Bibelstudium av Michael Dakwar
-Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt 28:19-20)
-Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. (Ef 6:10-12)
Du kanske undrar vad dessa två bibelställen har med varandra att göra. Det kommer att bli klart för dig när vi fortsätter. En sak kan vi vara överens om, det har att göra med en andlig kamp. Innan vi fortsätter, ska jag ge ett par illustrationer, för att klargöra vad jag vill tala om. För några år sedan bodde jag med min familj i Jerusalem, och vi hade en gäst från Sverige som hade kommit tillsammans med en kristen grupp till Jerusalem. Hon berättade för mig vad de gjorde där. De gick runt Jerusalem och bad. Sedan gick de upp till Oljeberget, och bad i riktning mot moskén. De bad, som hon sa, emot demonerna som besatte den. För mig lät det väldigt underligt vad de gjorde, fastän församlingen hon var med i utgav sig för att vara en evangelisk församling. Men jag upplevde att något var fel i vad de gjorde.
Några år senare hörde jag talas om en annan grupp människor som brukade gå runt Jerusalems stad och bedja emot de andemakter som höll staden i sitt grepp. De sa alltid att de var inne i en andlig krigföring och måste bedja emot demonerna, och så bereda marken för att sprida evangelium.
På den tiden var jag bara undrande, jag visste inte mycket om de där rörelserna. Men jag kände att det var något underligt, något som inte stämde med dem.
Förra veckan besökte jag en plats här i Stockholm, och människorna där berättade att de nästa dag skulle gå runt platsen de bodde på och bedja mot vissa områden. Jag frågade varför de gjorde så. Då förklarade de att de varje vecka tog ett visst territorium av stadsdelen, och bad speciellt mot andemakterna i det området för att senare kunna sprida evangelium. Det fick mig att tänka på vad jag stött på i Jerusalem, så jag beslöt att studera det här fenomenet. Jag gick ut på internet och började läsa om det. Då insåg jag att många människor som håller på med det där, gör det på ett okunnigt och naivt sätt. Man använder en speciell teknik, som kallas för andlig strategi, andlig krigföring (Strategic-Level Spiritual Warfare-SLSW). Tekniken går ut på att bedja emot varje demon som håller olika områden i sitt grepp.
Det är en teknik man nu använder för att sprida evangelium runt om i världen. Den har forcerat olika samfundsgränser; det är alltså inte bara karismatiska och pingstvänner som använder denna metod, utan många olika kyrkor gör det. Den har stort inflytande på missionsfälten. På åttio- och nittiotalet använde man denna metod mycket, särskilt i latinamerika. Den går ut på att driva ut demoner från vissa geografiska områden. Det är en mycket framträdande och ansedd undervisning man har speciellt i vad som kallas den apostoliska, profetiska rörelsen. Man ska gå upp till den högsta punkten på den ort där man vill evangelisera. Man går upp till högsta kullen eller högsta bergstoppen, för att därifrån binda andemakterna som kontrollerar detta område. Tanken är att om där finns en demonisk kontroll, så ska denna genom deras böner och andliga krigföring bli bruten. Därefter kommer människor i massor att komma till Jesus och bli frälsta. Den här tekniken har många kyrkor och missioner tagit upp. De tror att detta är nyckeln till att kunna fullborda Jesu missionsbefallning. Ofta har man showiga metoder, exempelvis marscherar man runt ett område som en trosmarsch, och försöker bedja emot makterna som finns i området.
Varför började man använda den här metoden?
I tidigt nittiotal anordnades ett antal missionskonferenser i Sydamerika. I avslutningen av konferenserna samlades man och fastade och bad tillsammans och bad emot demonerna som hade greppet över orterna. Man påstår att många blev frälsta. I början av nittiotalet, kom en karismatisk ledare vid namn Peter Wagner med i den här rörelsen. Han kom att bli en av dess främsta förespråkare. Han skrev många böcker och många artiklar där han talade för den här evangelisationstekniken.
År 1999 reste han med en grupp troende till Turkiet. De engagerade sig speciellt för staden Efesus. Avsikten var att konfrontera en demonisk ande som härskade där. De kallade denna ande ”Himmelens drottning” och trodde att det var denna demon som hindrade evangeliet att spridas i Turkiet. De engagerade sig i en aggresiv andlig krigföring. De befallde demonerna att lämna staden. Denna resa blev en prototyp för andra missioner och organisationer som tog upp denna metod och teknik som kallas andlig krigföring eller andlig strategi. Den lägger tonvikt på vissa strategiska områden. Det är alltså inte fråga om speciellt att driva ut demoner från individer, men från geografiska områden.
Enligt det Peter Wagner skrivit, så blir inte den här tekniken effektiv, om den som använder den inte står under den apostoliska rörelsens ledarskap. Varför det? Jo, det är bara deras profeter som har makt och myndighet över demoner och auktoritet att ta emot den gudomliga uppenbarelsen som hjälper dem att besegra demonerna. De har en auktoritet som Gud givit dem att binda de regionala demonerna. Apostoliska rörelsens förespråkare säger att alla kristna måste böja sig under den auktoritet som denna rörelse med sina moderna apostlar och profeter har. De menar att när en gång hela församlingen kommit in under deras herravälde, då ska de leda församlingen som en armé. De ska då besegra de demoniska makterna och upprätta Guds rike på jorden.
De säger att apostoliska rörelsens strategiska krigföring är det medel genom vilket Gud ska utbreda sitt rike på jorden. Enligt ledarna av denna rörelse, så kommer detta resultera i att hela världen kristnas, och Guds rike kommer att vara utbrett på jorden redan innan Jesus kommer tillbaka.
Denna undervisning strider emot bibelns lära om ändetiden. Guds rike kan inte vara upprättat på jorden förrän Jesus kommer tillbaka. Vi vet att så länge Jesus inte kommit tillbaka, så kommer ondskan att regera på jorden. Många mörka ting kommer att ske, och allt flera kristna kommer att avvika ifrån tron. Endast några få trogna kristna kommer att vara kvar när Jesus kommer tillbaka. Och därför säger Jesus:
-Kommer Människosonen att finna tro på jorden när han kommer tillbaka? Många kommer att avfalla ifrån Herrens lära. (Luk 18:8)
Utspionerande av landet
(Mapping)
En annan teknik som den apostoliska rörelsen använder är något man kallar ”utspionerande av landet”. Det innebär att man kartlägger olika områden. Peter Wagner skrev i en av sina böcker, och jag citerar fritt:
-Att spionera ut landet är väldigt viktigt när det gäller att inta en stad. Kristna borde gå eller åka på varje huvudväg och på varje större aveny i staden och omgivningen där de bor för att bedja emot demoniska fästen i varje område i sin närhet. Även om du inte ser omedelbart resultat, fortsätt blåsa i trumpeten, och kom alltid ihåg att Gud är inte sen när det gäller att uppfylla sitt löfte. Murarna kommer att rasa.
Slut på citat från Peter Wagners bok.
Den här lite komplicerade tekniken var okänd för de första apostlarna och Jesu Kristi lärjungar i den första församlingen. Undersök i bibeln, du kommer inte att finna någon sådan teknik och undervisning om sådant. Men ändå engagerar sig tusentals kristna i våra dagar till sådan teknik och sådana metoder. Fastän de hävdar att de har lyckats föra många till Herren.
Vad säger Bibeln?
Bibeln säger att vi som kristna är inne i en andlig krigföring, men den uppmuntrar aldrig Guds folk att gå in i direkt kamp mot territoriella andefurstar. Ingenstans säger bibeln att vi ska kommendera territoriella andemakter att lämna ett visst område. Vi ser exempelvis aldrig att Jesus gjorde något sådant. Men vi vet att vår Herre Jesus Kristus har redan besegrat djävulen genom sin död på Golgata. Vi vet också att en dag ska Jesus komma tillbaka och härska över hela världen. Och en dag, längre fram, ska han kasta djävulen och hans änglar i den sjö som brinner av eld och svavel. Herren Jesus har all makt i sin hand, men vi har inte auktoritet eller mandat att strida mot territoriella andemakter eller konfrontera dem. Vi läser ett par sammanhang:
-Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de. Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: “Må Herren straffa dig.” Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med. (Jud v 8-10)
-särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter, under det att änglar, som står högre i fråga om makt och styrka, inte uttalar någon smädande dom mot dem inför Herren. Dessa människor är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fånga och döda. De smädar vad de inte känner till och kommer att gå under genom sitt förfall. Som djur skall de också gå under. (2 Petr 2:10-12 )
Här tillrättavisas de som försöker näpsa och driva ut högre andemakter. Det står där att vi istället ska lämna dem åt Gud, och Gud ska ta hand om dem. Bibeln uppmuntrar aldrig någon att aggressivt kämpa mot dessa makter. Vi ser att inte heller Paulus och hans medarbetare praktiserade sådant. När de drev ut onda andar, var det för att andemakterna agerade emot dem. Närhelst demonerna konfronterade lärjungarna och apostlarna, blev de tvingade att driva ut den andemakt som någon människa var besatt av. Vi läser aldrig att lärjungarna eller apostlarna själva tog första steget att konfrontera djävulen eller besatta människor. Men bibeln säger att vi ska stå emot djävulen, så ska han fly bort ifrån oss. Så är det när det gäller ditt personliga liv och kontakt med individer, men aldrig ett territorium, en stad eller kontinent. I Jakobs brev står att vi ska stå emot djävulen så ska han fly bort ifrån oss. Vi är kallade att stå emot djävulen på vår plats, och som vi läser i Efesierbrevet, genom vår andliga vapenrustning stå fasta i vår Frälsares kraft. Inte lita på egen teknik och egna metoder. Vi är också kallade att bedja oavlåtligen. Det är bara Guds kraft som kan övervinna och besegra demonernas kraft.
Vad säger Daniel 10?
Det bibelställe som oftast används av apostoliska rörelsen för att stödja dess teknik, är profeten Daniels bok, kapitel 10. Där talas om striden mellan fursten av Persien och ärkeängeln Mikael. Furstarna över Medien och Persien menar man är exempel på territoriella furstar, som kan besegras genom den här strategin. Furstarna över Persien och Grekland strider inte endast mot Guds folk, men också mot varandra. Det står inte att Daniel bad emot dessa andemakter. Han försökte inte kasta ut dem ifrån deras område. Om vi noggrant läser detta bibelställe, så har inte de som förordar andlig krigföring stöd från detta bibelsammanhang. Tvärt om ser vi att Daniels tionde kapitel talar emot sådan praxis. Först och främst utkämpades striden i himlarymderna, inte på jorden. Och i den strid som omtalas i Dan 10 var inga människor inbegripna. Det var en strid mellan två änglafurstar, en ängel från Gud och en demon. För det andra så var striden ledd av Gud genom ärkeängeln Mikael, och inte av någon människa på jorden. Slutligen ser vi att Daniel inte alls var involverad i den striden. Daniel blev inte ombedd att binda någon demon.
Vi ser därför att den auktoritet vi har från Guds Ord ger oss inte rätt att kasta ut sk territoriella demoner. Men vi har auktoritet att driva ut demoner från individer. I Luk 10 läser vi att Jesus sände ut sina lärjungar och gav dem makt att driva ut demoner. Han sa inte: Gå till det där området och driv ut andemakterna som håller orten i sitt grepp! Vi ser inte heller lärjungarna och apostlarna senare driva ut demoner från de samhällen och byar de besökte. De var alltid fokuserade till att befria individer från demoner. Jesus har inte gett oss någon befallning eller makt att driva ut demoner från städer och byar och regioner. Sådan var inte hans evangelisationsmetod, och inte heller för den urkristna församlingen. Evangelisationsmetoden för den urkristna församlingen var att proklamera evangelium, med bön och förtröstan på den helige Andes kraft.
Andlig krigföring är bibliskt.
I Efesierbrevet 6: 12 står att vi är i krig med andemakterna i himlarymderna. Bibeln säger också att djävulen går omkring som ett rytande lejon och försöker få oss bort ifrån Herrens vägar. Ett par citat:
-Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. (1 Petr 5:8)
-för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till. (2 Kor 2:11)
Naturligtvis undervisar bibeln om makter i himlarymderna. Det finns goda och onda änglar, som har olika grad av auktoritet. Ängeln Mikael kallas ärkeängel, han har auktoritet över andra änglar:
-En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred. (Upp 12:7)
Han är också en av de främsta furstarna för nationen Israel, vilket vi kan läsa om i Daniels bok, kapitel 10.
Det finns andra bibelsammanhang som talar om änglavarelser. Vi har hört om ängeln Gabriel, som visade sig för Josef och Maria.
Vi läser om att det finns en hierarki; gradskillnader mellan änglarna:
-Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. (Kol 1:16)
-Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. (1 Kor 2:8 )
I den sista versen talas om denna tidsålders mäktiga, som korsfäste härlighetens Herre. Här förstår vi att det finns änglar som har större auktoritet än andra (världens härskare). Dessa änglar har också olika grader av ansvar. Det finns änglar som har ansvar för olika territorier.
Hur kan vi strida med andlig krigföring?
Bibeln säger att vi som kristna kan få motstånd från andliga makter när vi försöker evangelisera på någon plats. Men frågan är vad kan vi göra? Ska vi försöka slåss mot dessa territoriella furstar, bedja emot dem och försöka kasta ut dem, som ledarna för apostoliska rörelser undervisar, eller har Bibeln gett oss andra strategier och metoder?
I de återstående verserna av det i början citerade kapitel 6 i Efesierbrevet, läser vi detta underbara och viktiga sammanhang som talar om andlig krigföring:
-Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. (Ef 6:13-18)
Dessa verser är väldigt klara och tydliga för oss. Det är den enda metod genom vilken vi kan stå emot fiendens onda anslag. Det finns inga andra medel, metoder eller tekniker bibeln anbefaller oss att använda. Det är endast genom vår tro, vår bön och att lita på Gud och allt han har gjort för oss och även fortsättningsvis vill göra. Detta är de enda vapen Gud givit oss. Det viktigaste vapnet är Guds Ord som bibeln kallar Andens svärd. Genom att lära, studera och begrunda Guds Ord, kommer vi att få förmåga att uppenbara vad som är sanningen om en del undervisning som har sådan framgång nu. Vi kan testa sanningshalten, om det är från Gud eller inte. Må Gud hjälpa oss att lära oss använda de vapen han gett oss. Och som en god soldat, ju mer du tränar dig använda dessa vapen, dess mer kvalificerad blir du och dess mer frimodighet har du att stå emot fienden. Må Herren hjälpa oss stå fasta i hans sanning och ta in den i våra hjärtan och inte försöka förvanska Guds Ord för att försöka bevisa eller stödja speciella idéer som vi själva har. Amen