OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
Henning Thulin
I Kvälls Nytt i Göteborg kom jag på nyårsaftonen att läsa en ledare med rubriken: ”Protestanter av olika slag”. Där läste jag följande tänkvärda ord:
”Man är ofta komplett likgiltig inför vad som händer utanför den egna samfundsfållan. (Utom när det luktar väckelse. Då vill alla vara med.) Man stöder sin magra tro på upplevelser i det förflutna och om något nytt på trons område skulle vara synbart är man rätt ofta skeptiskt inställd till det. Istället för att ompröva sina egna positioner och ställningar inför Gud och människor intar man, ofta utan att veta vad det är frågan om, en negativ attityd. Den typiska samfundsattityden hos äldre medlemmar är ett stort hinder för den väokelse som alla ber om skall skaka vårt folk.
Isoleringen i matriklar, riter, tillvägagångssätt, är en fara som hotar tillväxten, förkovran och medlemsanknytningen inom både religiösa och ideella församlingar idag. Människoaattityden är helt olika idag än den var för ett par decennier sedan. Människans behov av tröst: är densamma men sättet varpå vi möter detta behov är både tröstlöst, urvattnat och ihåligt.”
Sedan kommer författaren till artikeln, vilkens namn är Sven Bohman, in på dagsaktuella ut brytningar. Sådana utbrytningar finns ju på en del håll. Den mest kända rörelsen är Maranataväckelsen. Han skriver:
”Det finns dagsaktuella utbrytningar ur de gamla samfunden. Dessa ofta onyanserade tecken på religiöst liv, dessa små kristna minoriteter, förhånade, sedda över axeln, beskyllda för inspiration av djävul ooh helvete, har en redo visad vilja till frigörelse. Faran finns till anarki på det religiösa området. Men vilket är att föredra: lugn och ordning i de religiösa lokalerna eller ett himmelskt liv?”
*
Det är med sorg i hjärtat jag hör, hur gamla bröder, som stå i ledande ställning, uttalar sig om den nya väckalsen och beskyller den för att vara inspirerad från djävul och helvete. Alla tidningarnas ögon är riktade mot oss och den reaktion det gamla väckelsefolket intar till väckelsen.
Men även om de officiella ledningarna för det gamla väckelsefolket intar en avvisande och fördömande attityd, så finns det dock många som likt Simeon och Hanna väntar på Israels tömt. Det är många sådana maranatasjälar inom de gamla församlingarna. Det gäller sannerligen att vakta Edra hjordar, mina bröder, i de gamla församlingarna, att icke någon maranataasjäl bland Eder hittar något hål i församlingsmuren och kryper ut till Jesus utanför lägret. Vi har flera exempel på sådana själar och fler kommer att följa deras exempel, att gå ut till Jesus utanför lägret.
I många år har Vi exempelvis i pingströrelsen bedit och fastat ooh väntat, att Gud skulle komma med väckelse. Jag minns att detta var målet för Trons Kamp, som jag började med 1948. Jag hade redan då sett det andliga läget i pingströrelsen men ock visionen om en ny väckelse. Även den nya församlingssynen hade klarnat för mig, församlingen som Kristi kropp. Trons Kamp väckte ett enormt motstånd bland många bröder såsom Georg Gustafsson, Hilding Johansson, Gustaf Robert m. fl. Men den församlingssyn, som jag framförde i Den Kristne Trons Kamp får jag nu praktisera i maranataväckelsen. Pris ske Gud och Lammet!
Nu har väckelsen kommit som vi bedit om. Men då tar man ej emot den. Jag skulle Vilja rikta en uppmaning till alla pingströrelsens predikanter: Ompröva Eder ställning inför Guds Ord på knä för Jesus vid korset! Och jag är övertygad om att Ni då skall ändra åsikt och börja att prisa Herren ooh instämma i jubelsången: ”Väckelsen är här, Väckelsen är här. Hela Gamla Sverige skall skakas av Guds hand. Ära Halleluja, ty väckelsen är här.”
Henning Thulin