Appell av Bill Nyman
Det är underbart med alla de Guds under jag varit med om. Jag blev frälst efter 35 års tungt missbruk, döpt i vatten och andedöpt, och löst från fem tunga droger. Allting skedde på en gång, det sa bara pang, och jag for i golvet i kyrkan en tidig morgonbön efter att ha varit på behandling en vecka. Jag hade inte tänkt att bli frälst, men det bara small till. Gud visste hur jag var, att han behövde behandla mig så. Jag fattar inget av det som hände, men måste ut och berätta. Det går ju inte att förklara Guds under.
Jag vill läsa ur Jesaja:
-Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion, kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad, ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig. Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion. Ty så säger HERREN: Ni har blivit sålda för intet, därför skall ni också utan pengar bli återlösta. (Jes 52:1-3)
Jag hade blivit frihalsad där på golvet. Jag fick sedan lära mig det där ordet frihalsad, och tycker det var så bra. Jag fick lämna kvar bojan där på golvet.
Jag vill också läsa från Matteus, liknelsen om fisknoten:
-Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?” De svarade honom: “Ja”. Då sade han till dem: “Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt. (Matt 13:47-52)
Jag hade ingenting gammalt som var något att hämta ur, så jag fick bara nytt. Sen får jag väl fylla på av det gamla efterhand, men försöker att inte bli någon farisé.
Någon berättade om en kapten på en fisketrålare. Hur det kan gå till då de är ute och drar trål. Det är stora krafter i en trål, en tung lina. Båtmotorn drar och trålen ligger efter. Så kan det hända att trålen slår; dvs att den hugger i något okänt. Man drar ju i säkra trålleder, men det kan hända att något finns där. Då blir linan sträckt på en gång, och skepparen hinner inte slå ner den. Det medför att trålen slår, alltså bakändan går in under båten. Då rinner vattnet in – jättefort. Det enda skepparen har att göra när något sådant händer, är att få på manskapet och sig själv flytvästarna. Han vet inte hur allting fungerar i det där, men han vet att västarna ska på, sedan ska han slänga alla sina mannar i sjön, bort från båten, och hoppa i efter själv. När flytvästarna kommer i vattnet, så finns i dem ett slags piller, en tablett av något slag, och när den löses upp i vattnet, slår den till ett stift och en GPS-sändare börjar sända och då går det ett larm.
På räddningstjänsten sitter någon och sover i väntan på larm. Det börjar pipa i hans larmskärm, och när han tittar till ser han att där ligger fyra prickar. Det enda han ska bry sig om när han ser dessa prickar, är att väcka piloten som kör helikoptern, och sjukvårdaren, ytbärgaren och navigatören. De springer in till helikoptern, för de vet om att det är just det som ska göras. Så åker de iväg och helikopterpiloten får koordinaterna från mannen som sitter kvar där vid larmskärmen. De som ligger i vattnet har det inte lätt – tänk dig, det är natt, det är mörkt det är dimmigt. Man ser ingenting. Klart att de börjar fundera: Jag vet inte vad som ska ske, fungerar allt det här? Man kan föreställa sig tankarna som är där då.
Helt plötsligt hörs det ett dån. Det kommer ljus från strålkastaren, helikoptern kommer ner, ytbärgaren kommer och räddningsmanskapet tar upp männen från vattnet. Han som bevakar skärmen ser att prickarna slocknat och förstår att de nödställda som låg i vattnet har hämtats. Då återgår han till sin rutin och slumrar in, tills nästa larm kommer. Han ska inte bry sig om vad de räddade hette, vem skepparen var och vad som hände i övrigt. Sedan kommer också de tillbaka som hämtat dem. Ytbärgaren tar av sig sina grejer, gör iordning sin utrustning för att vara redo till nästa larm. Sjukvårdaren tar hand om vad som måste göras med dem som låg i vattnet, larmar ambulans om det behövs, och lämnar över de räddade att få vård och gör sig sedan redo för nästa larm.
Det är alltså en kedja av insatser, och ingen vet riktigt vad som sker i de andra leden av hjälpinsatsen. Det finns då ingen tid att förklara eller fundera över.
Vi är evangelister. Vi är ute för att fånga människor, och berätta för dem om saker som har hänt oss själva; att vi har blivit frälsta. Hur det gick till, fattar vi egentligen inte. Men vi vet att det är bra. Vi vet att frälsningen är jättebra och att den fungerar.
Jag som låg i den värsta dräggen blev uppdragen ur eländet och det fungerar! Jag frågar inte vad den hette som satt och tittade på radarskärmen, jag vet att jag blev räddad. Jag är ute och sjunger och vittnar och berättar om det. Vi läste om noten. Det står att änglarna sorterar fångsten. Vissa är fiskare och andra är rensare. De har samma ansvar. Jag måste ha en tro på min församling, så att jag kan satsa livet för att få in fångsten. Så att jag kan ta fiskarna och lämna över dem till församlingen och lita på att de blir omhändertagna där; lita på att fångsten blir bra sorterad och rensad. Om jag inte, när jag är ute och pratar om Jesus, litar på församlingen och litar på att jag är ett led i räddningsarbetet, så fungerar det ju inte. Då blir det inte samma drag, samma kraft i vårt arbete. Man ska tro på Gud, ja, man tror på Jesus och att den helige Ande hjälper, men man ska också tro på sin församling.
Det vet djävulen också, och han försöker komma in i kommunikationen däremellan och störa på allt sätt. Så att jag som ska slänga ut västen börjar fundera över om den verkligen kommer att fungera, eller börjar tycka att jag vill göra något annat istället. Men det gäller att acceptera vad man har fått i uppgift att göra. Det står ju i bibeln att vi är friköpta – inte med pengar. Vi har fått något väldigt dyrbart, som Gud lagt i våra kärl. Han har gett oss gåvor. Det är det dyraste vi har. Vi kan inte köpa gåvorna, dem har vi fått och ska använda dem för att köpa lös människor. Vi har blivit friköpta för intet. Vi kanske kan få någon lös för en andegåva som vi själva fått. Till exempel genom att aldrig sluta prata om Jesus. Eller åtminstone peka på den som vet något. Eller ta med någon till församlingen. Man gör något och litar på att det finns någon som kan göra något. Jag känner nöden och vet att jag ska bara sätta på min medmänniska västen och slänga honom i nådens hav. Då måste jag lita på att det fungerar i nästa led, så jag inte hoppar efter och kollar att det funkar. Vi får inte blanda ihop uppgifterna.
Jag spelar flera instrument. Det tar en viss tid att lära sig gitarr. Det tar en viss tid att lära sig gitarr och piano. Och det tar en viss tid att lära sig gitarr, piano och trummor. Det tar längre tid. Man lär sig först en sak som är en dörr in i att känna igen de gåvor man fått. Kommer man på bred front – det tar längre tid i helgelsen att lära sig förstå alltihop. För ingenting är vi friköpta!
Jag vill till slut läsa om enheten i Kristi kropp:
-Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.
Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut. Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. Detta ord “han steg upp” vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.” (Ef 4:1-13)
Mer behöver man inte fatta.