och viljen göra slut på de ödmjuka i landet, som sägen: “När är då nymånadsdagen förbi, så att vi få sälja säd, och sabbaten, så att vi få öppna vårt sädesförråd? Då vilja vi göra efa-måttet mindre och priset högre och förfalska vågen, så att den visar orätt vikt. Då vilja vi köpa de arma för penningar och den fattige för ett par skor; och avfall av säden vilja vi då sälja såsom säd.” (Amos 8:1-6)
Vi förstår att denna beskrivning av hur det var denna tid stämmer rätt bra. Israel var en makt att räkna med. Man hade rikedomar, men hade tillskansat sig denna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Det har talat till mig. Det är väldigt likt vår tid. Slaveriet, som vi trodde var avskaffat, har aldrig någonsin varit så utbrett som idag. Vi ser ut över jorden. Det finns rapporter om hur människor hålls som slavar. När vi hör om slavar, tänker vi på de svarta som togs från Afrika och skeppades långväga, och hur sedan det slaveriet upphörde i Amerika. Men det finns mycket mer slaveri idag, än om man inte så lätt upptäcker det. Människor säljs för att tjäna så att rikedomen ska växa hos några. Vi har här i vår församling fått höra förkunnas om vilken orättfärdighet vi själva egentligen lever i. Om vi ser närmare på vilken rikedom vi har, och på vilkens bekostnad vi har välstånd, så förstår vi.
Vi kan också läsa om Betel i Amos bok. Vi förstår att Amos var en ganska obekväm person. Herren visar honom att han inte kan spara Israel. Vi läser om en präst i Betel:
-Men Amasja, prästen i Betel, sände till Jerobeam, Israels konung, och lät säga: “Amos förehar en sammansvärjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke härda ut med allt hans ordande.
Ty så har Amos sagt: ‘Jerobeam skall dö för svärd, och Israel skall föras bort i fångenskap ur sitt land.’” Och Amasja sade till Amos: “Du siare, gå din väg och sök din tillflykt i Juda land; där må du äta ditt bröd, och där må du profetera. Men i Betel får du icke vidare profetera, ty det är en konungslig helgedom och ett rikets tempel.” (Amos 7:10-13)

En hälsning från missionsfältet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:06:00 +0000

Karin Vidén skriver från Dominikanska Republiken

Frid allesammans!
Vill med den här hälsningen informera något om de förberedelser inför kommande skolstart vi har ägnat en hel del tid åt under den bakomliggande veckan.
Redan i måndags då Veronica återvände efter att ha kört Berno till flygplatsen, inför hans resa hem till församlingen, åkte vi ut till Palavé där vi sammanstrålade med Esther, och tillsammans med henne besökte vi alla de hem som Veronica och hon tidigare uppsökt, där det finns barn som av olika anledningar inte fått skolgång.
Esther som är uppväxt i Palavé och som dessutom har arbetat i en skola i området känner de flesta människor på ett eller annat sätt. Hon vet var de största behoven av hjälp finns och kunde i den tryckande eftermiddagsvärmen vägleda oss fram genom den labyrint av leriga gångstigar som ringlar sig genom området där de mest fattiga bor. Lera, flugor, skabbiga hundar, och en massa människor överallt…..som alla tycktes vänta på att solen skulle dra sig undan något, för att ge plats åt skymningen med en förhoppningsvis sval kvällsbris. Vi besökte ca tio hem och tog reda på något om orsaken till att barnen i familjerna inte går i skolan, och inbjöd till inskrivning inför höstterminen.
Så på torsdagmorgon var vi på plats i skolan. Veronica tog emot föräldrar med barn och fyllde i det formulär av nödvändig information vi behöver ha om varje elev, alltmedan jag i rummet intill gjorde en del enkla tester med barnen för att något kunna bedöma den nivå han/hon befinner sig på.
Vi inbjöd också vid inskrivningen till kommande läkarmottagningar, och informerade om att skolan bekostar skoluniform, idrottskläder, skor, läromedel mm, och att ett mellanmål samt frukt serveras varje dag.
Några av eleverna har mycket speciella behov och jag vill nämna något om dem här.
Den första att skriva in sina pojkar var en haitisk mamma. Den ena pojken, Jonathan 7 år, har verkligen problem. Vid vårt tidigare besök i hemmet ropade mamman på honom att komma, men han var väldigt skygg och vågade inte titta på oss. Mamman tog då tag i hans arm för att få honom att stanna upp lite men han smet undan och försvann in i det skjul de bor i. Hon förklarade på stapplande spanska att han fick meningit (hjärnhinneinflammation) då han var mindre och sedan dess blev tyst och skygg. Veronica och Esther pratade med mamman och jag närmade mig sakta dörren där Jonathan stod och likasom gömde sig. -Hej, sa jag, och sökte hans blick. Jag sträckte sakta fram min hand mot honom, och tog försiktigt tag i hans hand som för att hälsa, och då vågade han faktiskt titta på mig och släppte fram ett litet leende…..!
Vid det test jag gjorde med elev efter elev vid inskrivningen visade sig Jonathan ha bra finmotorik - men inget talspråk. Vi samtalade Veronica och jag vad vi kan göra för denne lille grabb, och beslutade oss för att ge honom det vi kan åtminstone, så långt vi förmår, och så får vi hoppas på att talet ska lossna. Alternativet för honom är annars inget alls, så han får nu gå i vår skola tillsammans med sin bror Yondi som vi också skrev in.
Bland de nyinskrivna eleverna finns också tre bröder i åldrarna 9, 11 och 14 år, som utan sina föräldrar bor hos en kvinna i Palavé. De kom från Haiti för inte så länge sedan och hade knappt någon skolgång alls bakom sig. Som odokumenterade har de dessutom stora svårigheter att komma in i en statlig skola här.
Ännu ett av barnen är 8-åriga Niurca som har hydrocephalus, vattenskalle. Hon låg till sängs framför en TV då vi kom på hembesök, och hennes mamma berättade att hon sitter uppe i en stol ibland på dagen, men kan inte gå. Man opererade in en shunt för hjärnvätskan för ca tre år sedan eftersom huvudet då var enormt i storlek vilket innebar att hon inte kunde annat än att ligga, och kunde knappt inte heller prata. Nu mår hon bättre, men då den rehabilitering hon ordinerades efter operationen var alltför kostsam för denna fattiga familj blev det inget av utan tiden har bara gått utan träning. Niurca har en rullstol och vi räknar med att kunna erbjuda för henne anpassad skolgång åtminstone några dagar i veckan, och mamman var mycket tacksam för den hjälpen och kommer att lämna och hämta henne vid skolan.
Tillsammans med Niurca hoppas vi kunna ha Melanie 7 år, i en specialgrupp på eftermiddagen. Hon har en hjärnskada som innebär en förlamning i högra delen av hennes kropp. För några år sedan var hon sämre men genom den operation med påföljande rehabilitering vi då ekonomiskt kunde hjälpa till med förbättrades hennes förutsättningar något. Melanies mamma vill verkligen att hon ska få någon form av skolgång trots sitt handikapp, men ser ingen möjlighet någon annanstans än hos oss. Melanie är aktiv och full av energi, och har också som jag bedömer det stora problem med att selektera sina sinnesintryck. Vi vill iallafall ge henne möjligheten så långt vi kan sträcka oss, att få någon form av undervisning och träning på sin nivå.
Vi har för närvarande 17 elever inskrivna i årskurserna 1 och 2, och så gott som alla är haitier och några av dem har även svårt med spanska språket. De två flickorna med mycket särskilda behov planerar vi ha i en separat eftermiddagsgrupp då det är lugnare för dem. Många fler har sökt upp oss och ber om vår hjälp med sina barn. Behoven är mycket stora!
Exempelvis är Moniza 18 år, i behov av vår hjälp. Hon har Downs syndrom och har även en form av tbc, men läkare menar att hon förutom medicinering behöver en daglig sysselsättning och viss intellektuell träning för att må bättre. Moniza är med i många av våra möten och vi hoppas kunna på något sätt komma henne och familjen till hjälp.
Höstterminen börjar den 1 september och det är Veronica och Nahdja som tillsammans ska ansvara för årskurserna 1 och 2. Vi har erbjudit Esther arbete med eftermiddagsgruppen och hon tog glad emot det erbjudandet, och föreslog genast ännu en elev som har uppenbara behov av speciell hjälp.
Ja, som ni förstår så är skolarbetet och även barnmötena i Palavé ett angeläget böneämne även fortsättningsvis. Vi får genom det så nära kontakt med människor och inblick i ofta mycket svåra livssituationer, för oss många gånger övermäktiga att lösa. Evangeliets kraft blir dock så konkret och påtaglig då man ser hur det glada budskapet, omfattar hela människan, hennes ande, själ och kropp. Vi har fått för intet, för att också ge för intet. Likasom den lille grabben som kom med sina bröd och fiskar till Jesus, får också vi överlämna till samme Jesus, det vi har, så gör han undret mitt framför våra ögon och mättar folket! Det vi har är först och främst oss själva, och det är det som ska överlämnas i Jesu händer.
Gud välsigne er alla!

Ny skollag kriminaliserar svenska föräldrar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:05:00 +0000

Text: Karin Vidén

Utbildningsminister Jan Björklund presenterade den 15 juni Utbildningsdepartementets skollagsberednings förslag till ny skollag, Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet. Förslaget är sänt på remiss till ca 140 instanser vars svar ska inkomma senast den 1 oktober 2009. Regeringsproposition om ny skollag planeras läggas våren 2010 och lagen kan börja gälla den 1 juli 2011. Den nya skollagens 28 kapitel omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning.
Hemundervisande föräldrar över hela landet väntade med spänning och stort intresse på att lagförslaget skulle släppas till offentligheten för att få del av eventuella nya formuleringar och ändringar i den lagparagraf i skollagen man idag anger som stöd för sin hemundervisning, nämligen 10 kap 4 §:
Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter.

Reaktioner

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:04:00 +0000

MR presenterar här några reaktioner på regeringens förslag till ny skollag

Det är besynnerligt med den enorma tilltron till skolinstitutionens positiva betydelse i en människas liv, och tilltron till skolpolitikernas förmåga att göra riktiga bedömningar om vad som är väsentlig kunskap och nödvändiga obligatorier. Det är ju lätt konstaterat att skolan i flera avseenden befinner sig flera decennier tillbaka i tiden. Vi har genomgått en globalisering och en IT-revolution som medger en enorm flexibilitet och fantastiska möjligheter till vidgade vyer och mångfald. Men skolan tragglar på med obligatorisk närvaro för närvarons skull, och i skolbarnens ryggsäckar ligger fortfarande skrynkliga stenciler med RFSU:s världsbild, som ska prackas på alla…
/Barometerns Kolumnist den 24 juni, Karin Yngman

Glädjefest i Albi då den nya lokalen invigdes

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:03:00 +0000

Rapport från Frankrike av Stig Andreasson

Stina Fridolfsson introducerar:
Jag har haft den stora förmånen att vid tre tillfällen få följa med Åse och Stig Andreasson på resa till Frankrike och besöka några av de församlingar de gjort pionjärinsatser i. Den församling som fått speciell plats i mitt hjärta, är församlingen i Albi. Den växer och utvecklas. När de vid mitt första besök fick höra talas om Maranatas missionsarbete i Dominikanska Republiken, visade de stort engagemang, och har alltsedan dess sänt månatliga offer dit.
Då en gammal lada, nu restaurerad av många ivriga arbetare i församlingen, äntligen fick invigas som gudstjänstlokal var också jag inbjuden, men kunde inte åka vid detta tillfälle Ett år tidigare besökte jag tillsammans med Åse och Stig denna församling i Albi, och då åkte vi till den blivande möteslokalen. En stor del av församlingens syskon var engagerade i målande, spacklande, borrande och spikande. En underbar gudstjänst och församlingsgemenskap!

Den andliga striden i Bibelns ljus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 20:00:00 +0000

Bibelstudium av Michael Dakwar

-Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt 28:19-20)
-Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. (Ef 6:10-12)

Frälsning!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 19:59:00 +0000

Hälsning från Gösta Karlsson i Tranås

Bibelns centrala budskap är frälsning. Det gäller såväl i Gamla som Nya Testamentet. Hebreiskan är ju Gamla testamentets grundspråk, medan Nya Testamentet till övervägande del är skrivet på grekiska.

I Gamla Testamentet är det tre konsonanter som utgör stommen för ordet frälsning; nämligen jod, shin och ayin. Samma sak gäller ordet Jesus och Josua. I grekiskan skriver man sozo/soter, det senare står ett 15-tal gånger om Jesus i Nya Testamentet. Verbformen är sozein. Den språkliga betydelsen av ordet frälsning om vi nu håller oss till det, ja det omfattar så oändligt mycket positivt för människan. Jag går inte in på det nu men fokuserar på den andliga innebörden. Då tycker jag att Mästarens ord till Nikodemus inbegriper allt detta. Han säger: “Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon inte få se Guds rike.” (Joh 3:3) Att bli frälst är alltså att bli född på nytt.

Att fungera i räddningtjänsten

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 19:57:00 +0000

Appell av Bill Nyman

Det är underbart med alla de Guds under jag varit med om. Jag blev frälst efter 35 års tungt missbruk, döpt i vatten och andedöpt, och löst från fem tunga droger. Allting skedde på en gång, det sa bara pang, och jag for i golvet i kyrkan en tidig morgonbön efter att ha varit på behandling en vecka. Jag hade inte tänkt att bli frälst, men det bara small till. Gud visste hur jag var, att han behövde behandla mig så. Jag fattar inget av det som hände, men måste ut och berätta. Det går ju inte att förklara Guds under.
Jag vill läsa ur Jesaja:
-Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion, kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad, ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig. Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion. Ty så säger HERREN: Ni har blivit sålda för intet, därför skall ni också utan pengar bli återlösta. (Jes 52:1-3)
Jag hade blivit frihalsad där på golvet. Jag fick sedan lära mig det där ordet frihalsad, och tycker det var så bra. Jag fick lämna kvar bojan där på golvet.
Jag vill också läsa från Matteus, liknelsen om fisknoten:
-Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: “Ja”. Då sade han till dem: “Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt. (Matt 13:47-52)
Jag hade ingenting gammalt som var något att hämta ur, så jag fick bara nytt. Sen får jag väl fylla på av det gamla efterhand, men försöker att inte bli någon farisé.
Någon berättade om en kapten på en fisketrålare. Hur det kan gå till då de är ute och drar trål. Det är stora krafter i en trål, en tung lina. Båtmotorn drar och trålen ligger efter. Så kan det hända att trålen slår; dvs att den hugger i något okänt. Man drar ju i säkra trålleder, men det kan hända att något finns där. Då blir linan sträckt på en gång, och skepparen hinner inte slå ner den. Det medför att trålen slår, alltså bakändan går in under båten. Då rinner vattnet in – jättefort. Det enda skepparen har att göra när något sådant händer, är att få på manskapet och sig själv flytvästarna. Han vet inte hur allting fungerar i det där, men han vet att västarna ska på, sedan ska han slänga alla sina mannar i sjön, bort från båten, och hoppa i efter själv. När flytvästarna kommer i vattnet, så finns i dem ett slags piller, en tablett av något slag, och när den löses upp i vattnet, slår den till ett stift och en GPS-sändare börjar sända och då går det ett larm.
På räddningstjänsten sitter någon och sover i väntan på larm. Det börjar pipa i hans larmskärm, och när han tittar till ser han att där ligger fyra prickar. Det enda han ska bry sig om när han ser dessa prickar, är att väcka piloten som kör helikoptern, och sjukvårdaren, ytbärgaren och navigatören. De springer in till helikoptern, för de vet om att det är just det som ska göras. Så åker de iväg och helikopterpiloten får koordinaterna från mannen som sitter kvar där vid larmskärmen. De som ligger i vattnet har det inte lätt – tänk dig, det är natt, det är mörkt det är dimmigt. Man ser ingenting. Klart att de börjar fundera: Jag vet inte vad som ska ske, fungerar allt det här? Man kan föreställa sig tankarna som är där då.
Helt plötsligt hörs det ett dån. Det kommer ljus från strålkastaren, helikoptern kommer ner, ytbärgaren kommer och räddningsmanskapet tar upp männen från vattnet. Han som bevakar skärmen ser att prickarna slocknat och förstår att de nödställda som låg i vattnet har hämtats. Då återgår han till sin rutin och slumrar in, tills nästa larm kommer. Han ska inte bry sig om vad de räddade hette, vem skepparen var och vad som hände i övrigt. Sedan kommer också de tillbaka som hämtat dem. Ytbärgaren tar av sig sina grejer, gör iordning sin utrustning för att vara redo till nästa larm. Sjukvårdaren tar hand om vad som måste göras med dem som låg i vattnet, larmar ambulans om det behövs, och lämnar över de räddade att få vård och gör sig sedan redo för nästa larm.

Krön Jesus till kung!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 17 Jul 2009 19:55:00 +0000

Text: Ulla Näsholm

Mottot för sommarens maranatakonferens
är just det – Krön Jesus till
kung!
Jesus Kristus – den Messias Guds
eget folk väntade på. Han kom till sitt eget och de
tog inte emot honom, säger bibeln.
När människorna såg de under Jesus gjorde, förvandlade
vatten till vin, hur han fick fem bröd och
två fiskar räcka till tusentals människor, hur sjuka
blev helade… då förstod de att Gud hade sänt honom
och ville göra honom till kung.
Jesus drog sig undan med sina lärjungar. De
förstod att Jesus verkligen var Kristus och att han
skulle komma och befria sitt folk. Han skulle insättas
som kung, det var bara en tidsfråga och de
argumenterade vem av dem som skulle sitta på
högra och vänstra sidan. De tänkte mänskligt och
i politiska banor.
Det var inte Jesu tanke. Hans rike var inte av denna
världen, det sa han, men uppfattades ändå som
han skulle bli kung i den tidsålder som då var.
Guds tanke var högre än att bara ta sig an sitt
folk, han ville innefatta också hedningarna i sin
gemenskap.
Gud sände sin Son till jorden för att uppsöka och
frälsa det förlorade. Judarna hade Guds lag, men
var ändå förlorade. De kunde inte hålla lagen och
för att i någon mån hjälpa upp det gjorde de tillägg
i många av buden. Stadgar som kom att uppfattas
som en god tradition att ge akt på och de hade
kanske mer fokus på den tillämpningen än på Guds
eviga lag.
Jesus kom och han uppfyllde lagen. Han blev vår
överstepräst och samtidigt Guds offerlamm och i
Jesu namn kan alla människor komma i kontakt
med himmelens Gud.
Hedningarna var utan lag förlorade, men när Jesus
i sin död och uppståndelse besegrade sjukdomen,
synden och döden, brast förlåten i templet itu.
Uppifrån och ner. Vägen till Gud var öppen både för
hedningar och judar. De skriftlärde kände kanske,
eller borde anat, att en ny tid var inne.
Det står också omtalat i Nya Testamentet att en
skara präster blev lydiga och trodde när lärjungarna
förkunnade frälsningen genom Jesus Kristus.
I Jesu trefaldiga ämbete – präst, profet och konung
– hade Jesus utfört sitt uppdrag på jorden. I psalm
24 uttrycks hur Jesus träder in i himlen och hyllas
som ärans konung.
Han har sagt att han snart skall komma tillbaka
och hämta dem som hör honom till Maranata – Jesus
kommer! DÅ ska Jesus bli konung också på jorden,
för alla människor.
Till dess är han konung för sitt folk, han anför
striden, han leder in på nya områden och trakter så
att han kan bli känd av alla människor.
MEN han vill också vara kung, inte bara för sitt
folk och sin församling, han vill vara kung i varje
människas liv. Var och en som tror och bekänner
Jesus som Herre och tar emot hans frälsning, vill
han leda – också på det personliga planet.
Den allsmäktige Guden som ser varje människa
och vill frälsa a l l a, han vill också vara härskare
eller enväldig kung för den som tagit emot honom.
Så suverän är Gud och sådan omsorg har han om
var och en!

Midnattsropet nr 3-09

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 25 May 2009 17:54:00 +0000

Nu finns nr 3-2009 av Midnattsropet att läsa här. Vill du ha ett pappersexemplar av tidningen, beställ gratis genom att ringa tel 08 - 98 56 83 eller skicka e-post till info@midnattsropet.se.

Ladda ner tidningen som PDF här.

Innehåll:

Kampen för nådens evangelium
Ledare av Berno Vidén

Kristendom och politik
Text av Arne Imsen från 1964

Att välja rätt
Bibelstudium av Stina Fridolfsson

Manifestation av vilsenhet och förförelse
Reaktion på Jesusmanifestationen av Karin Vidén

Glädje och fest eller gråt och klagan?
Bibelstudium av Emanuel Johansson

Kampen för nådens evangelium

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 13:49:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Galaterbrevet är olikt Paulus övriga brev. Redan från inledningen märker man att det är mycket speciella skäl som ligger till grund för det han skriver.
Efter sin första missionsresa, då han tillsammans
med Barnabas förmedlat evangelium till Galatiens bygder, vilket resulterade i att minst fyra nya församlingar föddes till liv, går det inte lång tid, kanske ett år, innan han nås av oroande rapporter om hur judaiserande bröder från Jerusalem besökt de platser han varit på. Deras ärende var att omkullkasta det evangelium Paulus predikat och påföra dem ett religiöst ok genom att blanda in judiska traditioner och riter i evangeliet.
Anklagelserna som riktades mot Paulus antog de mest lögnaktiga former men gick i stort sett ut på att misskreditera honom som apostel och utmåla honom som en person som på ett lättvindigt sätt anpassar evangeliet till den som lyssnar.
På grund av de stridigheter som blossade upp har den kristna församlingen i alla tider haft tillgång till den undervisning Galaterbrevet
ger, där evangeliets grundsatser med himmelsk
auktoritet fastslås. Ingen människa kan bli frälst vare sig genom religiösa traditioner eller genom sina egna gärningar!
T
raditionens förbannelse har under seklernas
gång satt sina spår inom kristenheten. Miljontals människor har exempelvis genom den romerska katolska kyrkan förvillats in i en falsk tillvaro där man förlitar sig till de sakrament
kyrkan erbjuder som frälsningsmedel. Den moderna ekumeniken banar vägen för ytterligare kategorier av kristenheten in under katolicismens förrädiska inflytande. I den traditionella
frikyrkliga församlingen är förvirringen
idag förödande. Dess företrädare väljer medvetet att i ekumenikens namn fördjupa gemenskapen med Rom, med de sammanhang
där man i egenskap av medlemskyrka i Sveriges Kristna Råd skrivit under på Charta Oequemenica, där första kapitlet fastslår: “Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka”.
Den nyligen avslutade Jesusmanifestationen i Stockholm, där massorna enades i tillbedjan bland korstecken, madonnabilder, Kristusbilder,
Jesusplakat, kors, krucifix och inför brännofferaltaret där den svarta röken steg upp mot skyn, bekräftar avfallet inom svensk kristenhet.
Parallellt i tiden växer det upp messianska rörelser som förändrar frälsningsbudskapet genom att lägga till och dra ifrån bibliska sanningar. Man grumlar budskapet och talar allt mer om att vägen till frälsning inte är så enkel som bibeln lär. Det märkliga är att även evangeliska kristna låter sig attraheras av dessa bedrägliga läror. Inom exempelvis den Messianska
föreningen säger man att “frälsning handlar om att konvertera till den messianska judendomen”, varefter man pålägger människor
att hålla judiska riter, seder och bruk. Med andra ord säger man att frälsning uppnås genom påbudet att hålla Mose lag.
P
aulus proklamerar: “Om rättfärdighet kunde
vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden”, och “om någon förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.”
I samma brev till galaterna beskriver Paulus hur han fick gå tillrätta med Petrus som av fruktan för judiska bröder från Jerusalem föll tillbaka in i judiskt väsende. Tidigare hade han delat en fullödig församlingsgemenskap med både judar och hedningar vilket innebar att man även åt vid samma bord. Nu drog Petrus sig undan från bordsgemenskapen, något Paulus
kallar för skrymteri, för att i nästa andetag påminna om vikten att vandra med fasta steg enligt evangelii sanning.
Paulus hade alla möjligheter att själv berömma
sig av laggärningar, men sedan han mötte Jesus förvandlades hela hans liv. Allt som var innan räknade han som avskräde – för att vinna Kristus. Med samma håg och övertygelse får vi fortsätta kampen för nådens evangelium, ty det – och inget annat – är en Guds kraft till frälsning!

Kristendom och politik

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 13:35:00 +0000

Av Arne Imsen, 1964
Kapitel 4 ur boken I världen men icke av världen

För varje val överräcker de politiska ledarna rosor åt landets kristna väljare. Smickrande och inställsamt uttalar de sig om de kristna värdenas betydelse för vår kultur och vårt folks moraliska fostran. Hur äkta dessa sympatier är och hur djupt denna övertygelse sitter bär på sitt sätt den framväxande nyhedendomen vittnesbörd om. Med dessa locktoner söker man fånga alla kristna. Levande kristna genomskådar dock de själviska avsikterna och finner det uteslutande genant med denna närgångna uppvaktning. Det är istället den fåfänga namnreligiositeten, som imponeras då mäktiga politiker i förföriska tongångar sjunger religionens lov och söker bevisa att just deras parti vill slå vakt om de betydelsefulla kristna värdena. Det är uppenbart att det icke är dessa värden man skattar så högt, utan snarare värdet av de röster de kan tillgodoräkna sig bland de kristna för sitt politiska maktspel.

Att välja rätt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 13:24:00 +0000

Bibelstudium av Stina Fridolfsson

Abraham var troshjälten som beskrivs på ett speciellt sätt i Bibeln. Han blev fader till många folk, framför allt Guds egendomsfolk Israel. Och han kallades Guds vän. Han drog ut från en kulturellt mycket framstående miljö. Utgrävningarna från den gamla staden Ur i Mesopotanien har visat att man hade en för den tiden oerhört väl utvecklad standard och staden var också ett religiöst centrum för avgudakult. Men Abram, som han då hette, hade lyssnat in rösten från Herren Gud, himmelens och jordens skapare. Han drog ut från den hedniska miljön, fastän han inte visste vart han skulle komma. Det enda han visste, var att han hade fått kontakt med den levande Guden. När ingen förhoppning fanns, då tvivlade han ändå inte, utan trodde på Gud. Och det räknades honom till rättfärdighet.'

Manifestation av vilsenhet och förförelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 13:01:00 +0000

Reaktion på Jesusmanifestationen av Karin Vidén

På Stockholms gator och torg församlades kristna i gemensam Jesusmanifestation. Där fanns från olika riktningar ett brett spektra representerat under ekumenikens inbjudande parasoll
denna soliga och vackra majdag. I långa tåg drog man fram genom huvudstaden med affischer och banderoller, proklamerade och sjöng, för att på olika sätt visa sin tro på Jesus. Till sist slöt man upp i Kungsträdgården där de kristna bokstånden stod tätt bland blommande körsbärsträd, och där erbjudanden om försäljning och prenumerationer av skilda skrifter och annat lockade människor till sig. Numerären var enorm denna dag, med 18 000 personer samlade i ekumenisk anda. Från den stora scenen presenterades budskapet av bl a Svenska kyrkans Hakon Långström, pingströrelsens Niklas Piensoho, Oasrörelsens Berit Simonsson, journalisten Göran
Skytte, Centrumkyrkans Stanley Sjöberg, Livets Ords Ulf Ekman, katolske biskopen Anders Arborelius och fader Raniero Cantalamessa från Rom m fl.

Glädje och fest eller gråt och klagan?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 12:47:00 +0000

Av Emanuel Johansson
Ett bibelstudium utifrån berättelsen om den rike mannen och Lasarus.

Det är viktigt att vi tar vara på den korta tid vi har, och ställer oss till Herrens förfogande. Det finns så mycket som vill pocka på vår uppmärksamhet och erbjuder både det ena och det andra som man kan lägga tid och krafter på, men som i slutändan inte är någonting värt. Det gäller att vi fattar beslutet att följa Jesus, och sedan inte vacklar utifrån olika omständigheter vi hamnar i, utan står fast. Då får vi uppleva Guds välsignelse i våra liv.

Skapelse kontra evolution

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 11:47:00 +0000

Jan-Egil Hafsahl undervisar
Creatio ex nihilo - skapelse av ingenting

Skapelse kontra evolution. Det är ämnet för mitt föredrag. År 2009 är det år då världssamhället firar 200-årsjubileet för Charles Robert Darwins födelse, och även 150-årsjubileum för utgivningen av boken On the Origion of Species by Means of Natural Selection. Lika naturligt som 200-årsjubileet är firandet av ett historiskt faktum – en stor vetenskapsmans födelse – så firar man 150-årsjubileet som året då sanningen om människans uppkomst genom utveckling fördes fram i ljuset.

Gerard Wallgren - visionären

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 11:29:00 +0000

Reportage av Stina Fridolfsson

-Vad Herren säger, det skall jag tala.

Gerard Wallgren, som fyllt 95 år, har alltsedan han blev frälst på 1920-talet levat i väckelse. Han har inte låtit något hindra från att söka sig till församlingsgemenskap där andens liv fungerar och gåvorna är i bruk. Själv deltar han ivrigt med lovsång, profetia och förbönstjänst i varje väckelsemöte. När han sistlidna påsk deltog i Maranataförsamlingens konferens i Stockholm, fick Midnattsropet tillfälle att göra en intervju med den vitale visionären, som hade mycket att berätta från ett långt liv i tjänst för Gud.

"Din tro har hjälpt dig!"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 11:24:00 +0000

En hälsning från Jan Åke Larsson

Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne. Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel. Hon tänkte: “Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk.” På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: “Vem rörde vid mina kläder?” Hans lärjungar sade till honom:
-Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?

Då vände Gud sig bort

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 11:18:00 +0000

Appell av Sven Thomsson

Dessa ord står i Apg. 7:42 och ingår i Stefanus tal strax före hans martyrdöd. Israels folk hade förkastat Herren och hans tjänare Mose. De ville inte vara Herren lydiga, utan stötte bort honom och vände sina hjärtan mot Egypten. De sa till Aron:
-Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land. Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk. Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara"…(Apg.7:40-42).
Gud hade med stark och väldig arm genom sin tjänare Mose fört sitt folk ut ur träldomslandet, Egypten. Men de var olydiga, otacksamma och ohörsamma. De knotade och knorrade under ökenvandringen.

Hjälp oss be till Gud om en rättfärdig byggmästare!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 23 May 2009 11:07:00 +0000

Utdrag ur mailhälsning från Dominikanska Republiken, där Berno Vidén just nu tillsammans med syskonen i Comunidad Maranata administrerar ett saneringsarbete i La Cañada, ett av huvudstadens fattigare bostadsområden.
Både människor och boendemiljön har upplevt ett lyft genom evangeliets förvandlande kraft.
Inför församlingens byggprojekt som till hösten inleds i Palavé, vädjar Berno om förbön.

De senaste veckorna har vi med hjälp av broder Isaias Rodriguez som anställd, arbetat en hel del i La Cañada i Las Palmas med att bygga över det stinkande kloakvattnet som rinner där. Det är ett stort projekt med stort ansvar för oss att hantera, och som visat sig ge oss kontakter med många nya människor. Det ekonomiskt administrativa ansvar vi gått in i ledde oss ganska omgående direkt in i ett typiskt exempel på hur korruptionen här fungerar som en för många helt naturlig sak. Vi har nämligen h aft svårigheter med att få ut betalt material. Järnhandlaren berättade för mig att då kommunen handlar i hans butik så är det alltid nyckelpersoner som kommer och ska hämta ut sina privata provisioner. Det här fallet med oss är det enda han kan minnas där det inte förekommit. Material har alltså undanhållits oss i väntan på att se hur mycket som blir kvar då alla fått sitt. Bubblan sprack dock då vi gick till borgmästaren och beklagade oss över situationen, vilket ledde till att både järnhandlaren och kommunens samordnare kontaktades av honom och blev korrigerade. Till saken hör att samordnaren mer eller mindre tvingade oss att handla materialet i just den järnhandeln, något borgmästaren reagerade kraftigt på. De av saneringsarbetet berörda grannarna i La Cañada har alla genom det som skett visat oss stor tacksamhet och gett oss allt förtroende.

Första arbetsetappen, som sträcker sig från syster Clotildes bostad, är nu klar och man märker att det innebär ett stort lyft för hela området. Vår syster deltar även hon aktivt i detta arbete genom att servera byggarbetarna mat och kaffe.
Vi ser alltmer hur missionsarbetet i Palavé är angeläget. Ännu några haitiska familjer kommer numera på våra möten, och vi har också fått be till Gud för flera personer. För en vecka sedan fyllde Jessica elva år och det ville vi fira med att hon fick bjuda sina kompisar på ett riktigt födelsedagskalas! Men då vi kom till Palavé förstod vi att något nyligen inträffat. Där utanför samhällets polisstation var massor av folk samlade. En nittonårig haitisk kvinna, gravid i sjätte månaden hade nyss brutalt skjutits till döds av barnets far, en dominikansk polis, som sedan sköt sig själv till döds, precis utanför polisstationen. Haitiska, främst unga män, som fanns i närheten greps av polis och fraktades på två lastbilsflak iväg – förmodligen för att lämpas av vid gränsen. Trots den oro som präglade hela området kunde vi i alla fall fira Jessicas födelsedag.

Jesus kommer!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 22 May 2009 17:41:00 +0000

Profetiskt brandtal av Arne Imsen från 1970:

Midnattsropet nr 2-09

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 15:05:00 +0000

Midnattsropet nr 2 2009 når idag sina första prenumeranter. Nu finns den även att läsa här på hemsidan. För dig som vill ha papperstidningen går det bra att ringa och beställa på 08-985683.

Ladda ner PDF här.

Himmelska medborgare med himmelskt uppdrag

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 15:04:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

För snart fyrtio år sedan förmedlade Arne Imsen en väckande appell om Jesu tillkommelse. Talet, som bland annat finns med på cd-skivan “Jesus kommer”, var kort och komprimerat och innehöll ett brett spektra av händelser som idag äger större aktualitet än då budskapet förkunnades. Det handlade om den materialistiska kulturens bräckliga grund och snara undergång, något ekonomiska analytiker ofta påminner om idag.

Som en motpol till världens politik, där man med orättfärdighet bygger upp sina välfärdssamhällen, har Gud tagit ut ett folk, som i liv och gärning proklamerar Guds rikes politik som församlingens politik. I församlingen råder Gudsstyre och där härskar rättfärdigheten. Där finns vare sig fattig eller rik, men däremot en förnöjsamhet över Guds dagliga omsorg. Jesus sa:

De hade toppjobb i Jerusalem

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 14:52:00 +0000

Reportage av Ulla Näsholm

Michael Dakwar var nyhetsredaktör på israeliska TV1 i Jerusalem och svenskfödda Nina jobbade på generalkonsulatet i samma stad.Båda var evangeliskt troende och hade träffats genom Operation Mobilisering. Nina hade arbetat som volontär i olika länder och Michael var stationerad på huvudkontoret för OM i Haifa.De gifte sig, fick två barn, Markus som nu är 11 år och Paul som skall fylla 14.För fyra år sedan flyttade de till Sverige.”Gud öppnade dörren, så kände vi det”, säger Nina.

Den levande Gudens församling

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 14:50:00 +0000

Predikan av Arne Imsen från 1992

Det heter i 1 Tim 3 från vers 14:
-Detta skriver jag till dig, fastän jag hoppas att snart få komma till dig.
Jag säger dig, det är bråttom. Man måste snabbt få tag i sanningens ord, så man inte påverkas av andra budskap som tävlar om vår uppmärksamhet.

-Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste. (1Tim 3:15 )

En hälsning från de norska fjällen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 14:42:00 +0000

Gertrud Johansson rapporterar från skolungdomsveckan i Norge

Efter en lång bilresa genom Norges vackra dalgångar strävade bilarna uppåt, uppåt, uppåt.
-OH,vad högt! är vi inte framme och uppe snart? undrade vi. Jodå, till slut låg platsen, där Jotunfjell leirskole håller till, framför oss.“Raubergstulen” heter den egentligen, där Pilgrimsfolket detta år anordnat skolungdomsvecka.Vilket ställe! Där hade förr en fäbodvall legat, nu var där byggt ett fint fjällhotell med gott om plats för oss alla, ett sextiotal förväntansfulla barn, ungdomar och vuxna. Där var så oerhört vackert med snöklädda mäktiga fjälltoppar åt alla håll.Vi var ovanför trädgränsen. Luften var ren och klar, stillheten mycket påtaglig för oss stressade storstadsbor. På sena kvällen kunde man gå ut och se på en storslagen stjärnhimmel.Vilken mäktig Gud vi har!

Den urkristna församlingens ideal

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 14:38:00 +0000

Bibelstudium med Michael Dakwar

Jag vill dela med er några tankar angående den kristna församlingens mötesordning och ledarskap. Jag tror att Guds ord ger oss instruktioner, och apostlarna själva gav oss en hel del instruktioner om hur vi ska uppträda i församlingen. Men de för också vidare till oss en del traditioner. Det är viktigt för oss att hålla fast vid apostlarnas traditioner, även om andra församlingar menar att apostlarnas traditioner inte är så viktigt att hålla fast vid. Men jag tror att liksom det är viktigt att hålla fast vid vad apostlarna undervisar, så är det också bra och passande för oss att hålla fast vid deras traditioner. Vi kan läsa ett exempel i 2 Tess 2:15

Nöden kallar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 14:17:00 +0000

Berno Vidén rapporterar från Dominikanska republiken

Dominikanska Republiken har i likhet med många andra av världens länder drabbats av recession. Massuppsägningar och höjda matpriser har orsakat protester på olika platser där mestadels fattiga familjer bor. Myndigheterna försöker på alla sätt hålla skenet uppe och undvika att de än så länge sporadiska protesterna övergår i mer landsomfattande strejker.
Det finns ett område där det inte verkar råda någon som helst recession och det är inom narkotikahandeln. Landet har under senare år blivit en alltmer anlitad länk för att smuggla droger vidare till USA och Europa. Idag utgör man tillsammans med Haiti den absolut största smuggelvägen för narkotika från främst Colombia.
Landets president Leonel Fernandez har uttryckt stor oro över hur högt uppsatta politiker dragits med i den luckrativa smuggelverksamheten, något som gått så långt att festligheterna på nationaldagen den 27 februari var nära att ställas in. Skandalerna har varit många. Enligt uppgift lär det finnas inte mindre än 60.000 platser i landet där man lätt kan få tag på narkotika, vilket är fler än vad det finns colmados, den typiska kvartersbutiken som finns i alla områden.
I norra delen av landet ligger turistorten Puerto Plata. Där har i dagarna avslöjats hur polisen, narkotikaroteln inkluderad, varit den som styrt droghandeln genom att langarna veckovis betalat beskyddarpengar till polispatrullerna. Man har mer eller mindre varit avlönad av maffian. Ingen langare startade där någon verksamhet utan att först komma överens med polisen. Korruptionen i sammanhanget får här spegla den situation landet befinner sig i, som tillsammans med missbrukarproblemet är ett hot mot hela den uppväxande generationen.

Oro och förvirring bland den breda ekumenikens talesmän

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 14:11:00 +0000

Text: Stig Andreasson

Människor kan bli oroliga för mycket olika saker. För en tid sedan beskrev en svensk luthersk präst sin djupa oro inför det närmande till den katolska kyrkan som sker inom praktiskt taget alla kristna samfund i vårt land just nu. På sistone har det emellertid visat sig att det också finns kristna som beklagar denna utveckling och varnar för den. Detta har nu fört till att den breda ekumenikens talesmän i sin tur blivit verkligt oroliga. Och samtidigt förvirrade. Vilket ibland gör att de talar med kluven tunga. Här resumeras några smakprov på vad som skrivits från det hållet på sistone.

- Som att vända på en hand!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 14:09:00 +0000

Nils-Erik Dahlgren vittnar om sin frälsning

Till Maranataförsamlingens väckelsemöte kom nyligen helt överraskande en broder resande från Bingsjö i Dalarna tillsammans med sin fru. Han blev frälst för över fyrtio år sedan då Maranataväckelsen drog fram i hans hemtrakter, och tog tillfället att berätta:
Jag ska berätta om när jag blev frälst. Det var länge sedan, och Maranata hade en del möten i Bingsjö där jag bodde. Jag ville bli frälst, jag gick och bad hemma och började uppleva Gud. Jag gick i skogen och bad . Så började jag känna Guds närvaro. Men jag hade litet svårt att ta steget över till Jesus. Så småningom började jag bedja så här: -Gud, ge mig kraft och led mig in i frälsningen.
Jag hade inte mod att gå till ett möte för att bli frälst. Men då ledde Gud det. Det var en lördagkväll, min bror och jag gick ut. Så hamnade vi i Toftbyn hos några vänner. De sa: -Kom in och sätt er här inne! Javisst, vi gick in och satte oss längst in i hörnet, dumt nog. Och rummet fylldes med folk. Över trettio personer, fyrtio kanske. De satt och sjöng, och vi tyckte det var härligt. Men så skulle de be till Gud, och alla ställde sig på knä runt om i rummet, och vi kunde ju inte komma ut. Vi var inlåsta i hörnet. Men jag hade ju upplevt Gud och då tänkte jag att jag kunde väl ställa mig på knä jag också. Min bror gjorde likadant. Så kom en äldre dam och lade handen på oss och sa: -Så härligt att ni blev frälsta ikväll!
Jag kände inget särskilt då. Men sedan, dagen efter, hade min mamma berättat om det här och det blev känt runt om i byn där vi bodde. Så träffade jag några kompisar på eftermiddagen. -Vi hörde att du blivit frälst, sa de. -Javisst, sa jag, och sedan fick jag vittna litet för dem. Och när jag gick hem sedan, då kom bara Guds Ande, Guds flöde gick igenom mig, jag kände liksom att nu har jag verkligen vänt om! Det var som att vända på en hand. Hela mitt liv blev förvandlat. Jag rökte innan men dagen efteråt märkte jag att jag inte hade rökt. Jag hade cigarrettpaketet i fickan, och hade inte rökt på hela dagen! Jag fortsatte ha cigaretterna med mig för säkerhets skull. Men sen gick det flera dagar, och på lördagen efter tänkte jag: -Nej, nu slänger jag bort de här. Jag blev aldrig röksugen mer. Gud tog bort begäret utan att jag märkte det. Det kan Jesus göra.
Det här var länge sedan, det hände 1967. Det är många år sedan. Men det står i bibeln att Jesus är densamme, igår och idag och till evig tid. Han förändras inte. Tiderna förändras och vi förändras, men han förändras inte. Han vill samma sak ännu. Han vill möta människor och förvandla människor. Han vill att människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Han vill möta människor. Han vill möta just dig. Gud välsigne dig!

Tre sidor av Jesu död

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 14:06:00 +0000

Undervisning av Tage Johansson

Man kan se, och som någon har sagt, att det Nya Testamentet är gömt i det Gamla Testamentet och det Gamla är uppenbarat i det Nya.
Vi kan tydligt se Guds frälsningsmetod i gamla förbundets förebilder, som han sedan verkställde i Jesus Kristus.
Guds handlande i Egypten i öknen och i det förlovade landet, beskriver in i minsta detalj vad som sker med människans frälsning i nya förbundets tid.
Människan blir kallad där hon befinner sig på syndens och träldomens territorium. Hon är i samma belägenhet som den förlorade sonen som befann sig i ett främmande land. Folket i Egypten befann sig i ett träldomsland där Faraos maktspira rådde.
Han är en bild på denna världens furste, som är Satan.
När tiden är mogen förkunnas ett maktord från Gud: ”Släpp mitt folk!” För att ett utvalt folk skulle frälsas från Egypten, började Gud med en domsförkunnelse.
I Apg. 7:7 står det att det folk som hebréerna var trälar under skulle Gud döma, och sedan skulle de draga ut och hålla gudstjänst åt honom. Guds frälsningsagerande börjar alltså med en dom. Domen kom genom en som syndade och ledde till en fördömelsedom. (Rom 5:11) Gud förkunnar redan före fallets dag för Adam, att en dom verkställts: ”Du skall döden dö om du äter av det förbjudna trädet.” Domens konsekvens var oundviklig i Egypten. Döden gick fram över allt förstfött, både bland människor och djur. Ett stort klagorop uppsteg i landet, som aldrig tidigare hade hörts och som aldrig mer på ett liknande sätt skulle höras.
I Egypten fanns dock ett folk som inte drabbades av domen. Deras dom var redan verkställd över ett lamm. ”Se Guds lamm som borttager världens synd.” (Joh 1:29) Det slaktade lammets blod skilde mordängeln från folket som skulle tåga ut. Nya Testamentet lär att Jesus inte enbart led ett dödsstraff i vårt ställe, utan att det finns flera andra frälsningsdimensioner som vi kan tillägna oss genom tron. Hans död innefattar också att vi har dött med honom. Adams historia är ett avslutat kapitel. Vi är med andra ord frikopplade från detta släkte och den gamla människan är död med Kristus. En död människa skall begravas, hur nära och kär den än har varit. Paulus måste påminna romarna om detta.

Den fria människan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 13:56:00 +0000

Av David Smeds

David Smeds, tidigare universitetsadjunkt på Mälardalens Högskola där han undervisat i ekonomi, deltog med ett par lektioner under Maranataförsamlingens bibelskola i höstas. Han tog upp den aktuella frågan om skapelsetro eller evolutionistisk åskådning, och vilka konsekvenser det får för människans livsstil. Här publiceras ett avsnitt ur en av lektionerna..

Låt oss läsa litet om hur det var när Gud skapade människan. Jag hade litet funderingar omkring när Gud skapade den fria människan. Jag läser från 1 Mos 2:7

Ett folk på väg ut ur tiden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 13:50:00 +0000

Text: Karin Vidén

Guds vision för vår tid handlar om ett folk på väg ut ur tiden, ett maranatafolk som går korsets väg som leder hem!

Då Gud kallar människan till sig handlar det för henne om en total kapitulation inför hans frälsning, en underkastelse inför den metod och räddningsaktion han själv planlagt i och genom sin son Jesus Kristus. Hur ofta gör vi inte Guds frälsning till en tämligen lättköpt och attraktiv vara som gärna får kittla våra sinnen, och helst inte innebära alltför stora förändringar i vår livsföring. Det får gärna vara en glättig lite-lagom-frälsning, eller en hemsnickrad på-mina-egna-villkor-frälsning. Guds frälsning är dock något oerhört dramatiskt; ett drama där människan i sanningens ljus från korset får insikt om synd, nakenhet och evig förtappelse. Frälsningen är Guds svar på människans desperata nödrop och åkallan om räddning där hon befinner sig i dödens käftar!
Medlemsskap och social tillhörighet i den kristna gemenskapen är ingen garanti för varken frälsning här i tiden eller inför evigheten. Ingen präst och ingen kyrka, inget samfund och inga goda gärningar, nej inte heller Maranataförsamlingen i Stockholm kan stå som garant för någon människas eviga väl.
Att bejaka Kristi kors är ett personligt val, eller mer korrekt, ett svar på en kallelse, vars ovillkorliga följd innebär att bli betraktad som en dåre av en sekulariserad samtid. Kristenheten acklimatiseras och assimileras alltmer in i rådande samhällsfrågor inom politik, religion och kultur, och avfallet från Guds eget ord där korset är centralt, är ett faktum. Korset som glittrig symbolik fascinerar dock människan, men är genom sin religiösa attraktion och utsmyckning ändock helt ofarligt för den aktiva ondska som i allt söker beröva korset dess frälsande kraft. Då Jesus spikades upp därpå, handlade det om hån och spott, trakasserier och djupaste smärta under bördan av mänsklighetens synd. Lydnadens väg innebar för Frälsaren ett ohyggligt lidande och en ofrånkomlig död, och för hans sanna efterföljare har korset genom alla tider inneburit frälsning och självlivets död, genom överlåtelse till Honom. Jesus Kristus är försoningen för våra synder, och hans dyrbara blod är det enda reningsmedel som gäller inför Fadern. Han är det försoningsoffer Gud gav av kärlek till dig och mig. Han som är uppståndelsen och livet är för varje människa den enda framkomliga vägen till Gud, till evigt liv och till evig salighet!

- Evangelium är en Guds kraft till frälsning och inte ett resonerande!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 13:37:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

Talet om korset är en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Aposteln Paulus skriver om när han kom till Korint:
-När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. (1 Kor 2:1-5)
När jag blev frälst och förstod att Jesus var en verklighet och att jag måste välja, så var det inte genom intellektuell övertygelse och övertalning jag blev övervunnen, utan genom den helige Andes överbevisning om att Jesus fanns och att han redan var min Frälsare.
Paulus säger om sin ankomst till Korint att han där inte ville veta av något annat än Jesus Kristus och honom såsom korsfäst. Han skriver att han var svag och rädd och orolig när han kom dit.
I Apostlagärningarna kan vi läsa att Paulus kom till Aten, och sedan lämnade han Aten och kom till Korint. Man kan då fråga sig vad han upplevt i Aten som fick honom att inta denna attityd som han beskriver för korinterna, vad som fick honom att känna så här. I Apostlagärningarna beskrivs hur atenarna tyckte om att diskutera och de gärna lyssnade till filosofer av olika skolor. På torget i Aten började man diskutera med Paulus och med varandra, och undrade vad den här pratmakaren Paulus kunde ha att komma med. Då tog Paulus till orda och sa:

- Vi ska vara fyrljus i natten!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 13:36:00 +0000

Vittnesbörd av Stig-Erik Vestman
Det är ett stort privilegium att få tjäna Jesus i denna tid. Tiden är kort, Jesus kommer snart, och vi har alla ett viktigt uppdrag på denna jord att bärga själar för himlens land. Vi måste rusta oss med den rätta rustningen så vi kan hålla ut i denna tid. Vi står inför Jesu tillkommelse, men ännu finns tid att rädda själar.
Jag var femton år då jag blev frälst, hemma i Jakobsstad i pingstförsamlingen där. Jag gick dopets väg. Men jag försummade att läsa Guds ord, och när jag kom upp i övre tonåren, kom jag bort från den rätta vägen. Vid tjugo års ålder började jag på ett jobb med ofrälsta arbetskamrater. Min bibel blev lagd i bokhyllan och började samla damm. Istället var jag ute med mina ofrälsta arbetskamrater. Någon gång kunde det hända att jag satte på någon gammal skiva eller kassett med Maranatasånger. Det fanns något inom mig som sa: Stig-Erik, du är på fel väg och jag vill ha dig tillbaka på den rätta vägen! Det tog tio år, sedan på ett möte i Jakobsstad gick jag fram och sa: Herre Jesus, du ser att jag har gjort fel. Nu vill jag komma tillbaka till dig Jesus, och den rätta vägen. Jag tänkte på den gode herden och kände mig som det förlorade fåret som var ute och sprang bort. Jag är så tacksam till Jesus att jag fick möta honom och komma tillbaka.
Syskon, vi har mycket att vara tacksamma för idag, att vi får ha Jesus. Han är vår enda räddning idag, både för det här landet och var och en av oss. När vi samlas till bönemöten på Bällsta, brukar jag tänka: Måtte vi få vara en stor stark skara i vårt land som ännu får nåd att proklamera ett glatt budskap, att vi kan gå emot ondskan i vårt land. Vi har löftena i Bibeln att vi ska få hjälp från ovan när vi åkallar Guds namn. Ibland ser jag liksom syner i natten; jag ser fyrljus. Vi har som uppgift att vara fyrljus i den mörka farleden och dra in människorna i hamn. Vi måste se till att vi inte slocknar. Det kanske känns tungt och svårt ibland, men vi har Jesus och vi har en uppgift. Vi ska inte låta den onde eller något skrämma oss, för vi har löftena i den Gamla Boken. Det stora fyrtornet som lyser är himlahamnen. Och, broder och syster, var du än bor: Håll ut! Vi är snart hemma!

Friköpt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 08 Apr 2009 13:28:00 +0000

Appell av Stina Fridolfsson

-Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

Midnattsropet nr 1-09

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 04 Feb 2009 17:05:00 +0000

Midnattsropets första nummer för 2009 är nu klart. Fria exemplar kan beställas här eller genom att ringa till Maranataförsamlingen i Stockholm, tel 08 - 98 56 83. Samtliga artiklar går även att läsa på den här sidan, dock visas ej annonser och alla foton som finns i pappersupplagan.

Yttersta tiden är idag!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 11:30:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Redan aposteln Johannes lät meddela att han levde i den yttersta tiden. Han väntade Jesus tillbaka under sin tid. Likaså Paulus som inspirerande vänder sig till Tessalonikerförsamlingen med hoppet om att ”vi som då leva kvar ”, ska tillsammans med de som gått före, möta Jesus på skyn. Petrus skriver att Herren inte fördröjer uppfyllelsen av sitt löfte, men att han är långmodig och att han vill att fler ska bli frälsta.
Jesus själv lovade att han skulle komma tillbaka, men att få kommer att vänta honom. Tystnaden om Jesu tillkommelse är talande. För de flesta av jordens invånare blir hans tillkommelse likt en tjuv som kommer om natten. Ett ögonblicksverk, i ett nu. Hans dyrt köpta församling, alla de som tagit emot honom som sin Frälsare och blivit tvagna rena i hans blod, kommer den dagen att lyftas upp på skyn, Herren till mötes. Församlingen, Kristi brud, lever i parusin, och låter sitt liv formas utifrån det hoppet. Hon har sin blick riktad mot sitt himmelska hem. Tänk om han komme idag!

Det var som en Big Bang!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 11:15:00 +0000

Maranataförsamlingen i Stockholm fick nyligen kontakt med en liten pingstförsamling i Djurås i Dalarna. Den består till stor del av människor som varit missbrukare och efter svåra problem blivit frälsta. Nu lever de i ett utgivande och evangeliserande församlingsarbete. En grupp från församlingen besökte oss för en tid sedan, och flera av dem berättade i ett väckelsemöte om vilken underbar livsförvandling de upplevt. Besöket resulterade i återbesök och djupare gemenskap, och Midnattsropet vill här i ett reportage berätta om hur Gud verkar överallt där han får lydiga redskap.

Guds sigill

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 11:08:00 +0000

Bibelstudium med Roger Lindroos

“–Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden…
Och genom de tecken, som det har fått makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar det jordens inbyggare; det förmår genom sitt tal jordens inbyggare att göra en bild åt vilddjuret, det som var sårat med svärd, men åter kom till liv. Och det fick makt att giva ande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde låta döda alla som icke tillbådo vilddjurets bild.
Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som är märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex.” (Upp 13:11-18)

Församlingen förkroppsligar Guds Rike

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 11:06:00 +0000

Följande predikan av Arne Imsen hölls 1993. Den är mycket aktuell och tar upp församlingens situation och position i en tid som präglas av allt större och mer globala maktblock. Sanningen om Jesu tillkommelse får inte tystas ned, inte heller Bibelns förutsägelser om den sista tidens religiösa och politiska totalitära maktanspråk. I alla omvälvande händelser med finanskriser och tal om en ny ekonomisk världsordning återspeglas Bibelns budskap om att Herrens dag är nära. Ännu mer tydligt ljuder det budskap som den helige Ande levandegör för församlingen, att dagen för hemfärd närmar sig.

Kris tus - vårt liv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 11:04:00 +0000

Kortbibelstudium av Berno Vidén

Vi vet vad ett jordiskt släktskap betyder. Det normala är att man känner till vilka föräldrar man har. Skulle det inte vara så uppstår ett tomrum och människan ägnar en stor del av sitt liv åt att söka sina rötter. Behovet att veta vem som är min mor och far är något naturligt som finns nedlagt i människan. Blod är starkare än vatten, är ett talesätt som beskriver hur förenad man är med sina närmaste.

-Evangelium är praktiskt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 10:54:00 +0000

Behoven finns överallt, och vi räcker inte till för alla, men vi fortsätter att arbeta och alltid göra det vi kan, även om det är litet. Jesus räckte ut sin hand till den fattige och betryckte, och vi, som hans efterföljare, vill göra detsamma.

För snart tre år sedan gjorde läkare en utvärdering, där man meddelade Yefreys mor, Andrea, att hennes son tyvärr inte skulle komma att leva längre än högst ett år till. Hans lungor var alldeles för förstörda, och hans hjärta skulle inte orka längre än så. Tiden har gått, och Yefrey är fortfarande vid liv. Hans kroniska lungsjukdom har dock satt starka spår, och han vistas nu heltid på sjukhus, då han är helt beroende av dess utrustning för sin överlevnad.

Två 1800-talsprofeter - på gott och ont

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 10:45:00 +0000

Charles Darwin och John Nelson Darby var båda verksamma under 1800-talet i den engelskspråkiga delen av Europa, båda gick till storms mot traditionella religiösa föreställningar och båda dog 1882. Men där slutar likheterna. Berno Vidén ger här några reflektioner över dessa två banbrytares förkunnelse och dess följder.

Darwin vs. Darby

Den traditionella kyrkan fick sig några rejäla stötar under 1800-talet som kom att få långtgående konsekvenser för många människor. Upplysningstiden med Gud är död-filosofin som slagord var redan djupt rotad då engelsmannen Charels Darwin (1809-1882) i mitten på 1800-talet publicerade sin bok om arternas uppkomst. Verket blev genast en bestseller och föremål för kraftiga protester från kyrkligt håll, som såg sin teologi hotad. Darwins idéer om utvecklingsläran spreds snabbt och idag ligger hans teori till grund för majoriteten av världens utbildningsväsende.

FRAMGÅNG -Lagen om sådd och skörd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 10:40:00 +0000

Predikan av Paulus Eliasson

Jag skulle vilja tala om framgång, härlighet och upphöjelse. I Jesaja 52 har vi inledningen till Gamla Testamentets kanske viktigaste profetia. Det säger inte litet, för det finns oerhört många stora profetior i Gamla Testamentet. Men här talas om Herrens tjänares lidande. Vi läser:
-Se, min tjänare skall handla vist. Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög. (Jes 52:13)
I 1917 års översättning står det ”Se min tjänare skall hava framgång”. I norska översättningen från 1930 står det: ”Se, min tjener skal gå frem med visdom." Det ord som används här – handla vist – hava framgång – gå frem med visdom – har egentligen dubbel betydelse. Det betyder både att gå fram och vara vis. Han ska ha framgång i visdom.
”Han ska bli hög, upphöjd och mycket hög.” Det är tre ord som är som en stege. Hög – upphöjd – mycket hög. Det är en tredubbel förstärkning av samma ord.

Vittnet - Guds mäktiga redskap i tiden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 10:25:00 +0000

Predikan av Varghese Thomas

Vi ska gå till Uppenbarelseboken, där det talas om vikten av att vara ett Guds vittne. I kapitel 12 kan vi läsa:

-Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: “Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden."(Upp 12:9-11)

Enhet under påven?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 10:19:00 +0000

Stig Andreasson har läst boken och ger här sina reflektioner.

Detta är titeln på Tomas Dixons nya bok, utgiven på Gospel-Media. Utan frågetecknet kunde en sådan titel uppfattas som ett nytt utslag av katolsk propaganda. Men nu står frågetecknet där och det betyder att boken vill vara ett svar på en mycket viktig fråga, som i något utsträckt betydelse kan formuleras så här: Är enhet under påven en framkomlig väg för bibeltrogna och evangeliska kristna i Sverige? Tomas Dixon är journalist och skriver ledigt och lättfattligt. Han är inte en fanatisk ”antikatolik”. Han berättar om positiva erfarenheter från sitt medlemskap i en katolsk, karismatisk kommunitet i Österrike. Han är inte heller fanatiskt frikyrklig. Han berättar nämligen om negativa erfarenheter av svensk frikyrkomiljö. Han försöker därför undvika alltför svart-vita positioner. Idag har han emellertid skrivit ut sig ur den katolska kyrkan och hans grundsyn är avgjort evangelisk.
Boken innehåller många allvarliga ord om hur den kristna tron försvagas i Västeuropa, om det växande hotet mot religionsfriheten och om den katolska kyrkans alltmer dominerande ställning inom EU. Det sistnämnda ser han som en utveckling mot ett mer totalitärt och därmed mindre demokratiskt och fritt Europa. Det starkaste argumentet mot att evangeliska kristna skulle kunna ingå i en enhet under påvens överhöghet, anser Dixon vara den påvliga ofelbarhetsdogmen. Detta summerar han i frågeform på följande sätt: ”Hur skulle det mänskliga ämbete, som under historien initierat erövringskrig och folkmord, inkvisition och antisemitism – och som dessutom förklarat sig ofelbart så att det i princip inte kan be om och få förlåtelse – hur skulle det ämbetet kunna symbolisera och förverkliga den enhet, som Jesus talar och ber om i Johannes 17 ?”
Denna innehållsrika mening i frågeform utgör faktiskt svaret på frågan som ställs i bokens titel. Och det svaret är tydligt nog. Författaren tar också med viktiga upplysningar om katolsk Mariadyrkan samt om påvekyrkans alltjämt gällande förbannelser över annorlunda troende. I vissa mer periferiska frågor kommer förmodligen en del av hans läsare att ha något avvikande åsikter. Men bokens centrala budskap är odiskutabelt klart och tydligt. Den borde läsas och begrundas av kristna i samtliga samfund. Inte minst borde alla ledande och tongivande personer i kristenheten och framför allt den breda ekumenikens sympatisörer läsa Dixons bok. n

Jag mötte Jesu ofattbara kärlek

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 09:54:00 +0000

Vittnesbörd av Vusal

Jag är väldigt glad för gemenskapen. Det är en underbar värme med att få vara tillsammans. Den största lyckan för människan är när hon vet vem som ger denna lycka. Det är vår Herre Jesus Kristus.
Jag vill gärna berätta om hur jag kom till tro. Jag föddes i en familj där man inte alls trodde på Gud. Det var i Sovjetunionen, och under sovjettiden skulle man inte tro på Gud. Den som trodde, kunde hamna i fängelse. Det fanns både kyrkor och moskéer naturligtvis, både präster och mullor, men praktiskt taget alla var de KGB-agenter. Av den anledningen fanns ingen naturlig möjlighet till gudsfruktan. Men en vacker dag hände mig ett under. Det var vid påsktiden. Jag satt och tittade på en film som handlade om Jesus. Den handlade om hur han blev torterad. Det slog mig en tanke: hur är det möjligt att vara så stark, att ha en sådan makt och trots allt fortsätta att älska människorna? Jesus Kristus led ju för det godas skull. Hans vilja är att människorna ska älska varandra. Han blev behandlad som en brottsling, fastän han inte gjort något ont. Trots det, så ringade människorna in honom för att straffa honom. Här ser vi något av människans väsen. Människor strider mot varandra för att överleva. Det här har pågått i århundraden. Också innan Jesus kom, var det så. Men Jesus kom och sa: Ni behöver inte kriga. Det som är nödvändigt, är att älska varandra. Att älska sin nästa, att kunna ge det sista man har. För att han sa så, dödades Jesus. Jag kunde inte riktigt fatta det här. När de korsfäste Jesus, så var han kränkt, men ändå fanns kärleken hos honom. Han förstod människorna, men människorna förstod inte honom.

Jesus utplånade min synd!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 02 Feb 2009 09:47:00 +0000

Här följer ett vittnesbörd av Jan-Erik Pettersson som berättar om vilken total förvandling Jesus åstadkom i hans liv. Jan-Erik har funnit frälsningen och idag är han ivrigt med och sprider traktater och tidningar på gator och torg.

Jag kan verkligen vittna om att Jesus kan förändra en människa i grunden.
För några år sen – för inte alltför länge sen – gick det mesta bara utför för mig. Det fanns ingen framtid. Jag hade i stort sett varken framtid eller liv. Sedan fick jag träffa en här på Maranata, som hette Kjell. Han talade om för mig vad frälsning var för något. Jag tyckte att det mest lät som hokus pokus, och tog inte det där riktigt på allvar. Sedan började jag fundera. Vad var det han sa, egentligen? Det han pratade om var en människa som levde för länge sedan. En som gav sitt liv för mina synder. Det kunde jag inte riktigt förstå. Att en människa som jag aldrig hade träffat, en som inte visste någonting om mig kunde göra något så kärleksfullt för mig. Det kunde jag inte förstå.
Då tänkte jag: En människa som kan göra något sådant, måste man bara lyssna till och ta på allvar. Så jag började läsa i hans bok, den vi kallar Bibeln. Där fick jag ju reda på vad han gjort för oss för länge, länge sedan. Det var ju rena historieberättelsen det här. Han gick omkring och botade sjuka människor. Han gick omkring och lärde oss hur vi skulle förhålla oss till varandra och till vår Skapare. Vi lönade honom med att hänga upp honom på korset. Men på något sätt så var det väl det som var meningen med alltihop. För utan att han hade hängt upp eller blivit offrad på korset, så hade jag inte fått mina synder förlåtna, och då hade jag förmodligen inte stått här idag.
Jag har druckit väldigt mycket alkohol i min dag. Man ska nog ha börjat väldigt tidigt för att ha slagit mitt rekord. För att hinna med. Många säger att det är en svår last att bli av med. Men det här med pånyttfödelse gör att man känner inte för att förstöra Hans skapelse. Det gör man om man har en massa gifter i kroppen. Man vill inte förstöra hans skapelse. Så det säger sig självt att man slutar med allt sånt där. Inte för att man måste, inte för att man tvingas, men för att man vill. Man känner att man vill. Det är det som händer med en människa, när man blir döpt till Jesus Kristus. Det gamla, det förgångna slängs i glömskans hav – och glöms bort. Han var den ende med total amnesi, alltså med total minnesförlust. Han kan glömma i stort sett vilken synd som helst. Vi människor har inte den möjligheten, tyvärr. Vi kan aldrig jämföra oss med honom. Det är därför vi säger att det finns bara en. Och han heter Jesus Kristus. Följ honom! Amen.

Nr 6 - 2008

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:51:00 +0000

Årets sista nummer är nu skickat till alla prenumeranter och för den som föredrar att läsa tidningen på internet publiceras samtliga artiklar här.
Beställ gärna kostnadsfritt en papperstidning så skickar vi den per post. Då får du även med alla bilder, vilka saknas på nätet.

KRISBEREDSKAP Gå ut till Jesus - utanför lägret

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:46:00 +0000

Ledare av Karin Vidén

Då Jesus Kristus föddes in i mänskligheten som Guds frälsning fanns ingen plats för honom i härbärget utan han fick redan från början erfara att han inte var av denna världen. Vi går in i en julhelg då hans födelse ånyo uppmärksammas i kyrkor och tempel, och människor ser sitt tillfälle att ge den kristna ceremoniella traditionen sin högtidliga uppmärksamhet. Dock förblir han för de flesta det lilla näpna barnet i krubban, och den enorma frälsningsplan han kom för att fullborda går genom kyrkans och prästerskapets försorg människor helt förbi.

-Att vittna där jag går fram – det är livet!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:44:00 +0000

Intervju med Gertrud Karlsson

Så länge jag orkar gå och komma ut bland folk, kommer jag att fortsätta. Det håller liv i mig! Där jag går fram vill jag vittna! Gertrud, som nyss fyllde 60 år, lyser av iver när hon berättar om sin meningsfulla tjänst som ett Jesu vittne.
Stina Fridolfsson ställde frågorna.

Gertrud föddes i Uppsala. Hon berättar inte så mycket om sin bakgrund. Uppväxten var inte lätt, då mamman dog då Gertrud var åtta år. Hon hade en syster som då var tretton. De fick flytta till mormor och morfar i Hudiksvall, där de växte upp, och Gertrud är tacksam för att de blev omhändertagna. Men där trodde ingen på Gud. Mormor kanske läste aftonbön med henne någon gång, och Gert-rud erinrar sig att hon blev konfirmerad.
-Jag konfirmerade mig, men jag förstod ingenting av det.
När Gertrud var 17 år, såg hon i tidningen en annons om att det fanns en kurs för sjukvårdsbiträden i Stockholm. Hon flyttade dit och började arbeta på Södersjukhuset.
-Jag är väldigt tacksam för dessa år. Man fick lära sig mycket, umgås med människor och se mycket.

Församlingens hopp om härlighet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:41:00 +0000

Jan-egil Hafsahl förkunnar om Jesu tillkommelse

När natten kommer och ingen längre kan arbeta, då lyfter han oss ut ur den prövning som
övergår jorden.
Vi ska bort ifrån vreden, men fortfarande är vi här i tiden, och fortfarande är det sant att vi ska ingå i Riket genom mycken bedrövelse. Fortfarande är det sant att den som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus, han kommer att bli förföljd, och fortfarande är det sant att Herren skall taga dig ut ur den prövning som ska gå över jorden. Det är Jesu tillkommelse, det är parusin, församlingens hopp om härlighet.

Det rätta svaret

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:38:00 +0000

Undervisning av Zenonas Vaitkevicius

“Det finns ingen annan väg till frälsning än genom Jesus Kristus. Muhammed kan inte frälsa, inte heller Krishna, och inte Buddha. Ingen av dem kan frälsa. Om någon sätter sin tro till dessa profeter, går hans väg till förtappelsen.”

Jag vill läsa ur Apostlagärningarna:
-Någon tid därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han lät hämta Paulus och hörde honom om tron på Kristus Jesus. Men när Paulus talade med dem om rättfärdighet och återhållsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix förskräckt och sade: ”Gå din väg för denna gång; när jag får läglig tid, vill jag kalla dig till mig.” (Apg 24:25-25)
-…nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna. (Apg 26:23)
Jag vill säga några ord om hur vi sprider det evangeliska budskapet. De här exemplen jag läst är bra, för jag har inte hittat på dem själv, utan tagit dem ur Guds ord. Vi ser hur Paulus vittnade för de människor, som hade hans livs öde i sina händer. Han visade inte hänsyn eller anpassade sig till vilka de var, utan han talade till dem om rättfärdighet, den kommande domen, Jesu död och uppståndelse och om omvändelse.
Det som Paulus gjorde, får inte heller vi glömma bort när vi vittnar om Jesus för människorna. Det gäller att tala om Jesu offer. Vi vet inte om vi någonsin får något mer tillfälle att träffa de människor vi talar med, eftersom vi inte vet vad som händer imorgon. Vi ser hur omsorgsfullt Paulus tog tillvara varje tillfälle att lägga fram vad Guds ord säger. När sanningen från Guds ord presenteras, blir det harmoni mellan Anden och Ordet, eftersom Gud alltid talar på Ordets grund. Anden kan inte vara med om vi går utanför vad som sägs i Guds ord. När vi frambär vittnesbördet, måste vi säga till alla att frälsningen bara finns i Jesus.

Mission - en rätt fasta

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:36:00 +0000

Appell av Paulus Eliasson

Här publiceras en avslutningsappell från ett missionsmöte som skildrar Pilgrimsfolkets arbete bland fattiga, flertalet romer, i Rumänien.

Jag vill läsa ett bibelord ur Petrus andra brev:
-Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. (2 Petr 3:10-13)
Det står här: ”Då nu allt detta går mot sin upplösning.” Och så kommer frågan: ”Hur ska vi då leva?” Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt ska vi då inte leva, när vi ser världen omkring oss, nöden vi möter på många platser, situationen i samhället, hur allt bryts ner, när vi ser orättfärdighet som blir så påtaglig.
I Rumänien arbetar vi bland mycket fattiga människor i ett slumområde. 500 meter bort från slummen bygger man nytt tak på en kyrka för pengar som säkert kunnat finansiera tre eller fyra nya hus åt de fattiga – kanske mer. Det är ting som blir så påtagligt och kommer så nära inpå oss. Följdfrågan blir: Hur ska vi då leva? Hur ska vi kunna leva heligt och gudfruktigt i en tid som denna? Det finns två saker, och det är för det första att vänta på Guds dag. Som Jakob säger, när han tecknat bilden av orättfärdigheten om dem, vilkas blod ropar till Gud i himmelen, den lön som undanhållits arbetarna. Men så fortsätter han: ”Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn.” Vänta alltså tåligt! Det handlar om att vara ståndaktig i allt detta och påskynda Herrens dags ankomst.
Du kan fråga – är det ett socialt evangelium? Det här är evangelium, ett absolut evangelium. Det är evangelium att bygga en möteslokal, samla människor och tala om Gud. Men du talar inte om Gud till människor som är hungriga och som inte kan lyssna därför att de fryser. Du säger inte till människor: gå i frid, klä dig varmt och ät dig mätt, utan att ge dem något. Någonting måste göras, och det har Gud lagt på oss. Vad är det Gud vill se av oss? Vad vill Gud ha för gudstjänst? På vilket sätt vill Gud bli tjänad?

Missionsbefallning 2008

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:33:00 +0000

Stina Fridolfsson rapporterar från bibelskolan 2008

Under hösten har mycket skett som skakat om många. Den globala finanskrisen har medfört att människor drabbas av ångest, ja, som Guds Ord nämner, de uppger andan av förskräckelse. Det människor förtröstat på av materiella tillgångar finns plötsligt inte längre – fonder, bankkonton, bostäder, trygg anställning. Den välvilliga attityden mellan Öst och Väst är borta, den gamla ryska björnen känns igen. Den svenska regeringen som i det närmaste varit redo att lägga ner försvaret, fick hastigt lägga om sina planer. Den globala uppvärmingen vill man inte så gärna ens försöka göra något åt just nu, när finanskrisen är så akut. Orkaner, översvämningar, hungerkatastrofer och -kravaller har följt varandra. Problem i skolor med disciplin, mobbing och skolk, och ett hat mot hela systemet som tar sig uttryck i mordbrand och massaker. Förföljelse av folkgrupper, av kristna och andra oliktänkande finns ständigt med i nyhetsrapporteringar, liksom rapporter om bestialiska våldsdåd i allt yngre åldersgrupper. Och det ursprungliga familjebegreppet med äktenskap och föräldrarätt finns snart inte kvar i vårt land.

Vanneste frikänd - Frankrikes högsta domstol tog sitt förnuft till fånga

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:30:00 +0000

Stig Andreasson rapporterar

Frankrikes nordligaste region består av två län, som näst efter Paris-regionen är landets folkrikaste område med drygt 4 miljoner invånare. En av regionens folkvalda politiker, parlamentsledamoten Christian Vanneste, blev för ett par år sedan föremål för särskilt stor uppmärksamhet. I parlamentet gjorde han nämligen ett negativt uttalande om homosexualiteten, som uppfattades som stridande mot gällande antidiskrimineringslagar i landet. Frankrike har nämligen sakta men säkert utvecklat sig i samma riktning som Sverige då det gäller att slå vakt omkring det man kallar ”de homosexuellas rättigheter.”
Sedan vänsterregeringens tid fanns det en lag i landet som förbjöd arbetsgivare att avskeda folk på grund av deras ”moraliska beteende.” Den lagen fräschades senare upp så att det blev olagligt att diskriminera arbetstagare på grund av sexuell läggning. Vidare förbjöd samma lag diskriminering av homosexuella vid uthyrning av lägenheter. Nästa steg blev en lag som antogs helt i slutet av 2004 och som förbjuder alla offentliga uttalanden som kan uppfattas som motvilja eller avsky för de homosexuella. Ett sådant beteende kallas ”homofobi”, vilket uppfattas som en fientlig hållning till de homosexuella och som därför fördömes på samma sätt som ”xenofobi” (främlingshat) samt alla former av rasistiska uttalanden. Denna lag kommer mycket nära den svenska lagen, som fort katalogiserar alla negativa uttalanden om homosexualitet som ”hets mot folkgrupp”.
Både i Sverige och i Frankrike uppstår givetvis problemet hur en sådan lag skall tolkas i förhållande till tros – och yttrandefriheten. Det fick den omtalade parlamentsledamoten Christian Vanneste uppleva inpå bara kroppen efter att han i parlamentet hade sagt, att homosexualiteten utgjorde en fara både för samhället och för mänskligheten i övrigt. Han blev anmäld av flera homofila organisationer och dömdes i flera instanser att betala höga böter och skadestånd till dessa organisationer. Varje gång överklagade han domstolsbesluten till dess saken hamnade i den s.k. ”Cour de cassation”, landets högsta juridiska instans, som ensam kan förändra andra domstolsbeslut. Denna högsta domstol frikände honom den 12 november och fastslog att han inte hade brutit mot lagen om yttrandefrihet. Han hade inte angripit några enskilda personer utan bara uttalat sin mening om den kontroversiella företeelsen ”homosexualitet”.
Högsta domstolens förnuftiga beslut utlöste stor glädje bland Vannestes vänner och meningsfränder. Det hela kan faktiskt jämföras med pastor Åke Grens upplevelse i Sverige. Christian Vanneste är inte ansluten till någon evangelisk eller protestantisk kyrka men nämnde med stor tacksamhet att den ende, som stod upp till hans försvar i den andra domstolsakten, faktiskt var en protestantisk pastor! Efter frikännandet blev Vanneste omedelbart ansatt av frågor från fräna journalister både i radio och på TV. Han klarade sig galant. Han är en stilig och vältalig 61-åring med ett vänligt ansikte, som faktiskt inte utstrålar aggressivitet mot någon människa.
”Du har sagt att de homosexuella är sekteriska”, utropade journalisten ”Nej, det har jag aldrig sagt”, svarade Vanneste.
-Vad jag har sagt är att de organisationer, som påstår sig representera de homosexuella, är sekteriska. För så fort någon uttrycker en annorlunda uppfattning än deras egen så polisanmäler de honom. Det är väl att vara sekterisk i högsta grad.
Journalisten hämtade nya krafter och utbröt: Ja, men du har sagt att heterosexualitet är högre och bättre än homosexualitet!” ”Det är ett matematiskt påstående”, svarade Vanneste leende.
-Vem som helst förstår ju att om alla blir homo så är det snart ute med oss. Hade Adam varit ”homo”, så hade vi inte suttit här idag och diskuterat de här frågorna. Personligen hade jag aldrig tänkt mig att man här i Voltaires hemland skulle kunna hamna framför en domstol på grund av de åsikter man har i en eller annan fråga. Voltaire präglade ju det berömda uttrycket: ´Jag är djupt oenig i dina åsikter, men jag är villig att kämpa till döds för att du skall få rätt till att framföra dem.´” Att anklaga någon för ”homofobi” så länge man inte ens har gjort en ordentlig analys och gett en definition av ordets betydelse är också orimligt.
Ja, så slutade alltså Frankrikes första domstolssak med en s.k.”homofob” på de anklagades bänk. Högsta domstolen tog sitt förnuft tillfånga och värnade om yttrandefriheten. Just nu ser det inte ut som om landet vill gå vidare med ytterligare ”homovänliga” lagar. Belgien, Holland, Spanien och Norge har infört könsneutral äktenskapslag. Sverige står i beredskap att göra detsamma. Men franska myndigheter är ytterst tveksamma till en sådan utveckling. I januari 2005 tillsatte parlamentets ordförande en kommission, bestående av 30 politiker och sakkunniga, som skulle belysa frågan i hela dess bredd. Resultatet blev en rapport på 400 sidor. Den konkluderade med att Frankrike inte borde införa någon könsneutral äktenskapslag. Homofila borde heller inte få adoptionsrätt. Man kom fram till dessa konklusioner genom att sätta fokus på barnens rättigheter och vad som är bäst för dem.

Det underliga ordet ”homofobi”

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:26:00 +0000

Analys av Stig Andreasson

Den franske parlamentsledamoten Christian Vannestes erfarenhet av att komma i klammeri med rättvisan, anklagad för ”homofobi”, föranleder mig att skriva
något om detta besynnerliga ord. Vad betyder det egentligen?
En ”fobi” betecknar enligt Norstedts svenska ordbok ”en sakligt omotiverad fruktan eller avsky, ofta av mer eller mindre sjukligt slag.” Medicinskt och psykologiskt är detta den exakta betydelsen. Det finns en mängd olika slags ”fobier”, som uttrycks i diverse ordkombinationer. Vi tar några få exempel. Agorafobi betyder torgskräck, alltså rädsla för att gå över öppna platser. Xenofobi är avsky för allt utländskt. Främlingshat med andra ord. Zoofobi är en onormal skräck för vissa djur.
Eftersom ordet ”homo” betyder likartad, av samma art eller kön skulle ”homofobi” då betyda en sjuklig fruktan, avsky och avsmak för alla personer som är av samma kön som man själv är. Att detta ord inte finns med i vanliga ordböcker beror naturligtvis på att ingen någonsin har haft behov av att beskriva ett sådant tillstånd. Känner du någon kvinna som har en sjuklig rädsla för alla andra kvinnor, bara för att de är kvinnor? Vet du om någon man som blir gripen av skräck och avsky så fort han konfronteras med andra män, bara för att de råkar vara män? Nej, detta är nog en form av ”fobi” (sjuklig skräck) som vi knappast behöver något ord för.
Rent språkvetenskapligt är alltså ”homofobi” och ”homofob” fullständigt inkorrekta ordkonstruktioner. De är rena missfoster. Det erkänner också uppslagsverket Wikipedia. Där får vi veta att ordet ”homophobia” är en ”neologism” (ett nytt ord), som uppfanns av psykologen Kenneth Smith 1971. Varför valde denne psykolog att kalla dem som inte är positiva till homosexuellt samliv för ”homofober”? Ville han påvisa att denna negativa inställning är sjuklig och abnorm?
Det är inte lätt att veta. Ordet är nytt och man har gett det den betydelse man önskar. Vi har sett att denna inte stämmer med språkvetenskapen. Den stämmer knappast bättre med gängse psykologiska uppfattningar. Det finns nämligen ingen patologisk homofobi, som alltså skulle vara följden av ett sjukdomsförlopp i en människas kropp eller psyke. Ingen normal läkare eller psykolog skulle våga påstå något sådant. Men ordet är som sagt nytt och betydelsen är precis lika ny. Idag uttrycker ”homofobi” helt enkelt fientlighet mot homofilt samliv. Men i praktiken stämmer inte heller detta. Ofta räcker det nämligen med att någon har svårt att betrakta homosexualitet såsom naturlig för att genast bli betecknad som “homofob.” Ordet används då som uttryck för en åsikt som idag inte anses etiskt, moraliskt och politiskt korrekt. Numera anses man lida av någon slags ”fobi” (sjuklig skräck) om man håller fast vid gamla vedertagna värderingar på sexuallivets och familjelivets område.
Skall vi låta oss gripas av den heta vurmen att bruka sådana främmande ord i tidens moraldebatt? Skall vi sätta etiketten ”gynofober” på alla homosexuella män? Det skulle understryka att de har en sjuklig skräck och avsky för kvinnor. Skall vi kalla både lesbiska kvinnor och homosexuella män för ”heterofober”, alltså personer som har sjuklig skräck och avsky för personer av motsatt kön? Nej, jag tror ingen blir betjänt av att sådana nedsättande etiketter klistras på någon av våra medmänniskor. Många har problem på känslolivets område. Det finns många sårade hjärtan. Somliga har aldrig funnit sin rätta identitet som män och kvinnor. Förolämpande etiketter löser inga problem. Det kan emellertid evangeliet om Jesu Kristi frälsande kärlek göra. Han kan få allt på rätt plats i ett kaotiskt människoliv. Då kan alla ”fobier” bytas ut mot jämvikt, balans, frid och harmoni.

Välsignelsen av förnöjsamhet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:22:00 +0000

Undervisning av B V Henry

Avsikten med att vi kommer tillsammans är inte bara att ta emot, utan också att ge. Det är vad gemenskap handlar om. Jag läste i Midnattsropet om storfamiljsgemenskapen, och har också på många platser i världen mött olika kristna kommuniteter. Nyligen kom jag tillbaka från en resa i USA, där jag åter igen varit tillsammans med Mennoniterna och deras storfamiljer. De håller samman familjen och har gemenskap med varandra, och de lever mycket enkelt och med betoning på det andliga livet. Det var mycket uppmuntrande vara tillsammans med dem och träffa dem som individuella familjer. Det finns något ibland dessa familjer som man sällan möter i Europa; jag vill kalla det ett altare. Ett altare där alla medlemmar i familjen kommer samman i bibelläsning och bön och också för att böja knä tillsammans i ett totalt beroende av Herren. Det är så uppmuntrande se att det finns ett annat sätt att leva på. Livets sanna mening ligger inte i vad vi äger, utan vad vi är i förhållande till Herren och till hans rike. Det är så Herren vill att vi ska leva.

Evangelium enligt Rom

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:18:00 +0000

Ulla Näsholm har läst boken och recenserar.

Författaren kommer från en katolsk familj som varje söndag fyllde en hel kyrkbänk. Släktingar och vänner var alla hängivna katoliker. Trots ivriga studier och fromt gudstjänstutövande lärde James inte känna Gud eller bibelns frälsningslära. I en enkel bibelstudiegrupp hörde James talas om Jesu fullbordade försoningsverk. Efter några månader tog han emot Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Två år senare fattade han sitt livs svåraste beslut - att lämna Katolska Kyrkan.
Med stor insikt och kunskap om den Romerska katolska kyrkans lära och tradition, visar han i boken hur omöjligt det är att förena Nya Testamentets kristendom med Katolska Kyrkans lära.
Författaren drivs av samma önskan som Paulus ger uttryck för:
-Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta. Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud, men de saknar den rätta insikten. (Rom 10:1-2)
Boken är informativ, pedagogisk och varmhjärtad!

Det gäller att komma i tid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:10:00 +0000

Varghese Thomas rapporterar från Indien

Mitt hjärta är uppfyllt av glädje över att se Herrens underbara verk. Han verkar i hela världen på ett mäktigt och underbart sätt.
Först vill jag läsa ett ord ifrån Jesaja:
-Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun; det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det. (Jes 55:10-11)
Det här bibelstället talar om Guds ord och dess kraft. Guds ord kommer aldrig att gå fåfängt ut. Om det utgår från Guds mun kommer det att leda till ett resultat. Det återvänder aldrig till Gud utan att ha fullgjort sitt syfte. Gud sade: Varde ljus – och det vart ljus! Vi är Guds mun idag. När vi säger något i Hans namn, så kommer Gud att utföra något underbart där vi är.

Hjärtat - centrum i Guds frälsning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Thu, 11 Dec 2008 15:06:00 +0000

Appell av Tage Johansson

Det stora problemet för människor som vill leva som kristna, är att kristendomen är alldeles för mycket bara något man vill förstå intellektuellt.

Det står i bibeln att människans hjärta är illfundigt. Framför alla andra ting är hjärtat fördärvat och illfundigt. Men, ära vare Gud, han kan verkligen göra ett under i människans hjärta; ta ut stenhjärtat och sätta in ett hjärta av kött, står det i Bibeln. Detta är ett bildspråk. Vi måste förstå att Gud har en djupare metod än ett fysiskt ingrepp. Gud tar ut stenhjärtat och sätter in ett hjärta av kött. Ett hjärta som kan formas, ett hjärta som kan känna.
Det stora problemet, det som orsakade en sådan klyfta mellan Jesus och de skriftlärde, var att dessa aldrig nådde fram till andemeningen i Ordet, därför att de inte förstod mer än till huvudet. De hade kunskap i skrifterna, de kände till dem så grundligt, att Jesus sa till folket: Det de säger ska ni göra, men ni ska inte handla som de gör. Därför att de säger, men de gör inte. De hade aldrig insett att Gud måste få omskapa hjärtat hos människan, annars blir hon farlig för sin omgivning. Vi ser ju också att det var just fariséerna och de skriftlärde som ville få Jesus röjd ur vägen. Han var till anstöt för dem.
Det står så här i :Psalm 119:
-Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. (Ps 119:9-11)

Från yttre missionsfältet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 10 Dec 2008 12:23:00 +0000

Comunidad Maranata förmedlar denna julhälsning (klicka för större bild):

Nr 5 2008

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 18:03:00 +0000

Nu finns Midnattsropet nr 5 2008 tillgänglig på internet. För dig som vill ha en papperstidning hemsänd är det bara att maila dina adressuppgifter till info @ midnattsropet.se eller ringa till tidningens växel tel 08 - 98 56 83.

Mot en ny världsordning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 17:51:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Behovet av att finna stabilitet växer och i en krissituation som den vi nu går in i växer också ropet efter en stark man att kunna lita på. Demokratiska principer enligt västerländsk modell måste offras för den goda sakens skull; fred och säkerhet, först och främst för i-världen. Förtrycket mot den fattige och änkan kommer inte finna någon lösning. Den nya världsordningen vi går in i måste för att lyckas ges full mandat att styra världen med järnhand.

Guds eviga makt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 17:47:00 +0000

Predikan av Arne Imsen 1979

Vi skall läsa ur Domarboken, en av bibelns mest intressanta, lärorika böcker.
Det är en lärorik bok därför att där ser vi hur teokratin tar form och hur den bryts. Det är två oförenliga principer som där brottas mot varandra: Det är å ena sidan denna teokratiska styrelse som skulle vara det typiska, det mest kännetecknande för det här folket vi läser om. Men å andra sidan har vi influenserna från omgivningen, alla mer eller mindre fullt begripliga invändningar som människor gör mot det gudomliga, och hur man också i avgörande situationer låter det mänskliga bli vägledande med allt vad det innebär.
Vi är synnerligen kortsiktiga och vanligtvis väljer vi sådana problemlösningar som ger omedelbart resultat – som vi tror blir en lycklig lösning.
Men det är trots allt så, hur svårt det än är att inse det i varje enskild situation, att det Gud sagt det står sig i alla tider. Det är inte bara tillämpbart, utan man måste underordna sig det om man inte ska förlora det som andra generationer genom stora personliga uppoffringar erövrat.
I Dom 6 heter det i Jesu namn:
-Och Herrens ängel kom och satte sig under terebinten i Ofra som tillhörde abesiriten Joas. Dennes son Gideon höll då på att klappa ut vete i vinpressen för att bärga det undan Midjan. För honom uppenbarade sig Herrens ängel och sade till honom: “Herren är med dig, du tappre stridsman.” Gideon svarade honom: ”Ack min Herre, om Herren är med oss varför har då allt detta kommit över oss och var äro alla hans under om vilka våra fäder hava förtäljt för oss och sagt: ”Se, Herren har fört oss upp ut Egypten, nu har ju Herren förskjutit oss och givit oss i Midjans våld.” Då vände sig Herren till honom och sade: ”Gå åstad i denna din kraft och fräls Israel ur Midjans våld, se, jag har sänt dig”. Han svarade honom: ”Ack Herre, varmed kan jag frälsa Israel. Min ätt är ju den oansenligaste bland Manesse och jag själv den ringaste i min faders hus.” Herren sade till honom: ”Jag vill vara med dig så att du skall slå Midjan såsom vore det en enda man.” Men han svarade honom: ”Om jag har funnit nåd inför dina ögon, så låt mig få ett tecken att det är du som talar med mig. Gå icke bort härifrån förrän jag kommit tillbaka och hämtat ut min offergåva och lagt f ram den för dig”. Han sade: ”Jag vill stanna till dess du kommer igen.”
Då gick Gideon in och tillredde en killing, så ock osyrat bröd av en efa mjöl, därefter lade han köttet i en korg och hällde spadet i en kruka . Sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det. Men Guds ängel sade till honom: ”Ta köttet och det osyrade brödet och lägg det på berghällen där och gjut spadet däröver.” Och han gjorde så. Och Herrens ängel räckte ut staven som han hade i sin hand och rörde med dess ända vid köttet och det osyrade brödet. Då kom eld ut ur klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet och därvid försvann Herrens ängel ur hans åsyn. Då såg Gideon att det var Herrens ängel och Gideon sade: ”Ve mig, Herre, Herre eftersom jag nu har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte". Men Herren sade till honom: ”Frid vare med dig, frukta icke, du skall icke dö.” Då byggde Gideon där ett altare åt Herren och kallade det ”Herren är frid”. Det finnes kvar ännu idag i det abesiritiskaOfra. (Dom 6:11-24)

Hemundervisning - en nagel i ögat på det totalitära utbildningssystemet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 17:09:00 +0000

Text: Karin Vidén
Skolinstitutionen har stirrat sig blind på den heliga objektiviteten och ser inte vilket bedrägeri det handlar om…

Den helige Andes strategi

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 17:05:00 +0000

Bibelstudium av Paulus Eliasson
I Apostlagärningarnas första kapitel läser vi en av de mest välkända verserna om den helige Ande. Det är Jesus själv som säger i vers 8:
-Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.

Det är nog bekant för de flesta, att den helige Ande betyder kraft. Så tänker man på den helige Ande som ett skafferi, eller man tänker på Gud som ett batteri som man kan koppla in sig på och få kraft. Och så ska vi använda den kraften som vi själva tänker och tycker. Många talar om att få välsignelse, kraft och utrustning. Vi ska få makt, vi ska få auktoritet, vi ska få tjänst, osv. Men det finns en tanke med att Gud vill utrusta oss. Det är inte så att Gud är ett skafferi där du öppnar dörren och plockar ut det du tycker passar dig, sedan går du därifrån. Det är inte heller så att Gud kommer på besök och säger varsågod, här har du den helige Ande, och så försvinner han ut ur bilden. Gud vill inte bara ge dig något; Gud har en tanke med vad han ger. Den helige Ande har en strategi. Det betyder att det är inte bara ett batteri, en kraft du kopplar in dig på, Anden är en personlighet, en vilja.
När den helige Ande kommer över er, då ska ni undfå kraft till att bli mina vittnen. Det är punkt nummer ett. Den helige Ande vill att du ska bli ett vittne på det lokala området. Jerusalem och Judéen talar om området närmast omkring. I Samarien; det talar om det område som du helst inte vill gå till, som du kanske tänker det där är inte riktigt min kallelse. Jag kan sträcka mig så långt, men där bortanför, det är inte min grej. Och hela världen – då öppnas ögonen för det som egentligen är det omöjliga. Intill jordens ändar - det öppnar vyerna för det som är helt omöjligt för en människa.

- Storfamiljen - en räddning för kärnfamiljen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 17:01:00 +0000

Reportage av Ulla Näsholm
Det är Tage Johansson, husfar i kommuniteten i Skälby som uttrycker sina åsikter. Han fortsätter:
-I storfamiljen vill man göra något tillsammans.
-Lärjungarna delade sin tillvaro med Jesus – de trodde på honom och ville föra ut budskapet om Guds rike. Där finns det första exemplet i Nya Testamentet hur det fungerar – när man överlämnar sig åt varandra.

Adressen är Siriusvägen 4 – en blå tvåvåningsfastighet i Järfälla. Det är en vacker brittsommardag som börjar närma sig sitt slut.
På gården är det fullt av bilar – storfamiljen har besök och det verkar vara fart och fläkt över tillvaron just nu. En familj med två barn svängde förbi för att hälsa på, framförallt de två nya världsmedborgarna som tillkommit i kommuniteten.
Roger och Akvile Lindroos med sonen Natanael och Emanuel och Gabriella Johansson med dottern Saga blev självklart de som tog störst uppmärksamhet.
Hallen var belamrad med väskor, barnvagnar och paket, ja, till och med en stor väska innehållande två små valpar fanns med, det blev uppenbart när hundarnas husse tog väskan med sigut för att rasta sina nyinköpta vovvar.
Gertruds nybakade äppelmuffins och kaffe blev uppskattat innan Lydia och Hanna med sina föräldrar reste vidare hemåt.
Bokmässan i Göteborg har just avslutats och församlingen hade en monter där Gabriella och Emanuel Johansson var med. Dottern Saga, två veckor var bara måttligt förtjust i bokmässan och protesterade högljutt när hon första gången kom in på området.
Emanuel är inte hemma just nu, han sitter i hotellreceptionen på Bällsta. Roger är ute och handlar material till hotellet. Akvile och Gabriella finns på plats och de visar hur de bor och berättar lite om sig själva. Gabriella är uppväxt i församlingen, en tuff och duktig tjej, inte rädd för utmaningar.
Akvile, kommer från Litauen, hon gifte sig med Roger och de fick nyligen en son. Omställningen för henne borde vara större och lite mer dramatisk.
En främmande, lite exotisk fågel med siktet inställt på en sång- och musikkarriär, hon hade redan kommit högt på vinnarlistan i sångtävlingar i sitt land Litauen. Och nu småbarnsmamma, delar kök, vardagsrum och badrum med ett tiotal andra människor. T ex hur går det när två småbarnsfamiljer delar toalett och bad tillsammans med flera andra – en ytterst både känslig och praktisk fråga tycker man.
Jodå, man vänjer sig, skrattar hon lite avvärjande. Språket hanterar hon bra, gör sig förstådd, pratar svenska ganska obehindrat och tolkar ibland också sin pappa Zenonas när han predikar.
Var det kärleken till Roger som fick henne att bryta upp och flytta till Sverige, och in i en gemenskap som hon visste väldigt lite om? Lägga planerna på karriär och självförverkligande åt sidan, eller hur var det?
Akvile har ett uttrycksfullt språk, både verbalt och kroppsligt. Självklart, visst var det kärleken, men mitt i detta har hon sett Guds väg och förstår att det finns en väg, för henne och Roger att tillsammans tjäna Gud. Spännande men inte alltid enkelt.
Roger har växt upp i storfamiljsgemenskap, fått sin undervisning hemma bland annat av en mamma som slutade sin lärartjänst i den offentliga skolan och istället började att undervisa barnen i hemmet.
Roger uttrycker ofta sin tacksamhet till sina föräldrar att de valde den vägen. ”Det är en gåva att växa upp i storfamiljen”, säger han.
Han fortsätter sen vidare:
-Det är inte alls självklart att man går samma väg som sina föräldrar. Man måste personligen göra ett uppbrott och bestämma sig hur man vill handla i sitt eget liv.
-Det är synen på församlingen som gör att jag väljer storfamilj, det är helt enkelt en vision vi har och som vi vill leva och arbeta efter.
-Jag för min del vill gå in genom de dörrar som Gud öppnar, det är det framtidsperspektiv jag har.

Med evangelium i en postmodern tid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 16:58:00 +0000

Undervisning av Jan-Egil Hafsahl
Vi måste åter resa absoluterna. Sätta upp vägskyltarna och skriva texten klart. Vi måste skapa en sådan gemenskap att människan får identitet. Du är värdefull i gemenskapen. Du är inte vem som helst, inte bara en nomad på flykt genom tiden. Det gäller att skapa identitet i människan.

Bibeln lär att historien är indelad i tidsåldrar. Det finns ett grekiskt ord, ayon, som ibland blir översatt med tidsålder i vår bibel. Ibland blir det översatt med världen, och ibland med evighet. Det är litet beroende av vilken bibelöversättning vi använder oss av. Paulus talar exempelvis i Efesierbrevet 3:5 i den svenska översättningen om förgångna släkter. I norska bibeln står det ”forgangne tidsaldrer”. Han talar alltså om tidsperioder som har varit och ligger bakom. I Romarbrevet 12:2 säger Paulus: ”skicka er inte efter denna tidsålders väsende”. Här handlar det alltså inte om gångna tidsåldrar, utan denna tidsålder. Om vi återvänder till Efesierbrevet, nu 2:7, så säger han att Kristus ska bevisa sin nåds rikedom i de kommande tidsåldrarna.
Det finns alltså gångna tidsåldrar, och så finns den tidsålder som nu är och tidsåldrar som skall komma, enligt Paulus’ undervisning. De olika tidsåldrarna bygger på varandra så att den ena är förutsättningen för den andra. Exempelvis heter det i Galaterbrevet 3:19 i den norska bibeln att ”lagen blev lagd till”; i den svenska bibeln står att den ”blev efteråt given”. Och så står det att den har sin tid till dess att; en begränsad period. Den kom efter något och varade fram till något. I bibeln brukar vi för att förenkla indela i olika tidsperioder. Vi brukar tala om oskuldens tid, tiden före syndafallet. Så talar vi om samvetets tidsålder, och lagens tidsålder, och så talar vi om den tid vi nu är inne i; nådens, eller församlingens tidsålder. Och så brukar vi tala om tusenårsriket som kommer, och så talar vi vidare om kommande evigheter. Det är olika tidsperioder vi möter i den frälsningshistoriska tidslinjen.

Rötterna i den kristna församlingen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 16:53:00 +0000

Predikan av Hans Lindelöw
Guds folk försökte komma fram till en rättfärdighet på gärningarnas väg. Gud hade åt oss utsett något bättre. Han sände sin son. Det står i Skriften att de inte utan oss skulle bli fullkomnade. Det verkar som om Hebréerbrevets författare placerar själva grundvalen i den kristna församlingen.

På ett möte jag besökte talade en person som representerar den Messianska rörelsen. Han underströk betydelsen av att finna rötterna. Man måste finna rötterna, och idealet var Guds folks enhet. Enheten ska återställas genom att man finner rötterna i det mosaiska, i Mose lag. Jag kan inte riktigt hålla med om detta, för skulle vi söka våra rötter i omskärelsens förbund och i Mose lag så är jag rädd för att det skulle åstadkomma mycket mera konflikter.
Det är intressant att se att bilden av Guds folk som ett enat folk framträder mycket klarare i Hebréerbrevets 11:e kapitel än i Apostlagärningarna 7, när man jämför dessa kapitel. Hebr 11 lyfter fram tron. Vad som betonas är inte Abrahams tro eller Josefs tro. Det betonas genom tron. Det stämmer ganska väl med aposteln Paulus undervisning i andra Korintierbrevet där han talar om att ha samma trons ande. Det verkar som om tron hjälper oss att komma undan en hel del saker. Om vi genom tron skulle finna vår enhet i en annan, ny förståelse av Mose lag än den som exempelvis Hebréerbrevets författare anger, att vi skulle aktualisera Mose lag, mönsterbilden på det viset, så är jag rädd för att vi skulle hamna i mycket större konflikter. Bilden av ett enat folk får vi verkligen inte när vi läser detta. Man talar i Messianska rörelsen exempelvis om judarna och deras gudstjänst, som om det vore något som de iakttog och vårdade sig om. Det där låter litet romantiskt, för NT:s mera framträdande vittnen, som Stefanus och Jesus säger att det var just vad de inte gjorde. På den tiden invände man med Mose lag mot dem som predikade evangelium.
Vad säger Jesus? I Johannes evangelium, kapitel 7 läser vi:
-Då förundrade sig judarna och sade: ”Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?” Jesus svarade dem och sade: ”Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. - Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen." (Joh 7:15-19 )
Hör vad Jesus själv säger. Har icke Moses givit er lagen? Och likväl fullgör ingen av er lagen! Man får en känsla ibland att det skulle vara så laglydigt och fromt, hela detta judiska folk. Att de höll på dessa seder. Vad säger Stefanus i Apg 7? Vi ser hur hans budskap avslutas. Det var inte lätt för dem att höra. Stefanus säger så här:
-I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder. Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt, I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.
Jesus sa: Ingen av er håller lagen. Stefanus sa: Ni har fått lagen genom änglars försorg, men har inte hållit den.
Vi kan ha olika uppfattningar om förhållandet till lagen. Den som skrivit Hebr 11 har ett förhållande till lagen. Men inte samma förhållande riktigt som det Stefanus anmärker på. Den som skrivit Hebr 11 tar fasta på lagen. Han låter nämligen lagen fullgöra den uppgift lagen har. Det finns en uppgift också för lagen, när vi predikar evangelium. Det gör aposteln Paulus klart i Romarbrevets tredje kapitel där han talar om att en rättfärdighet från Gud har blivit uppenbarad. Vilken rättfärdighet från Gud har blivit uppenbarad? Jesus Kristus själv. Alltså inte tavlor av sten, utan Ordet som vart kött. Jesus Kristus själv har blivit uppenbarad:
-Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om.
Att lagen och profeterna vittnar, det är något som Hebréerbrevets författare förstår sig på. Att lagen och profeterna vittnar om en rättfärdighet från Gud, som i sig själv inte ser ut alls som lagen och profeterna gjorde, därför att nu handlar det om Jesus. Lagen och profeterna vittnar om en rättfärdighet från Gud. Men det står inte att lagen och profeterna åstadkommer en rättfärdighet från Gud. Lagen och profeterna kan inte åstadkomma någon rättfärdighet, men de kan vittna om den. Lagen har också andra uppgifter. Men ifråga om vår frälsning och försoning kan lagen inte åstadkomma någonting, för då behövs den här mannen som själv är en försonare, som själv är en medlare mellan Gud och människor. Därför heter det om denna frälsning och försoning också i Romarbrevet 3:
-Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad.
Varför ska vi då behöva ha lagen? Kan vi inte totalt avvisa lagen då? Nej, för om vi bara avvisar lagen, säger Romarbrevet, kommer vi inte att klara oss. Utan lag, blir vi dömda. Hur ska vi kunna bli dömda om det inte finns någon lag? Jo, det står så här:
-Ty hos Gud finnes intet anseende till personen; alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda. (Rom 2:11-12)
Alltså, de som hade lagen och trots allt syndade, skulle genom lagen bli dömda. Men de som ingen lag har och syndar, kommer också att bli dömda, genom att de förgås utan lag. Med eller utan lag så blir utfallet negativt om man syndar. Däremot, om man öppnar sitt hjärta för Jesus Kristus – det har kommit en frälsning utan lag, en försoning utan lag, en rättfärdighet utan lag. Det helt avgörande i vår frälsning sker utan lag, därför att lagen vittnar, lagen överbevisar, men lagen kan inte åstadkomma någon rättfärdighet. Där står vi helt utan chans. Det är bara en, det är Jesus Kristus själv. Det är han som är rättfärdigheten från Gud, och verkligen effektiv på det sättet. Han inte bara kräver av oss rättfärdighet, han gör oss rättfärdiga.
Judarna hade lagen, och både Jesus och Stefanus sa att de hade inte hållit den. De kristna har Jesus själv. Kan man inte förebrå de kristna något? Ni har Jesus själv, och ändå tror ni inte på honom. Det kan man förebrå rätt många för. Det heter om församlingen i Sardes att den har namnet om sig att den lever, men den är död.

Rustad till möte med Sodomsnatt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 16:47:00 +0000

Bibelstudium av Tage Johansson
Det finns stor anledning att bäva för det som rör sig i tiden. Det är viktigt för oss att vara medvetna om vad som sker, ha inblick i och analysera tiden. Samtidigt är det väldigt viktigt att vi också blir medvetna om att hos Gud är makten, och han kan utrusta människor i en väldig slutuppgörelse. Jag tror inte vi kan ändra samhället eller situationen. Allt går mot sin totala upplösning. Du kanske upplever att du gastkramas av situationen du ser och vill falla offer för missmod. Men det är underbart att vi också nu kan rikta vår blick emot att vi har en mäktig Gud.
Det som pågår i Stockholm är bara en sektion av allt nedbrytande som sker den sista tiden. Det finns andra områden och skikt vi ser växa fram på det politiska och religiösa planet. Men det värsta är om Gud inte har någon han kan ställa fram i gapet till landets försvar. Gud har tilldelat oss någonting att utföra som ett Guds folk för den här tiden. Det gäller att vi blir iklädda Herrens kraft. Vi ska vara medvetna om tidsläget, och Gud vill uppfylla oss av en ande som är mäktigare än den ande som finns i världen. Blir vi iklädda den kraften, så får vi också uppleva att vi kan röja i andevärlden, för det är i den osynliga världen den verkliga kampen står.
Guds Ande vill lyfta vår blick att se in i Guds möjligheter. Även under svåra tider, har det funnits väldiga möjligheter. Tänk vilken svår tid det var då Israel fick gå till fienden för att vässa sina svärd; i den mån de hade något att vässa. Men då uppträdde en man som Gud beklädde med kraft. Han vann en underbar seger för Guds rike.
Om vi inte upplever den helige Andes kraft över våra liv, om vi inte är villiga att prisge våra liv på stridsfältets höjder, som det heter i Domarboken, då kan naturligtvis inte Gud ge seger, för han ger seger genom sitt folk. Därför frågade Gud om det fanns någon som kunde träda fram i gapet till landets försvar, men han sade: -Jag finner ingen. Det är den största tragedin.
Det står om Herren Jesus Kristus att han trädde upp i en mycket svår avfallstid, då det varit tyst i Israel över 400 år, och vi vet att även Johannes Döparen blev beklädd med Herrens kraft och det uppstod en rörelse omkring honom. Om Herren Jesus Kristus står det så här i ett vittnesbörd, något som också vi behöver uppleva:
-Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken. (Matt 12:18)
Vi kan bli beklädda med Herrens kraft och få den utrustning Herren vill ge.

Med Guds ord på Bokmässan i Göteborg

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 16:40:00 +0000

Barbro Schröder rapporterar
Var skulle vi vara om inte där, vi som har Böckernas Bok, det levande Ordet! Vi har fått en gudomlig kallelse att sprida och så ut Ordet. Inne i den stora mässhallen är trängseln av människor stor och stundtals tryckande.
Vad söker de efter, vad har de för förväntningar efter att ha betalat inträde till detta evenemang?
Efter att denna bakomvarande vecka då banker har krisat, det har varit jobbvarsel och industrier i konkurs, är många ansikten allvarliga.
Jag tar emot en del information och går en runda. Jag går vilse i dessa långa gångar av montrar med utställningsobjekt. Där finns utbud av skräcklitteratur, romaner, deckare, visdom, kokböcker och olika religiösa riktningar.
Hur långt har människan kommit från skapelsens Herre? Efter en stund upptäcker jag BMC-montern. På avstånd lyser bibelordet från Lukas 21 upp:
-…och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.
Det står klart skrivet på väggen. Dessutom orden på en affisch som är en uppförstorad framsida av förra numret av tidningen Midnattsropet:
-Fly till Jesus medan tid är. Det finns ingen framtid för Sodom.
En del människor stannar upp och läser. Många har frågor att ställa till dem som står i montern. Tidning får alla som vill ha – tänk att ord fortfarande kan nå och beröra nutidsmänniskan i livsavgörande situationer. Många barnfamiljer tog intresserat emot tidningen med rubriken: ”Statens skola eller hemundervisning”. Det kändes bra, och ungdomar ville ha tidningar med bild på riksdagen, och bibelordet från Hab 1:4:
-Därför blir lagen utan kraft, och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar den rättfärdige och rätten blir förvrängd.
Ja, många intryck från mitt besök på bokmässan, men det största är att folk söker något, tränger sig fram för att hitta något värdefullt. Vi fick så ut Ordet, Gud vare tack!

Storfamiljen blev min räddning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 16:05:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

När jag blev frälst och mötte Jesus handlade det om en total kapituation inför Jesu kors. Jag visste att det gällde att ge upp det som varit och börja något helt nytt. Jag kom ifrån ett väldigt trasigt sammanhang, jag hade varit narkoman några år och levt i en subkultur. I varje socialt sammanhang man lever och umgås, försöker man göra en självbild för att nå upp till de normer och värderingar som finns i den kulturen.

Sommaren i Santo Domingo

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 22 Oct 2008 16:02:00 +0000

Theresia Vidén berättar…
Theresia Vidén, 23 år, har denna sommar varit i Dominikanska Republiken och stöttat syskonen i Comunidad Maranata. När pappa Berno, som huvudsakligen förestår missionsarbetet, åkte till Sverige för att delta i Maranataförsamlingens sommarkonferens och tältmöten, var hon ensam svenska i arbetet under ett par månader.
Under sommaren har skolarbetet haft paus, men den lilla församlingen har kontinuerligt samlats till bön och bibelstudier. På söndagkvällar, om det inte varit skyfall, har man haft väckelsemöte utanför Clotildes hem nere i Cañadan. Skyfall, ja. Det har varit mycket av den varan denna sommar, och i Sverige har vi fått katastrofrapporter om hur många människor omkommit, och ännu fler förlorat sina hem i vattenmassor och jordskred. Värst drabbades grannlandet Haiti där man fram till idag räknar med att 800 människor omkommit och nästan en miljon förlorat sina hem då vattenmassorna vällt in över landet. Men även Dominikanska Republiken drabbades svårt med översvämmade samhällen och raserade broar och vägar. I huvudstaden har man ändå inte haft så kännbara svårigheter, berättar Theresia. Några gånger har man fått inställa möten och planerad medicinsk mottagning på grund av vädret.
Under sommaren har Theresia haft Sandra och hennes lille pojke Raudi boende hos sig. Hon har haft ansvar för 4-årige Rikendy, som har bott hos henne, då mamman Andréa hela sommaren tvingats vara på sjukhuset med sin svårt lungsjuke son Yefrey. Ett par gånger i veckan har Theresia åkt till sjukhuset för att besöka honom, annars har hon fått vara mycket hemma.
-Vi har haft vardagsliv, konstaterar Theresia stillsamt. Lagat mat, städat, tagit hand om barnen. Ett par gånger i veckan hade de också möten i hemmet.
Broder Kelvin Rosario, som kom till Comunidad Maranata för flera år sedan, har tagit stort ansvar för församlingens möten under de månader Berno varit i Sverige, och vid några tillfällen har också pastor Isaias Rodriguez kommit och delat Guds Ord i församlingen.
I september gjorde Theresia och Berno en resa till haitiska gränsen, för att undersöka möjligheterna att göra en insats i detta svårt drabbade grannland. En förhoppning är att Comunidad Maranata i samband med något besök hos haitiska syskon, på något sätt ska kunna bistå med mediciner, livsmedel och annan hjälp.
Nu är femte läsåret av skolarbetet bland haitiska barn i Palavé i full gång. Theresias syster Veronica, som varit med från start då skolan började på gården hemma hos Yanet, en syster i församlingen i Palavé, bär nu ett huvudansvar för undervisningen. Hon tillsammans med Nahdja undervisar idag elva elever som annars inte skulle ha några möjligheter att få plats i någon annan skola.Tidigare år har vår dominikanska syster Maria varit med i undervisningen men hon har nu fått jobb på en annan skola, varför antalet elever det här året reducerats.
Theresia är inte mångordig när vi sitter och samtalar om arbetet i Santo Domingo. Jag undrar vad hon ser som det viktigaste av alla olika insatser som utförs genom församlingens arbete.
-Det har ju alltid varit något speciellt med arbetet bland barnen, säger hon slutligen. Ja, visst är det så. Och när det gäller Theresias insatser, har det verkligen varit fråga om att satsa för barnen!

Nr 4 2008

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:50:00 +0000

Nummer 4 2008 av Midnattsropet innehåller bl.a. reportage från olika satsningar den bakomliggande sommaren. Även undervisning och vittnestbörd.

Se, där är han - Gå inte dit!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:48:00 +0000

Ledare av Berno Vidén
Istället för att utbedja sig den Ande som formar den troende till att leva för himmelen, med tydlig distans till världen, hänger sig många kristna idag åt allahanda karismatiska experiment för själva njutningens skull.
Den ande som Gud ger däremot, är en hjälp till att se klart vad som äger rum i tiden, att hålla sig nykter andligt sett, så att de viktiga råmärken vi har i evangeliet inte flyttas.

- Jag har levt ett rikt liv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:44:00 +0000

Reportage av Ulla Näsholm

Midnattsropets medarbetare Ulla Näsholm, som dessutom i många år varit Maranataförsamlingens evangelist och missionär, åkte för en tid sedan och hälsade på ett äldre par i Piteå. Dessa syskon hade betytt mycket för Ulla när hon som ung mötte Jesus Kristus till frälsning, och sade ja till kallelsen att tjäna Gud med hela sitt liv. Ulla kunde inte motstå att göra ett litet reportage från besöket, och här får vi också en glimt från vad de fått betyda för att Ulla kunde komma i tjänst för Gud i själavinnande, själavård och även som medarbetare i Midnattsropet!

Hur missionselden tändes i min själ

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:41:00 +0000

Vittnesbörd och appell av Stig Andreasson

Torpstugan med det låga taket
I min västgötska hembygd fanns en del små stugor med mycket låg takhöjd. Min farfars torp var av den typen. Då min farbror, som var ett stycke över medellängd, vankade omkring därinne i stugan rörde hans hår vid det vita papptaket. Halvvägs mellan mitt barndomshem och skolan där jag lärde mig läsa låg en liknande torpstuga. Takhöjden torde ha varit ungefär densamma som hemma hos farfar. I den stugan bodde en äldre kvinna, vars rygg var böjd av ålder och hårt arbete. Hon hade väl därför inga direkta problem med takhöjden. Men hennes äldste son, som också bodde hemma, måste nog böja på nacken då han skulle gå in genom dörren.

Det verkliga livet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:40:00 +0000

Appell av Samuel Hafsahl

Frågan är om vi i vårt liv och vår vandel här lever för det tillkommande. Eller om det bara är något vi tror, som inte blir verkligt. Vi kanske har gått över från en tankebyggnad till en annan som är bättre; mera moralisk och god. Har det tillkommande livet blivit en verklighet för oss, så att vi lever och gör våra beslut med tanke på att det finns ett evigt liv, en annan, sann värld?

Jesus förvandlade mitt liv!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:37:00 +0000

Vittnesbörd av Mindaugas Biveinis från Litauen

Guds frid! Jag vill först tacka för inbjudan vi fick att komma hit. Det känns gott att vara här. Ni sjunger så fint och spelar olika instrument. I bibeln läser vi att man prisade Gud med olika instrument. Jag tror att Gud tycker om det och välsignar det.

Jag vill berätta litet om mitt team. Vi kommer från Litauen, från en stad som heter Mariampole. Den ligger vid polska gränsen och det finns ungefär 50.000 invånare där. Alla som spelar med i teamet är med i vår församling. Det finns flera, men bara de som spelar bäst fick följa med. Församlingen är inte så stor, men vi har gemenskap och verkar Guds verk i vår stad.

Utan kompromiss!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:33:00 +0000

Predikan av Michael Hafsahl

Jag ska dela med mig en vers ur Matteus evangelium. En märklig vers:

-Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig. (Matt 11:12)

I den norska bibeln heter det: “Og mennesker som trenger sig inn med makt”.

Helt uppenbart så handlar inte denna vers om alla människor. Det finns människor som tackar nej till himmelriket, som inte vill ha något med himmelriket att göra. Det finns grupper som motarbetar himmelriket, och så finns det också, tyvärr, en stor grupp människor som aldrig har hört talas om himmelriket. Men det finns också sådana som Jesus talar om här; människor som stormar fram, som tränger sig in med makt, och som rycker det till sig. Det är en beskrivning som nästan tenderar till våldsamhet. Det är något i texten som säger mig att här är det kompromisslösa människor som stormar fram. Kosta vad det kosta vill, jag vill ha tag i himmelriket och dess hemligheter. Människor som använder all sin makt, varje fiber i kroppen, för att nå fram till himmelriket. och för att rycka det till sig. Och när man väl har fått tag, så släpper man det inte.

Är du med i Herrens strid?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:29:00 +0000

Appell av Gertrud Johansson

Jag är väldigt tacksam för denna konferens. Jag har upplevt det rikt. Vi har hört väldigt mycket allvarliga gudsord till oss. Jag har tänkt på ett kapitel i första Krönikebokens tolfte kapitel. Där står det om den tid kung David var smord till konung, men han fick vara i flykt på grund av kung Saul.

-Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu höll sig undan för Saul, Kis’ son; de hörde till de hjältar som bistodo honom under kriget. De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder …

Församlingen och andevärlden

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:23:00 +0000

Predikan av Arne Imsen

Andevärlden är en realitet, mer verksam än det vi vanligtvis tänker. Den osynliga andevärlden den synliggöres i sådant som så småningom kan registreras med våra fem sinnen. Vi ser icke makterna som opererar i det fördolda, men vi ser resultatet, verkningarna; de uppenbarar sig praktiskt taget på alla plan och på alla områden.

Man kan tala om att i andevärlden finns det olika klasser, grupper, maktkonstellationer med olika uppgifter. De har olika aktionsradie och arbetar på olika nivåer, eller som skriften säger, “är verksamma” på olika nivåer.

Jesus befriade mig!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:21:00 +0000

Vittnesbörd av Ram Bahaclur Tamang

Ram Bahadur Tamang kommer från Nepal. Som barn lärde han sig leva som buddist och förblev den religionen trogen till dess han under en sjukdomstid för två år sedan fick möta Jesus till frälsning. Ram försökte sedan få bli döpt till Krsitus i sitt hemland, något som inte lyckades. I våras kom han i kontakt med Maranataförsamlingen i Stockholm genom ett torgmöte på Sergels torg. Kort därefter fick han möjligheten att gå dopets väg och begrava den gamla människan. Läs här en del av broder Rams vittnesbörd.

Tältmöten - Frälst eller förlorad!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:17:00 +0000

Rapport från Rålambshovsparken och Sergels torg av Emanuel Johansson

Tidigt på torsdagmorgon åker vi in mot stan. Det är lugnt i parken, regnet hänger i luften och med en gång börjar vi lossa lastbilen; master, bänkar, dukar, järn och mycket mer. Efter ett tag infinner sig den välbekanta känslan: Nu är vi igång! Nu satsar vi! Tältet ska upp! Evangelium ska predikas! - Det känns välsignat. Även om det är ansträngande att dra upp de tunga stålmasterna, slå i de meterlånga järnen och hissa de kraftiga dukarna är det en glädje att få ta i för ett verkligt gott syfte.

Hoppet bortom det synliga

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:16:00 +0000

Vittnesbörd av Zebastian Vidén

Vi lever i en natt. Vi har fått mycket god undervisning de här dagarna om hur det är ställt i världen nu och hur synden tilltar och allt tyder på att det verkar bli allt mörkare i världen och hårdare för den som vill leva för Kristus. Häromnatten var jag jour, och gick ut på gården ganska tidigt. Då fick jag se något underbart. Jag fick se gryningen. Och det talade till mig väldigt. För oss som är ljusets barn, som har tagit emot Jesus i våra hjärtan, stannar det inte vid den här natten. Vi har ett hopp bortom det som syns för blotta ögat. Men samtidigt, om vi läser i Guds Ord förstår vi att den här gryningen som bryter in när solen går upp över jorden också kommer att innebära en dom över allt ogudaktigt. Vi läser om hur det gick för Sodom och Gomorra. Den dagen då Lot gick ut ur Sodom, lät Herren eld och svavel falla ner över slätten där. Så det gäller för oss att ha vår sak klar med Gud, och vara där han vill att vi ska befinna oss.

En ton från himlen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 03 Sep 2008 14:15:00 +0000

Vittnesbörd av Jörgen Lindroos från tältet Rålambshov

Jag ska läsa ur Apostlagärningarna i Bibeln. Det handlar om Petrus och Johannes, som nyligen hade varit med om det stora undret på pingstdagen. De fick ta emot den helige Ande och fick kraft till tjänsten. De ställdes inför Stora Rådet, för folket ville inte höra talas om det nya som kommit. Det har alltid varit så för väckelsefolket, att det mött motstånd bland det etablerade.

Nr 3 2008

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:50:00 +0000

- Vedermödans preludier
- AIDS - en dom över civilisationen

Fly till Jesus medan tid är! Det finns ingen framtid för Sodom.

Ett hem - ett missionscenter

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:45:00 +0000

Karin Vidén berättar om en av Dominikanska Republikens missionärer

Om inte syster Clotilde kommer till mötet, då vet alla att det finns en verklig orsak därtill. Hon är en trogen mötesbesökare, medarbetare och syster i Comunidad Maranata sedan många år tillbaka. Jag tar mig med försiktiga steg nedför den av regnet våta och slippriga cementerade gångstigen som leder ner till hennes lilla hem som ligger så långt ner i La Cañada man kan komma. På vissa håll trevar jag mig riktigt sakta nedför med vetskapen om att här har många brutit både armar och ben då de halkat, snubblat och trillat omkull, men barnen och ungdomarna som kvickt kilar förbi mig är vana och då en motorcykel med sin obekymrade förare på slirande däck kasar nedför gångvägen där småttingar sitter och leker, verkar alla omkring mig helt oberörda. Clotildes hem består av ett litet kök och ett lika litet sovrum, samt en övervåning med plåttak där några av barnbarnen bor, och det är byggt med den ca två meter breda öppna utloppskanalen under sig. Då jag denna dag besöker henne bjuds jag som alltid på gott kaffe, och hon ursäktar sig att kanalen som nu är sprängfylld av skräp och hushållssopor luktar så illa. Soporna från alla omkringboende kastas oförpackade ned i kanalen och stora råttor kalasar på matresterna om ingen av alla lösspringande hundar hunnit före. Clotilde hade hoppats på lite mer regn den här dagen för att sopberget skulle få lite fart av vattnet och dra iväg, men så blev det nu inte. Hon hoppas också på att några karlar ska frakta bort det stora trasiga kylskåpet som en granne gjort sig av med och som nu ligger som en propp och stoppar upp soporna vid den lilla cementbron vid hennes husknut.
Clotilde är änka sedan många år tillbaka, och då jag ber henne berätta om sin man, blir hon tyst en stund; som om hon behöver lite tid att vrida klockan tillbaka för att minnas. De bodde först i Castañuela, hon och maken Prieto, ett litet samhälle ca 25 mil från huvudstaden, men flyttade till storstaden då barnen var bara några år gamla. De valde La Cañada i Las Palmas eftersom Clotilde hade sin syster boende där. ”Det var så fint här i området då vi flyttade in för många år sedan”, berättar hon och ser smått drömsk ut. ”Här var en grönskande dalgång med den smala flodrännan rinnande ut mot den större flodådran ut i floden Haina. Utefter sluttningarna låg små enkla trähus, eller som mitt hus, som då var tillverkat av utslagna plåttunnor som väggar, enkelt, med ändock en bostad. Här fanns stora avokadoträd, banan- och platanosplantor, ja det var mycket finare här i La Cañada då, ja det var som att bo på landet.” Clotilde berättar med värme om de åren; det var mycket jobb och slit, och det var fattigt, men hon var ung och stark. Prieto försörjde familjen genom att han drev en liten colmado med försäljning av tidigt morgonkaffe och diverse matvaror.
Så kom den ödesdigra dagen som kom att förändra hela Clotildes livssituation för alltid. Det var för ca 30 år sedan, Clotilde minns inte riktigt årtalen längre. Hon och Prieto vaknade tidigt på morgonen för att som vanligt ta itu med dagens sysslor, men den här dagen blev ingenting som det brukade vara. Prieto satte sömndrucken ned sina bara fötter på golvet för att stiga upp ur sängen, och såg försent den ca 2,5 dm långa så farliga tvärrandiga tusenfotingen. Den bet honom i en tå och han fick svåra smärtor under flera timmar. Såret infekterades kraftigt och hans allmäntillstånd försämrades snabbt. Från det statliga sjukhuset fördes han till militärsjukhuset, men inte heller där fanns den läkarvård och det antibiotika han hade behövt att få och det oundvikliga skedde, han dog.
Med sorgen som en bedövande tung börda och med försörjningsansvar tvingades den unga änkan ut för att söka arbete i områden där det bodde mer välbeställt folk, och hon erbjöd sina tjänster att tvätta kläder, att städa, diska och annat hushållsarbete. Tvättmaskin var på den tiden mycket ovanligt och all tvätt skedde för hand. Det handlade om att hinka upp vatten ur en brunn, att bära vattnet ibland ganska långa sträckor och att till sist efter tvätt och torkning överlämna kläderna fint strukna och utan minsta fläck kvar. Varje dag lämnade hon de tre barnen till någon granne eller släkting, för att tvätta kläder i olika hem, och kämpade hårt för att kunna ge barnen mat varje dag. Dottern Glady växte upp och blev som tonåring gravid, och blev genom det även hon som ensamstående tvingad ut i försörjningsansvar. Tre flickor tätt på rad innebar att mormor Clotilde mer och mer gick in i modersrollen och barnen upplevde henne som sin mamma, alltmedan deras unga mor var den som var borta och arbetade hela dagarna. Åren gick och inflyttningen till La Cañada ökade dramatiskt. Husen blev fler och fler, och de rika fruktträden och grönskan fick ge plats för byggnationen. Folk från landsbygden sökte sig in till stan och hoppades på bättre försörjningsmöjligheter, och La Cañada har förändrats väldigt mycket. Idag är Clotildes och de flesta andras hus gjorda av cementblock, och vissa har både tre och fyra våningar.
Bara två kvarter bort låg ett stort hus på gata L, en för svenska förhållanden ovanlig gatubeteckning, där den svenska missionen Comunidad Maranata höll till. Clotilde gick förbi där ibland och såg hur de ljusa utlänningarna tillsammans med dominikaner samlade barn på terrassen och inne i huset och lärde dem läsa och skriva. Clotilde hade aldrig lärt sig läsa men förstod hur viktigt det var att barnen fick möjligheten. De små barnbarnen var ännu väldigt små, men hon hoppades att de en dag skulle få lära sig denna konst.
En av svenskarna hette Tony och han tog en dag sin elgitarr med förstärkare och bar hela denna börda med sig ned till La Cañada där han tog kontakt med olika människor, däribland Clotilde. Hon bjöd in honom och eftersom det för tillfället fanns elektricitet kopplade han på utrustningen och satt sedan i hennes lilla kök och spelade med hög volym och sjöng sånger om Jesus Kristus. Tony kom tillbaka med ännu några av ungdomarna från Maranata och flera av Clotildes grannar kom för att lyssna till sången och vittnesbörden, däribland Fela, som även hon idag är en frälst och i Kristus bevarad syster i Comunidad Maranata. Clotilde var sedan tidigare avgjord kristen och döpt i floden Yaque, men upplevde nu en påtaglig förnyelse i sitt andliga liv. I det stora huset inbjöd Comunidad Maranata till evangeliska möten på kvällarna och hon tog med sig sina små barnbarn och gick dit. Hennes hjärta greps av påminnelsen att Jesus snart ska komma igen, och hon tog ett inre beslut att ännu mer söka Honom och följa Honom.
Vecka efter vecka, månad efter månad, kom hon troget till alla möten bärande på de små, och har genom sin idoga och övertygande insats år efter år visat de sina att församlingens angelägenheter är hennes, och att de är viktiga, och att ta del av Guds ord är livsavgörande mat för den inre människan. Barnbarnen är flera nu och större, och de har fått med sig den enkla tron på Gud genom det som såddes i deras barnahjärtan genom mormors iver. Hennes bön idag är att de alla ska ta ett avgörande steg, som hon själv fick göra, och verkligen öppna sitt hjärta för Jesus och överlåta sina liv till Honom.
Clotilde kan inte läsa, inte skriva, men hon kan med skärpa citera Guds ord: ”Allt förmår jag i Honom som giver mig kraft, så står det i Filipperbrevet 4:13!” Hennes vittnesbörd präglas av tacksamhet till vad Gud gjort i hennes liv, och alltid då tillfälle ges vittnar hon om hur Han varje ny dag ger henne kraft och hjälp.
Under tiden hon berättar drar människor förbi utanför den vidöppna dörren och musiken dånar från flera olika radioapparater i husen intill. Många ropar hälsande in genom dörröppningen, en haitisk ung man ber på knagglig spanska om tändstickor, och då kaffedoften sprider sig kommer en kvinna och ber om en kopp nybryggt och naturligtvis har Clotilde en kopp rejält sötat kaffe till sin granne. Några små grannbarn kommer törstiga in och ber om vatten, och för Clotilde är det så självklart att möta de behov hon kan, för liten eller stor. Alltmedan barnbarnsbarnet Cristal letar sig upp i hennes knä fortsätter hon att berätta om sitt arbete i församlingen, och drar sig med glädje till minnes sommaren år 2000 då församlingen hade ett speciellt sommarläger för barnen. ”Massor, massor av barn från La Cañada, i tre olika åldersgrupper samlades till bibelundervisning, lekar, fika och tävlingar.” Då var Clotilde med som ett stort stöd varje dag under den intensiva sommarperiod det pågick. Dessa samlingar kom att bli inledningen till en ny etapp då församlingen på ett speciellt sätt kom att inleda evangelisation i La Cañada. Hon minns hur grannar frågade henne, ”vad har ni gjort med våra barn, de är så glada, och de sjunger så fina sånger?” Det arbetet kom att bli en ingång till många hem och familjer.
Allteftersom åren har gått så har den ökande invandringen från grannlandet Haiti även visat sig i La Cañada. Det började för några år sedan och Clotilde fick vänja sig vid att de närmsta grannarna talade kreol, ett språk hon inte alls förstod. Nu finns bara ett fåtal dominikanska familjer kvar i hennes närområde, och hon ser församlingens evangelisationsmöten som väldigt viktiga. ”Även om haitierna inte förstår allt vi säger så känner de igen sångerna, och upplever atmosfären.” Då det på söndagkvällarna är dags för evangelisationsmöte där utanför hennes hus på den smala gångvägen ser man med vilken värme och iver vår syster är med och tjänar. Med ett vakande öga ser hon till att alla får sitta, att alla får varsin sångbok, och genast då det saknas en sittplats till en mötesbesökare, ung eller gammal, så ger hon sig iväg till en granne och får låna några stolar. Då någon blir stående en bit på avstånd är hon strax där och hälsar välkommen och anvisar en plats i gemenskapen. Ett verkligt föredöme i tjänst!
Där längst ner i La Cañada, där idag soporna sprider sin stank, och där droghandeln sker helt öppet, där idag haitier och dominikaner trots språkförbistring, och stora kulturskillnader bor vägg i vägg, där finns ett litet enkelt hem, ett missionscenter. Som en lots i sin lotsstuga finns Clotilde där för de grannar och förbipasserande som genom livets farliga passager behöver hjälp och vägledning. Om du har vägarna förbi ska du titta in, där får du ett friskt och levande vittnesbörd om Jesus som Frälsare dig till livs, och ingen finns som går därifrån utan att ha fått en kopp nybryggt kaffe vid köksbordet hemma hos vår kära församlingssyster. Från det lilla enkla hemmet längst ner i La Cañada letar sig böneljudet uppåt och hemåt. Bönerna om barnbarnens frälsning, bönerna om grannarnas frälsning och tacksägelsen till Gud för hjälp och kraft i rätt tid!

Vedermödans preludier

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:42:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

”Vi går igenom historiens största globala kris.” Rubriken är hämtad från en av Centralamerikas större dagstidningar, El Caribe, där man citerar Dominikanska Republikens president Leonel Fernandez. Sista tiden med skenande mat- och oljepriser har satt sina spår i många länders redan ansträngda ekonomier och åtgärdspaketen som tvingas fram för att hålla länderna borta från en rusande inflation skapar i sin tur protester. I Haiti, Amerikas fattigaste land, tågade tidigare i år tusentals människor i protest mot presidentpalatset. Det enda kravet man hade var att få sina mest elementära behov tillgodosedda: ”Vi är hungriga!” skanderade skarorna. Situationen är så allvarlig att delar av befolkningen tillverkar bröd av lera för att överleva.

Att förvärva eller fördärva

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:34:00 +0000

Predikan av Arne Imsen, 1975

I de bibelstudier som jag har haft tidigare har vi slagit fast att staten icke är en gudomlig instiftelse, eller anordning. När vi talat om det här ämnet ”staten som Gud, staten som Guds tjänare, staten som vilddjur” så är det ett faktum att alla de här tre möjligheterna finns. Fastän nu staten inte är en gudomlig skapelse kan den alltså bli en Guds tjänare. Det beror helt och hållet på omständigheterna som vi också kan se i Skriften. Vi ser exempelvis hur vilddjuret skadas till döds och vi kan av det förstå att det också finns makter som också kan besegra Lewiatan, eller i varje fall neutralisera honom. Vi glider successivt in i ett slags tillstånd av resignation. Vi resignerar och tycker att det är nästan meningslöst att försöka komma till rätta med problemen som gäller vårt förhållande till den närvarande tidsåldern och dess maktkonstellationer. Istället för att bli fria personligheter dukar vi under och blir slavar. De flesta av oss är förslavade utan att veta om det, då de friheter som kanske fanns i själva begynnelsen gått förlorade utan att man har märkt det. Gud handlar i varje tidsålder och i varje situation. För det första uppenbarar han för människan hennes benägenhet att berömma sig av att vara fri medan hon är fåfänglighetens träl. Hon berömmer sig av att vara självständig, men hon är egentligen fruktansvärt bunden. Vi ska titta på några sammanhang där vi får se hur just utvecklingen från det relativt oskyldiga stadium då olika ting kommer till, efterhand blir till instrument i människans händer. I det läget är det ett uttryck för hennes idealism, avsikten att besegra det ondas följder, men utan att ta itu med det onda. Vi upplever otryggheten, fruktan, fruktan för andra människor, fruktan för vädrets eller elementens makter, för naturens krafter. Fruktan för djuren, sjukdomen, fattigdomen, detta som finns med hela tiden och ständigt görs tappra försök att komma tillrätta med det. Människan tar inte itu med det onda utan hon tar itu med det ondas följder. För att ta itu med följderna kan man använda sig av idealism, religion, kultur, politik och militär. Människan bygger hela tiden upp någonting ? ett system för att utveckla sin idealism. Religion, vetenskap, filosofi, du möter det på det primitiva planet och du möter det på det avancerade, mer utvecklade planet. Istället för att ta itu med det onda tar man itu med det ondas följder, exempelvis genom nykterhetsrörelsen och fredsrörelsen. Så försöker man kringgå grundproblemet genom att skapa mäktiga bålverk emot vissa speciellt utmärkande avarter. På det här planet, i sitt ursprungliga skede, märker vi hur den svaga, hjälplösa människan söker finna lösningen på sin situation. Men varje gång som hon griper till de här metoderna, går hon ett steg bort ifrån Gud, ty det här systemet som hon bygger upp är ingenting annat än hennes sätt att utmönstra Gud. Människan tror icke på Gud, förlitar sig icke på Gud, förtröstar icke på Gud. Guds vilja är decentralisering, alltså makten skall decentraliseras till individen. Individerna har fått speciella löften som ska förankras i familjerna. Samlevnadsmönstret finns klart och tydligt anvisat i Guds ord. Gån ut, föröken eder och bruken jorden och vårda den! Där är uppdraget. Människan går den rakt motsatta vägen i sin rädsla för det onda som hon bär i sitt eget väsen. Hon känner det onda och kan inte övervinna det, hon koncentrerar istället makten till institutionerna. Så småningom blir de system som hon har byggt upp av idealism, av religiösa, kulturella, politiska eller militära skäl, ett hot mot henne själv. Systemen som hon bygger upp utplånar successivt henne själv och successivt blir de här systemen en kvarn som mal sönder personligheten och förvandlar en människa till en mass-människa en massprodukt. Det är denna degenererade massmänniska som föder och väljer sina ledare, och det är utur detta människohav som även Antikrist sedan kommer. Gudsuppenbarelsen kommer att se fruktansvärt primitiv ut när den träder fram i strid med allt detta. Vem är du som vill bekämpa freden, vem är du som vill gå emot nykterheten och filantropin, vem är du som vill bekämpa ekumenik, samlevnad och vidgat samarbete? Ska vi inte nu vara glada när vi äntligen har kommit dithän att vi kan samarbeta? Man förstår inte att det här inte är en lösning på problemet, vi bara permanentar och bygger in problemet i ett nytt mönster. När vi har byggt färdigt på det här systemet så kommer det att hota oss ännu värre än något av de tidigare har gjort. Det är själva dynamiken. Vi skapar en fredsrörelse därför att vi tycker det är otäckt med de militära förvecklingarna och konflikterna. Människan säger: vi måste få slut på krigen, och så sätter hon igång med sina aktiviteter för att skapa en fredsrörelse som blir farligare än själva kriget. Blir fredsrörelsen farligare än själva kriget? Ja, det är ju fredsrörelsen som kommer att föda fram Antikrist. Fredsrörelsen är ett försök att åstadkomma hyggliga samlevnadsformer och är bara ett dåligt försök att göra sig oberoende av Fridsfursten. Fridsfursten går inte med på våra villkor och våra försök att skapa någonting, därför att vad som först och främst måste tas itu med är krigens djupaste orsak. Människan som kämpar för fredliga ändamål blir egentligen farligare än den värsta hök. En hök är relativt lätt att avslöja, men en fredsapostel… Kyrkorna faller för det här och öppnar sina predikstolar för fredsapostlarna och de kommer med sitt fredsbudskap. Fred utan Kristus, fred utan syndernas förlåtelse. Så har vi nykterhetsrörelsen. Det är väl ingen som vill förneka att vi har en fruktansvärd situation. Människans onda följeslagare är missbruk av droger, berusningsmedel. Det är ont. Nykterhetsrörelsen är behjärtansvärd. Det fanns idealism i den första generationen som byggde upp dessa rörelser, för då led många människor av missförhållandena, exempelvis på grund av alkoholmissbruk. Många har också lidit på grund av krigen och har känt det som en nödvändighet att vidtaga åtgärder för att få detta onda övervunnet i de mänskliga samlevnadsformerna. De har satsat sitt liv, sin fritid, sitt allt på idén, idealen, att komma tillrätta med problemen. Efterhand sker en successiv förändring med det som man har byggt upp. Den första generationen förändras väl inte så snart, men den påverkas av trycket utifrån och blir alltmer beredd att kompromissa med omgivningen. Så kommer det en generation som tar den första generationens arbete i arv. Det sker oftast utan någon märkbar förskjutning. Men det har redan ägt rum en förändring på djupet. Den generationen är inte så beredd till offer, till helhjärtade insatser, att leva så ensidigt och osjälviskt, utan vill förutom de ursprungliga värderingarna också ha någonting annat. Detta blir alltmer tydligt när den andra generationen utvecklas. Som regel är det så att när den tredje generationen kommer, då är idealismen urholkad medan däremot organisationen står kvar. Den tredje generationen får i arv en organisation, men den har ingen större offervilja, den har inte samma intressen, samma inspiration, vision, ideologi och pionjäranda. Resultatet blir att en organisation står där som ingen orkar med. Inte ens idealisterna själva orkar med den. Organisationen utlämnas åt samhället. Organisationen, som är ett resultat av pionjärgenerationens insatser, integreras allt mer med samhället. Samhället får ge den ett innehåll som då naturligtvis ska ligga så nära nykterhetsrörelsens eller fredsrörelsens intentioner som möjligt. Jag ska tala om för dig att det är likadant med samfunden ? de är underkastade exakt samma förändringens lag. Vad står kvar när de två första generationerna har gått? Då står institutionerna, organisationerna och kyrkorna kvar. Det blir den tredje generationen som får vårda traditionerna, och så småningom överlämnas kyrkan åt samhället. Kyrkan är nödvändig, den har en stor och betydelsefull funktion att fylla. Man kan icke befria ett samhälle från religiösa aktiviteter eller religiöst liv. Samhället inser att det är betjänt av att äga samfunden. Så blir också samfunden integrerade. De växte fram som väckelserörelser. Utanför kultursammanhangen, utanför politiken, utanför hela samhälls- och maktstrukturen. Ganska maktlösa och som regel förföljda. Det är helt otroligt att se hur man idag sitter på parkett liksom och applåderar fäderna, istället för att ta reda på orsaken till att de drabbades av smälek och förföljelse. Vad är orsaken till att de kämpade mot de vilda djuren och att vi sitter på parkett och applåderar? Så småningom hände det någonting i utvecklingen som gjorde att det etablerades samarbete lite här och lite där som så småningom utvidgades. Ytligt sett kan det se ut som om alltsammans är oförändrat. Kyrkan har bevarat sin identitet, säger man och man har skyddat sin integritet. Dessutom har man bevarat sin egenart och sin särart och sin självständighet i förhållande till staten. Vi har inte övergivit några positioner, vi har inte svikit någonting, vi står kvar. Det kan se ut som det är på det sättet, att man inte har gått in i samhället, men det är bara så att genom det som har skett så har samhället vidgat sina gränser. Det är så det går till. Samhället vidgar sina gränser. Det är där problemet ligger. Det är där problemet sitter, hela tiden vidgas gränserna. Genom kringgående rörelser får samhället ett indirekt och så småningom ett direkt inflytande över grupperna och församlingarna som tidigare var utanför. Jag ska läsa ett exempel på det här ur Hemmets Vän (1975). Det är en skildring om hur det var för 120 år sedan bland läsarna i Dalarna. På första sidan står det. ”Fångkärrorna skramlade ofta med läsare till länsfängelset” Då frågar man sig: Hur ser det samhälle ut som har fångkärror för läsare? Vad var orsaken till den konflikten? Finns orsakerna till konflikten kvar? Om inte ? varför har striden bilagts? Då måste man alltså ha enats på andra punkter, just på andra punkter än det som var konfliktens djupaste och ursprungliga orsak. Eller förändrats så att man bejakar det man tidigare bekämpade. Jag ska läsa här:

En öppen himmel över ditt liv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:33:00 +0000

Appell av Emanuel Johansson

Jag tror att de flesta i det här landet har hört talas om Jesus på något sätt. De flesta som har gått skola, som kan läsa, som lever i ett informationssamhälle som vi gör, har hört om Jesus. Och du har säkert fått din uppfattning. Du kanske tycker att han var en historisk person, en religionsstiftare. Det är ju trots allt kristendomen som är den största religionen i världen. Du kanske till och med har varit i nån kyrka någon gång eller gått i någon församling på möten och hört lite grann om Jesus, men blivit besviken och tycker att ‘Jesus är nog ingenting för mig’. Du har säkert också hört mycket om olika människor. Men egentligen känner du inte en människa förrän du har mött henne i verkligheten. Du måste träffa en person, lära känna honom. Du borde också lägga bort alla de uppfattningar och föreställningar du har om Jesus, och istället komma till honom. När du får ett möte med honom, ser du vem han verkligen är. Det är någonting underbart, en erfarenhet som du aldrig kommer att glömma. Den kommer förändra ditt liv helt och hållet. Vi läser i bibeln om en person som fick möta Jesus sedan han hört talas om honom. I Johannesevangeliet, det första kapitlet, läser vi vittnesbördet om hur Jesus går ut. Han har precis börjat att predika och ryktena når ut i trakterna där han gick omkring. Han har kallat sina första lärjungar som börjat följa honom och gå i hans fotspår. Och så står det från vers 43:

Nytt hopp

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:31:00 +0000

Appell av Stina Fridolfsson

Det är mycket man inte förstår av sådant som händer genom åren. Både i församlingen och individuellt. Det finns andliga lagar. Det är mycket som skalas av. Jag blev påmind om ett bibelord som jag vill läsa. Så här står det i Joels profetia:

-Fröjda er, ni Sions barn, var glada i HERREN, er Gud, ty han har givit er Läraren som ger rättfärdighet. Han skall låta rikligt med regn komma ner över er, både höstregn och vårregn som tidigare. Så skall logarna fyllas med säd och pressarna flöda över av vin och olja.
-Jag skall ersätta er (bättre översättning: ”ge er gottgörelse”) för de årsgrödor som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna, av gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot er. Ni skall äta och bli mätta, och ni skall lova HERRENS, er Guds, namn, hans som har handlat så underbart med er, och mitt folk skall aldrig mer komma på skam.
-Ni skall förstå att jag är mitt i Israel, att jag är HERREN, er Gud, och ingen annan.
Och mitt folk skall aldrig komma på skam.
-Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner. Också över tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
-Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden: blod, eld och rökpelare. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Och det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn skall bli frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som HERREN har sagt, bland kvarlevan som HERREN kallar. (Joel 2:23-32)

AIDS - en dom över civilisationen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:26:00 +0000

Aids 25 år. Inte mycket att fira. Fram till dags dato har sjukdomen skördat mer än 25 miljoner människoliv. Var trettonde sekund smittas någon av hiv-viruset. Forskarna erkänner att de trots miljardsatsningar misslyckats med att få fram ett vaccin mot sjukdomen. Resultaten har istället fått motsatt effekt där de försökspersoner som ingick i forskningsprogrammet istället blivit mindre motståndskraftiga mot viruset. Främsta orsaken till smitta är också fastställd; otroheten. Tidigare har resurser och åtgärder fokuserats kring andra målgrupper såsom fattigdom, utbildning, kvinnoförtryck, men statistiken visar att viruset sprids främst genom utlevd homosexualitet, något skrupellösa krafter i samhället kraftfullt sökt dementera. Antalet hivsmittade homosexuella män i Sverige är idag på starkt uppåtgående.

Sverige nästa?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:25:00 +0000

Text: Berno Vidén

Det norska stortinget röstade nyligen om införandet av en könsneutral äktenskapslagtsiftning. Med stark majoritet bland ledamöterna, pådrivet av media och trots många och tydliga protester från det norska folket, drevs lagen igenom, vilken innebär att äktenskap som ingås mellan man och kvinna jämställs med homosexuellt samliv. Dessutom kommer homosexuella få rätt att adoptera barn, samt rätt till konstgjord befruktning. Nästa steg lär bli att kyrkorna tvingas viga alla, oavsett sexuell läggning.
Den homosexuella livsstilen glorifieras av media. Förskönande hemma-hos reportage och kändisar som Jonas Gardell och Mark Levengood figurerar titt som tätt i alla möjliga sammanhang där de får chansen att visa upp sin glättiga attityd. I det hela är det en förljugen och människofientlig bild som genom denna fräcka marknadsföring lyfter fram en livsstil som varje människa egentligen begriper är osund.
Lagstiftningen får här ett uppfostrande syfte genom att den talar om för medborgarna vad de ska tycka och tänka i dessa frågor. Yttrandefriheten begränsas kraftigt och människor hotas eller skräms till att inte uttrycka någon avvikande åsikt. Det är det som inom skolvärlden kallas för objektivitet, men som i själva verket är en effektiv statlig styrning där man felaktigt säger sig företräda medborgarnas intressen.
I Sveriges riksdag finns det fortfarande vissa röster som försiktigt visar motstånd mot att driva igenom en liknande äktenskapslag som den Norge antagit, men motståndet bland dessa politiker är försvinnande litet. Kompromisserna hittar sina vägar och det är bara en tidsfråga innan Sverige, som i så många andra frågor, även i den här frågan ger efter för den fräcka homolobbyismen.

Hemundervisning bra - men helst inte för kristna!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:24:00 +0000

Analys av Berno Vidén

Efter att mediastormen i våras (MR 2- 08) mot hemundervisande föräldrar tillhörande Maranataförsamlingen lagt sig, har två av landets största dagstidningar nyligen publicerat några förvånansvärt positiva artiklar om hemundervisningen. I reportage från olika familjer beskrivs hur man på ett väldigt fint sätt tagit sig an uppgiften att själva undervisa i hemmet. I en av artiklarna lyfter tidningen fram hur ”hemskolning snarare bibehåller barnens sociala förmåga än förstör den”, ”åtminstone om man är en normalt fungerande familj”.
Så helt plötsligt flyttas fokus med ett journalistiskt skamgrepp. ”Visst kan det finnas risker med rörelser som Maranata och andra sekter, men där måste ju kommunen gå in och sätta stopp om det finns problem.” Tidningens konklussion kan inte misstolkas; i Maranatarörelsen finns inga normalt fungerande familjer vars hemundervisning bibehåller barnens sociala förmåga.
Då mediastormen pågick som värst och politikerna oförberedda ställdes mot väggen av medias frågor uttalade både utbildningsminister Jan Björklund och Stockholms skolborgaråd Lotta Edholm, båda folkpartister, ett direkt hot riktat mot hemundervisningen. Den ska förbjudas! I varje fall försvåras så pass att det blir näst intill omöjligt för föräldrarna att lyckas. Ideologi, barnaga och religion användes som mediala slagträn mot dessa hemundervisande föräldrar som under många år haft gott samarbete med myndigheterna, med uppvisat gott resultat, allt för att stadfästa den massmedialt uppblåsta teorin att Maranata är en sekt som med gott samvete måste och bör motarbetas.

Talar du nyspråk?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:22:00 +0000

Text: Paulus Eliasson

Jag fick en fråga om hemundervisning, och vad som är anledningen till att jag menar att en kristen omöjligen kan låta sända sina barn till statens skola. Det finns två sätt att besvara den frågan på. Dels har vi bibelns tal om vad vi ska ge till våra barn; och för det andra vad vi ska bevara dem ifrån.
I vår tid möter vi en alltmer maktfullkomlig stat. Vi invaggas i tron att demokrati, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter garanterar den enskildes integritet och samhällets mångfald. Men liksom i George Orwells ”1984”, skapas ett nyspråk, där frihet inte är något annat än slaveri, krig är fred och okunnighet är styrka.
Med nyspråket, eller nytänkandet, behövs inget kontrollorgan. Stasi och KGB blir helt överflödiga i ett samhälle som från vaggan till graven kontollerar vårt sinne. Detta börjar inte med, men har ett av sina starkaste kort i skolan. Här formas ett tänkande som väl ger utrymme för modenycker, ungdomsuppror och reformsidéer. Men det finns inte plats för något som är radikalt annorlunda. Ingenting slipper igenom som inte passar in i den inte alltför vida formen. Detta har 40-årsjubileet av 1968-rörelsen med all tydlighet visat. Ett uppror som inte slog ut några andra gränser än de som njutningen och självförhärligandet krävde.
Och där står den kristna församlingen, och den kristne individen, med framtiden i händerna. Antingen så blir vi medlöpare och ja-sägare, eller så blir vi en proteströrelse. Ett samhälle som prisar mångfald och multikultur, har absolut inte plats för kristna föräldrar som vill räta ut de frågetecken som har ställts sedan paradisets dagar: ”Skulle väl Gud hava sagt…?”
Tro inte att ditt barn får en värdeneutral utbildning i statens skola. Tro heller inte att du ut ur detta system ska se kombinerat harmoniska samhällsmedborgare och levande himlamedborgare växa fram.
Det finns inget värdeneutralt i en tid då polariseringen blir allt tydligare, och de onda makterna kämpar allt hårdare. Det finns en fiende som vet att tiden härefter är kort, men vet vi det? Fienden känner till att denna världsordningen går emot sitt slut, men är vi lika alerta?
”Hur skall då vi leva…” säger Petrus. Ja, hur ska vi leva? Har vi någonting annat att presentera? Har vi krav att ställa, som staten inte har rätt att sätta sig över? Finns det en biblisk föräldrarätt som ingen kejsare, diktator eller s.k. demokratiskt vald regering har rätt att överstyra? Jag menar det. Det finns en regel som står över alla andra: -Man måste lyda Gud mer än människor!

Då skammen blir ärofull

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:20:00 +0000

Text: Berno Vidén

Gayikonerna Jonas Gardell och Mark Levengood presenteras ofta i media som förebilder både inom kristenhet och politik. Nu senast har båda blivit promoverade på olika håll.
En ståuppkomiker som ägnar mycket av sin tid till att förvanska evangelium och göra spe av bibeltroende blir hedersdoktor vid teologiska fakulteten i Lund. Enligt tidningen Dagen frångick kollegiet annars gällande krav på enighet bland ledamöterna för att få igenom utnämningen och man ifrågasätter universitetets trovärdighet.
Av vilken anledning finns det ett sådant behov bland svensk kristenhet att anlita Jonas Gardell? Då han gav ut sin tidigare bok “Om Gud”, reste han runt och höll föredrag bland samfunden som villigt öppnade sina kyrkolokaler. Nu när nästa bok planeras utgivning, en bok om Jesus, får han lika fin draghjälp från det religiösa Sverige.
I Stockholm har Mark Levengood utsetts till månadens stockholmare. Vid sidan om sitt arbete inom TV och radio är han nyutnämnd ambassadör för Unicef.
Båda representerar en livsstil som Guds ord varnar för. Båda är aktivister inom den homosexuella rörelsen och söker vägar in i i samhälle och kristenhet för att introducera och normalisera homosexuellt samliv.
Paulus skrev till romarna om hur skammen kom att bli ärofull i det romerska samhället. Beskrivningen kan mycket väl appliceras på Sverige idag:

Pröva Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:19:00 +0000

Vittnesbörd av Börje Hoff

Jesus är densamme, igår, idag och i evighet. Tänk att Jesus har makt att frälsa syndare, han har makt att bota sjuka, han har makt att döpa i helig ande. Han har makt att göra allting nytt.
Det var någon som frågade mig en gång:
-Ska du inte pröva något nytt?
-Nej, jag håller mig till honom som gör allting nytt, svarade jag.
Evangelium förvandlar människan. Evangelium gör att man får ett nytt hjärta. Halleluja! Tänk så underbart. Det var en sommardag då solen sken jag kom in i ett tält där man hade väckelsemöte. Jag kom in, onykter och dan. Mitt hjärta kapitulerade inför Jesus, jag kom fram till Golgata och lämnade mitt liv i Jesu händer. Nu har det gått nio år, och tänk att jag är bevarad! Tänk, att det Jesus gör är något som håller. Tänk att jag idag får vara med och sprida evangelium. Vilken underbar nåd! Tänk att Jesus är densamme. Han gör under idag, han botar människor som har sitt liv förstört av dryckenskap, droger och elände. Han gör allting nytt i människors liv. Jag har sett människor som varit vrak på tidens hav, men Jesus har förvandlat dem. Själv var jag ingen vidare människa att umgås med. Många gånger ringde jag till Maranataförsamlingen på natten då jag var full. Då ville jag prata. Det fanns något i mitt hjärta. En gång i min ungdom hade jag mött Jesus. När man en gång har mött honom, så glömmer man det aldrig. Jag fick ingen frid. Jag var borta trettio år från frälsningens evangelium. Jag hade ingen frid, ingen glädje. Allt jag gjorde, lämnade bara tomhet. Jag var på Solvalla och hejade på hästarna, spelade bort pengar och drack pilsner. Jag var lika tom när jag gick därifrån som när jag kom.
När Jesus får förvandla en människa, då föds hon till liv. Jag var död. Jag trodde att jag levde, men jag var död. Under dessa år då jag var borta ifrån Herren försökte jag hitta en annan väg.
-Jesus är så barmhärtig, han kommer nog att frälsa mig ändå, tänkte jag. Jag försökte liksom gå en omväg. Men det gick inte. Jag måste gå in genom porten, måste komma till Golgata och erkänna att det jag har presterat här i livet är ingenting värt. Jag har ingenting, jag är ingenting. Jag är en usel människa. Då kommer Jesus och förvandlar. Då frälsar Jesus. Det som ingenting var, det utvalde han, för att det som någonting var skulle komma på skam.
Jag önskar att alla människor ? även du som är uppväxt i kristet hem ? får tag i livet, att du får tag i Jesus. Att du får uppleva att han lever, att han är en verklighet. Han vill bo i ditt hjärta, han vill ta hand om dig och föra dig in i himmelriket.
Jag har tänkt många gånger på hur det ska vara när Jesus kommer. Många blir kvar här på jorden; de som har trott att det skulle gå komma in i himlen på ett bananskal. Men det går inte. Det finns bara en frälsning, och det finns bara en dörr, och det är Jesus Kristus.
Jag önskar att du som inte är frälst förstode vilken underbar glädje, vilket underbart liv det är att vara frälst. När jag blev frälst, vart jag förvandlad. Jag slapp alla droger, jag slapp söka efter en lycka som inte fanns. Jag fick tag i livet, jag fick tag i frälsningen. Dessa nio år har det varit så underbart att vandra tillsammans med Jesus. Visst är det prövningar ibland. Vi har en fiende som vill ha bort oss från vägen. Det är Satan. Det finns människor som inte vill tro att det finns en satan. Men det är bara att titta sig omkring ut i världen hur det ser ut. Vilken ondska som utbreder sig, också här i vårt eget land. Människor blir mördade. Barn blir våldtagna och mördade. Det finns ingen moral, det finns inga goda människor. Men det finns en god Frälsare, och när han får tag i människan och frälsar henne, då händer något! Det är inte jag som blir god, men Jesus som bor i mitt hjärta, han är god. Han har lärt mig att hata synden. Jag älskar inte att göra det Jesus inte vill att jag ska göra. Jag har ingen längtan att sitta på krogen och hälla i mig en massa öl och sprit. Jag har ingen längtan att gå ut och dansa med människor, fastän jag var väldigt duktig i dans. Jag kan shottis, hambo vals ? allting! Men det gav ingen lycka. Möjligtvis motion. Men jag sökte inte motion, utan frälsning Jag längtade efter att min själ skulle bli tillfredsställd.
Jag önskar att du tar emot Jesus. Åtminstone pröva! Du kan säga: Jesus, om du finns, så flytta in i mitt hjärta! Tala till mig! Och du ska få se att han verkligen finns!

Iklädd Kristus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:13:00 +0000

Predikan av Tage Johansson

Vi ska läsa ur Kolosserbrevets tredje kapitel:

-Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida.
-Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden. Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud.
-När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.
-Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan; ty för sådant kommer Guds vrede. I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem. Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun;
-I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne. Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla. (Kol 3:1-11)

Vidrörd av Guds hans

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:11:00 +0000

Appell av Roger Lindroos

Gud vill visa oss vad som verkligen är väsentligt för oss här i tiden. Vi vill gärna uppehålla oss vid saker som egentligen inte har så stort värde. Sånt vi kan tycka är viktigt, men när det till sist gäller, har det inte så stort värde. Jag har tänkt på andra kapitlet i Hesekiels bok. Han fick uppenbarelse från Gud, från andevärlden. Vi läser i rubriken på första kapitlet att han fick skåda Guds härlighet och hans tron. I sista versen av första kapitlet läser vi:

Bevara visionen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 14:00:00 +0000

Appell av Gertrud Johansson

Jag vill läsa ur Kolosserbrevet, där Paulus skriver:

-Jag vill nämligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att utstå för eder och för församlingen i Laodicea och för alla de andra som icke personligen hava sett mitt ansikte. -Ty jag önskar, att deras hjärtan skola få hugnad, därigenom att de slutas tillsammans i kärlek och komma till en full förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus; ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda. -Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal. Ty om jag ock till kroppen är frånvarande, så är jag dock i anden hos eder och gläder mig, när jag ser den ordning, som råder bland eder, och när jag ser fastheten i eder tro på Kristus. Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom och varen rotade i honom och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått, och överflöden i tacksägelse. -Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga ”vishetslära”, i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens ”makter” och icke till Kristus. -Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter. (Kol 2:1-10)

Frälsningsstämning i Nyhemstältet - i en tid som denna!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 13:59:00 +0000

Text: Karin Vidén

Dagens folkredaktör Urban Thoms bloggar för den kristna rikstidningens räkning från Nyhemsveckan:

-Hejaramsorna skallade och stämningen var hög inför kvällens fotbollsdrabbning mellan Sverige och Spanien. Ett par tusen människor, främst unga, hade betalat 30 spänn (i förköp ? 40 i tältöppningen) för att se kampen. ( - ) Inte ens det spanska ledningsmålet i matchens början kunde få publikens entusiasm att svalna och när Zlatan efter ett tag tryckte in kvitteringen på ren vilja var det rena frälsningsstämningen i Nyhemstältet.

FRA-lagen åsiktsregistrerar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 13:58:00 +0000

Text: Berno Vidén

Mot folkets tydligt uttalade vilja trampade allianspartierna känslokallt in i riksdagen med storstövlarna på och lämnade sin DNA på den ödesdigra ja-knappen. Med knapp marginal röstades för att ditt och alla andras liv från och med 1 januari 2009 inte längre räknas som privat. Tekniken för avlyssning av folkets totala kommunikation finns redan och enligt uppgift har FRA (Försvarets Radioanstalt) under de tio senaste åren lagrat mängder av kommunikationsdata, i strid mot lagen. Riksdagen ska enligt lag vara folkets röst gentemot det allmänna. I praktiken har den kommit att bli ett serviceorgan för en mindre maktelit. Vi ser redan idag hur regeringen arbetar fram lagar som kraftigt inskränker medborgarnas yttrande- och åsiktsfrihet, och nu också meddelarfriheten. Vem kan lita på att en stat med sådan stalinistisk tåga inte godtyckligt kommer snoka i folkets privata elektroniska post för att jaga icke passande åsikter? I Sverige råder religionsfrihet på pappret. Verkligheten ser annorlunda ut. Ordets förkunnare ställs inför rätta pga uttalade åsikter, friskolor förbjuds ha kristendomsundervisning på schemat och nu vill regeringen även mer eller mindre omöjliggöra privata initiativ som exempelvis hemundervisning. FRA-lagen strider även mot Regeringsformens 2 kap 2 § där det står att

Bibelkunskap på radio

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 13:56:00 +0000

Text: Paulus Eliasson

För några dagar sedan lyssnade jag på radion medan jag var på jobb. I Norge ”firas” ju i dagarna den nya äktenskapslagen, som ställer homosexuellt partnerskap på samma linje som traditionellt äktenskap. Så P4 i Norge (en komersiell kanal), hade inbjudit en representant för den homosexuella rörelsen, och de pratade om den nya lagen. Mycket kunde sägas om deras enstämmiga hurra-rop, och att ingen representant från grupper med andra åsikter kom till tals. Men, man kunde skicka in SMS till programmet om vad man tyckte om lagen. En man sände då in något i stil med: ”Det är en fruktansvärd lag. Homosexualitet är en synd, för det säger bibeln.” Då kommenterade programledaren med att:

Andens svärd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 30 Jun 2008 13:51:00 +0000

Text: Sven Thomsson

I brevet till Hebreerna kapitel 4 och vers 12 kan vi läsa följande ord:

-Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

I en annan övesättning står det ”fullt av kraft i sin verksamhet.”
När vår Herre Jesus gick omkring i det heliga landet och predikade talade han Guds ord med kraft. Bibeln säger, att ”han förkunnade sin lära med makt och myndighet och icke som deras (judarnas) skriftlärde.” Det var liv och kraft i Herrens förkunnelse, därför att hans lära bestod av ett gärningarnas evangelium. Översteprästerna och de skriftlärde förkunnade en kraftlös lära, torr, tråkig och lagisk. Jesus varnade sina lärjungar och folket för denna lära. Han sa så här:

Nr 2 2008

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 07:15:00 +0000

Statens skola eller hemundervisning?
Efter Existens program om skolan, där hemundervisning som undervisningsform starkt kritiserades, följde en mediastorm mot Maranatas olagliga skola.
10 sidor aktuell debatt och analys.
Detta nummer innehåller även bibelstudier, vittnesbörd och reportage.

Regeringens utredare: - Föräldrarna disponerar barnen på fritiden...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 07:07:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

I en mediastorm vilken hade sin upprinnelse i ett program producerat av Existens, hemmavarande i SVT, anklagas Maranataförsamlingen i Stockholm för att bedriva illegal skola utan insyn. Skolverksamheten ska ha pågått i trettio år och dessutom påstås att aga finns med som en del i undervisningen. Påståendena är absurda och saklösa och det är inte första gången en mediastorm baserad på lögner blir upphovet till att myndighetspersoner tar chansen att uttrycka sitt ogillande över Maranataförsamlingens verksamhet. Återigen finns behov av ett klargörande: Maranataförsamlingen i Stockholm driver ingen skola och har heller aldrig gjort det. Maranataförsamlingen i Stockholm agar inte heller barn.

Dagen hetsar mot Maranata

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 07:06:00 +0000

Aktuellt

Antingen ska Maranata tigas ihjäl eller också hängas ut rejält. Det har varit tidningen Dagens policy i snart 50 år. Exemplen är många och talande. Under 70- och 80-talen arbetade Maranataförsamlingen inne i Stockholms city aktivt med att ta sig an missbrukare, uteliggare och andra med olika typer av svårigheter. I ett av stans mer ökända kvarter satsades mycken ideell kraft och många var det som under de åren fick hjälp att ta sig ur sin hopplösa situation. Trots att tidningen Dagen under dessa år avsatte flera spaltmetrar text för att beskriva situationen i innerstaden valde man att tiga ihjäl Maranatas insatser. Maranata tilläts inte ens att annonsera i tidningen, en bojkott som lever kvar än idag.
Idag arbetar Maranataförsamlingen utifrån sitt missionscenter i Bromma och liksom tidigare är inriktningen att hjälpa de som har det svårast i samhället. Till församlingens missionscenter kommer en ständig ström av människor som sociala myndigheter annars inte vet var man ska placera. Flera av dem finns idag inkvarterade i Maranataförsamlingens hotell i Bromma.
I dagarna har skrivits mycket om Maranata i olika media utifrån tv-programmet Existens. Vad gör den kristna tidningen Dagen? Istället för att ge utrymme och beskriva värdet av den insats församlingen gör för Stockholms socialt utslagna går Dagen till attack och ifrågasätter varför kommunen anlitar Maranatas hotell och så stöder dess olagliga skola. På liknande sätt har man agerat tidigare i försök att skapa en allmän bojkott av denna kristna rörelse. Med hjälp av de miljonbelopp tidningen årligen kvitterar ut i form av statligt presstöd fortsätter hetsen mot Maranata.

Batey Bienvenido!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 07:05:00 +0000

Karin Vidén rapporterar från missionen i Dominikanska Republiken

Onsdageftermiddagen är varm och trafiken bullrig och rörig. Vi är på väg i två bilar ut till Batey Bienvenido inte långt från Batey Palavé där Maranataförsamlingen arbetar sedan sex år tillbaka. Vägen är bitvis väldigt gropig och det gäller att se upp för alla de motorcykeltaxi´s som utan hastighetsbegränsning far vägen fram. Det är dags för vårt andra barnmöte i Bienvenido och MRs trogna läsare vet att det var en av de platser som drabbades hårt då orkanen Noel i oktober drog fram över landet med våldsamma skyfall till följd.
Genom syster Fifa i gemenskapen i Palavé leddes våra vägar till Bienvenido eftersom hon har sin syster Sunilda boende där, och som nu hade förlorat allt då huset hon hyrde fylldes av lervatten ca 1,5 meter upp. Genom snabbt inkomna gåvor från olika håll kunde vi då inom bara några dagar komma ca 100 familjer till hjälp på olika sätt och fick genom detta en mycket speciell kontakt med människorna där.
Alla är haitier och de gamla bland de boende talar enbart kreol och upplevde naturligtvis en oerhörd utsatthet i denna situation då man stod utan hem, tillhörigheter och ekonomisk hjälp.
Efter denna hjälpinsats har vi ibland besökt området och kunnat följa återuppbyggnaden och fortsatt hålla kontakt med en del av dem som bor där. Många bor nu återigen i de hus som totalt översvämmades trots att de inser faran att liknande katastrofer ånyo kan inträffa. En av dem är just Sunilda som fortsätter hyra och med sin familj bo kvar trots farorna.

Staten som gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 07:00:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen

Staten är inte en instiftelse med upprinnelse i någon Guds förordning. Hur ska då samlivet och ett samhälle överhuvudtaget kunna fungera?
Guds väg var den diametralt motsatta, alltså inte centralisering och maktkonstellationer till institutioner, utan fastmer var Guds tanke decentralisering av all makt till individer och där Gud ville lägga tyngdpunkten, vilket framgår ganska klart i Skriften, nämligen i familjen. Makten skulle alltså vara delegerad och decentraliserad så att familjen skulle vara det centrala. Det blev inte så, för människan har en sjusärdeles förmåga att konstruera om Guds planer.

Ge inte upp din föräldrarätt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 06:59:00 +0000

Appell av Gertrud Johansson

Tron är himmelsk. Dess verkningar är himmelska. Barnen hör himmelriket till. Du förälder: Stå fast vid din rätt att fostra dina barn och ge dem den Jesus du själv har mött. De är värda all den kamp som är nödvändig.

Vem ska få forma våra barn? Hur ska den lilla människan kunna behålla sin integritet, bevara sin själ intakt och okränkt i allt det som väller över henne? Det skapas nya lagar, nya trender, nya tankebyggnader. Musik kultur, reklam, media och information från alla håll kommer inpå oss.Världen är så stor och människan så liten i allt detta.
Ett barn föds rent och oförstört. Sinnet kommer att fyllas av något och av någon. Gud som skapat människan har en avsikt med varje människa. ”Låt barnen komma till mig och hindra dem icke” sa Jesus. O vad viktiga ord!!! Se till att barnen får lära känna Jesus. Han är den som borde få inflytande i barnasinnena. Han som vill dem det allra bästa, som kan ge dem frid och trygghet och har en evig kärlek till dem.
Som kristen förälder presenterar man Jesus för barnen. De får höra bibelberättelser och får lära sig sånger och får bedja bordsbön och aftonbön. Detta är bra. Barnatron grundläggs och betyder mycket. Men sen kommer förskolan och skolan och lär dem något annat. TV-program, filmer och musik med okänt ursprung och andra influenser gör sig mer och mer gällande.Det enkla bibelordet verkar mer och mer blekt i förhållande till allt sprakande, spännande och flashigt som erbjuds. Tillvaron som tillsammans med Jesus är så naturlig och ren blir helt förstörd om detta får fritt tillträde.Det onaturliga har en oerhörd dragkraft. Världen med allt vad det innebär tågar in i den förut så rena människans sinne och själ.
Du som är förälder har av Gud fått ett stort och viktigt ansvar. Det är du som i barnens första år ska vaka över och se efter vad barnen får ta emot. Stäng hemmets dörr för det destruktiva inflytandet så länge du kan.Fyll ditt hem med en atmosfär av Gudstro och Gudsinflytande.Så tar du ditt ansvar tills barnet så sakta, i takt med sin mognad, måste ta över det själv. Till detta behövs visdom och det kan man få utbedja sig av Gud, så hjälper han i detta viktiga uppdrag.
Hemundervisningen har varit ett sätt att ge barnen en så god start som möjligt. Nu planeras nya lagar som kommer att göra det praktiskt taget omöjligt att få tillstånd till detta. Man menar att barnets skolgång ska vara icke konfessionell. Det vill säga, ingen religion ska utöva sitt inflytande på barnen. Sedan ska de få välja själva. I praktiken är detta en ren lögn. Det barnen får i skolorna är agnosticism vilket också är en religionsuppfattning. Det finns ingen neutral zon någonstans, och vem har tagit sig rätten att bestämma utifrån vilken punkt mina eller dina barn ska få bestämma själva?
Jag vill ropa ut till alla föräldrar: Ge inte upp din föräldrarätt! Skulle jag som förälder förvägras rätten att ge vidare min gudstro till mina barn? Denna tro som gett mitt liv så mycket glädje. Den har gett livet innehåll, trygghet, mening och harmoni.Hur skulle jag kunna tillåta att någon anser sig ha rätt eller skyldighet att plocka den av mina barn innan de har minsta möjlighet att värja sig. Barnen i de allmänna skolorna har inte en chans att välja någonting. Någon har bestämt vad som ska gälla i skolans världsbild och människosyn. Bibelns bild ter sig omodern och ute. Grunden som lagts med en barnatro vacklar och tillvaron ställs på ända. Hur ska ett barn klara av att tackla dessa tankemodeller? Barnen är för dyrbara att lämnas ut till krafter som vill förstöra och inta det rena barnahjärtat. Den gode herden Jesus måste få ha främsta platsen i deras liv. Snart nog kommer de ändå att ställas inför de egna valen, men då ska de kunna välja utifrån en grundtrygghet, och inte kastas ut att välja innan de har en reell möjlighet till detta.
Svaret på hur man bevaras i sin själ är för varje människa, barn eller vuxen, att uppfyllas av Guds Ande. Genom Guds Ande bevarar vi vår tro. Denna tro kan övervinna världen. (1 Joh.5:4)
En sann tro är inte endast att i ett privat hörn hålla något för sant.Tron visar sig i ett handlande. Den får verkningar i hela den troendes tillvaro. Genom tron tar föräldrar sina barn ur skolan. Genom tron förverkligar människor en annan livsstil. När detta sker visar sig det rätta förhållandet. Det rätta ansiktet i världen avslöjas. Toleransen för oliktänkande sträckte sig inte så långt. Respekten för människans integritet tog stopp. Det visar sig vad Jesus sa: ”Mitt rike är icke av denna världen”. Tron är himmelsk. Dess verkningar är himmelska. Barnen hör himmelriket till. Du förälder: Stå fast vid din rätt att fostra dina barn och ge dem den Jesus du själv har mött. De är värda all den kamp som är nödvändig. Guds Ande är starkare än den ande som råder i världen. I vår kamp har vi Jesus med oss. Han, som har övervunnit världen, sviker aldrig.

Alarmerande rättsförskjutning!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 06:57:00 +0000

Analys av Arne Imsen ur Midnattsropet 1979

Detta avsnitt av en artikel ur tidningen Midnattsropet från 1979 - skriven av Arne Imsen - visar onekligen på några mycket väsentliga, bakomliggande omständigheter, som det sedermera har visat sig ha funnits alla skäl att i tid både genomskåda och sanningsenligt beskriva på ett sådant sätt som här görs .
Avslöjandet av antikristliga idéer om barnuppfostran och skola, gick hand i hand med den radikala, urkristna protest, som Pilgrimsskolan från början har utgjort - och alltfort utgör.

På grund av tro och övertygelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 06:51:00 +0000

Analys av Karin Vidén

Hemundervisning kan man välja pga många olika orsaker. Det kan vara med bl a religiösa, filosofiska, politiska och ett flertal andra motiv man väljer att som förälder i hemmet undervisa sitt barn. Skollagen ger genom kap 10 § 4 den lagliga grund som krävs för tillstånd. För den förälder som pga kristen tro och övertygelse är angelägen om en klar biblisk grundsyn på skapelsen, människovärdet och en kristet fokuserad värdegrund finns idag inget annat alternativ att tillgå än hemundervisning. De kristna friskolorna ges paradoxalt nog inte den frihet som gör det möjligt att i undervisningen under obligatorisk lektionstid ens förmedla den kristna trons absoluta grundfundament- tron på en skapande Gud. Under rubriken ”Skolan och den vetenskapliga teorin om evolutionen” på Skolverkets hemsida finns följande regler gällande fristående skolor:
-Ett grundläggande krav på fristående skolor är att de ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå svarar mot utbildningen i den offentliga skolan och att de även i övrigt svarar mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning i det offentliga skolväsendet. Till värdegrunden hör att undervisningen skall vara saklig och allsidig. Undervisningen i skolan skall alltså bygga på vetenskaplig grund… Grunden för skolans undervisning om livets uppkomst och utveckling skall vara den vetenskapliga teorin om evolutionen…Detsamma gäller när en konfessionell skola behandlar den egna tron om skapelsen. I skolan skall inte den vetenskapliga grunden ifrågasättas av trosföreställningar.
Evolutionsteorier som ständigt förnyas och förändras, ifrågasätts och diskvalificeras, upphöjs ändå till vetenskap och presenteras som suverän och odiskutabel kunskap i svenska skolors lärosalar, alltmedan den kristna elevens tro, övertygelse och inre vetskap ständigt kränks och såras. Samtidigt tvingas den kristet troende pedagogen väga varje ord på våg i den kristna friskolans obligatoriska undervisning för att inte tro och övertygelse ska lysa igenom och av eleverna upplevas som påverkan och kränkning. Bidragsfällan snörper till munnen då tillstånd och offentlig finansiering kräver sitt underdåniga ja, och det kristna undervisningsalternativet utslätas till ett färglöst och för rådande samhällsideologi ofarligt alternativ. Påtryckningshotet kan inte misstolkas:

Guds springpojke

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 06:44:00 +0000

Stina Fridolfsson intervjuar Sven Westman

**Sven Westman har större delen av sitt liv fått arbeta som Guds springpojke, som han själv uttrycker det. Särskilt på äldre dar har han gjort många resor till Ryssland, främst Karelen, dit han förmedlat många hjälpsändningar och även uppmuntrat med trosstärkande förkunnelse i olika församlingar. Han kommer då och då tillsammans med sin fru Anne-Marie på besök i församlingen. Sonen Stig-Erik har i många år arbetat i Maranataförsamlingens missionscenter i trogen tjänst med vaktmästeri och renhållning, och föräldrarna smälter naturligt in i gemenskapen när de kommer. Nyligen var de åter på besök, och då gavs tillfälle att göra en intervju med Sven. Han hade mycket att berätta från ett rikt liv.
**
Sven Westman är nu 68 år, alltså pensionär till åldern, men absolut inte till tjänsten. Det finns ständigt planer på nya resor och hjälpinsatser till det stora landet i öst, som han redan som mycket ung upplevde kallelse till. Han växte upp i ett gudfruktigt hem, tillsammans med fyra syskon. Fadern var borta i kriget i fem år och överlevde. Men året efter han kom hem, for han ut på havet tillsammans med en kamrat att fiska sik, och de drunknade båda. Det var ett svårt slag. Men modern hade en väldig gudsförtröstan. Sven berättar med stor rörelse:
-Varje kväll gick hon till varje barns bädd och bad Gud som haver. Men när hon trodde att vi hade somnat, började hon på riktigt be till Gud. Då bad hon inte om lycka, fina yrken eller sånt. Det enda hon bad om var frälsning för alla sina barn. Hon nämnde en i sänder. Jag kan säga dig, när du är under tio år och hör din mor tala med Gud på det sättet – då fattar du att han finns och att han svarar på bön. För hon har fått bönesvar.

Att få möta Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 06:43:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

Vi önskar att du ska få lära känna Jesus, som är vägen, sanningen och livet, och som har stor barmhärtighet med syndare.
Det står om Jesus att han kom en gång till en strand där några fiskare jobbade. Han visste hur de hade det. Han sa till dem: -Lägg ut näten på djupet, så får ni fångst! Då sa de: -Vi har arbetat hela natten och fått ingenting. Jag tror att många människor känner det så. Man har jagat efter det ena och efter det andra. Man har jagat i karriären, man har gett ut sig för så mycket, trott att man skulle få fångst, att man skulle få mat för sin själ. Man har gått på fester och partyn, prövat droger, åkt på utlandssemester, gjort av med alla sina pengar och man har jobbat mer och mer - man har jobbat hela natten. Så finns inget utrymme för mer. Man är slut, man är färdig man är uppgiven. Man har inte funnit meningen med livet. Det här vet Jesus om. Då säger han så här: -Kasta ut på djupet, så ska ni få fångst! Lärjungarna är så färdiga, de har inget mer att komma med på egen hand. Därför säger de så här till Jesus: -Vi har jobbat hela natten utan att få något, men på ditt ord, vill vi handla. Vi vill pröva något nytt. Att kasta ut på djupet, att släppa fotfästet, att gå ut i något okänt, förlora kontrollen, överlämna sig åt någon. När lärjungarna gör det, så får de uppleva att de får fångst, de får mättnad, de får mer än de kan bära.
Då säger Petrus till Jesus, när han ser den stora fångsten och hjärtat är mättat: -Gå bort ifrån mig Herre, jag är en syndig människa. Jag är inte värdig detta. Han förstår att det är något övernaturligt, något gott, något speciellt. Då säger Jesus att de inte ska frukta. Nu tar Jesus hand om dem. Han ger dem innehåll i livet. Han ger dem arbetsuppgifter.
Då står det om lärjungarna, som nyss fått möta Jesus att de lämnade allt och följde Honom. De lämnade allt och följde Jesus. Så mycket var det värt att få möta honom. De hade fått något som var utöver det de kunde se med sina lekamliga ögon. De hade fått ögon som kunde se ända in i himlen, in i den härlighet Jesus kom ifrån. Det är detta vi som Jesu lärjungar också idag vill förmedla till människor i vår omgivning. Denna tro vi fick när vi mötte Jesus, hur livet förvandlades, hur han drog oss upp ur den djupa dyn och satte våra fötter på en klippa. Himmelen öppnades. Det står i bibeln att han har gått dit för att bereda oss rum, och detta är vårt hopp idag. Han har lovat han ska komma för att hämta oss hem till honom. Och vi vill förmedla detta Maranatabudskap som ger människan värde och livet innehåll.

Amalek Guds fiende

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 06:40:00 +0000

Undervisning av Michael Dakwar

Vi som sanna bibeltroende, accepterar bibeln som Guds ord, den enda auktoriteten för församlingsangelägenheter och personligt liv. Allt vad den innehåller är från Gud, och allt vad Gud säger i den, är sant och värt att accepteras. En man sa till mig: måste inte människan också använda sitt sunda förnuft när han läser bibeln? Naturligtvis ber Gud oss inte att lägga vårt intellekt åt sidan när vi läser bibeln. Vi måste använda vårt sunda förnuft. Men ditt sunda förnuft säger också att du måste acceptera det som sägs av en person som alltid talar sanning och aldrig ljuger.
Ibland måste man använda sin urskiljningsförmåga när man hör saker från människor som ibland ljuger eller missförstår sanningen. Men Gud är sanning, han är inte en människa så att han kan ljuga. Därför är allt vad han säger sanning, och det är värt att accepteras. När vi läser Bibeln är det alltid bra att komma ihåg den principen att när det går förstå bokstavligt vad den säger, så sök då ingen annan tolkning. Med andra ord, när budorden är klara, varför ska vi försöka förvända dem? Problemet i vår tid är att många människor försöker förvanska Guds Ord och ställa dem i ett annat ljus. Därför finns det så många falska läror idag, falsk undervisning och många osunda ting kommer in i församlingen och förstör mångas liv. Många av dessa som kommit med falska läror har trott om sig själva att de har mer sunt förnuft än Guds Ord. Det är ett mycket stort problem i församlingen idag. När vi läser Guds Ord med vår eget ande, själ och förnuft, är vi redo att diskutera med Gud och säga: du har fel i detta, men kanske jag kan acceptera dig på det här området!
Jag vill ge ett exempel utifrån kung Sauls liv. Vi ska läsa ur första Samuelsbokens femtonde kapitel.
Där får Saul en order från profeten Samuel att gå och förgöra amalekiterna. Vi ska läsa en del här om kung Saul, och hur han tolkade Guds Ord.

Vad kan jag göra för att bli frälst?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 06:39:00 +0000

Vittnesbörd av Carl Ole Jensen

Det kom en gång en man och frågade: Vad skall jag göra för att bli frälst? Och det är väl en fråga som många har ställt. Kan jag göra något för att bli frälst? Då vill jag säga dig att du kommer för sent. För det som ska göras är gjort. Det gjorde Jesus för mig på Golgata. Han gjorde det som skulle göras när det gäller din och min frälsning. Pris ske Gud. Därför ska du ta emot honom i tro. Tro på det som blir förkunnat, lyssna till evangelium. Så kan du bli frälst genom att tro, genom att lyssna och ta emot i tro. Gud välsigne dig i Jesu namn!

Inte religion - men ett liv!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 06:38:00 +0000

Vittnesbörd av Jonatan Asprusten

Jag vill läsa en väldigt känd psalm från bibeln. Det är psalm 23. Där står det:

-HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
-Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
-Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.
-Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

Korsets budskap i den religiösa förvirringens tid

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 22 Apr 2008 06:33:00 +0000

Undervisning av Stig Andreasson

Jag tror jag har något viktigt att säga. Först och främst ska jag läsa Guds Ord. Vi läser ur första Korintierbrevet:
-Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft. Det är ju skrivet: ”Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.” Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap? Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro. Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom, vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap, men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. (1 Kor 1:18-25)
Vi tar också v 2 i andra kapitlet:
-Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.

- Vi vill ge våra barn det bästa!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Apr 2008 18:05:00 +0000

SVT Existens intervjuar Emanuel Johansson och Roger Lindroos

Emanuel Johansson och Roger Lindroos har hela skoltiden fått hemundervisning. Då SVT intervjuade för programmet Existens uttryckte de vad detta betytt och sina synpunkter. Här publicerar MR en del av svaren - ostympat!
SVT: Hur känner du som gått hemundervisning inför det. Har du fått social träning bland kompisar utanför församlingen?
Emanuel: Absolut, jag har fått min sociala träning, jag har träffat människor från olika kulturer och med olika uppfattningar. Samtidigt vill jag säga att när jag som liten började skolan tror jag det hade varit väldigt otryggt för mig att kastas in bland en massa olika uppfattningar, och inte få känna den tryggheten att det är i hemmet, där jag vet vad som är rätt och fel, det är i hemmet jag får ha utgångspunkten. Sedan är det självklart nyttigt att ta del av olika uppfattningar. Men för ett barn som börjar skolan i sex- eller sjuårsåldern; tror jag inte det är det bästa att kasta in barnet utan någon trygghet.
SVT: Hur vill du att dina barn ska undervisas?
Emanuel: Jag ifrågasätter starkt den värdegrund som presenteras i skolan idag. Då jag ser på nyheter och läser om skolan, så märker jag att det finns uppenbara problem. Sverige är ett välfärdssamhälle, men många lider, inte minst psykiskt. De känner en otrygghet i samhället. Jag tror att hemundervisningen är ett svar, ett alternativ som är mycket bättre för barnen. Det handlar om barnets bästa.
SVT: Om man skärper lagen, så att hemundervisning inte längre blir möjlig, vad kommer du att göra med dina barn då?
Emanuel: Det får jag ta ställning till när det blir dags, men spontant måste jag säga att jag skulle ha svårt att skicka mina barn till den otrygga miljö skolan är idag. Jag tycker inte att skolan idag är en neutral institution för tillhandahållande av kunskap. Det är mer än så, där finns en människosyn, en livssyn som jag faktiskt inte är överens med. Om jag har barn och familj, vill jag ge mina barn det jag tycker är bäst för dem.
Roger: När jag gick hemundervisningen, var det väldigt olika syn på det här var man befann sig i landet. Det var ju olika skolor som skulle ge sitt bifall, beroende på var man bodde. Jag växte upp i Östergötland. Där hade vi väldigt fin kontakt med ledningen för den kommunala skolan. Vi hade regelbundna besök och även god hjälp.
SVT: Hur skiljer det sig det du har lärt och elever i kommunala skolor får lära sig?
Roger: Rent kunskapsmässigt tror jag inte det skiljer så mycket. Man måste komma fram till vad man värderar,
vad som är kunskap, vad som är värt att kunna inför livet. Vem är det som säger att skolan är så neutral? Jag ifrågasätter det starkt. Det blir mer och mer lagar, mer och mer snävt hur man egentligen ska få tänka för att det ska bli korrekt idag. Bara det säger att det är en religion. Man måste se i det större perspektivet, tycker jag. Det går inte tro att den kommunala skolan är någon form av neutral institution – det stämmer inte. De värderingarna som finns där, kommer också någonstans ifrån.
Emanuel: Det finns en sak till varför vi vill ha hemundervisning
och inte en skola. För oss är det väldigt viktigt att just föräldrarna tar ansvar för sina barn. Det skulle inte gå för sig att en familj säger: vi vill ha våra barn i Pilgrimsskolan, och skickar hit sina barn och själva gör något annat. Då skulle det handla om en mera allmän skola. Men för oss handlar det om att det måste finnas en övertygelse och inriktning från föräldrarnas sida: Vi vill ta ansvar för våra barn, vi vill ge våra barn det bästa.

Nummer 1 2008

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 18:44:00 +0000

Förutom missionsrapporter från Dominikanska Republiken och Rumänien och friska vittnesbörd från tältmöten i Oslo, finns i detta nummer aktuella artiklar som tar upp om totalitära tendenser i samhället, om den djupa fattigdomen kontra västvärldens rikedom samt mycket mer.

Utanför Lägret - i ett alltmer totalitärt samhälle

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:39:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Samhället blir alltmer centraliserat med en förstatligad styrande makt över medborgarnas tankar och handlingar. Ny gemensam diskrimineringslag, ny enhetlig lag för kassor, nytt centraliserat skolverk. Samtidigt slås samhälleliga grundfundament såsom äktenskap och familj sönder. Om församlingen i trohet vill följa Jesus och stå för bibliska sanningar hamnar den odiskutabelt utanför samhället.

Långt gångna planer för samkörning av staliga verk, en enhetlig diskrimineringslag och ett mer centralt styrt skolverk är exempel på den utveckling Staten arbetar på för att bättre kunna kontrollera medborgarnas tankar och handlingar. Låter som fiction men Bibeln avslöjar för den som vill läsa att det är just en totalitär stat i en global värld som kommer att utgöra det främsta vapnet i kampen mot Guds ord i den yttersta tiden.
I Sveriges Riksdag har många ödesdigra beslut fattats som starkt bidragit till att vi idag lever i en situation där omoral och perverst leverne upphöjts till norm. Idag tar inte debatterna upp om abort ska anses legalt eller inte utan vid vilken ålder det ofödda barnet ska anses tillräckligt omänskligt för att kunna dräpas. På liknande sätt har samlevnadsfrågorna sjunkit till en sådan låg nivå att ingen representant för något parti i Riksdagen ens vågar nämna hur fel och ödesdigert det är för ett samhälle då det legaliserat homosexuell samlevnad. Den som vågar ifrågasätta de normer som idag lagstadgats fram hotas med rättsliga repressalier. De frågor som tidigare fick sitt absoluta De som tidigare rakryggat uttalade sitt absoluta och odiskutabla nej i försvar av ett sant människovärde i kampen mot självdestruktion, har på några få decennier fått ge vika för nedbrytande krafter. Genom massiv lobbyverksamhet i skolor, riksdag och andra institutioner har människors syn på moral och etik metodiskt fördärvats.
Så sent som 1973 beslutade Riksdagen för första gången att homosexuell samlevnad skulle anses som acceptabel samlevnadsform. Efter att den inriktningen togs har flera ödesdigra beslut fattats som varit med och beseglat nationens öde. Åren innan den s.k. Antidiskrimineringslagen antogs 1986 var stormiga då en liten klick av delegater från de homosexuellas riksförbund (RFSL) tilläts att med lögner och skrämselpropaganda agera fritt för att få igenom sina krav. Moralen sänktes snabbt med hjälp av följsamma politikers stöd. Samtidigt pågick ett massivt bombardemang i landets skolor där man tilläts inpränta den sexuella världens totala frigörelse hos de utlämnade barnen. Aningslösa rektorer öppnade i inlärd demokratisk ordning dörrarna för dessa ulvar som hade som mål att slå sönder den identitet eleverna fått genom skapelsens egen ordning och frigöra sexuella drifter.
Under de åren förespråkades även pedofili öppet av språkrör inom RFSL men där tvingades man till tystnad på grund av politiskt otidsläge. Exempelvis såldes en vidrig bok i deras bokhandel som man efter påtryckningar plockade bort från hyllorna, där incest lyftes fram som ideal genom att en far kan hjälpa sin son fram till de första sexuella upplevelserna.

Främmande eld

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:38:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen från 1995

Gud talar till sitt folk och genom sitt folk. Ofta genom elden.
Detta är en alldeles speciell uppenbarelse, och den kommer igen rakt igenom hela den heliga historien. Vi ser också hur Guds budbärare och profeter har fått förmedla hans budskap. Det har manifesterats på olika sätt, men oftast genom eld.
Elden öppnar inte möjligheter för diskussioner och resonemang. Elden har två tydliga och klara kännetecken då vi läser om den i den heliga Skrift. För det första är den ett alldeles speciellt uttryck för Guds välbehag, och då framkallar den jubel. Men samma Guds eld som också uttrycker hans kärlek manifesterar sig så att den framkallar total tystnad.
I Skriften kommer nu och då helt kategoriska påståenden. Frågan är alltid hur man ska få människor att lyssna. De hör och hör, men lyssnar inte. De tar emot ord och meningar, men det tragiska är att man inte tar det riktigt på allvar. Det är oändligt betydelsefullt att vi får se vad Bibeln säger. Himmelens Gud är väldigt mån om att uppenbara sig!
All dödande och avtrubbande verksamhet är direkt skadlig för vår livsande. Vi blir lätt förstelnade och faller in i den religiösa jargongen och rutinen. Då börjar man ersätta det som är äkta och sant med det som är imiterat. Därför måste vi be till Gud att vi kan förstå nödvändigheten av att ta Ordet på allvar.
Jesus talade om nödvändigheten av att bli döpt i vatten, och det är ingen som har anledning att ifrågasätta det. Men denne Jesus som talar om dopets nödvändighet lärde oss på ett mycket tidigt stadium att dop inte är att bli berörd av vattendroppar, utan det är att sänkas ned och omslutas av vatten. På samma sätt undervisar han om nödvändigheten av att bli döpt i eld; i den helige Ande. Döpt i eld, det är alltså inte bara att bli berörd, utan det är att sänkas ned och bli omsluten av och uppfylld av denna gudomliga eld. Hela världen är full av olika typer som ligger på lur och väntar på att få överta, ersätta denna gudomliga eld med någonting annat.
Människan är egentligen väldigt religiös och önskar verkligen vara hängiven i sin gudstjänst. Många gånger drivs vi av en eld som Bibeln kallar främmande eld. Den måste man kunna urskilja, därför att det är så oerhört mycket som ligger på lur och väntar på att få inflytande. Det som var avsett att rena, befria och leda till liv, det får då motsatta effekter. I Gamla testamentet ser vi hur Gud var angelägen att skilja ut det som är gudomligt ifrån det som är mänskligt. Vi blandar ihop, men Gud skiljer. Ljus och mörker. Dag och natt. Det var fiendens stora och hemliga vapen, detta att blanda. Det är därför vi i vår tid ser så fruktansvärt mycket som är uppblandat. Alla dessa tendenser som vi här nöjer oss med att benämna som främmande eld, engagerar oss och lär oss att många gånger handla emot Guds egen vilja. Den frestelsen kan vi inte besegra genom att sjunga eller genom att tala, utan det måste till en annan kraft.
I Skriften ser vi hur Gud gång på gång tänder en riktig moteld; det finns inga inomvärldsliga krafter som rår på allt detta som frestar och bedrar människan.
I tredje Mosebok talas om att elden icke får slockna. Det krävdes minutiösa, noggranna förberedelser innan elden föll. Elden var liksom sista momentet i en underbar försoningsakt. Förberedelserna var väldigt viktiga. Det talas exempelvis om prästerna som skulle vara avskilda, uttagna, smorda. De skulle vara klädda på ett speciellt sätt. Det kan ju för den som läser om det bli en missuppfattning, så att han uppfattar detta som en uppmaning att göra något speciellt.
Vi måste ha klart för oss att denna utväljelse och kallelse är av nåd hela vägen. Även om det finns enorma krav, så förväntar sig inte Gud att vi ska kunna fixa det här med våra egna mänskliga resurser. Han ställer allt till förfogande, men han kan definitivt inte ersätta människan. Därför skulle man kunna säga att Gud i sin väldiga nåd har sänkt sig ned på ett plan där han har gjort sig beroende av medarbetare. Det handlar inte om utbildning eller annan bildning – det är en hjärteangelägenhet. Uttagandet kan endast ske om vi grips av denna heliga eld i våra liv så vi förstår att det här är inte mänskliga krav, utan vad Gud vill se förverkligat.
Gud har vidtagit alla åtgärder för att människor skall kallas och utrustas till helig tjänst. Vår uppgift är bara att ikläda oss den klädnad Gud ger, och sedan gå in i gemenskapen med Gud, vilket är grundförutsättningen för att komma i tjänst för honom. Denna tjänst är oerhört betydelsefull i varje tid. Därför är det synnerligen angeläget att det blir klart för varje broder och syster i församlingen att Gud har tagit ut ett heligt, konungsligt prästerskap och han har utrustat det med den helighet och rättfärdighet som bibeln talar om; de heligas rättfärdighet.
Gud har också gjort det möjligt för oss att tjäna honom, så vi inte faller ned på den mänskliga nivån och fullgör en tjänst som egentligen blir en avgudatjänst. Vi får leva på det höga, gudomliga plan, där det står klart för oss att Gud är den han har sagt sig vara. Detta måste uppenbaras igenom oss, så att vi inte förfuskar gudsbilden utan tydliggör den för varje människa. Genom våra liv och vår förkunnelse måste vi skapa ett djupt behov efter att likbildas med Guds son, Jesus Kristus.
I tredje Mosebok beskrivs den oerhörda invigningen som var nödvändig. Det finns människor som år efter år går till gudstjänster och möten utan att på något sätt förändras. De förändras inte, och är inte heller angelägna om det. De sörjer inte över det därför att de inte har den hågen, behovet och längtan. Man upplever föredrag och predikningar som tjat på tjat och gnat på gnat. Det leder inte fram till något annat än tråkningar. Men när Gud kallar på oss, då vill han något med var och en särskilt. Gud har ett angeläget budskap till oss. Tänk att Gud vill tala, beröra, rena, förnya, upprätta och utrusta.
Prästerna i det Gamla förbundet var väldigt bristfälliga människor som erbjöds ett gudomligt skydd för att kunna klara av tjänstens många påfrestningar. Men inte ens det räckte till. Det blev så självklart för dem som tagits ut, de som utrustats och tjänstgjorde vid altaret, de som bar fram elden att allt skulle fungera utan komplikationer. Det finns många möjligheter att bli lurad och förförd, inte minst av den eld som vi bär i vårt naturliga väsen. Det kan vara begärelsens eld, det kan vara högmod eller andra ting. Varenda en har talanger och gåvor på olika områden. Vi skulle kunna bli någonting, vi har ambitioner och kvalifikationer och intentioner att göra någonting i denna världen. När man blir medveten om sina gåvor och talanger så frestas man att exponera dem på ett sådant sätt att de förvandlas till en naturlig eld som får ersätta den gudomliga. Det är vanligt hos predikanter och sångare, ja, det är vanligt hos alla människor.
Det finns något hos oss som vi kan exponera och på detta sätt bli uppmärksammade och kanske också skaffa oss något vi njuter av och vill betona. Därför är det väldigt betydelsefullt att vårt liv blir prövat, för sist och slutligen ska det i alla fall prövas i eld. Då ska det visa sig om det är förgängliga ting som har inspirerat och drivit oss, eller om det är något gudomligt. Äktheten ska prövas i eld.
I tredje Mosebok läser vi:
-Elden skall beständigt hållas brinnande på altaret; den får icke slockna. (3 Mos 6:13)
Det står inte att elden bör hållas brinnande. Den skall hållas brinnande. Det finns vissa saker man bör göra, men det finns också saker som man måste göra. Det finns ett absolut måste, där det inte finns marginaler för personliga utlevelser eller beteenden. Det finns faktiskt områden där det är uteslutet att försöka med religiösa experiment, för det leder alltid till samma katastrof. Då Israels folk lämnade Egypten, leddes de till havet. De stod i en passage med berg på höger sida, berg på vänster sida och havet framför. De var helt instängda, ty de hade egyptierna efter sig. Hur skulle de komma ut ur den situationen? Det fanns säkert många idésprutor som hade olika förslag. Främmande eld. Du kan tänka dig vad man räknade ut och försökte realisera. Förhandlingar, samtal eller försök att hitta en kompromiss, sådant som i knepiga situationer lyser fram. Vårt sätt att diskutera, resonera och planera istället för att ropa på Gud. Frågan är ju den: Är det Gud som har lett oss hit? Är det Gud som har fört oss in i denna fälla, då har han en öppning, men det är ingen naturlig öppning, det måste bli en övernaturlig. Instängd för att möta Gud, instängd för att se Guds härlighet.
Vi vet vad människor i knepiga, svåra situationer kan företa sig i panik och desperation. Vi vet hur det är i församlingen, då den känner sig instängd och vill se resultat, vill vara någonting, vill bli någonting. Då brukar alla tänkbara idéer presenteras och ibland följer man dessa mänskliga tankar som är inomvärldsliga försök att ta sig ur en situation där Gud vill förhärliga sig.
Det fanns ingen väg, Israels barn var instängda, men då fanns det en stor hemlighet. Detta var ett hemligt vapen som församlingen hade tillgång till, men inte riktigt förstod. Det var synliggjort i staven som tidigare hade varit Mose stav, men efter en mycket märklig upplevelse hade blivit Guds stav. Och Mose fick höra: ”Räck ut staven!” Så räckte han ut den och rörde vid vattnet som delade sig. Det öppnades en väg rakt igenom havet. Detta var inget religiöst experiment, utan en troshandling som följdes av en trosmarsch.
Människorna försöker ta hand om det Gud har gjort för andra syften och försöker exploatera Guds rikedomar och möjligheter i ett förfärligt maktspel. När egyptierna kom farande med sin väldiga krigsmaskin för att hämnas eller hejda detta enkla, på försvarsvapen fattiga, utblottade folk – vad hände? Krigsmaskinen bryter samman och förföljarna går under. Det som var liv för Guds folk, det betydde död för Guds folks förföljare. Kan vi på samma sätt lita på Gud idag? Finns det en stav, det vill säga, finns det en levande och fungerande tro som kan öppna tillslutna, stängda vägar? Hjälper Gud oss med alla våra behov?
Fromma, och till synes stabila och pålitliga människor vacklar inför motståndarna. Människor som vittnar om härlig och underbar frälsning viker ofta i en krissituation då ting händer, som inte alla gånger är så lätt att beskriva. Det känns mera i atmosfären än märks i någon särskild situation eller händelse. Det finns någonting oroande i själva atmosfären, och man börjar fundera på att kanske vi måste gå en annan väg, kanske vi måste söka oss tillbaka, retirera, kompromissa. Man kompromissar sig fram och retirerar, med det resultatet att man så småningom förlorar, inte bara frimodigheten, utan man förlorar även sin förstfödslorätt.
Vi brukar säga att Gud är kärlek. Vi kan upprepa det i all oändlighet utan att någon protesterar. Det är en proklamation som står sig. Men frågan är: vad betyder detta för oss var och en? Betyder denna kärlek att Gud ändrar sig och att det han sade tidigare är inte sant idag? Nu lever vi i en annan tid, nu är det andra förhållanden och människor är så radikalt annorlunda, nu gäller det att bevisa att Gud är kärlek. Detta är inget frälsningsbudskap. Herren förklarade för människorna som hade återtågsplaner att Gud är en förtärande eld.
Vi kan inte bara ha en dogm eller doktrin om att Gud är kärlek för att uppbygga varandra med. Visst är Gud kärlek, men han är också en förtärande eld. Då är frågan den: vari består skillnaden? Och hur ska denna skillnad, som ju uttrycker Guds sanna väsen, bli uppenbarad bland oss i församlingen?
Vad vi behöver är gudomlig eld. Gud måste tända en moteld i våra hjärtan och vi måste var och en förstå att vi är personligen ansvariga för att denna eld inte slocknar, utan bevaras. Riter och traditioner och annat vi kan prestera kan inte hjälpa oss. Allt egenverk bara fördjupar problemet, distanserar oss från ursprunget och gör oss mera oåtkomliga för Gud. Vad är det som gör att människor låter sig påverkas och rubbas?
När Israels folk hade kommit ut i öknen dukade Herren ett bord med himmelskt manna. Han dukade, men i Guds generösa och underbara närvaro fanns det förbehåll. Enkla och självklara för tron, men trots sin enkelhet så svåra att respektera. Gud sa: ni får samla ihop manna för varje dags behov, men inte mera. Ni får inte hamstra, magasinera för kommande dagar. Det vill säga, ni får inte använda mannat för att skaffa er någon falsk trygghet för morgondagen.
Tron säger: idag hjälper Herren. Men det räcker inte med att säga så, det måste också bevisas att detta är en sanning för oss – det måste bli en eld i vårt väsen att göra det Gud vill att vi ska göra, och göra det på ett sådant sätt som han har sagt att det ska göras. Det är gudomlig eld. Underordna sig, respektera, högakta, värdera, och i varje läge förkroppsliga den sanning som Gud givit oss. Den sanning, som förutom att han ger oss vad vi behöver också markerar att vi är ett unikt folk.
Paulus beskriver med några märkliga ord den levande Gudens församling, som sanningens grundfäste och stödjepelare. Då kan man inte släppa in lögnen, imitera.
Det visade sig att Israels barn inte kunde underordna sig de enkla bud som Gud gav, utan man samlade in, lagrade, hamstrade, vilket ledde till att Guds välsignelse blev till en förbannelse. Det gick mask i det som hade samlats in. Istället för friskhet och härlighet ser vi att förruttnelseprocessen börjar utvecklas. Främmande eld, begärelsens eld, skapar säkerhet och trygghet. Det vi gör kan uppfattas som normalt och socialt korrekt, men om det sker i opposition till Guds ord, så hjälper det inte, hur socialt välgörande det än är. Kommer vi in i ett motsatsförhållande till det Gud ursprungligen har sagt, så visar sig resultatet så småningom.
Vad var det som gjorde att Israels folk så glatt och entusiastiskt, så enat och endräktigt sjöng och ropade, inspirerade av sitt eget verk: guldkalven. De hade smält ner sina egna värdeföremål och tillgångar och skapat en bild; de förklarade att denna fört dem ut ur Egypten. Ett vaket och känsligt sinne hörde på sången att det var något falskt och disharmoniskt i entusiasmen och hänförelsen. Den gav vittnesbörd om främmande eld.
Bibeln talar om lovsångens oerhörda betydelse, men ett känsligt öra hör vad som är inspirationskällan. Guds eget folk skapade en guldkalv. Hur fick de en sådan idé? För oss förefaller detta vara fruktansvärt verklighetsfrämmande och långt borta från det som kan kallas tro och gudsförtröstan. Men helt plötsligt kom den till. Alltså fanns redan något i deras hjärtan, och i det psykologiska ögonblicket flöt det upp till ytan och gav idéer till aktiviteter och aktioner som naturligtvis var religiösa till sin karaktär, men resultat av främmande eld. Det hörde inte hemma i Guds rike.
Vad är det för eld som griper Guds folk under tider av avfall och nedgång? Det är inte den helige Andes eld. Det går att hitta ett namn på det som driver, men vi måste få klart för oss att det måste tändas en gudomlig moteld. Den Gud som svarar med eld, han är Gud.
Hur kunde Isabel åstadkomma ett sådant förödande, nedbrytande inflytande över Israels folk? Hur kunde en profet komma i det läget att han måste klaga över att han var ensam och övergiven? Det var inte så att de gamla altarna var nerrivna. De fanns kvar, men det hade dessutom tillkommit en hel del altaren där det brann friskt, där det offrades – till och med människor.
Man tog alltså inte bort de gamla altarna, utan man ställde ett antal andra altaren bredvid. Resultatet blev att den offentliga verksamheten hade förlorat all sin kraft, därför att de som skulle vara där och sköta offertjänsten inte kunde träda fram. Det hade skett en förödande abdikering i Israel.
Man kan fråga sig hur Isabel och Ahab; skökan och hennes gemål, kunde utöva inflytande med något så väsensfrämmande för Israel. Det stora problemet som ständigt gör sig gällande i nedgångstider är materialismen som med alla sina avgudar alltid appellerar till det mest typiska för den avfälliga människan.
Ta reda på hur många anknytningspunkter ondskan har till egoismen, inte minst den religiösa egoismen och så den materiella egoismen. Jesus säger att man kan inte tjäna två Herrar, de utesluter varandra. Det måste bli Gud eller Mammon. Det finns enormt mycket av mammonstillbedjan i vår religion. Jesus sa faktiskt: ”Samlen eder icke skatter på jorden…” Vad är det då som gör att vi helt och hållet tar oss friheten att ignorera denna maning? Det har aldrig någon gång under hela historien existerat någon kraft eller makt, idealism eller någon filosofi eller religion, som har lyckats besegra girigheten och snikenhetens bastion i en människa.
Herren Gud har klart och tydligt sagt att han ska förse dig med vad du behöver. Samla bara det du behöver för dagen, men lagra inte i bankböcker, aktier eller andra egendomar. Vad är det som får människorna att bli så aktiva, så spekulativa och beräknande, att de till och med lyckas övertyga sig själva om att detta är ett uttryck för sparsamhet? De lyckas göra avguderiet inte bara socialt acceptabelt, utan föredömligt. Det är att bedra sig själv. Det är en passion, en lidelse, en eld, en främmande eld som brinner. Den tar sig klara och tydliga uttryck i formuleringar och beteenden som slår igenom på många punkter, framför allt i sättet att tillbedja och att tjäna Gud.

Bördan av djup fattigdom

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:37:00 +0000

Undervisning av B V Henry

Trycket av en verklighet
som ej går fly ifrån
En börda på församlingen som alltmer känns i den rika västvärlden är trycket av den djupa fattigdomen. Detta är starkt betonat av den kristne teologen Ronald Sider i hans stimulerande bok som kom ut 2007: ”Rich Christians in an age of hunger” (Rika kristna i en tid av hunger). Där skriver han: ”Världsfattigdom är hundra miljoner mödrars gråt”. Han har rätt. Pressen av fattigdom, av överväldigande fattigdom, upplevs först av mödrarna. Min fru och jag har i områden av Afrika mött mödrar som har förlorat barnen genom undernäring. De kände det hårt, men det finns ingenting de kan göra åt det. Under gångna decennier har gapet mellan rika och fattiga blivit större. Det borde inte förvåna oss om det blir större och högre protester liksom de vid G-8 mötet senast i juni i Rostock i Tyskland med lyckligtvis mindre vandalisering än det som några år tidigare drabbade Göteborg. Världsledare och experter har ideligen diskussioner och resolutioner, men till ringa gagn för dem som drabbats av svält och andra naturkatastrofer. Frustration kan leda till desperation som bryter ut i våldsamheter, vilka säkerligen inte ger lösning för de akuta problemen. Helt säkert har problemet av överväldigande fattigdom växt större med en del illavarslande effekter som du kan ha sett på TV-skärmen och vid läsning av en del reportage.
Herren är naturligtvis inte likgiltig för de fattiga (som vi ser i följande bibelverser: 2 Mos 23:10-11, 3 Mos 23:22 och 5 Mos 15:7, Ps 41:1, Gal 2:10). Ändå förklarar Herren mycket klart: ”De fattiga haven I ju alltid ibland eder” (Matt 26:11).
Fattigdom är inget nytt problem. (5 Mos 15:11). Det är inte ett fenomen av tjugoförsta århundradet. Hela ämnet om fattigdom är relativt. Jag har bott hos mycket förmögna människor i USA och Sydafrika som pekade ut var de ”rika” bor. Jag har mött gästfrihet i skabbiga skjul, och lyssnat till hur mitt kristna värdfolk, som inte hade något av värde enligt vår bedömning, prisat Gud för hans nåderika omsorg. Sedan har de inbjudit mig att gå med dem på hembesök hos en del ”fattiga” familjer som har ännu mindre.
Att försöka greppa hela frågan som rör fattigdom och rikedom sliter oss i stycken. Att å ena sidan bli upprörd över girigheten hos dem som har så mycket och alltid strävar efter mer (1 Tim 6:10-11) och å andra sidan bli förödmjukad av den fina förnöjsamhet som utstrålar från dem som har så litet.
Vid tiden för den stora svälten i Gujarat i Indien år 1900, gick det månader innan nyheterna nådde England. Folket måste göra något med vad de hade. När så småningom de kristna i England blev medvetna om vad som hade hänt hade nöden redan minskat.
Idag försäkrar sig media om att vi ser de försmäktande ansiktena från de döende, vi hör de hjärtskärande skriken från de undernärda barnen och vi ser de patetiska bidragen av välmenande hjälp medan nödsituationen är för handen. Påfrestningen kommer över oss medan plågan fortfarande gör ont och vi ställs inför ett tryck som inte försvinner, en börda som tvingar fram aktioner, vilket agerande som helst, känslomässigt agerande, vad som helst som kan lindra vår plåga och tysta vårt samvete. Känslomässig hjälp av det slaget kan höja statistiken för humanitära organisationer, men om vår respons inte är god och genomtänkt under bön, kommer vårt givande på kort sikt att ha ett värde endast för stunden, och på längre sikt blir alla ansträngningar utan djupare effekt.
Tragiskt nog så är kommunikationskanalerna ofta korrumperade, och det medgavs i åtskilliga program med världsnyheter att 60% av hjälpen aldrig nådde dessa för vilka den var främst avsedd. Ideligen har jag sett biståndsvaror till salu i basarer och marknader; två exempel i Nordjemen med mat från Finland, som var avsedd att skänkas gratis, och i Jordanien blev svenska filtar, som var avsedda för palestinska flyktingar sålda för att få pengar till vapen! Till och med det som verkar vara generöst bistånd från regeringen är ofta malplacerat, som när en del av det europeiska smörberget sändes till Pakistan i form av ost och användes för att smörja axlarna på oxkärrorna. Kulturella och religiösa restriktioner frångås inte ens under svälttillstånd och det är inte bra att sända vete till dem som äter ris. Somliga kulturer gör också urval vilket ris de äter. För inte länge sedan utbrast en speaker i en tv-panel om att lindra världens fattigdom att 90% av livsmedelshjälpen till tredje världens länder gör mer skada än nytta.
Världen har successivt börjat formulera sig i termer med behov att svara mot angelägenheten i fall av olyckor, svält, översvämningar eller torka, som de senaste jordbävningarna i Iran och Turkiet har visat. Hjälp är mycket snabbare organiserad och i en massiv skala. Vi har kommit fram till att kristen katastrofhjälp i västländerna är minimalt användbara verktyg att möjliggöra hjälp till behövande människor i olika delar av världen; innan större hjälpprogram kan komma igång och innan församlingar hemma är organiserade att komma till undsättning.

Kampen för det himmelska medborgarskapet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:37:00 +0000

Radiointervju med Asta Olausson

Asta Olausson, som via radikala studentkretsar kom att hamna i knarkträsket, blev frälst i Maranataförsamlingen. Efter många år i församlingstjänst, talar berättar hon i en intervju för Radio Maranata och Midnattsropet om vad livet i församlingen innebär. En förverkligad vision. Stina Fridolfsson ställde frågorna.

Vad innebär det att vara utanför lägret? Du har många år lyssnat till Arne Imsens förkunnelse, och delat församlingens kamp att förkroppsliga den urkristna församlingens ideal. Hur vill du verbalisera detta med att följa Jesus?
-Det är både en kunskap och en känsla. Jag kan sitta i en buss med en massa människor, och ändå känna att jag har ingen delaktighet med människors förväntningar och drömmar. Jag har ett evighetsperspektiv, jag har upplevt Jesus i mitt hjärta och väntar att han ska komma tillbaka för att hämta mig hem till himlen.
Bibeln säger att han ska komma tillbaka, och jag har en längtan i mitt hjärta att komma hem till himlen. De löften bibeln ger att han ska komma tillbaka. Jag känner att jag har mitt medborgarskap i himlen. Där hör jag hemma, och upplever det så tydligt. Man har ingenting här på jorden…

Oönskade samhällsmedborgare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:36:00 +0000

Text av Karin Vidén

Sveriges Radio P1 sände i september 2007 med repris januari 2008, i programmet Skolministeriet en intervju med anledning av hemundervisning. Makarna Berno och Karin Vidén svarade på några frågor gällande hemundervisning av sitt nu sjunde barn. I programmet uttalade sig också fd bitr rektor på Rinkebyskolan, Hillevi Rindeby.
Skolledaren som för övrigt var mycket dåligt insatt i det aktuella ämnet uttalade sig avvisande och nedsättande i ordalag som tydligt avslöjade dels stor brist på kunskap, och än mer allvarligt för en skolledare, en diskriminerande klassificering av familjens barn och ungdomar som hemundervisats av sina föräldrar tillhörande Maranataförsamlingen. ”Det är inte de samhällsmedborgare jag vill se växa upp i det här samhället” poängterar hon, och förstärker sitt påhopp med att ”det är farligt att låta barn växa upp så här segregerat”. Ett mycket alarmerande uttalande som endast kan tolkas som att det är farligt att växa upp, fostras och bildas i en familj som har sin andliga hemvist i Maranataförsamlingen, och som äger en tro på Guds ord och en övertygelse om att det finns en skapande Gud.

Filadelfia - kulturbrobyggare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:35:00 +0000

Analys av Stina Fridolfsson

Så presenteras pingstkyrkans nya roll i tidningen Dagens reportage inför det stora musikalevanemanget ”London the musical” som nyligen haft sin världspremiär på Stockholms nya musikalscen - Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan. Stockholms musikalelit gläder sig över denna nya estrad ”som med sin rymd är en av få arenor som kan rymma musikalens enastående och speciella scenografi”.
Filadelfiakyrkan som en gång togs i bruk och rustades under bön, åkallan och stora uppoffringar av bedjande och offrande fromma pingstvänner presenteras nu som Stockholms nya musicalscen.
Där samlades kristna, unga och gamla, för att andligen utrustas till evangelii härolder för tjänst i evangelisation och mission. Från talarstolen varnades för världens nöjen och dess idoldyrkan.

Pilgrimsskolan ger hopp åt haitiska barn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:34:00 +0000

Karin Vidén rapporterar från missionen i Dominikanska Republiken

I Batey Palavé som ligger i Santo Domingos västra utkant driver Comunidad Maranata en mindre skola där främst haitiska barn är elever. Karin Vidén berättar om en skoldag.

Klockan är halv åtta på morgonen och vi är på väg in i Palavé med bil, till ännu en skoldag i församlingens skola Los Peregrinos. Utefter huvudgatan är redan full morgonaktivitet och överallt ser man barn och ungdomar i sina uniformer på väg till den kommunala skolan, till den stora överbefolkade Palavéskolan. Framför bilen kryssar folk över gatan hur som helst, och några skolklädda flickor kommer bärande på varsin färgglad plaststol hemifrån eftersom de annars får sitta på golvet i den stora skolans salar där 70-80 elever samsas per lärare.
En skock getter står tjudrade i en dikeskant i väntan på slakt. Bredvid de bräkande getterna hänger en helt nyflådd i ett rep runt halsen. Styckningen är i full gång i vägdammet och man upplever en ohygglig avsmak mot denna hantering och det har tagit sin tid att vänja sig att se detta scenario varje gång man passerar.
Vid små försäljningsbord utefter gatan står kvinnor och friterar frukostkorvar och pastellitos över osiga rykande koleldar alltmedan kunderna, mestadels män, sitter på murkanter eller varhelst man hittar en någotsånär bekväm plats för att med god aptit inta sin frukost. Det kraftigt sötade kaffet säljs från termoskannor och dricks i ett svep i små vita plastmuggar.
Hundar av alla storlekar, skabbiga, utmärglade och halta, springer omkring överallt för att om möjligt finna en liten matbit. Slaktaren har just lagt upp sina stora köttstycken och en enorm hög av kycklingkött inför förmiddagens försäljning, och viftar undan svärmar av flugor med ett palmblad. Nedanför det dignande köttbordet skockas uthungrade dreglande hundar och inväntar eventuella köttslamsor som faller till marken.
Även denna morgon har vi oturen att hamna bakom korna som är på väg till floden att vattnas. Med en flock kor framför sig går färden sakta, sakta framåt. Den väderbitne magre bonden med sin stora stråhatt på huvudet som skydd mot solen piskar på sin häst, och manar på korna att få upp farten, men de låter sig inte stressas.
Sakta passerar vi den lilla mer eller mindre fallfärdiga pingstkyrkan och där tittar en till synes nyvaken kvinna ut genom dörren insvept i en grå filt. Hon har under natten vakat över lokalen i den mycket enkla träbyggnaden med sitt rostiga inåtbuktande plåttak, och med den låga temperaturen januarinatten erbjuder lär hon ha frusit under småtimmarna. Varje natt turas kyrkans medlemmar om att vakta byggnaden och dess inventarier, och att vara i bön.
Nu skymtar vi skolhuset en bit längre framåt gatan och ser några elever vara på plats utanför grinden. De vinkar oss välkomna medan koflocken drar vidare utefter gatan för att strax nå den efterlängtade floden en bit längre fram, den stora Manoguayabofloden.

- Kom över och hjälp oss!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:33:00 +0000

Ulla Näsholm rapporterar från missionen i Rumänien

Ropet från bibeln hade nått Pilgrimsfolket i Oslo. För ungefär tio år sedan hade de varit på semester i Rumänien. Det blev inte riktigt som de tänkt sig.
Fattigdomen och nöden de mötte under sin vistelse där blev en kallelse att göra något. På den vägen är det.

Semesterresan de gjorde, inspirerades genom en norsk kvinna som varit i Rumänien. Hon berättade om en församling hon besökt och hur de arbetade bland fattiga människor i Bukarest. Jan Egil Hafsahl tillsammans med några från Pilgrimsfolket beslöt sig för att besöka den församlingen.
Det hade gått några år och den lilla församlingen hade fått en annan inriktning och modernare framtoning än tidigare och arbetet bland de fattiga fanns inte längre kvar.
De upplevelser syskonen från Pilgrimsfolket gjorde i Rumänien under veckorna i landet och mötet med många fattiga och utslagna människor blev till en kallelse som de inte kunde komma förbi.

Utanför lägret

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:32:00 +0000

Bibelstudium med Hans Lindelöw

Vi ska titta litet i Johannes första brevs andra kapitel:
-Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig; och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens. (1 Joh 2:1-2)
Det här säger något om försoningens vidd. Den som presenterar det för oss är aposteln Johannes. Hans brev inleds med att han talar om sina erfarenheter, som var mycket unika. Det var inte många som hade sådana erfarenheter som han gjorde.
Vi ska läsa igenom hela 3 Mos 16, och riktigt fundera på vad detta kapitel talar om. Också detta kapitel säger något om försoningsverkets vidd, än om det inte alltid är så lätt att greppa.

Helig överlåtelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:31:00 +0000

Text av Emil Gustafson

Andens uppgift är att vinna våra hjärtan för Jesus. Men huru ofta han blöder genom vår trolöshet!
1. Vi gråta utan självuppgivande. Och varje strävan att bli helig strandar mot bristande överlåtelse.
De trolösa bada Herrens altare med tårar men klaga: ”Var är domens Gud?” (Mal 2) De hava, trots många heliga löften, ännu aldrig erfarit någon Andens förnyelse, och jag tror, att de flesta undanbådo sig en djupare frälsning, om det tveeggade svärdet skure till roten av deras eget liv. Nej, de ha lättare för att gråta än att överlämna sig åt Herren, och de nedlägga större omsorg på att beräkna välsignelsen än ansvaret av en helig överlåtelse. När de icke så vinna sin längtans mål att bli välsignade, bliva de till och med upproriska i sin ande och säga:
-Förgäves är att tjäna Gud, och vartill gangar det, att vi hålla hans bud, och att vi gå i sorgkläder, för Herren Sebaots skull?
Ack människan skulle hellre dö än uppgiva sig själv.
Hon vill hellre giva stora löften än vara trogen i det lilla. Hon tycker mer om sången: ”Din jag är!” än gemenskapen med Guds Lamm på den bloddrypande vägen. Var Äro de, som sjöngo: ”Jesus, jag mitt kors vill bära, lämna allt och följa dig, fattig, naken, utan ära; du skall bliva allt för mig?” De sjöngo såsom Herrens folk på andra sidan havet: ”Han är min Gud, och honom vill jag upphöja”, men torde aldrig hava känt något djupare ansvar för det liv, som de leva. Kristus har många bekännare men få efterföljare; och även du, som ”lade allt på Herrens altare”, vill bevara ditt liv och tjäna Gud på självvalda vägar. Broder, varför gör du så? Menar du, att även den som lovat vara Herren trogen, kan tjäna honom med halv lydnad och kalla Sikems altare för ”Israels altare?” (1 Mos 35:1) Betala honom dina löften.
Lik en brudgum, som blivit övergiven av sin trolovade, klagar Herren – och endast den, som vet vad det är att med smärta föda själar, kan något fatta vad denna klagan innebär:
-Vad skall jag göra dig Efraim? Vad skall jag göra dig, Juda? Ty eder kärlek är såsom morgonskyn och såsom daggen, som tidigt går bort. (Hos 6)
O, att de hade samma nit om förbundets lagar, som de jaga efter dess förmåner!
-Men skreve jag min lag tusen gånger, säger Herren, bleve den dock aktad såsom något främmande. (Hos 8:12)
De gråta för att vinna Andens gåvor, men gå bort till sina avgudar. Huru länge skola de gråta? Jag vet icke. Kanske hela livet.
Den olydige sonen kan icke åtnjuta sin moders kärlek genom tårar utan genom lydnad. Moderskärleken förbjuder henne att genom klemig uppfostran göda barnets onda anlag, ty hennes mål är karaktärens grundläggande; och därför måste barnen känna såväl hennes rättfärdiga sinnelag som hennes förlåtande kärlek. Vad mer, om än tårarna strömma! Fastän främmande för sin moders avsikter, skola de likväl en gång till sin glädje finna, huru högt hon älskade dem. De skola med ett barns tillgivenhet omfatta henne, dess mer de komma under hennes inflytande av hennes vilja. Detta är hemligheten. Egenviljan måste brytas. Hon giver allt och begär allt. Ty han älskar dig såsom en moder sitt barn. Och I skolen förstå varandra genom att äga varandra. Agans ändamål är delaktiggörelsen av hans helighet. (Hebr 12) Vi känna Gud genom hans eget väsen. (1 Kor 2)
Men så länge människan icke har något högre mål än att bli välsignad, kan hon icke vara välsignad, ty endast genom överlåtelse åt Herren kan hon bliva delaktig av honom. Hon måste giva sitt eget liv till spillo för att komma i åtnjutande av Guds liv. Och att äga Guds liv, det är mer än Guds välsignelse. Och därfter längtar hans hjärta, som har utgivit sig själv för oss, att vara ett med sitt folk, liksom en moder icke gärna kan giva något mindre än sig själv åt sina barn. Brudgummen har någonting högre i beredskap åt sin utvalda än ”ljuva känslor” eller vad vi kalla välsignelse. Han vill giva henne kunskapen om sin kärlek.
Min vän! Har du intet mer att giva honom, som gav allt för dig – intet mer än dina tårar? Har du, som ända från moderlivet varit hans föremål, ingen större begäran än att bli välsignad? Om han så högt värderar din kärlek, att han ber om ditt hjärta, varför icke nu giva dig själv åt honom? O, krossa icke brudgummens hjärta med falska tårar, såsom det egensinniga barnet grusar en moders sista förhoppningar. Sjung icke: ”Din jag är!” tills du är skild ifrån Gud. Ingen har makt över himmelens portar genom att ropa ”Herre!” – Kristen, var är du?

Går sakramentalismen mot en ny glansperiod i Sverige?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:30:00 +0000

Undervisning av Stig Andreasson

I en tidigare artikel har vi jämfört de mycket olika uppfattningar om nattvarden som två pastorer inom Pingströrelsen står för. Pastorerna Hultman och Halldorf står som representanter för en evangelikal och en sakramentalistisk vinge inom samma rörelse. I den här artikeln skall vi påvisa att sakramentalismen lever och frodas både ytterst till höger och ytterst till vänster i den religiösa världen. De som eventuellt har trott att modern katolicism har övergivit gångna tiders extrema sakramentalism bör ta del av Lillemor Hallins artikel, som var publicerad i Dagen i juli 2006. Den skall vi citera och kommentera. Sedan tar vi en titt på situationen inom Trosrörelsen. Liksom i min förra artikel vill jag understryka att mina kommentarer gäller det läromässiga innehållet i det som skrivits och bör därför inte uppfattas som personangrepp mot författarna. Att de namnges och citeras är givetvis oundvikligt – liksom i all annan debatt. Vi börjar med Lillemor Hallins artikel och den vill jag ge följande överskrift:

Förnya i dessa år dina gärningar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:29:00 +0000

Appell av Tage Johansson

I Habackuks 3:2 läser vi:
-HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år.
Gud är alltid angelägen att utföra sina gärningar, men han måste få redskap genom vilka han kan utföra dem. Gud är alltid redo. Men det finns också speciella tider för Guds handlande. Johannes Döparen uppträdde en speciell tid. Och vi lever just nu i en speciell tid för Guds gärningar. Gud är mycket angelägen att församlingen ska bli intakt med den uppenbarelse som han har givit sitt folk i ordet. Gud vill använda Kristi brud, hans kropp, församlingen, som som redskap.
Det finns många bilder och förebilder om vad församlingen är. Som den framträder i Nya Testamentet förstår vi att det är något unikt och underbart. Vi ser det framför allt i Efesierbrevet och läser om hur detta fungerade på apostlarnas tid. Gud vill ingjuta i våra hjärtan en tro för att han har möjlighet att till fullo upprätta sin församling genom vilken han vill utföra sina gärningar.

Stå till Guds förfogande

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:28:00 +0000

Appell av Hans Lindelöw

Om vi läser bibeln kommer vi att påverkas av den. Antingen läser vi i den några gånger, och lägger den ifrån oss. Då kan den inte göra mycket intryck på oss. Eller så kommer vi vid läsandet av bibeln att fi nna den verkligen värd att läsas, så vi får svårt att lägga den ifrån oss. Det är så med bibeln, och det är så med Jesus.
Jesus har själv sagt att antingen församlas vi omkring honom, med honom, eller så rör vi oss i en annan riktning. Vad är det som kan dra oss till honom, så att han får möjlighet utöva inflytande över oss?
Hans Fader drar oss till honom. Jesus säger att ”ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig, drar honom”. Detta ord drar talar om att det finns en oerhörd dragkamp i tillvaron. Mycket drar, antingen åt ena eller andra hållet. Nu finns möjlighet att dras av Gud. Då är det lätt för människor att tänka: Han drar inte mig, alltså räknas jag inte. Men det finns en sida att tänka på här: Vi måste ställa oss till förfogande. Vi måste gå till den Gamla Boken, öppna och läsa, och inte släppa taget, utan hålla fast. Om den gamla boken får tala till oss, om vi vänder vårt hjärta till ordet, då får vi något som omtalas i bibeln: Vi får ett tecken på vår panna, för Ordet talar till oss och påverkar oss.
I Hesekiel talade Herren till en man som stod till förfogande:
-Gå igenom Jerusalems stad, och teckna med ett tecken på pannan de män som sucka och jämra sig över alla styggelser som bedrivas därinne. (Hes 9:4)
Sucka och jämra sig - är det eftersträvansvärt? Någon nämnde tidigare om att det fanns dem önskade pietisterna bort från jordens yta. De som präglades av denna sorg som Jesus själv säger a? den faktiskt innebär
en salighet. Det kanske inte är så lätt att ha göra med och förstå sådana människor. De som suckar och jämrar sig, men ändå är saliga. De suckar, men inte över vad som helst. Man kan gå omkring och sucka över både
det ena och det andra. Över att man är trött , är less och tycker att tillvaron är meningslös bara för att man inte känner sig underhållen. Men här handlar det om att sucka och jämra sig över de styggelser som bedrivs. Det
måste vara fråga om att man anser det vara styggelser som Gud säger är styggelser. Jesus talar också om styggelser. Det är sådant som drar människor ifrån Gud. Det som skapar utrymme för avgudadyrkan istället för sann tillbedjan. Det som skapar utrymme för alla onda gärningar som står i strid mot Guds lag
- att stjäla, ljuga, osv . Allt detta onda får vi möjlighet att vända oss ifrån när vi hör hans kallande röst, när vi hör den profet kalla som står till Guds förfogande. Sådana profeter var Elia och Johannes. Vi tackar Gud för att vi kan ta del av de ord som dessa profeter en gång talade, de finns fortfarande kvar i bibeln.

Jesus - syndarens vän!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:26:00 +0000

Vittnesbörd av Jörgen Lindroos

I de allra flesta religioner så är det de som är väldigt duktiga på att göra gott och de som klarar av att avhålla sig från att göra onda ting som blir tolererade och mottagna. Men bibeln säger att Jesus såg inte på det sättet. Han åt tillsammans med syndare och tullmän. Och det är ett ord i Lukas 15 som jag kommer tillbaka till. Från första versen.
-Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariséerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: ”Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.”
-Då berättade han denna liknelse för dem: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat.
-Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
-Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade.
-Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”
Jag hörde en kassett av Arne Imsen en gång där han sa ungefär att änglarna, när de kommer inför den Allsmäktiges tron, så var de tvungna att få audiens. Men när budet kom från en syndare som vill omvända sig till Jesus, då var det ingenting som kunde stoppa budet från att komma fram till tronen. Och så jublade himmelen över den syndare som kommer till Jesus. Och vi är inte här för att berätta att du är en syndare, för det är du. Alla har syndat, står det i bibeln. Men vi är här för att berätta om Jesus, han som är syndarens vän. Han vill möta dig till frälsning och till omvändelse.

Jesus har makt!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:24:00 +0000

Vittnesbörd av Einar Lindroos

Jag tänkte på ett bibelord:
-Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden.” (Matt 28:18)
Det är många som har kommit och sagt: Jag har funnit människornas ursprung och jordens ursprung - kom och hör på mig. Kom och bli mina lärjungar.
Det är många som har menat att de har funnit meningen med livet - och många läror hit och dit. Men Jesus säger inte ”Nu har jag funnit hur vi ska göra det”. Han säger: Mig är given all makt i himmel och på jord. Och idag har du möjlighet att bli en Jesu lärjunge. Du kan sitta ner och höra på hans ord, finna att Jesus har makt till att frälsa dig. Han har makt till att förlåta dina synder. Du kan få frid med Gud. Kom till Jesus idag! Amen.

Guds nåds uppenbarelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Tue, 19 Feb 2008 15:22:00 +0000

Vittnesbörd av Paulus Eliasson

Om vi tänker teoretiskt om Gud, vare sig vi är troende eller inte, så förstår vi att om Gud finns, så måste han vara otroligt mycket större än oss människor och kan inte rymmas i våra sinnen eller någonting som vi kan skapa. Och därför säger bibeln att Gud har uppenbarat sig på olika sätt, uppenbarat olika delar av sig själv. En människa kan inte med sitt förstånd rymma det som Gud är. Men så säger Romarbrevet:
-Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. (Rom 1:18)
Det kan vara många svåra uttryck här. Orättfärdighet, ogudaktighet. Men det det handlar om, är att Gud uppenbarar en sida av sig själv som handlar om vrede. Vrede ifrån Gud, över människor som är orättfärdiga. Orättfärdighet handlar om hur vi är mot varandra. Hur du och jag behandlar människor som är fattiga, svaga, annorlunda, från andra kulturer. Det handlar om hur du och jag behandlar varandra. Och det finns så mycket orättfärdighet.
Så talas det om ogudaktighet. Det är förhållandet mellan oss och Gud. Människor som har vänt Gud ryggen, gått bort från Gud. Över sådant, säger bibeln, uppenbaras Guds vrede.
Vi tycker hela tiden att det är så mycket ondska i världen; varför griper inte Gud in? Varför sker det så mycket ont om det finns en god Gud? Men bibeln säger att Gud har fastställt en dag, då han ska döma världen med rättfärdighet. Var så säker. Gud har fastställt en dag då allting kommer att dras fram.
Människor säger: Gud är så orättvis! Varför skulle det här behöva hända mig? Varför ska jag behöva ha det så svårt? Varför ska jag behöva lida på det här viset? Jag tror egentligen att du ska vara väldigt glad över att Gud är orättvis i så fall. För hade Gud varit rättvis emot dig och mig, då hade vi varit döda. Så mycket ont som människor genom historien har gjort! Hade rättvisa skipats med en gång, så hade vi alla gått under.
Men så finns det en annan egenskap hos Gud. En annan uppenbarelse av Gud. Och den kan du läsa om i aposteln Paulus brev till sin vän Titus. Då säger han så här:
-Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor (Tit 2:11)
Det finns alltså en annan uppenbarelse. En annan sida av Gud. Någonting mera av Gud. Inte bara att han är en rättfärdig domare som kommer dra allting fram till en rättegång i den tid som han har fastställt. Men också det här: Ty Guds nåd har uppenbarats…
Nåd, det är någonting vi inte har förtjänat, eller gjort något för att få. Men det fanns nåd hos Gud. Trots hans vrede över synden, så var hans kärlek, nåd och barmhärtighet ännu större. Det står så här i bibeln:
-Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet. (Tit 3:4-5)
På grund av det Gud själv är, så erbjuder han dig idag att komma till honom. På grund av Guds egen natur, av kärlek, godhet, barmhärtighet och nåd, så vill han uppenbara detta också för dig. Han vill visa sig själv för dig idag. Inte Gud som domare, men Gud som frälsare, som Fader, som din vän.
Gud inbjuder dig idag att komma till honom, och trots att vi bär på så mycket ondska, trots att vi bär på så mycket destruktivt, så får vi uppleva att han är nåderik och barmhärtig.

Nummer 6 2007

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:25:00 +0000

Nummer 6 2007 av tidningen Midnattsropet. Innehåller bl.a. reportage från Dominikanska republiken.

En livsstil med konsekvenser

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:17:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

-Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed. Men de som vilja bliva rika de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång. Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval. 1 Tim 6:8-10

Hjälp till katastrofdrabbade

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:16:00 +0000

Missionsrapport av Karin Vidén

Den tropiska stormen Noel ödelade och totalförstörde i slutet av oktober månad stora områden i Dominikanska Republiken genom de våldsamma skyfall som följde i dess spår. Enorma arealer lades under vatten och samhällen isolerades pga raserade broar, oframkomliga vägar och stora kommunikationsstörningar i el- och telenätet. Hundratalet personer har konstaterats döda medan lika många fortfarande saknas. Omkring 60 000 personer blev hemlösa då vattenmassorna totalförstörde hemmen eller gjorde dem obeboeliga för långa tider framöver. Comunidad Maranata har under perioden som följt koncentrerat sina hjälpinsatser på främst ett bateyområde som heter Bienvenido.I Bienvenido steg floden snabbt och forsade in över det lägst liggande bostadsområdet. Flera hundratal människor fick snabbt fly från sina hem uppåt mot säkrare platser. Floden trängde obarmhärtigt in genom husen och lät inget stå hindrande i vägen. Husen fylldes upp till taket med vatten och flera av dem står i dag tomma med ett flera decimeter tjockt lerlager som resultat.Att vi överhuvudtaget kom till Bienvenido ser vi som en direkt Guds ledning. Redan sommaren 2006 då Berno efter en arbetsdag i Palavè kom hem, berättade han med gripenhet att han på vägen hem svängt in på en avtagsväg som han många gånger funderat på vart den ledde. Han kom då fram till bateyen Bienvenido och träffade en colmadoägare (colmado = minilivs) som berättade en del om området och såg också de behov som där fanns. Vi samtalade en stund och kom överens om att be till Gud för platsen och invänta om Herren ville öppna dörren för oss dit. Nyckelpersonen tog Herren ut! Det blev den här gången Fifa, vår skolelev Yessicas mamma. Fifa har en syster i Bienvenido som pga stormen Noel fick sitt hus helt översvämmat, och hon tog oss med dit och vi fick genast en fin kontakt med folket där.I tre grupper gick vi från hus till hus och hälsade, tog uppgift om namn, antal personer i hushållet, antal barn och kunde även se vilka de största behoven var efter stormens framfart. Som namnet på platsen förtäljer blev vi varmt mottagna och välkomnade in i hemmen. Det var lerigt och ibland näst intill oframkomligt men inget hinder syntes ändå för svårt och vi upplevde en oerhörd ledning och välsignelse i arbetet. Vissa hus var tomma förutom all lera som täckte golvet och långt upp på väggarna. Folk bodde hos varandra och överallt låg högar av förstörda kläder, lakan, madrasser, skolböcker mm. Vi fick ta del av många gripande vittnesbörd hur folk fått fly hals över huvud för att rädda sig själva och sina barn.Som en första akut hjälp gjordes ett storinköp av matvaror till 50 hushåll. Allt paketerades sedan i plastkassar och tidigt på söndagmorgon lastade vi bilen full och for iväg.Utdelningen gick förunderligt bra. Alla besökta hem hade fått en stämplad biljett vid första besöket som de skulle visa upp nu och så överlämnades maten och ett kuvert med ekonomisk hjälp och ett brev från Comunidad Maranata.

Rätten att stå utanför

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:15:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen

Maranataväckelsen har kännetecknats av kampen om rätten att få vara fri och oberoende. Maranataropet, du vår Herre kom, förpliktigar det folk som väntar på Jesu snara tillkommelse att leva fria från de bojor som så lätt snärjer Guds barn in i en materialistisk livsstil. Arne Imsen ledde under de sista decennierna av 1900-talet Maranataväckelsen i den ideologiska kampen med skärpan av sin kunskap och sitt profetiska ämbete.
I dagarna blev Maranataförsamlingen i Stockholm åter påmind om att det inte är någon självklarhet att få behålla rättigheter som fria medborgare att stå utanför marknadens och kapitalismens krav. Facket ställer krav på att de personer som tillsammans skapat arbeten inom församlingen inte ska tillåtas arbeta ideellt. Man kräver kollektivanslutning och att alla ska arbeta inom ramen för ett materialistiskt tänkande.

Fånge 7425 är nu FRI!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:14:00 +0000

Vittnesbörd av Kjell Roos
Maranataevangelisten Kjell Roos blev frälst i ett väckelsemöte 1972, efter att ha levt i många år som missbrukare och kriminell, och åkt ut och in på anstalter. Därav bokens namn - fångnumret förföljde honom alla åren. Kjell fick uppleva en radikal förvandling, och har sedan dess varit själavinnare. Han har fått bedja för många, både till frälsning och hälsa. På mångas önskan gick Kjell med på att ge ut en bok där han berättade om sitt händelserika liv. MR:s medarbetare Ulla Näsholm ställde villigt upp att skriva, och efter ett par års skrivande vid de tillfällen som gavs ”på lediga stunder”, kom boken ut i höstas. Det är redan dags att skriva en fortsättning, för, som bokens sista rader anger, fick Kjell till 70-årspresent en resa till Santo Domingo. Veckan efter den fruktansvärda stormen Noel, vars verkningar beskrivs i missionsrapporten detta nummer, var resan bestämd, och Kjell har nyss återvänt från en månads vistelse i Dominikanska Republiken. Förutom hjälpinsats i stormdrabbade områden, hann Kjell även med att predika i fängelset och närvara vid en rättegång som gällde pastorn i fängelseförsamlingen. MR återkommer med rapporter, och vi hoppas på uppföljning av boken. Nedan följer ett par citat ur boken, som kan beställas från BMC. (Se annons sid 31)
En kväll kom det besök till Kjell. Det var Rolf som kom, han som Kjell hade bett för i Västerås-fängelset och som då blivit frisk.De satte sig i matsalen och samtalade. Rolf sa inte mycket, men tog gitarren och började spela och sjunga. Han sjöng kristna sånger. Så ställde han ifrån sig gitarren och säger till Kjell: ”Ända sedan du var inne hos mig på Västerås-anstalten och bad för mig, visste jag att det var Gud som helat mig, men jag rymde från honom”.Rolfs mamma dog när han var ganska ung. Hon var det enda han hade och han tyckte att Gud var hård som tog henne ifrån honom. En natt tyckte han att mamma kom emot honom och sa: ”Rolf, se till att du kommer till himlen, jag är där! Rolf ville inte ha med Gud att göra, men när han såg Kjells förvandling – de hade ju varit tillsammans så mycket, både med brott och annat. Han visste att Jesus levde, men kunde aldrig i sin vildaste fantasi tro att Kjell skulle kunna bli frälst. Nu sade han till Kjell: ”Jag har en del ouppklarade affärer som jag måste göra upp, men vill du be för mig att jag blir frälst”.De bad tillsammans och Rolf gick ut och Kjell träffade honom aldrig mer. Han hade gått Gamla Brogatan ner och där blev han mördad, han fick en kniv i ryggen. Kjell fick veta det några månader senare.Kjell säger: ”En sak vet jag att när den sista basunen ljuder och gravarna öppnas, havet ger igen sina döda och brudeskaran kallas hem, då är både Rolf och jag med”.- - - - -Kjells uppgift i Guds rike är evangelistens, ett uppdrag som han förvaltar väl och som han är angelägen om att utöka och förmera. Nya platser, områden och folk är en utmaning. Visst har Kjell nyligen fyllt sjuttio år, men det är inget som ger honom anledning att dra sig tillbaka.Det som står närmast i tur att förverkliga är en resa till Dominikanska Republiken. Han ser fram mot att lära känna arbetet och syskonen och – givetvis – att träffa bröderna i fängelseförsamlingen i Najayo berätta om sitt liv och sin väg till frälsning och predika Guds ord till uppmuntran och förnyelse för dem!Också i Stockholm, på Bällsta missionscenter får Kjell predika för människor som inte har svenska som modersmål. Det förekommer i möten som tolkas till olika språk i församlingens sammankomster, men också i speciella möten för rysk- eller arabisktalande vänner.Till sin sjuttioårsdag fick Kjell av Maranataförsamlingen i Stockholm som gåva en resa till Dominikanska Republiken. Inom den allra närmaste framtiden kommer resan att förverkligas!Missionsuppdraget är inte slut förrän Jesus Kristus, vid sin ankomst, avblåser striden! (Ur Fånge 7425 är nu FRI!)

Katolsk biskop på "Pinse for alle"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:12:00 +0000

Analys av Stig Andreasson
I Norge ville pingstfolket markera 100-årsminnet av den moderna pingstväckelsens födelse genom ett stort fem dagars Jublileumsfirande i september år 2007. Man hyrde huvudstadens största möteslokal, Oslo Spektrum. Missionär Stig Andreasson, som i över 50 år verkat i katolska Frankrike, upprördes av referaten från evenemanget; främst vad svenske katolske biskopen sagt. Han skrev en insändare till norska tidningen Dagen, med en sammanfattning av vad den katolske biskopen sagt, med tänkvärda kommentarer. Den publicerades på framskjuten plats, och tidningen MR förmedlar den här till sin läsekrets Enligt referaten var det svårt att dra människor till Oslo Spektrum då den svenske katolske biskopen Arborelius höll sitt tal. Själv var jag heller inte där, så mina kommentarer har bara referaten till grund, men jag förutsätter att de återger det väsentliga av biskopens budskap.Först nämnde biskopen att Bibeln, Guds Ord, är vår gemensamma grund. Bibeln är alltså trosgrunden för alla kristna. Vi är överens med honom om att alla bibeltroende kristna alltid har betraktat och fortsätter att betrakta Den Heliga Skrift som sin enda grund för tron. Men biskopen underlät att tala om att så är det inte i den romersk-katolska kyrkan. Den katolska katekismen säger nämligen att Bibeln inte innehåller allt vad vi ska tro. Kyrkans tradition förmedlar också Guds Ord till oss. Den katolska kyrkan hör alltså inte till de kyrkosamfund som bygger sin tro på enbart Bibeln. Den hör istället till den typ kyrkor och trosriktningar, som visserligen säger att Bibeln är Guds Ord, men som dessutom har något vid sidan av Bibeln som grund för tron. Ett annat exempel på denna typ kyrkosamfund är Mormonkyrkan, som säger att Bibeln är Guds Ord, men som tillägger att Mormons Bok också är Guds Ord. Eftersom den katolska kyrkan inte har Bibeln som enda trosgrund, kan den proklamera ett antal dogmer och lärosatser, som inte är nämnda i Bibeln, men som kyrkans tradition förklarar som sanning.Biskop Arborelius sa också att detta att vara ett Jesu vittne innebär martyrskap, och citerade kyrkofädernas ord om martyrernas blod som kyrkans utsäde. Han nämnde att under förra århundradet var det speciellt många kristna som blev martyrer på grund av sin tro. Att kommunistländer och andra diktaturstater har förföljt alla slags kristna och andra oliktänkande vet vi alla. Men historien berättar för oss om förföljelsetider som varade mycket längre än ett århundrade. Biskopen underlät att berätta att påvekyrkan i Rom från tidig medeltid utvecklat sig till en värre förföljarmakt än det kejserliga Rom någon gång hade varit. Någon har sagt att ”den romersk-katolska kyrkans hela historia är som en enda lång ström av blod”. Den katolska inkvisitionen skapade ett skräckvälde i större delen av Europa. Roms kyrka kan stoltsera med en tusenårig historia som förföljarmakt. Värst rasade inkvisitionen i Spanien. Där blev kättarbålen till slut firade som folkfest, och fick namnet ”autodafe” (troshandling). I Frankrike var det inte bättre. Då ediktet i Nantes, som gav protestanterna trosfrihet, blev upphävt 1685, bröt en ny våg av förföljelse ut. En stor del av Frankrikes protestanter blev antingen mördade eller gick i landsflykt. Den kyrka som biskopen tillhör har nog haft sina martyrer. Men den har för det mesta varit förföljarmakten som har dräpt martyrerna.Likaså sa biskopen att ”vi katoliker har inte glömt att Maria var med i Övre salen på pingstdagen”. Var detta ett dolt påstående att den katolska kyrkan förkunnar något som vi protestanter skulle ha glömt? Möjligen. Men här tror jag att det åter är biskopen som antingen glömmer eller underlåter att säga något. Han vet nog att vi protestanter inte förnekar att både Maria och Jesu bröder var med i Övre salen. Det säger ju Bibeln att de var. Men vi vägrar att godta alla de obibliska katolska Maria-dogmerna, som säger att Maria föddes utan arvsynd, att hon aldrig hade äktenskapligt samliv med sin man Josef, att hon blev upptagen till himmelen med både kropp och själ, att hon i dag sitter där som himladrottningen och att det är via henne vi kan gå till Jesus.Till slut förklarade biskopen att det är påven som i dag utför det uppdrag Jesus ursprungligen gav till Petrus: ”Föd mina lamm”. Och vidare: ”Vi är här för att upptäcka den enhet vi redan har i Kristus. Den enhet vi ändå inte har måste vi dag och natt be om att få”. Biskopen nämner emellertid inte att den påve som han framställer som den gode herden, både före och efter att han blev vald till påve, tydligt förkunnade att de protestantiska kyrkorna inte är kyrkliga i egentlig mening. Bara den katolska kyrkan äger alla frälsningsmedlen. Katolsk ekumenik kan egentligen bara ha ett mål, nämligen att de protestantiska kyrkorna underkastar sig påven som hela kyrkans universelle herde. Denna baktanke kan döljas av mycken sofism (spetsfundighet) och mängder av diplomatisk kyrkopolitik.

Sök först Guds rike!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:11:00 +0000

Rapport från bibelskolan 2007

Maranataförsamlingens bibelskola i oktober 2007 blev ett klart klingande budskap: Sök först Guds rike! Låt oss satsa helhjärtat för evangelium! Jesus kommer!Som övergripande tema annonserades ”Guds rike och lärjungaskapets villkor”. Förutom församlingens egna lärare och evangelister, medverkade tillresande syskon. Första veckan gästade Stig Andreasson. I två bibelstudier talade han över vad bibeln lär om yttersta tiden och tusenårsriket. Trots de mörka framtidsutsikterna för ett folk som låter sig förledas av antikrist och hans välde, så kvarstod det uppfordrande och hoppingivande budskapet som ett sunt och klart evangelium innehåller. Detta är en triumferande motvikt mot förförelsen och ger lärjungen styrka för uppdraget. Det gäller för Guds folk att utgöra en stad på berget; en avskild Jesu brud även under den yttersta tidens svåra prövningar.

Bibeln och det stora folkmordet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:09:00 +0000

Analys av Jan Egil Hafsahl

Kanske du tycker formuleringen av det ämne jag ska tala om inte är den bästa. Kanske du också tycker att infallsvinkeln kunde ha gjorts annorlunda och bättre. Men kärnan i det jag vill komma fram till är mycket allvarlig och har något att säga oss alla.Ämnet är alltså: Livets rätt eller rätten till liv. Jag har valt en underrubrik. Vi kan tala om Bibeln och det stora folkmordet. Ordet folkmord fick åter aktualitet när man i den amerikanska senaten för några veckor sedan talade om att Turkiets handlingar under det första världskriget, åren 1915-1916 gentemot det armeniska folket var folkmord. Det här uttalandet har skapat ett skärpt och spänt förhållande mellan de två länderna. Själva uttrycket folkmord introducerades av en polsk jude vid namn Rafael Lemkin under andra världskriget. Han var jurist och advokat. Folkmord, eller genosid, som de lärda säger, har sin rot i det grekiska ordet genos, som betyder folk, familj eller stam. Därtill ett latinskt verb siden, som betyder dräpa eller döda. Enkelt sagt förklarade Lemke folkmord vara dråp av människor på grund av vad de var och inte på grund av vad de gjort. Det är en mycket viktig distinktion. Människor som enbart genom födelse tillhörde en etnisk minoritet, en trosriktning eller kön. Det handlade alltså inte om vad man gjort, utan vad man var. Det är mycket viktigt.Lemkins tanke hade sin upprinnelse i den omdiskuterade Armenien-massakern; och i hans egen samtids holocaust. Lemkin ville få igenom en internationell lag, som skulle avslöja, döma, och framför allt förhindra systematiska övergrepp på mänskligheten på grund av vad människor var och inte vad de gjort. 1948 fick Lemkin genomslag för den här tanken och den gick in som en del av folkrätten i FN. Det här är bakgrunden till att exempelvis Slobodan Milochovich blev ställd inför den internationella krigsförbrytardomstolen för vad han gjort i f.d. Jugoslavien. Milochovich dog innan det hann fällas någon dom i fallet. I augusti 2006 blev Iraks fd president Saddam Hussein och flera av hans medarbetare ställda inför rätta i Bagdad, åtalade för folkmord mot det kurdiska folket i nord. Hussein blev förklarad skyldig och hängd. Vår tids tolkning av ordet folkmord har gått i en bestämd riktning, nämligen etnisk utrensning. Men Lemkins referensram var i utgångspunkten mycket större. Det handlar om övergrepp mot mänskligheten, utförda mot människor på grund av vad de var, och inte på grund av vad de gjort. Dråp på större eller mindre delar av befolkningen är inte något nytt i historien. Vi läser om athenarnas massaker på befolkningen i Melos under antiken, år 416 f Kr. Och romarnas framfart mot befolkningen i Kartago, under det tredje puniska kriget, år 146 f Kr. Några århundraden senare, kan vi tala om utrotningen av indianerna i Latinamerika på 1500-talet. Vi flyttar norrut och nämner övergreppen mot indianerna i Nordamerika på 1800-talet. Det här är naturligtvis ingen fullständig förteckning, bara exempel.Låt oss gå till tjugonde århundradet. Vi kan ur skräcklistan nämna nedslaktningen av armenierna i Turkiet 1915-1916, då mer än sextio procent av det armeniska folket blev utrotat. Vi kan också tala om Sovjetunionens politiska utrotningar i Ukraina, åren 1932-1933. Därefter holocaust, då sex miljoner judar av ideologiska, antisemitiska skäl blev dräpta. Sextio procent av judarna blev dödade åren 1933-1945. Vi kan vidare fortsätta tala om den planerade utrotningen av zigenarna i de tysk-ockuperade områdena under samma tid. Vi kan tala om den indonesiska militärdiktaturens övergrepp mot befolkningen i Östtimor 1975 och om Pol Pot och de röda Kmerernas övergrepp mot folket i Kambodja åren 1976-1979, där två miljoner människor av sex miljoner blev dräpta. Vi kan tala om de etniska utrensningarna under inbördeskriget i Bosnien 1992-1994, samt huturegeringens nedslaktning av tutsier i Rwanda 1994, där 75% av alla tutsier blev eliminerade. Och så kan vi gå in i vår tid, där striden i Darfur fortfarande pågår. För att göra denna lista lite mera komplett, måste vi utöka den med Sovjetunionens härjningar under Stalin, där 43 miljoner politiskt obekväma människor togs av daga. I Nationalistkina, kan vi nämna Chan Kai Chek, som lät döda över tio miljoner människor av samma skäl. Nazitysklands tjugo miljoner icke-judiska offer, var också en del i folkmorden. I det mera moderna Kina, under Mao, möter vi den ofantliga siffran trettiosju miljoner människor, som har bragts om livet. Med en total genomgång av folkmord under 1900-talet, så är omkring 130 miljoner människor offer för folkmord. Förståelsen för uttrycket folkmord möter vi i en bok som kom ut 1994. Den heter ”Death by government” och är skriven av J R Rummel. Han skärpte och utvecklade Lemkins begrepp, och förklarar folkmord främst som ”massdråp utförd av statlig myndighet”. Följaktligen säger han att massmord är massaker av vilken som helst grupp av människor.
Vi har gått igenom en lista med ett ofantligt antal offer under tjugonde århundradet: 130 miljoner människor dödade i folkmord. Likväl är det bara en bakgrund till det stora folkmordet. Då talar jag om dödslistor som inte kommer fram i någon folkmordsstatistik. Ett folkmord som är så oerhört, att vår hjärna knappt kan greppa om det. Ett folkmord som handlar om MINST - i alla siffror jag gått igenom, har jag valt det minsta möjliga antalet - minst 46 miljoner offer varje år. Fyrtiosex miljoner, som världssamhället knappt talar om. Som inte skapar några FN-resolutioner. Som inte skapar några former av EU-bojkotter. 46 miljoner årliga offer, som med två ord avfärdas som abortus provocatus - framprovocerad abort. Det talas i världen idag om cirka fyrtiosex miljoner. Amnesty opererar med femtio miljoner. Siffror som är helt häpnadsväckande. 46 miljoner årligen. Eller, om du vill, 126.000 aborter varje dag i vår värld. De sk folkmorden, från Armenien till Darfur har tagit livet av ungefär 130 miljoner människor i loppet av etthundra år. Abort tar livet av lika många offer på tre år som folkmorden har gjort de senaste hundra åren. De senaste hundra åren har abort tagit livet av lika många människor som det finns på planeten jorden idag. Det handlar om miljarder. Det kommer inte in i statistik över folkmord och utlöser inga resolutioner som fördömer handlingen, där man säger att man bojkottar varje land som utför sådana dråp med statligt godkännande.

- Församlingen är mitt liv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:07:00 +0000

Stina Fridolfsson intervjuar Lill Hafsahl för Radio Maranata

Radio Maranata fick tillfälle att intervjua Lill Hafsahl i samband med att hon tillsammans med sin man Jan-Egil deltog i Maranataförsamlingens bibelskola några dagar. Tidningen Midnattsropet vill också till sina läsare förmeda hennes skildring av det hon funnit ge livet mening. Gripande och utmanande! Jag föddes på en liten ö i Trøndelag som heter Frøya. Pappa var fiskare, men det blev dåligt med fisk, då började han resa i utlandet. Mamma ville då flytta närmare barnen, som bodde på fastlandet. Vi var sex syskon. Själv var jag yngst, född ganska långt efter de övriga, så jag fick känna mig som enda barnet.Mamma tillhörde pingstförsamlingen, så jag är uppväxt i en liten, levande pingstförsamling med bönemöten och liv. Jag tyckte om detta liv, fram tills jag var omkring tretton år. Varje morgon hade mamma bönemöte och jag brukade vara med, men när jag då blev litet äldre, orkade jag inte gå ner på de här bönemötena hon hade. Då låg jag längre, och väntade tills hon var klar. Skoltiden gick, jag var med i församlingen och lät döpa mig då jag var 14 år. Jag upplevde verkligen pånyttfödelse. Det var väckelse i församlingen, vi var en ungdomsskara som ivrigt sökte efter andens dop. Innan jag döptes i vatten, blev jag döpt i anden. Det var en mäktig upplevelse. Så jag bestämde mig tidigt för att bli en kristen.Men så flyttade jag hemifrån och tog jobb på en fabrik. På kvällarna gick jag skola, och läste in handelsexamen. Jag började komma bort ifrån mitt kristna liv. Visserligen gick jag på möten i Maran Ata-templet i Oslo, men, ärligt sagt – det var nästan inget innehåll i mötena. Det var mycket sångarglädje och lovsång, men ingen fördjupning. Det fanns inga bibelstudier. Man kom tom till mötena, och var lika tom när man gick hem. Det gav ingenting.Till slut reste jag tillsammans med en väninna på en semesterresa. Då hade jag kommit långt bort från Gud. Men jag var litet rädd, så jag packade i alla fall med mig bibeln. Och på den här semesterresan levde vi verkligen inte som kristna. Och jag hade frågan inom mig: vad händer nu, Lill? En kväll då vi varit ute, var jag väldigt rädd. Då tog jag fram bibeln och slog upp den. Den öppnades på Psalm 139:

Gi meg den tro...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:06:00 +0000

Dikt av Lill Hafsahl

Gi meg den tro
som velger ildovnen
når ”verdensherskeren” vil ha min tilbedelse.
Gi meg den tro
som våger å stå
når menneskene faller ned i redsel
for smerten og heten… OG
Gi meg å bli fornøyd med Ditt svar, o, Gud. _”Min Gud , som jeg dyrker,
er mektig…”,
men det er ditt valg, o, Gud,
om Du vil, er Du mektig.
_ Hva som enn hender;
Gi meg den tro
som aldri vil tilbe ”verdensherskeren”. Gi meg den tro
som gir visshet om at
”enten jeg lever
eller dør,
hører jeg Herren til!”

Med Jesus i stormen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:04:00 +0000

Undervisning av Michael Dakwar

Vi är på väg till vårt eviga hem, som Gud förberett åt oss. En plats utan tårar, utan sorg och bedrövelse. Där ska vi alltid få vara hos Herren. Men än så länge är vi kvar i vårt tillfälliga hem på jorden. Tråkigt nog har vi många problem i vårt jordiska hem. Man öppnar tidningen och lyssnar på nyheter – det finns inget annat än problem och svårigheter. De påverkar inte bara världen omkring oss, utan också oss troende. Det faktum att vi är troende gör oss inte immuna mot problem. Livet är inte förutsägbart. Ena dagen är man frisk, nästa dag sjuk. En kollega till min hustru, som var ung och frisk, åkte ut på picnic med sin man. Plötsligt fick hon stroke och dog inom några timmar. Hur kunde det hända? Vi vet inte. Ena stunden var hon ung och frisk, i nästa ögonblick var hon i en annan värld. Sådant händer både för troende och icke troende. Job sa att människor föds till olycka. Vi har alla mött svårigheter i vårt liv. Kanske på grund av att vi handlat fel, eller gjort felaktiga val. Gud sa åt profeten Jona att göra en sak, men han valde att göra något annat. Gud måste sända en kraftig storm över hans liv för att återföra honom till det uppdrag han fått. Ibland kommer det en storm även när man är i centrum av Guds vilja. Vi ska nu läsa något som talar om att lärjungarna som gjorde vad Herren bett dem göra, ändå drabbades av en svår storm. De kom i livsfara. Vi läser här:

Vad innebär det att Jesus kommer?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:03:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson från bibelskolan 2007

I Tessalonikerbrevet läser vi en uppmaning att trösta varandra med dessa ord. Det är en uppmaning som alltid är närvarande, för i en stund vi inte vet det, ska Jesus komma. Det är en tröst att vi inte vet hur många dagar som ligger framför. Jag tänker också på vad som står i Jakobs brev. Jesus kommer, och det innebär en uppgörelse med orättfärdigheten. Jakob varnar dem som handlat orättfärdigt, de som undanhållit arbetaren hans lön. Ropet från de orättfärdigas offer har stigit upp till Gud. Så här står det: ”Vänta alltså tåligt tills Herren kommer”. Det är ett löfte om att Jesus kommer. Det står vidare en maning till församlingen som inte är av denna världen och inte kan tillgodogöra sig denna världens goda, utan väntar på Herren: Var tåliga och styrk era hjärtan, för Herrens ankomst är nära. Det är denna förvissning vi lever i. Herrens ankomst är nära. Detta är vårt hopp och vår tröst, så att vi kan hålla ut.

Ett himmelskt nasirat

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:02:00 +0000

Appell av Ulla Näsholm
Johannes Döparen var en Guds speciella nasir. Mitt emellan Gamla och Nya testamentet proklamerade han att Jesus, den Messias Gud utlovat skulle komma. Människor kom i skaror för att lyssna till honom i öknen. Guds församling är ett nasirat. Mellan den nuvarande och tillkommande tidsåldern ska den förkunna att Jesus kommer snart! Vi som anammade befrielsens budskap, vad gjorde vi med det nasirat som blev oss betrott? Att ropa ut att Jesus kommer och med prioriteringar och livsstil visa det, hur har vi förvaltat uppgiften?
Genom alla tider har Gud haft sina redskap, profeterna som å Guds vägnar talar till folket. Varnar, vägleder och hjälper. I Gamla Testamentet kan man på ett särskilt sätt se hur Gud tar ut dessa redskap för att leda sitt folk, påminna dem om Guds trofasthet och nåd och mana till hörsamhet och trohet mot hans vägar.Det blev ibland så att profetrösterna blev allt färre, eller att de som fanns profeterade vad människor önskade höra. ”Allt står väl till och ingen fara är på färde…” Till exempel när folket avvikit från Guds väg och det som borde förkunnas var bättringens och omvändelsens budskap.Om och om igen sker detta – Gud når inte fram till sitt folk, därför att de som skulle förkunna hans vilja och väg såg till sitt eget bästa och hellre bar fram budskap som människorna ville höra, än de lyssnade till vad Gud hade att förmedla.Ingen ville lyssna till Guds dom över dem och maning till bättring och omvändelse. Profettjänsten blev något annat än vad Gud hade ämnat. Korruption fick insteg också bland Guds speciella tjänare profeterna.
För exceptionella tider, eller som Nya Testamentet uttrycker det ”farliga” eller ”svåra tider” har Gud exceptionella metoder. Det fanns människor som var redo att ställa sig till Guds förfogande, lyssna till hans Ord, förkunna och leva ut det. Nasiren trädde fram.I 4 Mos 6 kan vi läsa om hur Herren talade till Mose om nasiren och den uppgift han skulle fullfölja.

Daniel - förtröstan på Gud

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:01:00 +0000

Undervisning av Emanuel Johansson
Jag har läst en bok i Bibeln som jag vill dela med mig av. Mycket av det är så aktuellt, och därför vill jag ytterligare påminna om det. Det är Daniels bok.Daniels bok kan man säga är Gamla Testamentets Uppenbarelsebok. Där finns syner och profetior. En hel del har gått i uppfyllelse, men det finns också en del som fortfarande väntar på sin fullbordan. När vi läser Daniels profetior, förstår vi att mycket av det han skrev handlar om den tid vi lever i – den sista tiden.Daniel var jude, och blev bortförd till Babylon när han var en ung pojke. Det läser vi om i första kapitlet.

Vi älskar Jesu tillkommelse!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 23:00:00 +0000

Appell av Doris Diaz

Naturligtvis älskar vi Jesu tillkommelse, för vi vet att han är nära. Allt har redan gått i fullbordan av det som skulle ske innan. Vi väntar bara timmen för hans ankomst. Vi ska bli förhärligade när han uppenbaras för att hämta sin församling. Och jag är en del av denna församling. Min vän, du som läser detta: det finns fortfarande tid att omvända dig, så du inte går förlorad. Kanske detta är det enda tillfället du får. Det kanske inte ges något annat tillfälle. Sök frälsningen, så att också du får uppleva den glädje jag har. Jesus Kristus älskar oss, och han vill inte att någon ska gå förlorad. Därför: kom, omvänd dig och sök Jesus, för han kommer snart. Han står vid dörren, och han är vår Frälsare!

Bli en medborgare i Guds rike!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 19 Dec 2007 22:58:00 +0000

Undervisning av Tage Johansson
Uttrycket Guds rike är oerhört fascinerande. När man läser bibeln, ser man att det är fråga om det rike som har utgått ifrån Gud och det uppenbarar sig i det fysiska, det synliga. Att Gud i begynnelsen skapade himmel och jord, det är en produkt av Guds rike. Guds rike har sitt säte i den eviga världen, i himmelen och utgår från Guds tron. Guds rike synliggjordes genom att Gud började skapa. Han skapade också människan. Katastrofen var att Guds rike som blev så underbart uppenbarad i Edens lustgård, och människans harmoniska gemenskap med Gud, bröts genom synden. Därför måste Guds rike gå en annan väg. Därmed förklaras för människan att det som tillhör det förgängliga, det som synden fört in, det kan inte Guds rike byggas på.

Nummer 4-5 2007

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:49:00 +0000

Nummer 4-5 2007 av tidningen Midnattsropet är ett dubbelnummer. Innehåller bl.a. rapporter från sommaren som gått med tältmöten och evangelisation.

Fruktad frihet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:47:00 +0000

Ledare av Stina Fridolfsson

Under 1960-talet bröt en väckelse fram i vårt land, som gick under benämningen Maranataväckelsen. I tidningen Midnattsropet, som från 1960 förmedlade rapporter, förkunnelse, analyser och reportage, kan man göra sig en bild av vad Maranataväckelsen medförde. Det blev förnyelse och frälsning för många och även konfrontationer och uppbrott från både politiska och kyrkliga lojaliteter och band. Det gällde exempelvis partipolitik, fackföreningsanslutning, samfundsbildning, och organiserad ekumenik. Arne Imsen gav ut några böcker, där han på ett speciellt sätt skildrade både Maranatabudskapet och dess konsekvenser. I böckerna I världen men icke av världen; Tid att Vakna, Fruktad Frihet och Bannlyst frihet framgår hur obekväm levande kristendom ter sig för etablissemanget. Ja, faktum är att Arne Imsens förkunnelse blev så obekväm, att Maranataförsamlingen, samt församlingens företag Hotell Pilgrimshem och Bällsta Taxi aldrig fått annonsera i tidningen Dagen. Företagen lämnade 1995 in en anmälan till Konkurrensverket, för att få prövat om en statssubventionerad dagstidning har rätt att bojkotta annonser på detta sätt. Konkurrensverket tog upp ärendet och infordrade en förklaring av tidningen Dagen, som hänvisade till tryckfrihetsförordningen. Så här kommenterade Arne Imsen detta:

- Hat och hämndbegär försvann...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:46:00 +0000

Ulla Näsholm intervjuar Sven Inge Johansson

När Sven Inge Johansson blev frälst skedde ett under, han blev en ny skapelse. 1968 mötte han Jesus Kristus som sin Frälsare. Allt blev förvandlat. Sven Inge är, som han själv uttrycker det, en gammal rövare. Och fortsätter: ”Jag har nog fått större nåd än andra människor, känns det som.” Idag är han 74 år och kan vittna om Guds trofasthet och nåd. -Människor tror mig inte när jag talar om det, säger han och utstrålar verkligen frid och glädje. Sjukdom och svaghet har drabbat honom men han ser i allt Guds omsorg och hjälp. För tre år sedan drabbades Sven Inge av cancer i hjärnan och det blev nödvändigt med operation och åtföljande strålbehandling.
Operationen blev lång och komplicerad. Det tycktes som om slumpen avgjorde att operationen skulle ske i Örebro, så var det inte tänkt från början. Sven Inge berättar:-Den läkare som skulle utföra operationen var en gammal bekant till mig. När jag satt på Härlanda-anstalten i Göteborg jobbade han där. Då var doktorn kandidat. När vi träffades kände vi ju igen varandra och jag fick vittna om att jag nu varit frälst i många år. Jag tror faktiskt att det var Gud som ordnade att just han skulle operera mig.-Cancern hade långa trådar som doktorn ”nystade” upp, en efter en och sen togs själva svulsten bort. Det var så han förklarade det för mig. Nu har det gått några år och det har gått bra, tycker jag. Visst har jag lite problem men det blir bättre och bättre.För att förbättra talet ordinerades Sven Inge högläsning en timme om dagen. Läsa bibeln tyckte han var en bra idé, och det har han farit väl av. Förutom att talet förbättrades blev bibelordet levande. En timmes högläsning ur bibeln dagligen är ett hälsomedel för hela kroppen, det förstår man genom Sven Inge. Rymde hemifrån Sven Inge var bara 15 år när han gick på sin första båt från Göteborg. Han hade mer eller mindre rymt hemifrån och stuckit till sjöss och då på ett förfalskat åldersintyg. Han hade lagt till ett år på intyget för att få komma med båten. Man skulle vara 16 år egentligen….Första resan blev det lite besvärligt och Sven Inge hoppade av i Prince Rupbert, Canada. Femton år gammal, utan pengar och papper på sig, blev han snabbt tagen av polisen och satt i fängelse. Ambassaden kopplades in, båten kontaktades och snart var Sven Inge ombord igen och på väg hem. Modern hade efterlyst honom då han varit borta från hemmet en tid.Efterhand blev det så småningom sju olika båtar och jorden runt några gånger, säger Sven Inge.Några år senare hamnade han i fängelse – sammanlagt tolv år har han suttit inne. Framförallt stölder, rån ibland och någon enstaka kassaskåpssprängning dömdes han för. Knark, speciellt amfetamin, blev också ett måste för att hålla sig alert och klara sig, förklarar han.-Man kände sig ju alltid jagad och därför prövade jag allt möjligt. En enda gång blev det LSD, men det slutade med att brandkåren fick hämta mig i ett träd, jag blev totalt snurrig och var nästan omöjlig att få ner från trädet..-Mycket alkhol blev det förstås också, det lärde man sig snabbt på båtarna och det var något som jag fortsatte med i många år.1967 blev Sven Inge placerad på Karsuddens sjukhus och meningen var att han skulle ”vårdas” där i åtta år istället för att sitta i fängelse.Till Karsudden kom ett gäng maranataungdomar där bland dem var också SvenÅke Asplund, som Sven Inge kände sedan tiden på Härlandaanstalten. Nu var han frälst och sjöng och vittnade tillsammans med ungdomarna. Sången ”Min kung och jag” blev populär och för Sven Inge är det fortfarande favoritsången – det är så sammanknippat med första gången han lyssnade till frälsningsbudskapet. Frälst och befriad 1968 blev Sven Inge frälst. Han poängterar:-Jag blev totalt befriad från hat och hämndbegär! Ett nytt liv hade tagit gestalt, det gamla begravdes i dopet under en sommarkonferens. Det var ett helt gäng som döptes den gången, de flesta av dem var ”gamla rövare” – f.d. kåkfarare eller missbrukare.Ålder och erfarenhet varierade, men alla hade blivit frälsta och lämnat det gamla livet bakom sig. Det var en storartad dopförrättning – en manifestation av Guds kraft och härlighet. Många av de nydöpta kom att ingå i den kommunitet eller rehabiliteringsscenter som en anläggning i Stjärnhov, några mil utanför Stockholm utgjorde under en period. Maranataförsamlingen i Stockholm hade hyrt platsen under en tid och 1969 var också Maranataförsamlingens bibelskola förlagd där.Senare kom lokalerna att användas som en uppsamlingsplats och ett hem för nyfrälsta missbrukare. Sven Åke Asplund tog ansvar för Sven Inge, som fick lämna Karsudden fast de åtta åren inte hade gått. Sven Inge levde under den tiden tillsammans med en liten grupp på femton personer, de flesta missbrukare, men det var människor från Maranataförsamlingen som ledde arbetet, skötte om hus och människor. Det var matlagning, vedhuggning, möten och arbete i skogen för männen. Skogsarbetet försörjde gruppen sig på, och det fanns alltid jobb. Så behövde man aldrig vara ensam, fick hjälp och stöd av troende hela tiden.Tiden på Stjärnhov var för Sven Inge en underbar tid. Man jobbade tillsammans i skogen, mekade med bilar, det var bönesamlingar och möten och ibland reste man också in till Stockholm på möten.På Karsudden hade han blivit ”avgiftad” och använde aldrig knark sen.Sven Inge bodde senarepå olika platser där det fanns storfamiljsgemenskap, bland andra Örebro, Malmö och Gärdshyttan. Upprorisk och arg Sven Inge återföll inte till knark, men någon gång när det var särskilt krisigt tog han till alkohol. Han berättar om ett tillfälle:-Jag var upprorisk mot Gud och avundsjuk på mina troende vänner som tycktes ha fått mera kraft, mer tålamod och glädje.-Jag hällde i mig massor av sprit, tog bilen och bara körde iväg. Riktade in mig mot en bergvägg och körde med full fart mot den.-Det som hände då var något mycket märkligt. Förarstolen med mig sittande rycktes ur bilen och kastades ut på en åker. Bilen krossades fullständigt och började sedan brinna. Själv var jag ganska oskadd och såg hur bilen brann. Polis och ambulans kom och jag fick följa med till sjukhuset. Det var något helt otroligt som hänt och polisen såg det som ett mirakel att jag kommit undan på ett så övernaturligt sätt.-Det var nog en skyddsängel där som hjälpte mig. Jag tror att den som haft en särskilt besvärlig uppväxttid får en speciell nåd från Gud, det har jag upplevt vid flera tillfällen.Vägen med Kristus gick inte spikrakt fram till att börja med, men Sven Inge växte till efterhand. Just nu är han i Stockholm där han har sin församling, sina bröder och systrar eller som han säger: Min familj.Behandling och läkarbesök sker i Örebro, dit han reser i sin nyförvärvade bil, som han verkar vara mycket stolt över. Eller kanske bättre uttryckt, glad att han är i en sådan kondition att han kan köra.Under sommarmånaderna bor han i en husvagn bakom huvudbyggnaden på Bällsta.Han håller uppsikt över hotellområdet och går sina ronder under kvällar och nätter, ser till att allt är lugnt och att det är ordning i huset.Vid flera tillfällen har han varit till hjälp bara genom sin närvaro. Han släntrar in till receptionen, kollar läget, ser snabbt om en problematisk situation är på väg att uppstå med någon stökig hotellgäst. Då stannar han, tilltalar den som bråkar – bara det brukar avleda bråk. Det är inte att ta fel på att det är en ”gammal rövare” som visar sig och då inser en och annan att det kan vara på sin plats att gå lite försiktigt fram.Tillsammans med sina trossyskon väntar han Jesus tillbaka och det är verkligen till glädje och en förmån att ha denne broder mitt i gemenskapen.Sven Inge avslutar intervjun med en hälsning och ett tack till alla syskon han träffat och som på ett eller annat sätt hjälpt honom genom åren. Han säger:-Jag är så tacksam till mina bröder och systrar både här och i utlandet, jag tänker mycket på vännerna i Dominikanska Republiken… Tänk att jag får vara med i en församling som har mission på olika platser i världen och där man predikar Guds Ord! Halleluja!

Församlingsordning och organisationsform

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:44:00 +0000

Ur Fruktad Frihet (1970) av Arne Imsen

Enkla former En återgång till enkla mötes- och verksamhetsformer är inte längre endast ett önskemål utan en tvingande livsnödvändighet. Till det hör att bönemötet absolut måste återfå sin centrala plats såsom all kristen verksamhets naturliga kraft- och inspirationskälla. Situationen är ingalunda hopplös om vi rustar oss med rätta vapen och på rätt sätt är redo att ta alla de konsekvenser denna insats kräver.I en liten skrift utgiven 1917 av Filadelfiaförlaget i Stockholm har ”ett flera dagars samtal, som hållits i Berlin av en stor skara andedöpta predikanter” summerats under titeln: ”Pingstväckelsens riktlinjer”. Där kan man bl. a. läsa:

- Jag var där!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:43:00 +0000

Rapport från tältmöten i Stockholm av Märta Berg

Mitt i huvudstaden – mitt i sensommaren – gav Gud oss några mycket speciella dagar. Maranatatältet stod som en proklamation – det finns ett folk som väntar Jesus tillbaka! Dagar och nätter vaktade och vakade maranatabröderna – säkerligen i gott sällskap av Guds änglar – och inget ont hände människor eller utrustning. Ett fredat område, en fridlyst tid, i såväl den synliga som den osynliga världen. Så var det. Ut över Rålambshovsparken – där människor av olika generationer, samhällsskikt och etniska tillhörigheter grupperade sig för att ha picknick och njuta av ljumma sommarkvällar – ljöd väckelsesången ”Jesus, han kommer snart!” Tältet fylldes av glada och förväntansfulla människor som med liv och lust deltog i sång och bön, men också av sådana som troligen aldrig tidigare besökt ett tältmöte. Vilken förmån att få förmedla det viktigaste av alla budskap: ”Ty det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv.” Och när hela den församlade skaran, den sista kvällen sjöng, anförda av en grupp hängivna ungdomar : ”Nu kan inget vara hopplöst mer - Jesus lever, det är en verklighet!” – ja, då kunde förnimmas himmelens AMEN. Det var Gud som gav oss ett ofattbart ögonblick av sin härlighet. Och jag fick vara med!

Statsmakten - i historisk utveckling och profetisk fulländning

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:41:00 +0000

Analys av Jan Egil Hafsahl

Detta ämnet är mer en historisk analys än ett bibelstudium. Det är oerhört viktigt att vi som enskilda kristna och församling kommer till en klar förståelse av det bibeln kallar världen, världens makter eller det vi kan kalla stat eller statsmakt, så att vi i livet kan göra rätta val och fatta rätta beslut. Det är ett stort svalg mellan det Paulus skriver i Romarbrevet 13 om överheten och det vi möter i Uppenbarelseboken 13 som vilddjursstat. Vi måste få kunskap så att vi inte blir lurade. De fiender vi har att kämpa mot är legio. Bibeln talar om ondskans andemakter i himlarymderna, dvs de fiender vi har över oss. Bibeln talar även om köttet och dess begärelser, dvs de fiender vi bär inom oss. Och så talar den om världen och allt vad i den är, alltså de fiender vi har omkring oss. I det sistnämnda området uppträder vilddjuret som omtalas i bibelns sista bok. Det sägs: ”Vem är likt vilddjuret, och vem kan strida mot det?” Om detta vilddjur heter det att draken gav det sin makt, sin tron och stor myndighet samt att det fick makt att föra krig mot de heliga. Mitt i denna fruktansvärda beskrivning av ett skoningslöst vilddjur utbrister himlen: ”Den som har öra, han höre”. Frågan är egentligen om vi vill lyssna i tro och utifrån kunskapen handla i kärlek till sanningen. Tro verksam genom kärlek.

Jonatans hjältedåd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:40:00 +0000

Undervisning av Paulus Eliasson

I 1:a Samuelsbok möter vi berättelsen om Saul, Israels förste kung. Israels folk, som utvandrat ur Egypten in i det land som Herren lovat, hade under många år letts av s.k. domare. Dessa hade förkunnat Herrens ord och på ett andligt plan varit fästet i den oroliga tiden. Men så börjar Israels folk att se sig omkring, och säga: ”Vi vill vara som alla andra folk! Vi vill ha en kung!””Som alla andra folk…” Där har du den stora faran. Gud hade utvalt ett folk som var annorlunda, eller som Bileam profeterar:

- Jag fann min verkliga identitet i Kristus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:39:00 +0000

Stina Fridolfsson intervjuar Mekki Drihem

Åse och Stig Andreasson, som under ett halvt sekel varit verksamma som missionärer i Frankrike, har under dessa år fått vara med och bygga upp flera församlingar där. De reser då och då på besök till dessa församlingar. Från Albi i söder, Vesoul femtio mil längre norrut, och ytterligare några platser för att så avsluta i en församling i Belgien, där de på senare år varit medhjälpare i en församling, i förkunnelse och själavård.För några år sedan fick jag förmånen att följa med Stig och Åse på en resa då de besökte församlingar de grundat. I samband med det fick jag berätta om missionsarbetet i Dominikanska Republiken. Det medförde att Maranataförsamlingens mission i Dominikanska Republiken sedan dess har förebedjare och offrare i Frankrike och Belgien.

- Skall inte du räcka upp din lilla hand också?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:38:00 +0000

Vittnesbörd av Allan Lundgren

Frågan kom från min pappa, där jag satt vid hans högra sida i missionsmötet under det att indienmissionärerna Sherian och Abraham hade predikat. De inbjöd nu till frälsning, och tecknet på att man ville bli frälst var att räcka upp handen. Jag minns ordagrant frågan från min pappa: ”Skall inte du räcka upp din lilla hand också?” och de orden har följt mej genom hela livet, trots att de uttalades för 70 år sedan. Platsen var mötestältet i Nyhem under en missionskonferens där. Mitt unga sinne var gripet och jag längtade innerst inne efter att bli frälst. Mitt svar på hans fråga kom bara till tanken, vilken var: Frågar han en gång till, så räcker jag upp handen. Men han frågade inte en gång till…Om vi bara förstode hur viktiga våra beslut är vid vägskälen i våra liv och att de tidigaste är de viktigaste. Jag borde ha lytt mitt hjärtas längtan och bara räckt upp handen och sedan gått fram och blivit frälst. Hur många gånger har jag inte ångrat denna min feghet. Hur annorlunda kunde mycket ha varit, om jag följt mitt hjärtas längtan. Jag lämnade tältete då mötet var slut med en ofrälst själ. Det hade mörknat ute och det var mörkt i mitt hjärta. (Judas lämnade också Jesus och gick strax ut och det var natt, säger bibeln, Joh 13:30). Dagen efter var jag tillbaka i mitt vanliga liv. Sedan gick det fort att dricka alltmer ur världens usla brunnar som inte hålla vatten. Min hand ”kom upp” först 10 år senare då jag var 24 år. Visst var det sent, men pris ske Gud att den ändå kom upp till slut. Gud har ju en plan för varje människa. Vilket privilegium att få höra om Jesus i unga år och vilken nåd att få följa honom från ungdomen. Jag tänker ofta på de unga. De som har livet framför sej som ett oskrivet blad. Kanske har Du en missionskallelse djupt därinne i hjärtat. (Jag hörde också Gud tala om missionskallelse till mej vid åtta års ålder). Eller Du har en kallelse till en annan livsuppgift som kräver helöverlåtelse? Kanske vill Gud att Du skall vänta med att fästa Dej vid en livskamrat innan Du säkert vet vad Gud vill med ditt liv? Gud har en plan utstakad för var och en och lycklig den som hittar den i unga år. Då kommer allt annat på rätt plats. Bibeln säger:

Vad är Sodom?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:36:00 +0000

Undervisning av Hans Lindelöw

Niklas Olaison har intagit platsen som en av teologerna för den homosexuella rörelsen som blivit HBT-rörelsen, vilkas ”frigörelseveckor” på 1970- och 80-talet har blivit ”Pride-veckor” under 2000-åren.Tar han därmed sin plats i ledet som bildats efter Ludvig Jönsson, Lars Carl-zon, Krister Stendahl, Eva Brunne, missionsföreståndaren Bengt Lorenzi m.fl. som tidigare år har officierat och proklamerat den från Bibelns undervisning avvikande livsstil som demonstrerats i de omnämnda ”veckorna”, som en godtagbar livsstil?Efter att ha deltagit i två ”queera bibelstudier” som letts av honom under årets vecka, förefaller det vara så. Torsdag eftermiddag var det dags att läsa igenom berättelsen om Sodom i för-sta Moseboken, kapitel 19. Ett dussintal mer eller mindre HBT-bekännande, och jag, hade satt oss runt ett bord där prästen höll ett till formen föredömligt bibelstudium, eftersom han lämnade stort utrymme åt de deltagande att själva vara aktiva med bibelläsning, synpunkter och frågor. Men om innehållet kan nog ett och annat sägas.Det låg ju makt uppå att inte tolka texten ”homofobiskt”. Och då syntes det oförklarligt för flera av de deltagande varför Gud överhuvudtaget måste straffa Sodom och Gomorra, och var fanns för den delen Gomorra i det hela? Och som en av de deltagande uttryckte det:

Ett ögonblick av nåd!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:35:00 +0000

Rapport av Paulus Eliasson från tältmöten i Oslo

Det finns ingenting mer uppfriskande, både för en enskild kristen och för en församling, än att på ett konkret sätt få komma ut med budskapet om Kristus till “mannen på gatan”. Evangelisation är själva livsnerven i en sund kristen gemenskap.Denna sommar har verkligen varit en evangelisationssommar. Efter upptakten i Maranataförsamlingens sommarkonferens, har det varit tältmöten både i Rålambshovsparken (se sid. 9) och nu senast i Oslo, i början av september.Församlingen Pilgrimsfolket reste för tredje året i rad tältet på Youngstorget i Oslos absoluta centrum. Placeringen är verkligen strategisk, bara ett hundratal meter från Karl Johans gate; det är alltid mycket folk som går förbi.Runt om i centrum hade vi också torgmöten, stora som små, under några veckors tid innan kampanjen. Med “Jesus lever” tryckt över jackor och t-shirts, väcker man alltid uppsikt.Många kom också till mötena. Först anlände en stor skara från Stockholm, som blev till stor hjälp både i praktiska sysslor och förkunnelse. Sedan var det besök från olika platser runt om i Norge - och i mötena hade vi glädjen av att ha folk från de mest olika platser på jorden. Bl.a. från Rumänien, Vitryssland, Kina, Litauen, Spanien m.m.Men, viktigast av allt, många nyfikna och sökande människor från gatan kom och tittade in. Några för en liten stund, andra tog till sig av budskapet under hela mötet.Tema för tältmötena var “Gud gir et øyeblikk av nåde”, och frälsningsförkunnelsen var kärnklar, både i tal, och sånger som “O, nåde stor”, “Jesus is risen, Jesus is alive” och “Jesus lever, det är en verklighet” - som gång på gång ekade ut över torget.Här i Norge fortsätter vi be för att Gud ska föra människor till frälsning, genom evangelisations- och missionsarbetet. Det finns ett stort behov, och vi får aldrig tappa bort det viktigaste: Herren vill se trohet, den sista tiden vi har att verka innan natten kommer!

Att ge liv till andra

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:34:00 +0000

Vittnesbörd av Karin Lindroos

Jag vill läsa Ps 113:

-Halleluja! Loven, I HERRENS tjänare, loven HERRENS namn. -Välsignat vare HERRENS namn från nu och till evig tid. -Från solens uppgång ända till dess nedgång vare HERRENS namn högtlovat. -HERREN är hög över alla folk, hans ära når över himmelen. -Ja, vem är såsom HERREN, vår Gud, han som sitter så högt, han som ser ned så djupt - ja, vem i himmelen och på jorden? -Han som upprättar den ringe ur stoftet, han som lyfter den fattige ur dyn, för att sätta honom bredvid furstar, bredvid sitt folks furstar; han som låter den ofruktsamma hustrun sitta med glädje såsom moder, omgiven av barn! Halleluja!

Den himmelska synen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:33:00 +0000

Vittnesbörd av Carl Ole Jensen

Jag hade egentligen inte tänkt komma hit, men så fick jag en sådan dragning att komma och jag märker att det blir en sinnets förnyelse som är så viktig. Vi har så lätt att bli nedsmutsade av det dagliga omkring oss. Vi behöver sinnets förnyelse. Och det måste jag säga att jag fått i dessa möten. Gud är god!Jag har tänkt på det Paulus en gång sade till konung Agrippa. ”Jag har inte varit olydig mot den himmelska synen”, säger han i Apostlagärningarna.Den himmelska synen. Jag skulle vilja berätta en liten del av min frälsningsupplevelse. Vi människor är ofta väldigt hariga. Jag var mycket rädd av mig och ville inte ha något med Jesus att göra. Människan vill till sin natur inte ha något med Jesus att göra. Sådan var jag. För att göra en lång historia kort så ska jag berätta hur Gud bar sig åt för att knäcka mig. Jag var uppe i Tromsö by, det är en stad långt uppe i Nordnorge. Jag hade varit väldigt kallad av Gud under en längre tid och plötsligt sade Herren till mig: du ska resa hem! Mina föräldrar bodde i Salsburg. Du ska resa hem med detsamma! Jag hade inte förberett mig för det, men när Herren sa att jag måste resa hem omedelbart, tog jag en taxi till flygplatsen och i ett flyg där det fanns bara två lediga platser, fick jag den ena. När jag landade i Forneby, hade jag så bråttom hem att jag tog taxi till Salsburg. Jag hade precis pengar så att det räckte till taxin. Ingenting var förberett av mig, Herren hade förberett det. När jag kom hem så minns jag att pappa satt i kontoret. Jag ropade på Gud: -Jesus, du måste frälsa mig. Det är något jag aldrig glömmer. Men så var det bekännelsen. Jag tänkte att jag måste väl gå på något möte och berätta det här. Så åkte jag till Fredriksstad på ett möte. Där var ett svensk evangelistpar som hette Stig och Karin Engström. Jag tror knappt de lever än, det här var många år sedan. Mötet gick mot sin avslutning – jag kommer inte ihåg om de gjorde någon inbjudan, jag satt längst bak. Det blev ingen sång, det var ingen musik, men jag hade bestämt mig och gick fram och böjde mina knän där, pris ske Gud. Det här var trettio år sedan.Intill idag har Herren hjälpt mig. Han har varit trofast. Jag vet att jag många gånger varit trolös mot honom, men han har varit trofast. Min pappa levde bara ett år till efter det att jag blivit frälst. Han dog ganska ung, femtio år gammal. Han hade varit evangelist i Nordnorge under trettio år, och jag tyckte han hade så enormt mycket att berätta för mig. Jag saknar honom mycket.
Jag ska läsa ett ord från Hesekiel. Hesekiel var en man som fick ett väldigt radikalt budskap från Herren. Det var så radikalt att han ett tag inte ville tala. Men han fick en väldigt speciell syn av Herren. Det var en syn av Herrens väldiga kraft och makt. Det verkar som om han med den fick en grund för sitt liv, för att kunna gå vidare. Den grunden måste han ha, för annars skulle han inte ha klarat av att förmedla det budskap Gud lade på honom. Jag ska läsa det som står i Hesekiels första kapitel:

Att drivas av kärlek

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:32:00 +0000

Predikan av Berno Vidén från Sommarkonferensen 2007

Älskar du Jesus? Älskar vi Jesus? Det finns en kärlek som är given oss i evangelium. Det går inte fråga om hur mycket, eller hur liten. Utan denna nåd himlen visat oss är given utan mått – gränslöst till oss var och en. När vi läser i Guds Ord om bönen, står det att vi ska lägga fram våra böneämnen under tacksägelse. Det är oerhört viktigt att vi i allt uttrycker tacksägelse till Jesus Kristus. Han är livet. Vi har alla en tjänst inför Gud. Om vi älskar honom vet vi att han har tagit sin boning i våra hjärtan. Inte gästar eller hälsar på då och då. Utan han bor där. I och med det har vi också nåtts av en kallelse att vara i tjänst för honom. Arbeta för Jesus. Det finns en fara att vi kanske lever i ett ständigt sökande. Jag vill komma in i Guds vilja – jag vill att Gud ska tala till mig, jag vill att han ska leda mig… När jag undervisar församlingen har jag en position som jag kan bruka till välsignelse, men jag kan också använda denna ställning så att jag lägger bördor på församlingen. Tunga ok som är svåra att bära. Jag kan tala på ett sätt så att de som lyssnar upplever det som om de inte kan något, är odugliga, har misslyckats och att Gud inte räknar med dem. Det kan går år efter år, och till slut tycker man att livet rinner ifrån en. Vad händer med mina dagar? Vad händer med kallelsen, med min tjänst? Det här problemet är något som finns i många religioner. Ett religiöst slaveri. Man kämpar och strävar, man tröttnar och förlorar visionen, gnistan. Man får kanske lyssna till moralpredikningar: nu ska ni vara så, nu ska ni verkligen skärpa er och ta nya steg. Människor upplever att de inte kan nå upp till förväntningarna. Jag kan presentera en perfekt bild av församlingen, vad Gud förväntar sig av oss. En idealbild av en nytestamentlig församling, där vi ser konturerna, mönstren, men så blir det inget annat än tunga teorier. Det är att göra lag av nåden, lag av evangelium. Jag arbetar i Dominikanska Republiken, ett katolskt land, och möter många människor som vecka efter vecka går i mässan och har kontinuerlig kontakt med sin präst. De ska bikta sig och får syndernas förlåtelse gång på gång, men de upplever aldrig befrielse, når aldrig fram.Jag har en bok med vittnesbörd av katolska präster. Där beskrivs vilken kamp de utkämpat. De går hängivet in med hela sitt hjärta i tjänsten för Katolska kyrkan, just för att de vill leva för Gud. Det blir ritualer och ceremonier och det förlitar sig folket på. Man går till Katolska kyrkan, för där finns frälsningen, där finns hoppet. Kyrkan bär namnet och har befogenheter att ge syndernas förlåtelse. Vi är inte katoliker. Men det finns paralleller i vad vi kan göra. Hur lätt det är att fastna i olika traditioner och mönster. Man kan ge dem bibliska namn, tala om dem som urkristna ideal. Men så har vi kanske gått miste om kärnan: att Gud faktiskt har gett oss liv. Här från talarstolen kan vi förkunna och förkunna, men det vi säger kanske läggs som ett ok som ingen förmår förverkliga. Fina förebilder. En slags perfektionism eller moralism som är oerhört farlig. Men om du mött Jesus och älskar honom är du också ett redskap för honom. Ingen kan ta honom ifrån dig, för han mötte dig, han grep ditt hjärta. Det finns ingen pekpinne som kan röva hans liv från dig. Om du lever i denna hängivenhet till din Frälsare och Förlossare, då är du ett redskap i hans hand. Då brinner det, då rör det sig inombords. Du kan gå vidare, ta steg just för att få tjäna Honom. Det finns mycket man kan fastna i. Katolicism, och andra religioner. Jag läste om Jehovas Vittnen. I området där vi bor i Santo Domingo finns mycket Jehovas Vittnen. De är så nitiska, går omkring och fiskar överallt. Men när man närmar sig deras lära, deras sätt att leva, så märker man också där att det ställs tunga krav på anhängarna. Det är prestationer som ska utföras. Måtte Gud befria oss från detta! Det finns inga prestationskrav på oss, men det finns en kärlek som är drivande och den måste du vara rädd om. Du måste bevaras i ditt hjärta så att där finns den genuina tonen: han är min och jag är hans. Herre, bevara församlingen i denna första kärlek! Så att vi får uppleva denna sanna enhet kring ditt ord, kring din ande, Herre.
Vi ska läsa i Matteus 23:e kapitel några versar. Här ser vi hur Jesus går tillrätta med just dessa som bär ansvaret att ge Guds ord till folket. Det måste handla om predikanter, herdar: alltså ledande positioner, där man har ansvar för en grupp, en församling. Det handlar också om oss allesammans. Var och en har ett ansvar att vara bärare av andliga nådegåvor som Herren gett oss. Det står som rubrik i vår bibel: Jesu verop över de skriftlärde och fariséerna. Jesus riktigt beklagar sig över hur de som hade ordet överlämnat åt sig missbrukade sin position och skaffar sig själva vinning genom evangelium.

Litauen - fakta och analys

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:30:00 +0000

Igor Serov om Litauen
Huvudstad: Vilnius Befolkning: 3 300 000 (enligt olika uppgifter har denna dag omkring 1 miljon medborgare lämnat Litauen i sökandet efter ett bättre liv)
Statistiken över Litauen kan få vem som helst att fasa. Landet har varit ledande i antalet självmord redan under ett årtionde. Detta enligt uppgifter från den statistiska byrån Eurostat. Litauen är absolut ledande i Europa när det gäller antalet självmord bland män (71 självmord per 100 000 inv.) På andra plats kommer Lettland (45 per 100 000), på tredje plats Estland (44 per 100 000). Vartannat äktenskap upplöses (mer än 50%), och det betyder att ett mycket stort antal barn drabbas av moraliska och psykologiska trauman på grund av det förhållande som har uppstått bland deras föräldrar. Barnen blir hårda; i samhället tilltar våldet och antal brott som begås mot enskilda. Barnhem och internat är fyllda med barn. Enligt statistiska uppgifter som organisationen för skyddandet av barns rättigheter i Litauen har försett oss med, så räknades år 2005 13 300 barn bland föräldralösa, eller bland dem som vägrade ha med sina föräldrar att göra. Om vi till allt detta lägger situationen med korruptionen och kriminaliteten, så blir det en ganska mörk bild. Litauen är ett av de mest korrumperade länderna i världen. Ett sådant perspektiv ges i färska uppgifter över korruptionen i världen som sammanställts av Gallup Poll, där situationen i 101 stater har undersökts. Lettland delar enligt de illavarslande uppgifterna den 88:e platsen med Moldavien, och Estland har distanserat sina baltiska grannar, och intagit den relativt hyggliga 37:e positionen. Enligt uppgifter från den Litauiska Statistiska Avdelningen så befann sig år 2005 mellan 8000 och 9500 människor av en befolkning på 3 300 000 (då alltså Litauens verkliga invånarantal idag är 1 miljon färre) i fängelser. I jämförelse med Sverige där det handlar om 4500 fängelseinternerade av en befolkning på 9 miljoner, så blir dessa siffror något som tvingar till eftertanke…

Beredskap

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 19 Oct 2007 22:29:00 +0000

Vittnesbörd av Bengt Lindroos

När vi samlas är givetvis vår avsikt att ge varandra något som rustar oss för framtiden så vi kan fullborda den uppgift Jesus gett oss i tiden. Och även att förmedla något till dig som ännu inte tagit emot Jesus, något som väcker ditt hjärta över att du behöver bli frälst. Vi vet att Jesus har lidit och dött för våra synder och därför finns frälsning och nåd att få.Jag tänkte på vad det innebär att ha beredskap och ska läsa några ord som handlar om det. ”Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande”, sa Jesus till sina lärjungar. (Luk 12:35)Och i ett annat ord sa Paulus till församlingen i Efesus:

Nummer 3 2007

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:40:00 +0000

Nummer 3 2007. “Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar!”

Förlora inte fokus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:32:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Det gäller att vara lyhörd för vad Guds ande har att förmedla för varje ny tid. För att tillägna sig det budskapet krävs att församlingen är där Jesus är, tillsammans med honom utanför lägret, utanför stadsporten. Denna lyhördhet för Guds väg med församlingen i varje ny tid är en avgörande detalj för att kunna leva och fungera i ett rätt förhållande till hans tillkommelse.
DET VAR MYCKET väsen omkring maranataväckelsen på 60-talet. Budskapet som förkunnades var angeläget och blev en väckarklocka för många kristna som satt fast i sina samfunds traditioner. Att väckelsen kom att bära namnet Maranata vittnar om vad som ansågs centralt och viktigt att ropa ut över Sveriges bygder, nämligen budskapet om att Jesus kommer snart! Samtidigt som stora väckelsekampanjer arrangerades på olika platser där lokalerna fylldes till bristningsgränsen så var det jämförelsevis ett fåtal som verkligen sökte en förändring på djupet av sitt kristna liv. Den gemenskap kring bibelstudier och bön, som är så avgörande för en församlings uppbyggnad, samlade långt färre deltagare. Allteftersom tiden gick utkristalliserades en skara som ville något mera än att bara bedriva mötesverksamhet. En inre längtan växte fram som så småningom kom att leda till att flera församlingsknutna storfamiljer växte upp inom maranatarörelsen. Drivkraften var en längtan att se ett nytestamentligt församlingsliv förverkligat i vardagen, ett församlingsliv i funktion. Många gjorde uppbrott från en tillvaro med ordnad ekonomi och social trygghet, och överlät med full förtröstan sin tid, sina krafter och sina medel till Guds verk. Dessa radikala steg prövades, och även så den övertygelse och tro som manat så många maranatavänner att ta steg för att närma sig den mönsterbild Guds ord beskriver. Tron prövas. Finns det tillräcklig motivation för att leva i ett ständigt uppbrott, med en mänskligt sett oviss framtid? Frågan kan förmodligen inte finna något annat svar än i det hopp som med nödvändighet måste vara nära knutet till alla steg vi tar på trons väg, nämligen att leva i Jesu snara tillkommelse, som om varje dag vore den sista innan han kommer för att hämta hem församlingen.
DET ÄR LÄTT att fångas upp av stundens inspiration, bryta upp för att exempelvis flytta in i en storfamilj, en kommunitet, inom församlingen. Men storfamiljen i sig är absolut inget mål. Den är endast ett medel för att med sitt liv kunna leva målinriktat utan att förlora fokus. Man kan bo och leva mitt i en storfamilj eller tillbringa mycket tid i en församlingsgemenskap utan att fördenskull ha ett fast mål. Kanske falla till ro i en ekonomisk och social trygghet mitt i gemenskapen, den gemenskap som skulle präglas av ständig beredskap i väntan på uppbrottssignalen. Församlingens mål är det himmelska hoppet, det nya Jerusalem. Församlingen väntar Jesus tillbaka i vilket ögonblick som helst och anpassar sålunda sitt liv och sin verksamhet därefter. Det handlar om att älska Jesus och hans tillkommelse mer än något annat här på jorden.Maranataförsamlingen i Stockholm har flera gånger under sin snart 50-åriga historia tagit nya steg. Det har ständigt handlat om att bevaras vital och aktiv i kampen mot ett andligt avfall som utbreder sig i vårt land. För varje tid har metoderna varit olika men målet har hela tiden varit detsamma, att ropa ut budskapet om att Jesus kommer! Dels har kampen handlat om att med kraft gå emot de sodomskrafter som släppts lösa där homosexuell livsstil och andra perversa handlingar och levnadsmönster glorifieras och normailseras, och dels har det handlat om att avslöja falskheten och bedrägeriet i samfundens ekumeniska strävanden. Det har varit kamp för orättfärdighetens offer, mot legaliserat barnadödande, mot staten som langare genom Systembolagens orättfärdiga handel med tusentals medborgare som offer årligen. Maranataförsamlingen har också vägrat bygga kyrkor och tempel på de platser man arbetat, även det baserat på en övertygelse i Guds ord om att Gud inte bor i tempel gjorda med människohänder. Tempelbyggandet i sig leder till att man slår ner sina pålar djupt i samhället för att så småningom fastna i ett inomvärldsligt synsätt och engagemang. Församlingen och staten representerar två helt skilda världar och värden. Samfund och församlingar som i sin relation till staten gjort sig ekonomiskt beroende har så småningom förvandlats till inget mindre än inomvärldsliga samhälleliga serviceorgan, utan vision och möjlighet att presentera ett frälsande evangelium som gäller hela människan, ett hoppets evangelium till en syndig samtid.
VAD INNEBÄR DET att leva i ett ständigt uppbrott? Jesus sa till sina lärjungar att de skulle följa honom, vart han än gick. Han hade inte ens en fast plats där han kunde undervisa folket och han undvek templet utom vid några få tillfällen. Däremot förkunnade han utefter vägen, i hemmen, på berget och vid sjön. Överallt där Jesus gick fram församlade sig också folket. Vi däremot har en förmåga att vilja bygga in oss i verksamheter som sedan blir svåra att ta sig loss ur. Verksamheten blir det centrala och då maningen når oss om att ta nya steg, att göra nya uppbrott för nya platser, så slår vi oss istället till ro med de medel Gud gett för en viss avgränsad tid. Men kom ihåg: Jesus går inte att bygga in i våra mönster och ideal för att upprätthålla en fin verksamhet. Det gäller att vara lyhörd för vad Guds ande har att förmedla för varje ny tid. För att tillägna sig det budskapet krävs att församlingen är där Jesus är, tillsammans med honom utanför lägret, utanför stadsporten. Denna lyhördhet för Guds väg med församlingen i varje ny tid är en avgörande detalj för att kunna leva och fungera i ett rätt förhållande till hans tillkommelse.Att ta nya steg på trons väg är något pågående som varar hela livet. Under tiden som vandringen varar uppnår vi delmål som bör ses som medel för att slutligen nå fram till församlingens definitiva mål. Lot drog ut tillsammans med Abraham och bar även han på en vision. Väl framme i landet som Abraham så trosvisst talat om materialiserades Lots vision och han började att bearbeta staden Sodom och det grönskande området på slätten. Tanken var att genom sitt inflytande bland stadens män vid porten söka reformera Sodom till att omfatta Guds rike i tiden. Vad han missade var att äga den närhet till Gud som är förutsättningen för att kunna bli så uppfylld av honom att man ser bortom all den skönhet och rikedom den här världen har att erbjuda. Sodom var ett tillhåll för denna världens furste och Jesus deklarerar att det i hans eget liv inte finns något som hör denne furste till. Välsignelsen som Gud ger sitt folk kommer till uttryck i Jesu bergspredikan, där salighet från Gud tillägnas dem som lever med ett sinne som är vänt till det som är därovan.Trots de rika löften Gud gav Abraham om att av honom göra ett stort folk så fortsatte han att leva i tält med sin familj. Främlingsskapet i den här världen var så påtagligt att det inte fanns någon möjlighet att på någon plats slå sig till ro. Tältet bör vara ett betydelsefullt signum för den kristna församlingen av idag. Att leva i ett sådant uppbrott är hälsosamt på fler än ett sätt även om det kostar ett högt pris. Har du slagit fast dina pålar för djupt här i tiden kommer det vara svårt för dig att vara redo då den slutliga uppbrottssignalen ljuder, då vi ska lyftas upp honom till mötes.
SALIGHETEN JESUS UTLOVAR i bergspredikan riktar sig till de fattiga, de som sörja, de saktmodiga, de som lida förföljelse för Jesu namns skull; ty eder lön är stor i himmelen. I det här numret av Midnattsropet rapporteras hur en församling i Turkiet drabbats av den grövsta förföljelse. På samma sätt som man i kristenhetens historia i Guds namn slaktat vederdöpare och andra som vägrat förneka sin tro ser vi här hur man inom Islam i Allahs namn torterat och slutligen dödat tre av Herrens vittnen. Dessa utgör ett utsäde som vi förmodligen kommer att få möta mer av i vår tid. Den anda som råder i Europa idag går nämligen mer och mer åt det hållet där den kristna församlingen anses samhällsfarlig. I tidningen finns också ett par artiklar publicerade som talar om hur EU blir alltmer totalitärt och om hur föräldrarätten märkbart attackeras och åsidosätts och att istället statens övergripande mål i formandet av morgondagens EU-medborgare främjas. Bli inte förvånad, inte heller förskräckt. Det är Bibelns ord som går i fullbordan. Vi närmar oss med hast tiden för Antikrists framträdande, då han först träder fram som en fredsapostel som värnar om jordens alla nationer och dess miljö. Den falska freden kommer dock snart att bytas ut i ett totalt kaos och jorden träder in i en tid av ursinningslös förföljelse mot alla som sätter sig upp mot Antikrists styre. Men församlingen av idag bär på ett hoppets budskap. Fortfarande gäller den nådatid Gud givit. Församlingen väntar nämligen på den himmelske Kristus som idag eller imorgon eller inom en snar framtid kommer för att hämta hem sin dyrt köpta brud, den brud som älskar Jesu tillkommelse framför allt här i tiden. Tillhör du den skaran?

Sanningen om katolska kyrkan vacklar för Ekman

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:31:00 +0000

Stiftelsen Livets Ords grundare Ulf Ekman ägde tidigare en större klarsyn angående den ekumeniska rörelsens utveckling. 1989 publicerade Livets Ords tidskrift Magazinet en artikel av Ekman där vidräkningen med påvedömets avfälliga religion är tydlig. Den distans som Guds folk med nödvändighet behöver ha gentemot skökokyrkan kom tydligt till tals. Idag, 2007, ser vi hur Ekman förespråkar en helt ny väg. De faror han tidigare varnade för har han nu själv fallit offer för och drar även med andra. Det har gått så långt att han kommit att bli en av kyrkoekumenikens större förespråkare. Orsaken därtill kan man tvista om men det ligger nära till hands tro att det förefaller mer framgångsrikt och accepterat säga ja till de stora traditionella kyrkornas inbjudan än att bejaka korsets väg, vilket är en dårskap för den här världen. Inom Livets Ords rörelse marknadsförs idag många katolska skrifter, något som tidigare varit otänkbart. Talarstolen upplåts flitigt åt katolska teologer, Mariadyrkan smygs in i form av speciellt importerade madonnafigurer som presenteras i församlingen och säljs inom rörelsen. Även brödsbrytelsen har förvandlats från att vara en enkel Herrens måltid för de troende och döpta till att mer och mer likna en mässa av högkyrklig karaktär. Idag söker Ekman en djupare förståelse för romersk katolsk och ortodox teologi. För att påminna om att hålla fast vid den tro som blivit oss överlämnad genom Guds ord, publicerar Midnattsropet här utan ytterligare kommentarer den artikel Ulf Ekman skrev i samband med att förre katolske påven besökte Sverige 1989.
Vad i hela världen har påven i Uppsala att göra?MR påminner om artikel av Ulf Ekman publicerad i Magazinet, 1989 **
Skandinavien rustar sig för påvebesök. För första gången i påvedömets historia besöker en påve Sverige. Kommentarer i kristna tidningar och dagspress är uppsluppet positiva. Man verkar känna sig smickrade av så celebert besök. Bland kristenheten verkar besöket ses som något positivt, inte minst med tanke på de böcker om påven som nu har kommit ut på kristna förlag. Tre platser i Sverige skall besökas: Stockholm, med mässa i Globen, Vadstena, där Sveriges enda katolska helgon verkade, och Uppsala.Den katolske biskopen i Stockholm, uttalade sig i en intervju om nödvändigheten av att påven besöker Uppsala. Självklart kan man tycka, eftersom ärkebiskopen, Nordens största domkyrka, en rad kyrkliga och frikyrkliga institutioner, en diger teologisk fakultet m m finns i Uppsala. Men det var inte detta den katolske biskopen anförde som skäl, utan det faktum att det var i Uppsala, nämligen på Uppsala möte 1593, som Sverige blev ett evangeliskt-lutherskt land. Därför är det viktigt för påven att komma till Uppsala, enligt den katolske stockholmsbiskopen. Kurian i Rom har uttalat sig och sagt att påven inte kommer till Sverige som en slags Billy Graham på korståg, utan för att träffa sina trogna. Det må så vara, men varför då Uppsala. Jo, därför att före reformationen var Sverige ett katolskt land. Påvens överhöghet och makt sträckte sig längst upp, från Rom ända till Norden. Romersk-katolsk tro och praxis rådde över Sverige. **
Reformatoriska sanningar Detta inflytande bröts i och med Luthers reformation som nådde Sverige genom Olaus Petri. Den evangeliska läran stadfästes som Sveriges rikes tro i Uppsala, februari 1593. Man slog fast att, tvärtemot den katolska tron, skulle man hålla sig enbart till ”Guds rena och saliggörande ord” och hålla sig till de grundläggande reformatoriska sanningarna, såsom a)”skriften allena” b)”nåden allena” och c)”tron allena”. Man tog skarpt avstånd från ”alla de påviskas … villfarelser.” Detta beslut ledde Sverige i en helt annan riktning, bort från påvedömets överhöghet och katolsk gärningslära. Därför är det viktigt att påven kommer till Uppsala! Påven har inte för en minut ändrat alla de grundläggande katolska dogmer som den romerska kyrkan i århundraden har bevarat. Inte heller har han ändrat på sin uppfattning om att vara ofelbar när han talar å ämbetets vägnar eller på sitt anspråk som ”Kristi ställföreträdare” på jorden kunna göra anspråk på varje nation i världen. När påven kommer, kommer han att kyssa svensk jord. För många ter sig detta som en gest av ödmjukhet. Men egentligen är det något helt annat. Det är ett anspråkstagande av det land han beträder. Varje stadsbesök han gör är ett anspråkstagande att landet skall komma under ”den heliga stolen”. **
”Skingrade bröder”** I Sveriges religiösa ”ekumeniska” klimat välkomnas en större gemenskap med den romersk-katolska kyrkan. Företrädare för i stort sett varje samfund skall gå i procession i Uppsala domkyrka och påven kommer att uttala sin välsignelse i gudstjänsten där. Från påvens sida har ekumenik alltid varit betydelsefull. Men för den romerska kyrkan har detta alltid betytt att de ”skingrade bröderna” skall komma tillbaka till ”moderkyrkan” i Rom. Detta är den ekumenikens egentliga mening! Var är det alltså för spel som pågår framför tusentals troendes ögon? Ser man på påvedömets historia, har det alltid stått emot, stoppat och krossat all väckelsekristendom i alla tider. Katolska kyrkan har i århundraden besudlat sina händer med martyrer som Savonarola, Huss, Tyndale m fl. De katolska dogmerna är inget annat än gärningslära, falsk religiositet och vidskepelse. När kristendomen blev statsreligion, genom kejsar Konstantin på 300-talet efter Kristus, skedde en mycket olycklig utveckling. Man gick från väckelsekristendom till en religiös-politisk maktapparat. Från andefyllda tjänstegåvor gick man till biskopar, kardinaler och påvar som fick makt från staten. Man började använda yttre maktmedel istället för andlig auktoritet. En av kyrkohistoriens mest ansedda katolska kyrkofäder Augustinus, menade på fullt allvar att villolärare skulle man skicka armén på. Yttre maktmedel blev alltså vägen att upprätthålla lära och praxis. **
Munkar och nunnor** Ganska snart växte munkväsendet fram. En av grundpelarna i munkväsende och ordensväsende är askesen. Genom att ta avstånd från och förakta det materiella och späka sig från det jordiska skulle man uppnå det himmelska. Munkar och nunnor kunde t o m samla poäng genom sina liv, som kunde komma andra människor till godo för deras frälsning. Askes är inget kristet. Det är gnosticismen som föraktar det materiella. Kristendomen ser allt skapat som en gåva av Gud och föraktar inte Guds gåvor utan förvaltar dem. 1 Tim 4:1-3 talar om att det är demoner som inspirerar läror som föraktar och förkastar äktenskapet. Grundläggande i den katolska tron är gärningsläran i sakramenten. Genom att använda sakramenten får man del av Guds nåd, och hjälp att komma till himlen. Men det är inte dop, nattvard eller något annat av de katolska sakramenten som frälsar en människa En människa blir frälst av nåd allena, genom tron på Jesu verk på Golgata. Endast genom att i tro ta emot vad Gud har gjort i Kristus på Golgata, kan en människa bli född på nytt. Det är omvändelse och pånyttfödelse som gör att människor blir lemmar i Kristi kropp, inte dop, mässor och påvliga välsignelser. **
Vidskepelser** Genom sakramentstron utbreddes en väldig vidskepelse som yttrade sig i helgondyrkan, fetisher, fabler, sägner och religiösa traditioner. Allt ifrån vaxljus, krucifix och madonnor, till klädedräkter och ett otal högtidsdagar utvecklades. Allt detta smyckade det kyrkliga livet och invaggade människor i en falsk säkerhet om att få komma till himlen, om man bara deltog i sådant. Men vägen till himlen går inte genom allt detta utan enbart genom Jesu fullbordade verk på Golgata. Bakom hela detta bedrägliga system finns religiösa andemakter som har en enorm påverkan på människor. Frågan är hur många människor som genom madonna-tillbedjan har gått evigt förlorade, istället för att genom tron på Jesus allena, komma till himlen. Överalllt dit påven kommer sprider han Maria-kulten och madonna-tillbedjan. I europeiska länder sker det på ett mer intellektuellt och sofistikerat sätt än i andra delar av världen, där man mer öppet blandat Maria-dyrkan med inhemsk ockultism.
Ockulta inslag Den romerska kyrkan är full av ockulta inslag och har sina rötter i mycket falsk religiositet. Man har också oerhörda maktanspråk och har i alla tider förföljt väckelser. Därför har troshjältar i alla tider, såsom Johan Huss, Luther, Wesley m fl, kallat henne för den stora skökan som dricker de heligas blod. Huruvida hon är identisk med den stora skökan i Uppenbarelseboken kan jag inte uttala mig om, men en sak är säker, många drag, genom historiens gång, och idag, påminner om det.I detta religiösa system finns det naturligtvis människor som är frälsta. Världens största pingstsamfund är katolska kyrkan. Det finns många andedöpta Jesus-troende där. Men de är människor som Gud av nåd har frälst, i ett system som är fullt av religiösa andemakter. Det är dessa andemakter som gärna skulle vilja återerövra områden som de har tappat. Som troende är det viktigt att i anden ta en stark ställning. Jesus älskar alla människor och det gör vi också. Men den kamp vi har att kämpa är inte en kamp emot kött och blod, utan mot andefurstar och andemakter i himlarymderna. **
Rening i Jesu blod** Det är tragiskt att se, att intellektuella, sekulariserade kristna med glädje tar emot ett religiöst system som är antikristligt. De riter och processioner som utförs drar inte ner Guds härlighet, de öppnar för religiösa andemakter. Det enda som kan rädda Sverige är reningen i Jesu blod, inte falsk ekumenik. Därför tar vi en stark ställning i andevärlden och binder upp allt orent inflytande över de nordiska länderna och begär att det som de religiösa andemakterna önskar skall gå om intet. Vad Sverige behöver är inte mer religiositet, utan överflödande liv i Kristus Jesus, genom människor som själva blivit renade i Jesu blod och upplevt vad det innebär att leva i kraft av Jesu seger. Församlingen är inte på väg tillbaka till religiös fångenskap, utan på väg ut i mer frihet och mer av Guds härlighet och kraft. Guds härlighet, inte religiositet och humanism, kommer att prägla henne starkt under 90-talet.

Guds folk måste pröva sig gentemot missionsbefallningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:30:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen

Vi måste pröva oss om vi håller måttet med avseende på kallelsen och vad som hör till kallelsen. Det är ingen tvekan om att missionsbefallningen är given, men det är alltid fråga om hur den ska förverkligas i varje tid, så att det vi gör inte bara blir ett bejakande som stannar vid en positiv attityd, utan att det blir ett visionärt missionerande som förlängs i en metodisk mission. I vad mån håller vi måttet inför uppdraget? Det gäller också att pröva om de metoder vi använder är riktiga och vad som egentligen är vårt mål. Det händer att man skaffar sig bibliskt förankrade uttryck och även direkta befallningar för att göra något som inte är något annat än ens eget privata intresse.
I en hel del av de arbetsuppgifter vi åtagit oss är Jesu missionsbefallning inte tillämpbar. Det finns andra skäl för vår verksamhet, inte minst rent existensiella. Det primära uppdraget var inte att skapa storfamiljer eller bygga företag, utan att göra evangelium känt och fortplanta Guds rike i allt vidare kretsar för att Jesus skulle bli känd för dem som saknar kunskap om honom. Allt annat är underordnat detta stora mål. Bakgrunden till Jesu missionsbefallning är vad han är och representerar. ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar.” Sedan kommer nästa moment: ”döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” Här finns uppdraget, befriat från alla andra intressen, rent och obesmittat. Det handlar om ett osjälviskt tjänande för att vinna människor för Kristus. Allt vi företar oss, ska vara präglat av denna osjälviskhet. Förmodligen påstår vi att vårt arbete är osjälviskt, men vid en granskning uppdagas att det finns många själviska eller i varje fall mänskliga tankar och drömmar i det vi sysslar med.
I Rom 10:1 heter det:

Vad kan jag göra för att likbildas med Jesus?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:29:00 +0000

Vittnesbörd av Asta Olausson

Identiteten manifesterar sig på något sätt i konfrontationen. När man konfronteras med makter omkring sig, upplever man och märker vem man är, vilka kännetecken man har. Jag tänker på detta bibelord: ”Den som icke har Herren kär, han vare förbannad.” Vår identitet är att vi älskar Jesu tillkommelse. Maranatafolkets identitet är att vi väntar Jesus vilket ögonblick som helst, och att vi har honom kär i våra hjärtan. Det gör att vi distanserar oss ifrån det som är runt omkring oss. Vår identitets kännetecken växer fram i vårt annorlunda sätt att leva, i våra annorlunda mål, i vår annorlunda vision. Det måste vara kärleken som driver oss till det. Jag tänker på flyktingar som kommer hit. Människor med olika religioner. Hur föräldrarna försöker bevara den religiösa identiteten och hålla fast vid de gamla traditionerna. Det gäller att veta var man har sina rötter och vem man är. Men ju bättre man får det materiellt och ju mer man blir accepterad, dess mer likbildas man med omgivningen. Om inte föräldrarna upprätthåller dessa speciella livsbetingelser för att man ska kunna leva ut sin tro, så kommer barnen att likbildas med dem de har omkring sig. Ju bättre man får det materiellt och ju högre standard man får och andra mål som blir viktigare, så kommer alla kännetecken på den tro och kultur man har att försvinna. Exempelvis klädedräkten och allt sånt där.
Jag vill berätta om hur det var när jag blev frälst. Jag kom ifrån en dålig miljö - jag knarkade och levde ute bland missbrukare. Jag var någon också ibland dem, jag hade en identitet. Det blir väl alltid så att när man speglar sig i sin omgivning, så får man en slags identitet och likbildas med dem man umgås med. Men så fick jag möta Jesus. Jag förstod den kvällen jag blev frälst, att jag måste kapitulera inför Golgata kors, och om jag inte var beredd att göra det, så stod jag med i folkhopen som ropade ”korsfäst”. Det var där konflikten stod: Om jag skulle ta emot Jesus, eller stå ibland dem som ropade: Korsfäst! Men då jag tog emot Jesus blev jag född på nytt, och fick en helt annan vision för mitt liv. Jag fick en helt annan kärlek i mitt liv. Jag fick en himmelsk dimension, jag blev en himlamedborgare. Det som var runt omkring mig förlorade sitt värde.
Jag måste ikläda mig den nya människan för att hålla fast vid den nya identiteten. Förr klädde jag mig i långbyxor och var tuff. Alla är ju sådana. Man likbildas med den grupp man umgås med. Men nu fick jag lära mig ett annat sätt att kläda mig. Något som behagade min nya omgivning, min tro på Gud; att få likbildas med Jesus i överensstämmelse med den undervisning jag fick. Att lära känna Jesus. Jag började tala ett annat språk, utelämna alla svordomar. Men sökte jag mig tillbaka till den gamla gemenskapen, och tog till mig de kriterier som gällt förut, då återtog jag den gamla identiteten.Jag undrade:hur mycket måste man lägga av när man blir frälst. Hur mycket måste man förvandlas? Vad måste jag göra? Men så tänkte jag: det handlar inte om hur mycket man måste lägga av, att fråga: kan jag göra det eller det, nu då jag blivit frälst, utan det handlar om: vad kan jag göra för att likbildas med Jesus? Hur mycket kan jag komma närmare Jesus genom att göra det eller det? Istället för att hålla mig på ”den tillåtna linjen” vill jag komma så långt in i Guds rike som möjligt.Tack att jag får tillhöra dig idag, Jesus! Tack att jag får vänta dig från himmelen. Tack att vi får vara ett Maranatafolk, o Herre Jesus, som lyfter blicken uppåt. Ett folk som drivs av kärlek till dig, för att likbildas med dig, att lära känna dig ännu mycket mer. Herre, tack att du kommer mycket snart. Tack för församlingen, tack för undervisningen, tack för gemenskapen. Tack att du bor mitt ibland ditt folk och leder oss dag för dag. Amen.

Korsets budskap

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:28:00 +0000

Undervisning av Tage Johansson

Korsets budskap vittnar om den fruktansvärda katastrof som en gång ägde rum i Guds lustgård i Eden och som kom att drabba hela människosläktet. Människan fick en syndafördärvad natur, som överfördes från släkte till släkte. Människans fall omfattade inte bara henne själv, utan även den övriga skapelsen blev drabbad och blev lagd under förgängelsen.All ondska som har utspelats ända från fallets dag och som pågår i denna stund, är ett vittnesbörd och en bekräftelse på vad som en gång har skett med människan.Vad gjorde då Gud åt detta kaos? Hans lösning var klar redan från världens begynnelse. Korsets budskap till människan var svaret. Korset såsom ett dödsredskap var den enda möjligheten för människans räddning. Första gången korsets budskap förkunnades för människan var då Gud gav Adam och Eva detta löfte att ormens huvud skulle bli krossat. Detta skedde när Jesus gav sitt liv på korset. Händelser efter händelser i Bibeln förkunnar korsets budskap, exempelvis då djur måste slaktas i Edens lustgård för att ge kläder åt Adam och Eva, Lammet som slaktades när uppbrottet skulle ske i Egypten och kopparormen som Mose hängde upp under ökenvandringen, osv.
Korsets två tidsmässiga frälsande funktioner För det första frälsar korset oss från det som hör det förgångna till. För det andra är korset en verksam kraft i nuet. Till det förgångna hör bland annat att människans fördärvade natur är upphängd med Kristus på korset och markerar ett slut för den gamla människan. Paulus förkunnade att han ÄR korsfäst med Kristus som ett historiskt faktum som han hade anammat och att ”nu lever icke mer jag”.Noa frälstes genom korsets budskap, som innebar att dödens krafter drabbade en hel värld. Jesu död på korset var Guds verkställande domshandling. Den var nödvändig för människans skull, för att hon skulle kunna tillräkna sig Kristi död på korset och därigenom befrielse från det adamitiska släktet och bli en ny skapelse. Hon skulle få uppleva att det gamla skulle vara förgånget och något nytt skulle komma in i hennes liv. (2 Kor 5:17)Korset ingriper inte bara bakåt i tiden, men också framåt för varje människa som upplever korsets frälsande kraft. Ty talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som tror är det en frälsande kraft. (1 Kor 1:18)I Guds kallelse kommer korset att ha en avgörande betydelse för oss och vilken attityd vi har till det. I Fil 3:18 klagar Paulus med tårar att många vandrar som fiender till Kristi kors. Observera att han skriver till troende människor.När Jesus kallar sina lärjungar till efterföljelse talar han om att ta sitt kors på sig varje dag. (Luk 9:23) I Matt 16:24 kan vi också läsa samma uttalande av Jesus, men strax innan i samma kapitel får Petrus erfara att hans tankar inte är underställda korsets väg och Guds princip med korset. Jesus avvisar Petrus med orden: ”Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen, du är för mig en stötesten, ty dina tankar är icke Guds tankar, utan människotankar.” Den allvarliga frågan är, om det Jesus sa, att bära korset i hans efterföljd, äger någon innebörd och om det får några praktiska konsekvenser i vår tanke, ord och gärning.Korset är en Guds kraft till frälsning på alla livets områden. Genom den helige Andes hjälp kan vi korsfästa vårt kött med dess lidelser och begär. (Gal 5:24) Gud vill lära oss att älska korset, så att det kan resas mellan oss och världen, så vi kan säga som Paulus: världen är korsfäst för mig och jag för världen, (Gal 6:14); att det finns ett kors mellan min vilja och Guds. Då kan man till och med i svåraste prövningar bedja som Jesus gjorde: ”ske inte min vilja, utan din”. (Luk 22:42)Det måste finnas ett kors mellan oss och våra närmaste och vårt eget liv. I Luk 14:26-27 står det:

Att vara med Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:27:00 +0000

Vittnesbörd av Emanuel Johansson

Jag kom att tänka på vad man sade om lärjungarna vid ett tillfälle. Man kom ihåg att de hade varit med Jesus. Och det tror jag är helt avgörande för vår identitet. Vill vi likbildas med och ha vår identitet med Jesus, så ska vi vara med Jesus. Det är en väg för oss. Visst är det en annorlunda väg att välja Jesus. Det handlar hela tiden om att göra val. För mig har det inte inneburit att göra uppbrott från ett annat sammanhang, utan det har istället varit ett val att inte gå in i det etablerade samhällets system, eller hur man nu kan uttrycka det. Gud är med och det finns en framkomlig väg. Låt oss gå vidare med det Gud har visat oss hittills, och ta steg i tro. Amen.

Lägg av allt som är till hinder!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:27:00 +0000

Appell av Ulla Näsholm

Det är ett privilegium att få vara med på dessa möten och höra Guds tilltal till oss. Jag har tänkt på att identiteten handlar om att likbildas med Kristus, växa upp till likhet med honom. Jag vill läsa några bibelord.

-Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. (Hebr 12:1-2)

Skolans totalitära mål

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:26:00 +0000

Analys av Berno Vidén

Tidigare i år tvångsomhändertogs en tonårsflicka i Tyskland på ett brutalt sätt och spärrades in för psykiatrisk tvångsvård. Hennes brott var att hon fick hemundervisning, dvs hon undervisades i hemmet av sina föräldrar. The Washington Times rapporterar om hur den varmt troende familjen som tidigare flytt undan den sovjetiska förföljelsen nu upplever samma fasor i det land dit de tagit sin tillflykt. Sovjetregimen förföljde dem på grund av att de är baptister. I Tyskland förföljs familjen för att de vill tillämpa en självklar föräldrarätt, nämligen att hemundervisa. Enligt samma källa ställer sig samtliga politiska partier i Tyskland bakom skoltvånget genom att säga: ”Tvånget att delta i skolan är ett civilt tvång, och det kan inte fifflas med.” Familjen kriminaliseras i strid med mänskliga rättigheter som ratificerats av Tyskland och i strid med FN:s stadgar för familjerätten, något vi återkommer till längre fram i texten.Hemundervisning har varit illegalt i Tyskland alltsedan Adolf Hitler kriminaliserade den 1938, då han i nationalistisk anda beordrade att samtliga barn skulle gå i statens skolor. Av den anledningen finns det idag endast 500 barn som hemundervisas i ett land med mer än 80 miljoner invånare. De som dock väljer att hemundervisa sina barn förföljs utan barmhärtighet.Situationen är knappast bättre i övriga Europa, där den Strassbourg-baserade domstolen för mänskliga rättigheter, vars juridiktion omfattar alla EU-länder, sistlidna september dömde till den Hitlerinförda skollagens fördel, genom att fastslå att reglerna för rätt till utbildning ”av naturliga skäl bör regleras av staten”. Den tyska domstolen får här stöd i sin formulering:

"Jag har blivit frälst!"

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:25:00 +0000

Rapport av Berno Vidén

Under tre kvällar i maj månad ljöd väckelsesång och frälsningsappeller från Comunidad Maranatas missionscenter i Santo Domingos utkanter. Den annars så stökiga gatan som vanligtvis är fylld med merengue, bachata, hip hop och annan typisk dominikansk musik dominerades nu av ett himmelskt budskap om ett levande hopp. Det var väckelsekampanj! Vänner från olika platser slöt upp för att ge sitt stöd och under de tre kvällarna förkunnades ett rent och klart evangelium med maningen att vända om till Gud.Första kvällen predikade en haitisk broder, Michelot Predelus, om nödvändigheten att vända Sodom ryggen. I mötet var det många som delgav sina vittnesbörd genom att sjunga. En av sångarna var den lille svårt lungsjuke pojken Yefrey, 9 år, som med klar stämma övertygande sjöng: ”Ty i dig har jag livet”. Sången blev en tacksägelse till Gud som gång på gång visat sin makt i denne pojkes liv. Flera gånger har hans läkare förberett hans mor Andrea på att Yefrey kommer dö, något vi själva även trott de gånger han hamnat i akuta tillstånd. Men Gud är den som ger livet, och han har också räknat våra dagar, något lille Yefrey är ett bevis på.Nästa kväll predikade Sofia, en åldrig syster som under 49 år tjänat Herren som missionär i sitt eget land. Budskapet var: ”Idag vill jag gästa i ditt hus!” Det gick inte att missta sig på nöden hon bar inom sig över alla dessa själar som ännu inte tagit emot Jesus till frälsning. Denna kväll fick vi be till Gud med flera syndare, både barn och vuxna, som överlämnade sitt liv till Jesus.Missionsläkaren Doris Díaz var också med och förkunnade ordet sista kvällen. Genom sitt arbete möter hon ofta människor i svår nöd. Hennes budskap var ett konkret vittnesbörd om hur Gud svarar på bön. Hon berättade om två bröder som länge varit bönebarn. De levde ett ganska hårt liv med mycket festande alltmedan deras mor bad till Gud för dem. De råkade vid ett tillfälle ut för en mycket allvarlig trafikolycka då den ene brodern omkom. Den andre brodern låg medvetslös i flera dagar och på grund av alla inre skador som konstaterats gav läkarna upp hoppet om att kunna rädda hans liv. Doris, som själv var en av läkarna, vägrade dock att ge upp hoppet. Hon sa till sina kollegor att göra vad de kunde och att de sedan tillsammans skulle bedja till Gud om hjälp. Gud grep in och den unge mannen vaknade till liv! Under tiden han låg i koma hade Doris suttit vid hans sida och vädjat till honom om att ta emot Jesus i sitt liv. Samtidigt bad hon till Gud om att han inte skulle få dö utan att först bli frälst. Då mannen vaknade till liv var de första ord han sa: ”Jag har blivit frälst.” Doris blev helt överraskad och undrade hur det var möjligt. Det visade sig att han under sin medvetslöshet ändå kunnat lyssna till Doris vittnesbörd och i sitt liv tagit emot Jesus. Kampen fortsatte och man räknade med att även om mannen nu överlever så kommer han få leva sitt liv invalidiserad. Av orsaker som läkarna haft svårt förklara har flera av mannens obotliga inre skador dock återställts och idag kan han till och med gå. Mitt i all smärta tackar mannen Gud för allt som skett då han nu förstår att det ledde till hans själs frälsning. Doris påminde i sin förkunnelse om två tillvägagångssätt Gud använder för att kalla syndaren. Först talar han kärleksfullt och vädjar om försoning. Nästa steg kan handla om en mer drastisk händelse fylld av smärta, men även det av kärlek, för att skaka om och påminna om nödvändigheten att vända om. Doris vädjade till åhörarna att inte låta det gå så långt att det måste hända något drastiskt innan de tar ställning för eller emot Guds kallelse. I morgon kan det vara för sent!
I förra numret av Midnattsropet rapporterade Veronica från skolarbetet i Palavè. I skrivande stund planeras för skolavslutning då barnen ur den äldsta gruppen, som då har studerat i tre år hos oss, får sina betyg för att sedan förhoppningsvis få möjlighet kunna gå vidare och läsa i andra skolor. Skolan är ett fortsatt bön- och tacksägelseämne! Broderisamlingarna fortsätter en kväll i veckan. Ett tjugotal unga flickor och numera även flera mödrar kommer tillsammans för att lära sig konsten att brodera tillsammans med Maria och Veronica. En stor både hjälp och inspiration till det arbetet är det material syster Åse Andreasson troget bistår oss med. De flesta av ungdomarna som kommer har under tidigare år som små varit elever i våra barnmöten, och nu fortsätter kontakten med dem genom broderisamlingarna.Församlingens fastighet i Las Palmas är nu med sina murar och staket nymålad och fin. Det är Nicholas som tillsammans med Joaquín och Eddie arbetat med det då vädret tillåtit under våren. Värsta regnperioden ligger nu bakom med sina plötsliga kraftiga skyfall, men den väldigt höga luftfuktigheten kvarstår. Många områden översvämmades och folk fick evakueras och fick även sina hem totalförstörda av vatten. En av dem som drabbats av de svåra vårregnen är en broder i Palavé som heter Teofil. Vi ser det angeläget kunna hjälpa honom att reparera sitt hus då risken är stor att det annars rasar ned för berget där han bor. I ett församlingsmöte för ett par månader sedan bestämde vi att mer metodiskt besöka sjukhusen. En av församlingens systrar, Miriam, tog sig an att leda uppgiften och varje söndag åker hon dit tillsammans med någon av vännerna i församlingen. För en tid sedan hade jag förmånen att få vara med och det var verkligen en upplevelse att se på vilket sätt Miriam arbetar. Metodiskt gick vi igenom sjuksalarna i det statliga barnsjukhuset. Först för att skaffa en snabb överblick om det finns någon patient som ser ut att behöva extra hjälp. Ibland fattas mediciner, blöjor, mat eller andra saker. Sedan placerar sig Miriam med sin följeslagare på en i varje sal strategiskt utvald plats och ropar ut Guds välsignelse över alla i sjuksalen för att sedan säga att vi nu ska bedja för patienterna. Det blir tyst i den annars så röriga salen. Patienter, mellan fem och tjugo i varje sal till antalet, och besökare, böjer i vördnad sina huvuden alltmedan Miriam beder till Gud för dem alla, högt och tydligt. Till sal efter sal går vi, samtalar med människor, uppmuntrar, bistår med ekonomisk hjälp till den som kanske behöver köpa mat, till den fattige som behöver en kostsam medicin och annat. Miriams man, Eddie, är relativt nyfrälst. Han har berättat hur han så gärna vill lära sig mer ur bibeln och få kunskap om Guds väg, men att han upplever så många hinder utefter vägen. Även han brinner för att besöka sjukhusen och hjälpa dem som har det svårt. Till saken hör att Miriam och Eddie har en sjuk son i tioårsåldern som måste byta blod ganska ofta. Det har lett till att de under många år tillbringat långa tider på sjukhuset tillsammans, och på nära håll fått se hur svårt många fattiga har det. Flera gånger tidigare tvingades Eddie själv pga omständigheterna ut på gatan för att tigga ihop pengar till blod åt sin son.
Vid besöken på sjukhuset har vi träffat en haitisk pojke som heter Furmite. En läkare som arbetar där kom springande efter mig för att fråga om vi har möjlighet att hjälpa pojken. Han hade då varit inlagd i två veckor utan att några prover tagits, detta på grund av att det inte fanns några pengar. Vi tog oss an Furmite och såg till att hans undersökningar kunde påbörjas. Man befarade bland annat att han led av blodcancer. Nicholas och jag har besökt honom vid flera tillfällen och vi har nu fått veta att den cancer man tidigare befarat kan avskrivas. Samtliga prover gav negativa utslag. Läkaren säger just nu att det Furmite drabbats av är TBC varför vården nu inriktar sig på det området.Kreoltalande Andrea, som har Yefrey inlagd på samma sjukhus, har varit till stor hjälp för pojken som inte kan ett enda ord spanska. Furmite är 13 år och kommer från Cap Haitien vilken är Haitis andra största stad, och ligger vid den norra kusten. Där bor han vanligtvis med sin mor och något eller några av sina äldre syskon. Sammanlagt var de åtta syskon men en har dött. En del av syskonen bor i Dominikanska Republikens andra största stad, Santiago. Furmite går i tredje klass. Då vi satt och samtalade försökte jag få ihop hans ålder med antal år han borde ha gått i skolan men det var inte lätt. Vad som framgick är att han kommer från en fattig familj där främst modern fått kämpa ihop försörjningen. Hon säljer ris, bönor och andra produkter genom att vandra runt på Cap Haitiens gator. Furmite säger att det är modern som bekostar hans skolgång. Vi kommer att följa upp hans vård och ge all hjälp vi kan fram till dess han är redo att återvända hem. Eventuellt följer vi med honom tillbaka till sin familj i Haiti. Vi fortsätter att bedja för hela den familj vi kommit i kontakt med genom pojken. En av hans bröder blev väldigt gripen av den hjälp församlingen ställt upp med, en hjälp som kom efter att de kämpat länge utan att lyckas samla ihop tillräckligt mycket pengar till de prover som skulle tas.
Syskonen i fängelseförsamlingen kämpar tappert vidare i den hårda miljön.Vi har av fängelsemyndigheterna blivit betrodda med passerkort för flera av syskonen i Comunidad Maranata vilket betyder att ännu fler av oss nu kan besöka fängelserna utan att behöva ta hänsyn till allmänna besökstider. Det är många gånger svårt inspirera till att besöka fängelserna eftersom man lätt utsätts för obehagliga kroppsvisiteringar och även risken att andra olustiga och ibland farliga situationer snabbt kan blossa upp. Men just i Najayofängelset, där vi nu arbetat under flera års tid, bemöts vi med respekt och innehar idag ett stort förtroende. Fortsätt bedja för bröderna som av olika anledningar hamnat i fängelset men där genom församlingens idoga arbete fått möta Jesus till frälsning.Avslutar med att hälsa till Er var och en med påminnelsen om att hålla fast vid uppdraget vi fått oss överlämnat. Jesus kommer snart och då ska vi alla få ta emot rättfärdighetens segerkrans. Gud välsigne Er alla!

Koloss på lerfötter

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:23:00 +0000

Analys av Jan Egil Hafsahl

Tanken om de mänskliga fri- och rättigheterna har sin rot i stoisk och kristen filosofi och bygger på grundtanken att människan har ett värde i sig själv, oberoende av ras, klass eller kön. Den europeiska kommissionen om de mänskliga rättigheterna upprättades den 4 november 1950, två år efter det att FN:s generalförsamling antog en universell förklaring om mänskliga rättigheter, och kommissionen upprättade Den Europeiska Domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) som ett dömande organ för de mänskliga rättigheterna.
Från en övervakande och kontrollerande position av de mänskliga rättigheterna har det inom såväl kommissionen som domstolen skett en dramatisk förskjutning inom vissa områden de senaste två-tre åren, mot ett statligt, totalitärt tänkesätt. Låt mig nämna ett par exempel. I september 2006 beslöt EU-domstolen i Strasbourg att ”barns rätt till utbildning är överordnad föräldrarätten”. Det principiella domslutet kan få stora konsekvenser för hela vår del av världen när det gäller utbildning, - och kommer att ge trängre villkor för hemundervisning och friskolor över hela Europa. Under loppet av de sista 40 åren har det förts några hemundervisningsärenden för Europadomstolen i Strasbourg. Tills nu har dessa domar gett relativt stort spelrum för föräldrarätten, så att hemundervisning på grund av livssyn eller på en pedagogisk grund har varit möjlig på ett acceptabelt sätt. I den ovannämnda saken gör människorättsdomstolen en helomvändning. Den erkänner föräldrarättens betydelse, men den underordnar föräldrarätten barns rätt till utbildning. Bakgrunden för beslutet i Europadomstolen var att ett tyskt föräldrapar önskade hemundervisning för sina barn, men att tysk lag förbjöd detta, och saken lades därför fram för Europadomstolen.Allt tyder på att det fälldes en principiell dom i Strasbourg som skall gälla för hela Europa - alltså inte bara ett nationellt avgörande. Europadomstolen inkluderar i utbildning också ”den sociala och integrerande aspekten i samhället”, och domstolen går långt i domen när den säger att ”skoldeltagande är en nödvändig del av barnens integreringsprocess i samhället”. Detta kommer i realiteten att betyda att om föräldrarna har en livsåskådning eller en pedagogisk övertygelse som leder barnen ut från skolan, så kan skolmyndigheterna säga att föräldrarna på det sättet försvagar barnets utbildning eller möjlighet till samhällsintegrering, och resultatet kan bli att hemundervisning därför kan förbjudas - eller i värsta fall kriminaliseras. Europadomstolen reducerar föräldrarätten också på ett annat sätt när den uttalar domspremisserna att ”föräldrars religiösa påverkan av barn är otillbörlig om barnen inte förstår konsekvenserna av den påverkan de blir utsatta för”. Detta ger också argument i förhållande till att barn inte bara måste gå i skola, men i en offentlig skola. Ångesten för utveckling av parallella samhällen i de enskilda länderna går att ta och känna på - och vi ser konturerna, inte bara av en föräldrarätt som fått munkavle, men munkavle på den fria församlingens grundläggande uppdrag att ”lära dem att hålla allt det jag har befallt er”.
Människorättsdomstolens dom i en abortsak i mars i år, är om möjligt ännu mer anmärkningsvärd och skrämmande. Den polska staten blev av domstolen dömd till ett betydande ersättningskrav för att ha nekat en kvinna abort år 2000. Enligt polsk lag kan det bara beviljas avbrott av graviditet när denna hotar moderns liv och hälsa, när barnet blivit till genom våldtäkt eller incest eller när fostret är mycket sjukt eller skadat. En tvåbarnsmor med nedsatt synförmåga ansökte om abort i samband med sin tredje graviditet av fruktan för att hon skulle få ännu sämre syn. Varken hennes ögonläkare eller gynekolog menade att risken var så stor att den kvalificerade till abort. Kvinnan stämde den polska staten, med god hjälp av organisationen Interights, ett Londonbaserat ”internationellt center för juridiskt skydd av de mänskliga rättigheterna”. Kvinnan förlorade stort i den nationella rättsapparaten - och saken anmäldes därför till domstolen i Strasbourg. Då hade kvinnan redan fått sitt tredje barn. När Domstolen för de mänskliga rättigheterna nu, med sex mot en domarröst, ger kvinnan medhåll i stämningen är det med argument som att kvinnans ”privatliv som den europeiska människorättskonventionen ger rätt till, har kränkts”. Domen i Strasbourg är på en ideologisk grundval, där Polen nu skall pressas till att anse abort vara en mänsklig rättighet. Domstolen säger egentligen att detta att vägra att dräpa ett barn, bryter mot människorättskonventionen, och gör följaktligen Domstolen för de mänskliga rättigheterna till moståndare till rätten till liv. Domen skapar ett prejudikat som i förlängningen kan få skrämmande följder. Lagstiftningen i hela vår västliga kultur ger kvinnan gudastatus över det liv hon bär - om än med något olik tidsavgränsning. I Storbritannien går för närvarande debatten het runt förslaget från den brittiska gynekologi- och födelseföreningen, som öppnar för aktivt dråp på redan födda barn med funktionshämningar. Vi ser med skräck emot den dag då Europadomstolen får sig förelagt ett klagomål från en mor eller far som av nationella domstolar har nekats rätten att dräpa sitt funktionshämmade barn. När ”rätten skjuter upp som en giftig planta” (Hos 10:4) återstår bara Guds dom.

Ett brev från den protestantiska kyrkan i Smyrna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:22:00 +0000

Text av Darlene N. Bocek

Kära vänner.Den gångna veckan har varit full av mycket sorger. Många av er har vid det här laget hört om den förödande förlust vi har haft här i en händelse som ägde rum i Malatya, en turkisk provins 300 engelska mil nordost om Antiokia, den stad där de troende först började kallas kristna (Apg. 11:26).Onsdag morgon den 18 april 2007 förberedde sig den tyske missionären och fadern till tre barn, Tilman Geske, att gå till kontoret. Han kysste sin hustru och sade därmed adjö, tog tid att omfamna sin son, och gav honom dessa oskattbara ord som minne: ”Farväl, min son, jag älskar dig”.Tilman hyrde ett kontorsutrymme av Zirve publishing, där han utarbetade noter till den nya Turkiska Studiebibeln. Malatya Evangeliska Församling hade också sitt kontor där. En verksamhetsgren i församlingen är att Zirve trycker och sprider kristen litteratur till Malatya och näraliggande städer i östra Turkiet. I en annan del av staden sade den 35 år gamle pastor Necati Aydi, far till två barn, adjö till sin fru, och gick också han till kontoret. De hade morgonens bibelstudium och bönemöte som också några andra troende i staden skulle besöka. Ugur Yuksel begav sig också han till detta bibelstudium.Ingen av dessa tre män visste att vad som väntade dem vid bibelstudiet var det avgörande provet och tillämpningen av deras tro, som skulle avslutas med deras ingång i härligheten för att få ta emot rättfärdighetens krona av Kristus, och ära från alla de heliga som väntade på dem i Herrens närvaro.På andra sidan staden gjorde tio unga män, alla under tjugo år, de sista förberedelserna för sin avgörande troshandling, då de skulle leva ut sin kärlek till Allah och sitt hat mot otrogna som de tyckte underminerade Islam.På påskdagen hade fem av dem deltagit i ett evangelisationsmöte bara för inbjudna som pastor Necati och hans medarbetare hade ordnat i ett hotell i staden, i en konferenssal där. Männen var kända för de troende som ”sökare”. Ingen vet vad som skedde i dessa mäns hjärtan medan de lyssnade till evangeliet. Blev de påverkade av den helige Ande? Blev de överbevisade om synd? Hörde de evangeliet i sina hjärtans djup? Idag har vi bara början på berättelsen.Dessa unga män av vilka en är son till en borgmästare i Malatyaprovinsen, tillhör ett tarikat, eller en grupp av ”trogna troende” i Islam. Tarikatmedlemsskap är mycket respekterat här, det är som ett brödraskap. Det sägs fatiskt att ingen kan få en offentlig tjänst utan medlemsskap i ett tarikat.Dessa unga män bodde alla i samma sovsal, och de förberedde sig alla för inträdesexamensprov till universitetet.De unga männen tog skjutvapen, brödknivar, rep och handdukar för sin avslutande handling i tro på Allah. De visste att det skulle bli mycket blodsutgjutelse. De kom i tid till bibelstudiet, ca kl 10.De kom, och uppenbarligen hade bibelstudiet inletts. Enligt rapporter, började angreppet efter att Necati hade läst ett kapitel ur Bibeln. Pojkarna band Ugurs, Necatis och Tilmans händer och fötter vid stolar och medan de videofilmade sitt verk med mobiltelefoner, torterade de våra bröder i nära tre timmar.Grannarna på arbetsplatser nära tryckeriet sade senare att de hade hört skrikande, men förmodade att ägarna hade ett familjegräl, och de lade sig inte i det.
Under tiden hade Gokhan, en annan troende, och hans fru en ledig morgon. Han sov till kl 10, åt en rejäl frukost, och till slut vid 12.30 tiden kom han och hans hustru till kontoret. Dörren var låst från insidan, och hans nyckel gick inte att använda. Han ringde, och även om signalen gick fram så hörde han ingen telefon ringa därinne. Han ringde sina bröders mobiltelefoner och till slut svarade Ugur på sin telefon. ”Vi är inte på kontoret. Gå till hotellmötet. Vi är där. Vi kommer dit”, sade han kryptiskt. Medan Ugur talade hörde Gokhan i telefonens bakgrund gråt och ett underligt, morrande ljud.Han ringde polisen, och den närmaste polisofficeren kom efter fem minuter. Han bankade på dörren, ”Det är polisen, öppna!” Till att börja med trodde polisen att det var ett familjebråk. Vid den tidpunkten hörde de ännu ett morrande och ett gurglande läte. Polisen uppfattade det som ljud av plågade människor. Han osäkrade sin pistol och försökte om och om igen att bryta igenom dörren. En av de rädda angriparna låste upp dörren för polismannen, som gick in och fick se en kuslig scen.Tilman och Necati hade blivit slaktade, praktiskt taget halshuggna med sina halsar uppskurna från öra till öra. Ugurs hals var på liknande vis uppskuren, och han var knappt vid liv.Tre angripare framför polismannen släppte sina vapen.Under tiden hörde Gokhan ett skrikande ljud från gatan. Någon hade fallit från deras kontor tre trappor upp. När han sprang ned fann han en man på marken, som han senare kände igen, han hette Emre Gunaydin. Han hade svår huvudvärk, och han morrade på ett underligt vis. Han hade försökt klättra nedför stuprännan för att undkomma, och när han tappade fästet så drösade han ner på marken. Det verkar som om han var främste ledaren för angriparna. En annan angripare upptäcktes där han gömde sig på en lägre balkong.
För att reda ut detta måste vi återvända sex år tillbaka i tiden. I april 2001 började Turkiets Nationella Säkerhetsråd (Milli Guvenlik Kurulu) ta i beaktande att Evangeliska Kristna utgjorde ett hot mot den nationella säkerheten, av samma slag som al-Qaida och PKK-terrorister. Uttalanden som gjordes i pressen av politiker, kolumnister och kommentatorer har tänt ett hat mot missionärer, som de menar mutar unga människor till att byta religion.Efter det beslutet 2001 började attacker och hot mot församlingar, pastorer och kristna. Bomber, fysiska attacker, verbala och skrivna smädelser är bara några av de sätt på vilka kristna utsätts. Mest typiskt är användningen av massmedial propaganda.Från december 2005, efter att ha haft ett långt möte om den kristna faran, började hustrun till den tidigare premiärministern Ecevit, historikern Ilber Ortayli, professor Hasan Unsal, politikern Ahmet Tan och författaren/propagandisten Aytunc Aytindal, var och en på sitt professionella fält, att vända allmänhetens uppmärksamhet mot den hotande fara som bestod i kristna som ville ”köpa deras barns själar”. Dolda kameror i kyrkor har tagit bilder från gudstjänster och använt dessa för att väcka sensation och verka fram fruktan och antagonism gentemot kristendomen.I en officiell TV-sänd reaktion från Ankara syntes Turkiets inrikesminister hånle när han talade om angreppet på våra bröder. Mitt under en allmän vrede och protest mot händelsen, och för religionsfrihet och åsiktsfrihet, så genljuder media och officiella kommentarer av samma budskap: ”Vi hoppas ni har lärt er en läxa. Vi vill inte ha kristna här."
Det har visat sig att detta var en organiserad attack, där en vuxen tarikatledare hade tagit initiativet. Som vid Hrant Dink - mordet i januari 2007, och mordet på en katolsk präst Andrea Santoro i februari 2006, så användes yngre för att utföra religiösa mord, eftersom den allmänna sympatien för de unga är stor, och de får lägre straff än de vuxna som utför samma brott. Också föräldrarna till dessa barn tar ställning för deras handlande. Modern till den 16 årige pojken som dödade den katolska prästen såg in i kameran när hennes son fördes till fängelset, och sade: ”han kommer att avtjäna strafftiden för Allah”.De unga männen som var inblandade i mordet hålls för närvarande i arrest. Idag har det sagts i nyhetsrapporterna att de kommer att behandlas som terrorister, så deras ålder kommer inte att påverka det hårda straffet. Angriparen Emre Gunaydin är fortfarande under intensivvård. Utredningen koncentreras omkring honom och hans kontakter, och man säger att allt faller samman om han inte tillfrisknar.
Församlingen i Turkiet besvarade detta på ett sätt som ärade Gud, då hundratals troende och dussintals pastorer kom med flyg så fort de kunde, för att bistå den lilla församlingen i Malatya och för att uppmuntra de troende, ta hand om juridiska spörsmål och representera de kristna inför media.När Susanne uttryckte sin önskan att begrava sin make i Malatya, så var det många komplikationer. Emellertid blev Tillman slutligen begravd på en gammal, armenisk kyrkogård den 20 april.Ugur begravdes av sin familj i en Alevi-muslimsk ceremoni i sin hemstad Elazig. Hans troende fästmö stod i skuggorna och betraktade hur hans familj och hans vänner in i döden vägrade att acceptera den tro som Ugur så länge hade bekänt och som han hade dött för.Necatis begravning ägde rum i hans hemstad Izmir, den stad där han kom till tro. Mörkret förstår inte ljuset. Fastän församlingarna uttryckt att de förlåtit vad som ägt rum, skulle man i alla fall inte lita på de kristna. Innan man tillät att kistan fördes ombord på planet från Malatya, så gick den igenom två separata röntgenkontroller, då man ville försäkra sig om att den inte var full med sprängmedel. Så brukar man inte göra med muslimers kistor.Necatis begravning var en vacker händelse. Som en glimt av himmelen, kom tusentals turkiska kristna och missionärer för att visa sin kärlek till Kristus och ge sina hedersbetygelser åt denne man som hade blivit utvald att dö för Kristus. Necatis hustru Shemsa sade inför världen:

Ett möte med Jesus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:21:00 +0000

Vittnesbörd av Roger Lindroos

Jag satt och tänkte på det här med identiteten. När vi var ute och evangeliserade första maj hade man rustat på många ställen i stan för demonstration. Jag tänkte på detta att människor är klädda på ett speciellt sätt. När vi kom till Sergels torg, var det vänsterinriktade ungdomar där. Man hade en tydlig klädkod som gällde. Om man har den här åsikten, den här politiska övertygelsen är man klädd så här. Någon speciell mössa, eller något som gör att man märker att det är en vänsteraktivist. Man ser också om det är en moderat. Generellt alltså. Det var en kvinna där som flög på mig. Vi hade traktater om aborter och hon var rasande. Hon hade dagen till ära en röd kappa på sig. Hon var den sorten… Jag tyckte det var intressant att iaktta detta med klädernas och det yttres betydelse för identiteten.
Hur är det med oss som Jesu efterföljare? Hur är vi klädda? Det handlar inte om våra yttre kläder. Och det är inget man sätter på sig lättsinnigt, utan något Gud utrustar oss med. Jag tänker på vapenrustningen som vi måste vara iklädda. Det är detta som måste känneteckna oss. Det är inget man bara tar sig, det sker efter ett möte med Jesus, då man får ett djupt förhållande till honom. Om vi tappar den första kärleken, tappar vi också klädnaden. Vi tappar vår identitet. Då kan det bli verksamhet, ett invant mönster. Det är också farligt för oss i vår vardag. Det är viktigt att vi har Guds kraft i vårt vardagsliv. Det som präglar våra handligar får inte vara ett invant mönster, men en kärlek till Jesus och kärlek till varandra. Då blir vårt tal ett annat tal. Vi ser inte bara det svåra, det jobbiga och negativa hos den ene eller andre, eller det ena eller andra vi sysslar med. Det blir mera en kärlekssak, en trons gärning. Vi är glada: tänk att jag får vara med och tjäna. Just det tror jag måste vara mycket av vår identitet: Vår glädje att få tjäna Jesus. Då finns också möjlighet för oss att komma framåt på den smala vägen. Amen.

När domen begynner

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:20:00 +0000

Undervisning av Hans Lindelöw

-Ty tiden är inne att domen skall begynna, och det på Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som icke hörsamma Guds evangelium? Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, ”huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren”?

(1 Petr 4:17-18)

Dessa två verser talar om domen och att den begynner på Guds hus. Vi kan i historien se exempel på hur detta har gått till och vad det har inneburit. Gamla Testamentet erbjuder flera exempel där vi tydligt och klart ser hur det går till när domen begynner på Guds hus.Varför begynner domen på Guds hus, vad ligger överhuvudtaget i begreppet ”domen”? Vi går till första Samuelsboken, och ser där att det som hade skett på den tiden var ett väldigt förfall just i Guds hus. Ett påtagligt avfall beskrivs i andra kapitlet. Man anar när man läser tidigare böcker i bibeln att även om det inte så konkret steg för steg beskrivs vad som skedde där, så är det ändå påtagligt, exempelvis i Domarboken, hur Guds hus är frånvarande. Det finns knappast något exempel på att tabernaklet och allt det som beskrivs i Moseböckerna får så mycket utrymme. Vi tänker på hur mycket utrymme som ges åt berättelsen om hur tabernaklet överlämnas och sedan också upprättas. I andra, tredje, fjärde och femte Moseböckerna ägnas en hel del utrymme åt detta som alltså är det gammeltestamentliga uttrycket och manifestationen av Guds hus, men i Domarboken nämns det inte. Det liksom försvinner ur historien, och det verkar inte som prästerna spelar någon större roll. De präster som förekommer verkar vara ganska slarviga och ansvarslösa typer, nästan håglösa, utan minsta tecken på att de fattat eller förnummit vad det är att vara en Herrens tjänare. Förfallet beskrivs i första Samuelsboken. Det fanns ett rofferi, då prästerna roffade åt sig själva vad som frambars, vad som offrades. Det var ett slarv med livsstilen och det står så här:

Det Gud berett för oss

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 20 Aug 2007 20:18:00 +0000

Vittnesbörd av Agneta Orellana

Jag tänker på hur det var bland de första kristna. Det finns en mönsterbild att följa och vi har fått mycket undervisning om det här i församlingen.Så här var det ungefär: Det fanns ett land långt borta som Gud tog sig an på ett speciellt sätt för att visa sin nåd, barmhärtighet och visdom. Men människorna ville inte följa honom, fastän de sett hans under många gånger. Då sände Gud sin son dit. Han kom till sitt eget, och de tog inte emot honom. Men de som tog emot honom fick bli hans barn. Så är det också för oss idag. Det var redan förutbestämt av Gud att han skulle frälsa. Han hade en frälsningsplan för mänskligheten. Jesus kom och gav sitt liv för oss på korset. Han fick gå korsvägen. Det är svårt för oss att förstå varför Gud tog en sådan utväg. Vi var alla syndare och hade vänt honom ryggen. Vi kunde faktiskt inte göra något åt vår egen situation, men Gud hade lösningen för oss. Han skickade Jesus. Han som var syndfri dog för oss. Därför att han var syndfri, uppstod han också från de döda och han kan frälsa alla som kommer till honom och tror på honom. Kan ni tänka er hur det var att vara lärjunge på den tiden? Jesus vandrade omkring, och så kallade han ut människor som lämnade allt de höll på med. Vi har läst om tolv lärjungar, men vi vet att det var flera. De fick under drygt tre år se hur Jesus gjorde under; helbrägdagörelser och brödundret har vi läst om. Han stillade stormen och gjorde alla möjliga fantastiska saker. Han hade pratat med lärjungarna om att han skulle gå hem till Fadern och bereda plats åt dem, och han skulle sända den helige Ande till dem istället, som skulle leda och hjälpa dem. Ändå var det säkert en ganska stor överraskning för dem när det här dånet kom på första pingstdagen. Då var de alla församlade, står det i början av Apostlagärningarna. Tänk, de var församlade i Övre salen och bad. Jesus hade sagt att de skulle vänta och bida. Ibland kommer en sådan period i vårt liv, att vi måste stanna, bedja och vänta på att Gud ska leda oss och ge oss kraft. Det står i vår svenska bibel att de samlades där de plägade komma tillsammans i Övre salen. I spanska bibeln står det faktiskt där de bodde! De behövde varandra. Det var förföljelse, och man hade dödat deras Mästare, och det var väldigt svårt för alla att tro att han hade uppstått. Men Jesus var så god och nådig, så att han lät Tomas tvivlaren få ett speciellt tecken. Lärjungarna fick sedan se hur Jesus lyftes upp i skyn. Han hade sagt att han skulle komma tillbaka och hämta dem till sig. Fantastiskt! Så kom det här dånet på pingstdagen, då de alla var där. Det var också en massa andra människor samlade. Det som skedde var inte bara ett naturfenomen. På samma gång som lärjungarna var förberedda för detta – de hade ju fått undervisning av Jesus – så var det väldigt omvälvande. På ett sätt var det en överraskning ändå. Men det blev inte bara ett dån. Det innebar något väldigt konkret när lärjungarna började tala många olika språk så alla människor som var samlade i världsstaden kunde förstå evangelium på sitt eget språk. Det var ju otroligt. Vilken evangelisation! Tre tusen blev frälsta den dagen!Så fortsätter berättelsen. Jag har speciellt tänkt på just det avsnittet, för det har betytt otroligt mycket för mig, men jag ville beskriva bakgrunden först. Apostlagärningarnas andra kapitel har att göra med vad jag fått uppleva här i församlingen och den undervisning som vi fått. Speciellt 1977 då vi började med Pilgrimsskolan i församlingen hade Arne Imsen en undervisning som jag aldrig glömmer. Det var utifrån Apostlagärningarna, de olika delarna där som beskriver det urkristna församlingslivet. Allt detta måste höra ihop och komma i rätt ordning. Arne ritade på tavlan och beskrev hur det annars går snett. Vi vet att det finns otroligt många olika rörelser, kyrkor och politiska rörelser som inspirerats delvis ifrån det urkristna församlingslivet. Det är ju gott, det är ju lösningen för människan. Men man vill inte ha hela modellen, utan man har tagit vissa bitar.Det första var kraften som kom från himlen. Jesu lärjungar hade fått löfte om det och bett om det. Så får vi också göra. Så kom nu pingstundret, och allt som hände då. Så fick de undervisning. Det var också viktigt. Annars kan man flumma iväg på allt möjligt konstigt. Arne Imsen ritade på tavlan om spiritism och alla möjliga olika saker det kunde leda till om man inte hade undervisning. Men så finns sådana som bara vill ha undervisning; det teologiska, teoretiska, intellektuella. Då hamnade man i ett dike med andra konsekvenser. Så blev det ett resultat av allt detta som hörde till allt vad Gud hade gjort. De första kristna behövde faktiskt hålla ihop. De behövde varandra. Egentligen skulle jag inte behöva säga något annat än bara ordet maranata. För Jesus kommer snart tillbaka. Då måste man bereda sig och lämna allt som är till hinder. Det blev så för dessa lärjungar. De hade det ju så svårt. Deras Mästare hade blivit dödad, han hade uppstått från de döda och sedan farit upp till himmelen. Det var nog inte många som förstod allt detta. De fick hålla ihop och var tvungna att hjälpa varandra. Fler människor kom till tro, en del hade behov, och andra lämnade vad de ägde så att det blev en utjämning. Det här har exempelvis Marxismen och andra politiska riktningar tagit som sin modell. Men bara den sociala biten. Det är ju så fint. Men man kan inte klara av att praktisera en sådan utjämning materiellt, om man inte har de andra bitarna. Då blir det av tvång och inte av kärlek. Då blir det helt fel. I den urkristna församlingen började man stötta och hjälpa varandra. Hur är det i dagens samhälle? Ja, vi vet att det finns många som lever ensamma här i Sverige också. De är skilda, ensamstående, de har sociala problem av olika slag. Man kan ha problem vare sig man har hög eller låg ställning, det beror ju inte av det. Gud vet att vi behöver det urkristna församlingslivet. Vi behöver varandra. Vi har olika gåvor som vi kan hjälpa och stötta varandra med. Han har sett till att det är så. Vi är olika, men kompletterar varandra. Det är Gud som har tagit ut oss och gett olika tjänster och gåvor i församlingen för att det här ska fungera. Vi får bedja och komma in i det han gav oss, det som ockå finns beskrivet i Apostlagärningarna.
Det finns fyra stöttepelare: Brödsbrytelsen, då vi får förkunna hans död till dess att han kommer. Undervisningen – tack och lov för dem som undervisar i församlingen! Och så gemenskapen. De första kristna behövde komma samman dagligen för att bli bevarade. Och leva så nära varandra som möjligt. Det finns ingen mall för hur vi ska bo. Det får bli som hjärtat och Gud leder. Att man får bryta upp från detta destruktiva och ge sig till Jesus, ge sitt liv, ge sig själv. På det sättet dör vi bort från världen och oss själva. Det manifesteras i dopet, där vi får begrava det gamla livet och bekänna att vi vill följa Jesus. Och så har vi bönerna. Det är så fantastiskt med bönen. Den är ju den kristnes andning. Vi måste andas för att leva. Vi måste också ha mat – Guds Ord, den andliga födan. Ut ifrån församlingen sänder så Gud människor till olika missionsuppdrag på olika platser. Det här är vad Gud berett för oss. Vi är inte utlämnade till krafterna i världen, det finns en framkomlig väg. Men då måste vi följa den. Det handlar om att ta steg för steg. Vi behöver inte göra allt på en gång, men Gud leder oss och förser oss med vad vi behöver och visar oss sin väg om vi är ärliga, söker honom i bön. Ibland kan det vara hårt och verka svårt. Men då får man också bedja att Gud verkar vilja och gärning så att jag verkligen vill anamma Guds vilja med mitt liv, så att jag kan gå in under Guds vilja. Då blir det underbart och frid i ens inre. Då är man i Guds vilja, och då blir det seger.

Nummer 2 2007

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 21:10:00 +0000

Nummer 2 2007 innehåller bl.a. två brännande aktuella artiklar om barnen, och dess tillhörighet.

Vem äger barnen?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 21:09:00 +0000

Ledare av Stina Fridolfsson

I DAGENS SVENSKA samhälle har genuspedagogik blivit en självklar del av fostran. Det räknas som fördomar att anse det vara naturligt att flickor har andra psykologiska och sociala funktioner än pojkar. När GB glass nyligen började sälja en rosa, glittrig stjärnformad glass, som kallas ”Girlie”, blev det orsak till en hetsigt uppblossad könsdebatt!Könsdebatt! Det är helt ofattbart att man på fullt allvar kan hävda att det inte är någon skillnad mellan pojkar och flickor. Med krav på betoning av människors lika värde ska man över huvud taget inte låtsas om psykologiska, och knappt heller biologiska skillnader som finns mellan könen.
I BIBELN BESKRIVS hur man och kvinna, familjen, skapades och gavs uppgifter som svarade mot Guds plan. Människan skapades till Guds avbild; till man och kvinna, med uppgift att föröka sig och uppfylla jorden. Allt för att Guds härlighet och makt skulle allt mer bli uppenbar. Barnen som föddes fick lära sig att i gudsfruktan hedra far och mor.Utvecklingen har gått mot en fruktansvärd degenerering, som Petrus skrev i sitt andra brev: ”Då nu allt detta går mot sin upplösning…”. Mänsklighetens värste fiende, Satan, har ingivit människan att i humanismens, kärlekens och demokratins namn göra revolt mot den skapelsens ordning, som kommer till uttryck i bibeln.Hur kan det komma sig att den finaste institution människan fått - äktenskapet - ska likställas med olika typer av registrerade partnerskap, som har helt annat innehåll och syfte än äktenskapet mellan man och kvinna, det som Gud instiftade för släktets fortbestånd och en djup hemlighet som församlingens förebild? -Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ”Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder. (1 Mos 1:27-28) -”Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.” -Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen. (Ef 5:31-32)Vad händer i vår värld? Varför är det så många unga människor som förlorat livsidealen? De drömmer inte längre om att som man och kvinna bilda familj, få barn och älska varandra i nöd och lust. De har i skolan genom ihärdig propaganda fått lära sig att det är bra att leva ut sina drifter, bara man använder skyddsmedel mot könssjukdomar och ofrivillig graviditet. De sexuella drifterna ska stimuleras och levas ut för njutningens skull - under namn av kärlek.
NU EXPERIMENTERAS EN hel del med provrörsbefruktning. Alltså inte bara när det gäller att hjälpa ofrivilligt barnlösa par, utan de som valt en pervers relation, ska ha rätt till att ”skaffa” barn, än om det inte går till på naturligt vis, och man föredrar att inte utnyttja de förutsättningar vi fått i skapelsens ordning. Läste en intervju med en kvinna, som valde att åka till Danmark där man mera fritt än i Sverige kan köpa sig en provrörsbefruktning. Hon hade ett barn, och ville ha ett till. Hon ”valde bort pappa-ingrediensen i det klassiska mamma-pappa-barn-receptet”, för att undvika riskera en jobbig relation med en man, och ändå se till att hennes lilla flicka fick ett syskon! ”Det är mycket bättre att jag gör på det här sättet än går in i någon halvtaskig relation,” förklarade den blivande mamman i artikeln.Någon självständig kvinna som kan betala ännu mera, har möjlighet åka till USA och plantera in ett befruktat ägg i sin livmoder, för att på så sätt kunna vara helt säker på att barnet som föds inte har genetisk anknytning till den som ska föda det. Det innebär också att det inte är nödvändigt att just en kvinna ska behöva vara gravid. Man kan låta exempelvis en ko sköta om graviditeten. Då slipper man den obekväma graviditeten, att bli otymplig i kroppen, och genomgå en smärtsam förlossning. Slipper riskera sitt framtida utseende. Allt fler kvinnor väljer att låta befrukta sig på konstgjord väg, för att slippa ha en far till sitt barn. Är det för att få ensamrätt till barnet? Men det rimmar väldigt illa med utvecklingen, eftersom vi lever i ett samhälle där det allt tydligare uttalas att det är staten som äger barnen. I denna tid fostras föräldrar målmedvetet in i rollen som statens tjänare att skaffa och vårda barnen. Och det under minutiös kontroll; allt från barnavårdcentral, daghem, skola, fritidshem. Skulle barnen känna sig styrda, förtryckta eller kontrollerade av föräldrarna, finns barnombudsmän på alla nivåer att vända sig till. Nu skriker man om “kvinnofällor” - alltså statsbidrag till den förälder som stannar hemma hos sina barn. Det drabbar ju oftast kvinnor, som genom att stanna hemma hos sina barn kan förlora lönepoäng och möjlighet till karriär. Ja, visst finns det kvinnofällor. Barnfällor. Mansfällor. Om man sänder barnen till dagis så fort föräldraledigheten är över för att snabbt återgå till yrkeslivet, så räddar man kanske karriären. Men vad kostar det att förlora möjligheten till harmoniskt familjeliv, med den närhet till sina barn som bör vara naturligt? Väljer man vårdnadsbidrag, och på det sättet accepterar lön av staten för att ta hand om sitt barn, verkar situationen bättre. Men då är man anställd för att ta hand om barnet. Vem äger barnet?
SVERIGE INFÖRDE LAGEN om fri abort 1975. Att över 30.000 kvinnor i Sverige varje år, med hjälp av skattemedel och uppmuntrade därtill av kuratorer, lärare, läkare, ja rent av föräldrar, berövar livet på sitt ofödda barn, är ett faktum som kastar en ödesdiger skugga över vår nation. När man sedan år 1979 införde lagen om förbud mot aga, kan man tänka att denna lag ska vara till skydd för barn som trots alla hinder i alla fall får komma till världen. Det är ett misstag att tänka så. Faktum är att agalagen tvingades fram på grund av att kärnfamiljen redan var söndervittrad och förstörd. En förtrolig gemenskap mellan föräldrar och barn är förutsättningen för att fostran och tuktan som är anbefalld i Guds eget ord ska kunna tillämpas.Nu är det nästan omöjligt att citera bibelordet, där vår käre himmelske Fader talar: -Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: ”Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.” -Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader? Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta. -Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva? De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet. -Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet. (Hebr 12:5-11)
INTE ENS IBLAND kristna, kan man längre tala om nödvändigheten av aga, nödvändigheten av den fostran som ska medföra en fridsfrukt som är rättfärdighet.Vad blir det istället? Trosrörelsens framgångsteologiska förespeglingar. Materiella fördelar i tiden för den som har den rätta tron. Inomvärldslig kamp för fredlig samexistens, växande församling med maktposition i samhället och politiska värderingar. Ekumenisk gemenskap. Men absolut ingen fridsfrukt som är rättfärdighet, för den hör himmelrikets medborgare till. De lärjungar som följer Jesus, de följer Lammet vart det går och vet att det må vara lärjungen nog om det går honom som hans Mästare. -Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld som är tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå, och menen icke att därmed något förunderligt vederfares eder; utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans härlighets uppenbarelse. -Saliga ären I, om I för Kristi namns skull bliven smädade, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar då över eder.(1 Petr 4:12-14)
DEN SOM INTE vill acceptera det Guds ord talar till undervisning när det gäller familjelivet, går miste om en viktig dimension i livet. Äktenskap och familj är den dyrbara förebild vi har i tiden för att lära oss förstå den förtroliga gemenskap Gud vill ha med människan. Den treenige guden inblåste sin livsande i människans näsa när han skapade henne till sin avbild, till man och kvinna, för att det ända från början skulle finnas en förkroppsligad aning om den härlighet som väntar den som blivit himmelrikets medborgare.Till församlingen i Efesus skrev Paulus om familjelivet som grundsten i församlingslivet. (Ef 5:21-33)Naturligtvis är ett sådant bibelcitat hopplöst omöjligt att försöka förverkliga i vår tids kristna församlingar, där världens ande råder. Där man erbjuder effekter, njutning och uppmuntran till självförverkligande, för att inte medlemsantalet ska krympa.
JAG FÖRSÖKER HÄR skriva en helt omöjlig artikel. Vi lever i en tid med så förvända värderingar, osunda, perverterade begär och hetsande propaganda för allt som man kan njuta av i tiden. Men få vill lyssna till vår Frälsare Jesus Kristus, som kallar oss att gå vetekornets väg. Att ge upp vårt eget, att vända ryggen till den onda världens livsstil och söka Guds vilja. Att samla skatter för himlen, att fästa blicken på Jesus Kristus, att tänka på honom och vandra i anden, så att vårt liv blir en skörd för evigheten.

Från fängelsekund till Herrens vittne

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 21:08:00 +0000

Vittnesbörd av Igor Serov

Jag vill gärna berätta en av de underbaraste berättelser om frälsning i Jesus Kristus som finns. Hoppas att detta vittnesbörd tjänar till att styrka er.
Det står i Hebréerbrevet att Jesus Kristus är densamme i går, idag, så ock i evighet. Han är densamme som förr. Också idag får vi befrielse, frälsning från syndens makt i Jesu namn. Människor kommer ibland och säger: Låt oss se ett under, så ska vi tro. De förstår inte att det verkligt stora undret som äger rum, är när en syndare blir frälst genom Jesus Kristus. Vi vet att Herren idag såsom förr räddar människor som annars var bestämda för död och undergång. Han renar genom sitt blod och ger evigt liv. Prisad vare Herren!Alla har syndat, säger Guds Ord. En del har gjort många, andra ännu fler synder. Jag har gjort väldigt mycket synd. Jag tror att jag var ett särskilt aktat instrument i djävulens händer till att utföra dessa synder. Men Herren ryckte mig ur denna dödssnara, han renade mig, han reste mig upp. En stor del av mitt liv, nästan tio år tillbringade jag i olika fängelser. Jag ser kanske inte ut som en sådan bandit idag. Första gången kom jag i fängelse som artonåring. Sedan upprepades detta några gånger. Varje gång jag hamnade i fängelse, tänkte jag: det här måste bli sista gången. När det sedan hände igen, kunde jag inte begripa vad det var som hänt. Varför hamnade jag i fängelse ideligen? Flera gånger, när jag gick in genom fängelseportarna, lovade jag mig själv att det inte skulle upprepas, det här skulle bli sista gången. Jag drömde mycket om att på något sätt kunna ändra livet och få lugn och ro. Men till min egen förvåning hamnade jag åter igen i fängelset. Jag vet inte vad som skulle ha hänt, och hur många gånger jag åter skulle ha fått vara med om att hamna i fängelse, om jag inte hade mött Herren Jesus Kristus.
Jag är född och uppvuxen i Litauen, men mötte Jesus i Norge. Ett intressant faktum är att jag mötte Kristus genom en svensk broder. Jag fortsatte på frälsningens väg och växte till andligen bland bröder och systrar i Sverige. Även då jag var i frihet, så jagade polisen mig. Detta tillsammans med att en del maffiagrupper sökte efter mig, gjorde att mitt liv var i fara. 1990-talet i fd Sovjet var en tid av inbördeskrig mellan olika maffiagrupper. Det var tio års laglöshet. Såväl i den brottsliga världen, maffian, som i polisorganisationerna, var praktiskt taget alla indragna i brottslig verksamhet. I detta inbördeskrig dödades över tjugo personer som jag själv kände. Flera gånger var jag själv nära att bli dödad, men jag kom undan. Det har möjligen göra med att Herren räddade mig.I den situationen fattade jag beslutet att lämna Litauen - maffian och allt. Jag begav mig till England, och tänkte att jag skulle börja ett nytt liv där. Jag började med ett tungt byggnadsarbete, och tänkte att jag skulle kunna leva som alla andra. Jag ville inte dö och jag ville inte sitta i fängelse, men visste inte hur jag skulle kunna förändra mitt liv. Jag visste inte då att det var möjligt endast genom Jesu Kristi blod. Jag föreställde mig att det var möjligt att förändra livet genom att bara flytta till ett annat land. Jag fattade inte att min livssituation berodde på synden, och jag kunde inte fly ifrån mig själv. Efter två månaders vistelse i England befann jag mig i en grupp människor, och upptäckte att vi satt och förhandlade om att köpa vapen och göra brott. Det dök upp engelska företagare som på ett eller annat sätt var knutna till maffian. Jag undrade hur det kom sig att dessa fabriksägare ville ha kontakt med så smutsiga ting som maffiaverksamhet. Jag fattade inte att synden omfattar både rika och fattiga. Under min flykt bort begav jag mig vidare från England till Tjeckien. Där vände jag mig till myndigheterna och bad om hjälp. Jag hade familj; hustru och en nioårig dotter. Min familj kom överens med mig om att vi skulle vara tillsammans. Det var inte lätt. Det är en sak att ta ansvar för sig själv, en annan att också svara för närstående. Vi kom till ett flyktingläger i Tjeckien. Det var en miljö som liknade ett fängelse. Där uppstod konflikter; där fanns tjetjener, ukrainare, och andra med olika viljor. Det var en tid med mycket problem. Jag vill berätta för er det intressantaste; vad jag mitt i dessa svårigheter fick uppleva. På min väg hände sällsamma ting som jag lade märke till och undrade vad det var. De tjeckiska myndigheterna avslog min begäran om asyl, jag måste lämna landet och visste inte var jag skulle ta vägen med familjen. Jag kunde inte återvända hem, för där väntade antingen många år i fängelse eller död. När jag var i denna situation att jag undrade vad jag skulle ta mig till, så fick jag ett svar av Gud. Det var som om en kraft tog tag i mig i det läget, och jag liksom fördes in i en ruin av en tidigare sovjetisk militärbas i Tjeckien. Jag såg där på väggen en stor karta. Den var till stora delar bortsliten, men det fanns ett fragment kvar - det var Norge. Jag sa till min hustru: vi måste bege oss till Norge! Idag vet jag att det inte var en tillfällighet. Där hade Herren förberett två personer som vittnade för mig om evangelium. Genom dem kom jag att lära känna Jesus Kristus. Därför är jag idag inte en bandit, men en på Jesus Kristus troende! Pris ske Gud, han utför ofattbara ting!
När jag var i Norge hade vi möten och olika nationaliteter samlades. Jag tyckte det var underbart att få vara ibland troende, och tänkte att här skulle jag nu bli kvar och bo i Norge. I lugn och ro. Men en dag förändrades allt, det formligen sprängdes. En morgon kom norska poliser och satte på mig hand- och fotbojor. Tillsammans med familjen kördes jag en lång väg, genom Sverige och till Karlshamn, där jag sattes på färjan till Litauen. Jag kunde inte fatta vad som hände. Jag hade haft en föreställning om att livet med Jesus skulle vara härligt och utan problem. Men nu kom jag plötsligt att befinna mig på väg tillbaka till fängelse. Jag hade i alla fall kommit till tro på Gud, och tänkte: om Gud tillåter det här, så kan det bara lända till något gott. Rent mänskligt visste jag att ett fängelsestraff på minst tolv år väntade mig. Det skulle innebära att jag förlorade min familj under denna fängelsetid. Jag visste inte hur Gud skulle kunna hjälpa mig, men jag visste ändå att han skulle hjälpa mig. När färjan kom fram till Litauen stod polisen och väntade på mig. De arresterade mig direkt. Det var naturligtvis ett svårt ögonblick. Min dotter grät och bad polisen att släppa pappa. Det var en prövningens eld. Idag förstår jag att Gud sände mig till fängelset och lät mig uppleva denna prövningens eld för att jag skulle komma dit jag är idag. Jag var nu i fängelse, inte som bandit, men en på Jesus troende. Då blev situationen den att i fängelset befann sig inte mina vänner, utan fiender. De smidde hela tiden planer att på något sätt orsaka mig ont. Samtidigt visste jag att inom polisen smiddes också planer. Jag kände till mekanismerna. Det ”ordnades” så att jag hamnade i en cell där människor hade aids. Jag visste att de hade kontakt med polisen, och hade planer på att förmå mig ta en spruta och så få aids. Men Gud var där och Gud hjälpte. Han påverkade deras hjärtan, så de släppte tankarna på att försöka få mig att injicera blod som var smittat med aids. Det ledde till att de slutligen vädjade till mig att bedja för dem. Det var alltså inte utan mening alla dessa svårigheter kom. Hans Lindelöw hjälpte mig mycket, han skrev brev till myndigheterna angående min situation. Min käre broder Hans till och med besökte mig i fängelset, prisat vare Herren!Istället för att tillbringa tolv år i fängelset, som jag fruktade, kom jag att stanna endast sju och en halv månad där. Det var helt ofattbart när jag fick höra domen att jag inom en vecka skulle bli fri. Flera poliser menade att jag betalat stora pengar eller på något annat sätt fått tumme med domarna. Många tror inte att detta stora under skedde genom Guds försorg. Men Gud gjorde undret. Ingen kan hjälpa såsom Herren. Något av det mest intressanta var att människor inom denna korrumperade poliskår, även höga poliser som hade möjligheter att krossa mig, de blev rädda. De förstod inte vad som hände, de greps av fruktan när de såg hela händelseförloppet, att det osannolika hände och Gud befriade mig. Jag vittnade för dem: jag tror på Gud, och Gud har hjälpt mig. De blev rädda. Till slut var det en av de högsta polischeferna i staden jag bodde som kom till mig, och bad mig att inte göra honom illa. Han sa: jag har bara ett år kvar till pensionen! Jag sa: jag kan inte göra dig något illa. Jag är ingen, men Gud är allt. Och jag rådde honom att vända sig till Gud. Under denna korta tid var det något Gud uppenbarade för mig. Jag vill dela med er det Gud uppenbarade för mig i fängelset. Det är viktigt. Vi återvänder till 1989. Jag var då 19 år och hamnade i landets värsta fängelse. Jag var inte troende. Det var under sovjettiden, denna ateistiska tid. Då såg jag en märklig syn. Jag såg mig själv i färd med att predika om att vi levde i yttersta dagarna. Jag vände mig till människorna, predikade för dem och grät. När jag vaknade, berättade jag det för dem som låg bredvid mig i cellen. Tillsammans skrattade vi åt min dröm, som ett skämt. Men det var en ovanlig syn, för allt blev kvar hos mig. Jag förstod att detta kunde jag inte bara avfärda. År 2000 var jag åter i fängelse, då jag redan kommit till tro. En dag var vi i fängelsets källare, omkring tjugo personer i en sk transitcell. Det var kallt och det fanns råttor där. Man tillbringade någon natt där för att sedan forslas vidare. Vi satt några tillsammans och samtalade. Jag talade om Gud och vi drack te. Då lade jag märke till en person som betraktade mig länge. Jag tänkte att han hade något psykiskt problem. Så kom han fram till mig och sa att han måste berätta något. Ja, berätta då, sa jag. Nej, sa han, det här måste jag säga enskilt så att ingen annan hör. Jag uppfattade det som om han verkligen var en människa med psykiska problem, men följde med honom. Då sa han till mig: -Änglarna har gett mig uppdrag att säga till dig att tiden är kort och Herren kommer snart. Jag hade väntat mig att han skulle säga nästan vad som helst, men inte det. Jag frågade då: -När händer det här? -Mycket snart. Det finns litet tid, därför måste du ta vara på tiden att predika evangelium. Sedan kom broder Hans och besökte mig och Gud ledde alltsammans och ändrade människors hjärtan så jag blev fri och kom så till Maranataförsamlingen i Stockholm. För mig var det något sällsamt att Gud ledde mig till en församling som sett som sin uppgift att tala om Jesu snara tillkommelse. Det var alltså tre ting som lade sig tillrätta. Först synen jag såg att jag predikade om den yttersta tiden. Därefter den människa jag trodde var sjuk, som talade om Jesu tillkommelse. Och så förde Gud mig till en speciell plats, Maranataförsamlingen i Stockholm. Det finns många kristna församlingar. Men inte alla talar om Jesu snara tillkommelse. Somliga till och med förnekar att Herren kommer. Mycket få ägnar sig åt att tala om att tiden är kort och att Herren kommer. Herren förde mig alltså till denna församling där kom för tredje gången att understryka att Herren kommer. Det ligger på mitt hjärta, jag måste få dela med er att tiden är kort. Vi vet inte vilken dag Jesus kommer tillbaka. Änglarna känner inte till stunden. Men vi vet att alla tecken talar om att Herren kommer, vi måste vaka. Vi måste leva och vandra på ett sådant sätt att Herren skulle kunna komma inom en timme. Vi måste ha klart att vi verkligen har försonats, förlåtit alla, att vi inte har hårdhet i hjärtat. Vi måste ödmjuka oss och be om förlåtelse om vi sårat någon. Vi vet inte när tiden är slut. Gud välsigne oss, och hjälpe oss att stå inför honom, rena och obefläckade. Herren kommer!

Låt dig inte blindvis bortföras

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 21:07:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen

I 1 Kor 12 står i rubriken: Om Andens olika gåvor och deras rätta bruk. -Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme. Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme. Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla. Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta. -Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål. -Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva. Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus. -Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. (1 Kor 12:4-13)Litet längre ner i kapitlet ser vi ju hur dessa Andens gåvor verkar också genom kroppens lemmar, och det heter från v 27: -Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån. Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål. -Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar? Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda? -Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg. (1 Kor 12:27-31)
Här finns en mycket detaljerad undervisning om Andens verk med avseende på gåvor och nådegåvor. När Bibeln poängterar detta åter och åter är det naturligtvis mycket angeläget. Då måste man fråga sig: Kan inte detta fungera utan denna helt speciella, unika utrustning? Jag ställer frågan för att det ser faktiskt ut som om vi tror det. Vad har vi för förväntningar på en församling? Varenda människa representerar en värld av idéer, tankar, känslor, uppfattningar och erfarenheter. Vi har våra rötter varifrån vi hämtar näring för våra idéer och uppfattningar, vare sig de är profana eller religiösa.
I Johannes evangelium säger Jesus kategoriskt en sak som vi kan påminna oss i detta sammanhang. -Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn. (Joh 1:12)Det är alltså frågan om något som börjar vid en speciell tidpunkt och leder fram till en bestämd upplevelse. Vi läser vidare: -Och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.(Joh 1:13)Observera detta! De har blivit födda, ej av någon mans vilja. -I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. (Gal 5:13)I detta bibelord möter vi oförenliga motsatser. Det ena är fråga om Ande, det andra är fråga om köttet: -Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken. Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra. (Gal 5:14-15)Det verkar nästan som om Paulus talar till kannibaler. Även på det andliga området finns den fruktansvärda verkligheten som visar sig nu och då - alldeles för ofta - att man har en fientlig attityd där man kan göra sig riktiga skrovmål och äta ifrån varandra glädjen, man kan äta ifrån varandra friden, tron, osv.Kanske vi utan att förmå fatta innebörden av det vi gör, skadar andra, och framför allt skadar Guds verk. Denna mentalitet är inte alla gånger så lätt att spåra, för den skaffar sig alibi. Den förkläder sig. Därför blir den så svåråtkomlig. Den ser nästan ut att utgöra den utomordentliga kärleken bakom det man säger och gör, bakom handlingsmönster och beteenden. Det är förfärligt att vi kan vara så grymma. I Jesu namn, under sken av att vara fyllda av den helige Ande och att vi tjänar Gud. Det är kanske ingen risk att vi vill ta ett eldvapen i vår hand och avliva någon vi tycker illa om. Men vi har andra vapen. Den lilla lemmen tungan har mördat många fler än all trotyl och allt stål i världen. Man kan avliva trossyskonen därigenom att man berövar dem deras andliga hälsa och frid. Ju mer ambitiös man är, dess större är riskerna att man begår just dessa olustiga och förfärliga handlingar. Man bör faktiskt sitta ner och begrunda detta väldigt allvarliga förhållande att vi kan bli redskap för orättfärdigheten, verktyg för ondskan. Fastän vi bekänner oss vara kristna kan vi personifiera ondskan. Det kan faktiskt vara så att vi ställer oss i vägen för dem som vill gå Guds väg, med den välmenta avsikten att vi vill beskydda eller försvara dem och hindra dem från att lida någon skada.
Det står i 1 Kor 12 att Gud har ett högt mål med församlingsgemenskapen. Om det inte finns en strävan att uppnå detta mål, så löper vi risk att istället förverkliga alla dess motsatser. Blir vi inte uppfyllda av den helige Ande så att vi blir bärare av Andens gåvor, så kommer andra krafter att behärska, dominera och använda oss. Och får vi inte det bibeln kallar Andens frukt, så är det helt uppenbart att vi har köttets gärningar. Antingen förfinade och kultiverade eller primitiva. Om inte Herren får ta itu med och hjälpa oss alla, så finns inget hopp. Det är bara den helige Ande som kan hjälpa oss.Jesus gav en oerhörd undervisning då han berättade om ett regimskifte då någon som var stark blev utdriven av en starkare. Detta handlar om makter, som inte är förkroppsligade, men personifierade andar. Då de blivit utdrivna, ger de sig ut i öknen. Det äger rum en märklig maktförskjutning då en människa blivit befriad ifrån det hon bär i sitt väsen och de onda andarna drivs ut. Jesus säger att dessa makter ger sig ut och mobiliserar sina styrkor för att återerövra förlorade territorier.Det är många kristna idag som faktiskt varit med om den här situationen så konkret, så man kan säga att det skett, inte ett andebyte, men en infiltration. Det är mycket obehagligt. Man bör nog ha en bönenatt innan man tar upp såna här frågor, så man får riktigt ordentligt tänka in i de djupa, allvarliga sammanhangen, och verkligen spegla sig själv i ordet, för att ta reda på under vilkens inflytande vi står.Det är nödvändigt att vi blir medvetna om att det finns en risk att vi genom oförsiktighet eller genom att vi är oaktsamma blir offer för onda makters spel. ”Bevara genom den helige Ande vad som blivit dig anförtrott." Det är alltså fråga om att bevara genom den helige Ande. Det är faktiskt fråga om att vi under hela vandringen behöver Andens ljus, Andens vägledning och hjälp. Vi behöver det avslöjande ljuset genom profetia och uppenbarelse, så att vi inte går fel och blir bedragna, kanske hamnar i ett religiöst sken eller ett system. Det är angeläget att vi förblir i Honom, så vi kan bevara det som blivit oss anförtrott.
Nu ska jag nämna något som kan verka löjligt, men det visar på vårt sätt att uppträda utan att reflektera. I 1 Kor 12 läser vi från första versen: -Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig. I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna. Världsanden förvandlar personligheten till ett medium, en formbar deg. Det saknas en stålsatt vilja. Detta är det typiska för den människa som löper risk att bli en massprodukt, en massmänniska. Det gäller väldigt små saker som vi aldrig tänker på, men okritiskt förkroppsligar. Vad betyder de kläder vi sätter på oss? Den frisyr vi har? Kan det yttre beteendet säga något om mitt andliga liv? Det är frågor man har rätt att ställa. Om jag har ett undertryck i mitt inre, kommer hela omgivningen att utgöra ett övertryck, som formar mig. Jag tar efter det allmänna mönstret och beteendet, utan att tänka på att detta kanske är inspirerat i Paris - och varför? Mode, var kommer det ifrån?Och idoldyrkan som människor hänger sig åt, beundran av fysiska prestationer eller framstående personligheter, kändisar. Det blir en form av tillbedjan. Vi applåderar deras prestationer, och tänker inte på att det här egentligen är religion. Jag har den här frisyren, inte för att den är klädsam och vacker i första hand, utan för att den är modern.Vi kan överföra det på andra områden. Vad är det som gör att vi blir attraherade och fascinerade för att inte säga paralyserade av olika musikstilar? Det behöver inte vara rock, det kan vara klassisk eller annan musik. Människor bryter upp från gamla mönster helt plötsligt och accepterar nya. Man blir förvandlad; mentalt och i personligheten av exempelvis musik, konst och frisyr. Man börjar kanske med ringar i öronen. Det är inte oskyldigt. Det är inte bara en anpassning till ett mönster, det är en identifikation. Man identifierar sig med dem som beter sig ungefär likadant. Det är något gemensamt i mönstret, och då måste man ta reda på vad det härleder sig ifrån. Gud har gjort oss sådan han vill ha oss. Han ville inte att vi skulle sätta på oss en massa skrot, utan han vill att vi ska bli uppfyllda av den helige Ande. Han vill inte att vi skulle likbildas med antikrist och världen, han vill att vi ska bli lika Herren Jesus Kristus.
Jag måste försöka förklara detta så att människor förstår att det inte är gammalmansreflexioner, utan det här är faktiskt en skrämmande verklighet. Du har inte en speciell frisyr eller hänger på dig en massa skrammel för att det är snyggt. Det finns andra orsaker som du inte är medveten om. Det otäcka är att du blir ett medium, som kommer att förkroppsliga energier, idéer och inspirationer. Om du visste av deras närvaro, skulle du säga fy och med hela din varelse ta bestämt avstånd ifrån dem. Du upptäcker inte att du bär dess märke, dess kännetecken. Om någon pekar på detta, brukar det oftast sluta med ett gräl. Då kommer kannibalismen fram. Då börjar man äta av varandra friden och glädjen. Och då blir det ena värre än det andra.Det är ingen mening med att försöka slita av människor sådant de är förälskade i. Då upplever de sig kränkta och måste försvara det. De blir heller inte ett dugg bättre kristna för att de tar av sig sådana saker, det är bara det att de får då möjligheter till en annan inriktning för sitt liv, sitt tänkande, sitt handlingssätt och kanske skaffa sig helt andra ideal!Okunnigheten är massiv. Det är synd att människor ska ge sig ut i livet utan barlast. De har de högsta ideal och underbaraste förväntningar, och upptäcker att de blir grundlurade. Ta reda på vem som stått modell för din klädstil. Kan det finnas släktskap med idolerna, avgudarna eller de mer eller mindre tillfälliga inspirationerna som träder fram i modena? Modenyckerna som kommer och går är inte till för att göra ditt utseende bättre, men att förvandla dig till en konsument. Du ska köpa; ge utrymme för fåfänglighet. Därmed förslavas du och blir ett offer för dessa krafter.
Vi läser 1 Kor 12:1: -Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig. Du skulle egentligen stryka ett tjockt streck under dem. Det vill säga, de som har andliga gåvor skiljer sig på fundamentala punkter från allt det som råder och härskar i världen.Tro inte att det här handlar bara om kvinnorna. Männen har inte en sådan andlig resning att de inte påverkas av modenycker. Det slår igenom på alla områden. Jag vet att predikanter numera inte talar om sånt här. Varför skulle man dra över sig mer obehag än nödvändigt. Man vill ha goda och glada vänner och önskar alla gott. Men ligger faktiskt inte ont i det jag nämnt, utan ett erbjudande från Gud att komma ur degen. Han vill göra oss till personligheter, till kristna karaktärer. Här finns hos oss alla en viss brottningskamp. Vi vill ta oss ur ett visst mönster och inte vara på ett visst sätt bara för att man är kristen. Man vill bli fri, men förstår inte att man drar på sig något annat som till sina konsekvenser inte självständiggör den stackars människan, men tvärtom reducerar henne till en kopia av alla andra vidriga kopior i världen. För att vi ska kunna bli sanna, hela människor, behöver vi bli uppfyllda av den helige Ande. Det finns en underbar väg för Guds folk, och det är att bli uppfylld av den helige Ande.
När Jesus säger ”I haven djävulen till eder far”, så är det uppenbart att han talar om ursprung. Just på grund av ursprunget visar sig arten. Människa, vem är din far, vem har fött dig? Du har en natur genom födsel. Den har du inte tränat fram, den är organisk. -I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han är lögnens fader. Allt han säger är lögn. Jesus säger inte att Satan inte kan tala sanning. Allt han säger är lögn. Inte för att alla ord han säger är felaktiga, men därför att han har lögnens ande. Hans natur gör att även det som kan låta fint och riktigt är lögn. Det blir aldrig sanning, når aldrig upp till sanningen, för han är lögnens far som lever i lögnens värld och föder lögnens barn. Jesus säger vid ett tillfälle ”I huggormars avföda"’ Att en predikant kan säga till sina åhörare! ”Ni har djävulen till er far.” Den predikanten har ingen framgång på jorden. Han blir inte någon populär riksevangelist, utan blir nog ganska ensam - om han överlever. Jag är rädd för att vi aldrig konfronteras med Guds Ord. Vi får imitation, dålig kopia. Vi byter ut guldet mot koppar, och putsar på kopparen, men den blir aldrig guld. -I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna. Här har vi vad vi skulle kunna kalla ”viljelösa mähän”. Varför inte vara ärlig och säga som det är? Du måste våga tala sanning. Varför tala lögn och försöka göra något fint och tilltalande av det som egentligen är ont? Varför försöka göra det till något beundransvärt, det som är avskyvärt? Vad är det för bilder du sätter upp på väggen i ditt rum? Det kan vara bilder på mamma, pappa och syskon, då må det vara hänt. Men när du sätter upp bilder på på den moderna tidens idoler, då är det inte oskyldigt. Då är du redan påverkad, de utövar ett attraktivt inflytande på dig hur vidriga de än ser ut. De nöjer sig inte med att du får visuella intryck som du ser och beundrar. De vill påverka och ge dig hörselintryck, så du blir helt blockerad för andens rike och Guds ord.Du är fånge i ett järngrepp. Det släpper inte genom att du försöker förfina och byta ut idolerna. Du måste få en Frälsare. Dessa krafter övervinns inte genom tillsägelser eller regler. Du måste få en annan inneboende kraft, den helige Ande, som framställer denna verklighet så förskräcklig som den är. Varje idol du har på väggen, hindrar dig att se Jesus. Antingen gör du sällskap med Herren Jesus Kristus in i himlen, eller så gör du sällskap med idolerna rakt i avgrunden. Däremellan finns ingen bro som överbryggar svalgen.Jag är förskräckt när jag ser föräldrar vara slappa och släppa in detta i sitt hem. Rätt vad det är kommer denna närvaro av symbolerna att stråla ut den ande som fött och skapat dem. Du kommer att ha dem med i hela familjen. Antingen det är vardagsrum, sovrum eller barnkammare så kommer den anden att skada så mycket, att människorna som påverkas förvandlas till likhet med förebilderna.
Vi läser i Uppenbarelseboken om vilddjuret, att han förmådde hela jorden att tillbedja vilddjurets bild. Till sist börjar bilden tala. Det är principen. Det börjar med en bild som gjuter sig fast i människans inre, och så börjar bilden tala ur människans inre.För att vinna seger måste vi få den helige Ande. Får vi inte den helige Ande, så är vi olyckliga, förlorade. Tänk att tapetsera sitt rum med svin! Förhärliga det sämsta som finns. Istället för oskuld och renhet får vi smuts, råhet, brutalitet, egoism, feghet. Svin istället för Lammet. Vi behöver sannerligen bli uppfyllda av den helige Ande, om vi ska bli bevarade som art.Varje människa har en livstörst som hon inte kan släcka. Vi vill göra något, vi vill bli något. Utbuden är många, och vi kastar oss över det ena efter det andra, och tror att det här kan vara ofarligt. Plötsligt upptäcker vi verkningarna. De kommer inte just när man dricker, de visar sig senare. Därför är det så nödvändigt att göra klart för framför allt unga människor att det finns en kärlek som ter sig hård och sträng, men som ser verkligheten och är förekommande, förebyggande och förutseende. Lycklig den man och kvinna som möter denna kärlek som är uttalad i Guds ord, så han hör signalerna från en oförstörd, obesmittad värld.Vi måste konkretisera oss och se att den helige Ande är till för att uppfylla oss och lysa upp vår väg så att vi når målet. Vad är målet? Vad ska jag leva för, om jag inte lever för Jesus? Vad är det för mening att vara här, om inte himlen väntar!
-I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna. Här beskrivs den mediala människan som existerar i världen och som så lätt påverkas och influeras av tidsandan, den ande som härskar i världen.I Efesierbrevet finns en oerhört levande beskrivning på dessa enorma verkligheter och skillnader: -Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt. (Ef 2:1)Det handlar om en vandring i ogudaktighet och missgärningar. Det är en väg, en rörelse, ett mål. Det talas om döden. Vi tänker oss döden som en overksam och kraftlös fiende. Tro det inte för ett ögonblick. Dödens krafter verkar, formar och driver. Det en människa sysslar med utanför Herren Jesus Kristus är inte oskyldigt. Det är inte heller oskyldigt då hon på ett eller annat sätt försöker göra sken av att hon är god. Död leder aldrig till liv. Död åstadkommer aldrig hälsa. Död förnyar aldrig. Död kan aldrig åstadkomma något förblivande. Döden är ett välde. Bibeln talar om att dödens välde har ett rike. Dödsriket.Vi lever i tiden och står under inflytande av dödens krafter som härskar bland de döda. Det här är fruktansvärt allvarligt, eftersom inte människan förstår se skillnad mellan död och liv. Hon tror att hon lever, men hon är död. Hon tror att hon är upplyst, men lever i mörker. Hon lever i ett så kompakt mörker, så att hon saknar allt hopp för evigheten. Det kan vara bedrövligt att sakna hopp i tiden. Men tänk att sakna hopp för evigheten. Då är det mörkt.Det är välsignat att vi övergått från döden till livet, från Satans makt till Gud, från mörkret till ljuset. Varför ska vi då dagtinga med den värld som inte gör något annat än utsläcker liv? Varför ska vi dagtinga med de makter som inte vill något annat än plåga sönder den tro och det hopp som gör det meningsfullt leva, verka och fungera genom den helige Andes kraft och smörjelse? -Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma. (Ef 2:1-2)
Det står i bibeln att vi ska rädda dem som släpas bort till avrättningsplatsen. Det handlar om fångar som släpas bort av fursten över luftens härsmakt. Den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma. Vi har ingen chans med våra egna resurser och krafter, vår kapacitet, vår ungdomlighet eller vår erfarenhet till frälsning, befrielse, människovärdigt liv. Vi har ingen chans till en himmel, ett paradis utan Jesus Kristus. Och Jesus ser vi inte, vi förstår honom inte. Det är heller ingen som informerar oss om Jesus. Den andemakt som är verksam i de ohörsamma mobiliseras för att ge oss desinformation om de himmelska tingen, vilseleda oss för att föras bort från Gud. Vi ser inte den härlighet som strålar ut ifrån honom. Vi har ingen chans att komma tillrätta med egna och andras problem om vi inte kommer till denna upplevelse då vi blir födda av den helige Ande, fyllda av den helige Ande och förnyas i den helige Ande. Det sker genom Guds eget ord.Att bli uppfylld av den helige Ande är inte en lyxupplevelse för vissa priviligierade och speciella Guds gunstlingar. Det är en absolut nödvändig erfarenhet. Har vi inte överflödslivet kan vi inte leva som kristna. Har vi inte olja i både lampa och kärl så kommer vi att lämnas kvar då de som är redo går in.
Vad som måste sägas om och om igen så att man inte blir vilseledd är detta: -I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna. Läten eder blindvis föras bort! Jag har fördelen att jag kan se - se ett annalkande hot, en fara. Jag kan se en rövare, och möjligen gardera mig. Men om man låter sig blindvis föras bort, då är man fånge. Sådan är människans situation. Hon ser inte, kan inte orientera sig i rummet, kan inte gardera sig, har inga möjligheter. Så möter hon en överlägsen motståndare som är mycket dugligare och starkare än hon. Så blir hon omhändertagen och hela världen är i den ondes våld. Människan är våldtagen av satan. ”Tjuven kommer allenast för att stjäla, slakta och förgöra. Men jag har kommit för att ni ska ha liv och över nog”, sa Jesus. Det är den fundamentala skillnaden.Människan har en fiende som förfogar över alla de resurser som behövs för att nedgöra Guds egenskaper och avbild i henne, och förödmjuka henne till slav under dödens välde. Stolle, vill jag skrika ut till den som förblir i detta mörker. Dåre, ropar jag till den som inte tar emot budskapet. Bilderna på väggen avslöjar något som finns i ditt väsen av detta dödens välde. Det kan också vara andra saker. Bilderna på kläderna du bär, kan också på sitt sätt betyda identifikation med någon eller något. Men vi låter oss inte blindvis föras bort till de stumma avgudarna. -Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: ”Förbannad vare Jesus”, så kan ej heller någon säga: ”Jesus är Herre” annat än i den helige Ande. (1 Kor 12:3)Tänk att det finns möjligheter att bli uppfylld av den helige Ande och upphöja Jesus till Herre. Se till att bli uppfylld av den helige Ande - och du blir vacker. Hela hemligheten ligger i den inneboende utstrålningen av försoning, frid och glädje. Du får en oerhörd utstrålning då du överflödar av andligt liv. Du blir nog inte särskilt tuff om du blir fylld med den helige Ande, men du blir ödmjuk - det är bättre. Då kommer du inte att kräva din rätt med så enorma ambitioner. Tvärt om kommer du att uppleva hur kärleken hjälper dig klara av att bli förorättad. Du blir inte en modedocka. Inte heller en allmänning. Du blir Kristuslik. Det är viktigt i denna tid. Det sker inte på något annat sätt än att bli uppfylld av den helige Ande. Allt det köttet kan prestera, leder till motsatsen, nämligen död och söndring. Men Jesus är här och fyller oss med sig själv för sitt namns skull.Försök nu inte med några yttre åthävor att bli bättre, men tala med Herren. Låt Ordet sjunka ner i ditt hjärta. Börja inte med all möjlig yttre, taktisk anpassning. Men bli fylld av den helige Ande, så du kan tjäna Jesus i denna tid. Ty då kommer bekännelsen att bli i den helige Ande: Jesus är Herre. Och det är något annat än den världen har, då den försöker använda Jesusnamnet på sitt sätt.Amen.

Glädjens budskap!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 21:06:00 +0000

Appell av Ulla Näsholm

-Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar, och många blinda fick sin syn tillbaka. Han svarade dem: Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. ( Luk 7:21-22)
Jesus uppenbarade sin makt och härlighet, han bevisade sig vara den han sagt sig vara – Messias som Gud sänt att befria sitt folk.Johannes döparen blev sänd att bereda vägen för Guds Son, han var rösten av en som ropar i öknen, han var den som beredde sitt folk – Guds egendomsfolk – att ta emot den utlovade frälsaren. I öknen predikade han ett omvändelsens och bättringens budskap till folket som kom i skaror och lät döpa sig av ökenprofeten.Johannes, Guds nasir, döpte också Jesus och upplevde hur Guds Ande sänkte sig som en duva över Jesus…Uppdraget Johannes fått var slutfört, Kristus hade kommit, efter år av intensiv väntan, forskande i skriften – löftet var infriat. Jesus hade kommit och han demonstrerade sin kärlek och kraft till sitt folk…Johannes hörde om vad Jesus gjorde och sände ett par lärjungar för att höra om han var den som skulle komma eller om de skulle vänta någon annan. Jesus höll just på med sitt verk, att förkunna glädjens budskap för de fattiga, resa upp lama, bota sjuka etc. Svaret Jesus gav var: -Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. **
Hedningar och judar** Jesus är i verksamhet för att göra de heliga skickliga för sitt verk, så att människor får höra om Guds försoning och att den omfattar alla – inte bara judar, utan också hedningar. Alla ska höra evangelium som är en Guds kraft till frälsning.”Varför gick ni ut?” frågade Jesus sin samtid, de som kommit för att lyssna till Johannes. Var drivkraften att få del av Guds uppenbarelse i det nya som Jesus Kristus kom med, ta del av Guds helighet och rättfärdighet och i sanning leva och vara den högstes tjänare, Jesu Kristi lärjungar?Var fanns människorna, som vägledda av Johannes Döparen kom för att löftet om Guds Sons ankomst skulle uppfyllas, var fanns alla dessa när profetian uppfylldes? ”Han kom till sitt eget och hans egna tog inte emot honom”, säger bibeln. -Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. (Rom 11:25)När hedningarna i fullt antal har kommit in, skall Israel bli frälst, få ett nytt erbjudande som de bejakar och så skall hela Israel bli frälst på en dag!I evangeliska kretsar menar man att Jesus Kristus skall komma igen när ”hedningarna i fulltalig skara” kommit till tro. Under ett bibelstudium nämnde predikanten uttrycket ”en fulltalig skara…” Det betyder inte nödvändigtvis mängd eller ett visst antal, uttryckte han. Det slog ut en vägg – minst – och öppnade nya perspektiv i nya tankemönster. Jesus kan komma precis när som helst! **
Gör efter mönsterbilden** Bibeln är en sammanhängande bok. Nya och Gamla Testamentet hör samman, det är Guds frälsningsuppenbarelse för människan. Hebréerbrevet säger att Gamla Testamentet är en skuggbild, den verkliga bilden eller verkligheten finns i Kristus, som träder fram i Nya TestamentetLagen gavs till Mose, det var han som förde Israels barn ut från slaveriet i Egypten. Gud själv ledde dem och fram till det utlovade löfteslandet anfördes de av Mose. Som lagens representant kunde han inte leda dem längre än till gränsen av löfteslandet.Landet är en bild på Jesus Kristus och det blev Josua som ledde folket över floden Jordan och vidare in i landet.Mose fick dock vara med och efter Guds anvisningar göra ett tabernakel. Det skulle bli en uppenbarelseplats för Guds härlighet och det var viktigt att noga följa de anvisningar Gud gett. ”Se till att du gör efter mönsterbilden”, manade Gud Mose.Uppmaningen kommer igen i Hebréerbrevet – göra efter mönsterbilden, och där gäller det församlingen som ska göras efter Guds egen ritning. I Nya Testamentet var det främst Paulus som på ett särskilt sätt fick uppdraget att kanalisera Guds hemlighet – församlingen – till de människor som tagit emot Guds ord till frälsning. Vi läser Ef. 4:1-16: -Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. -Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: En kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla. Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut. -Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. Detta ord ”han steg upp” vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. -Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. -Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. -Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. Från honom får hela kroppen sin tillväxt. -Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.
Sanningens grundval Tabernaklet i öknen måste konstrueras efter Guds ritning och modell. Varje detalj måste fogas in i sitt rätta sammanhang och varje levit hade ansvar för sin del. Helgedomen bars av prästerna från plats till plats – om inte allt var i sin ordning kunde inte Guds folk fungera. Utan Guds uppenbarelse var de som vilket folk som helst, men Gud hade tagit ut dem, gett dem tabernaklet där Guds härlighet fanns.De omgivande folken anade aldrig den härlighet och prakt som fanns under den anspråkslösa ytan. Kostbara tyger, pärlor, guld, silver, koppar, dyrbara stenar användes till föremålen och utsmyckningen i ökentemplet. Om Gud skulle uppenbara sig för sitt folk måste tabernaklet göras efter den mönsterbild Gud gett. För att fungera på rätt sätt och leva avskilda från de folk som fanns omkring, måste mönsterbilden upprättas.Så var det i Gamla Testamentet. Så är det i dag, i det nya förbundet. Församlingen måste formas efter Guds mönsterbild för att i sanning vara Guds uppenbarelseplats.Paulus skriver: -Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval.(1 Tim 3:15)
Hedningarnas tider håller på att avslutas, skaran är snart fulltalig och Jesus kommer för att hämta sin församling, sin brud. I Upp 21 ljuder rösten från Guds tron: ”Se nu står Guds tabernakel bland människorna…” Jesus kommer! -Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: -”Se nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.” -Han som satt på tronen sade: ”Se jag gör allting nytt.”

La Escuela de los Peregrinos

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 21:04:00 +0000

Missionsreportage från Dominikanska Republiken av Veronica Vidén

La Escuela de los Peregrinos (Pilgrimsskolan), i Palavé, har nu funnits i snart tre år. Det var sommaren 2004 som vi gick runt bland de små husen i området, knackade dörr och undersökte behoven av alfabetisering av barn. Vi inbjöd en liten grupp med barn, de flesta haitier, som av olika anledningar inte kunde gå i den statliga skolan. Den främsta orsaken för många var problem med födelseattester eller helt i avsaknad av dem, vilket gjorde det svårt för dem att accepteras som elever i skolorna. Många lever också i fattigdom och kan omöjligt betala läromedel, skoluniformer etc.
Idag, snart tre år senare, har vi tre olika klasser i skolan, med sammanlagt tjugo barn, varav den ena klassen snart är färdigalfabetiserad. För en del barn har det gått lätt, för andra, främst de haitiska, som knappt talade spanska då de började hos oss, har det varit svårare. De har varit tvungna att både lära sig att tala språket, och läsa och skriva det samtidigt. Men barn lär sig fort, och de flesta talar nu nästan flytande spanska. Det är Maria Santos, Theresia Vidén och jag själv som ansvarar som lärare för de tre olika grupperna. Theresia har arbetat med skolan i snart ett år, och hon beskriver det som ”tufft många gånger, men de resultat man sedan får se gör att det är värt allt”. Barnen är inte alltid lätta att arbeta med. Många kommer från en trasig och svår miljö, och växer upp med en mycket upprorisk och rebellisk stil, som i skolan många gånger gör att bråk uppstår mellan dem. De är vana att slåss för det de vill, och att försöka lära dem att istället prata för att lösa konflikter är inte det lättaste, men med tiden har en del lärt sig att hantera situationerna bättre. Det gäller att vara tålmodig för att inte tappa humöret, och eftersom tålamod är en av Theresias främsta egenskaper arbetar hon mycket bra med barnen.
Maria är utbildad lärare och har på förmiddagarna anställning på en annan skola, och arbetar också mycket bra med dem. Hon har dels en bra pedagogik men har också det som är viktigast, ett stort hjärta för barnen. Hon ser arbetet som mycket nödvändigt då behoven i Palavé är så stora. Många lever i sin fattigdom under stor osäkerhet och hög press från omgivningen. Har man inte sina personliga dokument, sin födelseattest, i ordning, så lever man mycket osäkert och kan utan förvarning bli deporterad tillbaka till Haiti. Många av de haitiska barnen accepteras inte i skolorna, trots att de flesta är födda i Dominikanska Republiken, vilket leder till att de inte får undervisning, och idag finns det i Palavé massor med vuxna som är analfabeter. Vi har också kurs för vuxna där en syster i församlingen, Yanet Ureña, är engagerad. Hon är dominikanska och bor med sin familj mitt i Palave och har därför kommit att lära känna folket väl.
Tidningens trogna läsare känner till Yessica, flickan som efter sju års tid genom församlingens försorg fick återförenas med sin mamma och sina syskon, efter att ha bott i princip på gatan. Yessica går nu i tvåan och läser och skriver riktigt bra och har förändrats mycket sen tiden då vi fann henne. Då fick vi börja hennes skoldag med att tvätta henne och byta till rena kläder, kamma hennes rufsiga hår för att hon skulle få känna sig fin och värdig. Idag kommer hon varje skoldag klädd i sin skoluniform och har en stor iver att få lära sig saker.Yefrey, som flertalet också känner till, är just nu tillbaka hemma från sjukhuset. Han har haft en enormt svår period bakom sig då han ett flertal gånger har varit nära att dö, och läkarna har gång på gång förundrats över hans otroliga livskraft och viljestyrka som har hjälpt honom ett flertal gånger då man trott hoppet varit ute.Hans lungor är förstörda, och det är bara en tidsfråga innan hans kropp säger ifrån helt. Trots alla dessa vändor fram och tillbaka till sjukhuset kommer han alltid dagen efter hemkomst till skolan med skrivboken under armen och med en min som säger att ”än är det inte ute med mig”. Han orkar dock inte mycket i skolan, tröttar ut sig fort, somnar då och då en stund över bänklocket och hamnar naturligtvis på efterkälken.Det viktiga är ändå att han har en skola att gå till, en skolbänk som är hans och en fröken och kamrater som väntar att han ska komma. Hans lillebror, Reynaldo, går i samma klass, och han har alltid varit ett fint stöd för Yefrey, både som bror och lekkamrat, då han på ett annat sätt än de andra barnen förstår Yefreys begränsningar. Tillsammans sjunger de ibland på församlingens möten, och det finns verkligen inget finare än att höra dessa två bröder sjunga!
Jag är själv mycket tacksam över att få ha lärt känna alla dessa barn i Palavé. Att ha fått komma dem och deras familjer så nära i deras vardag, och få vara med och ge dem en chans att lära. Dels möjligheten att få lära dem att läsa och skriva, vilket är otroligt nödvändigt och meningsfullt, men också att få ge dem kunskap om Jesus och hans väg för dem var och en. Palavé är mycket präglat av den haitiska andedyrkande religionen voodoo, och även hos många kristna och i många församlingar i Palavé finns inslag av denna magi och religion genom den haitiska kulturen; så djupt, och det märks i väldigt många sammanhang.
Otäcka saker sker i barnens närhet. I februari dödades en 18 - månaders bebis i grannskapet på ett makabert sätt på grund av en ung mans hängivenhet till häxkonsten.Våra skolbarn var djupt skärrade under en tid av det som skett.Vi vill att barnen ska få se något annat, att de ska få veta att det finns en annan väg i livet som är så helt annorlunda och ljusare; en väg att ta sig fram på i livet. Vi vill ge dem en sann grund att stå på, att de ska få lära känna Jesus som är barnens bäste vän.Tack till alla Er som ber och offrar för skolarbetet i Palavé. Det har oerhört stor betydelse. Genom barnen har vi fått kontakt med många i deras familjer, och flera av dem har kommit till tro, och sedan i sin tur många av deras vänner.

Legala övergrepp på barn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 21:03:00 +0000

Analys av Karin Vidén

Förskolegruppen med lärare och kandidater trängs med en mängd identiskt likadana grupper i de stora utställningssalarna på Naturhistoriska muséet. Evolutionismen är pedagogiskt och fantasifyllt exponerad på ett för små barn lustfyllt och intressefångande sätt. Nitiska pedagoger överröstar i trängseln både varandra och det högljudda sorlet från nyfikna förskolebarn i mängder. -Här ser ni hur det hela började! Så här såg vi ut innan vi blev människor. Vi levde i vatten innan några började kunna andas luft och leva på land! Stora förundrade barnaögon, vidöppna kunskapstörstiga barnasinnen, slukar den undervisning som utan förbehåll förmedlas som enda sanning av vetgiriga förskollärare i karriären. Gud, alltings skapare, rationalliseras enkelt och snabbt undan. “Så här gick det till”, vet den nyutexaminerade pedagogen. Barnet berövas obarmhärtigt det mest fundamentala i en människas liv, nämligen barnatron. Tron på en Gud som skapade människan. Den anknytningspunkt i en människas liv som Gud kan knyta an till då Han söker en människa till frälsning.
På klädbutikens barnavdelning samtalar två småbarnsmammor. ”Erik vill såå gärna ha en klänning, så nu har han fått välja en själv.” ”Så söööt du blir i den Erik!” Erik ca 5-6 år står bredvid sin mamma, med den röda klänningen hängande över armen, intet ont anande att han är ett utvalt experimentsobjekt för den genuspedagogik som nu lik en tsunami väller in i alla barn- och ungdomsinstitutioner i vårt land, och inför vars enorma krafter ingen kan värja sig.TV:s UR drog häromsisten sitt strå till stacken genom att exploatera en liten grabb, Kasper, som gillade blanka tyger, klänningar och glittriga hårspännen. Han blev i skolan retad och mobbad för sitt sätt att klä sig och pryda sig. I eftersamtalen var budskapet tydligt från skolfolket. Naturligtvis var det inte Kasper som var problemet utan alla hans klasskamrater m fl som reagerade fördömande med traditionella könsmönster som grund. Nu var det dags att verkligen ta itu med skolvärlden i ett genusperspektiv!
Inseminationsrätten ger kvinnan egoistiska fördelar, och stärker möjligheterna för homorelationer att få barn, alltmedan barnet döms att leva i fullständig okunnighet om sin pappas skyddade och anonyma identitet, trots att Barnkonventionen, FN:s konvention om barnens rättigheter, ger klara direktiv att barnet skall ha ”så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar…”Resultatet av Barnombudsmannens uppdrag att under ”Barnens år 2006”, studera de små barnens livsvillkor, redovisas i dagarna i en delvis mycket skrämmande rapportering. Bl a framgår att: ”drygt en tredjedel av alla barn knyter inte an till sin mamma eller pappa under det första levnadsåret. Allt fler föräldrar söker hjälp för problem med att bli förälder och svårigheter att relatera till sina barn.”Med inseminationsrätten för ensamstående kvinnor öppnar Sverige för en utveckling vars konsekvenser för barnen innebär än mer grava och livslånga relationsstörningar… långt mer än under det första levnadsåret.
Enligt FN:s Barnkonvention har samhället skyldigheter gentemot barnen då det gäller rätten till sina föräldrar. Undertecknande konventionsstater anser att de är ”övertygade om att familjen såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd, så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället.” Samt ”att barnet för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö…” Icke förvånande var Sverige ett av de länder som 2004 vid FN:s Familjeårs tioårsjubileum, reserverade sig mot den s.k. Dohadeklarationen.Sverige begår allvarliga övergrepp mot sina medborgare, främst barnen, genom att lagstifta bort det skydd och den grundtrygghet föräldrar och familj innebär. Sverige är i händerna på en feministisk abnorm experimentslusta, där historisk erfarenhet och kunskap klassas som förlegad ultrakonservatism. De ofödda barnen är i Sverige lämnade åt sitt öde, utan rättigheter och utan försvarare. Med Kd i spetsen välkomnas ogenerat utländska kvinnor att som turister i det liberala abortparadiset avsluta sina barns liv. Dessa feministiska krafter som genomsyrar allt samhälleligt liv detroniserar Gud och tar hans plats, och gör anspråk på makten över vem som ska leva, vem som ska dö. I sanning en abnormitet med kvinnohår och lejontänder, vars kung är avgrundens ängel.1900-talet som ”Barnens århundrade” kom att innebära en klar förbättring för barnens sociala levnadsförhållanden och rättigheter, men berövade dem steg för steg deras rätt att lära känna sin Gud.Guds ärkefiende reser sig upp med hela sin kapacitet. Hans mål för människan är död; andlig död, och evig förtappelse. Allt för att inför Gud söka bevisa sin ära och sin makt.Men han är besegrad genom Jesu Kristi seger på Golgata.Den Gud som sade och det vart är fortfarande samme skapande Gud. Han är allsmäktig och han föder på nytt och ger ett levande hopp till den människa som söker honom.
Hoppet är Jesus, samme Jesus som en gång sade: ”Låten barnen komma till mig och förmenen dem det icke, ty Guds rike hör sådana till.”

Vi vill vara med och vinna människor för Gud!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 21:01:00 +0000

Stina Fridolfsson intervjuar Stig och Åse Andreasson

Stig och Åse har inga tankar på att ta pension från förkunnargärningen. De åker runt och besöker församlingar, Stig predikar och skriver, varnar, tröstar och förmanar, med brinnande iver att klart presentera Jesus Kristus, den ende som kan frälsa.

Som ung och nyfrälst besökte Stig ofta bygdens enda pingstvänner, det var en mor och son som drev ett lantbruk utanför Borås. Det blev alltid bibelläsning och bön hos dem. De hade Evangelii Härold. Stig satt vid ett tillfälle och bläddrade i tidningen och kom att läsa en artikel som en missionär skrivit om den andliga nöden bland katolikerna i Belgien. Den grep tag i honom. Under ett bönemöte ett par dagar senare talade Gud starkt till honom om Frankrike. Ganska snart började han därefter läsa en Hermodskurs i franska. Det här var 1948. Snart reste han ner till Frankrike, och började arbeta. Några år senare fann han sin hustru Åse från Norge, och de sändes år 1958 av Helgelseförbundet ut som missionärer till Frankrike, där de har arbetat tillsammans sedan dess.Det är fascinerande höra Stig berätta om hur han på varje ny plats de kom till, gick runt och knackade dörr och försökte sälja biblar och samtala med människorna. Många var misstänksamma, och att läsa bibeln på sitt eget språk, visste de att prästerna inte tyckte om. Men den unga missionärsfamiljen vann människors förtroende, och efter ihärdigt, tålmodigt såningsarbete, fick de vara med och skörda. De har varit med om att grundlägga flera församlingar, som de ständigt har kontakt med och besöker. Dessutom har Stig gett ut några böcker, och även översatt en del böcker till franska.För tio år sedan tog tidningen Midnattsropet kontakt med honom, i samband med en önskan att få publicera ett stycke från en av hans böcker. Det blev en givande kontakt, som har resulterat i många värdefulla artiklar i tidningen Midnattsropet. Jag har även vid ett par tillfällen beretts möjlighet besöka makarna Andreasson, och fått en liten inblick i missionsarbetet som omfattar en hel del platser i Frankrike.
Det har med åren varit många krävande mötesresor och engagemang i både Frankrike och de nordiska länderna. Stig och Åse har nu när de hunnit en bra bit förbi pensionsåldern – de är 77 och 76 år gamla – valt att säga upp bostaden i Frankrike, och bosätta sig i Norge. De planerar dock redan en resa till Frankrike igen, för att besöka församlingarna de grundat och även många människor som de har själavårdande kontakt med. De kan inte befria sig från ansvaret de känner för vännerna där.Jag fick tillfälle att besöka missionärsparet i deras trivsamma hem i Moss. Under mer än femtio års tjänst på missionsfältet och tät kontakt med hemförsamlingar och missionsorganisation, har de inte kunnat undgå märka en utveckling, som gett dem många funderingar. Vi samtalade en del, Stig berättade litet om hur det var när han kom ut på missionsfältet och svarade på några frågor som uppstod utifrån de reflexioner han gjorde. -Vad jag visste om katolikerna innan jag åkte till Frankrike, hade jag läst mest i skolan; att de levde i mariakult, helgondyrkan och gärningslära. När jag kom till Frankrike skaffade jag mig en katolsk katekes, och kom underfund med vilka groteska villfarelser katolikerna stod för. Stig Abrahamsson, som under lång tid var missionsföreståndare i HF ivrade varmt för missionen i Europa och hade nöd för de katolska länderna. Vi fick när vi besökte Sverige åka runt och informera om situationen i Frankrike, och motivera trossyskonen att bedja och offra för det angelägna missionsarbetet. Efterhand blev det svårare att resa på det sättet och ha möten överallt. -Nu är samhälls- och församlingsstrukturerna så förändrade. Det går knappt att utlysa enkla möten, det är svårt att samla folk som förr, då man kunde ha möten varje veckokväll och tre möten på söndag! -Även när det gäller de evangeliska tidskrifterna, så har det blivit stor förändring. Det är en identitetskris i hela kristenheten. Man har förlorat kontakten med sina andliga rötter. Det verkar som om de yngre som tagit över, har en helt annorlunda inställning än deras föregångare hade. Bland annat synen på katolicismen, men också mångt och mycket annat i kristenheten. Förändringen under en generation har gått fort. En hel del av våra bästa evangeliska sånger är okända för många kristna ungdomar idag. Man har fått en helt ny repertoar, som jag upplever väldigt ensidig och ytlig. Bakom den finns en teologi som vi absolut inte hörde talas om i våra unga dagar. I min hemstad var praktiskt taget alla pastorer i de olika kyrkorna väldigt gedigna bibelförkunnare. De hade olika uppfattning i vissa frågor; men de hade ändå mera solid, biblisk undervisning. Det verkar som om något gått förlorat. Man får intryck av att det i vår tid inte finns sådana personligheter. Stig gör en paus, och funderar litet. Säger sedan självironiskt: -Man ska naturligtvis inte idealisera. Gamla kverulanter vill förstås förgylla det förflutna. Men jag kan inte frigöra mig från känslan att det var en generation förkunnare den tiden av en sort som man inte möter så mycket idag. -Det är väldigt annorlunda att komma hem till Skandinavien nu. Det Skandinavien vi lämnade för att arbeta i Frankrike finns inte kvar. Väckelsefromheten präglade då kristenheten mycket starkare än den gör idag. -Församlingarna har blivit likformade. Originaliteten är borta. Alla ska ha samma sorts musik, lovsånger och overheadapparater. Man ska följa bestämda trender.
Stig har läst om att man just nu i Sverige har besök av en grupp från retreatcentret i Taizé. “Bland dagens unga stockholmare finns det en längtan efter en djupare andlighet, men också en känsla av att inte rymmas i samhället och i de etablerade kyrkorna. Detta har skapat ett slags andlig förvirring, och de unga behöver sällskap på vägen.” Så skrev Stockholms kyrkoledare till Taizékommuniteten för att vädja om att några av den ekumeniska kommunitetens bröder skulle komma och stanna i Sverige under några månader under våren 2007. -Det är verkligen ett lågvattenmärke för svensk kristenhet, när de väljer att hämta hjälp från ett katolskt retreatcenter i Frankrike, menar Stig.I början av 1960-talet läste han i Svensk Veckotidning (Missionsförbundets organ) en rapport av en pastor som besökt Taizé. Denne presenterade kommuniteten där som ett väckelsecentrum. Denna framställning stod i bjärt kontrast till den uppfattning evangeliska ledargestalter och teologer i Frankrike hade. De uppfattade kommuniteten i Taizé som femtekolonnare, ett förföriskt center som förleder de protestantiska kyrkorna till en pro-katolsk uppfattning. Det river ner skillnaden mellan evangelisk och katolsk tro. Allting blandas, man framställer det ena lika bra som det andra. Det finns mycket i Taizés fromhetsstil som är av katolskt ursprung, och därmed bryter med evangelisk kristendomsförståelse. Stig skrev en artikel där han beskrev hur evangeliskt kristna teologer i Frankrike uppfattar Taizé, och sände till Svensk Veckotidning. Han fick tillbaka den, med besked att det inte fanns plats för den. -Man har distanserat sig från kristet evangeliskt tänkande, när man numera menar att man kan hämta hjälp från Taizé för sekulariserade svenskar. Taizébröderna försöker påverka protestantiska pastorer att inte idka “proselytism” ibland katoliker, som bör räknas som våra syskon i tron.
Stig berättar också att en advokat i Strassbourg, Fredrik Hoffet skrivit en del mycket uppmärksammade böcker om den katolska kyrkan och dess strategi för att knäcka det protestantiska tänkandet. Han menade att det skulle vara lätt för katolska kyrkan att inta Skandinavien, eftersom där vet de kristna så litet om vad katolicismen egentligen står för. De blir ett lätt byte för den propagandistiska offensiv katolska kyrkan håller på med. Det skrev han för fyrtio år sedan. -För några år sedan sipprade det ut rykten om att den katolska kyrkan har planer på att återerövra Norden. Det märks att de hunnit långt i dessa planer. -På ett vis har vi som varit i Frankrike fått en privilegierad ställning. Genom att vi varit där, har vi fått möjlighet att se klarare på tingen än de kristna uppe i Norden tycks göra. Den evangeliska kristenheten i Frankrike och Belgien har teologer som skrivit oerhört klart, en litteratur man är glad att ha tillgång till och möjlighet läsa. Här i Norden ligger man så nära det katolska tänkandet. Det verkar som om de kristna inte har möjligheter att genomskåda den finurliga, försåtliga förförelsen. -Det kommer olika signaler från frikyrkligheten. Man ger ut katolsk litteratur, och publicerar katolsk propaganda. Samtidigt försöker man nämna Frankrike och Spanien som missionsländer. Det går inte riktigt ihop. Stig följer noggrant med i vad som sker i kyrkligheten. Han gör några kommentarer omkring ett av de allt vanligare er vanligt förekommande allkristna mötena, där både katoliker och frikyrkopastorer medverkar: -Det är solklart när ett antal pastorer från våra tidigare miljöer nu samlas för att lyssna till en katolsk präst, så tar de ju intryck. Om någon sedan kommer hem och en ung människa från församlingen säger att han känner kallelse att åka till ett katolskt land som missionär, då blir det ju konstigt. Det land han ska till är ju fullt med fina präster som den pastorn kanske nyss lyssnat till på pastorskonferensen. Sådant ger ju inte stimulans för människors missionskallelse. Det varken talas eller skrivs om den andliga nöden bland katolikerna, sådant jag fick höra och som ledde till att jag beslutade mig för att åka till Frankrike som missionär. -Det verkar vara ett avslutat kapitel i svensk frikyrka att driva mission i det katolska Europa, säger Stig med vemod och sorg i rösten. -Enligt en utvärdering som ganska nyligen gjordes av en evangelisk organisation i Sverige om missionssituationen i Europa, menade man att katolska länder är missionsfält på grund av att de är sekulariserade. Huvudargumentet när det gällde missionsbehovet i Västeuropa, var alltså att det är sekulariserat. Kyrkorna töms på folk och är i behov av återevangelisering. Kristendomen har gått tillbaka. Om människor är sekulariserade, har de ju knappt någon religion alls. Men om människor går i en katolsk kyrka som kyrksamma mariatillbedjare - betyder det då att de inte behöver evangeliseras? -Ur vår evangeliska synpunkt som missionärer i Frankrike, var det en onödigt mörk bild som målades i denna utvärdering. Man beskrev situationen med svenska glasögon. I Frankrike har faktiskt den evangeliska kristenheten gått starkt framåt. -Naturligtvis är Frankrike sekulariserat; det finns endast sex promille evangeliskt kristna i Frankrike. Men eftersom det är ett tättbefolkat land, så har de evangeliska församlingarna ändå många medlemmar. Då måste man fråga varför människorna är så sekulariserade. Många är nog sekulariserade just på grund av katolicismen. Sekularisering och religionslöshet är fenomen som finns särskilt i katolska länder. -Frikyrkligheten i Sverige har egentligen alltid haft svårt att förstå behovet av mission bland katolikerna i Europa. -I tidningarna Petrus och Dagen tar man ofta in skönmålande artiklar om katolicismen. Det går inte vinna missionsintresse för Europa, om man publicerar sådana artiklar. Att frikyrkosamfund och pingstvänner dessutom idag kan äga och driva ett bokförlag som ger ut både katolska och evangeliska böcker, är att skjuta skutan i sank. Om man menar att katolska länder är missionsfält, kan man inte samtidigt propagera för katolicism i Sverige. -Det är länge sedan jag fick in någon artikel i Dagen. Det har skett en fullständig förändring i hela den andliga inriktningen. Jag vet inte av någon annan tidning i Sverige än Midnattsropet, som har spalterna öppna för det jag skriver. -I Norge finns fortfarande några tidningar som gärna sätter in mina artiklar. Där är vi också välkomna till en hel del små grupper att predika och berätta om behovet av mission i Frankrike. Men det är svårt att få loss människor att åka ut som missionärer. De förstår inte att det behövs missionärer i Europa. Man kan hellre åka till Argentina och Brasilien. Det verkar som om man inte kan tänka sig att det kan finnas sådant andligt mörker i Europa att det skulle behövas missionärer här.
Vi samtalade länge. Mycket var tungt och mörkt. Den utveckling som skett i kristenheten, måste var och en som älskar Guds ord kalla avfall. Stig och Åse har åldrats i tjänsten, och tvingas naturligtvis trappa ner en del på sina åtaganden. Så frågar jag hur de ser på sin uppgift nu. -Inför allt underligt vi möter i tiden nu, så känner jag mig som om jag har en liten, liten mejsel och försöker ge mig på Jotunheimen (Ett av de högsta fjällen i Norge), säger Stig med karaktäristisk galghumor. Men så återtar han, ivrigt sekunderad av sin fru: -Vi vill gärna vara med och vinna några människor för Gud där vi bor. Här finns grannar vi lärt känna, som behöver höra evangelium om Jesus. Det finns många invandrare, många människor som har svårt få kontakt… Det var ett inspirerande svar från åldriga kämpar i missionens tjänst. Det personliga själavinnandet är fortfarande av högsta prioritet! -Vi reser runt en del och uppmuntrar små församlingar som är tacksamma för att få Guds Ord. Vi håller kontakt med syskonen i Frankrike, och stödjer och uppmuntrar även dem så gott vi kan. -En uppgift jag har är ju också att få fram skrifter och även skriva i de tidningar som fortfarande är öppna och tar emot vad man skriver. Helt klart finns inga tankar på att ta pension från kampen för den tro som en gång överlämnades åt de heliga. Här gäller det att fortsätta förkunna evangelium, att på allt sätt med förmaning, varning, tröst och förkunnelse peka på den ende som kan frälsa. Liksom Stig och Åse under många år i Frankrike fått kämpa mot avguderi, ockultism, religiös okunnighet och likgiltighet för att nå fram med evangelium till människorna, så fortsätter de att vinna människor. Snart kommer Jesus, det gäller att så många som möjligt förenas med den blodköpta skaran som då ska lyftas upp i skyn, honom till mötes. Då får de som troget hållit ut i kampen, vila efter fullbordad missionsuppgift! ”De skola få vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.”

Den enda räddningen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 21:00:00 +0000

Vittnesbörd av Selim Mäkivirta

Jag sitter i min gungstol. Det är tidig morgon. Jag tittar mot himlen i östlig riktning, där solen just ska gå upp. Den reflekterar himlen i eldskimmer. I mitt medvetande uppkommer en tanke: Hur var det i Sodom och i andra städer på slättlandet? Vilka var smittade av syndens fördärv? Onaturliga köttsliga begär hade smittat hela folket! Syndens bägare var fylld till brädden! Den helige Guden kunde inte tåla att åse detta mer! -När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade: ”Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens missgärning.” (1 Mos 19:15)Lot var så fäst vid Sodoms fördärv att änglarna var tvungna att hålla dem i händerna när de leddes ut ur Sodom. Hans hustru var så fäst vid Sodom, att hon inte kunde låta bli att vända sig om och hon förvandlades till en saltstod! -Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar, lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gomorra. (1 Mos 19:23-24)Hela slättlandet med Sodom och Gomorra förintades. Och Gud mindes Abraham och räddade Lot!Paulus skriver i sitt brev till romarna: -Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; Sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön. Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting. (Rom 1:24-28)När de övergav Gud och inte ens ville erkänna hans existens, tillät Gud dem att göra allt det som deras onda sinnen kunde tänka ut!Dessa onaturliga köttsliga begär: lösaktigheten, lössläpptheten, påskyndade Guds dom över Sodom. Idag har man lagstadgat rättigheterna för homosexuella och lesbiska, men även för abortanhängarna, att fritt verka för och sprida fördärv, vilket tidigare ledde till fängelsestraff. Dessa grupper fördärvar det friska och sunda samhällslivet. De går emot den Helige Gudens Ord. Lagstiftaren har öppnat för fördärvet att komma in som en flod. Även religiösa grupper erkänner dessa, förutom en liten minoritet. På så vis har de undertecknat samma dom som Sodom: att förgås i eld. Aposteln Petrus skriver: -Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem till att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempel för kommande tiders ogudaktiga människor. (2 Petr 2:6)
Om onaturliga köttsliga begär och förruttnelse fick ett rättvist slut under Lots dagar, så väntar samma dom detta land mycket snart. Det finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, Vår Herre. -Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet. (Rom 8:12)Andens livgivande kraft har befriat mig från syndens och dödens onda cirkel! -Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 6:23) -Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom. (Joh 3:36) -Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet. Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar. (Jes 24:5-6)Herrens röst har talat dessa ord. Under Noas tid var arken den enda räddningen; där räddades åtta människor. Idag är den enda räddningen i Jesus Kristus.

Religionen och Kristus

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 20:59:00 +0000

Reportage från resa till Israel av Paulus Eliasson

Under två veckors tid i mars, reste vi en grupp från Pilgrimsfolket i Norge till Israel. Vårt intryck av landet blev nog annorlunda än många andras. De två veckorna bestod till ytterst liten procent av kyrkobesök – men till stor del av att besöka historiska och profetiska platser. Israel har väldigt många naturparker och utgrävningsområden, såsom Bet She’an – där Sauls döda kropp hängdes upp efter nederlaget vid Gilboa, Tel Dan – där floden Jordan har sin källa, Ma’ayan Harod, där Gideon lät sina män dricka ur källan…Utan att gå in på alltför många detaljer, vi besökte allt i allt nästan 90 platser i Israel och Egypten, vill jag nämna två intryck. Det ena kommer ifrån Jerusalem:När man går in genom Lejonporten i Jerusalem, kommer man snart till ”Via Dolorosa” – smärtornas väg. Denna vägen sägs Jesus ha gått från Gabbata till Golgata. Här finns 14 stationer som pilgrimer besöker när de ska minnas Jesu död och lidande. Vi vet att det hela för det första skedde ca 15 meter längre ner i backen – och för det andra att placeringen av alla stationerna är rena gissningar samt att många av dem inte har någon biblisk grund. Nog om det. Vi klämde oss fram bland de arabiska bazarerna, och kom till sist ut vid korsfästelsekyrkan.Och vilken tragik. Jag har aldrig blivit så besviken över religionen som då jag trädde in i denna kyrka. Den är i sig självt ett monument över religiös galenskap. Där kunde man sticka ner handen mellan två stenar – platsen där korset skall ha stått. Där kunde man fotografera sig själv vid en stenhäll – platsen där Jesu kropp skall ha lagts när han togs ner från korset. Där fanns grekisk-ortodoxa ikoner, ett syrianskt kapell, ett koptiskt kapell, det latinska och det grekiska Golgata…Detta får stå som en sinnebild för vad religion kan göra för att förstöra människan. Det som är centralt – att för 2000 år sedan dog vår Frälsare och Herre för våra synder skull – får stå tillbaka för reliker och heliga stationer. Runt om i Israel såg vi människor som gick barfota på ”heliga” platser. De rullade runt i gruset på något ”heligt” berg. De grät vid en relik. Bibeln säger: ”För er skull smädas Guds namn bland hedningarna” (Rom 2:24)
Men en annan erfarenhet kommer från en diametralt annorlunda situation. I den norra delen av landet, ligger Banias. Den staden känner vi som Ceasarea Filippi. Bibeln säger att Jesus en dag kom vandrande i denna staden, och frågade sina lärjungar ”Vem säger folket att Människosonen är?”Det som var speciellt med Ceasarea Filippi på Jesu tid, var att där stod ett tempel till guden Pan. Precis vid en grotta, där vatten kommer ut ur berget och så småningom skapar floden Jordan, hade man byggt ett tempel, och där offrades människooffer till naturens Gud. Vi hade förmånen att besöka denna platsen, och gå över klippan där Pan- och Zevstemplen stod. Och helt plötsligt kommer det till oss som står där, långt ifrån kyrkor och pilgrimer: -Han sade till dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.” (Matt 16:15-18)Kanske hade de just stått och sett på templet som var byggt på klippan, och som en protest mot all hedendom och religiositet, sätter Jesus upp ordningen för församlingen: Jag skall bygga! Och var och en som bekänner Jesus vara den levande Gudens Son ska byggas på den klippan som är Kristus.Vår Israelresa bekräftade än en gång för mig: Vi behöver inte döpas i Jordan, smörja oss med olja från Getsemane, bestiga Tabor barfota eller sticka handen ner mellan stenarna där korset stod. Vi behöver kraften ifrån Herren – och vi behöver förstå vad det innebär att vara hans församling.

Jesus i centrum på Soleggen

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 20:57:00 +0000

Rapport från skolungdomsveckan av Emanuel Johansson

När man åker genom Gudbrandsdalen i Norge och närmar sig de mäktiga fjällen känner man sig som människa verkligen liten och hjälplös. Då man sedan kommer upp på fjällen där trädgränsen slutar och de kala snötäckta vidderna breder ut sig, kan man inte annat än tänka på Guds storhet. Inför honom som också gjort snön som faller, vinden som viner och solen som skiner har människan verkligen inget att sätta upp.På Soleggen i Norge, dit Pilgrimsfolket bjudit in skolbarn från Norge och Sverige, fick vi bl a höra om Rambou från Indien som hade förstått något av människans situation inför Gud. Han hade bestämt sig för att gå på knä genom hela Indien till Calcutta för att på något sätt blidka Gud. Det handlade inte bara om människans litenhet inför Guds storhet utan framför allt om människans orenhet inför Guds renhet. Tyvärr hjälper ingen knägång genom Indien, fakta kvarstår. Om vi så skulle bestiga världens högsta topp blir vi inte större eller mer lika Gud för det. Synden som skiljer människan ifrån Gud står kvar. Men missionären David som länge hade verkat i Indien visste vad Rambou behövde få tag i - evangelium. Gud den störste är också så stor i kärlek att han gav sig själv för vår frälsnings skull. Han sände sin son Jesus till den här världen för att lida, dö och uppstå varigenom en evig frälsning vanns. Att så få komma när Jesus kallar, tro på honom och tacka för den fria gåvan är den enda vägen till att upprätta gemenskapen med Gud.
På Soleggen förkunnades det enkla evangeliet, om nödvändigheten av att verkligen få möta Jesus, att välja honom framför allt och följa honom. Många barn, från olika sammanhang, olika nationaliteter och olika åldrar var samlade och jag tror alla blev berörda av det de hörde. Att få glömma alla vardagsproblem och vara en vecka uppe i fjällen var en lisa för själen. Mellan möten åkte barnen pulka och skidor. Alla som deltog i tävlingaran som hölls fick ta emot priser i form av något gott. En dag prövades kunskapen hos alla deltagande. Alla, från de minsta till de största, grillades av bibelfrågor och minnestester. Glädjen var på topp, kanske särskilt för de lag som till slut vann och kammade hem de största applåderna.Under dagarna uppe i fjällen gick mina tankar till alla de barn som inte fått möjlighet att höra och vara med om något liknande det vi fick uppleva. Det finns barn som lider, är ensamma, som har föräldrar med drog- och alkoholproblem, barn som inte känner sig tillräckligt tuffa eller bra i en hård och kall miljö. Tänk om alla de fick höra om Jesus som älskar dem och som vill och kan ge allt vad de behöver. Om det blir någon mer skolvecka med Jesus i centrum skulle jag önska jag kunde fylla en buss och ta med mig alla som behöver höra och uppleva allt det underbara Gud vill ge.Många hälsningar från Soleggen 2007!

Köp tiden!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 20:55:00 +0000

Appell av Märta Berg

Ett märkligt imperativ - omöjligt att uppfylla! Är det ett patetiskt utrop från en människa vars livstid är på väg att hastigt rinna ut? Eller står uppmaningen för något annat? Kan det vara ett observandum i en speciell tid?

Imperativet är formulerat av en man, vars livsverk förvisso närmar sig slutet, men som framför allt innehar den profetiska klarsyn som kännetecknar en apostel.Det är Paulus som skriver till församlingen i Efesus. Dit kom han, till staden som representerade en mångfald av framgång. Där predikade han evangelium om Jesus och fick därvid uppleva hur framgångens representanter inte kunde förlika sig med ett sådant budskap.Hamnstaden med de ekonomiska förbindelserna, kulturstaden med de inkomstbringande begivenheterna och den religiösa traditionens dyrkan av modersgudinnan - kunde inte välkomna ett budskap som hävdade att Jesus Kristus är Herre. Alltför stora inomvärldsliga värden stod på spel för att anammas.Efter flera års förkunnande och själavård lämnade Paulus Efesus, men senare under sin fångenskapstid skrev han brev till församlingen där.Det brevet handlar om vad Guds folk är i himlen och hur Guds folk ska vara på jorden och det talar om Jesus som vår verkliga rikedom.Där uppmanar han de troende i Efesus och de troende i alla tider, något så märkligt som att ’köpa tiden’.I 1883 års översättning av den svenska Bibeln heter det: -Se därför till att ni vandrar välbetänkt - icke såsom ovisa utan såsom visa - köpande tiden, ty dagarna äro onda! Det är inte svårt att konstatera likheter mellan den situation som rådde i Efesus och de förhållanden vi lever i.Är våra dagar onda? Hur vi ser på den frågan beror på vilket perspektiv vi har.Om möjligheter till vinstgivande förbindelser, t.ex. vissa delar av världens resurser, frihet att dyrka myterna och hylla vidskepligheten som både lyckomedel och inkomstmöjlighet, om det ses som personliga eller nationella tillgångar, ja då kanske frågan faller.Men om vi ser och hör att människan inom kort omintetgjort sin egen existens, exempelvis genom överexploatering och utsugning av naturens resurser, då finner vi måhända anledning till eftertanke. Åtminstone gör några av denna världens vise det.Att ”vandra välbetänkt” som Bibeln uttrycker det, talar om ställningstagande. ”Köpande tiden” är en uppmaning till ansvar i pågående form. Och det är så ett liv i efterföljelse av Herren Jesus fungerar. Ställningstagande och ansvar. Inte antingen eller utan både ock!Låt mig erinra om Johannes, Jesu lärjunge. Som valde att bejaka kallelsen och följa Jesus. Lämna båt och nät, far och mor när han mötte Jesus den dagen vid Tiberias sjö. Det var ett ställningstagande.Men som också fullföljde uppgiften, bland annat genom att ta sig an Jesu mor och förbli i sin utkorelse som apostel, trots ensamhet och sorg när de andra gick ur tiden som martyrer. Det talar om ansvar.Sackeus tog ställning när han skyndade sig ner från trädet och han tog ansvar genom att gottgöra det han gjort illa.Den som mött Kristus som livsförvandlare har erfarit att det mötet får konsekvenser.Så var det i Efesus den gången och så är det idag, här där vi lever.Synden är ingen privatsak. Den är en maktfaktor som tränger igenom allt som är.Likaså är livet i Gud inte heller någon privatsak. Det är avsett vara en maktfaktor i alla de dagar vi som individer har till vårt förfogande och i sanning en maktfaktor för församlingen.Något som förmår påverka miljön vi lever i och har ansvar för. Miljö är mer än friskt vatten och ren luft. Miljö är antingen avskilt område för Guds härlighet - eller domäner där människovärdet förnekas och förtrampas. Där perversiteterna upphöjts till norm.Synden är ingen privatsak. Syndens konsekvens är egoism, utsugning, plundring och våldförande. Men den kläder sig i en dräkt som människan lockats tro att hon har behov av.Underverk till exempel. Hur många har inte lurats att tro att de behöver under!Artemistemplet, ett av världens sju underverk - vilken rikedom för Efesus! Det genererade stora inkomster för somliga. Och förledde dess fler till avgudadyrkan och prostitution.Handelshamnen - vilken möjlighet! Till goda affärer - och till slavhandel.Frihet att tillbe och dyrka vilken gud eller gudinna du vill - men öppenhet för demoniska krafter att ta herravälde.Skådespel, där nervkittel och fasa avtrubbade sinnena från att känna och tänka sunt. Skådespel som sannerligen var en lukrativ näring, men där människoliv kastades ut att slitas sönder. Döda för spänningens skull! Allt för friheten att bedra och bedragas. Allt för friheten att tjäna pengar. Tjäna lustans gud och kulturens alla avgudar.Om jag vänder tankarna till vår tid och vår miljö, så infinner sig omedelbart slående likheter.Låt mig påminna om den människosyn som tagit överhanden i samhället. Utan att dröja vid företeelser som aborter och dödshjälp måste vi ju ändå inse att vi lever i en tid då människovärdet är rejält devalverat. Vi skapar tävlande på olika områden - och kastar därvid människor åt vilddjuren. Inte lejon och tigrar kanske, men press och offentlighet som fråntar individen sitt eget livsutrymme.Prestationssamhället skapar så höggradig ångest att självmord ter sig som den enda utvägen. Suiciddjävlarna har sin tributålder. Och demonin är så förankrad i vårt genomsjuka samhälle att mord begås med den förklaringen att ”rösterna sa att jag måste döda”. Psykiatri och kriminalvård står handfallna.Skolan som skulle vara uppfostrare tillsammans med familjen, plockar sönder normer och värderingar så barnen fylls av aggressivitet och livsleda innan de ännu fyllt tolv år. De finner det osäkert att lita på de vuxna som inte kan ge stadga åt en ung människas stormande tillvaro. Vår så kallade objektiva undervisning berövar barnen deras mentala oskuld och leder dem in på artemiskultens perversa livsmönster. Vi dyrkar och tillbeder precis vad vi vill, för Gud och Jesus är ändå bara sagor.Den lille gossen vars farmor just dött, kommer gråtande från dagis, där ”fröknarna” sagt att det finns ingen himmel utan nu ligger farmor i jorden.Dagis, det är förvaringsplatser där vi tvingas ha våra små för att samhället omdanat oss från mänskliga varelser - föräldrar - till produktionsfaktorer.Vi låter våra gamla dö i ensamhet ty vi har skapat barriärer mellan generationerna och rädsla är den mest uttalade känsla som existerar mellan gamla och unga! Avstånd, kyla och rädsla!Men på det ockulta området florerar erbjudandena! Guiden på museet gör en helhjärtad insats för att få den gästande skolklassen att provhålla i den magiska trollkäppen och få barnen övertygade. All slags värk erbjuds lindring och behandling genom stenar och aromer och helande händer. Sjukgymnastik och friskvård har mixats med en avsevärd dos ’hokuspokus’. Någon tjänar pengar på det. Någon öppnar sig för demoni. Porten står öppen för alla slags affärer och alla sorts förbindelser.Paulus skriver : ”Dagarna är onda!” I USA tvingas forskarna förelägga den rapport som klart och tydligt visar att människan håller på att omintetgöra sin egen möjlighet till liv och överlevnad. Inte ens om vi vänder om och börjar leva ansvarsfullt och återhållsamt kommer vi att kunna ändra utgången. Vi är förlorade.Paulus skriver: ”Se därför till hur ni vandrar!” Livet i Gud är ingen privatsak.”Köpande tiden!” En säregen uppmaning i pågående form. Ett pris att betala, men inte punktuellt utan fortfarande. Pågående under hela din tid.Tiden är varje individs gåva från Gud och det är varje individs ynnest att använda denna gåva.Du kan inte köpa mer tid. Men du kan erlägga ett pris för den tid du har fått så den får ett värde för evigheten.Ge din tid till Jesus! Annars blir den bara minuter, timmar, dagar och år som rinner ut i tomma intet.Ditt liv här på jorden är ingen privatsak.Gå in i det överlåtelseförhållande som gör ditt liv till högsta värde för den eviga världen! För Guds rike.Vilka personliga ställningstaganden och ansvarsförhållanden det kommer att medföra, det kommer du att bli klar över i umgänget med din Herre. Han är inte otydlig i sitt tal, men det är den som har öra som hör. Kanske behöver de andliga öronen en genomgripande förnyelse. Det finns att få.Och det finns nåd. Nåd att välja så att tiden får sitt rätta och omutliga värde. Nåden ovanifrån är den gudomliga motvikten till de onda dagarna. Tidens värde handlar om den uppriktiga kärleken till Jesus.Paulus avslutar brevet till Efesierna genom att fastlägga:”Nåd vare med alla som älskar vår Herre Jesus Kristus i uppriktighet!”

Vilken gåva, denna frälsning!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 20:53:00 +0000

Undervisning av Hans Lindelöw

När den kristna församlingen föddes så skedde det något stort i Jerusalem - apostlagärningarna berättar om denna händelse. Aposteln som predikade påminde om vad en profet hade sagt: -…över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande och de skall profetera. (Joel 2:18)De skulle profetera, inte profitera. Det är skillnad. Är det detta som är skillnaden mellan den tidens kristna och mycket religion av både tidigare och senare datum?Den församlingen hade direktkontakt med Herren Jesus, och det var deras stora glädje - och tacksägelseämne. Och den kontakten borde inte upphöra, den borde faktiskt finnas bland de kristna än idag. Det är vad evangelium innebär. Jesus Kristus säger: -Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma. (Matt. 24:14)Det står i Ef 1:9, vad Gud har tänkt, det står om ett: -…beslut, som han efter sitt behag fattat inom sig själv, om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd. Det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finns i himmelen och på jorden. I Kristus. Detta är så oerhört - tänk, allt i himmelen och på jorden. Vi kan inte räkna alltsammans, vi kan inte mäta det.Det är många ting, många naturfenomen som är så stora, så sammansatta, så oerhörda. Djur, natur, hav, klippor. Allt sammanfattas i en människa som Gud har ställt fram. Allt sammanfattas i honom, i Kristus, den korsfäste. När han dog på korset var det universums skapare som lät sin egen avbild, sin egen Son dö, för att han skulle försona allt med sig. Församlingen har ju till uppgift att vittna om honom. Därför blir församlingens erfarenheter inte så lätt att förstå. Församlingen måste på något sätt gå ned på djupet av förödmjukelser och lidanden i världen men där också uppleva och erfara det här att i Kristus är allting sammanfattat. Finna denna oerhörda, sammanhållande kraft. Detta tecken, detta namn: Jesu Kristi namn.Därför kan varenda människosjäl som åkallar detta namn på ett alldeles särskilt sätt få tag i nycklar, oerhörda nycklar som finns i Jesu namn. Nycklar till frälsning, nycklar till kunskap, nycklar till evigt liv. Låt oss be Gud om hjälp i dessa dagar. Vi ser hur det drar ihop sig. Det är inte lång tid kvar.Jag tänkte på det när jag läste om dessa väldigt, nästan febriga, famlande fredsförsöken man gör i Mellanöstern för att försöka få situationen där att bli något så när dräglig. Det här och mycket annat talar om spänningen i tiden inför att Jesus kommer - Maranata!Då gäller det att vi är förberedda. För att se honom då, när han kommer, vid hans tillkommelse - det kan vi inte vidare göra. Den härligheten går inte se. Det står så här i Uppenbarelsebokens 1:7 -Se, Han kommer med skyarna. Och allas ögon ska se honom, ja ock deras som stungit honom. Och alla släkter på jorden ska jämra sig vid hans åsyn. De ska jämra sig! Det kommer alltså inte att vara glädje, det kommer att vara en plåga att se honom för människor som vant sig vid ett liv i mörker. Men församlingen har till uppgift att förbereda sig och förbereda andra i görligaste mån på denna händelse. Därför är det så allvarligt det här som Jesus sa till rådsherren som kom till honom just på natten och ställde frågor till honom. Jesus sa att om en människa inte blir född på nytt så kan hon inte se Guds rike. Vilken gåva denna frälsning!

Vila i Gud - högsta grad av aktivitet

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 20:52:00 +0000

Appell av Karin Vidén

Människan vill få sin gudssträvan och sitt andliga sökande bekräftat genom upplevelser och erfarenheter av religiös och andlig karaktär. Hon söker nå upp till Honom som är ouppnåelig, lära känna Honom som bor i ett ljus och som ingen människa kan se och sedan leva. Hon späker sig i rituell och ceremoniell gudstjänst för att om möjligt få sin inre längtan och hunger efter gudsbehov stillad. Att vara andlig sökare ses idag som en bekräftelse på att man trots allt kommit en bit på vägen att finna andligheten inom sig själv. En bekräftelse på att man uppnått en viss nivå av inre mognad och högre kunskap.I en tid då stress och utbrändhet är modeord, då trötthet och slitenhet är att vara ”inne”, i en tid då, att ”ha ett liv” är detsamma som aktivitet och fullspäckat dagsschema, finns dock kvar ett erbjudande om vila i Gud. Ett löfte till människan givet av Gud själv.

Lammets natur

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 20:51:00 +0000

Undervisning av Emanuel Johansson

Evangelium är enda räddningen för människor idag. Människan är fördärvad på grund av synden, men det finns ett medel till förvandling. Jesus Kristus kom, han gav sitt eget liv för att vi skulle kunna bli frälsta. Det enda som kan åstadkomma en förvandling i människans liv är den nya födelsen.

En opånyttfödd människa kan vara religiös, hon kan ha vissa handlingsmönster och försöka leva på ett visst sätt. Men det räddar henne inte. Därför krävs det en förvandling, en pånyttfödelse, för att hon ska kunna blir räddad, frälst och få gemenskap med Gud.Människan är skapad för gemenskap, för umgänge med Gud. Tänk att vi som församling, som kristna, sitter inne med svaret, den sanning som kan bli till förvandling och frälsning för människor idag. Det är ett stort privilegium att ha fått vara med om detta under i sitt liv. Det är också ett stort privilegium att få vara ett redskap för Gud att förmedla ett sådant budskap vidare till människor.

Kortnytt

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 20:49:00 +0000

Diverse kortnytt

Hells bellsDen obotligt sjuke mannen reste till dödskliniken i Schweiz för att få hjälp att avsluta sitt liv. I ett förskönande reportage beskriver Svenska Dagbladet förberedelserna, resan, befrielsen och dödsdrogen som får mannen att somna in i en djup dvala för att aldrig mer vakna upp. Debatten kring dödshjälp blir alltmer liberal. Respekten för livet förvandlas till en fråga där döden ses som ett valfritt alternativ. Människan blir avsjälad, berövas tron på Gud och det faktum att varje individ är en evighetsvandrare. Livet förvandlas till en djurisk tillvaro där döden ses som slutet.Mannen ifråga som valde döden i tron att det skulle göra slut på hans lidanden valde också att somna in till ett skrämmande sant budskap; Hells Bells.Sånggruppen AC/DC hjälpte honom över till andra sidan, till det eviga mörker som är långt mycket värre än de plågor den värsta sjukdom kan åstadkomma: -I got my bell I’m gonna take you to hell… Hells bells, you got me ringing, the temperature’s high… they’re taking you down, they’re dragging you down, there’s no way to fight.

Tänk att få vinna någon för Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Wed, 20 Jun 2007 20:48:00 +0000

Vittnesbörd av Gertrud Karlsson

Jag ska berätta vad som hände mig för många, många år sen under min ungdomstid. Man glömmer mycket, men sådant glömmer man inte. Jag kom till Stockholm från Hälsingland och började arbeta på ett sjukhus. Vi bodde på lasarettsgården, många ungdomar med mig och levde som ungdomar gör. Man var ute och roade sig på kvällarna, drack och dansade. Man visste inte av något annat liv. Så skulle jag byta avdelning och kom till en medicinavdelning där jag jobbade några veckor. Där fanns en flicka som sa till mig: -Du ska passa dig för Helga, för hon är pingstvän. Hon försöker bara få med oss till pingstkyrkan. Jag tänkte: -Så spännande! Jag tyckte att den där människan Helga strålade så vackert. Vad har hon för något som inte jag har? Vi gick där och jobbade ihop. Jag tänkte: varför säger hon ingenting till mig? Och månaderna gick. En söndag eftermiddag skulle vi ha timmar, några timmar ledigt på eftermiddagen. Vi gick där med bäddvagnen. Då sa Helga till mig: -Gertrud, jag har bett för dig länge. Ta emot Jesus i ditt liv! -Vad betyder det här, tänkte jag. -Du kan få följa med mig hem på timmarna idag, sa hon. Jag följde med henne hem, hon bodde vid Medborgarplatsen. -Lägg dig här och vila, så ska jag laga litet mat, sa hon. Hon hade en stor tavla med Jesus i båten, och så spelade hon en grammofonskiva där Einar Ekberg sjöng om himlen. Här är verkligen gott att vara, tänkte jag där jag låg. Vi åt, och gick sedan tillbaka till avdelningen på eftermiddagen. Då sa Helga: -Du ska få följa med mig till Pingstkyrkan på ett bönemöte. Ja, tänkte jag, det kan jag väl göra, och följde med henne till en liten lokal i Pingstkyrkan där man samlats till bönemöte. Några äldre satt där, och Helga sa: -Jag kommer med en frukt från Södersjukhuset, jag har ju bett till Gud om att jag ska få vinna någon för Jesus. Hon skulle snart gå i pension. -Ja, sa en av männen där, vi får väl be till Gud för henne då! Så gjorde de det i det lilla mötet. Så talade Helga om att jag kunde följa med henne till ett väckelsemöte. -Så spännande, tänkte jag, och följde med henne på söndagkvällen. Det var en stor kyrka, och vi satte oss där på ena sidan. Där stod en gammal man och talade, jag förstod efteråt att det var Lewi Pethrus. Nedanför talarstolen var det liksom en ring, och där stod det JESUS. Jag glömde bort allt annat i kyrkan, och tittade bara på den där runda ringen. Jesus, Jesus, satt jag och formade orden. Jag bara såg det där lilla runda märket. Jag vet inte om det finns kvar. Vad jag vill ha sagt med mitt vittnesbörd nu, är att Jesus behöver män och kvinnor i vardagen. Den här kvinnan gick och arbetade på sjukhusavdelningen. Hon hade gått många år och bett till Gud om att få se någon av ungdomarna bli frälst. Jag var öppen, trött på det liv jag levde och ville lämna det bakom mig. Jag ville ha något nytt, visste inte riktigt vad. Men så fanns en människa mitt i vardagen på arbetsplatsen. Jag hoppas att många män och kvinnor finns som tjänar Gud på det sättet. Helga är nu hemma hos Herren. Vi behöver möta människor i vardagen där vi går fram. För min egen del ber jag till Gud om att få möta någon som jag får leda till Jesus. Tänk att få vinna en människa för Jesus innan vår tid är förbi. Det önskar jag i alla fall.

Nummer 1 2007

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:56:00 +0000

Nummer 1 2007. Är tiden på väg att rinna ut? Hur ser situationen ut idag i Sverige?

Lyft blicken - Jesus kommer snart!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:47:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

VÄRLDENS LEDANDE politiker presenterar drastiska åtgärdspaket för att om möjligt bekämpa fattigdomen, men trots det ökar klyftorna mellan fattiga och rika dramatiskt. Lagar stiftas i hast för att tvinga fram en begränsning av industrins utsläpp, men ändå ser vi hur jordens medeltemperatur stiger som en konsekvens av västvärldens materialistiska livsstil. Glaciärerna smälter och havsnivån stiger. I Asiens lägre delar lever miljontals människor under ständiga hot om översvämningar. Exempelvis räknar man med att en fjärdedel av Bangladesh inom kort kommer att ligga under havets yta, något som kommer tvinga miljoner och åter miljoner av landets fattiga invånare in i ett liv som flyktingar. Grundvattennivåerna i samma länder sjunker katastrofalt, även det beroende på västvärldens imperialistiska roffarmentalitet. Läskindustrins jättar Coca-Cola och Pepsi utarmar fattiga länder genom att kommersialisera det livsviktiga dricksvattnet. I Indiens delstat Kerala har grundvattennivån på bara några år sjunkit från 45 meter till katastrofala 150 meters djup sedan läskjättarna började pumpa upp vatten till sina produkter. Den desperat protesterande bybefolkningen tvingas att gå fem till sex kilometer för att hämta sitt dricksvatten alltmedan det används nio liter rent vatten till varje liter Coca-Cola. (Källa DN)
DÅ NYHETSMEDIERNA runt om i världens olika nationer gemensamt rapporterar om den kritiska situationen för planeten Jorden, förkunnas många gånger ord som Herren Jesus Kristus lämnade till sina lärjungar för att beskriva den yttersta tiden: -…och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån… (Luk 21:25)Jesus talade i klartext om de tecken och farhågor världens politiska ledare idag motvilligt tvingas erkänna och aktualisera. Informationen om jordens tillstånd är inte ny men idag kan ingen längre förneka att människans exploatering av naturens resurser håller på att leda till katastrof av oöverskådligt mått. I desperata försök att om möjligt rädda situationen beräknas gigantiska belopp avsättas till förändringar av infrastruktur och energianvändning. Människans egen egoism är på väg att bli hennes grav.Vidare sa Jesus: -… då nu människorna uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen… (Luk 21:26)Förskräckelse och ängslan är träffande ord för att beskriva dagens värld där mänskligheten lever under konstant hot. Vi nås av rapporter om självmordsbombare och terrordåd på platser som vanligtvis anses demokratiskt fredade. Hoten efter dådet den 11 september 2001 har blivit allt påtagligare vilket också framtvingat en kontrollapparat ingen vill ha. Den personliga integriteten går förlorad i en värld där varje fotsteg och handling registreras på grund av rådande hotbild. Terroristgruppernas aktioner mot demokratiskt styrda nationer framtvingar övervakningssystem som George Orwell i sin skildring ”1984” inte ens kunde drömma om.
BIBELN ÄR MYCKET tydlig i sin profetiska beskrivning av den yttersta tidens händelser. Speciellt då vi möter den dramatiska utvecklingen gällande Israel och Mellanöstern är det av stor vikt att den belyses utifrån Guds eget ord. Händelserna i Irak alltsedan USA’s intåg har inneburit stark fokusering på området. I dagarna protesterar många amerikaner mot att ytterligare soldater ska skickas ditt. Antalet döda i Irak stiger för varje dag i ett land som till synes saknar regering. Dock är problemet Irak litet jämfört med det hot grannlandet Iran representerar. För inte så länge sedan uttalade Irans president ett direkt hot mot Israel om att nationen borde utraderas från kartan. Hatet riktat mot Israel tycks sakna gräns. Rädslan, eller för att använda Jesu ord, förskräckelsen, över de långtgående kärnvapenprogram Iran utrustat sig med, diskuteras allvarligt inom västvärldens ledande nationer. Irans nukleära program arbetas fram med motivet att försvara och forma en global islamisk makt, och idag samtalar Israel och USA om att gemensamt attackera mål i Iran för att förhindra processen med framtagandet av kärnvapen. 2003 varnar Jerusalem Post för att Iran kan ha kärnvapen klara år 2005. Nu, i dagarna handlade en av CNN’s huvudnyheter just om hur Irans kärnvapenprogram utgör ett av mänsklighetens största hot. Man debatterar övriga muslimska nationers framtida reaktioner på ett angrepp mot Iran.Vi vet att Bibelns profetior talar om hur Israel ska attackeras av nationer som ska gå samman i försök att utrota dess folk. Dagens politiska händelser vittnar om tidens korthet.
Jesus fortsätter: -Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning. (Luk 21:28)Mitt i denna värld fylld av oro, orättfärdighet och ondska har Guds församling ett oerhört hoppets budskap att förmedla till varje människa; Jesus kommer! Det budskapet är tillförlitligt. Allt annat vacklar men Guds ord står fast och kommer att gå i slutlig fullbordan. Tecken och signaler angivna i Skriften är nödvändiga för att människor ska kunna orientera sig och genom det som sker kunna få förvissning om att tiden är kort. ”När I sen detta ske, då kunnen I ock veta, att Guds rike är nära.” Dock äger församlingen en extraordinär funktion som gör att den inte behöver söka efter tecken för att tyda tiden vi lever i. Församlingen är nämligen bärare av Guds helige Ande, vilken ska leda oss fram till hela sanningen. Guds Ande är given som en hjälp och vägledare i tiden. Den, och ingen annan, överbevisar människan om att hon är en syndare som behöver bli rättfärdiggjord genom Jesu blod för att inte gå evigt förlorad. Här har vi en springande punkt i församlingens uppdrag i tiden.Om det är sant att varje människa som inte tar emot Jesus Kristus som sin personlige frälsare går evigt förlorad, står den kristna församlingen inför ett oerhört uppdrag. Varför ser vi då inte fler livräddande insatser? Var finns desperationen inför situationen, och hängivenheten i uppgiften att förkunna ett klart och distinkt evangelium? Är vårt liv och vår gärning inför omgivningen ett vittnesbörd om att Herren Jesus Kristus är en verklighet; att han är mänsklighetens enda hopp och att han kommer snart?Den helige Ande uppenbarar även vad som kommer att ske och vad som ligger framför. Många människor anlitar likt Saul ockulta spåkvinnor och andra medier för att kunna se in i framtiden. Här erbjudes oss nu ”Sanningens Ande” som en vägvisare. Jesus gav detta löfte till sina lärjungar: -…och han, den helige Ande, skall förkunna för eder vad komma skall. (Joh 16:13)Det finns ett rop inom Kristi församling, ett rop för brudgum och brud, som lyder: Kom, Herre Jesus! Det ropet är förmer än alla tecken vi möter i tiden. Inför församlingens stora hopp, att Jesus ska hämta henne hem till himmelen, behöver inte några speciella tecken uppfyllas. Redan bibelns apostlar på sin tid väntade Jesus åter, dag efter dag, år efter år, pga den kärlek som fanns mellan brudgum och brud, mellan Jesus och församlingen. Hans uppmaning till församlingen är att alltid vara vakande och redo, ”…ty i en stund då I icke vänten det, skall Människosonen komma.” (Matt 24:44)
-Himmel och jord ska förgås, men mina ord skola aldrig förgås. (Luk 21:33)Jesus varnar för att låta sig förtyngas, och för att fastna i den här tidens tänkesätt och handlingsmönster. Omåttlighet, materialism och lyx, dryckenskap, syndig njutning och timliga omsorger är de ting han här namnger som avtrubbande moment, vilka i sin tur bidrar till att den dagen kommer som en snara över människans liv. Det finns alltså en möjlighet att vara redo, att hålla sig vaken, ren och obesmittad från den här världen. Gud vill ge vad vi behöver för varje dag. Han vill fylla oss med sin helige Ande, som en hjälp att se igenom världens listiga grepp för att behålla jordens inbyggare i sitt våld.Jesus varnar för detta livets goda, materialismen, den västerländska livsstilen och människans girighet. Idag ser vi dess konsekvenser som ett hot för hela jordens ekologiska balans. Vi träder upp mot miljöförstöring, vi kämpar mot växthuseffekt och global uppvärmning, mot detta som hotar vår planet, men samitidigt älskar vi välfärden. Materialism och välfärd har visat sig bli människans stora gissel med oöverkomliga konsekvenser som resultat.Evangelium öppnar dock våra ögon så vi ser verkligheten ur ett perspektiv som är höjt över det timliga jagandet. Mötet med evangelium innebär ett mycket konkret och omvälvande ingrepp i en människas liv. Varje individ som träffas av budskapet blir på ett eller annat sätt förändrad. Antingen kapitulerar man inför Guds ord eller också skakar man det av sig med följden att man blir än mer oemottaglig. Bibeln varnar allvarligt för att inte förhärdas i sitt hjärta.Förhärdelse kan se ut på många olika sätt. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att förneka Gud och andliga realiteter, utan förhärdelsen drabbar även Guds eget folk. Det var till Hebréerna författaren skrev: -I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen, där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år. (Heb 3:7-9)
I VÅRT PLURALISTISKA samhälle, i en mångfald utan gräns, behöver evangelium mer än någonsin förkunnas med tydlighet; ett omvändelsens budskap, som är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Det fanns tider då Sverige under stor mottaglighet besöktes av en djupt gående folkväckelse då enkla män och kvinnor ute i bygderna och stugorna, ropade ut ett väckelsebudskapom nödvändigheten att göra sig redo möta Gud. Trots frihetsideal i demokratisk anda som skulle hjälpa och leda fram till lyckliga harmoniska medborgare möter vi idag rotlöshet och förtvivlan som aldrig förr med många psykiskt lidande människor som offer. Liberalismen tillsammans med en karismatisk andevåg gjorde entré på sextiotalet. Det fanns dock förkunnare som vägrade att anpassa sig till denna moderna kyrkopolitiska ekumenik vars främsta kännetecken var rotlös karismatik och organisatorisk enhet kyrkoblocken emellan. Idag är dessa varnande protesterande röster mer sällsynta. Det skrivs kyrkohistoria även i nuvarande årtionde med ekumeniskt inriktade rörelser som lämnar sina traditionella tillhörighetsblock för att över samfundsgränserna ansluta sig till varandra. Församlingar, som vid den romerske katolske påvens besök i Sverige 1989 varnade sina medlemmar för katolicismen, har idag ett djupt, och långt framskridet samarbete med den katolska rörelsen, vilket är mycket skrämmande, men samtidigt ett tecken i tiden. Den själiska människan får sin mättnad i Jesusfestivaler, Golgatadramer, kulturellt berikade och katolicerade gudstjänster. Få andliga klimat är så farliga och avtrubbande som de sfärer och miljöer där man idag blandar ihop romersk katolicism med evangelium.
HELA SKAPELSEN suckar och våndas, den ropar efter sin befrielse. Orättfärdigheten lämnar inget område orört, utan allt blir anfrätt av denna syndens konsekvens.Det finns dock kvar ett fridlyst område som människan har som sin enda tillflykt, och det är Golgata. Där erbjudes hon förlåtelse och upprättelse; där möter hon Gud genom Jesus Kristus.Frälst eller förlorad? Jorden går mot sin undergång, men Guds ord talar om en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. Den i Kristus pånyttfödda människan äger ett underbart hopp inför framtiden! Maranata!

Ett meningsfullt liv

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:46:00 +0000

Stina Fridolfsson intervjuar Emanuel Johansson

Jag föddes i Göteborg 1979. Mina föräldrar, Tage och Gertrud Johansson har under hela mitt liv varit med i församlingen, och på så sätt växte jag upp i församlingen. Jag har gått Pilgrimsskolan, där då främst min mamma, men också flera andra hjälpts åt att undervisa. Jag har haft hemundervisning under hela min skolgång och efter skolan beslöt jag mig för att fortsätta arbeta och utbilda mig i församlingen.
Du har alltså fått hemundervisning, och efter skolan valt att fortsätta arbeta i församlingen. Blev du inte väldigt indoktrinerad då?-Jo, det är väl möjligt att jag var indoktrinerad. Men det fanns andra krafter som också ville påverka. Bland kompisar och andra människor var det ju självklart att efter skolan skulle man börja gymnasium och fortsätta utbilda sig i samhällets skolor. Så det var en liten kamp för mig, en fråga om hur jag skulle gå vidare. Men jag fattade ett beslut att fortsätta arbeta i församlingen. Jag ville tjäna Gud i församlingen och arbeta i församlingen. Där fanns tillräckligt med möjligheter att gå vidare och engagera sig.Den första perioden arbetade jag i ett gatukök som församlingen drev. Jag tyckte det var jätteroligt att steka hamburgare, osv. Församlingen har flera verksamhetsgrenar, bland annat ett hotell, där jag engagerade mig ganska tidigt.-Just dessa år när jag precis slutat skolan, började församlingen åter bygga upp ett tryckeri. Då fick jag vara med från början, och på det sättet har jag fått lära mig ett hantverk och kan nu ta fram trycksaker, exempelvis tidningen Midnattsropet och traktater och skrifter på olika språk.
Under en period gick en grupp av församlingens ungdomar ut på fredagkvällar och evangeliserade.-Ja, vi hade en väldig evangelisationsiver som man egentligen bör ha hela tiden, men det var särskilt en period vi gick ut och evangeliserade på gatorna. Dessa nattorgmöten gav en väldig respons. Människorna stannade och lyssnade. Jag kommer ihåg hur vi fick kontakt med människor som öppnade sig för oss och vi fick verkligen ingång hos dem. Ungdomarna i församlingen fortsatte alltså, mest fredagkvällar, vi åkte in till stan och sjöng och delade ut traktater. Det var faktiskt väldigt välsignat. Man upplevde att det var bra för en själv också. Det var så meningsfullt att satsa på det sättet.
Det är ju väldigt viktigt för alla, kanske särskilt när man är ung, att få uppleva att det är meningsfullt det man gör. Vad var det som gjorde att du fick en önskan att åka till Ryssland sedan?-Ganska tidigt blev jag intresserad. Jag hade hört rapporter från de äldre som varit i Ryssland. Jag minns särskilt en gång då Folke Jacobsson och Hans Lindelöw varit borta ett tag och kom hem och hade några möten där de berättade om Guds verk i Ryssland. Det grep mitt hjärta väldigt. Jag arbetade ju hela tiden i församlingen, och Folke gjorde det möjligt för mig och några till att åka med på en resa till Ryssland, hälsa på i några församlingar och vara en liten period där. Efter det började jag litet smått läsa ryska och engagera mig mera för just Östmissionen.
Det här var alltså inte bara en liten romantisk kick; du började målmedvetet läsa ryska för att få bättre möjligheter att missionera i öst. Inte är det väl så väldigt lätt att lära sig ryska?-Nej, det är inte så lätt. Första gången jag åkte till Ryssland var 1998. Då kunde jag ingen ryska. Bara bokstäverna. Men något år senare anmälde jag mig till en kurs i ryska och började traggla med ord och glosor. Det gick ganska bra. Jag kommer ihåg att i kursen jag anmälde mig till, var vi trettio personer vid starten men det var bara fyra stycken som var kvar när kursen slutade; och av dem var två, jag och Roger Lindroos, från Maranataförsamlingen. Så det krävdes att man var engagerad och verkligen ville lära sig. för att man skulle hålla ut.
Det där talar ju för att målmedvetenheten verkligen fanns hos er. Jag minns ibland när du suttit nattjour i hotellreceptionen. Om man löste av dig på morgonen, kunde man finna små pappskivor med en svensk glosa på ena sidan, och på baksidan ryska bokstäver som väl var översättningen av ordet till ryska. Du satt alltså och pluggade på nätterna. Handlar det här om att du gjort din kallelse och utkorelse fast? Är det målmedvetenheten som hjälpt dig att hålla ut?-Ja, det är klart. Om man har en inriktning och ett syfte med allt vad man gör, så ger ju detta inspiration och mera kraft så att man kan hålla ut. Det är viktigt.
Du har gjort några resor. Dels ensam och dels tillsammans med andra. Du får berätta något av det som betytt mest under dessa resor. -Många händelser har utspelats. Jag kommer ihåg att första gången jag åkte iväg ensam hade jag just slutat den där kursen, och kunde fortfarande inte så mycket ryska. Jag åkte då först till Kaluga och besökte vår vänförsamling där, sedan åkte jag till Kirgizistan. Kirgizistan är ett litet land som ligger söder om Kasakstan, söder om Ryssland, mot gränsen till Kina. Det finns väldigt höga berg där, som vetter mot norra Kina. Jag besökte några vänner där, och jag kommer ihåg en speciell händelse därifrån som hade stor betydelse för mig. Jag jobbade på en liten lantgård vid bergen någon vecka, och då kom jag att få vittna för en grabb i min egen ålder. Han var kirgis, och kunde undefär lika mycket ryska som jag. Jag fick tag i en bibel till honom. Talam, som han hette, hade aldrig någonsin fått höra evangelium, och just därför var det en så speciell händelse. Sedan fick han kontakt med andra vänner i en församling därnere. Jag vet ju inte hur det är med honom nu, men det var en värdefull händelse för mig åtminstone.
Du fick alltså vittna för honom och se till att han fick kontakt med en kristen församling som i sin tur fick hjälpa honom vidare på trons väg?-Ja, precis. De hjälpte mig också att få fram ett Nya Testamente på hans språk så att han kunde läsa bibeln. Det är ju väldigt viktigt.
Du har varit på fler resor också. Tillsammans med vår ryske broder Igor Serov som bor och verkar här i församlingen har du fått fram hans vittnesbörd i tryck - på både ryska, litauiska och svenska! Och Igors bok, som ju handlar om hans väg från maffian och kriminalitet till Kristus, har ni spridit i fängelserna i Litauen. Du kan väl berätta något.-Ja, något av det som har gjort starkast intryck på mig är de besök vi gjort på fängelserna i Litauen under senare år. Vi har haft med Igors bok, som är hans personliga vittnesbörd under titeln ”Frälsning genom eld.” Där i fängelserna har vi fått träffa fångar under ganska fria omständigheter. Vi har fått besöka dem i cellerna och samla dem i små lokaler där vi har fått ha möten. Att se mottagligheten och människors nöd och behov, och att man har ett svar - hoppets budskap - det ger verkligen inspiration att vilja förmedla evangeliet vidare. Jag har också fått se Guds välsignelse just i att trycka och få vara engagerad i församlingens arbete inom det området som ju också har att göra med missionen. Att få fram material, traktater och tidningar på olika språk. Det är en stor välsignelse.
Ja, du Emanuel som fått hemundervisning och istället för att studera vidare i någon yrkeskarriär valde att engagera dig i församlingens arbete - det verkar som om du inte ångrar det här?
-Nej, absolut inte. Det såg jag redan under tiden då vi började med nattorgmöten och var ute på stan och evangeliserade. Jag träffade många ungdomar i min egen ålder och fick verkligen se vilken skillnad det var - jag tänker på vilken uppfattning man har om olika saker och fick inblick i hur andra har det. Då blev det ännu mer så att man inte ångrar sig, utan är tacksam för att ha fått nåden att gå den här vägen. Att välja församlingen.
Det blir alltså ett meningsfullt liv. Genom besök i länderna i Öst har ett nätverk av kontakter i både Ryssland och Litauen skapats. Hur ser du framtiden an?-Jag tror att man måste söka Guds vilja och ledning. Han får visa steg för steg. Det har man fått lära sig, att man kan inte bestämma sig för en viss metod, att öppna en församling på en viss plats, starta en verksamhet - det går inte till riktigt så. Det måste vara Gud som leder. Det visar sig att bara man är beredd och villig att gå in det Gud förberett för en, så leder han på bästa sätt.-De här åren jag varit engagerad i Östmissionen, har jag också varit hemma en hel del i vår församling i Stockholm. Också här har jag fått se att jag har en uppgift när det gäller Östmissionen. Många här i Stockholm är rysktalande. En del har kommit till oss och blivit frälsta och döpta. Jag vet inte hur allt ska bli i framtiden, men jag är övertygad om att Gud har en plan, och vi måste rätta oss efter hans ledning.
Den församlingsgemenskap vi har och önskar förverkliga mycket mer enligt Nya Testamentets mönsterbild, har dragit människor hit.-Det stämmer. Då man möter troende människor på andra platser och berättar hur vi lever tillsammans och arbetar tillsammans i och för församlingen, har det blivit ett starkt vittnesbörd för många. En del kanske inte kan föreställa sig hur detta kan gå till, men andra har tagit till sitt hjärta den här förkunnelsen om församlingen. Man märker att det finns en önskan hos flera troende att de vill ta steg vidare att förverkliga Guds tanke med församlingen; hur den var uppbyggd den första tiden, osv. -Vi märker hos människor som besökt oss och varit hos oss en period, hur just dessa tankar gjort väldigt starka intryck. Där tror jag Gud gett vår församling en uppgift att gå före och ta steg så att andra också kan gå vidare för att förverkliga det bibliska församlingsidealet.
Nu får du rikta dig till lyssnarna (och läsarna) med en speciell appell!-Gud har en speciell uppgift och kallelse till varje människa, därför vill jag uppmana dig att söka Guds ledning och satsa dina krafter och din tid för Gud. Han behöver dig, han har en speciell uppgift för dig. Det kanske finns andra saker du vill satsa på och ägnar din tid och kraft åt. Men lämna mycket av det åt sidan, och sök Gud istället. Då ska du få uppleva att han leder och vill använda dig i sin plan. Det är verkligen meningsfullt. Det finns ett mål och det finns en mening. Satsa ditt liv för Jesus. Lämna dig helt åt honom! Amen!

Kärlekens lov (Del 2)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:45:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen från 1975

-Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod. Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta. Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band. Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. -Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan. Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.(Kol. 3:12-17)Här presenteras det som borde vara typiskt för kristnas umgängesformer och vanor. Vad man mer än något annat borde höra från alla kristna, det är tacksägelse. Vi ska tacka Gud Fadern för Jesus Kristus. Där har vi vårt stående tacksägelseämne. När vi börjar tacka Gud Fadern för Jesus Kristus, då inträffar det märkliga att vi också börjar tacka Gud för syskonen. Vanligtvis börjar vi tacka för dem vi tycker mest om, men då visar Gud oss att vi också ska tacka Gud för dem vi inte tycker om. Vad ska vi tacka Gud för, då de har skadat oss eller irriterat oss eller varit problematiska emot oss? Då ska vi tacka Gud för att han förlåter dem genom Jesus Kristus. På samma sätt som han förlåter oss som tackar honom, ska vi tacka Gud för att han förlåter dem. När vi i tro börjar tacka Gud för Jesus och tacka Gud för syskonen, också dem som kanske varit oss till förfång, då upplever vi att vi i vårt hjärta får kärlek till dem. Det är detta som är det oförklarliga, det är undret. Då förstår vi att Gud älskar oss inte på grund av någon av våra förtjänster, han älskar oss för Jesu skull. Det handlar om försoningens nåd och förlåtelsens makt genom Jesu Kristi försoning.
Första Korinterbrevets kapitel 13 var riktat till den församling som tjänade Herren Jesus Kristus i Korint, den församling som firade gudstjänst i Korint och som var Jesu Kristi kropp. Men den församlingens problem är också andra församlingars problem, och i den mån vi på något vis i det ena eller andra stycket är lika den församlingen, så gäller det brevet också oss. Samma korrigerande budskap kommer till oss. Det finns inga möjligheter att dressera fram kärlek. Man kan åstadkomma attityder som ger sken av kärlek, men är baserade på fruktan, men då är man inte längre fri, utan träl. Man kan uppträda på det sätt man tycker människor vill att man ska uppträda för att bli accepterad eller bejakad. Man kan sitta med sångboken och sjunga, låta bli att göra vissa saker och göra vissa andra saker för att därigenom bli erkänd som en församlingsmedlem eller slippa att bli utfrusen. Man har ett beteende, som är allmänt bejakat och många gånger är fullt begripligt, men kanske överdrivet har kristnats dithän att det har blivit sakralt. Det är lätt att förväxla de yttre attityderna och begå misstaget och tro att om man har de här yttre kriterierna, så är allting bra. Men det är visst inte säkert att det är bra. Det är inte det yttre mönstret som skapar livet. Det är relativt lätt för oss att se och iaktta varandra i den lilla gruppen. Det är lätt att notera fördelar och nackdelar. Det är också relativt lätt att taxera människor genom det man iakttar i deras yttre. Vi dömer ut och kvalificerar efter de här yttre mönstren och sorterar bort människor alldeles för lättvindigt. Men Gud har sina kännetecken. Han känner de sina. Halleluja, ära vare Gud och Lammet!Det som gäller för 1 Kor 13, ska tillämpas, praktiseras och erfaras i församlingen i Korint, och det är detta Herren önskar se tillämpat i vår församling här, lokalt.Vi ska inte försöka lyfta upp detta på ett universellt plan och söka det där borta. Herren vill finna det här, hos oss. Det finns vissa aktiviteter som aposteln måste bekämpa, eftersom de är framsprungna av ett felaktigt motiv och en väsensfrämmande ande.Aposteln gör klart för församlingen i Korint, att de här kvaliteterna som han nämner i första delen av kapitlet, de finns på andra platser i världen, också utanför församlingen. Det finns idealister, det finns filantroper och det finns moraliskt oförvitliga människor praktiskt taget överallt. Vidare säger han: Det är en hög väg, men inte en väg som räcker för församlingen. Det måste en högre väg till. Världen har idealism och moral. Världen har idéer och ideologier. Människor vill satsa sitt liv för fosterlandet; ger sig vid fronten för sitt land, för sitt hem. Det är en god sak, det är en hög väg. Ut ur historien skulle vi kunna ta fram exempel på män och kvinnor som på många vis har varit föredömen. De har haft kärlek till fosterland, kärlek till hem, kärlek till familj. Kärlek till människor på det sättet att de ville offra sig för andra. Men, säger Paulus, det räcker inte. Det finns en högre väg. I världen satsar människor på idéer och gör insatser där de offrar sig själva. I församlingen finns en risk att vi tar världens metoder och låter gåvorna fungera genom dessa världens metoder. Då lever vi på ett för lågt plan. Är det så att gåvorna fungerar så att vi uppmärksammar oss själva, eller genom de materiella ting vi äger skaffar oss förmånsställningar eller favörer i Guds församling, då har vi inte gjort något annat än överfört världens strukturer till församlingen. Detta måste brytas sönder. Hur ska det kunna ske? Endast genom en högre väg. Och det är kärlekens väg. Så kommer aposteln in på det som jag tycker är det mest gripande i hela Nya Testamentet, just det som är det typiska exemplet på andens väldiga kraft över den egoistiska människan och hennes materialistiska ande och materiella krav. Då människan blir fylld med den helige Ande, ger hon allt vad hon äger till de fattiga. Icke av något slags medlidande, men såsom ett offer för att hon själv vill underkasta sig egendomslösheten för Jesu skull, för att utan status och symboler och falsk trygghet kunna följa honom fri och oberoende. Kristuskärleken är fantastisk. Det är inte i de gärningar som vi karaktäriserar som hjältemodiga, väldiga och storslagna, som kärleken uppenbarar sig, utan det är i de små, anonyma handlingarna, då vi strängt taget inte uppmärksammas. I relationerna till våra närmaste syskon i församlingsgemenskapen, i vårt sätt att tänka, i vårt sätt att tala, i vårt sätt att agera visar det sig hur Kristuskärleken har fått forma vårt liv. Här ligger det stora problemet. För det är jämförelsevist lätt att älska om kärleken och gärningarna applåderas.
Att ge allt man är och har för en sak, det kallas för hjältemod. Det kan tänkas att det blir föremål för de mångas applåder. Att ge sitt liv för fosterlandet är en glorifierad gärning. Den medaljeras. Du vet att de som gjord bragdfulla insatser vid fronterna får sina ordnar. De uppmärksammas och glorifieras; de blir hjältar. Det är en hög väg. Det finns en risk att det i församlingen blir så att vi får olika typer av kristna. Dem vi kallar speciellt offervilliga, och de som är mindre offervilliga. De som har, enligt vårt sätt att se, gjort de stora och överväldigande insatserna, och de som gjort de mindre. Eller kanske dem vi knappt räknar med. Vi tar då världens metoder och matchar fram dem vi tycker har gjort de stora insatserna och ger dem våra medaljer och ordnar. Men så är det inte i Guds rike. Då har vi gått in på världens område och använder världens metoder. I Guds rike är det helt annorlunda. Det räcker inte med en hög väg, vi måste in på den högre vägen - kärlekens väg. Det är att underkasta sig en behandling som andra människor finner förödmjukande och förnedrande. Underkasta sig den, och dock icke klaga eller slå tillbaka. Eller gripa till såna metoder som man kanske blivit föremål för, utan svara med den menlösa, oskuldsfulla och kärleksfulla ande som aldrig träder upp till självförsvar. För att detta ska kunna ske, säger Skriften, måste kärleken vara utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Det måste ett kärleksmöte till med Jesus. En uppfyllelse av den helige Ande som bryter ner själviskheten i alla dess former, också dess, som vi tycker, oskyldiga former, och vi blir fyllda med Jesus Kristus. Om vi förstår bakgrunden här i förhållandena i Korint och hos oss, då fattar vi ju att här finns någonting av så stor betydelse, att ingenting annat kan ersätta det. Hur mycket tål vi? Vi kan fortsätta och läsa detta kapitel, och se vilka egenskaper kärleken har. Aposteln gör klart för församlingen att det är just detta som helt och hållet skiljer församlingen från all annan verksamhet i tiden. Det är just här som församlingens evighetsdimension slår igenom på ett alldeles speciellt sätt. För också många av de ting som församlingen håller på med, ska försvinna. Inte bara de materiella tingen vi rör oss med ska upphöra, utan också tungomålstalet ska försvinna, uttydningen ska försvinna. Och gåvorna ska försvinna, de är liksom byggnadsställningarna som står omkring huset under uppbyggnadstiden. Men när huset är uppbyggt, tar man bort byggnadsställningarna. Snart ska byggnadsställningarna bort, huset är klart, ära vare Gud och Lammet! Men det är inte bara de materiella tingen som ska upphöra, som vi ska skiljas ifrån, utan det är också fråga om de andliga tingen här. Gåvor; tungomålstalande, uttydning, profetia och kunskap - allt detta ska försvinna. Vad är det då som består? Det är tron, hoppet och kärleken. Det är församlingens evighetsdimension. Den finns inte i något system eller sammanhang, den finns inte i världen. Där möter du den mänskliga kärleken. Sen är det stopp. Men i församlingen, i den lokala församlingen ska vi möta det gudomliga. Där man icke söker sitt, där man icke hyser agg, där man icke har rum för avund, där man icke är uppblåst. Där har vi den lokala församlingens evighetsdimension. Det är något som ska bestå, och det är kärleken. Den förbliver.Ett av de största hindren för att denna kärlek ska kunna bryta igenom, är skalet. Vi är okrossade. Det finns något därinne av äkthet, men det är instängt. Skalet hindrar det att komma fram. Den äkta, gudomliga kärleken är nedlagd därinne, men kommer aldrig fram. Vi läser om kvinnan som kom till Jesus med alabasterkrukan. Den var fylld och helgjuten. Det fanns inget lock som kunde skruvas av, endast på ett sätt kunde innehållet komma ut: det var att alabasterkrukan bröts sönder. Hon offrade skalet för att innehållet skulle komma ut över Jesu fötter. Det var då väldoften förnams i hela huset. Sedan har budskapet nått ut i hela frälsningshistorien. Det som skall till, är att krukan krossas. Den ska krossas på rätt ställe; vid Jesu fötter. Där, inför honom är enda stället där en människa kan förlora skalet.. Där kan hon bli av med sig själv, för att gå upp i honom. Därifrån kommer också väldoften att stiga ut i hela huset. Hela församlingen kommer att förnimma det. Gud vill befria oss från skalet som gör att vi upprätthåller vår värdighet, vår prestige och allt detta som hör världen till och gör att vi är rädda om oss och vårt. Rädda för det ena och det andra, rädda för varandra, känsliga för kritik, känsliga för människors omdöme. Vi har lätt att gripa till olika medel och metoder för att freda oss och skydda oss. Om skalet är krossat och innehållet gjuts ut vid Jesu fötter, då stiger innehållet, den nardusdoftande salvan, ut i hela huset, och man förnimmer äktheten. Det är detta som ska ske i församlingen. Vi blir förkrossade inför honom, så att han kan bli ärad och förhärligad igenom oss. Visst har vi mycket att lära, men den helige Ande har åtagit sig att leda oss fram till hela sanningen. Låt oss öppna oss för honom, så vi blir fyllda av Jesu kärlek i församlingen. Du och jag kan älska varandra för Jesu skull! Amen.

Ekumenik - men hur?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:44:00 +0000

Ledartext ur Midnattsropet 1967 av Björne Erixon

Så snart man närmar sig frågan om ekumenik är man inne på ett ganska känsligt område. Och detta på flera sätt. Jag har ej för avsikt att söka skildra ekumenikens olika sidor. Tvärtom vill jag söka ställa några frågor, som jag tror ej är helt oväsentliga.Är den ekumeniska rörelsen, som man säger, vår tids väckelse? Den vinner ej obetydliga framgångar och drar med sig grupper som tidigare stått misstroget vid sidan om. Är inte det bevis nog för att ekumenik är tidens lösen och svaret på den religiösa situationen? Frågor, frågor …Allkristna möten, som hålles nu och då på en del platser i landet, har varit den yttre anledningen till uppkomsten av en rad frågor, förmodligen alldeles för orimliga för ekumenikens förespråkare, men som jag ändock tar mig friheten att föra vidare.Vad gör man av de skilda ståndpunkter man ändock har? Stoppar baptisten undan sitt dop, medan pingstvännen, för den goda andans skull, inte nämner något om andedop, tungotal, etc?Vill man, omedvetet kanske, söka uppnå ett slags minsta gemensamma nämnare? Eller menar man att alla de skiljepunkter, som en gång blev upphov till splittring, idag inte har samma värde som de en gång haft?Handlade pionjärerna helt galet i sin iver att stå för det man trodde på, även om det innebar förlust av frihet, bekvämlighet och social ställning?
Är samfunden och kyrkorna förmögna att redogöra för de läropunkter genom vilka man kommit varandra närmare? - Har frikyrkofolket glömt allt ont kyrkan åstadkommit? - Hur är det egentligen? Är det ändå inte samma gamla kyrka, som nu visserligen fått en demokratisk make-up; och som nu förlorar alltmer sina uråldriga privilegier? Inte kan väl en trevlig och mänskligt sympatisk präst sona eller överskyla dessa ohyggliga brott? En tjusig och tolerant präst är en sak - kyrkosystemen är något helt annat. Dess system är avskyvärt. Eller låg motsättningarna förr enbart på det rent personliga planet? I så fall är det fullt naturligt att genom ökade kontakter människor emellan en utjämning och avspänning så småningom inträder. Men om det var fråga om även ideologiska motsättningar och skiljaktigheter, hur går det då? Har stats-folkkyrkan ändrat sig på några fundamentala punkter?Vi måste komma ihåg att Kyrkornas Världsråd är en gemenskap av kyrkor.Men hur blir det om sekulariseringen rycker undan grunden för barndopskyrkorna? Kan myten om den kristna familjen upprätthållas hur länge som helst, under vilka villkor som helst? Varför drar all ekumenik åt höger?Har frikyrkorna mindervärdeskomplex inför folk- och statskyrkornas rika teologiska-liturgiska och kulturella traditioner?
Jag behöver inte vara ovän med personer som har andra trosståndpunkter. Vi måste skilja mellan motsättningar på grund av antipatier etc. på det personliga planet och på grund av ideologiska skäl. Därför måste vi bli ideologiskt medvetna. Det gäller att försvara och befästa Jesu evangelium i alla lägen och på allt sätt. Och vara redo att korsfästas på den galge fariséerna alltid är färdiga att ordna åt dem som vill proklamera ett renodlat evangelium.Finns inte motsättningar som många gånger synes vara svårartikulerbara?Vilken inställning vi än intar till ekumenik måste väl all slentrian bort? Ty Gud har väl aldrig uppmuntrat till tankelättja, frånvaro av engagemang och kampanda? Anden vill i alla stycken och på alla områden göra oss alla helskärpta!När väckelsen upphör börjar flirten med kyrkan! Ty en väsensskillnad har inträtt. Hur är det, snälla pingstvänner, hur kan Ni trivas med prästerna? En sak torde vara klar. Det är den låga andliga temperaturen som gör detta möjligt!Fler frågor finns, men nog för denna gång.

... och bedrevo styggelse, man med man

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:43:00 +0000

Analys av Berno Vidén

Regeringen sägs vara splittrad i frågor som rör familj och äktenskap. I dagarna diskuteras huruvida homosexuella par ska få lagstadgad rätt att ingå äktenskap. Enligt tidskriften Hemmets Vän 5/07 står Kd-partiet idag ensamma inom alliansen om att säga nej till lagförslaget. Då den borgerliga alliansen fick regeringsmakten tog den över ett antal utredningar, varav vissa, bland annat enmansutredningen om att Sverige bör ha en könsneutral äktenskapsbalk, fått arbeta vidare.Frågan är om splittringsryktena talar sanning. Kd säger idag nej till könsneutral äktenskapsbalk på liknande sätt som man tidigare sagt nej till aborter. Idag är inställningen i abortfrågan mycket liberal inom partiet och på regeringsnivå lovar företrädarna för det parti som tidigare genom politiskt inflytande skulle återinföra “kristna värderingar” i det svenska samhället, att ingen som vill utföra abort i Sverige ska behöva känna sig besviken. Det synes vara viktigare att uppträda politiskt korrekt gentemot alliansen än att genom ståndaktighet i viktiga samhällsfrågor förlora mandat och inflytande inom regeringen. Som ställningarna ser ut idag inom riksdagen kommer det nya lagförslaget med all sannolikhet att röstas igenom inom kort. Först ska utredningen under våren lägga fram sitt slutbetänkande och om allt går planenligt kan vi räkna med att ha en homosexuell livstilsanpassad äktenskapslag innan år 2007 nått sitt slut. Det är svårt tänka sig att Kd inte skulle anpassa sig till rådande klimat inom regeringen även i den här för Sverige så ödesdigra frågan.Även på det här området möter vi hur Bibelns utsagor om vår tid går i uppfyllelse. Jesus nämner Sodoms livsstil som ett tidstecken, vilken bland annat omfattar orättfärdighet, förtryck och en sex- och njutningskultur med homosexuellt förtecken. Gränser som Gud satt upp som skydd mot destruktivitet och moraliskt förfall har dribblats bort främst genom kyrkans flathet i dessa frågor. Då den homosexuella rörelsen för snart 30 år sedan anordnade sina frigörelsedemonstrationer fanns det enbart ett fåtal förkunnare som agerade och aktivt varnade för den utveckling som var i antågande. I allmänhet ansågs frågan alltför obetydlig för pastorer och präster att överhuvudtaget befatta sig med. Arne Imsen var en av förkämparna som profetiskt ropade ut att om inte utvecklingen resolut och omgående stoppas upp kommer vi att inom några få år ha passerat en avgrundens fördämning som sedan kommer vara omöjlig hindra. Antidiskrimineringslagen smögs igenom1986 och gav en sådan energi åt avgrundsmakterna som inget politiskt parti eller någon mänsklig makt överhuvudtaget förmår hejda. Bibeln ger en mycket konkret och träffande beskrivning av vårt kultursamhälle av idag, ett samhälle där man i trots detroniserar Gud och sätter materiell välfärd i första rummet:“Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighe undertrycka sanningen.- - -__Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet,så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man.Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.(Rom 1:18, 24-27)Regeringen sägs vara splittrad i frågor som rör familj och äktenskap. I dagarna diskuteras huruvida homosexuella par ska få lagstadgad rätt att ingå äktenskap. Enligt tidskriften Hemmets Vän 5/07 står Kd-partiet idag ensamma inom alliansen om att säga nej till lagförslaget. Då den borgerliga alliansen fick regeringsmakten tog den över ett antal utredningar, varav vissa, bland annat enmansutredningen om att Sverige bör ha en könsneutral äktenskapsbalk, fått arbeta vidare.Frågan är om splittringsryktena talar sanning. Kd säger idag nej till könsneutral äktenskapsbalk på liknande sätt som man tidigare sagt nej till aborter. Idag är inställningen i abortfrågan mycket liberal inom partiet och på regeringsnivå lovar företrädarna för det parti som tidigare genom politiskt inflytande skulle återinföra “kristna värderingar” i det svenska samhället, att ingen som vill utföra abort i Sverige ska behöva känna sig besviken. Det synes vara viktigare att uppträda politiskt korrekt gentemot alliansen än att genom ståndaktighet i viktiga samhällsfrågor förlora mandat och inflytande inom regeringen. Som ställningarna ser ut idag inom riksdagen kommer det nya lagförslaget med all sannolikhet att röstas igenom inom kort. Först ska utredningen under våren lägga fram sitt slutbetänkande och om allt går planenligt kan vi räkna med att ha en homosexuell livstilsanpassad äktenskapslag innan år 2007 nått sitt slut. Det är svårt tänka sig att Kd inte skulle anpassa sig till rådande klimat inom regeringen även i den här för Sverige så ödesdigra frågan.Även på det här området möter vi hur Bibelns utsagor om vår tid går i uppfyllelse. Jesus nämner Sodoms livsstil som ett tidstecken, vilken bland annat omfattar orättfärdighet, förtryck och en sex- och njutningskultur med homosexuellt förtecken. Gränser som Gud satt upp som skydd mot destruktivitet och moraliskt förfall har dribblats bort främst genom kyrkans flathet i dessa frågor. Då den homosexuella rörelsen för snart 30 år sedan anordnade sina frigörelsedemonstrationer fanns det enbart ett fåtal förkunnare som agerade och aktivt varnade för den utveckling som var i antågande. I allmänhet ansågs frågan alltför obetydlig för pastorer och präster att överhuvudtaget befatta sig med. Arne Imsen var en av förkämparna som profetiskt ropade ut att om inte utvecklingen resolut och omgående stoppas upp kommer vi att inom några få år ha passerat en avgrundens fördämning som sedan kommer vara omöjlig hindra. Antidiskrimineringslagen smögs igenom1986 och gav en sådan energi åt avgrundsmakterna som inget politiskt parti eller någon mänsklig makt överhuvudtaget förmår hejda. Bibeln ger en mycket konkret och träffande beskrivning av vårt kultursamhälle av idag, ett samhälle där man i trots detroniserar Gud och sätter materiell välfärd i första rummet:“Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighe undertrycka sanningen.- - -__Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet,så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man.Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.(Rom 1:18, 24-27)

Jesus längtar efter att hämta sin brud!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:42:00 +0000

Appell av Sven Thomsson

Varje levande kristen, som också är en verklig brudesjäl, bär inom sig en ständig och innerlig längtan efter Jesu återkomst, den dag då Han genom uppryckandet i triumf skall föra sin älskade brud till den himmelska bröllopssalen. När de sanna brudesjälarna ser hur ”allting går mot sin upplösning” och hur tidens tecken gått i fullbordan kan de nära nog förnimma en viskning i sitt inre att stunden är mycket nära och att det inom kort kommer att ske. Dessa människor har tagit inbjudan till bröllopet på djupaste allvar. Därför älskar de sin Brudgum av allt hjärta och vill leva nära Honom. Jesus är allt för dem.Dessa brudesjälar har helt vänt sig bort från världen, all synd och all ondska. De är fullständigt lösta från världens lockelser och tar helt avstånd från den livsstil som är rådande bland ofrälsta. Det har blivit för dem som Paulus skriver: -Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv, som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig. (Gal. 2:19-20)Paulus skriver också så här: -Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser. (Gal. 5:24)Det som aposteln skriver i de anförda bibelcitaten är kännetecknande för sanna brudesjälar.Många kan säga att de älskar Jesus och längtar efter Hans ankomst, men om dessa å andra sidan uppvisar en livsstil som går stick i stäv med vad som är karaktäristiskt för en verklig brudesjäl blir man betänksam. Många menar sig vara redo för ankomsten, men vill ändå vara vänner med världen och gå hand i hand med den. Detta är ren villfarelse och mycket farlig sådan. Många tror, att de på grund av snällhet, fromhet och ett gott moraliskt liv är värdiga att följa med när uppryckandet äger rum. En sådan inställning är mycket farlig, och de som bär på en sådan löper en överhängade risk att bli kvarlämnade.Man skall kunna se på en kristen människa om den är en verklig brudesjäl eller inte. Det går inte att komma förbi Jesu ord i Matt. 12:33: -I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet. Alltså är alla som älskar Jesus och vill leva nära Honom och långt bort från världen, som också är honom lydiga och lever efter Guds ord riktiga brudesjälar. I Paulus andra brev till Timoteus, kap. 4 och vers 8 kan vi se ännu en sak som kännetecknar dem som är redo: -Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren skall giva den åt mig på ”den dagen”, och inte åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse. Det är följaktligen naturligt för varje sann brudesjäl att älska Jesu tillkommelse och längta efter den.Sanna brudesjälar upplever sorg i sitt inre, när de lägger märke till den sömnaktighet och världslighet som är rådande i de flesta kristna församlingar idag. De känner bedrövelse över att världens ande har trängt in i de religiösa sammanhangen. Även kristna ledare, predikanter och äldstebröder, som borde vara föredömen för församlingarna vill gärna gå arm i arm med världen. Pingstpastorer åker gärna utomlands för att se på fotbollsmatcher eller andra idrottsevenemang. Äldstebröder inom pingst åker Vasaloppet varje år och framstående pingstpastorer sätter sig bland bespottare i ishallar för att beskåda ishockeymatcher. De kallas ”kristna ledare på glid” och ”pingstpastorer Sverige på glid”. Ja, dessa pastorer och ledare är verkligen ”på glid”, bort från Jesus och den heliga kallelse de en gång fått av Herren. Då är det inte konstigt att de förlorar smörjelsen och deras ”förkunnelse” består av torr teologi och välformulerade fraser. Det blir ”stenar istället för bröd”, nappflaska och barnvälling istället för den stadiga andliga kosten. Därmed uteblir tillväxten i medlemmarnas andliga liv.Om någon brudesjäl kommer, som av Herren blivit manad att påpeka sådana missförhållanden blir vederbörande betraktad som gammalmodig, bakåtsträvare, reaktionär och stock-konservativ.Det finns många bröder och systrar, gripna och brinnande, som har sett sig nödsakade att meddela utträde ur församlingar på grund av världslighet och avfällighet som råder. Många av dessa kämpar sin ensamma kamp, de lider och våndas på grund av modern avdgudadyrkan och de styggelser som bedrivs. Se Hes. Kap. 8 och 9. Dessa brudesjälar har fått ”tecknet på sig” enligt Hes. 9:6. Detta tecken är ett bevis för att de är redo och kommer att ryckas upp undan den fruktansvärda vedermödan.
Kristi brudeskara lider oerhört till följd av avfälligheten bland de kristna. I början av 1900-talet, då väckelserörelser bildades, då elden brann och det var liv och rörelse i församlingarna, fick de troende möta mycket motstånd från världen. Vid dopförrättningar brukade man sjunga sången: ”Har du mod att följa Jesus”, där texten i en av verserna lyder så här: ”Har du mod när världen hånar och till motstånd reser sig?” Nu behöver levande kristna inte uppleva nämnvärd förföljelse från världen. Sanna brudesjälar, och särskilt de som vågar gå emot strömningarna inom det religiösa etablissemanget får i vår tid möta det värsta motståndet från köttsliga och högmodiga ”kristna”.Som redan är nämnt är det naturligt och bibliskt att längta efter Jesu återkomst. Men faktum, som kanske inte alla har tänkt på, är att Jesus, brudgummen, längtar efter den stund, då Han skall hämta bruden. Han älskar sin brud, manar gott för henne och är hennes försvarare inför Fadern. Han hör brudesjälarnas böner och ger bönesvar. I Höga Visan, kap 8 v. 13 säger Brudgummen till bruden: -Du lustgårdens inbyggerska. Vännerna lyssna efter din röst; låt mig höra den. Vår Brudgum vill lyssna till brudeskarans röst, hennes böner. Han ser också brudens lidande. Bruden säger i H.V. 2:1: -Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen. Brudgummen svarar i v. 2: -Ja, som en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungrur. Kristi brudeskara får här på jorden uppleva att den är omsnärjd av törnen, som sargar och sårar. Vi lägger också märke till brudgummens ord i H.V. 2:14. -Du min duva i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv. Ja, vid uppryckandet kommer Brudgummen att se sin älskade brud och även höra hennes röst. Brudeskaran kommer att stråla mot Brudgummen och jubla av glädje vid Hans ankomst.Att Jesus längtar efter att hämta sin församling framgår också tydligt i Joh. 14:3, där Jesus säger: -Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mitt; ty jag vill, att där jag är, där skolen I ock vara. Han säger också i Joh. 16:16: -En liten tid och I sen mig icke mer; och åter en liten tid och I fån se mig Och i v. 22: -Så haven och I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter och då skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje ifrån eder. Detta gäller också för dem som är med i brudeskaran. All sorg och bedrövelse som bruden fått genomlida under jordevandringen kommer att vändas i outsäglig glädje. Därför kan vi som tillhör brudeskaran med glädje ropa: ”Amen, kom Herre Jesus!”

Hur vill Gud bli tjänad?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:41:00 +0000

Undervisning av Paulus Eliasson

Det finns många ting som anser vara oumbärliga för en gudstjänst, vare sig vi tänker på möten, församlingsarbete eller annat. Men bibeln varnar oss gång på gång för att själva välja hur vi ska tjäna Gud.
När Aposteln Paulus skriver till sin andlige son och medarbetare Timoteus, så uttrycker han sin önskan att snart få möta honom. Men innan de träffas, är det ändå någonting som aposteln vill göra klart: -Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. (1 Tim 3:15)Det Paulus gör klart här, är att Gud är levande, och att han har en församling. Om Gud är levande, så har han också en aktiv vilja. Det är alltså inte vi som definierar Gud, som i alla religioner, utan det gör han själv. Och om vi ska vara i hans församling, så finns det förhållningsregler. Vi skapar inte själva en församling, utan Gud har sagt: ”Jag skall bygga min församling.”Då är det Gud som är upphovsman, herre och uppdragsgivare; och vi är hans sändebud.Därför är det så viktigt, när vi talar om gudstjänst, att förstå hur Gud vill bli tjänad. Vi behöver inte vara ovissa om detta, för Hebreerbrevet säger: -Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från himmelen? (Hebr 12:25)Gud låter oss alltså veta vad som är hans vilja.
Många gånger tycker vi oss hamna i en resultatlös gudstjänst. Vi kämpar och sliter för att få det hela att går runt, men himmelen tycks stängd. Gamla testamentets Israel stod på något vis i samma problematik. Det var inte det att man dyrkade andra gudar, eller inte hade viljan att tillbe Herren. Tvärt emot ville man förebrå Gud, som inte lyssnade till deras bön: -Varför fastar vi, när du inte ser det, varför späker vi oss, när du inte märker det? (Jes 58:3)Det man då inte förstod, var att man själv valt sin gudstjänst. Man fastade på det sätt man själva hade lust till, och som såg väldigt fint ut. Mna hängde med huvudet, klädde sig i säcktyg osv. Väldigt ”ödmjukt”. Gud sa: -Ni fastar inte på sådant sätt nu att ni kan göra er röst hörd i höjden. (Jes 58:4)Är det inte dit vi vill nå fram? Att vår röst blir hörd i höjden? Att Gud lyssnar till vår bön och bönesvar kommer? Då måste vi börja med bönen: ”Herre – hur vill du att jag ska tjäna dig? Fasta inför dig?”
Ibland gör vi det svårare än det är. Kolosserförsamlingen, säger aposteln Paulus, späkte sig själva, hängav sig åt dold visdom och ödmjukhet, iakttog högtider med största hängivenhet – och var generellt upptagna av sådant som var oväsentligt. Men man kallade det för en djupare visdom. Men Paulus säger: -Detta uppfattas visserligen som ”vishet”, med sin självvalda gudstjänst, sin ”ödmjukhet” och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet. (Kol 2:23)Men det är nog oftare så att det är lättare med en självvald gudstjänst, för de krav som Gud ställer, tilltalar inte vårt köttsliga sinne på något vis. Ty Gud kallar oss till ett liv i utgivande. -Nej, detta är den fasta, som jag vill hava: att I lossen orättfärdiga bojor och lösen okets band, att I given de förtryckta fria och krossen sönder alla ok, ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla härbärge att du kläder den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan för den som är ditt kött och blod. (Jes 58:6-7)Jakob, Jesu halvbror, säger samma sak fast om möjligt ännu tydligare: -En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen. (Jak 1:27)En ren och obesmittad gudstjänst. Med andra ord så kan det komma kontaminerande, förorenande ting in i gudstjänsten. Men om man rensar ut allt det, så står Guds tanke kvar. Och det som Gud ömmar för, tänker på, är människor i nöd. De som sitter i orättfärdiga bojor, är hungriga, nakna, ensamma, övergivna…
Församlingen är inte kallad att vara kulturetablissemangets efterföljare. Inte heller ska vi formas efter samhällets förenings- och organisationsliv, eller sträva efter praktiga och pråliga utsmyckningar – vare sig på det ena eller andra planet. Vi är kallade till att stiga ner från vår himmel, till de människor som behöver oss. Filipperbrevet säger: -Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. (Fil 2:5-7)Vilken är vår himmel, som vi behöver stiga ned ifrån? Har vi blivit så ”helgade” att vi inte kan ta i smutsiga människor? Så visa, ödmjuka, och andliga kristendomsexperter att nöden inte angår oss – annat än möjligen på ett akademiskt plan?Jag hoppas att detta kan krossa något av vår bild av en gudstjänst. Vi tror att vi håller den ren genom att anamma en mer eller mindre tydlig liturgi. Både i mötesliv och församlingsliv, blir allting så kliniskt rent ifrån orosmoment att så fort stök uppstår, ställs en arsenal av moralens väktare med tydliga pekfingrar i vägen för de människor som i naivitet och okunnighet söker tillflykt i församlingen.Vi har våra klara modeller, det är generationer av kyrkohistoria som ligger som ett tungt täcke över Guds folk. Vi vet hur man ska tala, uppföra sig osv. Vi vill helst inte erkänna det, men sanningen är att vi blivit katolicerade. Men Gud kallar oss idag: Hjälp de fattiga. Klä dem, när dem – ge dem människovärdet tillbaka. Våga bli smutsig. Inte av världen – men av de människor som hamnat på samhällets baksida.Helt plötsligt blir kyrkorna överflödiga. Ordnade mötesformer och 2%-kristendomen omöjlig. Då tvingas vi in i en enkel livsstil, där varje krona vårdas för att komma behövande till del. Där sätts solidariteten på prov. Och närheten till syskon blir en absolut nödvändighet. Ja, om vi börjar söka Guds vilja när det gäller denna sak, så hamnar missionen, evangelisationen – hela församlingslivet i rätt perspektiv. Och Apostlagärningarnas dagliga gemenskap blir inte en ouppnåelig utopi, men en krass nödvändighet.Det hela börjar med denna bön: Gud, hur vill du bli tjänad?

De väckande rösterna

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:40:00 +0000

Undervisning av Arne Björkman

Både i den bibliska historien och i väckelsetider har Guds-människor trätt upp och ropat ut omvändelsebudskap till folket. Det var alltid starka budskap, som talade om nödvändigheten av sinnesändring och frälsning från synden. Det ledde till att människor lämnade sina gamla världsliga liv och började leva helt för Herren. Men hur är det idag? Har de radikala väckelseropen tystnat?
Israelerna firade lövhyddohögtid i Jerusalem. Under högtiden gick man varje dag i procession för att hämta vatten ur Siloakällan. Man tågade runt brännofferaltaret med palmkvistar i händerna. Ceremonin påminde israelerna om att Gud under ökenvandringen hade gett folket vatten ur klippan. På den sista och största dagen i högtiden stod Jesus i templet och ropade till folket: ”Om någon törstar, kom då till mig och drick!” (Johannes 7) Jesus anknöt till vattenösningsceremonin och förkunnade, att han är uppfyllelsen av högtidens profetiska innebörd. Kristus är det friska och levande vattnet. I Jeremia 2:13 påpekade profeten, att folket hade övergivit Herren – källan med det friska vattnet – och istället gjort sig usla brunnar, som inte ens höll vatten. (Känns något igen i vår tid?) På Jesu tid levde Guds folk också i avfall. Och nu stod Guds Ord där i templet och ropade:-Den som tror på mig, från hans inre skall strömmar av levande vatten flyta fram.Det sade han om den helige Ande, som de som trodde på honom skulle få. Anden skulle uppenbara det friska levande Ordet för de Jesus-troende och föra dem fram till hela sanningen. I 1 Kor. 2:10 står det: ”Ty Anden utforskar allt, till och med djupen i Guds väsen.”I Johannes 1:4 heter det: -I honom (Guds Ord) var liv, och livet var människornas ljus. Jesus Kristus, Guds Son, är alltså både Ordet och Livgivaren. Han är den himmelska källan av liv, som kan befria och förvandla människor. Och det är den här livgivande källan människorna behöver få tag i – för att kunna leva ett sant, levande och människovärdigt liv. Det räcker inte med att ha en allmän gudstro, utföra lite religiösa traditioner och be rutinmässiga böner. Därför stod Jesus i templet och försökte väcka upp människorna med sitt kraftfulla ropande. Han visste att de skulle gå förlorade om de inte fick tag på Livgivaren själv, om de inte började tro på honom och hans livgivande ord. Folket behövde lära känna Guds Ords sanningar och börja vandra på livets och frälsningens väg.I Matteus 3 kan vi läsa om Johannes döparen. Många år tidigare hade Jesaja profeterat om honom: -En röst ropar i öknen: ’Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.’ Johannes ropade ut Guds budskap till människorna. Han trädde upp i Judeens öken och uppmanade folket att vända om från sina onda vägar. De som gjorde sinnesändring, omvände sig och bekände sina synder, döpte han genom nedsänkning i floden Jordan. Då de avfälliga och religiösa elitmänniskorna – fariséer och sadducéer – ville låta döpa sig ropade han till dem: -Ormyngel! Vem har ingett er tanken att fly undan den kommande Vreden. Bär då sådan frukt, som stämmer överens med omvändelsen! Det är detta det kristna livet handlar om: att bära sådan frukt som hör till frälsningen. Annars hamnar man i laglöshet. Både Johannes döparen och Jesus predikade omvändelse från synd, sinnesändring och bättring. De predikade Guds lag – och Guds nåd. Före dem hade även Herrens sanna profeter ropat ut till människorna, att de var tvungna att omvända sig från sina synder för att komma in i Guds rike. Samma budskap gäller än idag. Johannes döparen förklarade sanningen om Guds Ord: -Han har en kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge: sitt vete skall han samla in i ladan, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig kan släckas. Det var ord och inga visor, det. Och samma budskap står fast än idag. Det är Herrens skarpa ord till ett utvalt och frälst folk, som avfallit från Guds Ord. Känns företeelsen igen även i vår tid? Botemedlet heter idag som då: omvändelse, rening och helgelse.
I slutet av 1600-talet och i början på 1700-talet blåste pietismens väckelsevindar i Sverige. Naturligtvis mötte väckelsebudskapet hårt motstånd bland folk, eftersom pietisterna predikade omvändelse från synd och att människorna behövde ett nära och personligt förhållande med Herren Jesus. Det räckte inte med att bara gå i kyrkan på söndagarna. Man skulle helt och fullt leva för Herren och lyda Guds bud, predikade väckelsens budbärare. Det tyckte inte alla om att höra. Men de som tog emot budskapet, lät sig frälsas från synden och världen. Prästsonen Sven Rosén kallas ”Trosfrihetens martyr”, eftersom han vågade ta upp striden för religionsfriheten i Sverige. Han anlände till Stockholm 1735 för att ansluta sig till landets första fria församling, som bestod av tio personer. Genast började Sven Rosén att ropa ut det radikalpietistiska väckelsebudskapet. Hans omvändelserop nådde ut över hela Sverige – med hjälp av postverket. Sven Rosén skrev korta undervisningsbrev, så kallade traktater, som sedan kopierades av andra och sändes till utvalda personer i landet. Alla tyckte inte om väckelsebudskapen de fick, men omvändelseropen nådde ändå ut till socknarna och verkade pånyttfödelse och frälsning hos människor. Men Sven Rosén och de övriga i församlingen fick ta konsekvenserna av sitt ropande. De blev kristna martyrer.Det finns alltså olika sätt att ropa på. Idag har t.ex. de flesta tillgång till internet och kan förmedla omvändelsens budskap på det sättet. Vi kan också ropa genom att sprida traktater i bussar, tåg och brevlådor. Metoderna är många. Frågan är bara hur stor viljan är att sprida Guds Ord till människorna. Det viktigaste är inte vilka metoder vi använder, utan hur budskapet vi ger människorna ser ut. Vi ska naturligtvis inte ge dem ljumma, liberalkristna budskap. Människorna måste få höra, att de ska omvända sig från sina synder och börja tro på Jesus Kristus och Bibelns allvarstyngda sanningar. De som bekänner sig som kristna, behöver få höra om den trånga porten och den smala vägen. Du och jag är kallade av Herren själv att gå ut med evangelium till människorna – och göra dem till lärjungar. (Matteus 28)
I Sven Roséns spår följde väckelsekämpar, som predikade både försakelse och nåd genom Jesu blod. I motsats till vår tids predikanter gick de kraftfullt till storms mot synden och ogudaktigheten och väckte upp människorna ur deras andliga sömn. Under 1840-talet kom sedan den så kallade roparrörelsen. Roparna var enkla och olärda män, kvinnor och barn, som Herren hade väckt upp. De hade uppenbarelser, syner och starka domsbudskap. Med iver och kraft försökte de genom sitt ropande få människorna att lämna sina synder och sin världslighet och börja tro på evangelium. Roparna banade väg för den kommande väckelsen.Idag tycks vi leva i den andliga ljumhetens tid. Inte ens kristna verkar bry sig om Jesus och apostlarnas undervisning. ”Jag är rik, mig fattas inget” tycks vara vår tids kristna lösen. Inte många anser sig behöva mer av Jesus. Den amerikanske väckelsepredikanten David Wilkerson påstår, att vart han än vänder sig, så förkastar allt fler av Guds folk Jesu herradöme. ”Man vill vara som världen men också ha Gud”, säger han. Profeten Samuel levde i det gamla förbundet. Även då var avfallet stort bland Guds folk. Men Samuel lyssnade till Herrens röst, väcktes upp i sin ande och gick ut och varnade folket för avfallet. Samuel var en ropare, som ville väcka folket ur dess djupa törnrosasömn. Även idag behövs ropare – väckelsekristna ropare – som på ett eller annat sätt varnar Sveriges folk för att vandra på onda, upproriska och syndfulla vägar. Och som varnar de kristna för att stolt och högmodigt leva i ett ljumt och världsligt Laodicea-tillstånd.

Ulf Ekman trivs i mässhake

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:39:00 +0000

Kortnytt av Stina Fridolfsson

För något år sedan började man på Livets Ord i Uppsala ivrigt sälja ikon-statyetter, föreställande jungfru Maria, tillverkade i ett kloster i Jerusalem. Tidningen Världen Idag rapporterade nyligen att Ulf Ekman predikat i Östanbäcks kloster trettondagen. Högmässan! I anslutning till notisen fanns ett stort foto av Ulf Ekman under altartjänsten iförd mässhake. Han uttryckte sin glädje över uppdraget han fick att predika i det protestantiska klostret, där en grupp munkar som följer benediktinerordens klosterregler, håller till. -Det kändes inte ovant att åter ta på den stola som präster använder i Svenska kyrkan, sa Ekman, enligt Världen Idag.

Kristdemokrat - vad är det?

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:38:00 +0000

Kortnytt av Stina Fridolfsson

Göran Hägglund försäkrar att kvinnor som bor i länder med en lagstiftning som värnar om de ofödda barnen, ska vara välkomna till Sverige för att få utföra abort. Dessutom bedyrar han att tiden för hur långt graviditeten får vara gången vid en abort inte ska förkortas, vilket många har vädjat om. Generalsekreteraren för organisationen Ja till Livet uttryckte sin besvikelse över att Kd:s partiledare har en sådan hållning.-Jag har svårt att tro att han har sina medlemmars och väljares stöd, sa han i Kyrkans Tidning.Och insändare i olika tidningar bekräftar denna förmodan.

Jesus är svaret för Rumänien!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:37:00 +0000

Rapport från Rumänien av Jan Egil Hafsahl

Den första januari gick Rumänien in i ”Uniunea European” (Europeiska unionen) tillsammans med Bulgarien, som det 27:e och 28:e medlemslandet.Efter detta datum har EU-direktiven regnat ned över landet i så stort antal och med en sådan kraft att landet idag ser ut som en hängmyr.Då andra EU-länder har använt år på anpassning, förväntar Rumäniens ledning att direktiven skall efterlevas på en månad eller två. Redan nu har ett antal småföretag varit tvungna att dra in årorna - och i en oöverskådlig framtid står en kö av små och mellanstora firmor i fara för total avveckling. Hundratusentals arbetsplatser kommer gå förlorade…Redan i den förberedande fasen kom Rumänien snett ut. Då grundlagen skulle ändras för att öppna för EU-medlemskap gick folket till val. Valdeltagandet var däremot alltför mediokert - och få timmar innan vallokalerna skulle stänga var den nödvändiga procentandelen en fjärran dröm.Den Rumänska regeringen känner sitt folk - och gick i desperation ut på TV där de lovade att alla som kom för att rösta ja till grundlagsändringen skulle få en skriftlig garanti som säkrade mottagaren om en gratis tandläkarkonsultation eller en säck med ved. Folket gick man ur huse - och antalet röstande blev säkrat med god maginal. EU-observatörerna godkände valet…Redan den första månaden har rumänska politiker gjort sig uppmärksammade i unionen. En ny intresseorganisation i unionens yttersta höger-falang har sett dagens ljus: rumäner, bulgarer, några tyskar, italienare samt ett par brittiska politiker har funnit varandra, anförda av den italienska politikern Alessandra Mussolini, barnbarn av en tidigare, icke okänd fascistledare.Målet för organisationen är klart: ingen invandring, nej till turkiskt medlemskap - och en eliminering av redan existerande minoriteter; med andra ord ett ”rent Europa”.
Framtiden för våra zigenarvänner ser allt annat än ljus ut - och det redan enorma gapet mellan ”bogat i srac”, rik och fattig, växer för varje dag som går. Vi märker det också i vår vardag:I förra veckan var vår skola i Sântoma ute på en resa till en annan skola i Curtici. Skolan har bara zigenarbarn. Bland skolans elever mötte vi 10 år gamla Alexandra; en vacker och vaken liten flicka, med ett stort handikapp: Alexandra är dövstum. Hon har lärt sig att läsa på läpparna, men orden som kommer ut från Alexandras mun är bara några oartikulerade ljud. En talpedagog i Arad hade en gång mött Alexandra och menat att han kunde hjälpa henne med att lära sig tala, men eftersom Alexandras föräldrar var insolventa - och skolan fattig - var drömmen om att en eller två gånger i veckan få resa till staden Arad för hjälp en omöjlighet.Både föräldrar och lärare blev överlyckliga då vi lovade att bekosta den veckoliga transporten. Behandlingen var gratis, då den i sin helhet skulle bekostas av det nationella utbildningsdepartementet. Trodde vi. Ett möte i det regionala skolkontoret i Arad blev en besvikelse. Behandlingen var gratis - inom vissa ramar - ramar som Alexandra föll utanför: Alexandra är inte bara dövstum - hon är zigenare.Då Alexandras lärare bekräftat att hon inte blev störd i undervisningen av den lilla flickans ljud, var lösningen enkel: ”…så, vad är problemet…?”
Det fattiga Rumänien lider. I förra veckan besökte vi de små byarna Ciunteti och Vlani. Jordvägarna ut till området var i det närmaste oframkomliga – och den sista biten inte ens existerande. Vi följde flodbädden uppåt. Vattennivån var inte avskräckande p.g.a. väldigt lite nederbörd – och vi lyckades till slut ta oss fram. Folk i Ciunteti och Vlani är i stort sett av den äldre årgången, och jordhusen har säkert varit fina en gång, årtionden tillbaka, men idag är de lättast att likna vid fallfärdiga skjul. Men vilken gästfrihet och värme!Alla – utan undantag – ville ha Biblar. Täcken, ullplädar och de varma kläderna vi delade ut blev mottagna med omfamningar av tårvåta kinder. Sedan kom de, den ena efter den andra, med sina gåvor: en liten påse ägg, en flaska mjölk, en bit hemlagad korv. ”Domnezeu sã vã binevuvânteze pe voi toi, slujitori ai cerului”, ”Gud välsigner er, ni himmelens sändebud.” Inte en hade gått hem, och inte en slutade att vinka innan bilen var utom synhåll…På ”hemmafronten” är mötena väl besökta: onsdagens bön och bibelstudium, fredagens barnmöte och söndagens väckelse- och förnyelsemöte. ”Nu suntem aici statornici” – ”Vi har inte här en varaktig stad”, sjunger de nyfrälsta. ”O, ar-avem i ea e sus” – ”Vi har ett hem, men det är där uppe” Ingen som hör församlingen i Sântoma sjunga kan vara i tvivel om uppriktigheten i vittnesbördet. Det är Gheta, Larissa och Maria, zigenare av födsel, tillsammans med rumänerna Tina, Tica och Anchidim. ”Här är inte rik och fattig, jude och hedning…”
Vilken nåd att få lägga ned sitt liv i en politiskt okorrekt, men himmelskt hel-korrekt gemenskap. ”Här är vi alla ett i Kristus Jesus”.Vad framtiden bär i sitt sköte, vet vi inte. Rumäniens nya religionslag från december 2006 förbjuder religiös aktivitet från församlingar och organisationer där medlemsantalet är under 0,1% av befolkningen – 22.000 medlemmar. Vi arbetar så länge det heter ”idag”.Vi tackar för förbön för arbetet. ”Isus e rspunsul pentru lume azi” - ”Jesus är svaret för världen idag”.

Om Christian Vanneste

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:36:00 +0000

Analys av Hans Lindelöw

- ett franskt rättsfall som hotas att dränkas i det allmänna informationsflödet. Appellationsdomstolen i Douai avkunnade i slutet av januari en mycket alarmerande dom vilken kan komma att spela en avgörande roll för den vidare utvecklingen inom EU när det gäller rättsläget för dem som uttalar sig avvisande till homosexualiteten. Förändringen kring juridiken på det området i vårt land har blivit orsak till att föra en pingstpastor i Borgholm, Åke Green, och en bloggredaktör i Stenungssund, Leif Liljeström, inför rätta.Även i Frankrike har lagar förändrats i samma riktning som i vårt land.En riksdagsledamot och lärare i Frankrike, Cristian Vanneste, uttalade sig för en lokal tidning i början av år 2005, några veckor efter den nya lagen mot homofobi i Frankrike. Han sade då bl.a: -Homosexualiteten utgör ett hot mot mänskligheten. Jag har inte sagt att homosexualiteten är farlig, jag har sagt att den står lägre än heterosexualiteten. Om den utövar påtryckningar universellt, så kommer den att utgöra en fara för mänsklighetens överlevnad. För mig är de homosexuellas beteende ett sekteristiskt beteende. För detta blev han anmäld. För detta dömdes han också den 26 januari 2006 till att betala 10.000 euro i böter av en domstol i Lille (tribunal correctionnel de Lille). Dessa böter skulle fördelas som skadestånd till tre franska organisationer för homosexuella. Vanneste överklagade, och saken behandlades av en högre rätt, en appellationsdomstol i Douai, 12 december 2006. Under tiden detta på något vis har eskalerat har det skett ett och annat. Vanneste har bl.a. blivit intervjuad i TV och har då spetsat till sina uttalanden. I våras sade han i en TV-sändning: -De homosexuella kan liknas vid de röda khmererna. Och efter att ha åberopat sin katolska övertygelse och den familjesyn som han fann i den, sade han: -De homosexuellas beteende är klart kaotiskt. Jag är helt främmande för den homosexuella rörelsen, som utgör en rörelse av intellektuella terrorister . Vid ett annat tillfälle samtalade han med företrädare för de tre organisationerna för homosexuella i Frankrike till vilka han hade ådömts att betala skadestånd. En av dem utbrast: -Hur kan han tro att om han skulle ge de homosexuella deras rättigheter så skulle hela världen bli homosexuell…! Appellationsdomstolen i Donai dömde den 25 januari 2007 Christian Vanneste att betala 3000 euro i skadestånd för offentliga oförrätter som en följd av sina uttalanden mot det homosexuella samfundet, vilka publicerades genom två regionala tidningar i norra delen av landet.

Guds ord - en fast klippa

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:35:00 +0000

Undervisning av Tage Johansson

Jag vill i det här bibelstudiet beröra ordet ”fast” och dess innebörd i biblisk mening.
Vad som är fast och hur man blir fast. Ordet fast är ett vardagligt ord vi ofta använder, men som i den bibliska texten är ett ord av stor betydelse. Låt oss ta ett exempel från Daniel 11:32 och se vad som står där: -Och dem som hava kränkt förbundet skall han med hala ord locka till helt avfall; men de av folket som känna sin Gud, skola stå fasta och hålla ut. Fasthet är detsamma som ståndaktighet, och Jesus sa att det är den som är ståndaktig intill änden som skall bliva frälst, dvs slutfrälst.Frälsningen består ju av tre erfarenheter. Den pånyttfödande frälsningen som är själva startpunkten till att begynna en vandring mot ett mål, som är slutfrälsning. Pånyttfödelsen består i att man blir delaktig av andligt liv, eller som det heter i Petrus första brev, att bli delaktig av gudomlig natur. Den andra delen av frälsningen består av en vandring. I 1 Petr 1:9 står det att vi är på väg att vinna…
Det talas ofta i Skriften om att bli övervinnare, att vara på en tävlingsbana och att kämpa så att vi vinner segerkransen. (1 Kor 9:24-27)I Hebr 12:1 handlar det om att lägga av allt som kan vara till hinder och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd.Den tredje erfarenheten består i att efter fullbordat lopp uppleva slutfrälsningen. När Paulus skriver sitt andra brev till Timoteus, vet han att han står inför sin slutfrälsning. Han skulle gå för att mottaga rättfärdighetens segerkrans.Vidare kan vi påstå att slutfrälsningen har sin förutsättning i en pågående frälsning och den pågående frälsningen har sin förutsättning i att först bli född på nytt.Med bakgrund av att jag här har presenterat frälsningens tre dimensioner, är det viktigt att stanna inför ordet ”fast”, som har en avgörande betydelse för vår vandring till att nå fram till vårt eviga mål.Fasthet kan ju också benämnas som ståndaktig, orubblig, beständig och klippfast.
Det som är fast För det första måste vi ställa oss den frågan: Vad är det som är fast? Inget i tillvaron är fast, allt är föränderligt och förgängligt. Allt det vi kan registrera med våra ögon, skall förgås. Det enda som är fast är Guds Ord: -Himmel och jord skall förgås, men mina ord skall aldrig förgås. (Matt 24:35)Guds ord skall inte enbart bestå, det är också oföränderligt. Det var detta oföränderliga som man höll fast vid i den första församlingen. Man höll fast vid apostlarnas undervisning som bestod i ”det som var från begynnelsen”, d.v.s. det oföränderliga.I 1 Joh 1:1 står det: -Det som var från begynnelsen…. det förkunnar vi: om Livets ord talar vi. Historien säger oss att så länge man höll fast vid apostlarnas undervisning, kunde Gud på ett fullödigt sätt stadfästa sitt ord med åtföljande tecken och under. Att den apostoliska väckelsen avtog och främmande ting började göra sig gällande, berodde på just detta att man sviktade i att hålla fast vid det som var från begynnelsen.Då man sedan kom på distans till apostlarnas undervisning, led man skada i sitt förhållande till brödragemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Har man förlorat mark beträffande det apostoliska bönelivet, finns inte längre samma möjlighet att mottaga vad smörjelsen lär, så att undervisningen överensstämmer med smörjelsen.Johannes skriver: -Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse ni har undfått från honom, och det behövs icke, att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder. (1 Joh 2:27)
Hur man blir fast Bibeln talar ofta på många ställen om att Guds ord är som en fast klippa, som ett berg. Jesus säger själv att den som gör efter ordet är likt en man som bygger sitt hus på hälleberget eller ”klipphällen”, som det heter i någon översättning. (Matt 7:24-27)I den här liknelsen framhåller Jesus vikten av att, som det står i Luk 6:47-49, göra som en förståndig man som grävde så djupt att han kom ned till berget för att bygga sitt hus. För att vi skall bli så fasta som det krävs av oss, för att kunna stå emot tidens slagregn, vattenströmmar och vindar, måste vi möda oss om att lägga vårt livs grund på ordets klippa. Guds frälsning passar inte de lättjefulla och oförståndiga. Det är mödosamt att gräva, men resultatet är segerrikt.
Att bygga på sand är att bygga på det som en gång var Guds fasta ord, men som har genomgått en förändring från att vara ett fast material till lösan sand. Sand är ju pulveriserat berg.I 2 Kor 11:2-4 får vi veta begynnelse och orsaker hur det som är fast kan förvandlas till lösan sand. Paulus fruktade för att man i Korint skulle visa fördragsamhet om någon kom och predikade en annan Jesus och ett annat evangelium, så skulle det verka upplösande. Ormens taktik i Edens lustgård var att underminera det Gud hade sagt. Eva stod ej fast vid Guds ord och sanningen, utan blev bedragen, och det är just detta som Paulus tar till exempel i ovan nämnda bibelcitat. -Jag fruktar, att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skall till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus. Till sist några citat från den heliga skrift, som handlar om ordet fast. -Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. (2 Petr 1:10)Paulus skriver till Titus om hur en församlingsföreståndare skall vara: -Han måste hålla fast vid det tillförlitliga ord, som har fått sin utformning i läran. (Tit 1:9, Hedegårds övers.) -Stån honom emot fasta i tron.(1 Petr 5:9) -…förbliven i tron, väl grundade och fasta, utan att låta rubba eder.(Kol 1:23) -…håll fast det du har, så att ingen tager din krona. (Upp 3:11) -Den som är fast i sitt sinne, bevarar du i frid. (Jes 26:3)

Skolans värdegrund i kris...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:34:00 +0000

Analys av Karin Vidén

-Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humansim sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. (Lpo 94)
Dokumentationen över det offentliga skolväsendets grundläggande demokratiska värderingar är ordrik och uttrycksfull. ”Människolivets okränkbarhet, individens frihet….människors lika värde…” Riktlinjer för den svenska grundskolans undervisning.Hur skolans vardag i verkligheten ser ut och hur elever och lärare upplever sin arbetsplats behöver vi här inte detaljerat redogöra för. Massedia informerar oss om mobbning, trakasserier, våld, skadegörelse och avstängningar.En hel generation lever dagligen i denna av konflikt laddade svenska grundskola. Man ropar efter ordning och reda, eleverna vill ha lugn och studiero. I hast ses nu regler och förordningar över, krismöten diskuterar orsaker och försöker finna lösningar, alltmedan nya lagar formuleras för att inom en snar framtid klubbas igenom som ett försök att stävja denna accelererande negativa utveckling. Svensk skola har uppenbarligen gått vilse i sin egen uppgift. Den har fallit på eget grepp. Då man öppnade för individens frihet glömdes ansvaret bort. Tolerans utan gränser och rättigheter utan skyldigheter blev grogrund för den individualism som idag ger var och en rätt bedöma vad som är rätt och fel, vitt och svart. Den vuxenvärld som skulle stå där med livserfarenhetens korrigerande kunskaper, har själv irrat bort sig i karriär, självsökande och förverkligande. Många upplever stor osäkerhet inför det föräldraansvar som effektivt genom lagstiftning berövats dem, ett föräldraskap som för många lagts in som en i detalj väl planerad livspassus, bland all annan livsplanering av ekonomisk, tids- och resurskrävande karaktär.Föräldrar är genom angiverisystem och agalag handlingsförlamade och stympade i sin fostrargärning, och den mer och mer uppdämda frustrationen över att inte våga korrigera sina barn leder alltför ofta till misshandel av både barn och kvinnor då fredagsmyset i familjesoffan frampå småtimmarna övergår till suparfest. Staten kammar hem miljoner på helgruset som leder till många barns förtvivlade telefonsamtal till BRIS, och några få i toppen vinner stort på de mångas olycka och beroende. Samma stat fördömer aktivt föräldrars rätt att fostra efter egen vuxen bedömning. Agalagen är ingenting annat än ett försök att avleda uppmärksamheten från, och kamouflera den djupt infekterade varböld vars flöde ingen kan hejda. Människolivet kränks dagligen genom aborterande av ofödda barn. 80 % av alla tonårsgraviditeter slutar enligt Socialstyrelsen med abort. Skolan informerar frimodigt och detaljerat sina elever om var man vänder sig, och hur man bär sig åt om man blir oönskat gravid. Värdegrunden om människolivets okränkbarhet blir naturligtvis mycket förvirrande, förljugen och svårhanterlig för en ung människa i kris, och resulterar i det egna jagets okränkbarhet. Den ofödda aborterade människans okränkbarhet hamnar i praktiken utanför värdegrunden och ger genom detta tydliga signaler att den försvarslöse är och förblir just försvarslös. Med oro ser vi en historie- och framtidslös generation famla efter fäste i tillvaron. Identitetssökande i form av homosexualitet glorifieras och äras, av en lust- och experimentsfylld kulturelit. Unga människor utsätts för både emotionellt och psykiskt övergrepp genom den kränkning av integritet och skändning av det egna könet som svensk skola gett vidöppna dörrar för genom den homosexuella rörelsens arbete och verksamhet.
I den här situationen bär Guds folk ett stort ansvar. Svensk kristenhet har svikit sitt uppdrag att vara en väckande röst mot synd och avfall, alltmedan kraven inför subventionstrycket har lett fram till att sida efter sida har ryckts loss ur Guds ord och ersatts med inomvärldslig humanism och tolerans. Ännu en gång är det barnen och ungdomen som får ta den största smällen. En hel generation växer upp utan kunskap om Gud, utan kunskap om synd, nåd, förlåtelse och frälsning.Syndare anses vara en diskriminerande benämning på en människa, och ändå är det just det som är det absolut avgörande för en människa att få kunskap och insikt om. -Jag är en syndare och behöver Guds nåd!Då man släppt loss vilddjuret är det för sent att tämja det! Däremot kan en och en räddas undan denna förödande kraft som med sina käftar hugger efter arma människor, för att förgöra livet. Ännu är det dag, ännu är det frälsningens dag, och evangelium är fortfarande Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Uppdraget är överlämnat till de troende, utrustningen ligger vid våra fötter klar att ta på och kraften har Han lovat bistå med från höjden.
De värden som ligger till grund för svenska skolelevers fostran och bildning har visat sig ouppnåeliga. Det inte skolans välformulerade värdegrund i alla sina tappra försök lyckats med, kan Guds ord och ett möte med Frälsaren utföra. Då sker förändringen inifrån med en ny gudssyn och en ny människosyn som resultat, och ett nytt sätt att tänka.Guds ord har en annan läroplan, byggd på en annan värdegrund: -Vad sant är, vad värdigt är, vad rätt är, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas – tänken på allt sådant. Detta som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig, och sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara med eder. Fil. 4:8-9

Brev från läsare

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:32:00 +0000

Hälsning från två av våra läsare

Hoppas allt är väl med alla i församlingen. Gud välsigne er alla. Vill sända ett bidrag till er skola och fängelsemissionen i Santo Domingo. Kanske det kan bli lite extra till barnen och församlingen i fängelset till julen. Ni vet bäst vad som kan glädja dem.Tack för Midnattsropet. Tycker det är underbart höra att Guds verk går framåt i olika delar av världen. Världen blir mer och mer uppfylld av våld, det mörknar omkring oss, men ljuset från Herren lyser klarare för oss som tror, men som världen inte ser.The Lord bless youIrma M Nelson—-Kära vänner!Sedan terrororganisationen ”Hizbollah” utlöst ett 33 dagars krig råkade också Haifa i farozonen. I Ebenezerhemmet har vi – med korta andningspauser tätt intill vår byggnad – tillbringat den mesta tiden i luftskyddsrummet, påfrestande särskilt för äldre människor. Ingen av våra utländska volontärer reste hem. Medan runt omkring oss raketer slog ned – det blev döda och sårade, förstörda hus och affärer – höll Herren på ett underbart sätt sin skyddande hand över oss. Därför önskar jag också av hela hjärtat tacka er alla som bett för oss. [- - -]Med välsignelseönskningar från Israel.
PS Tack för tidningen! Så bra att det gamla namnet kom tillbaka!

Går sakramentalismen mot en ny glansperiod i Sverige? (Del 1)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:28:00 +0000

Analys av Stig Andreasson

I vissa kretsar talar man idag om ”den mystika religionens renässans i Sverige.” Denna trend tycks gå hand i hand med en sakramentalismens renässans. Detta är inte alls underligt. Sakramentalismen är i sig själv en slags mysticism. Man omger vissa heliga handlingar, speciellt nattvarden, i ett mystikens skimmer, vilket lockar och tilltalar många människor.Olika uppfattningar om nattvarden kommer till synes i kristen litteratur och media. Lyckligtvis finns det ännu några representanter för en evangelisk, icke sakramental nattvardssyn. Ett exempel på detta är pingstpastor Sven-Gunnar Hultmans artikel i Nya Dagen, där han presenterar en enkel, odogmatisk och Kristuscentrerad nattvardsuppfattning. Han går inte till angrepp mot någon men förklarar lågmält varför han inte tror på någon förvandling av nattvardselementen. I skarp kontrast till detta kommer de artiklar i Dagen och Petrus som skrivits av en annan pingstpastor, nämligen Peter Halldorf. Det är anmärkningsvärt att två så olika synsätt idag kan rymmas innanför en av våra fria väckelserörelser. Vi anser det därför nödvändigt att jämföra och kommentera dessa två mycket olika uppfattningar. Dessa kommentarer bör inte på något sätt uppfattas som personangrepp. Det är sakfrågor det gäller.
Nattvarden – en glädjefest över Jesu fullbordade försoningsverk Detta är kärnan i pastor Hultmans nattvardsuppfattning. Själv presenterar han sig som en ”enkel och from pingstvän.” Det betyder att för honom är det självklart att tro på Jesu närvaro då vi firar den måltid han själv har instiftat. Men det är inte detsamma som att tro att något mystiskt och oförklarligt sker med brödet och vinet på nattvardsbordet. Så här skriver han:-För att glädjas över Jesus försoning av vår synd och skuld behöver våra tankar och vårt uppträdande vid nattvardsfirandet vara inställt på måltidens grund. Det är alltså när jag vänder mitt hjärta och mina tankar i bön till Jesus Kristus i nattvarden, som jag ger utrymme för att den helige Ande ska beröra mig. Inte genom att Jesus blir närvarande i brödet och vinet. – Om vi lägger för mycket i själva brödet och vinet, så riskerar vi att tappa blicken på Jesus. För mig räcker det att se och äta brödet i nattvarden som symboler för Kristi försoning, för att uppleva Jesus och Andens närvaro. För min del ligger inte längtan efter nästa nattvardsfirande i att Kristus skulle vara närvarande i brödet och vinet, utan i att måltiden fokuserar vid det största av allt, att vi är försonade med Gud.Glädje över Jesu fullbordade försoningsverk. Tillbedjan av den levande Kristus som alltid är närvarande då två eller tre samlas i hans namn. Det är väl just detta många kristna upplever under ett nattvardsfirande. Vidlyftiga teorier om en mysteriös förvandling av nattvardselementen har man inte känt behov av.
Nattvarden – ett bokstavligt förvandlingsmirakel Detta är Peter Halldorfs nattvardssyn. Av utrymmesskäl måste vi begränsa oss till korta citat och kommentarer av den mängd påståenden som möter oss i hans artiklar Han frågar: -Hur kommer det sig att kristna som annars bekänner en stark bibeltro, ofta är trossvaga just ifråga om nattvarden?Att vara trossvag innebär enligt Halldorf att inte tro på en bokstavlig förvandling av bröd och vin i nattvarden. I detta sammanhang är det enligt min mening mycket olyckligt att tala om stark eller svag tro. Det hela handlar snarare om att kristna har olika uppfattningar om innebörden av bestämda bibeltexter. Att utan vidare sätta epitetet ”trossvag” på den som har en annan syn på saken än man själv har, är inte riktigt rent spel. Vidare skriver Halldorf:-Jesu ord om brödet och vinet rymmer en klarhet och enkelhet som svårligen borde kunna misstolkas av den som tror på Bibelns bokstav.Sedan tar han avstånd från den katolska transsubstantiationsläran. Men den är väl om något ett bevis på att Jesu ord kan misstolkas just av dem som har en mycket sträng bokstavstro. Vi ger Halldorf rätt i att den katolska transsubstantiationsläran är ett rent filosofiskt försök att förklara mysteriet i nattvarden. Men den lutherska ”konsubstantiationsläran” är också ett liknande försök. Peter Halldorf ansluter sig till denna lutherska tolkning av nattvardens instiftelseord, enligt vilken vi i nattvarden mottar Jesu lekamen och blod i vinets och brödets gestalt.-Den tidiga kristna litteraturen visar hur det i synen på nattvarden aldrig rådde någon tvekan i den unga kyrkan.Författaren menar därmed att det är en självklarhet att man i urkristen tid trodde på en bokstavlig förvandling av brödet och vinet. Men varför är det så självklart? Är det inte precis lika tänkbart att de första kristna betraktade nattvarden som en glädjefest över ett fullbordat försoningsverk, just som pastor Hultman gör, utan att befatta sig med någon mirakulös förvandlingsteori? Just därför har vi heller inga spår av lärostrider kring nattvarden i Nya testamentet. Vad Peter Halldorf exakt menar med uttrycket ”den tidiga kristna litteraturen” vet jag inte. Avser han de skrifter som de s.k. kyrkofäderna har författat, så finns det ju exempel på att olika uppfattningar rådde bland dem från tid till annan. Efter att kristendomen blivit romersk statsreligion på 300-talet förändrades mångt och mycket. Så småningom förändrades nattvarden från enkel åminnelsemåltid till mirakulös offergudstjänst. Och själva offertanken förutsätter att nattvardens bröd och vin blir förvandlat till Frälsarens lekamen och blod. Rent historiskt är det därför mycket lättare att se förvandlingsteorin som en sentida uppfinning än att betrakta den symboliska nattvardssynen som en sådan. Just så framställer vanligtvis kyrkohistorikerna det hela. Professor Jacques Elluls monumentala verk ”La Subversion du christianisme” (Omstörtningen av kristendomen) har nyligen kommit ut i ny upplaga i Frankrike. Jag vet tyvärr inte till vilka språk den redan är översatt, men den framställer bl.a. den s.k. ”realpresensen” (den bokstavliga materiella förvandlingen av nattvardselementen) som en del av urkristendomens omstörtning.Men Peter Halldorf håller hårt på förvandlingsteorin och som exempel nämner han Kyrillos av Jerusalem som på 300-talet förkunnade sin tro på en bokstavlig förvandling av nattvardselementen. Ett intressant men inte särskilt väl valt exempel från 300-talets sakramentsdiskussioner. I Sulzbergers troslära, som behandlar den historiska utvecklingen av många lärosatser, står det nämligen mycket riktigt att Kyrillos hade en bergfast tro på brödets och vinets bokstavliga förvandling. Men det lustiga är att han jämförde denna förvandling med Jesu första underverk – vattnets förvandling till vin vid bröllopet i Kana. Den dag Kyrillos yttrade eller skrev detta måste han ha haft dålig ordning i hjärnkontoret. Hade vinundret i Kana varit av samma natur som det påstådda förvandlingsundret i nattvarden, då hade köksmästaren i Kana varit tvungen att säga så här till gästerna:-Ärade bröllopsgäster! Vinproblemet är löst. Jesus från Nasaret har förvandlat flera stora krukor med vatten till vin. Men en sak måste Ni förstå. Det här vinet smakar faktiskt som vatten. Men det är vin, fast i vattnets gestalt! De som är trossvaga begriper inte det här. Men jag hoppas ni andra tror vad jag säger.Alla som läst bibeltexten vet att så gick det faktiskt inte alls till vid bröllopet i Kana. Där skedde det en verklig förvandling av vatten till vin. Där kunde man tala om vinets ”real-presens” (verkliga närvaro). Ingenting liknande sker i nattvarden, varken i lutherska eller katolska kyrkor. Det borde även Kyrillos ha förstått. Eftersom han nu tydligen inte gjorde det kan man knappast betrakta honom som en auktoritet i ämnet. Dessutom är det som sagt möjligt att genom citat från olika kyrkofäder finna stöd för mycket olika uppfattningar. Halldorfs version av kyrkohistorien blir därför inte särskilt vederhäftig. Istället blir den partisk och tendensiös. Varför inte citera Augustinus? Han uppfattade Jesu ord om att äta hans kött och dricka hans blod som bildspråk. Det gör förresten en del lutheraner också. Framför mig har jag en liten bok utgiven av Lutherstiftelsen i Norge. En person frågar där om det bara är genom att ta nattvarden som man får andligt liv. Jesus säger ju i Joh. 6:53 att om vi inte äter hans kött och dricker hans blod så har vi inte liv. Svaret som boken ger är följande:-Joh.6:53 handlar inte direkt om nattvarden. Då dessa ord uttalades var ju nattvarden ännu inte instiftad. Detta skedde först sista kvällen Jesus var tillsammans med sina lärjungar. Meningen med orden i Joh. 6 är att ingen kan bli frälst utan Jesus. Orden om att äta hans kött och dricka hans blod måste här förstås som ett bildligt uttryck på linje med orden om Jesus som livets vatten och livets bröd. Alla dessa bilder säger att ingen kan leva utan Jesus. Ingen går förlorad för att han inte går till nattvarden. Man går förlorad om man inte tar emot Jesus.När en vaken lutheran kan se att Jesu ord i Joh. 6 om att äta hans kött och dricka hans blod är bildspråk, borde det inte vara orimligt att tänka att nattvardens instiftelseord också är det. Men det kan Halldorf inte tänka sig. -För att kunna ta till oss Jesu ord omvandlar vi dem antingen till bilder, och tömmer dem därmed på kraft, eller förklarar dem med hjälp av filosofiska system.Omvandlar Jesu ord till bilder! Men kära nån, en stor del av Jesu undervisning är ju bilder, liknelser och illustrationer! De måste då givetvis tolkas och förstås som bildspråk. Det stora engelska bibelverket ”Companion Bible”, som gör intressanta analyser av bibliska ord säger: -Att förstå bildspråk bokstavligt är den ymnigaste källan till villfarelse. Halldorf menar:-när vi äter brödet och dricker vinet blir vi delaktiga av Gud.Han nämner inga andra villkor. Det låter som det katolska ”ex opere operato” – i kraft av själva handlingen, alltså automatiskt. Framför mig har jag ett vittnesbörd av en man som fått samvetsproblem för att han i sitt oomvända tillstånd under många år gick till nattvarden. Många har gjort det och gör detsamma, utan att få liv i Gud. Ingenting i Andens värld sker automatiskt.Peter Halldorf gör också stort nummer av de nytestamentliga ordens betydelse. Han tar upp ordet ”åminnelse” med avseende på nattvarden:-Det grekiska ordet har innebörden att ”återkalla” eller ”återuppleva”. Åminnelse är mer än att påminna sig något som hänt. Vi blir delaktiga i det vi minns.Jag har mött liknande tankar i texter skrivna av katolska teologer. Precis som påskmåltiden fick judarna att i minnet återkalla den stora händelsen då Israels folk befriades från Egypten, så gör nattvarden Jesu korsdöd närvarande på nytt, säger de. Vad är det då som är så nytt och märkligt i denna form av språkexpertis? Påskmåltiden var en typisk åminnelsehögtid för judarna och är så än idag. Man minns hur Herren befriade sitt folk genom påskalammets blod. Under påskmåltiden instiftade Jesus det nya förbundets minnesmåltid – nattvarden. Men det var bara i minnet som en jude kunde återkalla befrielsen från Egypten. Som historisk händelse kunde den inte ske på nytt. Vi kan genom Ordet, Andens ljus och nattvardens symboler uppleva stark inlevelse i försoningens verklighet. Men försoningen är och förblir ett fullbordat faktum som inte på något sätt sker på nytt. Moderna katolska teologer är ofta försiktiga med att säga att Jesus offras på nytt igen i nattvarden, vilket är officiell katolsk lära. Man föredrar att använda sådana ord som ”återkalla, verkliggöra, aktualisera” osv. Att bruka ordet ”återkalla” med avseende på Jesu försoningsdöd för oss på gränsen till det katolska tänkandet. Väljer vi att bruka det måste vi understryka att det bara är i minnet vi kan ”återkalla” Jesu korsdöd då vi firar nattvard. På vanlig svenska betyder ”åminnelse” detsamma som att högtidlighålla minnet av något. Halldorf påstår att det betyder något mer. Nattvarden kan emellertid aldrig bli något annat än en minnesmåltid. Men genom Ordets och Andens ljus kan den bli en fest och en högtid. Slutligen är jag något bedrövad över Halldorfs skarpa kritik av Calvin och den reformerta delen av kristenheten. Deras inflytande är fortfarande efterhängset, säger han och detta katalogiseras som ”olyckliga historiska omständigheter.” Detta är visserligen inte något nytt. Den kände norske lutherske teologen Olav Valen-Senstad blev på sin tid starkt anklagad för att vara påverkad av den reformerta synen på grund av sin kritik av både katolsk och luhersk sakramentsmagi. Detta fick honom att en gång skriva följande:-Alla vet ju att för norska lutheraner är det en större synd att vara reformert än att vara liberalteolog.Luthersk stenkastning mot reformerta har alltså hållit på i lång tid.Men det finns egentligen ingen orsak att ständigt måla en skräckbild av den reformerta kristenheten. Johan Calvin var givetvis ingen fullkomlig människa och man behöver inte vara enig med honom i allt. Men sanningen är att han vågade stå fram med en stark protest mot det katolska mässoffret mitt i en kampfull tid. Han förkunnade frimodigt:-Det finns bara ett soningsoffer för våra synder – Jesu död på korset.Han menade också att vi har verklig gemenskap med Jesus i nattvarden, men den är av andlig natur. Calvin förtjänar bättre än att bli ”stenad” av våra dagars sakramentalister.De flesta kristna samfund i USA och den övriga engelsktalande världen räknas till den reformerta fåran. Det innebär väl inte att de flesta av dem ständigt tänker på sig själva som ”reformerta” i motsats till lutheraner. Också deras gren av reformationen har tyvärr liksom lutherdomen påverkats av liberal teologi. Men de som har bevarat bibeltron ser nog nattvarden som en glädjefest över ett fullbordat försoningsverk (just som pastor Hultman). En sak är säker. De har sänt otaliga missionärer till hednavärlden och många stora andliga personligheter har uppstått i deras led. Säg, har någon normal kristen problem med att sjunga: ”Låt mig få höra om Jesus”, därför att den sången skrevs av Fanny Crosby som tillhörde metodistkyrkan, där man inte tror på någon bokstavlig förvandling av nattvardselementen? Jag har också varit bland reformerta kristna som gärna sjunger översatta sånger av Lina Sandell, trots att hon tillhörde den lutherska väckelserörelsen. Men hennes sånger berör ju heller aldrig skillnaden mellan luthersk och reformert nattvardsteologi. Alla genuina andliga väckelser har alltid fokuserat mer på Jesus, korset och försoningen än på församlingens instiftelser och heliga handlingar.För en tid sedan besökte jag en stad i Frankrike där det för ovanlighetens skull också finns en liten luthersk församling. Jag fick då tillfälle att prata med två personer som båda tillhörde lutheranernas kyrkostyrelse. Det visade sig att ingen av dem trodde på den lutherska ”konsubstantiationsläran.” De hade precis samma syn på nattvarden som evangeliska kristna vanligen har. De såg den som en minnesmåltid som för oss närmare Jesus och korset. De var inte alls påverkade av liberal teologi. De tolkade bara helt enkelt Bibelns bildspråk såsom bildspråk. Härtill vill jag bara tillägga att jag ofta har upplevt sann andlig gemenskap med luheraner utan att först ta reda på vilken syn de har på nattvarden.Lärostrider är inte bra – allra minst på kärlekens bord som ju nattvardsbordet borde vara. Den magisk-mystiska sakramentalismen är emellertid så främmande för Guds Ord och så oförenlig med sund och sann andlig väckelse att vi måste varna för den. De som står för den har också en benägenhet att omtolka kyrkohistorien och därmed utsudda gränsen mellan evangelisk och katolsk kristendomsförståelse. Det är en försåtlig teologi som Guds folk i vårt land inte bör öppna sig för.

Trons väg till frälsning går endast genom Jesus!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:27:00 +0000

Appell av Madeleine Häggestam

De flesta människor äger en längtan efter att få komma i åtnjutande av en evig salighet. Denna längtan harmonierar helt med Guds vilja. -Gud vill att alla människor skall bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen. (1 Tim 2:4)Likväl går många människor förlorade. Detta beror huvudsakligen på att de inte vill acceptera Guds villkor till frälsning.Jag blev djupt bedrövad när jag läste i en kristen tidning att en av vår tids ledande världsevangelister har förändrat sin bibelsyn och säger i en intervju: -Jag tror fortfarande att Jesus är den säkra vägen till himlen, men inte nödvändigtvis den enda vägen. På frågan om huruvida han tror att himlens port är stängd för muslimer, ateister, hinduer och buddhister eller inte, svarar han: -Jag tror att Guds kärlek är absolut. Han sände sin son till hela världen, och jag tror att han älskar alla, oavsett hur man etiketterar dem. Han berättar även om sin förändrade bibelsyn, från ett mer bokstavstroende sätt till ett tolkande och tror att goda kristna kan nå olika slutsatser i många frågor. Dessutom vägrar han att säga att islam är en ond religion.Dessa uttalanden går helt emot Guds Ord.Det finns endast en väg till himlen och den går genom Jesus. -Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6)Bibeln talar endast om två vägar, den smala vägen som leder till evigt liv och den breda vägen som leder till evig förtappelse. -Den port är trång och den väg är smal som leder till livet, men det är få som finner den. (Matt 7:14) -Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många säger jag er skall försöka komma in men inte kunna det. (Luk 13:24)Det är sant att Guds kärlek är absolut och omfattar alla människor. Men Gud är även helighetens, rättfärdighetens och rättvisans Gud. Och om vi sätter oss upp emot honom och trotsar hans varningar, så uppenbaras hans vrede över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker Sanningen. (Rom 1:18)Gud är även den förlåtande kärlekens Gud. Det finns förlåtelse för all synd. -Om era synder än är blodröda, skall de bliva snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bliva vita som ull. (Jes. 1:18) -Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. (1 Joh 1:9)Det finns en lärdom i Psaltaren om Davids fall och upprättelse. Hans synd var svart som midnattsmörkret, men när han ångrat sig och bekänt sina överträdelser för Herren, så fick han uppleva en fullkomlig förlåtelse. (Ps 32:1-5)En förändrad bibelsyn orsakar splittringstendenser i församlingarna och det varnar Guds Ord för. -I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. (1 Kor 1:10) -Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att ni står fasta i en och samma ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, men för er ett tecken på att ni blir frälsta, och det av Gud. (Fil 1:27-28)Beträffande nämnda religioner, så vilar de inte på biblisk grund utan de är människoläror. Kristendomen är ingen religion utan en livsförvandling. Som religionsbegrepp borde den inte finnas med bland övriga religioner.En förståndsmässig tro eller ett religiöst intresse har inget värde inför Gud. Det räddar inte från evig undergång. Sådan tro har till och med de onda andarna. -Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. (Jak 2:19) Trons äkthet visar sig i vördnad och lydnad för allt Guds Ord samt att hålla sig obesmittad av världen. Jak 1:27.Tron skänker visshet om barnaskap hos Gud. -Vi vet att vi har övergått från döden till livet. (1 Joh 3:14)Tron kan i början vara svag, men därför att den är levande växer den och utvecklas till en fast övertygelse. -Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. (Hebr 11:1) -Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig skall ni föra ett alltigenom helgat liv. (1 Petr 1:14-15) -Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. (Hebr 12:14) -Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. (Tit 2:11-13)Guds kärlek är en makt som bevarar våra hjärtan och våra tankar i Kristus Jesus. Låt oss helt leva för Honom och glädja oss åt att vi är på väg att vinna målet för vår tro, våra själars frälsning.

Säden mogen till skörd

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:26:00 +0000

Undervisning av Hans Lindelöw

Vi har tittat på några liknelser av Jesus och på hur Gud i Kristus presenterade arbetet för de tolv lärjungarna han kallat och ledde på vägarna i Galiléen, Judéen och i Jerusalem. Jesus talar om hur fälten hade vitnat till skörd, och han talar om att bedja skördens Herre att sända ut arbetare. Samme Jesus undervisar också i liknelser där han gör klart att i tidens längd kommer vi att möta fält som man inte kan säga helt konsekvent att de har vitnat till skörd. I tidens längd ger fälten inte samma enhetliga intryck. Av texten framgår att en ovän har varit verksam. Därför växte vetet tillsammans med ogräset. Det blev alltså blandat på fältet, på åkern.Jesus talade i en liknelse om en såningsman som var Människosonen. Men så kom en ovän, som också var såningsman och sådde ogräs. Ovännen uppträdde som vännen i till synes samma verksamhet, men man måste undersöka: Vad är det han sår ut? Jesus gör klart att han sår ut ogräs, och då är inte fältet detsamma längre. Man kan alltså vänta sig att i tidens längd blir situationen svårare. Fältet som Jesus till att börja med ställde sina lärjungar inför, kommer att förvildas. Den helige Ande gav Simon Petrus en uppenbarelse. Han fick se en linneduk sänkas ned ifrån himmelen. Den var full av fyrfotadjur, krälande djur och himmelens fåglar. Herren sa till Petrus: ”Stå upp, Petrus, slakta och ät!" Hans spontana reaktion var: ”Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något orent! Något orent har aldrig kommit i min mun!” Det var alla slags fyrfotadjur, alla slags kräldjur och himmelens fåglar. Uppenbarligen var en del orena enligt lagen, och Petrus ville inte komma vid dem. Men synen kom igen två gånger, ja tre gånger.

Människans ansvar

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Fri, 20 Apr 2007 21:24:00 +0000

Appell av Ulla Näsholm

GUD SKAPADE människan och satte henne att råda över jorden. Hon skulle uppfylla och bruka den.Redan i 1 Mosebok finner vi att jorden blev fördärvad och uppfylldes alltmera av våld.Den senaste tidens händelser i form av jordbävningar, storm och översvämningar har skakat om människors sinnen på ett annat sätt än tidigare. Oron växer över klimatförändringar som sker över världen och det syns som något väsentligt kommit i obalans eller rubbats och det påverkar hela världen.Från Jes. 24:19-20 står det:

Nummer 5 2006

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 06:21:00 +0000

Nummer 5 2007 av tidningen fokuserar på mission.

Unikt uppdrag

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:55:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Församlingen är en Guds skapelse och som sådan är hon även bärare av hans eviga väsen. Det i sin tur representerar en rättfärdighet som är unik i sitt slag och som inte går att finna på någon plats eller hos någon institution i denna världen. Under den mänskliga historiens gång har Gud vid upprepade tillfällen visat på olika vägar för att främst hans egendomsfolk ska få kunskap om Honom och hans rättfärdighet.
2006 har kommit att bli ett händelserikt år! Hela världen befinner sig mitt i omskakande skeenden som på olika sätt drabbar var man. Löpsedlar jorden runt har fyllts av omskakande och chockerande rubriker och informationer, som ställt människor inför sin egen otillräcklighet. Hur stora gemensamma insatser som än görs fortsätter ändå världsproblemen att växa mänskligheten över huvudet. Är det inte förödande krig och okontrollerbara terrordåd så drabbar översvämningar eller extrem torka. Djurarter utrotas på grund av klimatförändringarna och inom överskådlig tid kommer miljontals människor jorden runt tvingas till drastiska omflyttningar då havsnivåerna beräknas stiga som följd av att isbergen och glaciärerna smälter bort. Som exempel kan nämnas Kebnekaises topp som idag mäter 2 105 meter över havet, vilket är 15 meter lägre än för bara tio år sedan.Flyktingströmmarna växer lavinartat och det finns snart inga platser kvar att fly till. Gränser stängs för oönskade flyktingar samtidigt som globaliseringen av enskilda nationers politik forcerar fram nya superstater. Allt detta och mycket mer kan vi läsa om bara under det här året.Visserligen är ovan nämnda händelser inga överraskande nyheter men i media har för första gången jordens akuta tillstånd med tyngd lyfts fram som ett i tid mycket nära förestående problem. För bara något tiotal år sedan fanns det en och annan forskare som försökte få gehör för sina farhågor men de tystades snabbt och effektivt ner av andra marknadsledande krafter. Röster som på något sätt talat mot vår välfärd har aldrig varit välkomna. Ändå vet vi att främsta orsaken till planeten jordens obalans är just i-ländernas ständiga jakt på mer välfärd. Bara en sådan siffra som att 20 procent av jordens befolkning förbrukar 86 procent av dess tillgångar borde få oss att reagera. Men världens politiska ledare väljer som oftast att inte inse vilka tider vi går in i. För dem handlar det om att gå med vinst och att bygga ut välfärden ytterligare och då är vilka orättfärdiga vägar som helst tillåtna. Nu är dock måttet fyllt och utarmningen orsakad av västvärldens exploatering har för längesedan forcerat smärtgränsen. Vem som ska betala priset är idag en stor fråga. Hitintills är det de fattiga länderna som fått betala ett högt pris för orättfärdig hantering och utarmning av jordens resurser och enligt Världsbankens förre chef Nicholas Stern är det alltid de fattiga länderna som drabbas först: -Alla länder kommer att påverkas av klimatförändringarna, men det är framförallt de fattiga länderna som berörs först och mest.
För Guds församling i tiden borde inget av det vi idag möter komma överraskande även om det klart är mycket oroande. Det finns åtskilliga profetior i Guds ord som ingående beskriver vad som kommer att äga rum på vår jord; dels som en konsekvens av synden och vällusten, dels på grund av Guds eget folks svek. Jesus själv förutsäger i sina eskatologiska tal hur människorna kommer att fyllas av ångest och uppge andan av förskräckelse för det som skall övergå världen. I sammanhanget nämns något så aktuellt som havets och vågornas dån. Sedan utropar Jesus att då allt det vi nu ser drabba jorden börjar ske så må vi lyfta upp våra huvuden, ty då nalkas vår förlossning.Jesus varnar också sitt folk för att inte hamna i ett inomvärldsligt och materialistiskt tänkande, vilket för med sig så pass allvarliga konsekvenser att den dagen kommer över oss oförtänkt.Världens politiska system är orättfärdiga där rik blir rikare och fattig blir fattigare. FN:s medlemsländer satte vid millennieskiftet upp gemensamma mål för att innan år 2015 halvera världens mest extrema fattigdom. Nära hälften av jordens befolkning lever på mindre än 14 kronor om dagen per person och fler än en miljard människor saknar tillgång till rent vatten. Nästan lika många svälter och en tredjedel av alla barn under fem år lider av konstant undernäring. Egentligen finns det tillräckligt med resurser på jorden för att ingen ska behöva svälta men som västvärldens högkonsumerande livsstil ser ut idag kommer jorden inom några få decennier att brista.
Julen närmar sig och för att döva och förtränga våra dåliga samveten lägger vi några kronor i insamlingsbössorna. Handeln uppmanar konsumenterna att generöst avrunda uppåt vid sina julklappsköp och låta dricksen gå till de fattiga. På det sättet bedövar vi våra samveten och rättfärdiggör ännu mer vår konsumtionsfrossa denna jul, 2006. Försäljningsresultaten förväntas slå nya topprekord i årets miljardrullning. Världens fattigdom och de konsumtionsrelaterade miljöhoten tonas effektivt bort i jakten efter det materialistiska glittret och glammet. Nu är det jul igen…I Guds ord talas om Sodoms synd. Då Sodom nämns relateras ofta till homosexualitet och annan omoral. Det är på det sättet vi tänker på Sodom och Gomorra, städerna på slätten under Abraham och Lots tid. Men det finns en grundorsak till omoralen och det som bäddade för dess oundvikliga undergång. Det handlar om orättfärdigheten. -Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.(Hes 16:49)Det är Jerusalem som beskrivs, vars levnadssätt kom Sodom att synas rättfärdig. I överförd mening har vi på jorden idag ett andligt Jerusalem - församlingen, vilken är satt att förkroppsliga Guds rättfärdighet på jorden. Församlingen - ett salt på jorden och ett ljus i världen.
Församlingen är en Guds skapelse och som sådan är hon även bärare av hans eviga väsen. Det i sin tur representerar en rättfärdighet som är unik i sitt slag och som inte går att finna på någon plats eller hos någon institution i denna världen. Under den mänskliga historiens gång har Gud vid upprepade tillfällen visat på olika vägar för att främst hans egendomsfolk ska få kunskap om Honom och hans rättfärdighet. Exempelvis kan vi läsa ur 5 Mos 15:4 där Herren deklarerar att ”Dock borde rätteligen ingen fattig finnas hos dig”.Församlingen är en protest mot välfärdssamhällets jakt på lust och lyx. Modellen för hur församlingen praktiskt ska ha möjlighet att förkroppsligga en sund livsstil finns uttalad i Guds eget ord. - Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt. (Apg 4:32)Det handlar om ett osjälviskt utgivande där barriärerna mellan rik och fattig raderas ut. I församlingen finns inte hög och låg, där är daglig gemenskap i utjämning och ömsesidigt givande.Församlingen är ett hem, och centralt är att den har sitt ursprung vid Golgata vars plats är utgångspunkt och centrum för varje troende. Ett uttryck Jesus själv ger oss för att beskriva det nya livet är att en människa måste bli född på nytt för att komma in i Guds rike.Att födas innebär släktskap. Man föds in i en gemenskap, in i en familj och ett hem. På samma sätt får vi genom den andliga födelsen en andlig gemenskap. Ett under äger rum i det ögonblick en människa lämnar sitt liv till Gud. Då en syndare öppnar sitt hjärta och tar emot Jesus i sitt liv blir han eller hon ett Guds barn som övergår från döden till livet. Det föds en ny människa som får bröder och systrar som varit med om samma födelse. Den gemenskapen kallar Bibeln för församlingen och det nya livet kallas församlingsliv.Vid ett tillfälle deklarerar Jesus vilka som är hans egentliga familj. Då hans biologiska familj en dag kallar på honom då han sitter och undervisar en stor samlad skara säger han till dem: -Vilken är min moder och vilka äro mina bröder? Han såg sig omkring på dem som sutto där runtomkring honom, och han sade: Se, här är min moder, här äro mina bröder. Den som gör Guds vilja, den är min broder, min syster och min moder.(Mark 3:33-35)
Ser vi vad som håller på att hända med världen? Kan vi möta människors frågor inför denna skrämmande utveckling och rapportering som väller över jorden? Har vi förmågan att se och höra människors andliga nöd?Vi lever i en apokalyptisk tid utan like i historien. Jesu andra tillkommelse är mycket nära förestående. Det är för kristenheten generande att det är profan media som under sista tiden förmedlat kunskapen om jordens situation och att det inte är Guds folk som gått i bräschen för att basunera ett varningens budskap till samtiden. Vi sitter inne med ett enormt budskap och har ett oerhört ansvar att nå fram till människor som just idag behöver nås av sann befrielse och frälsning. Hoppets evangelium om en evighet tillsammans med Jesus är mer aktuellt än någonsin. Ännu en kort liten tid återstår för församlingen att fullborda den mission Herren kallat till. - Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna ett glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren. (Luk 4:18,19)Då Jesus vid detta tillfälle inleder sin tjänst läser han inte hela det profetiska budskapet hämtat från Jesaja bok. Efter nådens år står nämligen om en hämndens dag från vår Gud, en dag då han skall trösta alla sörjande.Nådens år är snart slut. Jesus kommer! Jorden kommer att gå in i en ny fas då Guds domar ska verkställas över all orättfärdighet.Gud kallar till helöverlåtelse för det uppdrag och den kallelse vi fått att fullborda; människor ska räddas, inte bara här i tiden, men för evigheten. Församlingen i tiden har en uppgift som är mer angelägen än något annat på denna jord. Evangelium om Jesus Kristus ska förkunnas, förkroppsligas och levas. Låt oss aldrig förtröttas att förkunna detta hoppets budskap om liv och övernog i Jesus Kristus, han som är huvudet för församlingen.
I Bibelns historia talas om ett rop som stiger upp till Gud. Vi kan läsa om det under Noa tid eller då Guds folk trälade under Egypten och Babylon. Det återkommer då Palestina plågas under den romerska ockupationsmakten och vi möter det idag runtom vår jord. Det är ett rop efter befrielse. Ropet stiger upp från våra storstäder där människor plågas under synden. Det stiger upp från världens fattigaste länder ur den orättfärdighet de drabbats av. Ingen plats på jorden går fredad för den onde som har världen i sitt våld. Dock har församlingen ett trimufkort i sin hand: Jesus har vunnit seger över världen! Han som tagit sin boning mitt i församlingen har också givit henne ett levande hopp. Hoppet är att Jesus kommer! Maranataropet stiger upp från den skara som lämnat allt för att följa Lammet; Kom, Herre Jesus! Detta rop går mot sitt crescendo och vi förstår att den tid vi nu lever i går mot sitt slut. Men för den som lever med Jesus bär det uppåt och hemåt. - Jag kommer snart; håll fast det du har, så att ingen tager din krona.(Upp 3:11)

Skörden är mycken...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:54:00 +0000

Appell av Stina Fridolfsson

Så har ännu en bibelskola gått av stapeln hos Maranataförsamlingen i Stockholm. Temat Åter till urkristendomens kraftkällor kändes väldigt angeläget, och varje talare knöt an till nödvändigheten av att uppleva Guds härlighet i sitt liv, att vi blir Kristuslika och därigenom kan vara själavinnare. En liten skara samlades till täta bibelstudier varje dag under en månads tid.
I BMC:s monter på bokmässan i Göteborg, strax innan bibelskolan, erfor vi hur den ekumeniska kyrkligheten uppenbarligen allt mera glider in i samarbete med islam och andra religioner för att presentera en gemensam, synkretistisk Gud. Därför var det verkligen befriande att under bibelskolan höra broder Henry undervisa över ämnet Islam och Kristendom - paralleller och paradoxer.I intet annat namn finns frälsning än i Jesu namn - men där finns den, halleluja!Missionen aktualiserades ytterligare genom besök av Varghese Thomas från Indien, som gav en underbar Kristuspresentation, och även i ett möte berättade om det enorma missionsfältet Indien. Ytterligare missionsrapporter gavs av Karin Vidén, nyss hemkommen från Dominikanska Republiken, och Pilgrimsfolket från Norge berättade om sitt arbete i Rumänien. Dessutom medverkade flera syskon från Litauen.Hans Lindelöw talade om vårt uppdrag att vara i Ordets tjänst. Att tala sanna ord med lugn besinning. Det fasta ordet; Guds Ord, rannsakar och skapar. Men det finns också ord som vi bör akta oss för. Otillbörliga ord, stora ord, bespottande ord. Han påminde om Jesu manande ord till lärjungarna: Följ mig! Robin Widén talade om vetekornets väg. Bara genom att ge sitt liv kan man bära frukt och bli själavinnare. Tage Johansson utgick ifrån mönsterbilden som Gud gav till Mose. Det gäller att mönsterbilden får prägla hela vår livsföring, så att Guds helighet kan upplevas ibland oss.JanEgil Hafsahl talade om Kristi hemlighet - församlingen, och Guds stora plan med församlingen i tiden. -Är Kristus ditt liv, då blir församlingen din livsstil! utropade han. Liksom Robin betonade han att församlingen byggs genom en dödsprocess. När vetekornet dör, då bär det frukt!Paulus Eliasson knöt an till samma tema genom att tala om berget Sion - Guds utvalda plats; en stad av pånyttfödda; glädjens budbärarinna. Församlingen! Ett något annorlunda möte blev det, då David Smeds talade en dubbellektion över ämnet ”Kan man lita på bibeln?”. Mycket värdefull information om Skriftens historiska dokument.
Ytterligare bibelstudier och väckelsemöten, där Kjell Roos, Märta Berg och andra tillresande evangelister från olika håll deltog med förkunnelse och appeller, underströk på olika sätt att vi måste hämta vår näring från urkristendomens kraftkällor för att bevara vår identitet som himmelrikets medborgare. Och det sista väckelsemötet var det både dop och förlossningsmöte! -En sådd är vårt liv här i tiden, och en gång skall inbärgning ske, när arbetets dag är förliden, den mognande skörden vi se. -Det verk som är utfört för Jesus, det skall evigt bestå inför Gud. Hans namn vare ära, det håller att leva och dö på hans bud.Till gråt och jubel ljöd sången, och vi upplevde något av skördens sötma efter såddens möda.
När man hör hur dagens urvattnade evangelium presenteras i olika media idag, så får man en känsla av att det är opassande, ja, rent av anstötligt att säga till sina medmänniskor att de måste tro på Jesus för att bli frälsta. Nu presenteras islam, buddism, hinduism, katolicism och kristendom som likvärdiga frälsningsvägar! På de tider man förr sände kristna gudstjänster i radio och TV, har man nu livsåskådningsprogram, dokumentärer från olika religioners trosutövning, osv. Programmen ”Människor och tro” och ”Tankar för dagen” i Sveriges Radio är talande exempel.Vad innebär det idag att vara missionär? Den som frimodigt vittnar om att endast den som blir född på nytt och renad i Jesu blod kan komma in i Guds rike, betraktas klumpig, kärlekslös och diskriminerande.
Till vår församling kommer skolungdomar för studiebesök. De ställer frågor om våra gudstjänster, om relationer och hur man kommer till paradiset. När jag berättar om rövaren som hängde bredvid Jesus, så möter jag undrande blickar. -Ni kanske inte hört om att när Jesus blev dödad, så var det två rövare som korsfästes bredvid honom? Okunniga huvudskakningar. Och i protestantiska Sverige år 2006, får jag berätta för skötsamma, fina gymnasieungdomar om hur en rövare som inte hade någon möjlighet att bättra på och ställa till rätta något av vad han gjort under sitt dåliga liv, fick följa vår Frälsare Jesus till paradiset. Tyckte nästan det tändes en hoppfull glimt i ungdomarnas ögon. Skörden är mycken, men arbetarna få. Herre, här är jag - sänd mig!

Evangelisationscenter i aktion eller Kristi församling i funktion

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:53:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen

Jag måste också här påtala en annan form av individualism som också betyder ett åsidosättande av den lokala församlingen och en verksamhet efter andra riktlinjer än nya testamentets. Det finns en rad av s.k. ”världsevangelister” som gjort sig fria från de samfund de förut tillhört: Osborn, Roberts, Allen och flera andra. Dessa män har omkring sitt namn och sin verksamhet byggt upp kolossala organisationer. Många kristna har helt okritiskt accepterat det system som dessa skapat. Jag tackar Gud för vad dessa bröder gjort för evangelium, men jag hatar de system de byggt upp, därför att det är ett åsidosättande av den nytestamentliga församlingen med dess mångfald av gåvor och tjänster. De troende får en enda funktion i den verksamhet, som dessa män skapat: att ekonomiskt stödja den store evangelisten och toppmannen i organisationen. Jag vill här i korthet relatera hur dessa system verkar.Utifrån sin propagandacentral i Amerika gör man en PR-drive i det land där man planlägger en kampanj och där man fått en person eller en grupp av troende att stå som formell inbjudare. Efter att landet så en lång tid bearbetats med propaganda begynner kampanjen, som oftast hålles i huvudstäderna. Hit kommer nu människor i skaror från alla landsändar – människor som längtar efter att få se Guds kraft uppenbarad och människor som vill tjäna och offra. Det blir alltså jättemöten som håller med alla de psykologiska effekter det medför. Man visar film från andra världsdelar där det sker tecken och under, händelser som riktigt appellerar till det sentimentala hos människorna. Och nu öppnar man gärna sin plånbok för missionen i Indien eller Afrika eller på en annan plats långt borta: Tänk att få vara med och stödja en sådan verksamhet! Och man offrar inte för att man tror på Gud och har en andlig syn på Guds verk, utan därför att man gripits av stundens stämning. [—]Det verkligt ödesdigra är att följden ofta blir den, att dessa människor glömmer bort sitt ansvar för Guds verk på den plats där de själva bor och blir helt fastlåsta med sina offer och sitt evangelisationsnit på annat håll. Är det denna verksamhet vi skall ha?Nej, låt oss istället göra en satsning på den lokala församlingen där varje lem är i funktion efter principen: ”Först i Jerusalem… sedan intill jordens ände.” Det finns idag unga evangelister i olika länder – även i vårt land – som har världsvida, storvulna planer i enlighet med de metoder dessa amerikanska evangelister har satt i system, men de orkar ofta inte ens lösa de egna problemen på hemmaplanet.Evangelistens uppgift, likaväl som lärarens, herdens och profetens, är i församlingen. Och uppgiften består först och främst i att göra de heliga skickliga att utföra sitt tjänarevärv. Den lokala församlingen upprättad och i funktion är Nya Testamentets lösning på alla evangelisationsproblem.

Kärlekens lov (Del 1)

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:52:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen från 1975

-Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn. -Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. -Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. -När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var. Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd. -Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken. -Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna. (1 Kor 13)
Jag har haft några bibelstudier om församlingen som Kristi kropp i tiden, återupprättad och uppbyggd för tjänst och uppryckelse. Vi har då talat om vad som kan läsas om detta i första Korinterbrevets 10:e, 11:e och 12:e kapitel. Vi talade sist utifrån 12:e kapitlet om dess praktiska tillämpning på det lokala planet. Jag finner detta nödvändigt i en tid då allting förefaller så svävande och diffust på så många områden, och de andliga begreppen har en benägenhet att upplösas i ett intet. De upplöses och försvinner och därmed också själva innehållet. Man förlägger de andliga upplevelserna till ett plan som egentligen är otillgängligt. Det är omöjligt att uppleva dem, eftersom man kommer med nya begrepp och lägger själva uppenbarelsen på ett plan som gör det nästan omöjligt att gripa tag i och konkretisera den. Vi möter en hel serie med abstraktioner. Allting blir så oklart och diffust, man har en känsla av att allt detta är något som är ouppnåeligt, eller så är det något som kan uppnås, men där vi hela tiden är passiva mottagare och aldrig kan påverka eller påskynda upprättelse och uppbyggelse.
När Bibeln talar om församlingen, talar den huvudsakligen om den lokala församlingen. Det är verkligen tveksamt om man över huvud taget med någon större exakthet kan tala om den universella församlingen, och då redogöra för vad bibeln menar.
I den universella församlingen tror jag inte det existerar några brister. Vi kan läsa i Upp. 1 för att åskådliggöra detta. Där finns dessa samlade uttryck för vad församlingen egentligen är i den himmelska världen. Och i den mån man kan tala om universialitet så gäller det naturligtvis här.
Det heter från vers 10
-Jag kom i andehänryckning på Herrens dag och fick då bakom mig höra en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade:»Skriv upp i en bok vad du får se, och sänd den till de sju församlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus och Tyatira och Sardes och Filadelfia och Laodicea.»
-Och jag vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig; och när jag vände mig om, fick jag se sju gyllene ljusstakar och mitt ibland ljusstakarna någon som liknade en människoson, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett gyllene bälte. Hans huvud och hår var vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans ögon voro såsom eldslågor. Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i en ugn. Och hans röst var såsom bruset av stora vatten.
-I sin högra hand hade han sju stjärnor, och från hans mun utgick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin fulla kraft. När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade: »Frukta icke. Jag är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket.» (Upp. 1:10-18)
Här talas om sju gyllene ljusstakar. Detta är en beskrivning av församlingarna som sedermera får var sitt sändebrev av aposteln. Då vi tar del av dessa sändebrev, upptäcker vi att de ger intryck av att vara något helt annat än sju gyllene ljusstakar. Vi tycker att där finns ingenting av den härlighet och äkthet som möter oss här i själva den uppenbarelse som är basen för sändebreven. Sedd från himlasidan är församlingen fullkomlig. Församlingen har brister på jorden och den är behäftad med en hel del ting som har med tidens svårigheter och problem att göra. Men sedd ifrån himlasidan så är församlingen fullkomlig. Det beror naturligtvis på att allt det som har med brist, tillkortakommanden och begränsning att göra, det kommer att bli kvar här. Antingen det nu handlar om ting eller individer. Det kommer att bli kvar här, för Gud har ett fullkomlighetsideal för församlingen. Han vill att vi ska bli fullkomliga, och han verkar för att vi ska bli fullkomliga. Därför ska vi göra klart för oss, att allt som har med bristerna att göra, det kommer att bli kvar här i alla stycken. Församlingen ska stå slutfrälst. Det heter att hon då ska vara utan fläck, utan skrynka, hon skall vara fullkomlig i renhet. Hon ska vara oförgänglig i härlighet. En evigt ung brud, pris ske Gud!
När vi talar om bristerna och svagheterna, då handlar det hela tiden om den lokala församlingen. Om det ska bli någon återupprättelse för tjänst och uppryckelse, så måste det börja i den lokala församlingen. Vi kan inte genom någon slags teologisk formel remittera ansvaret till något annat mera overkligt och längre bort. Den lokala församlingen är gripbar, det handlar om dig och mig. Då den lokala församlingen börjar fungera som den ska göra, då kommer också därutav att följa att andra förhållanden regleras.

Mariakult i luthersk kyrka

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:50:00 +0000

Analys av Stig Andreasson

I början av år 2006 invigdes en Mariaskulptur, kallad ”Mater Dolorosa” (Smärtornas Moder), i en luthersk kyrka i Småland. I församlingsbladet berättar kyrkoherden att Mariabilden inköpts i England för pengar som skänkts till kyrkans prydande. Han hoppas att alla i regionen, oavsett samfundstillhörighet, skall känna att detta är deras Maria. Han titulerar henne som ”Guds Moder” som bär Kristus in i världen på nytt och som genom sitt eget lidande kan förstå oss i våra lidanden och bära fram dem i sina förböner inför Sonen, Kristus. Vi behöver alla förebedjare, säger han avslutningsvis.En färgbild av Mariaskulpturen upptar en helsida i församlingsbladet och på nästa sida omtalas ”Den välsignade Jungfru Marias sju smärtor.” Texten som följer är översatt från engelska. Den första i ordningen av Marias smärtor är Simeons profetia om svärdet som skulle gå genom hennes hjärta. Sedan följer i tur och ordning: Flykten till Egypten, Jesu försvinnande i templet, mötet med Jesus då han bär sitt kors, korsfästelsen, Jesus blir nedtagen från korset och Jesus läggs i graven. Alla dessa händelser var ytterst smärtsamma för Maria och därför har hon möjlighet att hjälpa och förstå alla de former av nöd och sorg som drabbar olika kategorier av människor här på jorden, menar textförfattaren. Efter beskrivningen av varje ”Mariasmärta” och de människor som genomgår något liknande följer denna bön: ”Smärtornas Moder, förbarma dig över dem, och låt oss få finnas där för dem.”
Språklig och andlig förvirringFlera uttalanden i det lutherska församlingsbladet är ytterst förvirrande. Kyrkoherden säger att Maria bär Kristus in i världen på nytt. Vad menas med det? Är inte jungfrufödelsen en engångshändelse? På vilket sätt bär Maria Jesus in i världen på nytt? Sådana uttalanden låter som ren mystifikation. Vidare säger texten i församlingsbladet att då Jesu kropp togs ned från korset satt Maria vid korsets fot och bar sin döde son i sina armar. Detta var en av hennes sju smärtor. Om detta säger emellertid evangelierna ingenting. Johannes berättar att Maria stod i närheten av korset tillsammans med en del andra kvinnor och vänner medan Jesus kämpade med sitt lidande. Men då hans döda kropp togs ned från korset var det bara Josef från Arimatea och Nikodemus som utförde den handlingen och de förde sedan kroppen till graven. Evangelierna omtalar inte med ett enda ord att Maria satt vid korsets fot med sin döde son i sina armar. Sådana beskrivningar härstammar troligen från katolska legender eller liknande källor.Kyrkoherden titulerar Maria ”Guds Moder”, vilket är typiskt katolskt språkbruk och ett av de många exemplen på katolsk sofistik (spetsfundighet). Bibeln framställer Jesus såsom sann Gud och likaså såsom sann människa, född av en kvinna. Men det är solklart att Maria bara kunde vara hans mor i hans egenskap av människa. Den Gud som är av evighet kan inte ha en jordisk och mänsklig mor. När Skriften talar om Jesu gudom säger den: -Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. ( Hebr. 7:3)Men i egenskap av människa hade Jesus både stamtavla och föräldrar, även om nu Josef inte var hans biologiske far. En katolsk skribent erkände faktiskt en gång att då man kallar Maria för ”Guds Moder” säger man något som hon rent bokstavligt inte kan vara.Katolska teologer säger också gärna att ”katoliker tillber inte Maria.” Några förnekar till och med att man ber till henne. Man bara uttrycker en önskan om att hon skall be för oss inför sin Son. Just så uttrycker sig också den småländske kyrkoherden. ”Vi behöver alla förebedjare”, skriver han. Men sedan gör han samma teologiska kullerbytta som katolikerna ofta gör. Efter att ha presenterat Maria som förebedjerska avslutas varje presentation av Marias smärtor med bönen: ”Smärtornas moder, förbarma dig över dem.” Detta är mycket mer än en vädjan om förbön. Man använder precis samma uttryck i bönen till Maria som man skulle göra i en bön till Gud själv. Vem utom Gud kan förbarma sig över oss? I den katolska kyrkan är det emellertid fullt logiskt att åkalla Maria på liknande sätt som man åkallar Gud. Enligt katolsk tro har ju Maria blivit upptagen till himmelen där hon intagit platsen som Himmelens Drottning. Hon har egentligen samma egenskaper som bara Gud kan ha. Hon måste vara både allvetande och allestädes närvarande. Hur skulle hon annars kunna höra alla de böner som sänds upp till henne från människor i hela världen? Men säg, när blev allt detta trosartikel i den lutherska kyrkan?Sanningen är den att både Maria och helgonen är döda och Skriften varnar för alla försök till kontakt med de avsomnade. -Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de levande? Nej, håll er till lagen, till vittnesbördet.” (Jes. 8:19-20)Vi tror att Maria vilar i paradisets värld i väntan på de saligas uppståndelse. Den bild evangelierna ger av henne är inte alls densamma som vi möter i den katolska kyrkan. Evangeliernas Maria är timmermannen Josefs trofasta hustru. Hon böjer sig ödmjukt för Guds vilja och prisar Honom för att Han ser till hennes ringhet. Hon ger inte sig själv någon högre titel än ”Herrens tjänarinna.” Hon skulle säkert bli förskräckt om hon fick vetskap om den enorma betydelse hon fått i katolsk fromhet. Det är djupt tragiskt att reformationens kyrkor nu öppnar för Mariadyrkan.Påvekyrkan har all anledning att vara förnöjd med utvecklingen. Det viktigaste för den är givetvis inte i första hand att protestanterna skiftar namn. De kan gott kalla sig protestanter, evangelisk-lutherska eller vad som helst, bara de i sin teologi och kyrkliga verksamhet utvecklar sig mer och mer i katolsk riktning. En sådan utveckling måste ju på lång sikt föra till en mer eller mindre fullständig förening med påvekyrkan. Men det kyrkosamfund som utvecklar sig i katolsk riktning förirrar sig också allt längre bort från det rena evangeliet.
Tre ting som alla bibeltrogna protestanter alltid varit fullt eniga om Den katolska kyrkan säger ofta i sin propaganda att protestantismen är splittrad i tusentals sekter och samfund. På flera väsentliga områden har dock alla genuina bibeltroende protestanter alltid varit fullständigt eniga. Det är tre ting i den katolska kyrkan som de absolut inte kan acceptera. Det första är påvedömet. Att Kristi kyrka skall styras av en ofelbar prelat som sitter på en tron i Rom kan ingen protestant godta. Det andra är det katolska mässoffret. Protestanterna har inte alltid varit helt eniga med varandra om alla detaljer i nattvardsläran. Men de har alltid varit eniga i att det katolska mässoffret, som påstås vara en förnyelse av Jesu offer på korset, är blasfemiskt och förkastligt. Hebreerbrevet 9:25, 28 säger ordagrant i Hedegårds översättning:-Kristus behöver inte gång på gång offra sig själv. Blott en enda gång har han offrat sig själv för att ta bort mångas synder.Och Jesus själv sade på korset: ”Det är fullbordat.”Det tredje är Mariadyrkan. I Påvekyrkan har Maria blivit en gudomsperson som man ber till och som tilldelats namn och titlar som är totalt okända i Guds Ord. Hon säges även vara född utan arvsynd och presenteras som “Medlerska” inför sin Son. Verkliga protestanter har alltid sett att detta strider mot Bibelns fundamentala budskap. Jesus är den ende Medlaren mellan Gud och människor. Han är vägen, sanningen och livet. Han sade själv: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”Nu ser det ut som om Mariadyrkan verkligen tränger in i Sveriges protestantiska kristenhet. Vi är vittne till en utveckling som var otänkbar för bara några årtionden sedan. Vi frågar med bävan vart vårt lands kristenhet egentligen är på väg och vi tänker på Jesu ord: ”Skall Människosonen då han kommer finna tro på jorden?”

Islam & kristendom - paraleller och paradoxer

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:49:00 +0000

Analys av B V Henry

Det här är en introduktion till en serie bibelstudier som handlar om Kristendom och islam - paralleller och paradoxer. Jag har haft bibelstudier i olika länder under det temat. Det innebär inte att jag kommit hit för att undervisa er om islam. Men jag vill försöka tala om hur alla vi som är bibeltroende kristna kan närma oss muslimerna och hur vi kan förmedla evangelium till dem. Det är mycket viktigt för oss, särskilt i denna tid.
Nyligen, då vi var på bokmässan i Göteborg, märkte vi en trend som inte är ny, men utvecklas allt mer. Speciella kategorier av kristna bekännare försöker närma sig muslimerna med en slags religiös pluralism, istället för att hålla sig till den rena tron. Det är en tvetydig trend som inte är ny och det är oklart vad man har för syfte med detta. Det senaste påven uttalat när det gäller islam och Muhammed är intressant. Han använder en del uttryck från medeltida skribenter för att indirekt uttala vad han själv anser om Islam. Å andra sidan har det blivit en tendens i många avdelningar av romersk-katolska kyrkan att omfatta vad islam lär. Under förra århundrandet kunde man börja observera att det blivit en slags religiös pluralism. Jag ska nämna två stora personligheter i Frankrike. Charles de Foucauld, som var munk och eremit, levde i Algeriet. Han hade mycket kontakt med muslimska mystiker. Inom romersk-katolska kyrkan finns också en mystisk trend. Om vi vill basera vår kunskap om Gud på mystiska erfarenheter istället för på Guds ord, kommer vi att föras vilse. Charles de Foucauld ville ge prioritet åt mystiska erfarenheter i kristen och muslimsk miljö, och han ville på något sätt förena dessa två religioner i en gemensam erfarenhet av Gud. En annan personlighet som också är mycket viktig mera ur teologisk och akademisk synpunkt, var Louis Massignon. Han studerade persisk mysticism. På något sätt ser båda dessa män en parallell mellan islam och kristendom. Enligt deras synsätt skulle dessa religioner kunna förenas, ty om vi lägger åt sidan vad Guds ord säger, ser vi inte paradoxen och motsägelsen. Det finns en bibelvers som borde vara basen för vad vi som kristna ska stå för. Det var den deklaration som Petrus gjorde inför en religiös grupp, Apg 4:10:”så mån I veta, I alla …” Vad är det alla behöver veta? Det står i vers 12:-Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.Vi kan tänka i religiösa termer: vad vill religionerna lära oss? Islam, buddism, hinduism, osv. Även vissa filosofier. Religion försöker undervisa oss om frälsning. Det är ju vad religion handlar om. Vad är frälsningens väg?Här står nu Petrus inför en fanatisk religiös grupp, som representerar olika trender inom judaismen. Han säger: ”Så mån I alla veta…” Om vi inte har den övertygelsen, då är vi inte redo att konfrontera islams grundfäste. Om vi inte har baserat vår tro på Guds Ords auktoritet, har vi ingenting att stå på. Vi kan då gå vart som helst och hur som helst och acceptera vad som helst eller ingenting. Detta är ett av problemen vi har inom romersk-katolska kyrkan, men också inom den protestantiska kyrkan. Och kanske också inom en del s.k. frikyrkor i detta land. Är ni vakna för detta? Vissa grupper har s.k. gudstjänster tillsammans, där man kompromissar med lärorna man har i sina församlingar. Det kan vara katolska och protestantiska kyrkor. Man ser att de kompromissar med det man en gång kämpade för. Både katoliker och protestanter. Det är nästan så att kriminella handlingar utförts i både Muhammeds och Kristi namn. Det är fanatism. Vi ser att det finns en demonisk makt i religion, som kan acceptera eller uppmuntra våld. Mycket av de spänningar man märker i världen idag, är uppblandade med religion och politik. Vi återvänder till vad Petrus säger: ”Så mån I alla veta…” Inte bara några, men alla. Låt muslimerna, hinduerna, ateister, vilka det än vara må, låt dem veta, låt det bli känt för alla att det inte finns frälsning i något annat namn eller någon annan. Det finns inte något annat namn under himmelen givet genom vilket vi kan bli frälsta. Detta är den grund och auktoritet vi har för att kunna vittna om frälsning. Detta har ingenting med religion att göra. Frälsningen är relaterad till ett namn. Det är detta som gör evangelium så unikt. Det finns inget annat vid sidan om. Vi ska proklamera evangelium!Vi märker ofta i vår relation till muslimer och islam att människor är okunniga. Kristna vet inte vad islam är för något. På samma sätt som kristna också är okunniga om vad de själva tror på. De lever ofta mer efter tradition än på uppenbarelse. Här möter vi ett problem: okunnighet. Okunnighet lämnar oss i mörker. Det första vi ofta konfronterar, är människors okunnighet. Det störande är att många som kallar sig kristna, vet inte vad bibeln undervisar. Det andra man möter är likgiltighet. Människor som är muslimer har ju sin tro, sina ritualer - låt dem vara i fred med det! Det tredje vi möter är fruktan. Många människor lever i fruktan för muslimerna. Även de kristna. Vad kan svaren vara till dessa tre hinder vi har när man möter muslimerna? Svaret på okunnigheten är man måste ha sund vaksamhet. Vad tror muslimerna på, och vad tror jag på? Vi kan inte förneka parallellen, och kan inte heller vara blinda inför paradoxen. Vi vet vem Gud är och hans natur. Vad är grunden till likgiltigheten? Det är brist på övertygelse. Vi kommer ur likgiltigheten genom att bli övertygade om vad sanningen är. Att vi verkligen blir övertygade om att vad Guds ord lär verkligen är från Gud. Det är inte bara några legender, fabler och sagor, det är verkligen Guds ord och sanningen. När vi läser sådana verser som Apg 4:12, måste vi vara försiktiga, för i dag är allting relativt. Vi får aldrig se Guds ord som något relativt, det är absolut. Det finns inget annat namn, det finns ingen annan frälsning given åt människorna. Därför måste det proklameras för alla, det måste bli känt för alla att endast namnet Jesus ger frälsning. Jesus frälsar! Emanuel, Gud med oss! Det är hans namn. Det finns inget alternativ till frälsning. Det finns alternativ när du väljer vilken religion du vill följa, men när det gäller frälsning finns inget val. Det finns inget annat namn genom vilket du kan bli frälst. Tar du inte emot Jesus Kristus, finns inget annat val. Då befinner du dig i ett vacuum. Här ser vi att övertygelse om sanningen driver bort likgiltigheten. Du måste veta vad du tror på och varför. Bara det ger dig övertygelse och frimodighet. Tänk på Petrus, vilken frimodighet han fick efter det att han varit dödsförskräckt. Han var övertygad om sanningen och villig att dö för den, liksom också några av våra stora reformatorer. De visste att deras liv var i fara. Tänk på Tyndale. Han förstod att bibeln var Guds ord och måste förmedlas till alla människor. För honom gällde det död eller liv. Och det var likadant för Wycliffe. Många människor har gett sitt liv för att vi skulle få Guds ord. De var övertygade om vad som är Guds ord. Inte vad romersk-katolska kyrkan lär oss, eller doktrinerna lär oss, men att vad Guds Ord lär oss är absolut sanning och slutlig sanning. Det finns inget att lägga till vid sidan om. Men om vi inte har denna övertygelse i hjärtat, då blir vi likgiltiga. Då tycker vi att en del människor kan tro på en sak och andra på annat. Likgiltighet finns också bland många kristna.Det tredje som finns ibland oss är fruktan. Troende som lever i Mellanöstern och lärt känna Herren är ofta fyllda av fruktan. Jag möter människor som flyttat från Mellanöstern till Sverige. Jag försöker uppmuntra dem att vittna för muslimer. Man känner hur de är fyllda av fruktan. Vi har mött dem som var namnkristna i dessa länder, men som sedan blivit pånyttfödda kristna. De har flyttat från dessa arabländer av fruktan för muslimerna. Nu bor de kanske i lägenheter bredvid muslimer. Jag säger till dessa vänner: var inte som Jona! Fly inte bort från ett uppdrag som kanske Gud gett dig! Du har kanske kommit hit till Sverige just för att möta dessa muslimer, kanske till och med dina fiender, med evangelium! Jona blev sänd till Israels värsta fiender. Han kunde inte begripa det. Att Gud älskade Israel, visste han. Men skulle hans barmhärtighet sträckas också till fienderna? Det var en fruktan som hade sina rötter i fördomar. Guds nåd är utan gränser. Universell. Den är för alla. Vi måste vara försiktiga så vi inte säger att det här är bara för oss. Kom ihåg vad Petrus sa: Det måste bli känt för alla! Det måste bli känt för muslimer och alla andra att det finns bara ett enda namn genom vilket vi kan bli frälsta. Frälsning med övertygelse. Det enda svaret inför fruktan är Guds kärlek som också är sammanlänkad med barmhärtighet och medlidande. Detta driver oss att nå människor, kanske sådana som inte ens tycker om oss. Det förnämsta vapnet vi har att nå muslimer är att låta Guds kärlek flöda genom våra liv till dem. Det är inte argument, diskussioner, polemik som är svaret, utan Guds barmhärtiga kärlek. Gud älskar dem precis lika mycket som han älskar andra, och han vill inget hellre än att föra dem ut ur detta mörker.
Okunnighet, likgiltighet och fruktan - detta håller oss tillbaka från att göra vad Gud kallat oss till - att vara levande vittnen. Vi ska inte vara religiösa lärare. Vi är inte kallade att predika på det sättet. Vi ska proklamera namnet Jesus. Det är det enda svaret för alla människor. När det gäller vår kommunikation med muslimerna om Jesus, finns många fallgropar. De har en felaktig uppfattning om vad Gud är. Islam förnekar att Jesus är Gud och Guds son. De förnekar att Jesus dog på korset och många andra ting som relaterar till Jesus. Vi behöver dock inte bli experter på Islam. Jag har själv studerat en hel del av vad som har med islam att göra de senaste trettio åren för att förstå muslimerna och kunna närma mig dem. Men det är inte ett måste. Ett måste är däremot att vi är levande vittnen. Det spelar ingen roll om en människa är muslim eller inte, vi närmar oss människorna först och främst i medvetenhet om att de är förlorade i synd. De kanske tror på Gud, men ändå inte känner honom.
Vad muslimerna behöver få reda på är vem Jesus Kristus är. Många har totalt missförstått vem Gud är, och de kommer alltid att ha en felaktig uppfattning, därför att Gud har valt att uppenbara sig endast genom Jesus Kristus. Om inte Gud tagit initiativet att ge oss den uppenbarelsen, hade vi inte haft någon väg att nå honom.Människan i sin egen själviska strävan producerar mystiska filosofier i sin längtan. Det finns massor av sådant i alla religioner. I islam finns det sufism med många skolor, och i katolicismen finns mysticism och även i protestantismen. Exempelvis Taizé är en mystisk rörelse, där sanningen inte har någon betydelse; utan vad du känner och upplever är viktigare än sanningen. Sanningen får vara känslans tjänare. Men Gud har aldrig menat att det ska vara så. Det är bara sanningen som frigör. Det behöver vi tala om för våra muslimska vänner. Vi behöver visdom att förklara detta för dem. Inte ett komplicerat evangelium, men det enkla evangeliet. En del människor tror att vi behöver visdom bara för att förklara komplicerade ting. Jag tror att vi behöver sann visdom till att förklara enkla ting och ändå frimodigt kunna säga: detta tror jag, det här står jag för! En del människor säger att muslimerna tror ju på Gud som vi gör! Men muslimernas relation till Gud är baserad på fruktan. Fruktan och träldom.När man lever i fruktan, är man inte trygg. Då man är osäker kan man bli aggressiv, det blir en fanatism som utlöser demoniska krafter. Det ser vi i speciella falanger av muslimvärlden liksom också i vissa kristna grupperingar. Fruktan. Relationen mellan Gud och muslimen är baserad på den lag Koranen lär. Dessa lagar måste man följa till punkt och pricka. Och då man har misslyckats, grips man av fruktan. Den relation vi som kristna har till Gud, är baserad på nåden, på grund av Guds kärlek. Den ger oss frihet. Det är skillnaden. Medan islam leder in i fruktan och träldom, leder kristendom till sann frihet. Inte att vara rädda för Gud, men älska Gud. Det är skillnaden. Både muslimer och kristna tror på Gud. Muslimer fruktar Gud, och det ska även kristna göra - det är en parallell. Var är då paradoxen? Den fruktan vi har för Gud är inte träldom, det är frihet, därför vi ärar och respekterar Gud. Det är en respektfull fruktan. I många av dessa ting är det en nära parallell till islam. Skillnaden mellan kristendom och islam är inte de ting vi är överens om, men de ting islam förnekar omkring Gud, Jesus Kristus, förlåtelse, frälsning, osv. Låt oss inte bedragas av likheterna, utan vara vaksamma så vi inte sammanblandar vad Gud skilt åt.
Låt oss aldrig urvattna evangeliet för att få vänner bland muslimerna, eller för att de ska bli mindre aggressiva i vår närhet. Vi måste liksom Petrus proklamera för alla, att i ingen annan finns frälsning och det finns inte under himmelen givet något annat namn i vilket vi kan bli frälsta. Det är endast genom Jesus.

Muslimsk förväntan

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:48:00 +0000

Alla Jesu lärjungar ser det klimax av historien som närmar sig med den glädjande och väntade uppryckelsen av församlingen och de följande, uppenbarade händelser, som är beskrivna i Uppenbarelseboken, då deras långa längtans-rop ”Maranata” slutligen kommer att fullkomnas i sann glädje. Muslimer ser för sin del framtiden i ett annat ljus, fokuserat mer på destruktion än bevarandet av en trogen, gudomlig kvarleva.
År 2005 blev Mohmound Ahmadinejad president i Iran, vid ett överraskande val som resulterade i bekymmer för många andra nationer. Känd för sin anti-västerländska ståndpunkt med en uttalad avsky för kristna och hat mot Israel som orsakar oro hos många - vad kan man vänta sig av hans speciella politiska policy och satsning, stödd av ett fanatiskt, religiöst prästerskap? Vägledd av en shia-islamisk uppfattning om ändens tid, förväntar han sig uppenbarligen det snara återvändandet av Mahdin (en befriare, men inte Kristus!), kanske år 2007. Han verkar också tro att innan Mahdin återvänder, ska det bli en apokalyptisk eldsvåda, som skapar kaos och förstörelse av internationell omfattning. Fastän sunni-muslimer skiljer i sina åskådningar av vad som kommer i framtiden, när det gäller deras väntan på Kristi återkomst från himlen, tror alla att slutligen kommer hela världen att kapitulera för budskapet av Mohammad. De upproriska kommer att utplånas från jorden och sedan kommer universell rättvisa och fred att råda. Hela detta scenario av konflikter med den profetiska eskatologin finns presenterat på alla sidor i hela bibeln!

Vår vilja eller Guds vilja

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:46:00 +0000

Vittnesbörd av Lill Hafsahl

Det budskap vi har hört är väldigt förkrossande. Egentligen finns inte något mer att lägga till, för om vi tar emot det, så uppfyller det hela vårt väsen och hela vår varelse. Om vi verkligen låter det här budskapet tränga ner i djupet av vårt hjärta, så kan det gestaltas i oss. När jag satt här och lyssnade, kom jag att tänka på ett samtal jag hade i sommar med några ungdomar. De sa att det är så svårt att veta vad som är sanning och rätt. Man ser på de kristna och blir hela tiden så besviken. Då sa någon av dem, som kanske var litet mera from än de andra: -Ja men, du får se på Jesus!Då tänkte jag så här: Ja, men vem är Jesus för människor som inte vet vem Jesus är? Vad ska de se på? Är det något abstrakt någonstans, eller har Jesus en substans i vår tid? Jag har hört budskapet i dessa dagar. Jesus, det är Guds hemlighet! Och Jesu hemlighet, det är församlingen. Och i den mån Jesus fått ta gestalt i oss, kan människor runt omkring oss se honom, Jesus.Så är det. När människor kommer till oss och vill få svar, måste vi som tagit emot Jesus kunna visa på ett svar. Det finns ett svar på alla livets frågor. Jesus är verklig, och han finns i oss. Det står så här i Kolosserbrevet: ”Kristus i oss är vårt härlighetshopp.” Och det är vi som fått till uppgift att gestalta Jesus i tiden. Vi har fått ett väldigt allvarligt uppdrag i tiden, för vi ska visa på Jesus, den härlige Guden. Det står att när Jesus gick på jorden, så var han en bild av Gud. Han återspeglade Guds härlighet. Men nu – hur ska man se Jesu härlighet i vår tid, om inte församlingen har ett svar så att man kan se den härlighet som Jesus har? Så att det kan bli en längtan: O, om det här är Jesus, så vill jag vara med! Om det här är Jesus, om det här är verkligheten, då vill jag vara med! I vår tid, i allt som pockar på vårt sinne, vår tanke, på allt vi ska göra med vårt liv, måste det finnas en avsikt med att vi är här. Gud, den evige Guden hade en avsikt med att skapa människor. Det har vi fått höra i denna veckas bibelstudier; Guds avsikt är församlingen. Alla inriktar vi vårt liv på någonting, vi har ett mål för vårt liv. Guds svar är församlingen. Men det står att denna tidsålders gud har så förblindat vårt sinne – tänk, mänskligheten är så förblindad, att den inte kan se Guds härlighet. Det är omöjligt för oss att ta emot vad Gud vill ge. Vi är så förblindade av allt som är i världen och allt vi kan se runt omkring oss att vi kan knappt ta emot Guds ord när vi hör det. Det står i bibeln att den lön som synden ger är döden. Här står vi människor, och vi får välja vad vi vill göra med vårt liv. Livet är det enda vi har. Det kan vi få lägga ner för Jesus, och bli en kanal som kan återspegla Guds härlighet. Men vi kan också välja en annan väg. Vi är fria att välja. Men på alla våra val följer en konsekvens. Man får välja; gå sin egen väg och göra vad den egna viljan önskar. Men man kan också välja att säga: -Ja, Jesus, jag vill följa dig. Jag vill bli vad du har ämnat mig till, vad du vill med mitt liv. Jag vet inte hur det ska gå till. Men Jesus vet allt. Han vet hur svaga vi är. Han har ju skapat oss. Jesus, i mig själv kan jag inte, men jag vill följa dig. Du har makt till allt. Du kan förändra allting, om jag bara vill. Om bara min vilja får läggas in under Guds vilja så jag kan bli vad Gud har ämnat mig till. När människor frågar oss, måste vi kunna ge ett svar. Hur ska jag kunna hitta Jesus? Hur ska jag kunna komma in i detta liv? Så mycket som Jesus fått gestaltas i vårt liv, så mycket kan människor se Jesus idag. Det finns inget annat sätt att förmedla Jesus än i den grad du låter Jesus få uppfylla ditt liv och din vilja får läggas in under lydnaden av Guds vilja. Gud har en vilja. Det står väldigt enkelt skrivet om när Jesus talar med Petrus. -Jag vill bygga min församling. Det är Jesu vilja. Det är Jesu avsikt. Han vill ta ut ett folk. I sin eviga vilja bestämde han om en hushållning i tidens slut. Han vill ta ut ett folk som kan gestalta honom på jorden. Men det beror på om du och jag vill böja oss under den viljan, så vi kan bli en kanal som uppenbarar Guds härlighet. Amen

- Det ni har fått som gåva, ge det som gåva!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:44:00 +0000

Berno Vidén intervjuar Dag Sandslett

Gränderna blir allt trängre och trängre, och utefter den gropiga och alltmer svårframkomliga vägen byts husen ut mot fallfärdiga plåt- och träskjul. Ju närmare havet vi kommer, desto mer tar slummens verklighet fysisk gestalt. Vi färdas i församlingens buss tillsammans med makarna Dag och Heidi Sandslett och deras ungdomar, som kommer från det norska Vestlandets pärla Skudeneshavn.

-Kontrasterna är slående, uttrycker Dag allvarligt och betänksamt då vi närmar oss området Aguas Negras, ”de svarta vattnen”. Det är inte första gången familjen Sandslett besöker Puerto Plata, som är mer känt för sin turism än sina illa dolda slumområden.
-År 2000 skulle Heidi och jag resa på semester för att fira silverbröllop, berättar Dag. Vi åkte på en kryssningsresa till Karibien med ss Norway, vilket var en stor upplevelse för oss.
-I augusti samma år, blev vi av våra vänner Aud Irene och Helge Midtun, tillfrågade om vi vill följa med dem på en resa till Dominikanska Republiken. Vi tackade ja och mot slutet av månaden reste vi på två veckors semester till Puerto Plata.

Om det inte varit för Guds närvaro...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:43:00 +0000

Hälsning från Palavé i Dominikanska Republiken av Elias Vicioso

Palavé de Manoguayabofredag den 6 oktober 2006
Jag hälsar er i Jesu namn. Jag tackar Gud för er i Sverige, Norge och Frankrike, och dessutom välsignar jag alla bröder och systrar i denna mission Maranata. Jag beder om kraft, frid och makt att framöver kunna vara till stöd för Comunidad Maranata. Tack till Gud och till er för missionen här i Palavé de Manoguayabo. Tack för ert arbete! Denna verksamhet är ett exempel inför grannarna och myndigheterna i landet. Jag befann mig i en situation av övergivenhet som var mycket problematisk och svår. Om det inte hade varit för Guds närvaro och om inte ni funnits, så hade jag och min familj hamnat på gatan.Och därför: Tack för er godhet, hjälp, ansvarstagande, trofasthet och ert stöd i Jesus Kristus!Mina syskon; jag har ingenting materiellt i livet att erbjuda er, men jag önskar er lycka till i ert goda arbete.
Må Gud välsigna er alla!Elias; av hela min själ er broder.
Palavé de ManoguayaboTACK!

Julhälsning från Dominikanska Republiken

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:42:00 +0000

Missionsrapport från Dominikanska Republiken av Berno Vidén

Det är med stor glädje vi ser hur Gud verkar i det lilla haitiskt präglade samhället Palavé. Alltsedan Comunidad Maranata började arbeta där för några år sedan har arbetet bland barnen i området fått ett stort utrymme. Till barnmötena som syster Yanet idag ansvarar för kommer det väldigt många glada och livliga barn varje vecka. Arbetet är inspirerande och som en följd av den outtröttliga sådd som gjorts bland barnen ser vi idag hur deras familjer kommer till både väckelsemöten och bibelstudier på kvällarna.Vi har fått fin kontakt med väldigt många människor.Skolarbetet är nu inne på sitt tredje år och lärarna Maria, Theresia och Veronica förbereder just nu elevernas julfest inför terminsavslutningen. Det intensiva solskenet och de 30 plusgraderna gör det ibland svårt inse att julen står för dörren. Här och där har en del dock pyntat sina hus med ljusslingor av olika slag och då mörkret faller mot kvällen, och OM det finns el i området, lyser det varmt och inbjudande.Både i Palavé och Las Palmas ska också de olika barnmötesgrupperna nu inom kort ha sina julfester .För många av barnen blir det den enda stund av julkänsla de får uppleva och vi vill på allt sätt göra julen till en glad upplevelse för dem. I väldigt många hem är jul detsamma som sprit, musik, dans och spel, och hela december månad är ett enda långt onyktert festande.I Palavé har vi påtagligt under den bakomliggande hösten fått erfara hur det på sådd följer skörd. Det är många som lämnat sig till Gud och vi har fått se familjer upprättas och komma in i en meningsfull tjänst för Guds rike. Inom kort räknar vi med att ha dopförrättning i Palavé då sju nyfrälsta vänner ska låta döpa sig till Kristus i den vackra flod som omger samhället. Vi ser framemot att under julhelgen samlas till berikande stunder då Jesus Kristus som föddes in i världen till vår frälsning får vara i vår mitt, och för var och en vara den frid som övergår allt förstånd och den glädje som världen aldrig kan ge. Evangelium är verkligen en Guds kraft till frälsning för hela människan.
Ett exempel på hur Gud använder barnen för att leda sina föräldrar till Kristus är Jessica. I den intervju med Dag Sandslett som finns publicerad i detta nummer av MR nämns något om hur hon hittades i smutsen på en av Palavés bakgator av något som kan tyckas vara en tillfällighet. För den som tror på Guds ledning var det dock något annat än en tillfällighet. Idag är Jessicas hela familj förenad, frälst och upprättad. Jessicas pappa, nyfrälste Marceló, vittnar nu underbart om hur hans bedjande gamla mor nu äntligen fått bönesvarI församlingen i Las Palmas har vi några unga haitiska bröder som ivrar för att nå sitt eget folk med evangelium. De heter Josué, Richie och Michelot. De brinner verkligen för arbetet i Palavé och har visat sig vara en stor tillgång för arbetet där. Under ett möte helt nyligen upplevde vi hur Gud manifesterade sig och vi fick tillfälle att i församlingen be till Gud speciellt för dessa tre bröder, just med tanke på missionen i Palavé. Det var ett mäktigt möte där vi manades ta nya steg. Under handpåläggning mitt i församlingen avskildes bröderna och påmindes om att varje gång de reser till Palavé så är det församlingen som reser med dem. Kom ihåg att bedja för Josué, Richie och Michelot. Michelot är för övrigt en mycket duktig tolk. Varje möte i Palavé är numera tvåspråkigt och ges på både spanska och kreol.Ett annat böneämne är nioårige Yefrey. Titt som tätt måste han akut läggas in på sjukhus pga sina svårt infekterade lungor. Läkarna gav honom i höstas ett år till att leva men själv säger Yefrey förtröstansfullt att det bara är Gud som vet hur länge han ska leva. Varje möte vill han att vi ska bedja speciellt för honom. Skulle vi missa det någon gång kommer han och tar tag i min hand för att lägga den på sitt eget huvud. Läkarna ordinerar mediciner som kostar tusentals kronor för att försöka få bukt med infektionen. Yefreys mamma Andrea är fattig och ensamstående samt har två små barn till att försörja. Sedan några månader tillbaka har vi hjälpt henne med ett försörjningsunderhåll och naturligtvis även med de mediciner Yefrey är beroende av, så hon ska ha möjlighet att kunna vara hemma hos sina pojkar på dagarna, och inte tvingas ut på gatorna för att om möjligt kunna sälja något för en slant, som ska räcka till mat till familjen.Ju längre tiden går förstår vi att det endast är ett direkt Gudsingripande som kan hjälpa Yefrey.
Avslutar med en innerlig julhälsning till Er alla, Midnattsropets läsare. Fortsätt bedja för missionen! Församlingssyskonen här i Santo Domingo hälsar Feliz Navidad (God Jul), och från bröderna i fängelseförsamlingen med broder Santos i spetsen, kommer en varm hälsning och önskan om att bli ihågkomna i bön nu i juletid.
Vi önskar Er alla en välsignelserik julhelg, präglad av det hopp som väntar Jesus tillbaka.

Vår himmelska kallelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:39:00 +0000

Undervisning av Jan Egil Hafsahl

Vi ska läsa ur Hebr 3:

-Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus, huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus». Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset. Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt. Och väl var Moses»trogen i hela hans hus», såsom»tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas; men Kristus var trogen såsom»son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet. (Hebr. 3:1-6)

Midnattsropets medarbetare Arne Björkman har avlidit

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:38:00 +0000

Vår broder i Kristus och Midnattsropets medarbetare; skribenten Arne Björkman är död.Han mötte Jesus till radikal frälsning i ett Maranatamöte 1977. När han sedan skrev en mini-biografi i Midnattsropet, satte han som rubrik över sin väg till frälsning: ”Från röd majmorgon och religiös träldom till psalm 23.” Han talade gärna om hur han radikalt fick möta Jesus till befrielse och förvandling.Efter en lång tids sjukdom har han lämnat jordelivet. Trots den plågsamma sjukdomen var Arne en Herrens tjänare som troget arbetade med att lyfta fram väckelsepionjärernas levnadsöden i sina artiklar, som vi haft förmånen att publicera i Midnattsropet. Han tog även på ett väckande sätt upp frågor om abortlagstiftningen, ockultismen, myten om jungfru Maria, kampen för det bibliska dopet och andra kontroversiella ämnen, alltid i ljuset av Guds ord. Arne Björkman har även producerat flera program för Radio Maranata. Då Arne medverkade i församlingens möten, förmedlade han alltid levande skildringar för att påminna om Guds trofasthet i kampen vi var och en måste gå igenom. Nu har han själv gått före till de eviga boningar Gud berett åt de sina. -Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp. Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom. (1 Tess 4:13-14)
Maranataförsamlingen och tidningen Midnattsropet lyser frid över Arne Björkmans minne.

Protestens folk

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:36:00 +0000

Appell av Ulla Näsholm

Gud har alltid haft ett folk, avskilt för honom, ett folk som vill leva för honom, följa hans bud och göra hans vilja.På bibelns första sidor tecknas bilden av Guds trofasthet och löftet ges till dem som mitt i en ogudaktig miljö gestaltar något sant gudomligt och helt väsensskilt från den omgivande världen.Guds rike är på kollisionskurs med världens rike, och Guds församling i opposition mot föreningar, grupper och sammanslutningar av olika slag.
Gud vill att hans församling skall fungera som ett hem, en plats för fostran och gemenskap och det utifrån helt andra perspektiv än vad världen också i sin bästa form har att erbjuda.Inte självförverkligande, förströelse eller underhållning, utan förverkliga Guds vilja i tiden och rustas för uppdraget Jesus gett – vara med och befolka himlen, rycka människor ur händerna på den onde härskaren i världen. I öknen uppfördes tabernaklet som hade gjorts efter Guds anvisningar till Mose. Som representant för lagen – uppfostraren fram till Kristus – hade han fått sig tilldelat att i allt ”göra efter den mönsterbild som blivit honom visad på berget”.Varje bräda, varje tygvåd, prästens kläder, allt som hörde till tabernaklets sammansättning, utsmyckning och förvaring, eller hur och av vilka det skulle transporteras; vilka som skulle bära tabernaklet under ökenfärden, allt var noggrant reglerat och står att läsa i en av bibelns första böcker. Mönsterbilden var viktig och ingen detalj var för liten att tas om hand som Gud ville - varje sak skulle vara en symbol för det som fanns i himlen.Var och en visste sin plats och uppgift och fullföljde noggrant sin tjänst. ”Gud har i församlingen satt…” står det i Nya Testamentet när det talas om gåvor och tjänster för att människor ska komma in i sin funktion och uppgift. Det stod klart, eller skymtade fram ganska tidigt, att Guds folk skulle tas ut ur alla folk och stammar och att hans församling skulle byggas endast och allenast av pånyttfödda, nya skapelser i Kristus Jesus, även om den ursprungliga tillhörigheten kunde vara både av judisk eller hednisk art.På Gamla Testamentets tid, när Israels folk vandrade i öknen för att komma till det land Gud hade lovat dem, vägleddes de av Guds löften och vad Gud uppenbarade för Mose när tabernaklet skulle förfärdigas. Sedan ledde molnstoden dem om dagen och eldstoden om natten, både i ljus och mörker var det möjligt att få begrepp om vägen. Om de såg uppåt fick de klart för sig om de skulle stanna eller fortsätta ett stycke till. Så tillryggalade folket etapp efter etapp tills de var framme i landet; det som Gud hade lovat dem, in i Kristus själv.Utvändigt var tabernaklet täckt av tahasskinn, oansenligt och grått. Vad grannfolken såg medan Israels barn bar på tabernaklet var inget som direkt imponerade. Prakten, härligheten i guld, broderier, vackra kläder och kostbara tyger och utsmyckningar av olika slag – allt detta var fördolt för de omkringliggande folken, de kunde aldrig föreställa sig vilken rikedom som fanns därinne, väl fördolt för omvärlden.
På väg ut ur sin himmelska helgedom En gång om året gick översteprästen in i det allraheligaste för att bringa offer för folkets synder. Klockor i fållen på hans klädnad hördes när han utförde tjänsten – människorna utanför hörde att han utförde sitt verk.Idag kan vi höra vår himmelske överstepräst; klockklangen förstärks då Jesus närmar sig tidens slut, han är på väg ut ur sin himmelska helgedom och kommer för att hämta dem som hör honom till. Jesus kommer!Löftet går i uppfyllelse – Jesus kommer för att hämta sin brud – sin församling. En församling som lever i uppbrottsstämning, är prydd med Guds härlighet och de gåvor han ger åt sina heliga för att tjäna och verka.I öknen var tabernaklet övertäckt, och vad som fanns av dyrbarheter, guld och andra värdeföremål var helt fördolt för människor runt omkring. I tidens öken – idag – förhåller det sig på liknande sätt.Guds härlighet kan inte uppfattas på ett mänskligt sätt och vad Gud lagt i församlingen kan aldrig bli uppenbarat för människor utanför. ”I världen, men icke av världen….” säger bibeln att Guds folk ska vara . Tabernaklet med symboler och påminnelser om det himmelska fanns hos människorna också under ökenvandringen. Folket runt omkring såg bara enkelhet intill torftighet; och kunde inte alls förstå varför israeliterna så respektfullt och kärleksfullt bar omkring på vad som för dem var Guds uppenbarelse – det fanns ingenting som på minsta sätt gav uttryck för att det var något värdefullt de förde med sig.Den som står på avstånd och registrerar och försöker förstå vad Gud vill uppenbara kommer obönhörligen till korta. Ingen mänsklig härlighet, attraktionskraft möter - trist, grått och intetsägande ter sig Guds boning för den som hellre ser den bördiga slätten som ett bättre alternativ – det syndiga Sodom som ersättning för den stad Gud själv hade byggt – det himmelska Jerusalem.Att ha det bekvämt, ombonat och tryggt var inte det som stod högst för Abraham, trons fader. Han valde att leva i bergsbygden, nära himlen och sin Gud och så att han kunde höra hans röst och komma sina fränder till befrielse och hjälp när det var nödvändigt läser vi om i bibeln.
Gud byggde-Då lät Herren Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.-Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen och förde hene fram till mannen. (1 Mos 2:21-22)Gud byggde en kvinna av Adams revben… Församlingen fanns som en hemlighet i Guds hjärta redan innan jordens grund var lagd och nu åskådliggjordes den inför de första människorna.Det är så fascinerande att tanken om församlingen så tidigt ges uttryck för i bibeln. Bara ett kapitel senare, när människorna som Gud skapat att leva i gemenskap med honom hade syndat och gömde sig för Herren Gud, hörs Herren kalla: ”Adam var är du?” Gud sökte mannen till gemenskap med sig, kallade på honom.Några versar senare i kapitlet kommer ett oerhört löfte om försoning genom Jesus Kristus. ”Kvinnans säd skall söndertrampa ormens huvud…”Kvinnans säd – hur skulle människor kunna förstå detta tal. Det fanns tröst och förhoppning om gemenskap och försoning med Gud inbyggt i löftet de fick och det omfattade alla människor. Något stort skulle ske – Gud skulle födas in i människosläktet på ett övernaturligt sätt.I en av kyrkans trosartiklar sägs det: ”Avlad av den helige Ande, född av jungfru Maria…” Det är Gud som bygger, det är han som skapar, det är han som försonar och frälsar. Han är Gud och människan kan bara böja sig i vördnad för hans majestät, hans kärlek och allmakt. Och ta emot det erbjudande som kommer från himmelens Gud…Jesus kom för att försona och frälsa. I sitt avskedstal till lärjungarna ger han dem uppdraget: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium… gör alla folk till lärjungar…”Uppdraget Jesus gav sina lärjungar är inte fullgjort ännu. Fortfarande gäller maningen att predika försoningens budskap till människorna. Var och en, oberoende av rastillhörighet, intelligenskvot, ekonomi eller andra företräden,omfattas av Guds erbjudande. Var och en som vill.,.
Endräktigt församlade På första pingstdagen föddes eller synliggjordes församlingen. Guds löfte till lärjungarna om att bli uppfyllda med Anden blev en realitet. Alla blev uppfyllda av den helige Ande. Guds gåvor, hans speciella hjälp och kraft var nu inte bara förbehållna en människa eller någon grupp, de fanns tillgängliga för alla lärjungar.Människor kom tillsammans, började leva tillsammans på ett annat sätt än tidigare. Det nya liv de fått skulle näras för att växa upp, orka bära påfrestningar av olika slag, bli självständiga individer som kunde vara med och bära bördor iGuds rike, och bli fäder och mödrar för barnen i gemenskapen inom församlingen – så att människor kan växa upp till gudsmänniskor och bli skickliggjorda till allt gott verk.Petrus, den av lärjungarna som förstod att Gud ville att också hedningarna skulle få del av Guds löfte om frälsning, förde evangeliet också till dem som inte fanns inom den judiska religionen. Gud är mycket större än människan gör honom. Gud vill att alla människor ska bli frälsta och han erbjuder sig själv till alla som i tro vill ta emot hans erbjudande.
Paulus uppenbarar hemligheten Paulus kallas för hedningarnas apostel. Han fick möta Jesus Kristus och hela hans tillvaro rasade. Det han lärt och erfarit under sitt liv som from farisé smulades sönder… Jesus var verkligen den som Gud lovat skulle komma för att befria sitt folk, inte bara sitt eget egen-domsfolk, men också människor utanför det av Gud utvalda folket, skulle få del av frälsningen. Ett helt nytt folk, ett trons folk med Abraham som stamfader skulle träda fram.Paulus skriver om församlingen i sina brev, han ger förmaning, uppmuntran, tröst och en mästerlig pedagogisk bild hur församlingen ska gestaltas eller byggas.”Sanningens pelare och grundval…”, det är församlingen säger bibeln och talar om hur rättfärdighet skulle råda, hur äldste skulle insättas och hur de skulle utöva sitt ämbete. Hur gåvor och tjänster ställs till församlingens förfogande, hur man upplivar och vårdar det Gud gett – allt för att de heliga ska iståndsättas att mer och mer likbildas med Kristus och växa upp till mognad och sans.Kärleken är det som håller de troende samman, den Kristi kärlek som man kan läsa om i Kol 3:14-Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band.Det var inga människotankar Paulus förde fram när han talade om församlingen, om dess uppbyggnad, struktur och utveckling. Det var Guds tankar, och så storslaget att människor ser Paulus som en genialisk konstruktör, när han utvecklar tanken om mönsterbilden, vad Gud vill och kan om han får möjlighet…Paulus förde fram Guds tankar om församlingen, det var inte alls enastående eller något han kunde berömma sig av. Det var Gud som genom sin Ande skapade något nytt, något himmelskt – och Paulus var den som förmedlade det vidare. Generation efter generation kan genom Skriften tillgodogöra sig Guds vilja som är församlingen. Ett hem för den pånyttfödde kristne, ett härbärge för den som råkat i rövarhänder, en plats för fostran och tillväxt och där andliga fäder och mödrar kan vara barn och unga kristna till hjälp och vägledning. En lustgård där Guds härlighet finns uppenbarad och Hans helighet manifesterad, - eller för att använda ett modeord, – blir bekräftad, av medlemmar av en så kreativ och fruktbar gemenskap som är församlingen efter Guds mönsterbild.
Paulus hade oförbehållsamt ställt sig till Guds förfogande och han kunde därför förmedla levande, skapande ord ifrån Gud.Gud byggde en kvinna av Adams revben – en enastående bild. Människan kan aldrig omfatta eller förstå. Men det var Gud som byggde! Det var Gud som gav instruktioner om tabernaklet och han uppmanade också till att noga göra efter mönsterbilden.Församlingen skulle bäras genom tidens öken, var och en skulle bidra med den gåva och tjänst han fått. Som Nya testamentets prästerskap skulle den handha det dyrbara innehållet på ett grannlaga sätt. Inte skada eller på minsta sätt fördärva Guds gåvor som han i sin gränslösa nåd och ofattbara kärlek ger. Inte byta eller ersätta någon av Guds gåvor med en mänskligt sett likvärdig eller bättre.Gud har satt, Han har bestämt – och inget av det som är förordnat är utbytbart. Inte ens om man menar att det är något mer rationellt, konstruktivt, förnämare, modernare eller med en mer samhällsinriktad attityd och inställning man agerar.Gud har i sin församling:-…för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. (1Kor 12:28)Hela spektrat av tillvaron finns med där – läran, fundamentet, hälsan, framtiden, hur församlingen ska styras, till och med hur man förfar vid konflikter och sammandrabbningar som kan uppstå.Den ordning och de gåvor Gud gett ska människan inte ersätta med något som anses finare eller bättre. Varför?-Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarevärv, att uppbygga Kristi kropp. (Ef 4:12)Och fortsätter man lite längre fram i texten kan vi läsa vers 13-16:-Tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus..Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse.-Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. Från honom får hela kroppen sin tillväxt.-Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt var särskild del. Var och en visste sin uppgift när det gällde tabernaklet i öknen. Församlingen är nya testamentets prästerskap, var och en med en speciell uppgift. Den ska utföras och kraft finns för var dels uppgift och kallelse.Vägen bibeln anvisar verkar oframkomlig och den är verkligen omöjlig för det mänskliga sinnet, men Gud har berett en ny och levande väg.Uppstår tanken att förbättra, förenkla, rationalisera eller ändra på det Gud förordnat om församlingen i sitt ord, måste idén läggas under Kristi lydnad, så att det slutligt blir Guds bud och förordning som avgör hur man ska handskas med olika frågeställningar. Endast på det sättet förblir församlingen en levande organism och inte en av tidens många religiösa eller profana institutioner där man tillsammans tävlar om att vara stor, mäktig eller inflytelserik.Likt Abraham spanar vi efter staden med de fasta grundvalarna som Gud lovat. Det står om den i Upp 21:9-11-Kom hit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.Och han förde mig i anden åstad upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himmelen, från Gud.Tiden som återstår att verka kan vara lång eller kort, med evighetens perspektiv är den bara en fläkt. Ännu är dock frälsningens dag.Framtiden ligger i Guds hand och snart är den uppenbarad för de troende, för Guds församling. Översteprästen är på väg ut ur sin himmelska boning. Lyssna till klock-klangen – Han närmar sig – Han kommer – MARANATA!

Svenska kyrkoledare ropar efter hjälp - från Rom!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:34:00 +0000

Kortnytt av Stina Fridolfsson

En grupp ”bröder” från Taizé, den numera öppet katolska kommuniteten i Frankrike, kommer att tillbringa några månader i Sverige under det första halvåret 2007. Från februari till maj, med utgångspunkt från Ersta Diakoni, den lutherska högskolan, där de ska ha sitt tillfälliga hem under vistelsen.Detta stod att läsa i en publikation som man ger ut från Taizé-kommuniteten i Frankrike:-Bland dagens unga stockholmare finns det en längtan efter en djupare andlighet, men också en känsla av att inte rymmas i samhället och i de etablerade kyrkorna. Detta har skapat ett slags andlig förvirring, och de unga behöver sällskap på vägen.”Med dessa ord skrev Stockholms kyrkoledare till Taizékommunitetens prior, broder Alois, och bad om att några av den ekumeniska kommunitetens bröder skulle komma och stanna i Sverige under några månader.Så är det alltså. Den andliga nöden i Sverige är så stor, så att den etablerade kyrkligheten vänder sig till katolsk mysticism i Frankrike för att söka hjälp - landet som enligt statistiken har mindre än två procent protestanter. Av dem är endast sex promille evangelikala kristna. Ett land som ropar på missionärer.Är verkligen den andliga nöden så stor i vårt land, att kristenheten inte ser någon annan lösning för att möta ”längtan efter en djupare andlighet” bland ungdomar i Sverige?En utmaning till varje pånyttfödd kristen!

Fullbordat!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Sat, 21 Oct 2006 05:32:00 +0000

Appell av Dag Sandslett

Jesu uttalande var ett löfte om Paradiset till en av förbrytarna/mördarna som blev korsfästa tillsammans med Honom.

Det är inte många av oss som får möjligheten av att på förhand veta vilken dag vi ska gå ur tiden och in i evigheten. Rövaren på korset fick det privilegiet och en oändligt mycket större gåva, han fick sig tilldelat en ganska oväntad slutplats. Paradiset!

Mannen måste ha insett sitt syndiga tillstånd och han måste ha sett Jesu unika roll som Frälsare och Kung. Han räknade nog inte med förlåtelse, men med sin ganska så utraditionella frälsningsbön: ”Jesus, tänk på mig när du kommer i ditt rike!” - blev han bönhörd av Frälsaren. Jesus svarade med en helhjärtad konungslig benådning. Jesus flyttade denne syndares dom till evig förtappelse över på sin egen förestående död. Och den vidare kontakten mellan dem skulle försiggå i Paradiset.

Nummer 4 2006

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Aug 2006 08:19:00 +0000

Nr 4 av tidningen är ett temanummer med Barnen och skolan i fokus.

Hemundervisning - med Guds ord i centrum

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Aug 2006 08:18:00 +0000

Ledare av Berno Vidén

Existerar hemundervisningen på grund av att vi i Sverige har en lagparagraf som tillåter enskild undervisning? Nej, det kan ingen påstå. Däremot tack vare att det finns föräldrar som insett nödvändigheten av att själva bära det självklara ansvaret för sina barns fostran och utbildning, utan inblandning från Staten. Det är en föräldrarätt med stöd både i Europakonventionen och i FN’s stadgar för mänskliga rättigheter men framför allt i Guds Ord, Bibeln. Där är det, och har alltid varit, en självklarhet att barnens fostran och utbildning i första rummet är föräldrarnas ansvar. Ett rätt fungerande samhälle i sin tur uppfyller ansvaret att stötta varje förälder i sitt val.Enligt Europakonventionen, vilken gäller som svensk lag, skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.Trots en tydlig lagstiftning inom området där föräldrarnas rätt att själva välja undervisningsform framgår, är det ett okänt faktum för många av landets kommuner. Man ställer sig främmande inför vad lagen säger. Det har till och med gått så långt i vissa kommuner att föräldrar som i gängse ordning ansökt om sin självklara rättighet till enskild undervisning, fått svaret att det inte går för sig, att det faller utanför systemet och att lagen inte medger sådana personliga initiativ.Tillämpningen av den svenska Skollagen är motsägelsefull. Å ena sidan finns rättigheten med i 10 kap § 4 som deklarerar att alternativa undervisningsformer än de som övrigt anges i lagen, skall medges. Å andra sidan, eller i praktiken, visar det sig att myndigheterna hellre väljer att diskvalificera de föräldrar som åberopar sin rätt, genom att felaktigt hota föräldrarna med vite ifall föräldrarna inte gör vad som förväntas av dem eller att barnet inte infinner sig i den skola myndigheterna beslutat. Man stöder sig då på en lagparagraf som inte har något med alternativa undervisningsformer
att göra:
-Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas.(3 kap § 16)Vad lagen säger, i samma kapitel § 13, om skolans skyldighet att se till att varje barn som bor i kommunen, och inte går i dess grundskola, får sin utbildning, lämnas föräldrarna ovetande om.Kommunen ska alltså vaka över att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola eller särskola, på något annat sätt, exempelvis genom hemundervisning, får föreskriven utbildning.Av statistiken att döma är antalet svenska föräldrar som beviljats enskild undervisning få, mycket på grund av att kommunerna underlåtit informera om rättigheten. Egentligen finns det ingen tillgänglig statistik utan uppgifterna bygger på en uppskattning som visar på att det finns mellan 100 och 200 barn, enligt vissa källor ända upp till 500 barn, i Sverige som idag uppbär enskild undervisning, utanför den allmänt vedertagna skolformen.I USA hemundervisas dubbelt så många barn som det finns i hela svenska skolsystemet och i Storbritannien anses hemundervisning vara fullt jämställt med landets skolor. För att hålla oss till våra närmsta grannländer så är hemundervisningen mycket vanligare i exempelvis Norge och Estland där procentsats i förhållande till befolkningsmängd visar på mångdubbelt antal barn som åtnjuter rättigheten.Utan att ta upp de många problem som präglar skolvärlden idag och utan att jämföra vilken undervisningsform som rent kunskapsmässigt är bättre eller sämre än den andra så existerar det faktum att övertygade föräldrar av bibliska skäl valt att inte skicka sina barn till statens skolor och inte heller till de bidragsstyrda friskolor som existerar. Det finns värderingar i livet som skolan av idag berövar barnen och istället fyller med en identitetslös ideologi i avsaknad av den grund som behövs för att ett samhälle ska fungera i sitt uppdrag att betjäna dess medborgare.Skolverket informerar om att: “En läroplan är en förordning som utfärdas av regeringen och som ska följas.” Den har även godkända friskolor skrivit under på. Under rubriken “Grundläggande värden” fastslås att “Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell.” Det finns ingen sund troende förälder som kan skriva under på den parollen då Bibeln uppmanar att inskärpa dess ord hos sina barn.I dagens läroplan finns en passus som upplyser om hur kristen tradition och västerländsk humanism historiskt sett legat till grund för människolivets okränkbarhet i vårt land. Den formuleringen arbetar man nu på att ta bort. I praktiken är den kristna etiken redan bortplockad från skolväsendet och formuleringen i sig är verkningslös. Den har redan plockats sönder av den avkristnade och könslösa människosyn dagens unga generation ivrigt matas med. Homosexuellt partnerskap och andra perversa relationer jämställs med äktenskapet och den lärare som i skolundervisningen påstår något annat förpassas till något av de utbildningscenter som upprättats för att uppdatera och anpassa lärarkåren till den människosyn som bestämts vara rådande.Den människosyn som idag matchats fram och lagstiftats om över huvudet på svenska folket är förödande. Debatten om att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning är aktuell. Nästa år kommer en statlig enmansutredning att presenteras som föreslår att partnerskapslagen avskaffas. Redan är borgerliga vigselförrättare genom lag tvingade att även viga samkönade par, något som banar vägen för kommande lagförslag. Bibelns beskrivning av äktenskapet som ett livslångt förbund som ingås, där man och kvinna förenas till ett, anses vara förlegad och diskriminerande. Det är sådana krafter som styr utvecklingen i dagens skolor och på det sättet vill skapa morgondagens samhälle.Kyrkorna rasar över lagförslaget och hotar med att avsäga sig rollen som vigselförrättare och allt samarbete med Staten på det området. Ett uddlöst initiativ som inte leder till något annat än att skynda på utvecklingen för de som arbetar på att få bort ingåendet av äktenskap från församlingarna. Självklart borde varje bibeltroende medborgare kraftigt protestera mot förslaget men samtidigt komma ihåg att denna lagändring speglar endast en del av ett alltmer perverst samhälle. Om protesten ska åstadkomma något resultat bör den kristna församlingen bryta med Staten även på övriga områden och säga nej till kommunala och statliga bidrag. Tiden närmar sig då vi för att bevara våra ungdomar från förfallet kanske tvingas agera som baptisterna i 1800-talets Sverige som istället för att gå emot sitt samvete och infoga sig under kyrkans dåvarande makt, ordnade egna olagliga vigslar för sina medlemmar. Vilken gudfruktig man eller kvinna vill inför Gud ingå ett äktenskap, legaliserat av en förrättare som i sin tjänst utövar helt bibelstridiga värderingar?Guds församling i tiden är kallad att vara bärare och förmedlare av Guds rättfärdighet, ett uppdrag som kräver avskildhet. Församlingen är också en fridlyst plats där barn och föräldrar ryms och kan få stöd och hjälp i sin kamp för att bevara sanna bibliska värderingar. I Marantaförsamlingen benämns delar av den sfären Pilgrimsskolan, där också föräldrar med sin andliga hemvist i församlingen och som valt att bedriva hemundervisning inryms.För de föräldrar i församlingen som valt att hemundervisa sina barn är det inget alternativ till andra skolformer utan snarare en självklar rättighet. Men det är mer än en rättighet - det är också en skyldighet, att som förälder utbilda och fostra sina barn i enlighet med sin egen tro och övertygelse. -Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus. (2 Tim 3:14-15)

Jag hörde en röst: Ge mig ditt hjärta!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Aug 2006 08:17:00 +0000

Stina Fridolfsson intervjuar José Miguel Lacey

Vid besöken hos fängelseförsamlingen i Nayajo, har jag ofta lagt märke till en mycket storvuxen man, som alltid håller ett vakande öga på sin omgivning.Det är inte lönt för någon att försöka besvära besökande syskon som kommer, för José ser till att de kan vara trygga. Han åtnjuter stort förtroende i fängelset, och rör sig ganska fritt ända ute på yttre gården. Och denna frihet använder han för att hjälpa sina medfångar, till exempel att förmedla ansökningar och hälsningar till fängelseborgmästaren och andra, som de övriga fångarna inte har möjlighet kommunicera med.Man berättade för mig att för några år sedan var José den mest fruktade fången i olika fängelser som han flyttat mellan. Det var han som höll koll på knarkhandeln, exempelvis. Det var livsfarligt göra sig ovän med honom. Men nu är han frälst, och utstrålar vänlig, faderlig omsorg. Hur är det möjligt att en människa mitt i denna hemska miljö som fängelset utgör, kan bli så förvandlad? Jag beslöt göra en intervju med honom för tidningen Midnattsropet. Och med fängelseförsamlingens bistånd kunde vi sätta oss i en avskild vrå, där José berättade något ur sitt liv. José Miguel Lacay föddes i Santiago för 47 år sedan. Han var första barn av en god familj, som var mån om att hålla ihop. José fick studera, och tog studenten med bra betyg. Men tidigt fick han problem på grund av sin hårda karaktär. Han var rebellisk, ville inte vara dominerad av någon, och började använda droger. Ynglingen, som var så mån om att vara fri från andras påverkan, blev alltså istället slav under alkohol och olika droger. Han ville leva fritt och ta dagen som den kom. Familjen fick ständigt skämmas över hans livsföring, de bröt med honom och flyttade till Puerto Rico. Efter att ha bott i huvudstaden några år, flyttade José tillbaka till Santiago, där han skaffade familj.Genom drogmissbruket kom han också under ockult inverkan, och fick för sig att han skulle offra en människa till djävulen för att få mera makt och styrka.När José hunnit så långt i sin berättelse, tystnar han plötsligt, och sätter handen för ansiktet. Än om det här hände för många år sedan, närmare bestämt 1989, så märker man att han grips av ångest och vånda vid att nämna om det. Efter en plågsam paus, drar José en skälvande suck: -Jag klarar inte att prata om det. Han berättar sedan att när mordet var fullbordat, kom han till besinning, och anmälde sig själv åt myndigheterna, som omedelbart satte honom i fängelse. Efter detta fruktansvärda dåd, led han av ångest, och jagade efter berusningsmedel som kunde hjälpa honom fly bort från samvetskvalen. Han flyttades från fängelse till fängelse. På så sätt kunde han i tretton år undgå den rättegång han fasade för. Livet var meningslöst; han försökte ta livet av sig, och forslades till mentalsjukhus i fjorton dar. Då började han åkalla Gud, men fortsatte ständigt med drogerna, för att fly från den fruktansvärda verkligheten.Så en natt, det var 1994, upplevde José något speciellt: -Jag kände hur ett ljus trängde in i mitt hjärta. Jag hörde Guds röst: ”Ge mig ditt hjärta, så ska du bli lycklig”. Jag svarade ja till den kallelsen. Men fortfarande var det lång väg för José att verkligen uppleva pånyttfödelse. Han förflyttades åter, nu kom han till fängelset i San Cristobal. Vid en olyckshändelse där, exploderade och förstördes fängelset i en brand. Fångarna sändes då till Nayajo, där José kom i kontakt med församlingen Ecclesiastes 4:14. Det här var år 2000.I sin fängelsetillvaro med droger och destruktiva kontakter, hade José blivit smittad med AIDS. Men i ett bönemöte bland syskonen i församlingen upplevde han helbrägdagörelse: -Jag kände en värme genom hela kroppen, och Gud talade till mig att jag var helad. José hade också andra problem på grund av sitt gamla liv. Han hade ovänner som hotade honom och ville döda honom. Men mitt under det hotet, så kom ett ord från Herren till honom som hjälp att förtrösta på Gud: -Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var inspärrad i fängelsegården; han hade sagt: Gå och säg till etiopiern Ebed–Melek: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, vad jag har förkunnat, det skall jag låta komma över denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och det skall uppfyllas i din åsyn på den dagen. Men dig skall jag rädda på den dagen, säger HERREN, och du skall icke bliva given i de mäns hand, som du fruktar för. Ty jag skall förvisso låta dig komma undan, och du skall icke falla för svärd, utan vinna ditt liv såsom ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger HERREN. (Jer. 39:15-18)Även ett annat bibelord blev till stor hjälp för José: -Om man då rotar sig samman till anfall, så kommer det ingalunda från mig; och vilka de än äro, som rota sig samman mot dig, så skola de falla för dig.(Jes. 54:15)I församlinsgemenskapen upplevde han både fysisk, psykisk och andlig läkedom. Han lät döpa sig hösten 2004, tillsammans med en hel grupp andra, då syskonen från Comunidad Maranata var dem behjälpliga med att ordna tillstånd och dopgrav. Samma år blev han också dömd till livstids fängelse för mord; alltså trettio år.Sedan Jesus förvandlade hans liv, har José vunnit stort förtroende bland både interner och myndigheter, och rör sig fritt i hela fängelset. Eftersom han redan suttit inne i femton år, har han nu en förhoppning om villkorlig frigivning inom överskådlig tid.Tillvaron i fängelset är inte lätt. Eftersom José inte har någon anhörig som besöker och stöttar honom, är hans enda tröst Gud och syskon-gemenskapen i fängelseförsamlingen. -Jag får böja knä och ropa till Gud. Jag har ingen annan. Men Herren hjälper ur hunger och nöd. På frågan om hur han tänker sig framtiden, säger José: -När jag blir fri, vill jag fömana ungdomen att akta sig för droger och alkohol. Enda lösningen för människan är Jesus Kristus.

En stad på berget

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Aug 2006 08:16:00 +0000

Undervisning av Arne Imsen

Vi måste vara levande protester, inte bara med avseende på vittnesbörd, men också i livsstil och hållning. Snart kommer Jesus! När Jesus undervisar säger han så här: ”Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke, ty Guds rike hör sådana till”. Barnen inkluderas i Jesu försoningsverk.Jesus talar om världen i feminint genus; som en kvinna. Därmed gör han klart för oss att på samma sätt som församlingen är ett moderssköte som föder människor in i Guds rike genom Ordet och Anden, så är världen ett moderssköte som föder barnen in i Satans rike. De når alltså en punkt då de drivs ut ur sitt paradis. Då de blivit medvetna om ont och gott, och måste födas på nytt. Genom världen föds de in i världsherraväldet, men församlingen återföder dem in i Guds rike genom Ordet och Anden.Vår uppgift med avseende på barnen är att låta dem komma till Jesus. Men vi skickar dem många gånger till Freud, vi skickar dem till Darwin eller Marx, till beteendevetenskaparna som utplånar gudsbilden hos dem. Dagis, förskola och skola, dessa anstalter som så småningom bryter ner alla deras förutsättningar och möjligheter att tro på Gud.- - -Frågorna om vad vi ska äta, dricka och kläda oss med har alltid dominerat människan, vilket Jesus betonar i sin bergspredikan. Vad som är viktigt i livet är hur vi handskas med våra resurser, och hur vi agerar då vi uppträder som konsumenter eller producenter. Dessa frågor är oerhört betydelsefulla, eftersom vi själva inte kan styra vad som kommer att produceras. Konsumenten styrs av reklamen. Och frågan är i vilka händer reklamen är. Vid den analysen förstår vi snart att det verkligen har betydelse hur vi kläder oss och hur vi i övrigt uppträder. - - -Vi har nått långt i utveckling mot det bibeln framställer för oss som ett slutligt tillstånd av allmänt kaos där människorna inte längre har några gränser. De är rastlösa och rotlösa, ty de krafter som styr modet, skapar samtidigt förutsättningar för nästa utvecklingsfas. Det är en ideologi som främst påverkar barn och ungdom. De måste därför bli befriade ifrån närkontakten med dessa miljöer. Och då först daghemmen som är direkt nedbrytande. Dessa bearbetar successivt och metodiskt barnen så att syftet med ideologin bakom barndaghemssystemet kan nås. Det tänker inte föräldrarna på. De tycker kanske att hemmiljön är torftig. Men det finns ingen möjlighet att en miljö där Jesus är Herre kan vara torftig. Frågan är vilken kristusbild föräldrarna överför på barnen, och om föräldrarna finner det förenligt med sina ambitioner att sänka motståndströskeln mot nya idéer för att underlätta barnens anpassning. Så arbetar man efter moderna principer, samtidigt som man vill hävda kristen trosuppfattning. De kristna värderingarna gäller då för vuxna men inte för barnen.De moderna pedagogiska reglerna säger exempelvis att barn inte ska tuktas med aga. Barn ska inte heller fostras så att de på något vis känner sig isolerade, utan man ska tvärt om verka för att barnen integreras. Beteendevetenskaperna blir ideal för uppfostran. Dessa vetenskaper är inte ens hundra år gamla, men de har i vårt samhälle fått en central roll, så att de fullständigt avsatt föräldrarna, och därmed fråntagit familjen reella möjligheter att fungera som familj. Det har blivit brottsligt att uppfostra. Grunden och möjligheterna för människor att tro på Gud har spolierats. Istället för att ge barnen bibeln som auktoritet med sig ut i livet, har man skaffat andra auktoriteter. De heter Marx, Darwin och Freud. Socialismen, evolutionismen och psykoanalysen, dessa tre läror på olika områden arbetar parallellt för att nå sitt syfte - att utplåna gudsbilden och ersätta den med något radikalt annat. - - -Marx har fått ta platsen som Kristus hade för tidigare generationer. Man detroniserade Kristus, tog bort bibeln och skolan fick i stället för historia samtidskunskap; istället för kristendom religionskunskap. Den processen har församlingen mer eller mindre bejakat.Den kristna församlingen har reagerat ungefär som Volvo, Asea eller LM Ericsson. Hur kan man på något sätt jämföra tre industrier med den kristna församlingen? De här institutionerna har vitt skilda uppgifter. Men det är ett faktum att samtliga är mer eller mindre integrerade med marknadsekonomin. Kyrkans framtid bestäms knappast av biskopar. Lika litet som industrins framtid bestäms av dess verkställande direktörer. Vilka krafter bestämmer utvecklingen? Det är penningen, Mammon, som enväldigt behärskar samhällets alla sektorer. Även om samhället har strukturerats till en religiös och en profan sektor, så spelar det ingen roll, för alla har samma paraplyorganisation. Och den paraplyorganisationen har samme Herre som sin överstemästare; och detta är en icke obetydlig gud och mästare, vars namn är Mammon.Allt detta har ju inte skett plötsligt och oförutsagt. Det är klart och tydligt beskrivet i bibeln. Men då knappt någon läser den eller tror på den, då blir det inte heller speciellt angeläget att predika dess budskap. Det är de kristna som genom medveten kunskap och klar hållning bestämmer en stor del av utvecklingen i vårt samhälle. De kan lägga grunden för antikrists framträdande, eller hålla honom tillbaka. De bestämmer detta genom den position de intar.- - -Barnen är inte statens egendom. De tillhör föräldrarna och är en del av Guds rike. Därför är det betydelsefullt att barnen inte bara har mammor men också ammor. Det måste finnas en Miriam; någon som förutom föräldrarna håller ett vakande öga på barnen. Någon som kanske inte har egna barn, men som Gud har gett speciella fullmakter i den andliga släkten. Historien upprepar sig, än om Satan idag uppenbarar sig i andra former. Men vår uppgift är att ta hand om barnen, och framför allt se till att de inte förlorar relationerna med Guds rike. Vi måste odla gemenskapen med Jesus Kristus, så att barnen får sitt eget gudstjänstliv och börjar lära älska Jesus och vill göra som Jesus har sagt. Och då får de andra ideal som de vill förverkliga.- - -Bibeln säger att i de yttersta dagarna ska svåra tider komma. Ondskan tilltar. Vad vi behöver nu, är mycket starkare upplevelser av Gud. Statskyrka, frikyrka Volvo, Asea, Konsum och politiska partier kommer alla att utvecklas åt samma håll och tillsammans skapa en människotyp. Och av denna människotyp kommer sedan att finnas reproduktioner utöver hela vår jord. Människor utan egen profil. Osjälvständiga individer, konsumenter. Utvecklingen går emot en världstrust, som slutligen kommer att bestämma vem som ska få köpa och sälja. Det som sker nu först och främst med barnen, och så med kvinnorna och hemmen, det är en metodisk test och systematisk förberedelse för att vi när dagen är inne ska gå in i rollen utan protester, samvetsbetänkligheter och hämningar. Då är vi reducerade och avtrubbade till att acceptera det stora och oerhörda uppdraget att bygga upp det fredsrike som smädar Jesu Kristi försoningsverk. Skaror av människor är redan befruktade med bilden av antikrist och bär den visionärt i sitt hjärta. De formas nu till folkrörelser utöver hela vår jord för att bana väg för honom som ska överta den väl förberedda mänskligheten. Det är mycket viktigt att vi förstår vår tid och gör vad Herren gett oss i uppdrag att göra.Tidigare hade vi lagar som stod som ett heligt skydd för medborgarna gent emot statsmakten, men nu har lagarna förändrats så att de står till skydd för byråkraterna. De beskyddar alltså institutionerna, och därmed är vi som individer mer eller mindre rättslösa. Allt varslar om att vi går emot upplösning av alla normala mellanmänskliga relationer. Vi som är kristna får se till att vi inte är med och påskyndar antikrists tillkommelse, utan fastmer försöker använda den tid vi har till att vara en stad på berget som kan lotsa människor in i en sann gudsgemenskap. Inte i en förvärldsligad kristen kyrka, men i en sann och levande kristen församling som är sanningens grundfäste och stödjepelare. Då kan man inte vara medsägare och jasägare. Vi måste vara levande protester, inte bara med avseende på vittnesbörd, men också i livsstil och hållning. Snart kommer Jesus!

- En annan människosyn

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Aug 2006 08:14:00 +0000

Appell av Emanuel Johansson med tema Barnen och skolan

Jag har gått Pilgrimsskolan från ettan till nian och jag tycker att det har varit väldigt bra.Efter skolan när man har träffat andra ungdomar och särskilt i evangelisationsarbetet, när man är ute på stan och talar med folk, märker man vad man fått. Jag kommer ihåg de första åren sedan jag slutat skolan. I arbetet i församlingen märkte man vilka stora skillnader det var i just grundsynen på saker och ting, vilken människosyn man har. Jag märkte att när det gällde såna saker som var helt självklara för mig om vad som är rätt och vad som är fel och vilka värderingar man har överhuvudtaget, så fanns det ungdomar i ens egen ålder som var helt främmande för det här.Därför är jag väldigt tacksam för Pilgrimsskolan och övertygad om att denna hemundervisning har haft en jättestor betydelse i mitt liv. Därför vill jag uppmuntra er som har tagit det här steget och gått den här vägen och går den här vägen att forsätta kampen. Vi som har gått Pilgrimsskolan kan också vara med och stödja och hjälpa till i fortsättningen, där det behövs!

Det bästa är syskongemenskapen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Aug 2006 08:12:00 +0000

Jan Egil Hafsahl intervjuar Robin och Lena Widén

Lena: Vår äldsta flicka är 22 år och den minsta är fem. Hon ska ju börja nästa år, då har vi haft hemundervisning för allihopa. Jan Egil; Har du ångrat? Svara ärligt. Lena: Oh nej, det har jag inte. Jan Egil: Det har du inte. Är det för att du tycker att du måste svara så, eller kommer det från hjärtat? Lena: Det kommer absolut från hjärtat. Jan Egil: Om du fått chansen, skulle du börja om igen? Lena: Absolut. Helst mycket bättre! Jan Egil: Robin, vad tycker du har varit det bästa med hemundervisningen? Robin: Det bästa med hemundervisningen har ju varit församlingsgemenskapen och syskongemenskapen. Jag tackar Gud för församlingen. Jag tackar Gud för yngre, jag tackar Gud för äldre. Jag tackar Gud för ämbetena, lärare, jag tackar Gud för profeter, för apostlar, för evangelister. Jag tackar Gud för systrar, jag tackar Gud för mödrar. Jag tackar Gud för allesammans, just detta att vi får ha denna undervisningsform, att både lära och ge. Jag tackar Gud för varje dag, för varje år. Herren har lett genom åren och ska vara med i fortsättningen. Nu växer en ny generation upp och de i sin tur får bli profeter, herdar, evangelister, apostlar. Alla får komma in i sin tjänst på ett fullödigt sätt som Herren vill. Man får lära sig troheten först till Jesus, troheten inför honom som har kallat. Hur än vardagen ser ut, får man lämna det åt Honom. Man får vara trogen och stilla, så leder Gud steg för steg. Det är värt varje kamp!

- Det är vår rätt att fostra barnen!

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Aug 2006 08:11:00 +0000

Appell av Gertrud Johansson med tema Barnen och skolan

Vi har hållit på med hemundervisning i vår familj sen 1980, och jag har ett läsår kvar för mitt yngsta barn.Här i församlingen har vi haft några familjer som har haft hemundervisning och för ordningens skull har vi haft dem inskrivna på en skola som har skött om att testa barnen. Vi har haft tillgång till skolhälsovård. Det har varit godkänt och vi har kunnat bedriva vår hemundervisning.Förra läsåret på höstterminen kom rektorn och biträdande rektor från den skolan och besökte oss. Vi satt ner och samtalade och vi fick visa upp de läromedel vi skulle använda och redovisa hur vårt schema såg ut och hur vi skulle lägga upp undervisningen.De åkte hem igen och så fick vi ett besked så småningom att vi var tillåtna att fortsätta hemundervisningen läsåret ut. I det brevet angavs vissa punkter som man kritiserade litet och det som man tyckte var väldigt allvarligt var att vi saknade laborations-sal för kemi och fysik.Man menade också att våra barn hade dålig social träning. Man menar att de träffar bara barn här i församlingen. De beslöt i det att den sociala träningen skulle ordnas så att våra barn skulle få vara med när de i den skolan hade sina idrottsdagar. Något sådant hörde vi aldrig av sen. Det blev inget mer med den sociala träningen…Under fjolåret kom till några föräldrars kännedom ett PM från utbildningsförvaltningen och den skola vi haft ville inte längre befatta sig med några barn som hade hemundervisning. PM:et innehåller en hel del påståenden som inte alls stämmer, man märker att de som skrivit det inte alls lagt sig vinn om att undersöka förhållandena.Oavsett vad myndigheterna här nu gör så har inte vi tänkt att backa. Vi fortsätter naturligtvis med vår hemundervisning, därför att den fyller alla lagens krav. Vi har löst det här med laborationer genom att vi åker till Pilgrimsfolket i Norge och gör våra laborationer där och vi har vår sociala träning alldeles utmärkt i församlingen. Våra barn får mer social träning än många andra barn. De träffar människor i alla åldrar och i alla möjliga situationer och sammanhang här på vårt missionscenter i församlingen.När det gäller hemundervisningen har jag upplevt det som en oerhörd nåd. Jag började 1980, och har upplevt det som en väg som Gud har banat och som Gud gav oss som en möjlighet för våra barn. Jag har under årens lopp hållit på och visst har det varit kamp, men det är det väldigt mycket värt. Det finns människor som har backat därför att de har varit rädda för att barnen inte skulle passa in i samhället, i världen. Man är så rädd för att bli udda och annorlunda. Men jag förstår inte det där att vara angelägen om att våra barn ska passa i den här världsordningen som ska gå mot sitt slut. Det är väl oerhört mycket viktigare att våra barn passar i den eviga världen, att våra barn får den grund som håller för att komma in i det rike som evigt består.Vi ser i Guds ord, exempelvis i hela Hebr 11, hur trons människor gör. Vi ser hur den ena efter den andra tar ansvar för den kommande generationen. Det handlade väldigt ofta om kommande generationer; det som trons kämpar gjorde genom tron, för de såg något annat, nånting vidare. Man såg det rike som är av evighet, man väntade på den himmelska staden. Det gör vi också! Vi vill förbereda våra barn för den himmelska världen. Det handlar om att förbereda dem, vi kan inte förvägra dem detta; vi måste ge dem brödet som kommer ned ifrån himmelen och där får vi inte backa, oavsett om myndigheterna ställer upp och skrämmer oss med sina PM och sina anmälningar och sina beslut som de tar utan att egentligen sätta sig in i hur vi har det.Det finns forskningsfakta som säger att hemundervisningens elever presterar bättre och att det inte ger social isolation och att den egentligen är bättre än vanlig skola.Så vet vi även genom det att hemundervisning är inget negativt för våra barn, tvärtom, det är bättre än alla andra former.Vi får be till Gud för det här att vi handlar på rätt sätt och att vi kan få möjlighet att fortsätta i lugn och ro med våra elever. Men det är ju en kamp för dem som ska gå in i hemundervisningen och därför får vi inte ge vika nu utan här handlar det om att hävda sin rätt att fostra barnen.Vi har ett stort tacksägelseämne i församlingen, det är Linda som ska börja med Emma i första klass och hon har skrivit in sitt barn i en skola i en förort och skickat in anmälan och fått klartecken att börja med hemundervisning. Det är ett stort tacksägelseämne och där tycker jag att vi verkligen ska be till Gud för Linda som nu går in i uppgiften att undervisa sina barn. Hon har en hel rad med barn och det första ska nu börja i hemundervisning – det är ett väldigt tacksägelseämne.

- Vi befann oss i fara...

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Aug 2006 08:09:00 +0000

Ulla Näsholm intervjuar Natalja Serov

**-Människor hade onda avsikter mot oss och vi måste snabbt fly. Polisen eskorterade oss de första milen sen kunde vi bara hoppas på Herren.
** -Så är vårt liv - det förändras snabbt. Ena dagen är man i Irkutsk och arbetar i egen lokal på att utveckla sin kapacitet och nästa dag är man i en kristen församling 700 mil hemifrån. Ena dagen är man glad över att ha fått tag på en fin lägenhet och nästa dag på flykt ifrån det man nyss kallade sitt hem. -Ena dagen är vi på jorden och nästa dag - eller efter ett par minuter - står man inför Guds dom. Dessa tankar tvingar till vaksamhet..
Natalja bor sedan mer än fyra år tillbaka på Bällsta. Hon är ryska från Irkutsk i Sibirien och är gift med Igor Serov från Litauen och tillsammans har de två barn, Magdalena 3 år och Maria 1 år.Igor och Natasja, som hon kallas, blev bekanta med varandra genom internet. Igor, en ryss från Litauen, hade kommit till Maranataförsamlingen i Stockholm på förunderliga vägar. Klämd mellan maffians och den korrupta regeringens krav hade han en omöjlig sits. Han fängslades och satt inne 7 månader. Hans vittnesbörd finns i en liten bok ”Frälst genom eld”, där han själv berättar om sitt liv. Han blev fri och kom till församlingen i Stockholm.Det var många sökande människor Igor via internet hade kontakt med. Några hade, precis som han själv, suttit i fängelse. De läste hans vittnesbörd och greps av äktheten i det han förmedlade. Gud vill att varje människa ska bli frälst och komma till kunskap om sanningen, bli född på nytt och ta emot Jesus Kristus, Han som själv är sanningen personifierad.Natasja var en av dem som tog del av Igors vittnesbörd på ett särskilt sätt. Hon var inte på minsta sätt religiös och hade ingen kunskap om bibeln eller evangelium, även om hon ibland för sig själv undrade hur hon skulle få kontakt med den Gud hon förstod måste finnas. Kanske genom att ta kontakt med ortodoxa kyrkan och låta döpa sig där, tänkte hon någon gång…Natasja berättar själv: -Min första kontakt med troende var i maj 2002 när jag fick brev från Igor. Han berättade om olika riktningar i kristenheten. Jag blev nyfiken och ställde mig positiv till att besöka pingstvännernas möten hemma i Irkutsk. -Det var bara det att jag hamnade bland karismatiker och vad jag mötte blev en chock för mig. Pastorn stod på scenen och skrek om stora materiella rikedomar som förespeglades fattiga, pensionerade ”babusjkor” -Han tog som exempel - igår hade jag en gammal bil, idag har jag två nya. Jag ber till Gud och han svarar mig direkt. Alla klappade i händerna som på kommando - det var en verklig show, en mass-psykos. -Efter det mötet måste jag samla kraft för att tala med Igor igen. Han förklarade för mig att det fanns en sådan rörelse och det kändes som en lättnad, men det kändes hur som helst lite oroligt att åka till Sverige och där vara med om ett möte. Men du vågade göra den 700 mil långa resan ensam och komma till Sverige för att träffa en man som du bara kände via nätet? Natasja är lärare vilket tydligt visade sig när frågan ställdes. Hon vände sig bort, en aning bara, och tittade på mig med ett överseende leende som man kanske ger en besvärlig elev. Inget direkt svar på själva frågan. Men jag visste ju. Visst vågade hon. Och vann gjorde hon också.Igor och Natasja är nu gifta och deras önskan är att tjäna Gud tillsammans. De tar gärna hand om rysktalande gäster som ofta besöker församlingen, Natasja har ryskundervisning för intresserade svenska vänner i församlingen. Några dagar i veckan lagar Igor och ibland Natasja mat på Bällsta, gott och spännande och oftast med mycket kål i.
Men nu går vi för fort fram. Vi börjar från början.
Natasja kom till Helsingfors där hon möttes av Igor Serov och Hans Lindelöw från församlingen i Stockholm. De eskorterade henne sista etappen av den långa resan och så kom hon till Bällsta. Hon hade en vacker blå klänning på sig, gav ett mycket feminint intryck, lite blyg och verkade tystlåten också bland sina landsmän. Ett litet Mona-Lisa-leende skymtade när hon presenterades för syskon och vänner i tron. Runt munnen fanns ett beslutsamt drag och hon registrerade noga omgivningen för att bilda sig en uppfattning om människor, seder och förhållanden. Vad arbetade du med i Irkutsk? -Jag har tagit en pedagogisk examen vid universitetet och specialiserat mig som logoped, för barn med speciella läs- eller skrivsvårigheter. I sex år har jag arbetat på ett daghem och tagit hand om barn med särskilda svårigheter. Du var ganska sekulariserad? -Ryssland är ett ortodoxt land. Det är döda traditioner, idoldyrkan och präster, allt detta var främmande för mig. Det är svårt att föreställa sig att för fyra år sen visste jag inte att det fanns ett Gamla Testamentet i bibeln. -Nu är jag glad att jag funnit det jag sökte tidigare. Mötena i församlingen är ägnade åt bibelstudier, levande vittnesbörd och ett liv enligt Guds ord. Under sommarkonferensen 2002 döptes jag till Kristus. För mig okända personer bad för mig och det var ett stort stöd och stärkte min tro. Natasjas bror hälsade på i Stockholm för en tid sedan. Han fick visum för att resa till Sverige, men samtidigt varnades han när det framkom att han skulle till Maranataförsamlingen. ”Det är en hemsk sekt, det måste du veta” sa man till honom. Hur han uppfattade varningen är svårt att säga, allt utanför ortodoxa kyrkan räknas som sekter i Ryssland medan det på andra platser är sekter allt som ligger utanför katolska kyrkans ram. Det är ganska naturligt att inför varningar eller kommentarer om farliga sekter vara lite avvaktande. För säkerhets skull…Men nu har tiden gått lite, och Natasja vågar visa lite mer av sig själv, det är inte långt till leenden och skratt, eller till och med retsamma kommentarer ibland.Igor Serov och Natalja Ikonnokova gifte sig i Sverige. En ryska och en litauer som vill gifta sig i Sverige gör det lite svårt för sig. Litauen var vid den tidpunkten inte med i EU, det blev lite komplicerat med alla papper som var nödvändiga.Men gifta blev de och församlingen hade också en ceremoni och en liten fest för att fira tilldragelsen. Du har ju också bott i Litauen en tid? -I februari 2004 åkte vi till Litauen för att ordna mina viseringshandlingar - jag är ju ryska. Vi tänkte stanna en månad men blev där ett helt år. Tre stycken åkte och fyra kom tillbaka till Stockholm. En månad efter avresan fick jag reda på att jag var gravid med vårt andra barn och vi fattade beslutet att stanna i Klaipeda. -Vi fick tag i en lägenhet, inte långt ifrån en tallskog och det var bara fem minuters väg till våra anhöriga. Allt var bra, det kom troende till oss, vi bad tillsammans och bröderna predikade. Igor besökte människor som satt i fängelset. Det var i början av vintern och vi började förbereda oss för jul- och nyårshelgen. -Så ringde telefonen och det var till Igor. Det var från den avdelning inom polisen som bekämpade maffian och de rådde oss att snarast lämna staden och helst också landet, eftersom några människor hade onda avsikter mot honom. -Vi befann oss i fara och måste göra oss i ordning på några timmar och överge staden. Polisen skulle ledsaga oss med vakter från Klaipedas omgivningar och köra med några kilometer. Sedan kunde vi bara hoppas på Herren. -Den som har småbarn förstår oss, och jag var beredd att föda vårt andra barn i bilen, det var verkligen stressigt. Men Gud förde oss igenom. Pingstpastorn Anatolij och hans hustru Katja tog emot oss. Vi bodde hos dem i Vilnius i tre dagar. Familjen är stor, de har elva barn och trots detta kunde Katja ge oss ett varmt välkomnande. -Så lever man och vet inte att ens liv kan förändras på några få minuter. Ena dagen är man i Irkutsk och arbetar i en egen lokal och söker utveckla sin kapacitet, planerar, och andra dagen befinner man sig i en kristen församling 7000 km hemifrån. -Ena dagen tycker man att vi fått tag på en fin lägenhet och andra dagen åker man bil 350 km från den plats man kallade sitt hem. -Ena dagen är man på jorden och andra dagen eller efter några minuter står man inför Guds dom. Dessa tankar tvingar en att vara vaksam. Hur uppfattar du skillnaderna i kultur eller seder och bruk mellan ditt eget land och Sverige? -Först gör jag iakttagelser som mamma. Sverige står verkligen på främsta platsen när det gäller omsorg om mödrar och barn. Jag tycker det är bra att jag när som helst kan få hjälp hos läkare. Jag har lärt mig att inte bli panikslagen av mindre problem men har noga uppsikt över hälsotillståndet hos min familj. -När det gäller skillnaden i mat, äter ryssarna inte det som är nyttigt alltid. Mest är det soppa som de äter med mycket bröd till . Många ryssar använder det som de odlar i sin trädgård. -Det finns två svenska ord som jag tycker om - ordning och måtta. Det faller mig i smaken att vara måttfull i klädseln. -Sen är klart visst finns det problem när det gäller moralregler, men var finns inte det? I Sverige demonstrerar man öppet sexuella avvikelser och dessa presenteras som norm. I Ryssland är det inte så men det finns andra problem - ett stort problem är den globala alkoholismen. -Så blir jag förvånad över att alla hälsar på mig när jag är ute. I Ryssland har många människor inte tid för sin nästa. Deras egna problem tar överhanden, det handlar om ekonomi, om överlevnad, många har besvärliga ekonomiska och sociala problem. -Men i Ryssland finns en stor gästfrihet, det är en väldigt positiv sida hos de flesta ryssar. Gästar man ett ryskt hem ställer de fram allt som finns i huset. Även om det skulle innebära att det är allt de har och inte vet hur de ska få mat till nästa dag. -Sen har jag märkt att svenskar alltid säger tack, de använder ordet ofta och på ett annorlunda sätt än vi som ryssar gör. Och sen att de alltid hälsar på oss. Alla hälsar när vi är ute och promenerar med barnen. Det är ju inte precis en utpräglad svensk sed, men grannar och andra som ofta ser familjen Serov på promenad, eller Natasja ute i lekparken med barnen tycker nog att de känner dem. Det hörs ju, (även om det inte syns särskilt mycket) att de kommer från ett annat språkområde och tycker nog att det är trevligt att träffa dem. En livlig treåring med mycket spring i benen och många kommentarer till allt omkring sig, och en ettåring som inte alltid tycker det är bäst att sitta stilla i vagnen… Framtiden, hur planerar ni närmast? -Vi ska åka till Irkutsk och träffa min familj och även en församling där. Där stannar vi i tre veckor. Förutom besöket hos mina föräldrar ska vi också vara en vecka i andra delar av Ryssland, hälsa på kristna vänner och också några församlingar. -Igor kommer att besöka människor i fängelset, genom sin bok har han fått många kontakter både i fängelset, församlingar och med enskilda människor. -Jag vill gärna arbeta med barn - som ju också är min specialitet. Gatubarnen i Irkutsk och andra storstäder världen över gör att jag drömmer om att tillsammans med Igor få starta ett barnhem någonstans - kanske i Sverige - här finns många utsatta barn. -Men framtiden får vi lägga i Guds hand avslutar hon. Igor och Natasja, tillsammans med Emanuel Johansson har nu kommit hem från Irkutsk. Barnen fick träffa mormor och morfar och andra släktingar som de aldrig sett. Särskilt barnen och morföräldrarna såg förväntansfullt fram mot mötet, Igor och Natasja var ivriga att presentera barnen och såg också med glädje fram mot veckorna i Irkutsk.Emanuel hade tryckt upp traktater och skrifter som fanns med på denna evang-elisationsresa till en så av-lägsen plats dit evangelium först kommit smygande via Natasja och hennes familj.Vi väntar nu på rapport i ord och framförallt i bild!

En total uppgörelse

info@midnattsropet.se (Maranataförsamlingen) — Mon, 21 Aug 2006 08:06:00 +0000

Undervisning av Hans Lindelöw

Kain fick för sig att det bara var att följa sin spontana känsla, det som föll honom in. Men det fattades en insikt, en rannsakan, ett djupare perspektiv. Kain var en fredens man, han tog av det som växte på marken för att offra till Gud. Det behövdes ingen kniv, inget djur behövde slaktas, inget blod flyta. Vad var det som förmådde Abel att ta kniven och slakta ett får? Han hade en djupare insikt. Han hade lyssnat på ett annat sätt, förstått situationens allvar och att det krävdes något som inte passade hans naturliga känsla – något som kom ovanifrån det var de eviga oföränderliga lagar som blivit kungjorda genom budskapet om Jesus Kristus som Lammet – evangelium, Guds kraft till frälsning!
Det finns värderingar som alla människor på sätt och vis delar – att vara vis och klok eller att vara dåraktig. Det är väl ingen som vill vara dåraktig; vi vill gärna vara visa. Hur blir vi det då? Vad är det att vara vis? Låt oss gå till Bibeln och se vad den säger. Det står i Ordspråksboken: -Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång. (Ords. 10:8)Det är kontraster. Här ser vi meningen med predikandet. Vi ska lyssna till tillsägelse. Det är en föreställning som kanske inte alltid utan vidare är acceptabel för oss. Vi vill inte att någon som kommer utifrån ska få säga till oss något.Det är så lätt att människor, inte minst i religiösa sammanhang, blir väldigt subjektiva och börjar mer och mer röra sig med sina egna upplevelser. Så blir man allt mera obenägen att lyssna när någon kommer med en tillrättavisning eller förmaning i en predikan. Det är nödvändigt och av stor betydelse att vi har förmåga att lyssna när vi får höra någon säga något som kanske inte stämmer med våra tankar eller vad vi upplever.Bibelns undervisning om människan är inte alltid lätt att höra. Människan är enligt Bibeln en syndare, och det är framför allt hjärtat hos människan det gäller att se upp med. Därför skriver profeten Jeremia så här: -Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det? Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt. (Jer. 17:9-10)Det står vidare här om något som har just med hjärtats negativa sidor att göra. Det är girigheten: -Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre. (Jer. 17:11)När aposteln Paulus predikar evangelium, talar han om hur människohjärtat egentligen är beskaffat. Vad är det som gör att människan har blivit sådan som hon är? Paulus skriver i Romarbrevet någonting i ett universellt perspektiv; hur mänskligheten, fastän den har bevis för att det finns en Gud och Skapare, har vänt sig bort ifrån Gud: -Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt. Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade. (Rom. 1:20-21)Deras oförståndiga hjärtan förmörkades. Det heter längre fram: -Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet; de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar, oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra. (Rom. 1:29-31)Det här var inte lätt att höra. Men det är faktiskt en predikan som har stått sig under alla år. Den ger också klara belägg för vad Jeremia sa: ”Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat…” Det finns även andra sidor av människohjärtat. Bibeln nämner om andra sidor, men just den här sidan är onekligen ett centrum i hela den undervisning vi möter i bibeln. Vi har all anledning att vara uppmärksamma på vad som sägs till oss.Man kan möta människor som helt spontant gör något som av hjärtat är gott, hon tänker gott om Gud och säger goda ting. Det finns sådana sidor, men det fundamentalt stora problemet är ändå människohjärtat.Det var därför som Kain och Abel skilde sig markant från varandra, och därför säger skriften att Abel bar fram ett bättre offer än Kain.Skriften säger hur människans tillstånd är på grund av synden. Hon har vänt sig bort ifrån Gud. Universellt har hela mänskligheten vänt sig bort ifrån Gud. Lokalt, geografiskt, regionalt, nationellt kan vi se många exempel under historien hur hela nationer vänt sig bort ifrån Gud. Det har hänt att det skett i religionens namn och man har i religiösa föreställningar sammansvurit sig mot själva rättfärdigheten. Människan kan tänka saker om Gud, säga saker om Gud som är fel i grunden. Därför avslöjar också Hesekiel på sitt sätt denna benägenhet i människohjärtat, och han ropar ve över de falska profeterna: -Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, profetera mot Israels profeterande profeter; säg till dem som profetera efter sina egna hjärtans ingivelser:
Hören HERRENS ord. Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I dåraktiga profeter, som följen eder egen ande och syner som I icke haven sett! (Hes:13:1-3)Här är det svåraste man kan tänka sig som man måste vara tvungen att lyssna till. Att det man tänker i sitt innersta, det man upplever och drömmer om, det kommer inte från Gud, fast man faktiskt är så övertygad om att det är så.Det kan vara andra saker, det kan handla om ideologiska frågor av en annan karaktär, bara det att man har vissa föreställningar och vem har inte det!Nu säger Skriften att det här hör människohjärtat till. Det är naturligt för människohjärtat att föda fram alla möjliga föreställningar. Men just därför måste människan också vara redo att lyssna. Det kan ju faktiskt hända att det som uppstiger i hjärtat inte är sant, utan att det är orätt. Har inte hela mänsklighetens historia givit oss en hel del exempel på att många gånger är det rent ondskefulla, mörka saker som driver människor, och när det avslöjas, så är det bara genant.Vi läser idag om vilka vansinniga idéer människor kan få för sig att utföra. Våldsamma, blodiga gärningar utförs av någon anledning. Men det finns även andra saker, som inte så direkt visar sig. Man kan även dra andra med sig att utföra olika ting, och det kan vara ännu farligare, för på sikt leder det till att ännu flera människor hamnar i vilfarelse.Skriften talar om Kain och Abel. Kain bar fram ett offer till Gud. Abel bar också fram ett offer. Kain bar fram det som han spontant upplevde var det riktiga. Gud är ju Gud, han har skapat allt. Men då tar jag lite av allt, jag tar det här fina som växer här och ger det åt Gud…Det är bilden av det som spontant stiger upp ur hjärtat. Gud ska väl ha det som är vackert, det som är fint.Vi läser i första Mosebok: -Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain; då sade hon: »Jag har fött en man genom HERRENS hjälp.» -Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abel blev en fårherde, men Kain blev en åkerman. -Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergåva åt HERREN. (1 Mos:4:1-3)I de föregående kapitlen läser vi om paradiset. Där fanns ingen död, ingen sjukdom, ingen villfarelse eller mörker. Ur detta tillstånd var sedan människan tvungen att ge sig av ut på marken, den mark som Herren hade förbannat.Människan levde i paradiset, men blev lurad och fick för den skull lämna paradiset. Kain och Abel var söner till Adam och Eva. De hade naturligtvis många intryck från sina föräldrar. Förmodligen bar föräldrarna en fläkt av Edens lustgård med sig. De kunde bara ana och tänka hur det en gång hade varit. Att det fanns en Gud var inte främmande för någon av dem, men Kain och Abel förstod det hela på radikalt olika vis. Kain fick för sig att det var bara att följa sin spontana känsla, det som föll honom in - det var väl bra! Gud är god, han har gjort allt gott, jag tar det här och ger det till Gud. Men det fattades någonting. Det fattades en insikt, en rannsakan och ett djupare perspektiv. Det lyckades inte Adam och Eva förmedla till honom.Det lyckades bättre med Abel: -Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offergåva; men till Kain och hans offergåva såg han icke. Då blev Kain mycket vred, och hans blick blev mörk. (1Mos. 4:4-5)Var inte Kain en fredens man; han tog ju av det som växer på marken! Det behövdes ingen kniv. Inget djur behövde slaktas, inget blod behövde flyta. Var inte det rätt, det riktigaste? Kain kände att han ville ge något åt Gud, alla goda gåvors givare…Adam och Eva hade varit i paradiset. Där fanns ingen död, inga mord, inga brott, inget ont. Det måste ha dröjt kvar någonting hos dem, det var främmande att döda. Vad var det då som förmådde Abel att ta kniven och slakta ett får? Han måste ha fått en djupare insikt. Han hade lyssnat på ett annat sätt, han hade förstått situationens allvar. Abel förstod att det krävdes någonting som inte passar mig, något som jag inte spontant tycker är det riktiga. Det måste vara något objektivt, något som kommer ovanifrån.Här har vi evangelium om Jesus Kristus. Det som är objektivt, det som kommer ovanifrån, det som människan inte på något sätt har kunnat tänka ut, inte heller velat, men det som Gud har bestämt. -Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv. (Joh 3:16)Här presenteras mannen på korset, han som blev piskad, slagen. Honom, på vars panna man pressade en törnekrona och som hänger där blodig. En gåta för alla tider och för alla generationer. En gåta som religionen har velat utnyttja på sitt sätt och göra till ett mysterium av en annan karaktär än det egentligen är. Ett religiöst mysterium, ett kristet mysterium, om man så vill. Kyrkligt eller katolskt eller protestantiskt, men många gånger ett falskt mysterium, för man utnyttjar och drar växlar på någonting på ett felaktigt sätt. Människor förstår egentligen inte vad det är med den korsfäste.Aposteln Paulus förstod. När han kom till församlingen i Korint hade han beslutat sig för att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Han kunde inte predika något som han spontant tyckte var det riktiga, det som låg för honom i hans natur, det han kände för. Han skulle bara hålla sig till det Gud hade bestämt och förordnat - ingenting annat. Här möter vi tillsägelserna som kommer från ovan, som kommer utifrån och inte spontant inifrån.Människan är inte av naturen benägen att fatta de rätta besluten och göra de rätta bedömningarna av det som kommer till hennes hjärta. Hon har behov av rening, omvändelse, frälsning. Vi måste lyssna till en annan, vi måste lyssna till Herrens ande som talar, förmanar, tillrättavisar, även om det gäller saker som vi inte har naturlig fallenhet att lyssna på; det vi inte ens vill höra.Kanske det är som när Jesus kom och talade. Då sa man: -Vad är det här för någonting, vad är det han säger? Det här står ju ingen ut med att höra! Man stod inte ut med att höra när han talade, för det var så annorlunda, det passade inte människohjärtat. Det passar inte människan att höra vad profeterna säger om människohjärtat, men det är just detta som är den springande punkten.Det var inte lätt för profeten Paulus när han först förkunnade evangelium i Rom att gå igenom hela detta batteri av ondska som han fann: -Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet; de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar, oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra. (Rom. 1:29-31)Hur orkar Paulus? Men det är inte fråga om att orka eller inte orka, vilja eller inte vilja, det här är ett avslöjande. Det är kanske inte det som direkt visar sig i vårt dagliga umgänge. Det sitter i hjärtat, det sitter djupare. Det är saker som stiger upp när vi minst väntar oss, saker som vi måste göra upp med i tid.Därför, sök Herren medan han låter sig finnas, nalkas honom medan han är nära. Nalkas mig, säger han, så skall jag nalkas er. Förstår vi? Den som har ett vist hjärta, tar emot tillsägelser.Vi läste om Kain och Abel. Vi läste om en väg. Kains väg. Vem var det som först invigde den vägen? Det var Kain själv. Hur gick det till? Det gick till så som vi ser. Han som inte kunde tänka sig att frambära blod och fett, drevs av sin egen fördärvade natur, sitt eget fördärvade hjärta, att mörda sin bror. Han hade inte gjort upp med sig själv. Han hade inte tagit vara på tillfället. Gud talade till honom, förebrådde honom: -»Varför är du vred, och varför är din blick så mörk? Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.» -Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute på marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom. -Då sade HERREN till Kain: »Var är din broder Abel?» Han svarade: »Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?» (1Mos.4:6-9)Vilket eko genom världshistorien, detta resonemang…Idag ser vi Kains religion som går ut på att maskera sig. Hur mycket man än pyntar och pryder för att göra gudstjänst. Hur, och inför vems ögon är det man vill göra intryck? Visst finns det utrymme för spontanitet och känsla i våra offer. Men man får inte glömma det Kain glömde. Han glömde hela den förfärliga verklighet som synden utgjorde.I tredje Mosebok ser vi en väldigt intressant undervisning om offren. Mose får till uppdrag att reda ut den frågan, och han gör det på ett enormt sätt. Han visar att det visst finns utrymme för människan till spontan tacksägelse, att spontant ge sitt gensvar till Gud på olika sätt. I första kapitlet läser vi lagen om brännoffer, andra kapitlet lagen om spisoffer, tredje kapitlet lagen om tackoffer, fjärde kapitlet lagen om syndoffer, femte kapitlet fortsätter behandla lagen om syndoffer och så kommer lagen om skuldoffer. I sjätte kapitlet finns tillägg till lagarna om skuldoffer och tackoffer. Så avslutas det sjunde kapitlet så här: -Detta är lagen om brännoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret, vilken HERREN på Sinai berg gav Mose, på den dag då han bjöd Israels barn att de skulle offra sina offer åt HERREN, i Sinais öken. (3 Mos.7:37-38)När det gäller brännoffer, spisoffer och tackoffer står det: ”Om någon vill”. Men ifråga om syndoffer gäller inte längre frivillighet. När synden är ett faktum, så har den fria viljan kopplats bort. Människan har inte längre en fri vilja, utan det är nödvändigt att synden försonas först och främst. Det är inte frivilligt, som när det gällde brännoffret, spisoffret eller tackoffret. Syndoffer är inte frivilligt, det är nödvändigt.Här ser vi skillnaden mellan Kain och Abel. Abel insåg att det inte handlade om att frivilligt och spontant ge uttryck för en känsla. Det är nödvändigt att synden tas med i beräkningen när vi nalkas Gud, och att vi söker efter någonting som om möjligt försonar. Samma sak gäller om skuldoffret.Vi kan läsa vidare: -Och om någon syndar, i det att han, när han hör edsförpliktelsen och kan vittna om något, vare sig han har sett det eller eljest förnummit det, likväl icke yppar detta och han sålunda bär på missgärning. (3 Mos.5:1)Det är högaktuell problematik vittnen är rädda för att vittna men här säger gudsordet tydligt och klart att har man sett eller hört något så att man med sitt vittnesbörd kan vara till hjälp och bringa klarhet när ett brott har begåtts och inte gör något, så är det synd. Sanningen kommer inte fram på grund av synden.Här läser vi vad som ska ske, det finns inget utrymme för frivillighet när det gäller synd och skuld. Skriften säger att människan är en syndare. Skriften säger att människan är skyldig.Aposteln Paulus säger om människohjärtat: ”Ett ont och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat.” Hjärtat kan inte själv avgöra sitt eget bästa och därför måste människan lyssna till någon som säger vilket som är det rätta och riktiga. Och det är predikans uppgift. Därför uppmanar aposteln Paulus sin lärjunge Timoteus att predika: -Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike: Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. (2 Tim. 4:1-2)Vad är det är för något? ”…bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken…” Det är sånt som många inte alls vill vara med om. Men tyvärr tyvärr, säger jag för de mångas skull. Den som har ett vist hjärta tar emot tillsägelse som tydligt och klart presenterar vår verkliga situation; helt realistiskt i överensstämmelse med hur det är med hjärtat.Jesus säger när lärjungarna tvistar om vem som är störst: -Den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng. -Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många. (Mark. 10:43-45)Här är det inte lätt att lyssna till Jesus. Vad är det för ideal han framställer, vad betyder det att den störste ska vara de andras tjänare? Det gäller att på ett troget sätt förvalta som han.Vi läser i Hebréerbrevet: -Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet, huru mycket mer skall icke Kristi blod då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden! (Hebr. 9:13-14)Här sätter också Hebréerbrevets författare fingret på just detta. Vad gjorde Kain med sina blommor och frukter? Trots allt utförde han ingenting annat än döda gärningar. Det kunde se vackert ut i människors ögon för en stund, men Kain hade inte gjort upp med sig själv. Abel hade kunnat tillgodogöra sig en djupare insikt. Därför hatade Kain honom, och därför kände han att han måste röja Abel ur vägen.Abel blev en väldigt obehaglig påminnelse för Kain; för hans hjärta och samvete. Abel gick ut och in; han andades och talade och representerade något annat än Kain. Abel hade någonting som han hade fått ifrån ovan. En insikt i objektiva och eviga, oföränderliga lagar, som för oss har blivit kungjorda genom budskapet om Jesus Kristus, om Lammet.Tänk vad många föreställningar som spontant kan springa fram i en människa; inte minst i närheten av religionen, av kristendomen eller rent av Bibeln. Det förekommer ting i Bibeln, som i kristna sammanhang så lätt tänder oss.Vad är det då för eld, vad är det för passion, vad är det som driver oss än hit och än dit? Syner och visioner och projekt. Allt måste prövas inför det som Jesus Kristus verkligen representerar, en total uppgörelse med människohjärtat. Den vi ser äga rum på Golgata.