Analys av Stina Fridolfsson
På missionsfältet i Santo Domingo har vi fått förmånen hjälpa några familjer att få bättre bostad. Genom offermedel som skickats, och villiga arbetare, så har grund, väggar och tak byggts upp. Just nu hjälper några bröder den kunnige byggmästaren Isaias Rodriguez att bygga hus åt en familj, som blev totalt utblottad genom en förödande brand. Sebastian Vidén, som hör till arbetarstaben för att bygga huset, rapporterar om detta på annan plats i tidningen.-Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger.
-Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.
-Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva.
-Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.
(1 Kor. 3:10-15)
Genom att på nära håll få ta del av arbetets fortskridande, har jag inspirerats till reflexioner när det gäller vårt uppdrag att bygga på den rätta grunden. Under påskveckan som nyss gått av stapeln, kunde vi se en hel del av människornas ansträngingar att genom fromhet försöka behaga Gud.Helt plötsligt försvann sprit- och tobaksreklam, som annars brukar dominera i massmedia. Hård diskotekmusik likaså. Filmer om Jesu liv och andra bibliska hjältar visades i legio. Kyrkorna fylldes av människor som ville följa kardinalens maning att bikta sig, för att på ett värdigt sätt fira påsk.Samtidigt höjdes beredskapen ute på playor, semesterorter och de mest frekventerade trafiklederna maximalt. Väldigt många väljer bort kyrkan och gudstjänsterna för att utnyttja påskledigheten att åka ut till playor eller släktingar på landsorten. ”Semana santa” – den heliga veckan – är nog den vecka på året då många super och lever rövare mer än alla andra veckor på året.Att spritreklamen så dygdigt försvinner från massmedia den veckan, har verkligen ingen dämpande effekt på människornas laster. Det bara avslöjar hyckleriet mediamangaterna ägnar sig åt. De menar tydligen att det är olämpligt göra reklam för sprit, tobak och andra destruktivt eggande ting, såsom vålds- och otuktsfilmer, just den veckan – men varför bara då? Är inte dessa ting lika skadliga alla andra veckor?
Låt oss nu ägna oss åt den del av befolkningen som verkligen utnyttjade påskveckan till andliga övningar. De gick till kyrkan, deltog i mässor och processioner, biktade sig och ägnade sig åt av präster rekommenderade botövningar. Och kanske en hel del extra, för att visa och känna deltagande i påskdramat. Särskilt långfredag var en dag då människor försökte markera sin fromhet. De flesta butiker var stängda. Det gick inte få tag i kött av något slag. När jag frågade i kvartersbutiken varför, förklarade man att människor känner som om de skulle äta Jesu kropp då. Jag blev ännu mer konfunderad. Är det inte just det de menar sig göra, varje gång de deltar i mässan? Men mina enkla vänner i kvarteret där vi bor, hade ingen djupare teologisk förklaring till detta tabu mot kött på långfredag.I konfrontationen med alla dessa religiösa övningar, kom jag att tänka på Paulus’ undervisning till korinterna, i första brevets tredje kapitel. Först fastslår aposteln att han fick lägga grunden som en kunnig byggmästare. I sitt ämbete kunde han proklamera den grund som redan var lagd; Jesus Kristus. Och så fortsätter han tala om dem som bygger vidare på den grunden. Alla som mött Jesus till frälsning, får med den nya födelsen också en ny håg att bygga sitt liv på den sanna grunden. Det är ju gott och väl. Paulus talar om den lön som väntar dem som använder byggmaterial som består eldens prövning. Han nämner guld, silver och dyrbara stenar. Det var just det material som Johannes i sin uppenbarelse såg den nya staden vara byggd av. Det himmelska Jerusalem, som kom ner, färdigsmyckat som en brud för sin brudgum. Det är också dessa skatter som Jesus talar om i sin undervisning; himmelska skatter, som inte mott och mal kan förstöra. Och ingen eld. Profeten Daniel nämner om dessa som ska stråla för att de fört många till rättfärdighet:-De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt. (Dan. 12:3)Visst vill vi samla skatter, visst vill vi få lön!
Aposteln talar emellertid också om byggnadsverk som bränns upp; trä, hö och halm. Jag kan då inte låta bli reflektera över sakaramentalismen och alla fåniga och beskäftiga ansträngingar vi människor är benägna att ägna oss åt för att genom riter och goda gärningar behaga Gud – och söka egen ära. Vi läser om att den dagen – den dag som närmar sig med hast – ska uppenbara hur det är med våra gärningar. Bygger vi med de egna ansträngningarnas skräp och bråte för att söka gunst hos både Gud och människor? Är det bara ruttnande virke, det vi åstadkommer med sådant som ser ut vara ädel idealism? Eller, ännu mer förrädiskt, andliga gåvor som sätts in i fel sammanhang?Vi får inte blunda för allvaret i första Korinterbrevet, kapitel 13, det som så gärna citeras som en fin dikt till kärlekens lov:-Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. (1 Kor. 13:1-3)Allt måste prövas av elden. Även de gåvor vi fått av Gud, kommer att underkännas och förgås i prövningens eld, om de inte genom Kristi kärlek sätts in till Hans namns förhärligande.Många går förlorade, därför de aldrig fått lära känna den rätta grunden. Många går också förlorade för att de förkastat den. Aposteln talar emellertid även om dem som satsat fel med sitt byggnadsverk, men ändå håller sig till grunden. Han ska bli frälst, såsom genom eld. Men verket bränns upp. Trä, hö och halm. Det hade inget evighetsvärde. Min vän – låt oss satsa helhjärtat för att vårt livs byggnadsverk ska vara av himmelsk, värdebeständig kvalitet!Det verk som är utfört för Jesus, det skall evigt bestå inför Gud. Hans namn vare ära; det håller att leva och dö på hans bud.
