Karin Vidén rapporterar från missionen i Dominikanska Republiken
Värmen är tryckande het och tunga mörka moln hänger över området då jag hastar iväg till bönemötet hemma hos vår syster Fela i La Cañada denna måndag eftermiddag.
Kvinnor skyndar upp på taken för att snabbt få in den torra tvätten innan ovädret bryter loss, samtidigt som de ropar in sina barn som stojar runt omkring överallt på gatan och som helst av allt vill leka ute i det annalkande regnet. Alla ökar farten i sina sysslor och även de slöa gatuhundarna masar sig under något tak för att ta skydd.
Den första droppen faller… och på ett ögonblick fullständigt vräker regnet ner över oss. Folk skriker och springer och själv rusar jag just över den lilla trasiga cementbron som leder över kanalen, vilken idag är till brädden fylld med sopor som stinker något ohyggligt. Tre steg till och jag rusar upp på Felas lilla terass där hon och maken Antonio leende och välkomnande tar emot mig och hjälper mig in i det lilla rummet innanför.
Där sitter redan några av syskonen samlade tätt tillsammans på den lilla yta som finns, och doften av nybryggt kaffe sprider sig behagligt från köksvrån intill.
Regnet är öronbedövande och efter bara några minuter ser vi den sopfyllda kanalen förvandlas till en strid fors och alla sopor drar iväg i vattenmassorna.
Då regnet efter en stund upphör inleder vi med att sjunga några sånger och två grannkvinnor avbryter sig i sina vardagssysslor och kommer in för att få vara med.
En förunderlig närhet och gemenskap upplevs då vi läser Guds Ord och delar med oss av böne- och tacksägelseämnen.
Där jag sitter bland mina syskon i denna enkla husförsamlingsgemenskap påminns jag om Apg 2:46:
-Och ständigt var dag voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald och lovade Gud.
Varje dag samlas vi hemma hos någon av syskonen till bön för ett fruktbärande arbete. Uppdraget blir så påtagligt och kommer så nära då hemmet får vara en bas för evangelisation i närområde och bland grannar. Att vårda om gemenskap i endräkt blir mission.
Vi beder med och för varandra och för våra syskon som inte kan vara med i de dagliga samlingarna.
Vår kära syster Doris som är läkare och som ger ut sig fullständigt för att bistå människor som drabbats av nöd och sjukdom. Vi beder för broder Santos och bröderna i fängelseförsamlingen i Najayo, och för de syskon som ska besöka dem under veckan.
Vi beder för broder Isaías och Sebastian som arbetar med husbyget i Palave och som på ett speciellt sätt möter människorna där. Vi beder för Maria och Veronica och för den uppgift de har bland skolbarnen och i de hem de når fram till genom barnarbetet. Vi beder för Yanet som bor i Palave och som alfabetiserar en grupp kvinnor där, och som behöver stöd och uppmuntran i ett hårt andligt klimat. Hennes ofrälste make Daniel är dessutom svårt sjuk i diabetes.
Vi beder för alla de syskon vi har i Palave och för de möten och samlingar som ligger framför i veckan, och för alla de människor vi når genom lördagarnas läkarmottagningar.
Vi beder för Maria och Theresia och de andra systrar som i sommar ska satsa på barnmöten och andra aktiviteter både i Palave och Las Palmas, för att nå fler barn med budskapet om Jesus Kristus, barnens bäste vän.
Böneämnena är många och syskonen ser det oerhört angeläget att få nämna vid namn de människor de upplever nöd för och även att få bedja för alla syskon i församlingen i Sverige.
Då vi lite senare druckit det goda kaffet och samtalat en stund är det dags bryta upp för att gå vidare i dagens arbete.
Utanför har solen nu tittat fram, soporna har forsat iväg, barnen leker och kvinnorna diskuterar högljutt dagsproblemen alltmedan de sopar undan vattensamlingarna efter regnet.
Luften känns fräschare och lättare att andas, och för oss som kommer från Felas lilla stuga längst nere vid soptippen i La Cañada denna eftermiddag, har ljuset brutit fram på nytt igen även för vår inre människa och sopsamlingen har sköljts iväg! Vilken rikedom då syskon samlas i Jesu namn. Då har han lovat vara mitt ibland oss!
Den av regnet hala gångstigen upp ur La Cañada är bitvis ganska svårframkomlig, men alltid sträcks en hjälpande hand fram från någon förbipasserande på väg uppåt.
Musiken dånar obarmhärtigt från de olika Colmados jag passerar, männen sitter vid sina dominospel, satsar pengar och dricker sprit. Ungdomarna spelar streetbasket mitt i gatan alltmedan svordomarna över missade kast haglar. Bilar tutar frenetiskt, mopeder sicksackar sig fram mitt ibland lekande stojande barn och skabbiga hundar på jakt efter föda i sophögarna.
Allt i ett till synes kaos… men det är vardagen här hos oss i Las Palmas. Den dagliga syskongemenskapen hemma i husen är stunder för att hämta kraft och levande ord från höjden för att ge ut så länge dagen varar.
Ett bärarlag med ett hjärta och en själ!