Avskild för Guds räkning

Av Tage Johansson

Är vi, för det första, lösta från denna världen som Egypten förebildar? Har vi, för det andra, låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv? För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap? 

Gud visar sin makt genom de människor som han får avskilja för sin räkning. I våra liv finns tre områden som berörs av detta avskiljande. Vi finner dem i de förebilder vi har i G.T. När Guds folk var i Egypten, när de vandrade i öknen och när de befann sig i Kanaans land. Innan denna avskiljning kunde äga rum behövde de vara med om en nedbrytningsprocess.
 I Egypten var det Faraos makt som måste brytas ner. Träldomens tid för Israels folk skulle upphöra och en befrielsens vandring skulle börja. Tiden var inne för Mose att likt Jesus predika ett frihetens budskap för folket. Budskapet handlade om hur Guds kraft blir uppenbarad till frälsning för den som tror, Rom 1:16. Nedbrytningsprocessen skulle leda fram till ett avskiljande från Egypten.
 I öknen skulle på samma sätt en nedbrytning ske. Under vandringen skulle denna process från Gud leda till att befria var och en från egenviljan, att man inte längre skulle tänka och handla individualistiskt. Mose påminner folket att när de kommer till ro i landet, när man fått sin arvedel som Herren ville giva dem, så skall man inte göra som man gör i öknen. 5 Mos 12:8 ”Ni skall inte göra som vi gör här i dag, när var och en gör som han vill”. Jakob blev en gudsman när han efter sin ökenvandring fick erfara hur Gud bröt ner hans starka egenvilja vid Jabboks vadställe. Därefter kunde Jakob samla ihop alla främmande avgudar. Han grävde ner dem vid terebinten vid Sikem. Genom det som skedde med Jakob kom Guds kraft i rörelse. Det står att ”en förskräckelse från Gud kom över städerna runt omkring…” 1 Mos 35:5
 Det stora problemet med folket som hade lämnat det onda i Egypten var att man inte lät sig frälsas från det onda som fanns i deras hjärtan. I Apg 7:39 står det om Mose som fick levande ord från Gud för att ge dem det. Men de stötte bort honom och vände sina hjärtan mot Egypten. Öknen var ju en avgiftningsplats och en förberedelseplats. De flesta av folket som drog ut kom aldrig in . Det gjorde endast Kaleb och Josua. När Gud är färdig med sin nedbrytningsprocess och vi har bedit som Jesus lärde sina lärjungar att be: ”fräls oss ifrån det onda..” Matt 6:13, då har vi blivit avskilda inte bara från Egypten utan också från egenlivet. Paulus konstaterar så tragiskt i Fil 2:21 ”Allesammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till..” Timoteus däremot kan liknas vid Kaleb och Josua.
 Guds nedbrytningsprocess leder till ett liv i avskildhet. Avskild betyder att man är helgad åt Herren. Efter den fyrtioåriga ökenvandringens turbulens var man äntligen framme vid självuppgivelsens Jordan för att inta sin arvedel. Nu skulle Guds rike uppenbaras i form av ett landområde, ett folk, en stad och ett tempel. Allt detta är underbara förebilder på ett sant församlingsliv. Om detta skulle ske var det nödvändigt också där i Kanaan att en nedbrytning skulle ske. Landet skulle intas, renas och avskiljas för Guds räkning. Man måste utrota de sju folk som fanns inom landets gränser. De skulle slå sönder deras stoder, bränna upp deras aseror, hugga ned deras gudabeläten och utrota deras namn från sina platser. Gud vill ha ett avskilt folk för att bo ibland dem. Vi blickar tillbaka på Moses och Josuas erfarenheter som Hebreerbrevets författare gör med de allvarliga varningarna i kap 4:1-16. Där står bl a att med fruktan och bävan se till att inte bli efter på vägen och att löftesordet, vilket vi som nya förbundets folk också har mottagit, inte genom ohörsamhet blir till intet gagn för oss. Att komma till landet innebär att komma till ro och vila. Guds sabbatsvila får vi erfara när vi är föremål för Guds gärningar som är motsatsen till döda gärningar. Heb 6:1
 Tre viktiga frågor riktas till oss idag genom de förebilder vi har i vad som skedde i Egypten, öknen och Kanaans land. Är vi för det första lösta från denna världen som Egypten förebildar? Har vi för det andra låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv? För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap? 1 Petr 2:5. Gud vill idag genom oss låta sin kraft och sitt rike bli synliggjort. Amen! n

Föregående inlägg Lever vi i de yttersta dagarna? del 3
Nästa inlägg Jesus – vårt ankare

Relaterade inlägg

Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x