Undervisning av Morgan Lindroos
Den senaste tiden har det varit väldigt turbulent i världen – även i Sverige, med terrordådet som hände. Genom detta aktualiserades något som har legat på mitt hjärta en längre tid, och vi läser först ifrån första Korintierbrevet 14:8:
-Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?
Paulus talar om tungotalet i det här sammanhanget, men det finns flera dimensioner här.
Vi befinner oss i ett skärpt världsläge. Syrienkonflikten som ständigt nämns i nyhetsrapporteringen, det är meningsutbyten mellan Ryssland och USA; det är terror, främlingsfientlighet, svajande ekonomi – allt möjligt vi läser om varje dag.
Vi säger ofta, och vi vet, att världen är på väg att nå sitt slut. Allt som sker är tidstecken, och man följer via nyheterna allt som händer. Något jag tänkt mycket på är hur man rapporterar i media, och jag har lagt märke till några saker. Exempelvis efter terrordådet nyligen i Stockholm, då många krönikörer skulle säga sin mening om det hela. Jag har läst uttalanden i några media och vill citera ett par.
Först Ingvar Persson, Aftonbladet:
– Men han har inte kunnat rubba det svenska samhällets grundvärderingar. Han har inte kommit åt anständigheten, framtidsplanerna eller vår respekt för varandra.
En annan var biskop Eva Brunne:
– Vi viker inte en tum från de värderingar som bygger vår demokrati, öppenhet och allas lika värde.
Det här är väldigt typiskt för hur man talar i media idag. Man pratar mycket om attackerna på demokratin, öppenheten, toleransen, allas lika värde och kärleken. Det talas så mycket om kärlek. Det får man naturligtvis ha förståelse för.
Man förstår ju såklart att samhället inte vill vika sig för terrorismen som drabbar oss och sprider skräck. Men frågan är ju om man verkligen har förstått de grundläggande problemen som finns i vårt samhälle. Och vad är det egentligen som den islamiska staten och andra militära och våldsamma grupperingar och ideologier i världen attackerar?
Etablissemanget vurmar väldigt mycket för ”demokratiska värderingar”, alltså ”öppenhet”, ”tolerans” och ”kärlek”, ”allas lika värde” etc. Man behandlar det som om det är något fast och orubbligt. Man använder dessa termer, som egentligen är väldigt vaga. Det är svårt att greppa vad man egentligen pratar om. Jag tänker speciellt på uttrycket ”demokratiska värderingar”. Det tar man alltid fram. Det tror jag man har gjort när det gäller Maranata också. Vi står tydligen inte för ”demokratiska värderingar”. Då undrar man ju vad det är för något. Jag har försökt hitta någon definition på det här. Det finns vad jag kunde se inte någon riktig definition på demokratiska värden och värderingar. Vad är det för något? Demokrati betyder ju folkstyre. Folkstyres-värden, måste det betyda. Det ska väl vara värden och värderingar baserade på vad folk tycker, eftersom det handlar om att folk ska få välja. Om värdena grundar sig på det folk tycker, alltså människors subjektiva åsikter, då är det problematiskt i allra högsta grad.
Värden och värderingar handlar om etik och moral som är väldigt viktiga saker. Det är det hela vårt rättssystem grundar sig på. Utan etik och moral skulle människan vara likvärdig med djur, för djuren har ingen moral. Du kan inte arrestera ett lejon och kräva böter eller sätta det i fängelse på moraliska grunder för att ha dödat en zebra. Det vore inte rationellt, det kan nog alla skriva under på.
Gud har lagt in ett samvete i människan, och det får vi tacka honom för. Men tyvärr är samvetet formbart. Vi människor kan bli, och blir hjärntvättade. Det säger man om oss också; att religionen hjärntvättar oss. Men sanningen är att det finns ingen människa på jorden som inte är hjärntvättad. Vi formas av vår omgivning, oberoende om vi tycker om det eller inte. Vi kan inte säga att vi inte är hjärntvättade – i högre eller mindre grad. Frågan är om vi är hjärntvättade av sanningen eller med något som inte är sant eller rätt. Eftersom samvetet är formbart och människor blir hjärntvättade så är det farligt. Vi vet att människan i sig själv är egoistisk, egocentrisk och ond.
Därför är ”demokratiska värden och värderingar” egentligen något av det farligaste som någonsin uppfunnits. Eftersom den egoistiska och onda människan ska börja bestämma själv.
Jag förespråkar inte diktatur eller anarki. Men problemet är att det handlar om andemakter i vår värld och i vårt samhälle.
Ett av de kraftigaste vapnen som finns för dessa andemakter att operera, är media.
Alltså tidningar, internet, sociala medier, böcker, filmer, tv-serier, radio – allt är med och formar oss. I större eller mindre grad är de med och bidrar till hjärntvättning.
Det intressanta är att etablissemangets opinion förändrar sig med folket och folket förändrar sig med opinionen. Resultatet blir att de så kallade ”fasta” demokratiska värdena och värderingarna ändrar sig våldsamt med tiden.
Det som är rätt och riktigt idag är fel och fullständigt oacceptabelt imorgon. Vi ser hur strömningarna går genom tiden. Medias värden ändrar sig med folkopinionen och folkopinionen med media. Det går som i en cirkel. Då förstår man hur farligt det här är.
Man kan invända:
”Men varför lever vi så gott i Sverige då? Varför har vi inte rena vilda västern här i Sverige då? Demokratin kanske inte är perfekt, men det funkar ju hyfsat i alla fall?” eller ”Men vad är alternativet då? Diktatur? Anarki?”
För församlingen är det här en ickefråga. Det här politiska samhällsengagemanget är inte vad vi ska hålla på med.
Eftersom alla människor helst vill leva i fred och göra vad de har lust med så är väl kanske demokrati det bästa alternativet för dem. Men kom inte och säg att det är något fast och orubbligt som består. Och säg inte att bara gott har kommit ut från demokratin.
Vi vet att det är de kristna värdena som har färgat vårt samhälle och gjort medmänsklighet och kärlek till dygder i samhället idag.
Demokratin – ”folkstyret” – däremot, har fött fram många vedervärdiga saker, exempelvis aborträtten och dödshjälpen. Man har brutit ner familjeinstitutionen, man lever i självförgudning och egoism. Får människan bestämma själv så vill hon bara sitt eget bästa. Hon vill helst vara sin egen lag. Hon vill inte ha något som säger att det hon gör är fel. Vi ser i samhället att det är populärt att vara egoistisk och egocentrisk. Jag tar hand om mitt eget liv – min karriär och mina intressen. Det är vad livet handlar om. Det är naturligt att det blir så när människan sätter sig själv högre än Gud och blir sin egen lag.
Något annat som slår mig med alla uttalanden som görs och samhällets ställningstagande i stort i fråga om terrorn och allt annat fruktansvärt som händer i vår värld, är att man ofta säger:
Vi är starka! Vårt samhälle är starkt! Vi kommer att övervinna det här! Jag är stolt över Sverige idag! Terroristerna kan inte slå ner oss!
Jag hörde i radio, Stefan Hector, chef vid Nationella Operativa Avdelningen, säga:
”Vi kommer aldrig att ändra vår livsstil.”
Vi ska alltså inte låta något komma hindrande i vägen, så att vi tvingas ändra vår livsstil!
Ödmjukheten är helt frånvarande. De flesta av Sveriges medborgare inser inte att man borde göra bättring. Man ser inte tidstecknen i vår tid. De är många, men man förstår dem inte. Människorna i vårt land är förblindade; de har förhärdat sina hjärtan, och sätter sin lit till sig själv istället för till Gud.
I Bibeln har vi ett exempel i Jona kapitel 3, där Jona kommer till Nineve och predikar Herrens ord.
-HERRENS ord kom för andra gången till Jona. Han sade: ”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt HERRENS ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.” Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska. Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: ”Ingen människa får smaka något, inte heller något djur, vare sig av nötboskapen eller av småboskapen. De får inte föras i bet eller vattnas. Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.” När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte (Jona 3).
Här har vi ett exempel på hur man borde reagera, när man ser de tydliga tecknen av vad som sker i världen. Man ser varningssignalerna som kommer hela tiden. Jag vet inte riktigt på vilket sätt man borde reagera, men det man märker är att det inte finns någon ödmjukhet hos folket, man vänder sig inte till Gud, man vill inte ha något med honom att göra. Istället börjar man tala emot Gud. Allt av Gud förkastar man – ofta i religionens namn – istället för att vända sig till honom och göra bättring. Jag tror att Gud skulle höra den bönen som han gjorde med Nineve den gången.
Gud är barmhärtig mot den som vänder om och gör bättring. Sveriges folk är ovilligt att göra det.
Det är också störande när man ser de här ”kärleksmanifestationerna” som hölls i Stockholm efter terrorattacken. Jag såg en bild på tiotusentals människor samlade till kärleksmanifestation på Sergels torg. Man känner att det är väldigt mäktigt. Man samlas; nu ska vi krama om varandra och komma igenom den här chocken tillsammans. På ett sätt kan det kännas bra. Men det finns en annan aspekt på det här. Jag läste ett uttalande från en journalist jag tyckte var bra sagt:
Johanna Fränden, Aftonbladet:
– Olika länder reagerar olika på terror, men över tid ersätts nästan alltid den initiala värmen och öppenheten med något annat. Tonläget växlar upp i debatten, extremistpartier gynnas i opinionen och blickarna på bussen blir vaksamma. Det återstår att se hur bra Sverige står pall för livet efteråt.
Det ser så fint och rörande ut i början på sådana här manifestationer. Budskapet om att stå tillsammans. Men det är ju ett faktum att Europa blir mer och mer främlingsfientligt för varje dag. Den inställningen kommer inte att mildras genom vad som hänt nu. Det kommer att bli värre. Många varnar för det.
Det intressanta här är ju att det att vara invandrarkritisk inte är politiskt korrekt i media, men däremot i de som man benämner mindre utbildade samhällsgrupperna; där är det hellre politiskt korrekt att vara invandrarfientlig. De invandrarkritiska partierna vinner mark i hela västvärlden, och man ser hur opinionen förändras.
Jag tror att främlingsfientligheten allt mera kommer att bli politiskt korrekt. Det har hänt förr, och jag tror att det kan ske igen.
Det är beklämmande att märka att så många av dem som drivs med i de olika främlingsfientliga och invandrarkritiska strömningarna i vårt land är kristna.
Man försvarar invandrarfientligheten med t ex bibelställen som Apostlagärningarna 17:26 – ett känt bibelord:
– Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo.
Det använder man för att försvara sin invandrarkritiska inställning. Man säger också att globaliseringen är en stor del i utvecklingen mot det Antikristliga världsväldet som kommer. Dessutom är det inte bra för landets ekonomi, och vi ska bevara de kristna värden vi har, etc.
Vi har också en annan grupp av kristenheten, som ska vara mera politiskt korrekt, som följer med i etablissemangets opinion; kärlek, öppenhet, demokrati och tolerans, etc. Så de olika strömmarna i samhället har verkligen kommit in i kristenheten också.
Mycket av det man säger är helt korrekt. Gud har fastställt gränser för nationer av en orsak. Globaliseringen är ett led i utvecklingen mot Antikristligt världsvälde. Och kärleken, alla människors lika värde och öppenheten till människor är grundläggande saker i den kristna tron.
Problemet är att vi kristna ju inte är kallade till att förbättra världen.
Jag tror att församlingen och alla individer i församlingen måste vara väldigt vaksamma när det gäller att låta sig involveras och uttala sig med tanke på politiken och det som händer i vår värld. Det är lätt att man hamnar i fällan att börja använda världens tänkesätt och terminologi när det gäller stora frågor om storpolitik, terrorism, krig, främlingsfientlighet etc.
Mitt budskap idag är inte att förespråka någon form av statsstyre. Nej, den sortens politik är irrelevant för församlingen. Vi behöver inte ha något att göra med det. Som det står i Romarbrevet 13:1-2:
– Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva.
Vi förstår här att det är Gud som har kontrollen.
Församlingen ska inte försvara, stå upp för, eller, minst av allt, dyrka demokratin. När man pratar om demokrati i media, kan det verka det som om man pratar om en gud! Politiker och media pratar om demokrati – som om en avgud! Vi som kristna ska inte stå för detta. Vi ska predika evangelium för världen. Det handlar om att visa på en annan väg, ett annat rike som inte vacklar. Det står fast. Ett annorlunda rike som består av rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande. Det är det riket som kommer övervinna allt ont i världen, för det är evigt.
Som Guds församling i den här tiden måste vi ha en klar vision. Det är mitt böneämne. Vi måste kunna tyda tiden vi lever i, och vi måste bli det här klara ljuset i mörkret som vi ska vara. Vi kan läsa vad Jesus sa:
-Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen (Matt 5:14-16).
Ljuset ska lysa klart, inte dunkelt. Vår trumpet ska ge en tydlig signal.
Församlingsgemenskapen är otroligt viktig, inte bara för oss själva utan också för dem utanför. Vi läser i Johannesevangeliet kapitel 13, där Jesus talar om kärleken:
– Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar” (v 34-35).
Vi läser också i Johannes kapitel 17, Jesu översteprästerliga förbön:
– Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig (v 21-23).
Vi är kallade att vara ett. Därför är den här enheten och kärleken så viktig. Inte bara för oss, den är viktig för världen, så att den får se klart det här ljuset som vi är.
Församlingens enhet är väldigt viktig.
De här bibelverserna har ofta blivit väldigt missbrukade. Man använder dem för att ingå gemenskap med sådant man inte borde ha gemenskap med. Det ska inte vara en enhet mellan alla världens kyrkor och läror, det är ett värdsligt tänkesätt. En sådan enhet kanske gör kyrkorna stora i världen, men i anden är redan de verkligt kristna i världen ett. Vi behöver inte någon organisatorisk enhet med olika grupper i världen.
Nej, den lokala församlingen på en plats ska vara enad i kärlek och i lära. Vi läser vad Paulus skriver i första Korintierbrevet 1:10:
-I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening.
Det är viktigt att inte ha världens tänkesätt!
Varför skulle man tillåta alla slags främmande läror som kommer in, om det inte vore för att göra församlingen stor och mäktig? Det finns ingen annan orsak. Men vi ska inte vara stora i den här världen. Låt gemenskapen vara liten, det viktiga är att den är byggd på sanningen.
Vi läser också i Paulus första brev till Timoteus 3:15 att Guds församling är sanningens pelare och grundval här i tiden.
Till slut några frågor vi måste ställa oss själva som församling:
Är vi ett klart ljus i världen?
Ser människor Jesus i vår församling?
Lever vi det liv vi menar oss leva?
Som individer måste vi också fråga oss:
Är vårt liv och vårt tankesätt genomsyrat av Guds ord eller av världen?
Det finns ett liv värt att leva, det finns en väg som leder rätt och det finns mål som vi kan sikta på och ha blicken på hela tiden.
Låt oss alla uppriktigt söka Jesus och hans vilja med våra liv. Låt hans vilja vara det högsta i våra liv. Han kan bryta ner de felaktiga tankebyggnaderna som reser sig upp mot kunskapen om honom. Alla dessa influenser som kommer från världen. Ofta märker man kanske inte själv hur det är. Ofta kommer man in på världens sätt att prata och tänka. Det är så viktigt att Jesus får bryta ner de här främmande sakerna. För vi är inte av världen. Hans ljus lyser klarast i världen, och vi ska vara detta ljus. Amen.