Vittnesbörd av Larz Gustafsson
Det finns ett både märkligt och mäktigt bibelord, som tyvärr citeras alltför sällan:
-Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. (1 Joh 3:18-20)
I 1917 års översättning heter det: “..om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt.”
Aposteln Paulus skrev att han inte ens ville sätta sig till doms över sig själv (1 Kor 4:3). Besynnerliga proklamationer, kan man tycka. Men icke förty. De finns där. Svart på vitt. Skrivna av apostlar. Inspirerade och ledda av Gud Själv. Skall vi ta till oss allt annat Guds Ord så skall vi naturligtvis ta till oss även detta.
Såväl Hesekiel som Johannes fick äta HELA bokrullen, och i Apg säger en av apostlarna att han förkunnat ALLT Guds rådslut till frälsning.
**********
Gud vet allt om orsak och verkan.
Ditt samvete dömer dig. Du har gjort fel. Det finns inget försvar. Men det finns en förklaring. Gud känner till den.
Det handlar om att vara förstådd.
En av de absolut starkaste upplevelserna jag någonsin gjort tillsammans med Jesus handlar just om hur jag stod på knä och bad och bara kände mig förstådd!
Att Gud definitivt inte gillade och godkände mitt agerande i olika situationer är en sak. Men Han förstod mig!
Där tror jag vi finner vägen ut!
Jag minns då jag vid ett tillfälle när jag hade felat mycket grovt, blev skarpt tillrättavisad av en gudsman. Han skrädde sannerligen inte orden. Ändå fanns det inte ett uns av fördömelse eller snipig moralisk indignation i det han sade. Det kände mitt hjärta. Därför gav jag honom rätt. Vidare nöjde han sig inte med att bara tala. Han lade även sina händer på mig och bad!
Resultatet av alltsammans blev förkrosselse. En bedrövelse efter Guds sinne (2 Kor 7:8-13).
Hela tiden var denne gudsman ledd av Guds Ande. Som Natan då han pekade ut David. Slutresultatet känner vi (och det är ett exempel på att profetia även är förmaning, inte bara tröst och uppbyggelse!).
Vi kan läsa om frukten av det hela i Ps 32 respektive Ps 51. Av frukten känner man trädet. Det är alltid så.
Tyvärr har jag själv många gånger gjort mig skyldig till att döma andra. Ibland har andra dömt mig. Det har uppstått ett sjusärdeles rabalder ibland.
Många gånger har mitt hjärta dömt mig och jag har dömt mig själv mycket, mycket hårt. Oftast hårdare än min omgivning dömt mig. Vissa menar att jag gått till överdrift. Det må så vara. Men faktum kvarstår.
Jag tror att kvinnan Jesus träffade där vid brunnen i Sykar kände att Jesus förstod henne mitt i hennes förnedring och moraliska misär. De andra invånarna i Sykar klandrade henne och stod konstant redo att drämma till med lagens stentavlor.
Jesus satte fingret på den ömma punkten. Rakt på sak. Pang på rödbetan! Det är som då en skalpell expedierar en varböld. Ingreppet kan smärta men är nödvändigt. Läkarens uppsåt är ingalunda att skada utan att befria! I detta fall helgar ändamålet medlet.
Endast sanningen frigör. Sanningen frigjorde denna Sykars dotter så att hon jublande rusade ut och berättade för alla om vad hon varit med om.
Jesus förebrådde henne inte. Anklagade henne aldrig. Men han frambar sanningen om de faktiska förhållandena. Nu behövde kvinnans eget hjärta inte längre anklaga henne. Inte de andra byborna heller. Bruksmentaliteten fick se sig om efter nya jaktmarker.
Folk frågar sig: Finns det ingen som förstår mig? Bibeln påstår: Det finns En. Han vet allt.