Vittnesbörd av Carl Ole Jensen
Jag hade egentligen inte tänkt komma hit, men så fick jag en sådan dragning att komma och jag märker att det blir en sinnets förnyelse som är så viktig. Vi har så lätt att bli nedsmutsade av det dagliga omkring oss. Vi behöver sinnets förnyelse. Och det måste jag säga att jag fått i dessa möten. Gud är god!Jag har tänkt på det Paulus en gång sade till konung Agrippa. ”Jag har inte varit olydig mot den himmelska synen”, säger han i Apostlagärningarna.Den himmelska synen. Jag skulle vilja berätta en liten del av min frälsningsupplevelse. Vi människor är ofta väldigt hariga. Jag var mycket rädd av mig och ville inte ha något med Jesus att göra. Människan vill till sin natur inte ha något med Jesus att göra. Sådan var jag. För att göra en lång historia kort så ska jag berätta hur Gud bar sig åt för att knäcka mig. Jag var uppe i Tromsö by, det är en stad långt uppe i Nordnorge. Jag hade varit väldigt kallad av Gud under en längre tid och plötsligt sade Herren till mig: du ska resa hem! Mina föräldrar bodde i Salsburg. Du ska resa hem med detsamma! Jag hade inte förberett mig för det, men när Herren sa att jag måste resa hem omedelbart, tog jag en taxi till flygplatsen och i ett flyg där det fanns bara två lediga platser, fick jag den ena. När jag landade i Forneby, hade jag så bråttom hem att jag tog taxi till Salsburg. Jag hade precis pengar så att det räckte till taxin. Ingenting var förberett av mig, Herren hade förberett det. När jag kom hem så minns jag att pappa satt i kontoret. Jag ropade på Gud: -Jesus, du måste frälsa mig. Det är något jag aldrig glömmer. Men så var det bekännelsen. Jag tänkte att jag måste väl gå på något möte och berätta det här. Så åkte jag till Fredriksstad på ett möte. Där var ett svensk evangelistpar som hette Stig och Karin Engström. Jag tror knappt de lever än, det här var många år sedan. Mötet gick mot sin avslutning – jag kommer inte ihåg om de gjorde någon inbjudan, jag satt längst bak. Det blev ingen sång, det var ingen musik, men jag hade bestämt mig och gick fram och böjde mina knän där, pris ske Gud. Det här var trettio år sedan.Intill idag har Herren hjälpt mig. Han har varit trofast. Jag vet att jag många gånger varit trolös mot honom, men han har varit trofast. Min pappa levde bara ett år till efter det att jag blivit frälst. Han dog ganska ung, femtio år gammal. Han hade varit evangelist i Nordnorge under trettio år, och jag tyckte han hade så enormt mycket att berätta för mig. Jag saknar honom mycket.
Jag ska läsa ett ord från Hesekiel. Hesekiel var en man som fick ett väldigt radikalt budskap från Herren. Det var så radikalt att han ett tag inte ville tala. Men han fick en väldigt speciell syn av Herren. Det var en syn av Herrens väldiga kraft och makt. Det verkar som om han med den fick en grund för sitt liv, för att kunna gå vidare. Den grunden måste han ha, för annars skulle han inte ha klarat av att förmedla det budskap Gud lade på honom. Jag ska läsa det som står i Hesekiels första kapitel:
-I det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de fångna vid strömmen Kebar, öppnades himmelen, och jag såg en syn från Gud. (Hes 1:1)
Hesekiel fick en syn. Du och jag har också fått en syn från Herren. Den dag du blev frälst fick du syn på Jesus. Har du inte fått den synen på honom, då bör du skynda dig. Han har varit trofast mot mig, han har hjälpt, han har aldrig gjort mig något ont. Aldrig. Pris ske Gud. Jag kan också läsa i kapitel två av Hesekiel, litet om det budskap han skulle gå med:
-Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit från mig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig allt intill den dag som i dag är. Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: ’Så säger Herren, HERREN’ Och evad de höra därpå eller icke – ty de äro ett gensträvigt släkte – så skola de dock förnimma att en profet har varit ibland dem. (Hes 2:3-5)
Jag tackar dig Jesus för att du har hjälpt oss intill idag, att du är hjälparen från Golgata. Du som hjälpte mig i min nöd, att du hjälper oss alla att få se litet mer av din härlighet, så att vi kan se upp till dig och stråla av glädje. Tack Herre! Amen.