Ledare: Berno Vidén
Församlingen är en mycket speciell skapelse, med sitt ursprung i Guds hjärta. Redan långt innan tid och rum existerade; innan Gud uttalade sina mäktiga skaparord: Varde – och det blev; långt innan någon orätt fanns att finna på jorden eller i höjden; långt innan synden tagit sitt välde över mänskligheten för att plåga henne; då hölls ett himmelskt rådslag inom gudomen, där tanken om församlingen – Kristi kropp – föddes. En plan skulle genomföras – i Kristus – när tiden var fullbordad. Förrän världens grund var lagd, har han utvalt oss i honom. (Ef 1:4)
Aposteln Paulus proklamerar gång på gång att församlingen inte är av den här världen, utan den hör himmelen till: Men vi har vårt medborgarskap i himlen. (Fil 3:20)
I det här numret av tidningen presenteras bland annat artiklar som beskriver det allvarliga tillståndet i världen – både historiskt och i nutid – och den dom som vilar över hela mänskligheten. Världen är som en tickande bomb som ingen riktigt vet hur och när den kommer att brisera. Under tiden bygger vi och planerar som om vi skulle leva här för evigt. Människan drömmer om ett fridsrike, men åstadkommer endast ett söndrigt rike byggt på en orättfärdig grund.
Bibeln lär att hela världen är i den ondes våld och att denna världens furste blir allt mer desperat ju närmare änden vi kommer. Han vet att hans tid är kort. Församlingen däremot – den nya människan – är höjd över världen. Genom det under som skedde på Golgata friköptes hon från denna världen, för att helt tillhöra Jesus och hans eviga rike.
Jesus ska komma igen. Han som for upp i höjden, lämnade ett löfte till sin församling om en snar återförening. Lärjungarna frågade efter tid och stund för rikets upprättande, men Jesus hjälpte dem att fokusera på det som var viktigt: När den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen. (Apg 1:8) Stunden senare lyfts han upp inför deras åsyn. Lärjungarna står mer eller mindre paralyserade med blicken vänd mot himlen, då de nås av budskapet som sedan kom att bli deras och Kristi församlings signum genom alla tider: Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen. (Apg 1:11)
Församlingens budskap i tiden är unikt! Det finns ingen som kan erbjuda ett sådant hopp för framtiden som det församlingen ger. Om Jesus får vara Herre och ledstjärna i våra liv så är vi med och förmedlar detta hopp till denna sargade värld. Världens härskare kan i bästa fall åstadkomma vissa timliga förbättringar för delar av befolkningen eller motarbeta svält, krig och miljöförstöring, men med facit i hand konstaterar vi, att trots alla ansträngningar så finns det ingen som på sikt kan se en definitiv lösning för att rädda jord och värld.
Hoppet är att Jesus kommer! Fram till dess får vi ropa och leva ut detta befrielsens budskap om frälsning och rättfärdighet i Jesus Kristus. Det är angeläget att människor får veta hur viktigt det är att bereda sig möta Gud. Frågan är inte när eller om Jesus kommer. Det handlar om att vara redo varje stund. Jesus själv säger i Bibelns sista bok: Jag kommer snart. Håll fast det du har så att ingen tar din krona. (Upp 3:11)
Om Jesus kommer denna dag, inom några år eller längre fram är egentligen oväsentligt i sammanhanget. De tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt tillkommer inte oss att veta, men så länge vi finns kvar på denna jorden – fram till uppryckelsens ögonblick – är det för att församlingen har ett uppdrag att slutföra.
Fridsriket människan drömmer om kan aldrig förverkligas utan Fridsfursten. Jesus kommer en dag att tillsammans med sin egen församling återvända till jorden. Många kommer då att i skam försöka gömma sig från hans åsyn och ropa till klipporna: Fall över oss! Andra kommer helhjärtat att stämma in i den nya sången som säger: ”Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.”
Maranata – Kom, Herre Jesus!