Text: Sven Thomsson
I brevet till Hebreerna kapitel 4 och vers 12 kan vi läsa följande ord:
-Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
I en annan övesättning står det ”fullt av kraft i sin verksamhet.”
När vår Herre Jesus gick omkring i det heliga landet och predikade talade han Guds ord med kraft. Bibeln säger, att ”han förkunnade sin lära med makt och myndighet och icke som deras (judarnas) skriftlärde.” Det var liv och kraft i Herrens förkunnelse, därför att hans lära bestod av ett gärningarnas evangelium. Översteprästerna och de skriftlärde förkunnade en kraftlös lära, torr, tråkig och lagisk. Jesus varnade sina lärjungar och folket för denna lära. Han sa så här:
-På Mose stol hava de skriftlärde och fariseerna satt sig. Därför, allt vad de säger eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.
Redan på Jesu tid var människorna trötta på ord. När de fick börja lyssna till Jesu förkunnelse samlades de i stora skaror kring honom, därför att han frambar ett gärningarnas evangelium. Han utförde kraftgärningar bland folket och botade de sjuka. Detta var något nytt för dem, något utöver det vanliga. Vid tillfällen då Jesus predikat för en stor folkskara fanns inte en enda person som var sjuk, för han hade botat dem alla. Ofta måste Jesus dra sig undan till öde trakter och dit kom människor till honom från alla håll. Ibland fick han och lärjungarna inte ens tid att äta. Så stor var människornas längtan och hunger efter att höra Guds ord. Guds ord trängde som ett ”tveeggat svärd” in i människornas hjärtan och många tog emot och förhärdade sig. Det var i första hand de skriftlärde och fariseerna och andra egenrättfärdiga människor som gjorde det. Jesus varnade lärjungarna och folket för sådana människor med orden: ”Om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas skolen I icke komma in i himmelriket”.
Apostlarna förkunnade också Guds ord med kraft och fick vara Herrens redskap till sjukas helande. När Petrus predikade på första pingstdagen kom människor i syndanöd. Enligt Apg 2:37 ”kände de ett styng i hjärtat” och frågade Petrus och de andra apostlarna vad de skulle göra för att bli frälsta. Ordet verkade med sådan kraft, att de blev överbevisade om sina synder, vilket ledde till att församlingen ökades på den dagen med ”vid pass tre tusen personer”.
I Apg 8, i början av kapitlet läser vi om diakonen Filippus som kom till huvudstaden i Samarien och ”predikade Kristus för folket där”. Det var ett gärningarnas evangelium med stora kraftgärningar. Folket både ”hörde och såg” och när under och tecken åtföljde ordet ”aktade de endräktigt på det som han talade” (vers 6): ”Och det blev stor glädje i den staden”. (vers 8) Tänk att Guds ord verkade med sådan kraft att det blev stor glädje i en hel stad, när människorna tog emot budskapet och upplevde frälsning!
I 14 kapitlet i Apg läser vi om att Paulus och hans medarbetare kom till Ikonium för att förkunna Herrens ord.
-De gick in i judarnas synagoga och talade så, att en stor hop av både judar och greker kom till tro. (vers 1)
Lägg märke till att bröderna här endast talade, så att åhörarna kom till tro. Apostlarna var så fyllda av bevisningens Ande och kraft att människorna blev frälsta enbart genom att lyssna till förkunnelsen. Det behövdes ingen inbjudan eller något trugande för att få folk att komma till Jesus. Kraften i ordet var så mäktig, att människorna kapitulerade och tog emot Jesus.
Vi kan också se på Apg 17, där vi finner Paulus och Silas verksamma i Berea. I den 11 versen läser vi:
-Dessa (judarna) voro ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna för att se, om det förhölle sig, såsom nu sades.
Och i vers 12:
-Många av dem kommo därvid till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och jämväl män.
Vi finner här att människor genom att på egen hand rannsaka skrifterna kom till tro. Vilken makt och kraft i Guds ord!
Vi skall se något mera på förhållanden kring Jesu verksamhet och förkunnelse. I Joh kap 7 finner vi honom i samtal med judarna. Dessa hade olika inställning till Jesus och hans undervisning. Somliga menade att han var en villolärare, men andra såg honom som en rättsinnig man. När fariseerna, som var fientligt inställda mot honom fick höra att många av folket trodde på honom och i tysthet talade väl om honom ”sände översteprästerna och fariseerna ut rättstjänare för att gripa honom”. Men rättstjänarna kom tillbaka utan Jesus. Då frågade översteprästerna och fariseerna rättstjänarna:
-Varför haven I icke fört honom hit? Tjänarna svarade:
-Aldrig har någon människa så talat som den mannen talar. (v 45-46)
Tjänarna hade lyssnat till Herrens förkunnelse och blivit så fascinerade, ja, alldeles hänförda. De var utsända för att gripa Jesus, men istället blev de själva gripna när de lyssnade till nådens ord som utgick från hans mun.
Vi såg i Hebr 4 att Guds ord är som ”ett skarpt, tveeggat svärd” och att det har förmåga att ”tränga igenom” och ”åtskilja” och vara en domare. Ordet tränger in i hjärtats innersta vrå, skär bort och dömer ut sådant som inte skall förekomma i våra andliga liv.
Om man har en rätt inställning till ordet och förstår att det verkligen är Guds ord och läser det under den helige Andes ledning kan man inte undgå att påverkas. Ju mer man läser desto mer fascinerad blir man.Man märker den oerhörda kraften i bibelordet och hur det påverkar och formar det andliga livet. Precis som Guds talade ord när han skapade allting, så har bibelns ord också en skapande kraft. Det skapar nytt och förändrar vårt inre till harmoni med Guds vilja. Detta givetvis under förutsättning att man är villig att låta sitt liv formas av Guds ord.
Ofta när jag läser min bibel brukar jag träffas av ordet som en glödande pil i hjärtat. Ja, det brukar kännas som ett hugg av ett glödgat svärd. Jag brukar känna mig fullständigt tillintetgjord när jag på det sättet smälter ned inför Ordets mäktiga kraft.
O, att alla bekännande kristna ville bli flitiga bibelläsare. Då skulle det andliga läget se helt annorlunda ut i de kristna församlingarna. Det ser ut som att många kristna tror att ordet består enbart av en massa bokstäver mellan två pärmar. De verkar inte förstå, att Guds ord är liv och kraft, att det har en fostrande och danande funktion.
Att bli träffad av ordet som en glödande pil i det inre är oerhört nyttigt och något att tacka Gud för. Från sitt territorium i himlarymderna skjuter djävulen skurar av brinnande pilar mot Jesu efterföljare. Då är det absolut nödvändigt att vara iklädd den andliga vapenrustningen enl Ef 6. Den vapenrustningen inkluderar:
-…trons sköld, varmed vi skulle kunna utsläcka alla den ondes brinnande pilar.
Guds ord är också andlig mat för oss och en rik källa till glädje. Jeremia säger;
-När jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo för mig mitt hjärtas fröjd och glädje; ty jag är uppkallad efter ditt namn, Herre, härskarornas Gud.
Profeten Jeremia upplevde rena feststämningen när han fick läsa, ja, äta Guds ord. Också för Jesu efterföljare är ordet mat och dryck, den rätta andliga kosten. Paulus skriver i sitt första brev till Timoteus att Timoteus hämtar sin ”näring av trons och den goda lärans ord.” (kap 4 v. 6)
Guds ord är givet åt hans folk till vägledning. Bibeln är kompassen som leder oss rätt på vår vandring till vårt rätta hemland. Den är bruksanvisningen för våra liv. Psalmisten säger i Ps 119:105:
-Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
På den tiden brukade nattvandrare, när de gick på öde stigar ha en liten oljelampa fastbunden vid den ena stortån. Lampan lyste upp stigen framför dem på ett bra sätt, genom att den var så lågt placerad. Därav uttrycket ”mina fötters lykta” Varje levande kristen behöver mätta sin ande med det goda gudsordet, för att kunna växa och utvecklas till andlig mognad. Ordet säger, att vi skall växa upp till manlig mognad, ja, intill Jesu, Kristi fullhet. Då blir vi också fullt färdiga och redo att möta vår älskade brudgum när han vid uppryckandet hämtar sin brudeskara.